maimonides, mishne tora. kb, hs cod.orient.1.

maimonides, mishne tora. kb, hs cod.orient.1.

anna wolodarski Från Maimonides till Lenke Rothman Klenoder och enskilda arkiv ur Kungliga bibliotekets handskriftssamling K ungliga bibliotekets handskriftssamling hör till landets största. Den sträcker sig från 300-talet med grekisk papyrushandskrift från Alexandria till våra moderna författares hårddiskar. Den första är för övrigt mycket lättare att ta del av än de senare. Till en av de mest kända handskrifterna i samlingen hör Codex Gigas, också kallad Djävulsbibeln. 1 Dess storlek är anledning till det första namnet Gigas. En helsidesbild av underjordens furste till den andra beteckningen. Codex Gigas innehåller förutom Gamla och Nya Testamentet två historiska arbeten av Josefus Flavius i latinsk översättning Judiska fornminnen och Det judiska kriget. 2 Josefus Flavius levde under första århundradet efter Kristi födelse och skrev ursprungligen på grekiska. I början av Judiska fornminnen finns i marginalen en mansfigur med en spetsig hatt, troligen ett porträtt av författaren själv, då den spetsiga hatten vanligtvis var utmärkande för judar i den medeltida konsten. På handskriftens första blad finns två hebreiska alfabet. De är skrivna i kvadratskrift med bokstavsnamnen i brunt bläck (delvis utraderade) ovanför bokstäverna; ett är skrivet i tre rader från höger till vänster, ett annat i två rader i omvänd riktning. Codex Gigas är skriven i det medeltida Böhmen under första hälften av 1200-talet och kom till Sverige som krigsbyte från Prag. Det är inte det enda krigsbyte som finns i Kungliga bibliotekets samlingar. Det finns flera exempel på handskrifter och tryckta böcker som stormaktstidens härskare lade beslag på när deras soldater härjade på kontinenten. Ett sådant är troligen en 1300-talshandskrift av Maimonides, Mishne 3

4 Tora. 3 Maimonides, även känd som RaMBaM, initialförkortning av Rabbi Moshe ben Maimon (1135 1204), var medeltidens störste judiske vetenskapsman, framstående läkare, filosof och religiös ledare. I synnerhet två av hans verk återspeglar hans roll såsom lärd i de religiösa frågorna och som religiös ledare. Ett är en kommentar till den första redaktionen av den judiska muntliga lagen Mishnah, ett annat är den första fullständiga och systematiskt uppordnade lagsamlingen Mishne Tora, som i svensk översättning betyder upprepning av lagen. Maimonides skrev Mishne Tora mellan 1170 1180. Den kallas populärt JaD Chazakah, den starka handen. Namnet anspelar på de 14 böcker som verket består av. Yod är den tionde bokstaven i det hebreiska alfabetet och Daleth den fjärde. Kungliga bibliotekets handskrift är den andra volymen av de ursprungliga två och omfattar böckerna 6 14. Det är en volym i folioformat skriven på 298 pergamentblad. Första ordet av varje ny bok finns inskrivet med stora bokstäver i en panel dekorerad med ett filigranmönster tecknat med bläck i olika färger. Handskriften är fint präntad med en halvkursiv av askenasisk typ. Skrivaren Tubia har förevigat sitt namn i små dikter i slutet av de sista böckerna. Han har också meddelat att han snart blir färdig med sitt arbete och att han inte vet hur han sedan ska tjäna sitt uppehälle. Fick han flera uppdrag? Hans namn är i alla fall inte känt från andra handskrifter. I handskriftens åttonde bok, den som handlar om tempelutrustning finns en bild av menora, en sjuarmad ljusstake i guld som skulle ha stått i tabernaklet i templet i Jerusalem. Ljusstaken är målad i guld, rött, blått och grönt och prydd med två emblem, ett silverhjul samt leoparder. De kan identifieras som staden Mainz biskopsvapen respektive biskoparna Eppsteins vapen. Flera medlemmar av Eppsteinsläkten har innehaft biskopsämbetet i staden mellan 1200 och 1305. Den i sammanhanget artfrämmande dekorationen kan tolkas som en hedersbetygelse gentemot den kyrkliga dignitären. Mainz hade vid denna tid en av de ledande judiska församlingarna i Tyskland. Stockholmshandskriften har säkert tillkommit för någon av dess medlemmar. Handskriftens skinnband är ett senare, troligen nederländskt arbete från omkring 1500-talets mitt. En ägarnotis på främre försättsbladet bekräftar att handskriften har befunnit sig i Nederländerna. Notisen är skriven av den holländske teologen Ludwig Gerhard von Renesse (1599 1671) som berättar att han år 1627 köpte handskriften för stora pengar. Närmare omständigheter kring köpet är inte kända, men av en annan

notis på samma blad får vi veta att Gerhard von Renesse tolv år senare 1639 skänkte handskriften till en berömd holländsk teolog och professor i hebreiska språket i Leiden, Constantijn l Empereur (1591 1648). Hans bibliotek, rikt på hebraica såldes på auktion efter hans död 1648. 4 Handskriften köptes då troligen av en ung dansk teolog Peder Hansen Resen (1625 1688), som kom till Holland 1646 för att studera juridik. Han skrev också sitt namn på försättsbladet. Peder Resen var mycket bokintresserad och gjorde stora bokinköp under sin sexåriga vistelse på kontinenten. 5 Men hand- fem megillot. kb, hs s 27 b. skriften hann antagligen byta ägare ytterligare ett par gånger innan den hamnade i KB:s ägo. Till Stockholm kom den troligen med den danske stormannen och riksgreven Corfitz Ulfeldts (1606 1664) samling. Han hamnade i onåd hos Karl X Gustaf i efterdyningarna av det danska kriget och efter hans flykt från Malmö beslagtogs hans boksamling av svenskarna. 6 Habent sua fata libelli! Om man bortser ifrån några fragment som har använts som bokbandsmaterial är Mishne Tora KB:s enda medeltida hebreiska handskrift. Det har delvis sin historiska förklaring, att vi inte hade någon judisk medeltid i Sverige och judarna, som bekant, fick bosätta sig i landet först 1782. Det som finns i svenska offentliga samlingar skänktes eller köptes långt senare. Till gåvorna från senare tid hör ett pergamentblad som inte är större än 21 15 cm men som rymmer fem megillot, de fem rullarna, fem böcker ur Gamla testamentet, vilka föreläses på judendomens olika högtider. Det är Höga visan på påskfestens sista dag, Rut på veckofesten, Klagovisorna på Jersusalems förstöringsdag, Predikaren vid lövhyddofesten och Ester vid purimfesten. Endast Esters bok läses ur en rulle, de andra ur bok. Handskriftens megillot är skrivna på fyra olika språk på en yta av 16,5 11,5 cm. Ruths bok är på tyska, Predikaren på hebreiska, 5

6 Höga Visan på latin, Esters bok på hebreiska och Klagovisorna på franska. Rubriken på latin är skriven högst upp med bokstäver i guld på en blå och på en röd bakgrund. 7 Handskriften är ett mästerstycke i judisk skrivkonst som kallas mikrografi. Denna term, som ordagrant betyder skrift med mycket små bokstäver, betecknar i bokkonstsammanhang en minimal skrift som har använts för att skapa geometriska eller abstrakta mönster, eller vara en del av teckningar av människor och djur. Den har uteslutande dekorativ funktion och har i princip inte med textinnehåll att göra. Mikrografi har sina rötter i islamisk bokkonst men utvecklades till en självständig, unik judisk dekorationsteknik. Det ut övades först av judarna i Mellanöstern framför allt i bibliska handskrifter för nedskrivning av masora ett system av marginalanteckningar rörande bibeltextens korrekta gestalt och uttal. Efter hand spreds mikrografi till andra typer av handskrifter. På 1200-talet blev den även etablerad i Europa. När handskriftsproduktionen började avta i samband med tryckets uppfinning fortsatte man dock i synnerhet i Italien att använda mikrografi för ketubah äktenskapskontrakt och väggbonader, och från 1600-talet även för megillot skrivna på en enda sida. 8 KB:s handskrift är ett raffinerat exempel på den sista kategorin. Den är skriven och dekorerad med fem laverade miniatyrbilder, fyra av dem med bibliskt innehåll, av Aaron ben Benjamin Wolff Schreiber Herlingen (ca 1700 ca 1760) från Gewitsch (Jevičko i dagens Tjeckien). Han skrev sitt namn liksom namn på sin arbetsplats det kejserliga hovbiblioteket i Wien samt handskriftens tillkomstår 1748 i de första orden av Höga visan på latin: Osculetur me osculo. Aaron Wolff Herlingen, som också kallades Aaron skrivare, tillhörde en berömd judisk skrivmästarskola i Mähren. Han var också en produktiv bokmålare med talrika uppdrag av förmögna judar i Wien framför allt av Haggada handskrifter utsmyckade berättelser om uttåget ur Egypten som framförs av husfadern vid den judiska påskmåltiden. Han var mycket uppskattad kalligraf med den kejserliga titeln, som kunde skriva lika skickligt med hebreiska som med latinska bokstäver. 9 Vi känner till ytterligare fem mikrografiska handskrifter med höga visan på latin: osculetur me osculo. kb, hs s 27 b.

ett dubbelblad i pergament med en bön för gustav iii. kb, hs d 989. samma innehåll av Aarons hand. De har tillkommit mellan 1733 och 1755. En av dem, numera i Israel Museum i Jerusalem, är skriven samma år som vår handskrift och är den mycket lik. 10 Däremot är det okänt vem som har skrivit fyra Ester-rullar som förvaras i KB:s handskriftssamling. Generellt är Ester-rullar bevarade i ett stort antal exemplar, men en av KB:s rullar är daterad så pass tidigt som till 1523. 11 Ett dubbelblad i pergament med en bön för Gustav III vid Sabbatsoch helgdagsgudstjänst skriven både på svenska och hebreiska skänktes till kungen under Aaron Isaacs (1730 1816) tid. 12 Samma bön läses troligen ännu idag. Dubbelbladet är bundet i ett påkostat band av blått siden med en pålagd dekoration av guldtrådar. En teknik som för övrigt verkar okänd på svenskt håll. 13 Bönen representerar judiska tillfällighetsskrifter som skrevs i Nord- och Centraleuropa under 1700-talet. De hade sina rötter i den kristna panegyriktraditionen och författades för att hylla olika bemärkelsedagar av kungliga familjers medlemmar. På det sättet uttryckte den judiska gruppen sin lojalitet mot landets makt- 7

havare och en känsla av tillhörighet och gemenskap. Dess medlemmar ville delta aktivt i offentliga uttryck för glädje och sorg. Man strävade efter att ha gott anseende hos alla förnäma människor, även vid hovet såsom Aaron Isaac skrev. Man ville också visa prov på sin produktion och förtrogenhet med det inhemska språket. Flera svensk-judiska exempel är kända från de sista tjugo åren av 1700-talet. Judiska församlingen försakade inget tillfälle att visa sin tacksamhet för att Gustav III år 1782 medgivit judarna i det s.k. judereglementet rätt att bosätta sig i Stockholm och i vissa andra städer. 14 En av de första svensk-judiska tillfällighetsskrifterna trycktes på vitt siden år 1782 för att fira födelsen av Gustav III:s och Sofia Magdalenas son prins Karl. Det är det första hebreiska tryck, som utgått från den judiska församlingen i Stockholm. Skriften författades och översattes från hebreiska till svenska och franska av Marcus Maure och David Josephsson (1750 1838). 15 David Josephsson var en lärare vid den nyupprättade judiska skolan i Stockholm och släktens Josephson stamfader. Marcus Maure däremot var dansk, men skriven i Stockholms församling från 1789 som lärare i hebreiska och haldeiska. Han arbetade också åt Aaron Isaac som bokhållare. På Aaron Isaacs begäran författade Marcus Maure flera lovprisningar. Sidentrycket är bundet i ett ljusblått sidenband. Det är dekorerat med en ram, med Gustav III:s spegelmonogram under kunglig krona i mitten och tre små kronor som är placerade i pärmens fyra hörn. 16 En fint präntad ritual skriven 1819 bunden i ett mörkt brunt skinnband, dekorerad med guldtryck på fram- och bakpärmen och med guldfärgat snitt dokumenterar ytterligare livet i Stockholms församling. Den skänktes till KB 20 november 1865 av handlanden Bernard Nachman enligt en anteckning av riksbibliotekarie Gustaf Klemming på första bladets baksida. 17 Bernard Nachman var troligen son till Hirsch Nachman (1764 1825) som hade betjäntsysslor i lilla synagogan. 18 Utöver de få äldre handskrifter med judisk anknytning som jag nyss har presenterat finns dessutom i Kungliga bibliotekets handskriftssamling ett antal enskilda arkiv efter framstående representanter för den svenska judenheten, som kan bestå av brev, manuskript, anteckningar, fotografier, biographica och pressklipp. De är av största intresse. Efterlämnade papper av ättlingar till de judar som på 1700-talet kom till Sverige huvudsakligen från norra Tyskland är väl representerade liksom de som kom från 1800-talets Danmark. Det är medlemmar av fa- 8

miljerna Benedicks, Josephson, Levertin, Lamm, Warburg, Jacobsson, Valentin, Salomon och Heckscher, som är väl kända för sina stora insatser inom svensk kultur och vetenskap. 19 Men KB äger dessutom papper efter senare tiders judiska invandrare och flyktingar. Även de lämnade viktiga avtryck i det svenska kultur- och samhällslivet. Vi har arkiv efter publicisten och författaren Daniel Brick (1903 1987) och efter flera judiska författare och vetenskapsmän som kom till landet som flyktingar kort före, under eller strax efter andra världskriget. Till dessa räknas författaren och nobelpristagaren Nelly Sachs (1891 1970), litteraturhistorikern Walter A. Berendsohn (1884 1984), oscar levertin. kb, hs l 37. psykologerna David Katz (1884 1953) och hans hustru Rosa Katz (1885 1976), författaren Hilde Rubinstein (1904 1997) samt konstnären Lenke Rothman (1929 2008). Även författaren Alexander Weiss (1924 1987) och teologen Kurt Meschke (1901 1971) och hans son, dockspelaren och teaterregissören Michael Meschke (född 1931) kan inbegripas i den kategorin, då de tillsammans med sina familjer fick dela öde med andra judiska flyktingar. 20 Familjen Levertin, är representerad i handskriftssamlingen i flera generationer. Här finns det både brevsamling efter Oscar Levertin (1862 1906), en av de stora svenska författarna, fast numera nästan bortglömd, och papper efter hans syster författarinnan Anna (1869 1960). 21 Hon var inte lika känd, men ej mindre begåvad. Vidare har vi arkiv efter deras kusin, bad- och brunnsläkaren, balneologen Alfred Levertin (1843 1919) och efter operasångerskan Esther Levertin (1904 1980) som var brorsdotter till Oscar och Anna. 22 En del handlingar rörande deras far Wilhelm Levertin (1829 1899) finns i dottern Annas samling. Han var antikvitets- och konsthandlare och en stor konstsamlare och -konnässör, som engagerades av Nationalmuseum då man anna levertin. kb, hs l 37. 9

jacob levertins exemplar av studenteden med överstrykningar. kb, hs l 71:10. katalogiserade sina samlingar. Det var fadern som väckte sonens intresse för konst. Oscar brukade följa med honom på dennes olika ärenden i antikvitetsmagasin och konsthallar. I Annas papper finns också en dokumentsvit, som tillhört farbrodern Jacob Levertin (1810 1887). Han var Sveriges förste ickekristne läkare. Under åren 1845 1887 var han ordförande i Mosaiska församlingen i Stockholm. Man kan följa Jacob Levertins emancipationsväg genom dokumenten. Vi ser hur de rader som berör religionen är överstrukna i hans exemplar av Juramentum studiosorum, studenteden, av år 1824, och att texten Gud och hans heliga Evangelium i läkareden som avlades inför Sundhets-Collegium ändrades för hans del till Gud och hans heliga Lag. Anna Levertins samling innehåller huvudsakligen brev mellan olika familjemedlemmar, diverse släktpapper och fotografier. Hon publicerade 1947 en minnesbok om sin älskade storebror, Den unge Levertin: Minnen och brev. 23 Där skildrar hon stämningsfullt familjeträffar, besök hos mormor, firande av chanukka och Oscars bar mitzva i mormors hem på Drottninggatan, julfirande hos farbröderna, exkursioner med far till Nationalmuseum och andra viktiga händelser i den unge Oscars liv. Han förevigade i sin tur några av familjemedlemmarna i sina dikter. Annas bok ger en god inblick i den sekulariserade och emanciperade familjen Levertins liv som visade ett gradvis svalnade intresse för det judiska och en snabbt stigande känsla av tillhörigheten med det svenska. Anna Levertins bokmanus finns på KB i utkast, vi har dessutom ett antal brev från den unge Oscar till föräldrar och syskon som hon publicerade i sin bok och som hon senare donerade till biblioteket. 24 Dessa är ett fint komplement till en omfattande Oscar Levertins brevsamling som KB äger. Den innehåller 633 brev från 223 brevskrivare. Många av brevskrivarna är de främsta representanterna för dåtidens 10

svenska kultur- och samhällsliv. Breven överlämnades till biblioteket efter författarens död 1906 och fick öppnas i olika omgångar på 1950-talet. Men ett konvolut öppnades först år 2002. 25 Upphetsningen var stor när det under högtidliga former öppnades den 22 juli. Det visade sig att konvolutet framför allt innehöll över 200 brev från Verner von Heidenstam. Heidenstam var under många år Levertins mycket nära vän. Breven ger en god inblick i intima förhållanden i de två diktarnas liv med avslöjanden om kriser, uppgifter om äktenskap och skilsmässor. I konvolutet fanns också några brev från Maria Roth (1870 1933), som Levertin var förlovad med Den som banade väg för Oscar Levertins, liksom andra svenska judars intellektuella och konstnärliga bana var Ernst Jacobsson (1839 1905), professor, kunglig arkitekt, slotts- och Överintendentsämbetets intendent. Hans brevsamling, manuskript, anteckningar, fotografier m.m. donerades till KB i början av 1990-talet av regissören, författaren och TV-journalisten Bo Bjelfvenstam, Jacobssons sondotterson. 27 Ernst Jacobssons karriär var märklig, och hans utnämningar följdes också i samtidens judiska tidskrifter i Tyskland. Hans mamma kallade stolt sin son landets förste judiske arkitekt. Hans insatser som arkitekt sammanfaller med landets första industrialiseringsvåg och med fullbordan av de svenska judarnas emancipation. År 1870 fick svenska judar alla medborgerliga rättigheter, även valbarhet till riksdagen och tillträde till statliga tjänsur bo bjelfvenstams bok arkitekt, oscarian, jude: ernst jacobsson. några år efter sin första hustrus bortgång, och från Anna Morell-Sjöberg (1866 1963), kallad Nike, med vilken han hade en kärleksrelation. Poeten ägnade dem ett flertal dikter. Förbindelsen med Nike, som varade i fyra år, kan också spåras upp i Levertins brev till henne. Nike deponerade dem på KB 1931 tillsammans med 12 sammanhörande dikter. Breven övergick förra året i bibliotekets ägo. 26 11

12 ter med undantag för statsrådsämbeten och sysslor som hade samband med religiösa ärenden. Därför fick Jacobsson kämpa hårt mot förbudet för en jude att avancera i det ämbete som hade ansvaret för det officiella byggandet i landet, eftersom det också inbegrep kyrkor. 28 Emancipationsåret 1870 markerades av att den nya synagogan på Wahrendorffsgatan invigdes. 29 Den blommor plockade av jenny lind. kb, hs l 197:7. var ritad av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander (1816 1881), Ernst Jacobssons lärare vid Konstakademien och vän. Den trettioettårige Jacobsson var en av de sju unga män som figurerade som marskalkar på synagogans norra sidoläktare. Spår av Jacobssons vänskap med Scholander är knappast synliga i hans efterlämnade papper, då bara ett brev från Scholander finns i samlingen. Några brev från Jacobsson till Scholander finns inte bevarade vare sig i Jacobssons arkiv eller i Scholanders arkiv, även det på KB. 30 Men vägen från att vara judisk småhandlarson till en ordensbehängd svensk var ingalunda självklar. Under Ernsts tonår var hans far, tvålfabrikören Levi Jacobsson ett ständigt föremål för antisemitiska angrepp i skandalpressen. Hans kontroverser med skandalpressredaktören Franz Sjöberg och anklagelserna att han sålde flugvatten med arsenik blev den direkta orsaken till gatuoroligheter riktade mot judar 1852. 31 Fadern, som var en hetlevrad person, var flera gånger involverad i olika stridigheter, inräknat handgemäng, vissa med antisemitiska under toner. Han dog utfattig 1862. Hans sons yrkesbana och situation såg annorlunda ut. Ernst Jacobsson började läsa arkitektur vid Konstakademien. Efter studierna fick han Jenny Lind-Goldschmids treåriga resestipendium. Han träffade den svenska näktergalen i Hamburg. Torkade blommor plockade av Jenny Lind finns bevarade i samlingen. 1870 gifte han sig med Selma Lamm (1846 1901). Hon var systerdotter till Jenny Linds man Otto Goldschmid. 32 Samma år vann Ernst Jacobsson arkitekttävlingen om Sabbatsbergs sjukhus. Det var början till en rad av offentliga uppdrag, och som kröntes med restaureringen av Stockholms slott. Selma Lamm kom från en vittförgrenad judisk släkt, känd för sina

stora insatser för svenskt kultur- och näringsliv. Bokhandlaren och förläggaren Oscar Lamm (1829 1890) och litteraturhistorikern, professor och akademiledamoten Martin Lamm (1880 1950) tillhörde samma släktgren. Brevsamling efter den förste och arkiv efter den andre finns idag på KB. 33 Oscars och Martins stamfar Moses Aron Lamm (d. 1768) gifte sig för övrigt med dottern till Oscar Levertins stamfar David Abraham Leuwarden (d. 1751). I början av 1900-talet träffades deras ättlingar Oscar och Martin på Kungliga biblioteket då Levertin ibland stannade framför den yngre kollegans bord och pratade kort med honom. 34 Martin Lamms arkiv innehåller ett antal manus till hans föreläsningar vid Stockholms högskola och till publicerade eller förberedda litteraturhistoriska studier samt drygt 1100 brev från 171 brevskrivare, många från litteraturkritiker och Svenska akademiens ledamot Fredrik Böök (1883 1961). Lamm har gjort banbrytande och bestående insatser som litteraturhistoriker. Hans böcker om August Strindberg har hört till standardverken. Den unge Strindberg bodde för övrigt vid slutet av 1860-talet hos doktor Axel Lamm (1819 1899), som var Oscar Lamms farfar. Strindberg arbetade som privatlärare åt Lamms båda söner. Axel Lamm, som var en respekterad stockholmsläkare, försökte intressera den blivande författaren för läkaryrket. Strindbergs medicinstudier blev dock ett misslyckande. Det var även genom Axel Lamm, känd för sin liberalism och sitt konstintresse, som Strindberg hade lärt känna flera konstnärer och börjat intressera sig för allmänna frågor något som han hade nytta av senare. 35 Ludvig Josephson (1832 1899), medlem av den konstnärligt begåvade släkten Josephson, teaterledare och skriftställare hade också nära konaxel lamm. kb, hs sgnm, foto johannes jaeger. 13

takt med Strindberg. Under åren 1879 1890 var Ludvig Josephson Nya Teaterns ledare och det var där Strindberg fick sitt genombrott som dramatiker. Prosaversionen av Mäster Olof fick i slutet av 1881 sin urpremiär på Nya Teatern och blev en stor framgång. 36 Uppsättningen följdes av flera urpremiärer av Strindbergs pjäser på Nya Teatern. Fyrtio brev från Strindberg till Josephson i Josephsons stora brevsamling, som idag finns på KB, vittnar om deras täta kontakter. 37 Det är intressant i sammanhanget att nämna att Strindberg under det tidiga 1880-talet i sina skrifter gav oförblommerat uttryck för antisemitism. Lite senare gjorde han emellertid avbön i sin uppsats Mitt judehat, där han kallade sitt judehat för tillfälligt. 38 Och längre fram i tiden studerade Strindberg hebreiska, med hjälp av mosaiska församlingens rabbin. 39 På den tiden ägnade han sig åt språkvetenskapliga studier eller snarare spekulationer och hävdade att hebreiskan var alla språks moder. Manuskript till Strindbergs språkvetenskapliga skrifter är idag tillgängliga i författarens omfattande arkiv på KB, liksom Ludvig Josephsons stora otryckta självbiografi Ideal och verklighet, som är grundläggande för svensk teaterhistoria. 40 selma lagerlöf och sophie elkan. kb, hs l 1:336 a. Inte långt från dessa förvaras i KB:s handskriftsmagasin manuskript, anteckningar, avskrifter och annat arbetsmaterial liksom en stor brevsamling efter den kände litteraturhistorikern, publicisten och biblioteksmannen Karl Warburg (1852 1918). 41 Warburg hörde till en tidigare generation litteraturhistoriker än Martin Lamm. Han kom från Göteborg, blev docent i Uppsala, så småningom professor i estetik samt litteratur- och konsthistoria vid Göteborgs högskola och efter Oscar Levertins död 1906, kallades till hans efterträdare som professor i litteraturhistoria vid Stockholms högskola. Från Göteborg kom också författarinnan Sophie Elkan f. Salomon 14

(1853 1921). Hennes bror Otto Salomon (1849 1907), grundare av slöjdlärarseminarium i Nääs, kallas ibland slöjdens fader. Sophie Elkan, numera känd framför allt som Selma Lagerlöfs väninna, var en populär och framgångsrik författare kring sekelskiftet. Efter hennes död började Selma Lagerlöf 1922 skriva hennes biografi, men hann bara skriva de första två kapitlen som handlade om Sophies barndom. Den oavslutade biografin finns på KB i Selma Lagerlöfs arkiv. I det första kapitlet berättar Selma Lagerlöf att Sophie som en liten flicka blev retad som judeunge. Det gjorde henne mycket upprörd, då hon kände sig vara en svensk flicka. Hon kom också från en väl assimilerad familj. 42 Sophie Elkan träffade Selma Lagerlöf för första gången nyåret 1894. Sophie kom beslöjad hon gick alltid sorgklädd efter sin mans och dotters plötsliga död och enligt Elin Wägners Lagerlöfbiografi gick Selma fram till Sophie och lyfte på hennes sorgflor med orden Ni är mycket vacker och jag vet att vi kommer att bli vänner. Och vänner blev de. Deras erotiskt färgade vänskap blev långvarig. Man kan följa deras relation genom omfattande brevväxling, som finns i arkiv efter båda författarinnorna på KB. De skrev flera brev i veckan och sammanlagt finns över 3200 brev bevarade ganska sällsynt också med tanke på att brev från båda sidor finns samlade på en och samma plats. 43 Väninnorna reste mycket tillsammans. Sophie Elkan, som var en van resenär, tog oftast initiativet och stod för researrangemangen. Deras mest berömda gemensamma resa, som varade från början av december 1899 till mitten av juni 1900, gick till Palestina och Egypten via Konstantinopel och Aten. Den här gången kom initiativet faktiskt från Selma. Hon selma lagerlöfs ms judeunge. kb, hs l i:73. 15

anna riwkin och daniel brick. kb, kob riwkin aba 1 foto åke malmström. tänkte i flera år på att skriva en bok om bönderna från Nås, som utvandrade från Dalarna till Det heliga landet. Därför ville hon på plats i Palestina följa deras öden. Väninnorna stannade i Jerusalem bara ett par veckor. Det räckte för Selma Lagerlöf att samla stoff till det som blev så småningom romanen Jerusalem. Om deras reseupplevelser och vedermödor får man läsa i ett antal brev som väninnorna skrev till olika personer. 44 1921 dog plötsligt Sophie Elkan. Hon hade testamenterat en stor del av sina ägodelar till Selma Lagerlöf. Lagerlöf lät inrätta i Mårbackas övervåning det s.k. Elkanrummet en rekonstruktion av Sophies vardagsrum i Göteborg. 45 Arkiv efter journalisten, författaren och översättaren Daniel Brick får representera de östjudiska invandrare som kom till Sverige efter 1860 fram till 1917. 46 Tillsammans med sin bror Simon startade Daniel Brick tidskriften Judisk krönika, i början som organ för föreningen Skandinavisk-judiska ungdomsförbundet, vars ordförande Daniel Brick var 1932 1933. Daniel Brick var tidskriftens chefredaktör fram till 1979. Enligt ledaren i det första numret var tidskriften tänkt som ett allmänt-judiskt-kulturellt organ, som ska skildra olika sidor av judiskt liv i forntid och nuet, samt ett aktuellt organ, som skall ta ställning till de problem vilka direkt eller indirekt beröra judendomen. Flera kulturpersonligheter medverkade i de första numren, bland andra Moses Pergament, 16

Bernhard Tarschys, Hugo Valentin och konstnärer kring avantgardtidskriften Spektrum, som startades av Bricks svåger Josef Riwkin. 47 Bricks arkiv innehåller en stor del av handlingarna som rör Judisk krönika, dessutom familjebrev bland annat till hustrun fotografen Anna Riwkin-Brick (1908 1970), manuskript, fotografier, pressklipp och biographica. Brick, övertygad sionist, var starkt engagerad i kampen mot antisemitism och för den nybildade staten Israel. Han gjorde tillsammans med sin berömda hustru två fotobilderböcker om Palestina och Israel. 48 Anna Riwkin var mycket förtjust i denna publikationsform och gav ut olika böcker i samarbete med både Elise Ottesen-Jensen och Ivar Lo-Johansson. Hon stod för foton och de för de kommenterande texterna. Hon lyckades också med energi och milt våld engagera Astrid Lindgren i utgivning av fotobilderböcker som skulle handla om barn i Sverige och världen. På 50- och 60-talen gav de tillsammans ut nio böcker. Spår av deras samarbete finns i Astrid Lindgrens stora arkiv som finns på KB. 49 Och Anna Riwkin är väl representerad i KB:s bildsamling med ca 1 000 fotografier på sin familj och vänner, henne själv och från några av hennes resor. Bilderna har i första hand privat karaktär, hennes konstnärliga yrkesproduktion finns samlad på Moderna museet. 50 Olof Aschbergs (1877 1960) föräldrar kom från Ryssland. Aschberg föddes i Stockholm och växte upp på Söder, där många judiska flyktingar från Östeuropa bosatte sig. 1912 grundade han Nya Banken. Det blev början till hans framgångsrika karriär som finansman. Känd för sina vänstersympatier, var han nära vän till Anna och Hjalmar Branting, och för sina nära kontakter med den nya sovjetiska makten kallades han den röde bankiren. Han blev ofta ett mål för häftiga angrepp, inte så sällan öppet antisemitiska, särskilt i Frankrike, dit han flyttade 1927 med hustrun Siri (1891 1985). De köpte där ett slott i Bois du Rocher i näraschbergs gästbok, av antti favén. kb, hs i a27. 17

aschbergs gästbok. kb, hs i a27. heten av Versailles för att Olof ville dra sig tillbaka från affärsverksamheten. Umgängeslivet blev desto livligare. Paret Aschberg tog emot en ström av vänner och bekanta i Bois du Rocher. En gästbok, som idag finns i Kungliga bibliotekets handskriftssamling, bär ett rikt vittnesmål om detta livliga umgänge med representanter för europeisk kultur- och vetenskapselit samt näringslivet. Det är en stor volym, bunden i skinnband med gulddekor med ryggtitel: Chateau du Bois du Rocher. 1927. Många tusen människor har skrivit in i den sina namn, målat och diktat. De första gästerna kom till Bois du Rocher redan 1927, de sista 1954. Knappast något namn ur den svenska mellankrigskultureliten saknas. Isaac Grünewald var en stamgäst hos Aschbergs. Han skrev in sig och tecknade i gästboken flera gånger. Nils Dardel tecknade ett fint porträtt av husvärden i samband med ett besök 1934. Den ryske konstnären och stipendiaten i Frankrike Kliment Redko ritade sitt självporträtt i gästboken. Gregor Aronowitsch, son till Olof Aschbergs kusin Martin, blev avporträtterad efter en allt för god middag. Han var en halvbror till galleristen William Aronowitsch (1934 ), som för övrigt skänkte arkivet efter sitt galleri till KB 2008. 51 Olof Aschberg var även starkt socialt engagerad och Bois du Rocher blev platsen för diverse tillställning- 18

ar för att hjälpa till att finansiera olika socialt inriktade verksamheter. Aschbergs öppnade även sitt hem för tyska flyktingar i Frankrike. Från 1933 gästades Bois du Rocher av en rad kända och okända flyktingar. Porträtt av den tidigare kommunistiske riksdagsmannen Willi Münzenberg finns i gästboken med datum den 9 augusti 1939. För Olof Aschbergs del avbröts idyllen vid slutet av 30-talet. I februari 1940 fördes han till le Vernet, koncentrationsläger i Pyrenéerna för så kallade oönskade utlänningar och transitläger för judar som sändes vidare till koncentrationsläger i Nazityskland. Efter interventioner från högsta ort frigavs han dock och flyttade senare till Amerika. All egendom på Bois du Rocher, inklusive gästboken, blev skingrad och plundrad. När Aschberg flyttade tillbaka till Bois du Rocher efter kriget blev han 1949 kontaktad av en tysk Willy Haas, som arbetade på slottet under kriget. Haas hittade gästboken 1941 i en hangar på det närbelägna flygfältet. Nu ville han återlämna den till dess rättmätige ägare. Och gästboken fick leva ytterligare några år. Den tjänar idag som ett viktigt kulturdokument. Efter Olof Aschbergs död 1960 donerade hans hustru gästboken till Kungliga biblioteket. Hon mindes kanske författarens Fredrik Ulrik Wrangels ord till hennes man: Lova mig att en gång skänka den boken till Kungliga biblioteket. 52 År 2012 inföll 70-årsdagen av den stora räddningsaktionen av de danska judarna. Bland dem som under dramatiska omständigheter anlände till Sverige i början av oktober 1943 var litteraturhistorikern Walter A. Berendsohn (1884 1984) med sin familj. De togs emot av Martin Lamm och hans hustru Greta vännerna sedan tjugo år tillbaka. Walter Berendsohn kom ursprungligen från Hamburg, där han verkade som extraordinarie professor i svenska och tyska samt nordisk litteraturhistoria. Han var även ordförande för det skandinaviska institutet vid Hamburgs universitet. 1927 publicerade han en uppskattad monografi om Selma Lagerlöf och var en av grundarna av skriftserien Nordwalter a. berendsohn. kb, hs l 139:1. 19

nelly sachs-rummet. ische Brücke. Även Strindberg var föremål för hans forskning. När han så småningom hamnade i Sverige och fick inventera alla Strindbergs manuskript och brev inom ramen för en arkivarbetartjänst i Svenska Akademiens Nobelinstitut, kunde han dra nytta av sin tidigare forskning. Berendsohns insats var betydande med tanke på att Strindberg var både en mycket flitig skriftställare och brevskrivare. Kartoteket med alla inventeringsuppgifter har varit till stor hjälp för Strindbergsforskning. Det finns idag på KB liksom Berendsohns omfattande arkiv. 53 Berendsohns pionjärinsats ligger emellertid på den tyska litteraturens område. Redan under tiden i Danmark började Walter Berendsohn intressera sig för den tyskspråkiga emigrantlitteraturen. Vid flykten till Sverige hade han med sig ett manuskript till en bok Die humanistische Front som publicerades i Schweiz 1946. 54 Bokens andra del som Berendsohn skrev färdigt 1949 hittade dock ingen förläggare i Tyskland. 55 Det fanns inget intresse för den här typen av forskning. Men han hittade en vapendragare och stöd hos germanisten vid Stockholms universitet Gustav Korlén. Tack vare honom fick Berendsohn 1952 börja undervisa vid tyska institutionen. 1966 grundade de tillsammans Institut för den 20

tyskspråkiga exillitteraturen. Det visade sig vara ett helt nytt och mycket fruktbart forskningsområde som med stora framgångar bedrivits vid Stockholms universitet. 56 Till Walter Berendsohns nära vänner hörde diktaren Nelly Sachs (1891 1970). Han fick läsa hennes dikter första gången 1944 genom en bekant tysk flykting och kände sig omedelbart drabbad av hennes poesi. De kom så småningom stå nära varandra och Berendsohn engagerade sig under alla år i hennes diktning och stödde henne på det personliga planet. 57 Nelly Sachs kom till Sverige lenke rothman. kb, kob aba foto lars wiklund. tillsammans med sin mor 1940 efter en dramatisk flykt från Tyskland. De anlände med ett av de sista tyska passagerarplanen efter en lång väntan på inresetillstånd, som ordnades till slut tack vare ingripande av Selma Lagerlöf och Prins Eugen. Nelly Sachs hade tidigare brevväxlat kort med Selma Lagerlöf. Som mycket ung blev Sachs mycket förtjust i Gösta Berlings saga. Hon skrev flera svärmarbrev med bifogade dikter till författarinnan. Lagerlöf svarade och skickade en tysk utgåva av Legender och berättelser och senare Mårbacka med dedikation. Dessa tre böcker hade Nelly Sachs med sig när hon flydde från Tyskland. Mor och dotter bodde första perioden i Stockholm hos Selma Lagerlöfs vän skolmannen och politikern Enar Sahlin. Sedan flyttade de till en enrums lägenhet i Warburgs stiftelse hus på Söder, på Bergsundsstrand 23. Nelly Sachs började ganska snart söka kontakter i värdlandet. Till en av de första svenska författarna som hon lärde känna hörde Johannes Edfelt. Han förstod genast Sachs lyriska storhet och publicerade några dikter i egen svensk översättning. Under åren 1944 47 arbetade Nelly Sachs som arkivarbetare med tyska översättningar av svensk modern poesi. Detta arbete gav henne flera vänner bland svenska författare som i sin tur översatte hennes poesi till svenska. 1947 publicerade Nelly 21