Skoning av Islandshästar -En svår balans mellan hovslagare, ryttare och häst. Zola Emma-Märta Runsten Hovslagarutbildningen 2010-2011 Wångens Travskola 23 maj 2011 1/16
INLEDNING Det är betydligt enklare att använda skoningen som ett hjälpmedel för andra hästraser, än vad det är med Islandshästar. En stor del av hästraserna har ofta bara specifika användingsområden, där hästen antingen skall springa snabbt, hoppa högt eller utför stora rörelser i kort och samlat tempo. Alla hästar skall ses som enskilda individer med egna krav på balansering på de tre grundgångarterna skritt, trav och galopp. Att sko en häst rätt är svårt och det krävs många års av erfarenhet, men att sko en häst med ytterligare 2 gångarter kräver ytterligare kunskap hos hovslagaren om de oändligt många taktproblem som kommer på köpet. Dock måste det påpekas att det även ställer höga krav hos ryttaren, att balansera sin häst skall gå hand i hand med utbildning mellan ryttare och häst. LITTERATURSÖKNING Jag har i första hand tagit del av kunskapen från hovslagaren Michael Jansson och hans långa erfarenhet att sko både islandshästar för fritidsridning samt tävlingshästar på landslagsnivå. Jag har intervjuat Josefin Birkebro och Fredrik Rydström över telefon, samt samtalat med Gudmundur Einarssson, om hur dom tänker när de skor sina hästar för träning samt inför tävlingar. Samtliga är ryttare på landslagsnivå. Stor del av den teoretiska delen har jag hämtat från böcker specialiserade på islandshästridning, träning och avel. SYFTE Som före detta islandshästägare och tävlingsryttare har man alltid letat efter en hovslagare som kan förstå de kraven som ställs. Allt för många gånger har man varit i dispyt med sin hovslagare över skoningen. Det finns stor brist på utbildade hovslagare som har erfarenhet med islandshästar, och hästägare ute i landet anlitar då hellre en icke utbildad hovslagare som kan islandshästen gångarter. Detta arbetets syfte är båda att informera hovslagare utan erfarenhet av islandshästar om taktproblem samt åtgärder med skoning, samt informera islandshästryttare om balanseringens fördelar och nackdelar. 2/16
SKONING AV ISLANDSHÄST Islandshästen är en av Sveriges populäraste hästraser och antalet ökar varje år. Många islandshästar används enbart för vardagsridning, men allt fler börjar tävla. Tävlingsmomenten ställer krav på höga rörelser och helt taktrena gångarter. Därför skulle man kunna tro att det finns stora vinster att sko sin häst rätt för att nå dit. Problemet kvarstår då taktproblemen är många. Dessutom måste det faktum att Islandshästar delas in i 4 gångare och 5 gångare också räknas in. Inte alla Islandshästar har anlag för den femte gångarten som kallas flygande pass. Detta gör att man ofta har annorlunda takt och balansproblem mellan de två ytterligheterna. Som hovslagare måste man ta in i beräkningarna att även i detta fall kan problemen även vara exakt likadana. Bara i olika gångarter. Man måste ha realistiska förväntningar på vad hästen skall prestera. Det är bara ytterst få hästar som tar sig hela vägen till SM eller VM, och bara för att man skor hästen på ett visst sätt innebär det inte att hästen blir bättre om ryttaren inte kan rida fram hästen. Gångarterna: Att sko en Islandshäst kräver att man har övergripande kunskap om alla gångarterna, samt har en dialog och ett bra samarbete med ryttaren. Att enbart se hästen för hand i skritt och trav kan ibland vara otillräckligt för att hjälpa ekipaget med balanseringen. Man vill ju även se hur hästen rör sig i de andra gångarterna och då under ryttaren. Endel islandshästar är väldigt känsliga för skillnader i storlek och vinkel på hoven. Det kan påverka gångarterna markant ifall man verkar ner hästen för mycket på en och samma gång. Reslutatet kan bli en sur hästägare som inte får hästen att gå rent eller lika flott som den gjorde innan. Hovslagaren bör alltid ta i akt över kunskapsnivån hos ryttaren och vilka krav ryttaren har på hästen. Taktproblemen blir man inte av med enbart skoning, utan i högsta grad hänger det på ryttarens vilja och möjlighet att träna bort taktproblem. Tölten: Tölt är en 4 taktig gångart i åtta moment, med ett ben i marken hela tiden, vilken gör den väldigt mjuk och trevlig att rida. (se bild 1) Det är den mest eftertraktade gångarten bland de som enbart vill rida och inte ställa så mycket krav på hästen. Den kommer naturligt till de flesta Islandshästar. Men långt ifrån alla kan tölta rent, bland annat från den stunden att du sitter på hästen och förskjuter deras naturliga tyngdpunkt. På tävlingsbanan krävs högre aktion, helt taktrena gångarter och möjlighet att förlänga steget snabbt, och för högsta poäng ska den förlängningen ske nästan explosionsartat. Den största avarten av balansproblem är passtölt, eller som det i folkmun kallas grisepass.(se bild 2) Upplyftningsmomentet fördröjs i och med att den har för mycket vikt på framdelen. Tölten börjar luta sig åt en 2 takt där de har både bak och framben i marken en längre tid. Lösningen skulle då vara att sko med tyngre skor fram, för att fördröja nedtrampet med frambenen så att man lutar mer åt en fyrtaktig tölt igen. Däremot kan tyngre skor fram, en längre stund, motverka takt och balans i andra gångarter. Att sko med en lång tå skulle varit ett annat sätt att hjälpa till med att hästen tar ett längre steg (se bild 3-4), men då tölt skall ha en hög aktion generellt, kan detta motverka syftet. En för lång tå innebär dessutom påfrestningar på leder. Travtölten är tölt där de laterala benen är kortare tid i marken än de diagonala och hästen lutar sig åt 3-takt.(se bild 2) Hästarna har ofta svagare bakdel och klarar inte av de kraven som ryttaren ställer. För att hjälpa till hästen på traven i tölten, kan man sko med tyngre skor bak. Det fördröjer lyftet 3/16
och förlänger steget så de trampar under sig lättare. Det måste dock påpekas att det kan gå ut över takten i traven. Galopproll och viksling är två vanliga företeelser när en häst töltar orent. Galopprollen sker när hästen är snedbelastad och inte kan ta lika långa steg med bakfötterna. Då fördröjs antingen den högra eller det vänstra frambenet. Hovslagaren bör beakta att det kan troligen kan bero på obalans hos ryttaren, men att man ändå tar sig en titt över hur hästen rör sig för hand utan ryttare på. Viksling uppstår när hästen försöker undvika att trampa sig på framfötterna med bakhoven, genom att lyfta tidigare med framfoten. Eventuellt kan detta problem motverkas genom att absolut inte ha lång tå bak. Kort tå bak är inte alltid att rekommendera, då töltmomentet kräver att hästen trampar under sig mer än vanligt. Traven: Traven är en 2 taktig diagonal rörelse i fyra moment. Två av de fyra momenten är svävningsfaser (se bild 1). En islandshäst med mycket tölt kan ha svårt med takten i traven, och faller lätt in i tölt istället. En sådan häst kan man hjälpa med tyngre skor fram. Hästar som smider i traven, är ofta en trött häst. Fast ifall det är ett återkommande problem, kan man sko med tyngre fram och lättare bak. Kortare tår fram för snabbare överrullning kan också vara till hjälp (se bild 3-4). Kort tå, kan man åstadkomma genom att sko med sidokappor. Då kan man lägga bak skon längre bak på hoven än man kan göra med en sko med tåkappa, och därmed få en snabbare överrullning. Skritten: Skritt är en 4 taktig gångart, innehållande åtta moment, där markkontakten sker med växlingsvis två eller tre fötter i marken samtidigt, samsidigt respektive diagonalt. (se bild 1) Skrittens taktproblem är lika som tölten. En häst som inte kan skritta, utan bara trippar fram, kan man sätta på tyngre skor bak under en period. Hästen måste ta i med bakdelen och tar längre steg och finner förhoppningsvis tillslut balansen. Galoppen: Galoppen är en 3-taktig gångart med sex moment (se bild 1). Rent generellt är det inga taktproblem i galoppen som man kan göra något åt genom att balansera med skoning. Passen: Långsam pass är 2 taktig rörelse med svävningsmoment, kallas grisepass och är inte önskavärd. Flygande pass är en 4 taktig rörelse i åtta moment som låter som 2takt (se bild 2). Den är som tölt fast fasförskjuten mot 2 takt. Tölten har alltid en fot i marken medan flygande pass har ett svävningsmoment. Flygande pass har dessutom en mycket mer fri och längre form än vad som krävs av tölt. 2 takts pass kan motverkas med tyngre skor fram, så de sätter ner framfötterna något senare än bak. Däremot kan det gå mer mot tölt och 4 taktspass. 4 taktspass kan motverkas genom lättare skor fram än bak. Men då kan problemet bli motsatt och mer åt 2 taktspass. Man vinner mycket på att veta skillnaden på vilka grenar hästen skall tävlas i, när man skall balansera passen. Femgångstävlingar på ovalbana ställer inte lika höga krav på hastigheten på passen, men den skall se flott ut. Det är en kortare sträcka än vad passlöpsgrenarna har. Dessutom skall man även visa tölt, trav, skritt och galopp med stora benrörelser. I tävlingsmomentet passlöp, skall hästen springa så fort som möjligt på en raksträcka på mellan 150-250 meter. Det krävs att hästen och ryttaren är i balans för att hålla kvar hästen i flygande pass under hela sträckan, så den inte slår upp i galopp. I passlöp är för stora frambensrörselser ofta en nackdel, därför kan man vinna mycket på att enbart sko hästen med 8 mm och istället slipa ner ner tån på skon något och påskynda överrullningen för ett snabbare steg. Långa tår är då inte särskilt 4/16
funktionellt. Islandshästar som springer i höga hastigheter i både tölt och flygande pass, kan börja gå i linjegång. Det är när benparen landar på marken bakom varandra i en linje. Risken för balltramp är då överhängande. Då måste man verka hästen så den får en bredare gång bak och inte verkas lägre på utsidan, utan snarare på insidan och hålla tån lite kortare på bakhoven. Problemet blir då att genomtrampet i tölten kan bli kortare med en kort tå bak. Dessutom ifall den trampar sig, så kan det även vara för att hästen har för mycket vikt fram. Man kan motverka att hästen trampar eller slår i med bakbenen på frambenen, genom att slipa ner tån på skon på framhovarna, för att skynda på överrullningen. För att få ett lite bredare steg med bakbenen, kan man även lägga ut skon i traktdelen på yttersidorna av skon, och göra traktarmen något rakare än på insidan. Insidan skall då ha så lite utlägg som möjligt. Skon kommer då styra hoven att ta bredare steg. Trailerskor som används på travhästar är inte tillåtet på tävlingar. Skor, sulor och silicon: Istället för att sko hästen med tunga 10 mm skor, kan man använda sig av sulor och fylla hoven med silicon. (se bild 5-9) Vikten blir ungefär densamma, men är mycket mer skonsamt mot hoven. Dock måste jag påpeka att hovar har olika djupa sulor, vilket påverkar hur mycket silicon som får plats, vilket i sin tur påverkar vikten. Det bästa materialet är lätta och tunna sulor av märket Luvex. Luvex sulan binder siliconet bättre. Silicon som Vettec EquiPak CS är att föredra. Det innehåller kopparsulfat som fungerar lite bakteriedödande, vilket är bra då siliconet kan ge upphov till röta i tex strålen. Ryttare som använder sulor och silicon istället för 10 mm skor, upplever att hästen vågar ta i mer, att det blir fjädring i steget, och att hästarna blir mer taktfasta och harmoniska. Sulan skyddar även mot det påfrestande underlaget på tävlingsbanorna och siliconet ger upphov till ett visst tryck mot strålen. Nackdelen är att det är dyrt. Vikt på skor, sulor och silicon: Skor: 6 mm helfalsad 2x0 (1) Kearkerts -230 gram 8 mm 2x0 Kearkerts -330 gram 10 mm 2x0 Werkman -440 gram Vikt på sulor: Luvex-sula 2,5 mm -80 gram Vintersulor -70 gram vikt på silcon: Vettec EquiPak CS ¼ tub -55 gram halv tub -110 gram hel tub -220 gram 5/16
Att tänka på: Skon skall vara ett hjälpmedel för att hästen skall hålla fysiskt för vanlig ridning, hård träning och tävling. Risken med att sko med tyngre skor fram, är att man får hela hästen "i handen". Med tyngre skor fram måste ryttaren kunna rida fram hästen på rätt sätt, för att få den önskade effekten. Tunga skor skas ses som ett supplemang till balanseringen av hästen. När hästen kommit in i rätt balans, kan man återgå till enbart 8 mm runt om. Går hästen med tunga skor året runt, utan att ryttaren har de "rätta" kunskaperna, vänjer sig hästen och återgår till sin "vanliga" lunk och balanseringen kan ses som bortkastad. Silicon och sulor bör inte användas året runt, då det stänger inne hoven, vilket kan ge upphov till röta. Försök att ha hästarna oskodda under period, tex när tävlingssäsongen är över. Detta gör att hoven kan återhämta sig något och hovkvaliteten blir ofta mycket bättre. Perioden bör vara på minst 6-7 veckor för att ge någon nämbar effekt. Man bör undvika att låta hästen gå oskodd under vintern, då isiga hagar och vägar gör att hästen spänner sig onödigt mycket. Tänk på att det inte är alla hästar som klarar av barfotagång, då endel blir ömfotade på grund av för tunna sulor eller ifall de sliter för mycket på hoven. Inför tävlingsäsongen: Under vinterhalvåret kan man träna igenom de taktproblem man har med enbart 8 mm skor runt om. När våren kommer kan man sko med 10 mm fram eller med sulor och silicon, för att få ett större frambenssteg inför tävlingarna. Ifall man skor tyngre fram, kan man välja lättare boots fram för att passen inte ska bli så 4 taktig. Man bör planera skoningarna så att hästen skos om högst en-två veckor innan tävlingsdatumet. Hovslagaren bör vara medveten om de regler som finns för islandshästtävlingar. (se bilaga 1) När tävlingssäongen är över kan man sko ner hästen till 8 mm igen och istället använda tyngre boots när det behövs. Skoning för avelsbedömning: Precis som inför tävling på Islandshäst bör hovslagaren vara medveten om regler och riktlinjer kring avelsbedömningen. (se bilaga 2) Reglerna är hårdare, men det finns även tydliga riktlinjer över hur hoven skall se ut. Dessa riktlinjer bör ses över: Mycket djupa hovar med konkava sulor, välformade, runda och snygga, starka hovväggar och sulor, enfärgade och helst mörka. Stor stråle och starka trakter För att uppnå 10 poäng på avelsbedömning, måste man spara hoven onaturligt mycket. En väldigt djup hov med konkava sulor och höga trakter minskar stråltrycket och därmed försämrar hovmekanismen. Hoven blir så småningom trång och strålen tillbakautvecklas och blir mindre. Vilket då är motsägelsefullt eftersom det är eftertraktansvärt med stor stråle. En för stor hov kan dessutom leda till kotledsinflamation och knäproblem. Att mäta ifall hovväggen är tillräckligt stark eller inte, med skor på, är inte möjligt. Det skulle krävas att vid varje avelsbedömning, var man tvungen att plocka av skorna, för att få en rättvis bedömning. Vita hovar, eller flerfärgade hovar, är i lika stor grad av samma kvalitet som svarta hovar. Det finns inga vetenskapliga bevis på att vita hovar skulle vara mindre hållbara. Vita hovar ser däremot smutsigare ut, man ser sprickor samt ojämnheter mycket lättare än på en svart hov. Det enda man upptäckt är att hästar som har vit päls runt kronranden kan få sekundära effekter på hovkvaliteten, utifall hästen är känslig mot starkt solljus. Men så länge reglerna finns, bör man följa dom för att hästen skall få högsta poäng möjligt. Inför avelsbedömningen så skor man om hästen, men verkar ytterst lite. Större hovar ger dessutom ett större steg. Eftersom man inte får använda sig av varken 10 mm eller sulor och silicon, kan man 6/16
verka bakhovarna lite mer, för att få ungefär samma effekt. Skillnaden mellan fram och bakhovar får inte överstiga 2 cm. Glöm inte att åtgärden att sänka innersidan av hoven för att bredda baksteget, ger sämre poäng i hovar samt benställning. Då är det bättre att göra yttertrakten rakare för att styra ut steget. Efter avelsbedömningen bör man sko om och verka hoven till en mer sund hovstorlek. Allt börjar med aveln: För att hästarna skall hålla fysiskt behöver man en bra hovkvalitet, och arbetet med sin häst bör börja redan när man väljer hingst till sitt sto. Hovkvaliteten hänger ihop med hållbarheten på hästen och är enligt mig en väldigt viktig del att ta i beaktande. Exteriören på både hingst och sto, och särskilt benställning, har stor betydelse över hur hästen kommer förlägga sin vikt på hovarna. Detta kommer avgöra ifall hoven blir extra utsatt för belastningar, och de problem som uppkommer av att hoven sliter snett på grund av sin benställning. En obalanserad hov ger större risk för förslitningar på leder och knän. FÖLET: Alla domesticerade hästar måste ha hovvård och verkas, från de är föl tills de lämnar det här livet. En vanlig missuppfattning jag har mött på, är att föl och unghästar som går på stora beten inte behöver verkas alls eller bara väldigt sällan, eftersom de då skulle slita tillräckligt själva på hoven. Men det räcker inte med bara ett par hektar för att uppnå den naturliga slitningen. Och då många hästar i dagens läge inte har den exteriören som krävs för att slitaget inte skall få negativa konsekvenser, är det väldigt viktigt att anlita en utbildad hovslagare redan från första början av hästen liv. En hov som slits snett på en växande häst kan ge oönskade effekter på benställningen ifall man inte verkar hästen, och därmed påverkas hållbarheten markant. Precis som nämnt ovan, kan även den ärvda hovkvaliteten spela stor roll i varför fölets hovar måste ses över av en hovslagare med jämna mellanrum. Föl har snabb tillväxt och det är ytterst allvarligt ifall de utsätts för tex bärrandsröta. Hälta, gips och boxvila är inte bra för ett växande föl. Redan när fölet blivit 1 vecka, rekommenderas att anlita en utbildad och gärna Godkänd hovslagare för att se över fölets benställning och hovar. Han eller hon kan då göra en bedömning av hur ofta eller lite man behöver verka hoven för att benställningen inte skall bli lidande, eller ifall en korrigering är nödvändig. Ett föl bör verkas med jämna och korta mellanrum fram tills att tillväxtzonerna har slutit sig. Kronben: övre zon 6-9 månader undre zon före födsel Kotben: övre zon 6-9 månader undre zon före födseln Skenben övre zon före födseln undre zon 9-12 månader När tillväxtzonerna är slutna kan hovslagaren inte åtgärda felaktiga benställningar. UNGHÄSTEN: En unghäst som inte verkas tillräckligt ofta kan pga för lång tå, få sprickor som är en inkörsport för tex bärrandsröta. Sambandet mellan hovvägg och lamellrand släpper, då svamp och bakterier äter upp hornet. I rätt miljö kan bärrandsröta sprida sig upp hela vägen till kronranden på så lite som 6 veckor, och hovväggen kan då inte längre bära hästen vikt och innebär stort lidande. Bärrandsröta och hålväggar kan även ge upphov till hovbölder, och hästen blir halt. Andra problem som kan uppstå är tex understuckna trakter och ballförskjutning, problem som kan vara svåra att åtgärda för hovslagaren och innebär påfrestningar på hästen. 7/16
INRIDNING: När man väl kommer till dagen då unghästen under inridningen skall skos, bör målet vara att sko med 8 mm runt om. Enbart i undantagsfall kan man hjälpa mycket passaktiga unghästar med tyngre skor fram och travaktiga hästar med tyngre skor bak, i en period. En häst som har svårt med töltsättningen och enbart vill trava, kan man sko med tunga skor bak och väldigt lätta skor fram. När hästen har funnit balansen kan man återgå till 8 runt om. Hästar som har svårt att trava under inridningen kan man använda tunga boots eller ibland 10 mm skor fram. Var försiktig med för tunga skor på unghästar, det är påfrestande på hästen och man skall undvika långa turer med en unghäst med tyngre skor. SLUTSATS Problemen större än att man bara kan gå in och sko en Islandshäst på ett sätt. Ofta har balansproblemen att göra med ryttaren, och att sko hästen annorlunda ser jag som en tillfällig lösning som enbart kan hjälpas med träning av både häst och ryttare. Dessutom när visionen av en Islandshäst är att den skall gå så naturligt som möjligt, kan skoningen ses som en hjälpmedel att nå dit genom att göra så lite åverkan som möjligt. Avels- och Tävlingsreglementen ger väldigt lite utrymme för att experimentera, utan snarare ger alla hästar samma möjligheter och det ställs större krav på att ryttaren tränar hästen utan att ta allt för stora genvägar. 8/16
BILDER Bild 1. (Rida islandshäst; Reynir Adelsteinsson, Gabriele Hampel) 9/16
Bild 2. (Rida islandshäst; Reynir Adelsteinsson, Gabriele Hampel) 10/16
Bild 3 (Hovvård, hovar, hovbeslag och hovsjukdomar; Lars-Erik Magnusson) Bild 4. (Hovvård, hovar, hovbeslag och hovsjukdomar; Lars-Erik Magnusson) 11/16
Bild 5-8 12/16
KÄLLOR Böcker: Hovvård, hovar, hovbeslag och hovsjukdomar; Lars-Erik Magnusson Islandshästen -Skötsel, Ridning och Avel; Stina Helmersson Islandshästen II -Träning och Avel; Stina Helmersson Islandshästen III -Prestation och Harmoni; Stina Helmersson Islandsunghästträning och -skötsel; Einar Öder Magnusson Hästhälsa med helhetssyn; Stina Helmersson och Kicki Näslund Rida Islandshäst- Reynirs ridskola; Reynir Adelsteinsson, Gabriele Hampel Intervjuer: Micke Jansson, Godkänd hovslagare och har specialiserat sig på Islandshästar Josefin Birkebro Gudmundur Einarsson Fredrik Rydström 13/16
BILAGA 1 Tävlingsreglemente FIPO 2011: Hovvård och skoning måste hålla hög standard. Utrustning skall vara utformad och tillpassad så att den inte orsakar smärta eller skada. Hoven skall vara i linje med kotvinkeln Hovens längd måste vara naturlig; och får inte överstiga 9.5 cm. Undantag kan ges till hästar som över 145 cm, som tillåts en hovlängd på 10 cm. All konstgjord förlängning av hovväggen är förbjuden. I tån får avståndet mellan bärranden och sulan inte överstiga 10 mm Om hästen är skodd skall den vara skodd på alla fyra fötterna. Endast hästskor avsedda för detta ändamål är tillåtna. Alla fyra skorna måste vara gjorda av samma material. Materialet får inte ha en vikt som överstiger den specifika vikten hos vanligt järn. Skon får vara högst 10 mm tjock och 23 mm bred och måste ha en jämn form. Naturlig förslitning är tillåten. Domarnas beslut om att tillåta en viss sko vid en specifik tävling är slutgiltig för denna tävling. Skon får inte sticka ut framför hovväggens naturliga lutning eller bakom ballarna. Två vanliga broddar per sko, nitade, svetsade eller skruvade och placerad i trakterna, är tillåtna. Broddens mått får inte överstiga 15x15x12 och får endast vara svetsade på fyra punkter. I broddar med stift får stiftet inte sticka ut mer än 3 mm utanför brodden. Tre kappor av högst 2 mm tjocklek är tillåtna per sko. Svetsade kappor är inte tillåtna. Svetsförstärkningar är förbjudna. Tillåtet enligt svenskt tävlingsreglemente på svenska tävlningar. Ringsulor av läder eller plast, med jämn tjocklek av max 5 mm och en form som följer skons, är tillåtna mellan hoven och skon. När fyllnadsmaterial används får skon vara högst 8 mm tjock, annars får skon vara högst 10 mm tjock. Förutom fyllnadsmaterial är endast en sula eller ringsula tillåten per fot. Förstärkning på utsidan av sulan/ringsulan, för att förstärka sulans/ringsulans funktion, är tillåten. Kilsulor med en maximal tjocklek av 8 mm i trakterna och max 2 mm i tårna är tillåtna, förutsatt att hoven har en korrekt vinkel mit kotan och att tån är av korrekt längd. Domarnas beslut om att tillåta viss sula/ringsula vid specifik tävling är slutgiltig för denna tävling. Enligt svenskt tävlingreglemente är snösula/snowgrip tillåtet i Sverige Förbjudna skor, sulor och ringsulor är sådana som klart och tydligt designats för ett annat ändamål än för ridhästar ( ) När en ringsula har en förbindelse mellan sidorna, förutom en brygga på upp till 20 mm, anses den vara en sula och får inte användas med skor tjockare än 8 mm. Detta gäller också när förbindelse består av en vävd konstruktion. Förstärkningar för att hålla ringsulan på plats är tillåtna. Om hoven har något fyllnadsmaterial med eller utan sula, är endast skor upp till 8 mm tjocklek tillåtna. Så fort något finns inuti hoven eller mellan hoven och skon faller detta under regler för sulor även om ingen sula används. Hästar som startat i sin första gren får inte skos om. Kontroll av hovbeslag och skyddsutrustning faller inom domarnas ansvarsområde. Om det inte finns någon obligatorisk kontroll skall ryttarna ges tillfälle till en frivillig kontroll innan tävlingen börjar 14/16
Ryttare måste vara beredda att avlägsna hästens skor för att kontroll skall ske. Domarna avgör om skorna följer reglerna. De kan begära att skorna tas av och byts ut. Ryttaren har ingen rätt att kräva kompensation. Om tävlingens hovslagare skor av hästen skall kostnaden bäras av tävlingsarrangören, annars är det ryttarens ansvar, Hästar med sulor kan bli utvalda av domarna. Dessa hästar måste få sina sulor avlägsna för kontroll. Ryttaren har ingen rätt att kräva kompensation. Skon och sulan kan bli utbytt men bara under uppsikt av huvuddomaren eller hans representant. 15/16
BILAGA 2 Avelsbedömingsreglemente FIZO 2011: Alla hästar som visas ridna måste vara skodda med fyra skor. Skoningen skall vara så väl utförd som möjligt och hovens vinkel måste vara i linje med kotvinkel. Hovens längd skall vara naturlig och får inte överstiga 9 cm. Undantag till denna regel kan göras om stångmåttet för mankhöjd är 137-144 cm. För sådana hästar tillåts en hovlängd på 9,5 cm. Hästar som är större än 145 cm eller mer är tillåtna en hovlängd på 10,0 cm. Den maximala tillåta skillnaden mellan fram och bakhovar är 2 cm. Materialet i alla fyra skorna måste vara identiska och får inte överstiga den specifika vikten för järn. Den maximala skotjockleken är 8,0 mm och den maximala skobredden är 23,0 mm. Skillnaden i tjocklek mellan fram och bakskor får vara upp till 2,0 mm. Skon måste passa hoven. Skon får inte vara längre än den förlängda naturliga vinkeln på hovvägen i tån, och inte gå längre bak än till en vinkelrät linje från ballarna. Användandet av sula, ringsula eller någon form av artificiell material för att skydda eller laga hovarna är inte tillåtet. Om brodd används måste två standars brodd användas i trakten per sko. Broddarna måste passa till skon storlek. Den maximala storleken på brodd som tillåts (längd x bredd x höjd) 15,0 mm x 15,0 mm x 12,0 mm. Svetsförstärkningar är otillåtet 16/16