Deportationer från Tyskland Judar från Tyskland var bland de första judarna i centrala och västra Europa som deporterades österut. Små grupper av tyska judar deporterades redan i februari 1940, innan massmorden inleddes. De systematiska massdeportationerna inleddes i oktober 1941 och ledde till utplånandet av de tyska judarna. Tyska judar deporterades främst till ghettona i Lodz och Warszawa i Polen samt till Riga, Kovno och Minsk i tidigare sovjetiska områden. I dessa sovjetiska områden pågick redan massmorden. Många av de tyska judarna som deporterades till dessa platser mördades vid ankomsten. I ghettona dog många av hunger och sjukdomar. De övriga mördades på närbelägna avrättningsplatser eller senare i utrotningsläger i Polen. 1942 och 1943 deporterades tiotusentals tyska judar direkt till utrotningslägren, främst Auschwitz. Källorna Alla transporter av judar eskorterades av en vaktdetalj som vanligen rekryterades från polisen. I deportationerna från Tyskland bestod vaktdetaljen vanligen av ett befäl och 15 man. Deras uppgift inleddes med lastandet av tåget och avslutades när de lämnade över transporten till den person som förde befälet vid destinationen. Paul Salitter var ett av dessa befäl. Han hade till uppgift att eskortera en transport bestående av 1007 judar som lämnat Düsseldorf med destination Riga den 11 december 1941. Judarna samlades på slakthusgården i Düsseldorf. Därifrån togs de till järnvägsstationen där de fördes ombord på tåget som tog dem till Riga.[1][1] Eftersom dessa deportationer till Riga var bland de första som genomfördes, var det viktigt att lära sig av misstagen för att förbättra transportsystemet. Salitter producerade en detaljerad rapport för hela resan med rekommendationer till sina överordnade. Den kontrasteras av ett vittnesmål från Hilde Sherman, en ung judisk kvinna som deporterades tillsammans med sin man och hans familj på samma transport. I detta dokument kommer ni att möta de olika personer som, på olika nivåer och i varierande grad, var inblandade i organiserandet och genomförandet av transporterna som förde judarna österut. Bland dessa personer återfinns järnvägsanställda, utan vilka inga transporter kunde genomföras; polismän som eskorterade och vaktade transporterna; och SS-officerarna som planerade och samordnade deportationerna. En annan stor grupp bestod av de många människor som såg tågen passera de bredvidstående som bevittnade judarnas kval. Salitters rapprt finns i högerspalten och Hildes vittnesmål finns i vänsterspalten. Sist i detta dokument finns ett antal frågor som ni skall diskutera

Frågor att diskutera: 1. Är Salitter en mördare? 2. Tror du att Salitter betraktar sig själv som en mördare? 3. Salitter nämner inte misshandeln som Hilde Sherman talar om. Enligt hennes vittnesmål blev hon slagen av en högt uppsatt SS-officer. Det kan till och med ha varit Salitter själv (även om vi naturligtvis inte kan veta detta med säkerhet). Vad kan förklara att denna händelse inte noterades i Salitters rapport? 4. Vilken av följande definitioner passar bäst in på Salitter: ett polisbefäl, en mördare, en trevlig person, en omtänksam person, en effektiv person, en antisemit, en nazist? Förklara era val 5. När han nämner dispyten med stinsen, klagar Salitter över att denne uppenbarligen inte inser betydelsen av termen jude och dess implikationer. Salitter nämner också att han var tvungen att uppmana vakterna att agera kraftfullare mot judarna. Vad antyder detta om Salitters inställning till den uppgift han fullgör? Vad kan vi lära oss av det sätt som Salitter använder termen jude på? Vad antyder det om stinsens och vakternas inställning? 6. Salitter nämner sjuksköterskor från Röda korset som tar hand om vakterna. I den fullständiga rapporten nämner han att de försåg vakterna med förplägnad. Hur kan man förklara att kvinnor som arbetade för en välgörenhetsorganisation, och vars plikt det var att ta hand om de svaga, ignorerade 1007 personer i nöd?

7.