Årsrapport NPS 2010. En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad

Årsrapport NPS 2010 En analys av barnmorskors, sjuksköterskors, läkares, tandhygienisters och tandläkares arbetsmarknad

Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN 978-91-86301-84-2 Artikelnr 2010-1-10 Sättning Socialstyrelsen/Tiina Laukkanen Publicerad www.socialstyrelsen.se, januari 2010 2

Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys av tillgång och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens. I 2009 års regleringsbrev har detta uppdrag omfattat hälso- och sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och tandhygienister. Denna rapport redovisar Socialstyrelsens bedömning av arbetsmarknadsläget för de berörda yrkesgrupperna. I bedömningen ingår både det aktuella läget och den framtida utvecklingen. Rapporten har utarbetats av Maria Enggren Zavisic och Hans Schwarz, Socialstyrelsen. Projektledare för uppdraget har varit Maria Enggren Zavisic. Det nationella planeringsstödets referensgrupp för hälso- och sjukvården, som består av representanter från Högskoleverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet, Handikappförbundens samarbetsorgan och Vårdföretagarna har haft möjlighet att lämna synpunkter på rapporten. Diskussioner har även förts med det nationella planeringsstödets referensgrupp för tandvården, som består av Sveriges folktandvårdsförening, Sveriges Kommuner och Landsting, Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tandhygienistförening samt Sveriges Privattandläkarförening. Lars Erik Holm Generaldirektör 3

4

Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 7 Inledning... 9 Begränsningar och brister... 9 Definitioner... 10 Hälso- och sjukvård och tandvård... 10 Laboratoriemedicin... 10 Privat och offentlig verksamhet... 10 Geografisk indelning... 10 Sekretess... 11 Centrala termer... 12 Tillgång och efterfrågan... 12 Behov och brist... 12 Termer i NPS arbete... 13 Tillgång i hälso- och sjukvården... 14 Internationell tillgång... 14 Tillgång i Sverige... 16 Regional tillgång... 20 Sjuksköterskor sysselsatta inom omsorgen... 23 Läkare med utländsk utbildning... 24 Biomedicinska analytiker... 26 Tillgång i tandvården... 278 Internationell tillgång... 299 Tillgång i Sverige... 30 Regional tillgång... 33 Efterfrågan... 37 Efterfrågan på kort sikt... 37 Etablering på arbetsmarknaden 36 Migration... 38 Rekryteringsläget Socialstyrelsens arbetsmarknadsenkät 2010... 43 Andra organisationers bedömning av rekryteringsläget... 45 Rekryteringsläget inom psykiatrin... 47 Efterfrågan på lång sikt... 48 Diskussion... 50 Utbildningsdimensionering... 50 Kompetenssammansättning... 51 Migration... 52 Socialstyrelsens bedömning... 52 Barnmorskor... 52 Sjuksköterskor... 52 5

Läkare... 53 Tandhygienister... 53 Tandläkare... 54 Biomedicinska analytiker... 54 NPS i framtiden... 54 Referenser... 55 Bilaga 1 Arbetsmarknadsöversikt 2009 svenska hälso och sjukvård Bilaga 2 Arbetsmarknadsöversikt 2009 svenska tandvård 6

Sammanfattning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årligen ta fram underlag för att bedöma hälso- och sjukvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare, samt tandvårdens tillgång och efterfrågan på tandhygienister och tandläkare. Sysselsättningsstatistiken som rapporten behandlar avser senast tillgängliga data från november 2007. Legitimationsstatistik finns från år 2008. Statistiken visar att tillgången på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor i hälso- och sjukvården fortsätter att öka, dock i olika takt. Tillgången på läkare har ökat mer åren 1995 2007 än tillgången på barnmorskor och sjuksköterskor. Även antalet specialistläkare totalt har ökat under åren 1995 2007. Utvecklingen ser dock olika ut för olika specialiteter. Tydligast ökning syns för kardiologer, som ökat med närmare 90 procent. Vidare visar statistiken att tillgången på tandhygienister i tandvården har ökat. Antalet sysselsatta tandläkare i tandvården har däremot minskat något totalt under perioden 1995-2007. Rapporten visar bland annat att antalet specialistsjuksköterskor sysselsatta inom hälso- och sjukvården fortsätter att långsamt minska. Samtidigt ökar dock antalet nyutexaminerade specialistsjuksköterskor. Under det senast redovisade åren syns en markant ökning av återvandrande svenskfödda läkare som erhållit sin läkarutbildning i ett annat land. År 2008 var det närmare 100 läkare som registrerades, vilket är en fördubbling jämfört med år 2005. Personaltätheten varierar över landet. I hela landet fanns det cirka 125 sjuksköterskor per 100 000 invånare som är sysselsatta inom kommunal omsorg, men det fanns närmare 250 per 100 000 invånare i Jämtlands län. Stockholms sjukvårdsregion hade till exempel högre läkartäthet än övriga sjukvårdsregioner år 2007, medan Norra sjukvårdsregionen hade flest sjuksköterskor i förhållande till invånarantalet. Ett annat exempel på skillnader är att det fanns cirka 2,5 gånger fler tandhygienister per 100 000 invånare i Gävleborgs län jämfört med i Kronobergs län år 2007. Allt fler svenskar utbildar sig till tandläkare i andra länder, enligt uppgifter från Sveriges tandläkarförbund. De vanligast förekommande utbildningsländerna är Polen, Rumänien och Ungern. En av de fyra nya legitimationsgrupper som tillkom år 2006 var biomedicinska analytiker. Många av de legitimerade biomedicinska analytiker tog sin examen under 1970-80-talen och majoriteten är idag över 50 år. Det utbildas allt färre biomedicinska analytiker, dock syns en viss ökning av nyutexaminerade under de senaste tre åren. Slutsatsen av detta blir att arbetsstyrkan av biomedicinska analytiker kommer att krympa samtidigt som vården och andra samhällssektorer kommer att ha behov av fler yrkesverksamma biomedicinska analytiker. Socialstyrelsen använder tre indikatorer på efterfrågan i sin bedömning av arbetsmarknaden för de aktuella yrkesgrupperna: etablering på arbetsmarknaden efter examen, arbetslöshet och migration. Som komplement till NPS databasen har Socialstyrelsen genomfört enkätundersökningar i landstingen 7

samt tagit del av andra organisationers bedömningar. Samtliga indikatorer pekar på att de berörda yrkesgrupperna har en hög etableringsgrad efter examen, låg arbetslöshet samt positiv eller ingen nettoimmigration. Utifrån dessa indikatorer bedömer Socialstyrelsen att: efterfrågan överstiger tillgången på barnmorskor, dock finns regionala skillnader i landstingens rekryteringsmöjligheter arbetsmarknaden för sjuksköterskor är i balans, men att landstingen har svårt att rekrytera specialistutbildade sjuksköterskor efterfrågan överstiger tillgången på läkare, framförallt vad gäller specialistutbildade läkare arbetsmarknaden för tandhygienister är i balans efterfrågan överstiger tillgången på tandläkare, dock varierar rekryteringsmöjligheterna över landet. 8

Inledning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fortlöpande ta fram underlag för sin analys av tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens (1). I 2009 års regleringsbrev har detta uppdrag omfattat hälso- och sjukvårdens och tandvårdens tillgång och efterfrågan på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandläkare och tandhygienister (regleringsbrev 2009). Sedan den 31 januari 2009, då föregående årsrapport (2) publicerades, har Socialstyrelsen, inom ramen för den verksamhet som benämns det nationella planeringsstödet (NPS), tagit fram följande underlag som denna rapport i huvudsak bygger på: Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2007 (3) Tillgång på: specialistläkare 2007 (4) Tillgång på: specialistsjuksköterskor och legitimerade röntgensjuksköterskor 2007 (5) enkätundersökningar om landstingens bedömning av arbetsmarknadsläget och av rekryteringsmöjligheterna av vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Begränsningar och brister Statistik innehåller ofta vissa svagheter, vilket gäller även för det statistiska material som ligger till grund för denna rapport. Tillgångsstatistiken ger exempelvis uppgifter om vilken näringsgren en individ arbetar inom, men inte om vad personen verkligen har för arbetsuppgifter. Detta problem har hanterats genom att individen antas att arbeta med det hon eller han senast utbildades till. Någon säkerhet finns dock inte i detta antagande. Statistiken tar inte heller hänsyn till sysselsättningsgrad, varför det inte går att jämställa antal personer med antalet fullt sysselsatta. En ytterligare begränsning i arbetet är att Socialstyrelsens tillgångsstatistik beskriver arbetsmarknaden under november 2007. Anledningen är att det inte finns aktuellare statistik över individers sysselsättning att tillgå från Statistiska centralbyrån vid samkörningen med Socialstyrelsens register. Därför släpar delar av materialet efter i tid medan enkätsvaren från respondenterna beskriver arbetsmarknaden i slutet av 2009. En mer omfattande metodbeskrivning av hur Socialstyrelsen tagit fram den statistik som utgör underlag för rapporten återfinns i Socialstyrelsens publikation Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2006 (3). 9

Definitioner Hälso- och sjukvård och tandvård Socialstyrelsen definierar i denna rapport hälso- och sjukvården och tandvården som arbetsplatser inom privat, kommunal och statlig verksamhet där de berörda yrkesgrupperna kan förväntas arbeta helt eller delvis med patienter. För fördjupad metodbeskrivning och ytterligare definitioner, se Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2007 (3). Laboratoriemedicin Socialstyrelsen definierar i denna rapport laboratoriemedicin som arbetsplatser inom privat, kommunal och statlig verksamhet där biomedicinska analytiker kan förväntas arbeta helt eller delvis med uppgifter som tillhör yrke. Följande näringsgrenar inkluderas i begreppet laboratoriemedicin: 24.4 - Tillverkning av läkemedel, läkemedelskemikalier och botaniska produkter 24.6 - Tillverkning av övriga kemiska produkter 73.1 - Naturvetenskaplig och teknisk forskning och utveckling 74.3 - Teknisk provning och analys 85.1 - Hälso- och sjukvård 85.2 - Veterinärverksamhet Privat och offentlig verksamhet Socialstyrelsen har kategoriserat samtliga arbetsställen i enlighet med SCB:s sektorsindelningssystem. Som offentlig regi klassas arbetsställen som hör till följande sektorer: statlig förvaltning statliga affärsverk kommunal förvaltning landsting statligt ägda företag och organisationer kommunalt ägda företag och organisationer övriga offentliga institutioner Arbetsställen i följande sektorer klassas som privat regi: aktiebolag, ej offentligt ägda övriga företag, ej offentligt ägda övriga organisationer Geografisk indelning Socialstyrelsen har i huvudsak använt två skilda geografiska indelningar i denna rapport. För hälso- och sjukvården bygger indelningen på de sex sjukvårdsregionerna (tabell 1), och för tandvården sker indelningen enligt de 10

specialisttjänstgöringsregioner (s.k. ST-regioner) som används av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) (tabell 2). Tabell 1. Geografisk indelning i sjukvårdsregioner Region Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Län/kommun Stockholm och Gotland Östergötland, Jönköping och Kalmar Kronoberg, Skåne, Blekinge samt Hylte kommun, Halmstads kommun och Laholms kommun Västra Götaland samt Falkenbergs kommun, Varbergs kommun och Kungsbacka kommun Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten Tabell 2. Geografisk indelning av ST-regioner för tandvården Region Stockholms ST-region Södra ST-regionen Västra Götalands STregion Mellersta ST-regionen Norra ST-regionen Län/kommun Stockholm och Gotland Kronoberg, Skåne, Blekinge, Kalmar och Halland Västra Götaland Uppsala, Södermanland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Östergötland och Jönköping Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten Sekretess Det är nödvändigt att i vissa fall dölja cellvärden för att bevara sekretessen enligt 24 kap. 8 i sekretesslagen (1980:100). Därför har cellinformation med värden avseende 1 3 individer dolts. Utöver de första dolda värdena har då även ytterligare ett värde, i regel det närmast lägsta värdet, dolts i rader och kolumner där enbart ett värde innehåller 1 3 individer. Detta för att värdet inte ska kunna beräknas med hjälp av kolumn- eller radsummor. De dolda tabellcellerna markeras med (x). Ovanstående gäller dock enbart för uppgifter som fås genom samkörning. Uppgifter över personer som saknas personnummer är inte samkörda och redovisas även där det enbart finns 1 3 personer i kategorin. 11

Centrala termer Personalplanerings- och personalförsörjningsfrågor har en särskild terminologi. Två viktiga ord i sammanhanget är tillgång och efterfrågan, vilka är de termer som genomgående används i det nationella planeringsstödets (NPS) arbete. I många andra sammanhang används dessutom ofta orden behov och brist. Samtliga ord används dock ofta utan att närmare definieras, vilket lätt leder till förvirring och missförstånd. Nedan presenteras vanliga definitioner av och synonymer till de nämnda termerna. Dessutom beskrivs och diskuteras översiktligt behovsanalys som grund för personalplanering. Slutligen motiveras varför Socialstyrelsen har valt tillgång och efterfrågan som centrala termer i NPS arbete 1. Tillgång och efterfrågan Termerna tillgång (i betydelsen utbud) och efterfrågan kommer från nationalekonomin där de har en relativt entydig betydelse. Med tillgång (i betydelsen utbud) menas där den mängd av en vara eller tjänst som under bestämda förhållanden är tillgänglig för försäljning på en marknad. Med efterfrågan menas den mängd av en vara eller en tjänst som köpare är villiga att köpa med hänsyn till priser och förhållanden på en marknad (6) Ordet tillgång har dock flera betydelser och används på olika sätt i olika sammanhang. Det förefaller ändå som att det råder konsensus bland de aktörer som är involverade i personalförsörjningsfrågor om att tillgång syftar på befintlig tandvårdspersonal samt hälso- och sjukvårdspersonal. Trots att termen efterfrågan är tämligen entydig är det i användningen av just detta ord som begreppsförvirring uppstår. Skälet är att termen behov blandas samman med efterfrågan eller används synonymt med efterfrågan. Behov och brist Behov och brist hänger samman begreppsmässigt. Båda termerna innebär att något fattas, eller att det finns ett gap eller råder obalans mellan ett givet och ett önskvärt tillstånd. Brist på kan till exempel användas som synonym till behov (av). Både behov och brist är relativa begrepp. Ett sätt att se på behov är som något målrelaterat. Det synsättet kan användas till exempel när man bedömer vårdbehov, och kan i förlängningen (teoretiskt) användas för att bedöma till exempel antalet nödvändiga läkare eller sjuksköterskor. En sådan tillämpning kan, starkt förenklat, gå till på följande sätt: I den målrelaterade traditionen definieras behov som ett gap mellan ett aktuellt tillstånd hos en person eller en grupp, och ett önskvärt mål. Normalt slutar inte behovsbedömningen med att man konstaterar att ett behov existe- 1 För definitioner och synonymer som nämns i kapitlet hänvisas bl.a. till Norstedts förlag (1987), Svensk Ordbok, Stockholm, och till Norstedts förlag (1987), Ord för ord svenska synonymer och uttryck, Stockholm. 12

rar, utan man bedömer också vad personen eller gruppen är i behov av. Denna bedömning kallas åtgärdsbedömning. Utifrån detta kan en modell tas fram som består av följande tre komponenter: aktuellt hälsotillstånd behovets mål nödvändiga åtgärder för att förverkliga behovets mål Den tredje punkten kan exempelvis precisera de personresurser som krävs för att utföra de nödvändiga åtgärderna. Detta innebär att man genom att bedöma ett aktuellt hälsotillstånd, och fastställa behovets mål får förutsättningar för att göra en åtgärdsbedömning, alltså förutsättningar för att fastställa vilka typer av åtgärder som krävs, och i vilken omfattning de krävs, för att förverkliga behovsmålen. Nästa steg blir då att omvandla åtgärdsbedömningen till nödvändiga insatser från hälso- och sjukvårdspersonal. Enligt detta synsätt finns det alltså inte några absoluta behov. Behovens omfattning måste ses i relation till de fastställda målen. Kärnan i en behovsanalys av den här typen är att fastställa vad behovets mål är, det vill säga vad är målet och på vilken nivå målet ska ligga? Dessutom måste man fastställa inom vilken tidsram målet ska uppnås. Det är inte möjligt att göra en åtgärdsbedömning och beräkna nödvändiga insatser från hälso- och sjukvårdspersonalen innan denna information är tillgänglig. I den svenska hälso- och sjukvården fastställs målen för befolkningens hälsa på politisk nivå. Det är politiker i landsting och regioner som fattar besluten om vad målet är, på vilken nivå det ska ligga och när det ska verkställas. Ibland används orden behov och brist i betydelsen efterfrågan när det gäller personal. Begreppen används alltså med en koppling till viljan att anställa samt till de ekonomiska förutsättningarna för att anställa. Men oftare används troligen behov i betydelsen brist på eller önskan, utan koppling till ekonomiska förutsättningar eller till politiskt fastställda mål. Detta leder lätt till missförstånd. Termer i NPS arbete I NPS arbete har tillgång och efterfrågan valts som centrala termer. Det beror dels på de sammanfaller med gängse terminologi vid beskrivning och analys av arbetsmarknadsfrågor såväl nationellt som internationellt, dels på att beskrivning och analys av behov förutsätter kunskap om målen. Eftersom den kunskapen saknas eller för närvarande är ofullständig har Socialstyrelsen bedömt att det inte är fruktbart att använda termerna behov och brist i detta sammanhang. NPS metod avser att beskriva tillgång och efterfrågan och därmed ge underlag för att beskriva och analysera behov av eller brist på personal. För att genomföra en sådan analys krävs förutom tillgångsbeskrivning och efterfrågeanalys också information om de politiska målen på landstings- eller regionnivå. I denna rapport används begreppet tillgång (på arbetskraft) i betydelsen befintlig (arbetskraft). Termen efterfrågan används i betydelsen vilja att anställa och ekonomiska förutsättningar att anställa. Obalans på arbetsmarknaden är således en situation när tillgång och efterfrågan inte är i paritet med varandra. 13

Tillgång i hälso- och sjukvården I detta kapitel beskrivs tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare i den svenska hälso- och sjukvården. Fördjupad statistik finns att tillgå i följande rapporter: Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2007 (3) Tillgång på specialistläkare 2007 (4) Tillgång på specialistsjuksköterskor och legitimerade röntgensjuksköterskor 2007 (5) Prognos över sysselsatta inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Åren 2008 2023 (7). Internationell tillgång Tillgången på hälso- och sjukvårdspersonal och situationen på arbetsmarknaden är något som i hög utsträckning följs upp och diskuteras i internationella sammanhang. Flera organisationer som WHO, EUROSTAT och OECD tar fram statistik över tillgången på hälso- och sjukvårdpersonal i olika länder. Det är dock svårt att jämföra länder sinsemellan när det gäller personaltillgång, eftersom bakomliggande metoder och definitioner skiljer sig åt. Det är inte heller alltid tydligt vilka mått som används för att beskriva tillgången. Personaltäthet kan till exempel beskrivas som antalet utbildade, antalet sysselsatta, antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvården eller antalet sysselsatta med patienter inom hälso- och sjukvården. Få länder, inte heller Sverige, har data med hög kvalitet över antalet sysselsatta med patienter inom hälso- och sjukvården. Ännu mer osäker är den internationella statistiken för sjuksköterskor där definitionen av begreppet sjuksköterska varierar mellan länder. De nordiska länderna har dock arbetat tillsammans under flera år för att få fram jämförbar statistik, och sedan ett antal år tillbaka publiceras denna av Nomesco. För den här rapporten har underlag hämtats från dels Nomesco för uppgifter om Norge, Sundhetsstyrelsens Bevægelsesregisteret för Danmark samt Socialstyrelsens NPS-databas för Sverige. Utvecklingen under åren 2002 2007 för Danmark, Norge och Sverige beskrivs i graferna nedan. Statistiken visar till exempel att Sverige har fler barnmorskor än Danmark och Norge (figur 1). Den svenska barnmorskestatistiken är dock troligen en överskattning jämfört med Norges och Danmarks statistik, då vissa barnmorskor sannorlikt arbetar som sjuksköterskor. En förklaring till skillnaderna i statistiken kan vara att Norge använder tjänstgöringssstatistik medan Sverige använder legitimationsstatistik. Norge har betydligt fler sjuksköterskor per 100 000 invånare än Sverige och Danmark (figur 2). År 2002 2007 ökade tillgången på sjuksköterskor i samtliga tre länder, men mer i Norge. Norge har också den största tillgången på läkare (figur 3). 14

Figur 1. Antal barnmorskor per 100 000 inv. i tre nordiska länder, år 2002-2007. Antal barnmorskor per 100 000 invånare 80 60 40 20 0 Danmark Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco (år 2009) Figur 2. Antal sjuksköterskor per 100 000 inv. i tre nordiska länder, år 2002-2007. Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare 1 600 1 200 800 400 0 Danmark Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco (år 2009) Figur 3. Antal läkare per 100 000 inv. i tre nordiska länder, år 2002-2007. Antal läkare per 100 000 invånare 400 300 200 100 0 Danmark Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco (år 2009) 15

Tillgång i Sverige Tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare har fortsatt att öka sedan Socialstyrelsens förra årsrapport (2). Den största tillgångsökningen har under perioden 1995 2007 skett för gruppen läkare (tabell 3). Den årliga tillväxten har dock varierat (figur 4). Tabell 3. Procentuell förändring av antalet barnmorskor, sjuksköterskor och läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården mellan åren 1995-2007, i absoluta tal och per 100 000 invånare. Barnmorskor 14 10 Sjuksköterskor 18 13 därav specialistsjuksköterskor -11-14 Läkare* 29 24 Specialistläkare 28 23 1995-2007 1995-2007 per 100 000 invånare * Gruppen läkare inkluderar både legitimerade läkare samt läkare utan legitimation (i de flesta fall individer som genomför AT-tjänst eller auskultation i enlighet med legitimationsvillkor). Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Figur 4. Årlig procentuell förändring av antalet sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och läkare inom hälso- och sjukvården, åren 1995 2007. Procent 4,00 3,00 2,00 1,00 0,00-1,00-2,00-3,00 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År Barnmorskor Läkare* Därav specialistläkare Sjuksköterskor Därav specialistsjuksköterskor * legitimerade samt icke-legitimerade läkare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Av de barnmorskor, sjuksköterskor och läkare som var sysselsatta i Sverige år 2007 arbetade en övervägande majoritet, cirka 90 procent, inom hälsooch sjukvården. Andelen har varit relativt stabil under perioden 1995 2007. Ingenting tyder alltså på att dessa yrkesgrupper i någon ökande utsträckning lämnar hälso- och sjukvården för arbete i andra sektorer. Den totala tillgången år 2007 fördelade sig på näringsgrenarna enligt tabellen nedan. 16

Tabell 4. Antal (andel av) sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor, legitimerade röntgensjuksköterskor, läkare och specialistläkare, fördelade på näringsgren, november 2007. Hälso- och sjukvård Utbildning och offentlig förvaltning Annan näringsgren Barnmorskor 6 590 (89 %) 311 (4 %) 489 (7 %) Totalt 7 390 (100 %) Sjuksköterskor 100 187 (88 %) 4 831 (4 %) 9173 (8 %) 114 191 (100 %) Leg. röntgensjuksköterskor 680 (98 %) 692 (100 %) Läkare 32 867 ( 91 %) x 1 413 ( 4 %) x 1 894 ( 5 %) 36 174 (100 %) Därav specialistläkare 23 716 ( 91 %) 1 056 ( 4 %) 1 259 (5 %) 26 031 (100 %) x=1-3 personer Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Sjuksköterskor och tandhygienister är de grupper där åldersfördelningen är jämnast. Bland de specialistutbildade läkarna återfinns den högsta andelen över 55 år (figur 5). Att specialistutbildade läkare har en högre medelålder beror till stor del på att deras utbildningstid är längre än för ickespecialistutbildade läkare. Nästan hälften av de specialistutbildade röntgensjuksköterskorna är under 35 år, vilket förklaras med att legitimationen är ny, tidigare erhöll röntgenutbildningen sjuksköterskeexamen, och många som genomgått den är unga nyuteaxaminerade. Figur 5. Procentuell åldersfördelning per yrkesgrupp, sysselsatta inom hälso- och sjukvården, november år 2007. Legitmation Barnmorska Röntgensjuksköterska Sjuksköterska Läkare Därav specialistläkare Tandhygienist Tandläkare Tandhygienist 0% 25% 50% 75% 100% Andel Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Granskar man könsfördelningen bland de sju yrkesgrupperna, (barnmorskor, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, läkare, varav specialistläkare, tandläkare och tandhygienister) är fördelningen jämnast i tandläkarkåren. År 2007 var 50 procent av tandläkarna kvinnor och 50 procent män. Bland tandhygienisterna är 98 procent kvinnor. I läkarkåren var andelen kvinnor 17 <35 år 35-44 år 45-54 år 55-w år

44 procent och den förväntas fortsätta att öka de kommande åren, enligt Högskoleverket (7). Bland sjuksköterskorna var däremot 90 procent kvinnor år 2007, och bland barnmorskorna återfanns endast ett fåtal män. För sjuksköterskorna gäller att andelen män har ökat med cirka 2 procentenheter under åren 1995 2007. Inom barnmorskeyrket ses dock inga tendenser till en ökande andel yrkesverksamma män. Röntgensjuksköterskorna domineras av kvinnor (84 procent) en siffra som förhållit sig relativt konstant sedan år 2000. Majoriteten av alla läkare (ca 72 procent) som är verksamma i hälso- och sjukvården är specialistutbildade. Andelen har varit stabil under perioden 1995 2007. Tillväxten inom olika specialiteter varierar dock. Exempelvis har antalet specialister i kardiologi per 100 000 invånare ökat kraftigt, med närmare 90 procent. Även inom bland annat allmänmedicin och psykiatri, två specialiteter som uppmärksammats på grund av rekryteringssvårigheter, har tillgången ökat under dessa år. Inom psykiatri har antalet specialister per 100 000 invånare ökat med drygt 25 procent. Motsvarande siffra för allmänmedicin är knappt 30 procent (figur 6). En specialitetet som minskat kraftigt är specilister i socialmedicin. Antalet per 100 000 invånare är 0,4 och den procentuella förändringen under perioden 1995-2007 är -31 procent. En annan specialitet som är förhållandevis liten i förhållande till kommande vård och omsorgsbehov är specialister inom geriatrik. Antal per 100 000 invånare är 5 och den procentuella förändringen för åren 1995 2007 är 26 procent. (Dessa två specialiteter återfinns inte i nedanstående tabell). Figur 6. Antal specialistläkare sysselsatta i hälso- och sjukvården per 100 000 inv., november 2007, samt procentuell tillväxt per 100 000 invånare åren 1995-2007. Antal per 100 000 invånare/procentuell ökning 1995-2007 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Antal per 100 000 invånare 2007 Procentuell förändring per 100 000 invänare, 1995-2007 18

Bland sjuksköterskorna har knappt 50 procent specialistutbildning. Denna andel har minskat sedan 1995 då den var 65 procent. En bidragande orsak är att sjuksköterskeutbildningen haft olika utformning under åren, vilket fått effekter på hur många sjuksköterskor i en årskull som specialiserat sig. Enligt exempelvis 1952 års studieordning följde specialistutbildning direkt på grundutbildningen, vilket medförde att de flesta sjuksköterskor genomgick specialistutbildning (8). Många av dessa sjuksköterskor är idag pensionerade eller på väg att pensionera sig. Antalet utexaminerade specialistsjuksköterskor har därför sjunkit. I 1993 års studieordning infördes sjuksköterskeprogrammet om 120 poäng. Specialistutbildningarna omfattar minst 40 poäng utöver utbildningen. Från och med år 2001 gäller en ny studieordning som leder till specialistsjuksköterskeexamen. Mellan år 1995 och 2007 har dock det årliga antalet utexaminerade specialistsjuksköterskor legat relativt stabilt på i genomsnitt knappt 1 400 personer årligen. Bilaga 1 i rapporten Tillgång på specialistsjuksköterskor 2007 (8) beskriver i detalj hur dessa examina fördelar sig mellan olika utbildningar under åren 1960 2007. Utbildningens utformning har också påverkat åldersstrukturen bland specialistsjuksköterskorna (figur 7). 19

Figur 7. Procentuell åldersfördelning för specialistutbildade sjuksköterskor, november år 2007. Specialistsjuksköterska Anestesisjukvård o/e intensivvård Distriktssköterska Hälso- och sjukvård för barn och Internmedicin och/eller kirurgi Onkologi Operationssjukvård Psykiatrisk vård Vård av äldre Andel 0% 20% 40% 60% 80% 100% <35 år 35-44 år 45-54 år 55-w år Källa: Socialstyrelsen/NPS databas I antal räknat har tillgångsutvecklingen sett olika ut för olika sjuksköterskespecialiteter. Exempelvis har antalet distriktssköterskor samt sjuksköterskor specialiserade inom hälso- och sjukvård för barn- och ungdomar ökat under perioden 1995 2007. Tillgången har samtidigt minskat på bland annat sjuksköterskor specialiserade inom psykiatrisk vård. Denna utveckling beskrivs i detalj i rapporten Tillgång på specialistsjuksköterskor 2007 (5). Regional tillgång Liksom tidigare år visar 2007 års data att tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare är ojämnt fördelad mellan landets sjukvårdsregioner. Antalet sysselsatta sjuksköterskor och läkare ökade i samtliga regioner under perioden, dock olika mycket. År 2007 fanns flest barnmorskor per 100 000 invånare i Västsvenska sjukvårdsregionen medan den högsta tätheten av sjuksköterskor fanns i Norra sjukvårdsregionen. Den högsta läkartätheten hade Stockholms sjukvårdsregion. Detta innebär ingen förändring jämfört med år 2006 (figur 8). 20

Figur 8. Antal sysselsatta barnmorskor, sjuksköterskor och läkare per 100 000 invånare i hälso- och sjukvården fördelat på sjukvårdsregioner, november 2007 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Regional tillgång på specialistsjuksköterskor Tillgången på specialistutbildade sjuksköterskor ser olika ut i landets sjukvårdsregioner. Högst täthet av specialistsjuksköterskor fanns år 2007 i Norra sjukvårdsregionen, med 512 per 100 000 invånare. Lägst täthet fanns i Stockholms sjukvårdsregion med 369 per 100 000 invånare (figur 9). Figur 9. Specialistutbildade sjuksköterskor perr 100 000 invånare sysselsatta inom hälso- och sjukvården, fördelat på sjukvårdsregion samt riket november år 2007 Sjukvårdsregion Ambulanssjukvård Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket 0 100 200 300 400 500 Antal per 100 000 invånare Anestesisjukvård och/eller intensivvård Distriktssköterska Hälso- och sjukvård för barn och ungdomar Internmedicin och/eller kirurgi Onkologi Operationssjukvård Psykiatrisk vård Vård av äldre Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Regional tillgång på barnmorskor Antalet barnmorskor per 100 000 invånare är högst i Stockholm och i Västsverige. Flest barnmorskor i privat regi återfinns i Stockholm. 21

Figur 10a. Antal barnmorskor per 100 000 invånare år 2007 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Regional tillgång på sjuksköterskor Flesta antal sjuksköterskor per 100 000 invånare finns i Norra regionen. I Stockholm finns, liksom för barnmorskorna, flest sjuksköterskor i privat regi. Figur 10b. Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare år 2007 Sjukvårdsregion Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket 0 200 400 600 800 1 000 Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Offentlig regi Privat regi Regional tillgång på läkare Stockholm har flesta läkare per 100 000 invånare likasom läkare i privat regi. 22

Figur 10c. Antal läkare per 100 000 invånare år 2007 Sjukvårdsregion Stockholm Sydöstra Södra Västsvenska Uppsala/Örebro Norra Hela riket 0 100 200 300 400 Antal läkare per 100 000 invånare Offentlig regi Privat regi Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Regional tillgång på specialistläkare Tillgången på vissa grupper av specialistläkare är relativt jämn över landet. Detta gäller exempelvis specialistläkare i allmänmedicin. Tillgången på andra grupper varierar betydligt mer. Här kan bland annat nämnas specialister inom psykiatri. Totalt sett har Stockholms sjukvårdsregion den högsta tätheten av specialistläkare som arbetar inom hälso- och sjukvården. I denna region fanns 314 läkare med specialistkompetens per 100 000 invånare år 2007, jämfört med 259 för hela riket (figur 11). Figur 11. Specialistläkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården per 100 000 invånare efter hälso- och sjukvårdsregion och specialitetsgrupp, november 2007 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Sjuksköterskor sysselsatta inom omsorgen Många sjuksköterskor är anställda inom den kommunala vård- och omsorgssektorn. Fördelningen återges i figur 12 nedan och det är stora skillnader över landet, men högst antal sjuksköterskor inom omsorgen finns i Gotlands, Örebros och Jämtlands län. 23

Figur 12. Antal sjuksköterskor per 100 000 invånare sysselsatta inom kommunal omsorg Län Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket 0 50 100 150 200 250 Antal per 100 000 invånare Offentlig regi Privat regi Uppgifter från Kalmar län respektive Norrbottens län saknas Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Läkare med utländsk utbildning Andelen läkare med utländsk utbildning har ökat i svensk hälso- och sjukvård under de senaste tio åren. År 2007 hade cirka 20 procent av läkarna som var sysselsatta i hälso- och sjukvården en utländsk utbildning. Polen, Tyskland och de nordiska länderna är några av de större utbildningsländerna bland de läkare som arbetar i Sverige och som är utbildade utomlands. Läkare med utländsk utbildning finns över hela landet. Den geografiska spridningen är alltså förhållandevis jämn. Denna grupp beskrivs mer fördjupat i det senare avsnittet om efterfrågan, då Socialstyrelsen använder migration som en indikator på efterfrågan. 24

Tabell 5. Utlandsutbildade läkare med svensk bakgrund* med legitimation/legitimationsvillkor under åren 1994-2007 efter utbildningsland. Utbildningsland Antal EU15/EES 288 EU25/EES** 409 EU27/EES** 428 Därav Danmark 82 Tyskland 67 Ungern 48 Polen 47 Island 37 Norge 25 Rumänien 17 Grekland 9 Finland 5 Tredje land 93 Totalt 521 *Födda i Sverige eller folkbokförda någon gång innan 16 års ålder. **Inklusive Schweiz Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Läkare med svensk bakgrund och utländsk utbildning Under senare år har antalet svenska studenter som studerar till läkare utomlands ökat. När en sådan person beviljas svensk legitimation återfinns han eller hon i Socialstyrelsens statistik i gruppen läkare med utländsk utbildning och svensk legitimation. Det går alltså inte att särskilja exempelvis personer som har fått studiemedel från CSN och studerat till läkare utomlands. I dagsläget finns inte heller någon information om i vilken omfattning dessa personer fullföljer sin utbildning eller kommer att vara sysselsatta i den svenska hälso- och sjukvården i framtiden. Det är därför svårt att säga vilken eventuell effekt dessa svenskar med utländsk utbildning kommer att få på den svenska tillgången. Troligen kommer denna effekt att märkas först om några år. Socialstyrelsens statistik visar att det finns totalt cirka 900 läkare med svensk bakgrund 2, svensk legitimation och utländsk utbildning. Av dessa var cirka 64 procent sysselsatta i svensk hälso- och sjukvård år 2007. I genomsnitt har 35 legitimationer per år utfärdats till denna grupp år 1994 2008. Från år 2002 visar statistiken på en ökning av antalet utfärdade legitimationer till personer med svensk bakgrund och utländsk utbildning (tabell 7). Under det senaste året syns en markant ökning av återvandrande svenskfödda som erhållit sin läkarutbildning i ett annat land. År 2008 var det närmare 100 stycken som registrerades. Legitimationsstatistik finns för år 2008. Trenden är väntad då det i mitten/slutet av 1990-talet blev vanligare med medicinska studier utomlands. De största enskilda utbildningsländerna 2 Svensk bakgrund har här definierats som född i Sverige eller folkbokförd någon gång innan 16 års ålder. 25

för denna grupp har under perioden 1994 2008 varit Tyskland, Danmark samt Island (tabell 6). Tabell 7. Utlandsutbildade läkare (antal) med svensk bakgrund* efter år för legitimation/legitimationsvillkor <1994 397 1994 28 1995 10 1996 7 1997 12 1998 13 1999 18 2000 15 2001 22 2002 44 2003 32 2004 43 2005 41 2006 61 2007 78 2008 97 Totalt 918 *Födda i Sverige eller folkbokförda någon gång innan 16 års ålder. Källa: Socialstyrelsen/NPS databas 26

Biomedicinska analytiker En av de fyra nya legitimationsgrupper som tillkom år 2006 var biomedicinska analytiker. Dessa har tidigare inte funnits som egen grupp i statistiken varför det kan vara av intresse att titta lite närmare på dessa. Ungefär 87 procent arbetar inom laboratoriemedicin och 4 procent är registrerade som ej sysselsatta. Denna grupp består av personer bosatta i utlandet, arbetslösa, sjukskrivna, pensionerade, studerande osv. De 11 procent som arbetar utanför laboratoriemedicin finns inom till exempel högskolan, naturvetenskaplig forskning, grosisthandel eller offentlig förvaltning. Tabell 12. Legitimerade biomedicinska analytiker efter åldersklass och arbetsmarknadsstatus, antal och andel i %, november 2007. Antal Arb. inom Laboratoriemedicin Arb. utanför Laboratoriemedicin Ej sysselsatta Åldersklass <30 år 609 x x 30-34 år 492 53 23 35-39 år 616 90 26 40-44 år 937 124 35 45-49 år 1 159 176 37 50-54 år 1 696 159 42 55-59 år 1 728 162 40 60-64 år 897 76 47 65-w år 33 x x Totalt 8 167 885 331 x=1-3 personer Många av dem som är legitimerade biomedicinska analytiker tog sin examen under 1970-80 talen och majoriteten är idag över 50 år. Det utbildas allt färre biomedicinska analytiker, dock syns en viss ökning av nyutexaminerade under de senaste tre åren (tabell 13). Tabell 13 Antal personer med avslutad utbildning för biomedicinska analytiker åren 2001-08. År 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Antal 163 183 180 158 190 255 329 275 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Den framtida tillgången på biomedicinska analytiker kommer att bero på ett flertal faktorer. De två mest avgörande är andelen som pensionerar sig i relation till hur många ny utexaminerade som kommer att finnas i framtiden. Vårdförbundet som organiserar biomedicinska analytiker har räknat på att det pensioneras betydligt fler än de som nyutexamineras. Enligt förbundet pensioneras cirka 450 per år i förhållande till att cirka 280 finns att tillgå på arbetsmarknaden. Skattningen utgår ifrån att det sker en ökning av antalet 27

pensionerade mellan år 2008 och 2017 då flertalet pensionsavgångar beräknas inträffa. Utbildningstakten antas ligga på ungefärliga 300 examinerade per år. Slutsatsen av detta blir att arbetsstyrkan av biomedicinska analytiker kommer att krympa med cirka 13 procent samtidigt som vården och andra samhällssektorer kommer att ha behov av ett större antal yrkesverksamma biomedicinska analytiker. 28

Tillgång i tandvården I detta kapitel beskrivs tillgången på tandhygienister och tandläkare i den svenska tandvården. Fördjupad statistik finns att tillgå i följande rapporter: Tillgång på: barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2006 (3) Prognos över sysselsatta inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Åren 2008 2023 (9). Internationell tillgång Den internationella statistiken för tillgång på tandvårdspersonal är svår att tolka på samma sätt som statistiken för hälso- och sjukvårdspersonal. Exempelvis så finns inte gruppen tandhygienister i många länder. Samarbetet kring definitioner och metod inom Nomesco möjliggör dock nordiska jämförelser. Jämfört med Norge och Danmark hade Sverige den högsta tillgången på tandhygienister per 100 000 invånare år 2005 (figur 13), medan Danmark hade den högsta tandläkartätheten. Sveriges hade lägst tandläkartäthet av de tre länderna (figur 14). Skillnaderna i tillgång är dock större vad gäller tandhygienister. Figur 13. Antal sysselsatta tandhygienister inom tandvården per 100 000 invånare i tre nordiska länder år 2007. Antal tandhygienister per 100 000 invånare 40 30 20 10 0 Danmark Norge Sverige 2003 2004 2005 2006 2007 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco (år 2009) 29

Figur 14. Antal sysselsatta tandläkare inom tandvården per 100 000 invånare i tre nordiska länder år 2007. Antal tandläkare per 100 000 invånare 100 80 60 40 20 0 Danmark Norge Sverige 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År Källa: Sundhedsstyrelsen (Bevægelsesregisteret), Socialstyrelsen (NPS databasen) och Nomesco (år 2009) Tillgång i Sverige Antalet tandläkare sysselsatta i den svenska tandvården har minskat sedan 1995 med cirka 3 procent eller ungefär 300 personer. Relaterat till befolkningsökningen har tillgången minskat något mer. Antalet specialisttandläkare har dock ökat under samma period. Även tillgången på tandhygienister har ökat sedan 1995, både i absoluta tal, och i förhållande till befolkningen (tabell 8). Tabell 8. Procentuell förändring av antalet tandläkare, specialisttandläkare och tandhygienister sysselsatta inom hälso- och sjukvården år 1995-2007. Tandhygienister 68 61 Tandläkare -3-6 Därav specialisttandläkare 5 2 1995-2007 1995-2007 per 100 000 invånare Den årliga tillväxten har varierat mycket under perioden 1995 2007. För tandhygienister har den varit positiv samtliga år, medan den för tandläkare fram till år 2000 var negativ. Sedan dess har tillväxten av tandläkare varit nära noll eller som för år 2007 då tillväxten åter visar på minus (figur 15). 30

Figur 15. Sysselsatta inom tandvården efter yrke, årlig tillväxt sedan året innan i procent 1995-2007. Procentuell förändring 8,00 4,00 0,00-4,00 Tandhygienister Tandläkare -8,00 Därav specialisttandläkare 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Totalt fanns drygt 7 400 tandläkare och drygt 3 400 tandhygienister sysselsatta i tandvården år 2007. Ett mindre antal var sysselsatta i andra näringsgrenar (tabell 9). Tabell 9. Antal (andel av) sysselsatta tandhygienister och tandläkare, fördelat på näringsgren, november 2007. Tandhygienist Tandläkare Tandvård 3409 (86 %) 7441 (88 %) Utbildning och offentlig förvaltning 113 (3 %) 395 (5 %) Annan näringsgren 431 (11 %) 573 (7 %) Totalt 3953 8409 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Åldersstrukturen för tandhygienister och tandläkare har inte förändrats sedan tidigare år. Bland tandhygienisterna återfinns den jämnaste åldersfördelningen och den största andelen under 45 år (figur 16). 31

Figur 16. Procentuell åldersfördelning för tandhygienister, tandläkare samt specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården, november 2007 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Specialisttandläkare har som figur 15 visar en relativt hög medelålder. Den största andelen över 55 år (52 procent) fanns år 2007 bland specialister i odontologisk radiologi (58 %) och i parodontologi där 57 procent var över 55 år (figur 17). Figur 17. Procentuell åldersfördelning för specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården, november 2007 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Kvinnorna är i majoritet bland de tandhygienister som är yrkesverksamma i tandvården. Det finns endast ett fåtal manliga tandhygienister, men andelen har tredubblats under åren 1995 2007. Inom tandläkarkåren är fördelningen mellan män och kvinnor däremot jämn: år 2007 var 50 procent av tandläkarna kvinnor och 50 procent män. Det innebär att andelen kvinnor har ökat sedan år 1995, då 43 procent av tandläkarna var kvinnor. Denna ökning verkar fortgå, och enligt Högskoleverket (7) förväntas andelen kvinnor i tandläkaryrket vara större än andelen män år 2020. Även bland specialisttandläkarna ökar andelen kvinnor. År 2007 var 40 procent av dessa kvinnor. Antalet specialister inom tandvården sjönk under slutet av 1990-talet, för att sedan sakta öka eller ligga konstant. År 2007 fanns 847 tandläkare med 32

specialistutbildning som var verksamma i tandvården. Antalet motsvarar drygt 11 procent av alla tandläkare. Tabell 10 Antal sysselsatta inom tandvården efter yrke och kön, år 2007. Legitimation Kön 2007 Tandhygienist Kvinnor 3 356 Män 53 Andel kvinnor 98 Tandläkare Kvinnor 3 743 Män 3 698 Andel kvinnor 50 Specialisttandläkare Kvinnor 338 Män 509 Andel kvinnor 40 Källa: Socialstyrelsen/NPS databas I likhet med svenska läkarstuderande utbildar sig allt fler svenskar till tandläkare utomlands. Antal utlandsstuderande på tandläkarutbildning i andra länder har enligt uppgift från Sveriges tandläkarförbund ökat. Socialstyrelsen har inte tidigare i NPS- rapporten granskat detta närmare men kommer att följa utvecklingen av utlandsstuderande tandläkare. Enligt statistik från CSN läsåret 2008/2009 finns 220 personer som studerar till tandläkare utomlands med studiemedel från CSN. En stor andel studerar i länder som Polen, Rumänien och Ungern(Tabell 11) Tabell 11, Antal utlandsstuderande på tandläkarutbildning, år 2008/09 Polen 41 Rumänien 40 Ungern 35 Danmark 27 Tjeckien 24 Slovakien 10 Norge 4 Tyskland 4 Bosnien och Hercegovina 3 USA 3 Länder med färre än 29 tre studiemedelstagare Totalt 220 Källla: CSN, enligt uppgift från Sveriges Tandläkarförbund december 2009. Regional tillgång Tillgången på tandvårdspersonal varierar över landet. Likaså varierar fördelningen mellan sysselsatta i privat respektive offentlig verksamhet. Högst täthet av tandhygienister finns i Gävleborgs och Värmlands län, med drygt 65 tandhygienister per 100 000 invånare. Kronobergs och Kalmar län har den lägsta tätheten. I genomsnitt finns drygt 35 tandhygienister per 100 000 invånare för riket (figur 18). 33

Figur 18. Antal sysselsatta tandhygienister i offentlig samt privat tandvård per län samt riket, november 2007. Källa: Socialstyrelsen/NPS databas När det gäller tandläkartätheten fanns cirka 90 tandläkare per 100 000 invånare i Västra Götalands, Västerbottens och Stockholms län år 2007. Det är 30 35 procent fler tandläkare än i Dalarnas, Östergötlands och Gävleborgs län. Där fanns samma år knappt 70 tandläkare per 100 000 invånare. Flest tandläkare i privat regi finns i Stockholms, Kronobergs och Skåne län (figur 19). 34

Figur 19. Antal sysselsatta tandläkare i offentlig samt privat tandvård per län samt riket, november 2007. Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Eftersom personaltillgången varierar mellan länen finns det i vissa län lika många tandhygienister som tandläkare, medan det i andra län finns betydligt fler tandläkare än tandhygienister. Därtill kommer också ett stort antal tandsköterskor. Motsvarande tillgångsstatistik för denna grupp saknas dock. Vad tillgången på personal har för påverkan på fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier har inte utretts i denna rapport. Antalet specialistutbildade tandläkare varierar över landet, precis som tillgången på tandläkare i stort. Flest specialistutbildade tandläkare fanns år 2007 i mellersta ST-regionen. Sett till invånarantal fanns dock flest i Västra Götalands ST-region, precis som år 2007 (tabell 12). Det bör noteras att flera av specialisttandläkarna är verksamma inom tandläkarutbildningarna vid främst Karolinska Institutet och Malmö högskola. Deras utbildningstjänst uppgår till cirka 20-30 procent och resterande tid till forskning, varför de inte registreras i arbetsmarknadsstatistiken utan till forskningssektorn. 35

Tabell 12. Antal specialisttandläkare sysselsatta inom tandvården per ST-region och specialitet, samt antal per 100 000 invånare, november 2007 ST-region Specialitet Mellersta Norra Stockholms Södra Västra Götaland Pedodonti 19 4 15 15 20 73 Ortodonti 79 27 54 64 45 269 Parodontologi 27 9 23 27 18 104 Oral kirurgi 41 13 36 30 31 151 Endodonti 9 2 17 7 9 44 Oral protetik 35 12 30 25 25 127 Odontologisk radiologi 13 6 8 7 9 43 Bettfysiologi 10 4 6 7 9 36 Totalt 233 77 189 182 166 847 Antal per 100 000 8,7 8,8 9,4 8,9 10,7 9,2 invånare Källa: Socialstyrelsen/NPS databas Riket 36

Efterfrågan Efterfrågan på kort sikt Efterfrågan i denna rapport definieras som det sammantagna resultatet av en organisations vilja att rekrytera samt organisationens ekonomiska möjligheter att rekrytera. Saknas en av dessa två faktorer kommer inte någon rekrytering att ske. Efterfrågan kan i sin tur delas upp i två typer av rekrytering; ersättningsrekrytering samt nyrekrytering. Ersättningsrekrytering kräver en stabil tillgång av personal, medan nyrekrytering kräver en ökad personaltillgång. Vilja att rekrytera Efterfrågan Resursmässig förmåga att rekrytera Nyrekrytering Ersättningsrekrytering Socialstyrelsen utgår från flera olika indikatorer när myndigheten bedömer efterfrågan på personal på kort sikt. Tillförlitliga data finns över arbetslöshet, etablering efter examen samt migration av personal mellan Sverige och andra länder. Tillsammans ger dessa tre indikatorer en bild av balansen mellan tillgång och efterfrågan. Vidare belyser enkätundersökningar om rekryteringsläget i landsting och regioner läget ytterligare. Socialstyrelsen kompletterar dessa informationskällor med andra organisationers bedömningar av det aktuella läget. Etablering på arbetsmarknaden Om en yrkesgrupp direkt efter examen har en hög etableringsgrad på arbetsmarknaden inom det område som de utbildats för indikerar det att efterfrågan på denna grupp är minst lika hög som tillgången. Socialstyrelsens sysselsättningsstatistik visar på en hög etableringsgrad för de undersökta yrkena, vilket är i linje med tidigare år. Av de nyutbildade barnmorskorna, läkarna och sjuksköterskorna är runt 95 procent sysselsatta i hälso- och sjukvården inom ett år efter examen. För tandhygienister är motsvarande siffra 88 procent. Tandläkares sysselsättningsfrekvens har ökat från en låg nivå under slutet av 1990-talet till att år 2006 ligga på 94 procent. Den tidigare låga sysselsättningsgraden berodde bland annat på en internationaliserad arbetsmarknad och en hög andel studenter med utländsk bakgrund. Många nyutexaminerade med utländsk bakgrund, men även svenskfödda, flyttade utomlands under dessa år. Trenden är att allt fler flyttar tillbaka till Sverige då arbetsmarknaden har förbättrats. 37