EN POLITIK FÖR VÄRLDEN IDÉPAPPER Utvecklingspolitisk plattform för moderaterna
Utvecklingspolitisk plattform Moderaterna har en politik för världen. Moderaternas vision är både nationell och internationell. Vi vann valet 2006 för att vi tog utanförskapet i Sverige på allvar. Vi presenterade en vision om frihet och om hur Sverige kunde bli ett bättre land för alla. Men framförallt vann vi valet för att vi vågade tänka nytt. Inte bara om vad som behöver göras utan också om hur vi själva, i vårt eget parti, ser på Sverige. Samtidigt sträcker sig vår agenda bortom Sverige. Den som tar utanförskapet i Sverige på allvar måste också ta utanförskapet i världen på allvar. Nu är det dags att vi ser på världen och vågar visa vårt engagemang för utmaningarna bortom våra egna gränser. Denna plattform tar sin utgångspunkt i den moderata frihetsagendan (1) och bygger på två berättelser (2 och 3) som utmynnar i en omprövning av den gamla moderata biståndspolitiken (4): (1) Frihetsagendan: Friheten växer i Sverige. Friheten ska växa i världen. (2) Globala verkligheten: Berättelsen om en värld som blivit bättre men som kan bli ännu bättre. (3) Globala Sverige: Berättelsen om Sveriges roll i en globaliserad värld. (4) Globala Moderaterna: Omprövningen av den gamla biståndspolitiken 1. En ny syn på utveckling: Från bistånd till välstånd 2. En ny syn på enprocentmålet: Från utbetalningspolitik till utvecklingspolitik 3. En ny syn på biståndet: Från kritik till kvalitetsarbete 2
Frihetsagendan Friheten växer i Sverige. Friheten ska växa i världen. Moderaterna sätter friheten främst. Vi ska visa engagemang genom att sätta en positiv, moderat frihetsagenda. För det är friheten som är nyckeln till trygghet och rättvisa och en välfärd värd namnet, oavsett om det handlar om människor i Sverige eller långt borta. Idéerna: Våra värderingar står i fokus. Vi vet att frihet genom demokrati och marknadsekonomi ger möjlighet för människan att förverkliga sina livsplaner i samverkan med andra. Därför bygger en del av vår politiska förnyelse på övertygelsen om att global utveckling inte handlar om bistånd, utan om välstånd. Kunskapen: Vi ska omsätta de insikter mänskligheten nåtts av - när det gäller gränsöverskridande, globala utmaningar som klimatförändringar, hälsohot och konflikter - i en ansvarstagande politik i Sverige och internationellt. Erfarenheten: Vi kan som moderater känna stolthet över vårt engagemang i Estlands, Lettands och Litauens frigörelsekamp. Detta är ett arv som förpliktigar. För på samma sätt som vi brann då, måste vi idag engagera oss i frihetslängtande människors kamp mot förtryck, vare sig den äger rum i Rangoon, Harare eller Havanna. Arenan: Förr var det naturligt att i första hand engagera sig i brödrafolken på andra sidan Östersjön. Vårt närområde är fortfarande en central bas för Sveriges internationella agerande. Det ska värnas och prioriteras. Men det räcker inte att blicka över vattnet. I dagens värld måste vårt engagemang vara globalt. Världen har krympt. När förtrycket flyttar sig längre bort från oss måste vi följa efter med vårt engagemang. Det är inte bara en moralisk skyldighet, utan det ligger också i vårt strategiska intresse. Moderaternas frihetsagenda kopplar frihetsfrågorna i Sverige till frihetsfrågorna i världen genom att ställa individen och hennes makt över sitt eget liv i politikens centrum.
Globala verkligheten Berättelsen om en värld som blivit bättre men som kan bli ännu bättre Världen har förändrats till det bättre Globaliseringen har medfört en aldrig tidigare skådad inkomstökning på global nivå och utvecklingen i många av de fattigaste länderna, däribland i Afrika, pekar i rätt riktning. Samtidigt utgör många utvecklingsländers utanförskap i förhållande till den globala ekonomin fortsatt en av de största utmaningarna för att nå målet om en rättvis och hållbar global utveckling. I grunden handlar det om att frigöra länders och individers inneboende förmåga att bedriva ekonomisk verksamhet och handel. Globaliseringen innebär att människor har fått större frihet att handla med, resa till och kommunicera med andra delar av världen och kan utnyttja idéer och kapital som skapats på annat håll. Detta är mycket positivt för möjligheterna att skapa välstånd. Ju fler människor som kan ha kontakt och idka utbyte med varandra, desto mer kunskap och arbetsförmåga kan varje individ utnyttja. Mellan 1975 och 2005 har världens årliga BNP per capita ökat från 4 867 till 8 477 dollar i 2000 års penningvärde. Det är närapå en fördubbling. men kampen mot fattigdomen måste intensifieras Men välståndstillväxten har inte kommit alla till del. Skillnaden mellan olika regioner är avgrundsdjup. Ostasien har vuxit med mer än 562 procent och Sydasien med drygt 157 procent under denna tid. Samtidigt har Latinamerika och Mellanöstern och Nordafrika bara vuxit med en tredjedel och Afrika söder om Sahara har till och med blivit marginellt fattigare. Utvecklingen står i tydlig relation till hur de olika regionerna har lyckats integrera sina ekonomier i världsekonomin och öka sin handel som andel av BNP. Att bekämpa fattigdomen är en av vår tids största utmaningar, och en fråga som måste hamna högre upp på agendan för världens rika länder. Det svenska biståndet blir nu mer resultatinriktat för att kunna bidra till att bekämpa fattigdom på ett mer effektivt sätt. Syftet är att stimulera mottagarländernas egna ansatser till utveckling. Samtidigt är bistånd inte en permanent lösning. Det ska hjälpa till med investeringar i de allra fattigaste länderna för att starta och trygga en positiv ekonomisk tillväxt. Moderaterna är övertygade om att utveckling ytterst drivs av människors egen vilja och förmåga. Ansträngningar för att bidra till utveckling i utvecklingsländerna och för att bekämpa fattigdomen i alla dess dimensioner måste inriktas på att skapa möjligheter för individer att öka sin levnadsstandard och stärka deras makt över sina egna liv. Ekonomisk tillväxt är en grundläggande förutsättning för utveckling och därmed också fattigdomsbekämpning. Det ekonomiska utanförskap i vilket en stor del av världens befolkning fortsatt befinner sig, kan således bara brytas genom marknadsekonomiska reformer, ökat tillträde till den internationella marknaden och framväxten av ett livskraftigt näringsliv. En öppnare handel och ökad kapacitet hos utvecklingsländerna att dra nytta av handeln utgör ett av de mest effektiva instrumenten för att integrera länderna i den globala ekonomin och öka tillväxten. Huvudansvaret för fattigdomsbekämpning och utveckling vilar på utvecklingsländernas regeringar. Samtidigt kan och ska Sverige bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Detta gör vi av engagemang och för att vi har ett gemensamt ansvar för världens framtid. Det ligger även i vårt eget intresse. 4
Nya utmaningar kräver ny politik Några av vår tids största utmaningar utöver den materiella fattigdomen berör människor både i höginkomstländer och utvecklingsländer och utgör hinder för en rättvis och hållbar utveckling. Det gäller sådant som klimatförändringar, stora migrationsströmmar och risken för pandemier och konflikter. Även kriminalitet och människohandel har i många fall en global dimension. Andra utmaningar berör framför allt människor i utvecklingsländer, men påverkar oss indirekt eller är av sådant slag att vi har en moralisk skyldighet att engagera oss i dem. Det gäller framför allt kampen mot politiskt förtryck runtom i världen. Det mest grundläggande av alla hinder för utveckling är ofrihet i form av förtryck. Det handlar om avsaknad av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Klimatförändringar och miljöpåverkan är gränsöverskridande utmaningar som kräver globalt samarbete. Problemen drabbar utvecklingsländer hårdast eftersom de har små resurser att förebygga och möta klimat- och miljörelaterade hot. Redan gjorda och framtida utvecklingsframsteg riskerar också att undergrävas och försvåras. Väpnade konflikter är ett av de största hoten mot nutida och framtida generationers välfärd. Fattigdom och konflikter ger näring åt varandra. I länder där säkerhetsläget är som sämst är fattigdomen oftast störst och utmaningen att bekämpa den därför särskilt angelägen. Moderaterna ser därför att utvecklingsinsatser i konflikt- och postkonfliktsituationer är högt prioriterade i kampen mot fattigdomen. Förtryck, fattigdom, väpnad konflikt och ändrat klimat tvingar människor på flykt. Sverige har tillsammans med andra länder ett gemensamt ansvar för att ge skydd till flyktingar. Samtidigt innebär migrationsströmmar en utvecklingspotential som Sverige måste bli bättre på att tillvarata. Smittsamma sjukdomar och andra hälsohot utgör allvarliga hinder för fattigdomsbekämpning och utveckling samt riskerar att radera framsteg som uppnåtts. Fattiga människor är mer utsatta för konsekvenserna av sjukdomar än andra då de i allmänhet har sämre förutsättningar att skydda sig mot hälsohot. Det traditionella biståndet kan inte ensamt möta de globala utmaningar som världen står inför. Istället krävs en bredare palett av utvecklingsinsatser än de som ryms inom det traditionella biståndet. Därmed blir biståndet ett av flera verktyg i en aktiv omvärldspolitik. 5
Globala Sverige Berättelsen om Sveriges roll i en globaliserad värld Vi har gått in för att göra Sverige bättre. Friare, tryggare, mer rättvist. I grunden handlar vårt engagemang om den enskilda människan och kan därför inte stanna vid Sveriges gränser. När Sverige är bättre rustat för framtiden här hemma kan vi också göra större skillnad utanför våra egna gränser. Och omvänt. Det är därför vi moderater inte bara ska ta det svenska, utan också det globala utanförskapet, på allvar. Det handlar om ett utanförskap som skapas av ofrihet, konflikter och fattigdom. Dessa tankar vägleder oss också i vår syn på hur människor världen över ska kunna lyftas ur fattigdom. Det ska vara möjligt att bli något tack vare egna ansträngningar, oavsett om man lever i Sverige eller någon annanstans. Det är vårt uppdrag som ett modernt arbetarparti att se till att alla människor får möjlighet att komma till sin rätt, oavsett var man kommer ifrån och oavsett vilka förutsättningar man startar med. Vi värnar vårt gemensamma ansvar för varandra. Sverige gjorde en fantastisk resa från att ha varit ett fattigt land i slutet av 1800-talet till att vara ett av världens rikaste länder 100 år senare, en utveckling som har skett i interaktion med omvärlden. Vårt lands välstånd bygger i hög grad på handel och ett tidigt genomslag för frihet, demokrati och entreprenörskap, i kombination med ansvarstagande och internationell rörlighet. Denna erfarenhet har vi också nytta av när vi utformar insatser i våra samarbetsländer. Vi har mycket att vara stolta över i Sverige. Och vi ska vara särskilt stolta över att Sverige tar sin del av det globala ansvaret. Inte bara genom att leva upp till internationella åtaganden om biståndets volym och effektivitet, utan också genom att kvalitativt anpassa Sveriges utvecklingspolitik och bistånd efter de utmaningar som världen står inför idag. 6
Globala Moderaterna Omprövningen av den gamla moderata biståndspolitiken Partier måste ständigt förnyas för att ligga i samklang med omvärldsutvecklingen och de aktuella frågorna. Moderaterna ser verkligheten som den är, i Sverige och långt bortom våra egna gränser. Det betyder att vi med de verktyg som står till buds - däribland en stor biståndsbudget - ska bidra i kampen mot fattigdomen, för frihet och utveckling där vi kan göra nytta. Vi har som moderater varit hårda kritiker av slarvet med svenska skattemedel i biståndet. Men när vi nu påbörjat ett reformarbete för ordning och reda i biståndet ser vi att vi har möjlighet att göra nytta på riktigt med den stora biståndsbudgeten. Sverige har möjlighet att vara ett föredöme också för länder som inte tar sin del av det globala ansvaret att halvera fattigdomen till 2015. Utgångspunkten är det dubbla ansvaret gentemot svenska skattebetalare och enskilda människor i utvecklingsländerna att Sveriges utvecklingsinsatser göra maximal nytta där de behövs allra mest. Under moderat ledning ska Sverige vara ett föregångsland för ett bistånd som möter de gemensamma globala utmaningarna, är resultatinriktat och tillräckligt omfattande och effektivt för att kunna göra skillnad. En omfattande omstöpning av det svenska biståndet har inletts under Sveriges första moderata biståndsminister. De förändringar som hittills genomförts kan sägas vara de mest omfattande på fyrtio år. Genom tydligare prioriteringar av vad som ska göras, fokusering på länder och sektorer där Sverige har ett mervärde och starkare resultatstyrning har grunden lagts för ett bistånd som kan göra verklig nytta där det behövs allra mest. Vi har en positiv men krävande syn på biståndet. Biståndet kan, rätt använt, göra verklig skillnad både för oss själva och dem vi vill hjälpa. Moderaternas tidiga engagemang i Baltikums kamp mot förtrycket är ett av många exempel på vårt historiska engagemang för mänskliga frioch rättigheter. Att slå vakt om frihet och demokrati i andra länder bidrar i en globaliserad värld också till en bättre och tryggare värld för våra egna barn och barnbarn. När svenskt bistånd bidrar till att kvinnor och män i länder som Bangladesh, Burundi och Bolivia med egna krafter kan skapa sig en människovärdig tillvaro är det också bra för Sverige. Biståndet kan bidra till att bygga de institutioner som krävs för att föra samhället framåt. Biståndet kan se till att den många gånger bortslösade potential som hälften av jordens befolkning, kvinnorna, besitter, tas tillvara. Samtidigt får Sveriges bidrag i kampen mot fattigdomen och arbetet för att möta dagens globala utmaningar inte begränsa sig till biståndet. Bara bistånd räcker inte. Genom ökat multilateralt samarbete kan vi bäst ta tillvara de gemensamma ansträngningarna i kampen mot fattigdom, förtryck och konflikter. Kvalitetssäkringen av det svenska biståndet gör att Sverige kan agera mer ansvarsfullt och med större trovärdighet i de multilaterala organisationer som förmedlar stor del av biståndet. Ökad internationell samordning och samverkan ökar biståndets effektivitet. Det kräver att multilaterala organisationer kontinuerligt utvecklar sin effektivitet och relevans i förhållande till centrala utvecklingsmål. Här har Sverige, som en av de största biståndsaktörerna, en viktig roll att spela. Europasamarbetet är och förblir en av Sveriges viktigaste plattformar för ett verkligt globalt engagemang. Det ställer krav på oss när vi är med och formar EUs politik. 7
1. En ny syn på utveckling Från bistånd till välstånd En modern politik för global utveckling får inte stanna vid att handla om bistånd. Den måste handla om välstånd. Ett långvarigt biståndsberoende riskerar att hämma länders och individers egen utvecklingskraft. Världen har förändrats och i takt med förändringen har det blivit allt tydligare vad som skapar utveckling. Det räcker inte att ensidigt fokusera på bistånd för att skapa hållbar utveckling. För de utmaningar världen står inför räcker det inte med aldrig så mycket traditionellt bistånd. Drivkrafterna bakom utveckling heter demokrati, frihet och marknadsekonomi. Därför var det viktigt steg att göra en nystart för Sveriges politik för global utveckling, som slår fast att detta är hela regeringens ansvar. Det handlar om att hitta kopplingarna mellan alla politikområden och utveckling. Att lyfta blicken och se vilka är de största utmaningarna för global utveckling och fattigdomsbekämpning idag? Hur kan Sverige bäst bidra? Vilka politikområden har de mest effektiva instrumenten? Hur kan vi stärka samverkan? Hur ska arbetet organiseras? Samtidigt har biståndet en roll att spela när Sveriges roll i en globaliserad värld ska befästas och utvecklas. Men det kräver ett nytänkande kring vad som är tillåtet att göra inom biståndets ram. 2. En ny syn på enprocentmålet Från utbetalningspolitik till utvecklingspolitik Sverige ska ha en ambitiös utvecklingspolitik. För att nå resultat och därmed legitimitet för internationellt bistånd måste både biståndets effektivitet och innehåll förbättras. Samtidigt är det viktigt att slå fast att gjorda internationella åtaganden på utvecklingsområdet ska respekteras. Det rör sig till exempel om volymåtagandet från Monterrey som anger en grundläggande nivå för biståndet om 0,7 procent av BNI. Dagens utbetalningsmål, som anger att en procent av en årlig BNI-prognos ska avsättas till en biståndsram för insatser som klassificeras som bistånd enligt OECD-DAC, försvårar genomförandet av en ansvarsfull utvecklingspolitik. Utbetalningsmålet är inte bara principiellt problematiskt utan riskera även att cementera en utbetalningskultur som inte nödvändigtvis skapar resultat. Det är viktigt att det finns vedertagna internationella normer kring vad som räknas som bistånd, inte minst för att säkerställa ett globalt ansvarstagande avseende biståndet, driva på uppfyllelsen av millenniemålen men också för att kunna göra relevanta jämförelser mellan givarläder. Samtidigt finns ibland initiativ som vi skulle kunna ta i kampen mot fattigdomen, men som vi hindras att göra för att pengarna finns på fel konton. Sverige har som ledande aktör på biståndsområdet och som ett av få länder som volymmässigt lever upp till internationella åtaganden ett ansvar som sträcker sig bortom OECD-DACs kriterier. Det handlar bl a om att kunna tillhandahålla innovativa och snabba insatser av relevans för den globala utvecklingen och i Sveriges eget intresse. 8
Moderaterna vill därför omdefiniera det nuvarande enprocentmålet till att bli ett utvecklingsmål. Detta i syfte att göra det möjligt för Sverige att sätta sin egen utvecklingsagenda som kombinerar respekten för gjorda internationella åtaganden med det nytänkande som dagens globala utmaningar kräver. Målet om att avsätta 0,7 procent av BNI för ändamål som överensstämmer med OECD-DACs kriterier, är därmed att ses som ett golv för omfattningen av Sveriges insatser inom ramen för utvecklingsmålet. Insatser därutöver ska inte på förhand behöva vara slaviskt avhängiga OECD- DACs kriterier för vad som räknas som bistånd. Med ett långsiktigt utvecklingsmål skulle den svenska utvecklingspolitiken bättre svara upp mot utvecklingsländernas egna prioriteringar, tillhandahålla det som i ökad grad efterfrågas och bidra till mer av förutsägbarhet och transparens. Det skulle göra det lättare att styra Sveriges samlade engagemang, inklusive men också bortom biståndet, och med bred samsyn kunna upprätthålla ett starkt svenskt åtagande att bidra till den globala utvecklingen. Systemet för att göra avräkningar från biståndsramen skapar dåliga planeringsförutsättningar för förutsägbarhet och transparens. Vi vill hitta en modell som utjämnar dessa avräkningar över åren för att skapa bättre beslutsunderlag och mer resultatutkrävande och minska de oplanerade svängningarna i biståndsanslaget. Även Sidas planeringsarbete skulle därmed underlättas och ett långsiktigt utvecklingstänkande skulle prägla resultatrapporteringen. Därmed skulle också riksdagens uppföljningsarbete över tiden underlättas. En ny beräkningsmodell för biståndet skulle behövas som innebär att biståndets volym regleras över en längre tid snarare än utifrån årligen fluktuerande BNI-prognoser. Volymen kan antingen fastslås i nominella termer per mandatperiod eller utifrån ett årligt budgetunderlag med utgångspunkt i planerade insatser. Mot denna bakgrund måste en ny modell för biståndets volym utformas. Moderaterna vill därför tillsätta en utredning som gör en översyn av möjliga budgeteringsmodeller som skulle kunna ersätta utbetalningsmålet men fortsatt garantera ett generöst bistånd. I arbetet ingår följande uppgifter: - Definiera våra åtaganden och ambitioner utifrån en omvärldsanalys. - Resonera kring DAC-problematiken: Inom vilka ramar ska Sverige kunna bidra utvecklingspolitiskt? - Se över organiseringen av utvecklingspolitiken inkl biståndet. - Föreslå en modell för framtidens bistånds- och/eller utvecklingsbudget, som säkerställer respekt för internationella åtaganden, förutsägbarhet, transparens och långsiktighet i svenska utvecklingsinsatser. Låt oss ge några exempel på vad som skulle kunna känneteckna nytänkande: Moderaterna anser till exempel att humanitär minröjning helst ska genomföras av professionella minröjare, inte av civila. Men idag kvalificerar sig inte professionell minröjning utförd av soldater som bistånd. Moderaterna vill mer flexibelt kunna stärka fredsprocesser, till exempel genom att lämna bidrag till fredsfrämjande insatser utförda av regionala organisationer såsom Afrikanska Unionen. 9
Moderaterna vill kunna stödja utbildning och kompetenshöjning i internationellt polissamarbete och mänskliga rättigheter samt upprätthållande av beredskapspool av svenska poliser för att på så sätt stärka förutsättningarna för snabbare rekrytering av svenska poliser till internationella civila krishanteringsinsatser. Moderaterna vet vilken avgörande roll läkemedelsforskningen har för kampen mot HIV/Aidsepidemin och andra smittsamma sjukdomar. Men investeringar i svensk forskning om smittsamma sjukdomar som främst drabbar världens fattiga kvalificerar sig inte som bistånd. Moderaterna vill kunna göra insatser för demokrati även i länder som inte godkänns som biståndsmottagare enligt OECD-DAC, särskilt i Ryssland. Klimatutmaningarna kommer att kräva nya och ökade finansiella flöden, inte minst för att underlätta anpassningen och kapacitetsutvecklingen i utvecklingsländerna. Moderaterna vill kunna ge bidrag till insatser i Sverige för att skapa incitament för investeringar till stöd för en snabb övergång till mer lågintensiva koldioxidteknologier i utvecklingsländer. Därutöver verkar vi för att andra givarländer i likhet med Sverige ska vidta klimatanpassningsåtgärder utöver gjorda internationella biståndsåtaganden. 3. En ny syn på biståndets roll och innehåll Från kritik till kvalitetsarbete En god vilja garanterar inte ett gott bistånd. Moderaterna ska fortsätta vara vakthundar för en ansvarsfull hantering av biståndsmedel. Det innebär högt ställda krav på ekonomisk styrning och rapportering, kamp mot korruption i både biståndsorganisationer och samarbetsländer, och en beredskap att agera kraftfullt mot missförhållanden. Men en god ekonomisk uppföljning garanterar inte heller ett gott bistånd. Vi måste också ha en klar och realistisk uppfattning om vilka resultat vi väntar oss av biståndet. Det kräver att Sverige återkommande utvärderar och framförallt har förmåga att prioritera var våra insatser gör bäst nytta, var de svenska biståndsmedlen ger ett mervärde och skapar bäst förutsättningar för utveckling. Vi ska göra rätt saker med biståndet. Det ska till exempel aldrig råda något tvivel om att vi står på de människors sida som kämpar för demokrati och frihet. Vi vill att världens diktatorer ska vara rädda för svenskt bistånd. Biståndet borde redan för 30 år sedan ha varit villkorat med respekt för medborgerliga och politiska rättigheter. Vi ska bli världsmästare på att skydda och främja kvinnors rättigheter och möjligheter. Vi ska klimatsäkra biståndet. Klimatförändringar och miljöpåverkan är en av de största utmaningar som världens länder står inför. Problemen drabbar utvecklingsländer hårdast eftersom de har små resurser att förebygga och möta klimat- och miljörelaterade hot. Vi ska ta fasta på kopplingen mellan säkerhet och utveckling. Avsaknad av fred och säkerhet är ett av de största hindren mot att minska fattigdomen. Därför ska biståndets förmåga att vara ett komplement till militära insatser i fredsbevarande, fredsbyggande och återuppbyggande sammanhang stärkas. 10
Inte minst inom EU-samarbetet kan Sverige spela en pådrivande roll, genom att verka för arbetsdelning, minskad byråkrati, lägre transaktionskostnader och ökad samsyn mellan olika politikområden. Aldrig så mycket biståndsvilja kan inte kompensera en handels- och jordbrukspolitik som motverkar utvecklingsländernas egen förmåga. EUs miljö-, klimat-, energi-, migrations-, justitie- och utrikespolitik får en allt större betydelse inte bara för Europas välstånd och utveckling utan för unionens förmåga att leva upp till sitt globala ansvar. Stöd till entreprenörskap är ett centralt led i fattigdomsbekämpning, demokratifördjupning och kvinnors samhällsdeltagande. Vi måste därför bli bättre på att ta vara på det svenska näringslivets kunnande i dessa frågor. Biståndet ska inte vara bundet till svenska leverantörer. Men vi ska se det svenska näringslivet som en av flera kategorier av aktörer som har specifik kompetens som kan bidra till ett mer effektivt och resultatinriktat svenskt bistånd. Därför ska vi i större utsträckning stödja insatser där vi vet att det svenska näringslivet är konkurrenskraftigt. Vi ska också mer aktivt involvera det svenska näringslivet i dialogen kring utformningen av det svenska biståndet. Världen behöver mer frihandel. Fattiga länder måste få större möjligheter till internationell handel. Biståndsinsatser för handel kan skapa förutsättningar för att kunna delta effektivt i handelsförhandlingar men också för att företag i utvecklingsländerna skall kunna utnyttja de möjligheter som skapas när handelshinder väl rivs. Det civila samhällets organisationer spelar redan idag en viktig roll i det svenska biståndet. I många fall är dock dessa organisationer i mycket hög grad finansierade med statliga medel. I syfte att stärka organisationernas oberoende från staten liksom att stärka deras incitament att göra en god kvalitetsbedömning av sina insatser är det önskvärt att de insatser som görs inom ramen för stöd via enskilda organisationer egenfinansieras i högre utsträckning än idag. Det ska inte ske på ett sätt som förhindrar lokalpolitiskt engagemang i utvecklingsinsatserna. Länder behöver en balanserad portfölj av insatser i form av investeringar i produktion, sociala sektorer, infrastruktur och institutioner som stödjer produktionen. Ofta är dåliga institutioner det främsta tillväxthindret i länder där utvecklingen går långsamt. Där kan biståndets bidrag till kunskapsöverföring och institutionell uppbyggnad, rätt utformat, ha en central roll att spela. Sverige ska bidra till att främja demokratisk samhällsstyrning och rättsstatsuppbyggnad. Sverige kommer aldrig att kunna göra allt överallt, men har ett ansvar att maximera effekten av våra bilaterala utvecklingsinsatser i samordning med andra givare för att åstadkomma en effektiv ansvarsfördelning och verkliga resultat. Sverige ansluter sig till ett antal internationella överenskommelser om biståndet och arbetar i dessa sammanhang för att även andra givare ska förbättra sitt utvecklingssamarbete. Därutöver ska Sverige bidra till effektiviseringen av det utvecklingssamarbete som bedrivs genom EU och ha en tydlig röst i det multilaterala utvecklingssamarbetet. Genom aktivt arbete i alla dessa sammanhang kan vi säga att vi gjort allt vi kan för att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. 11