ETT MINNE AS A BEAM O ER THE FACE OF THE WATERS MAY GLOW SOM EN STRÅLE SITT SKEN ÖFVER VÅGORNA SLÅR TEXT: Thomas Moore (1779-1852). Irländsk författare, översättare, balladdiktare, sångare, underhållare och musiker. Moore föddes i en specerihandlarfamilj och försökte aldrig dölja sin fattiga bakgrund. I sin dikt Epitaph on a Tuft-Hunter gör han narr av snobberi och högfärd. Moore studerade vid Trinity College i hemstaden Dublin, som precis hade börjat ta emot katolska elever, och därefter studerade han juridik i London (1799). 1801 gav han ut sin första bok, The Poetical Works of Thomas Little. 1803 arbetade Moore som ämbetsman i Bermuda under ett år. Hemresan gick över USA och Canada. Denna resa gav honom uppslag till Epistles, Odes and Other Poems (1806). I dessa dikter riktade han stark kritik mot amerikanarna och den rådande moralen i USA. Trots ganska goda inkomster från översättningar till olika språk häktades han 1819, eftersom han blev tvungen att betala de skulder som uppkommit i samband med att hans vikarie på Bermuda förskingrat. Hans erotiska Loves of the Angels (1823) blev populära och en ekonomisk framgång. Moore, som själv var en populär visdiktare och vissångare, skrev på uppdrag av en förläggare, romantiska dikter till gamla irländska folkvisemelodier eller till egna melodier (1807-1834). Det blev sammanlagt 10 häften, som kallades Moore s Irish Melodies. De kom ut mellan 1846 och 1852. Tack vare dessa sånger blev han Irlands nationalskald och översattes till de flesta europeiska språk. De mest kända av dessa sånger är The Last Rose of Summer och Believe Me If All Those Endearing Young Charms. Dikten As A Beam O er the Face Of the Waters May Glow - Som en stråle sitt sken öfver vågorna slår kommer ur första häftet i denna sångserie (1807). Moore hade Byron som förebild när han skrev versberättelsen Lalla Rookh - An Oriental Romance (1817, på svenska 1830), där handlingen är förlagd till orientalisk miljö inspirerad av Tusen och en natt. Första upplagan såldes slut på
14 dagar och den trycktes i 6 nya upplagor på ett halvår. Med denna samling som grund skrevs flera operalibretton som tonsattes av bl.a. Berlioz, C E Horn (Lalla Rookh, or The Cashmerian Minstrel, 1818), Gaspare Spontini (1774-1851, Nurmahal, 1822), Félicien David (1810-1 876, Lalla Roukh, 1862) och Anton Rubinstein (1829-1894, Feramors, 1863). Moore var också känd för sina bitande satirska dikter i dagsaktuella ämnen. De flesta trycktes först i tidningen The Times (1826-1827) och kom sedan ut i bokform med titeln Cash, Corn and Catholics (1828). Först var Moore konkurrent till Lord Byron, men senare blev han en nära vän, som skrev Byrons biografi Letters and Journals of Lord Byron, with Notices of His Life (1830). Goethe ansåg honom vara en av den tidens tre stora poeter vid sidan av Lord Byron och Sir Walter Scott. 1841 gav Moore ut The Poetical Works of Thomas Moore i 10 band, som innehåller National airs, Juvenile poems, Poems relating to America, The summer fête, Legendary ballads, Ballads, songs och Sacred songs. Många kompositörer tonsatte hans dikter t.ex. Robert Schumann, Hector Berlioz, Charles Ives, Benjamin Britten och Henri Duparc.
MUSIK: Emil Sjögren (1853-1918). Svensk kompositör, organist och musiklärare. Vid 15 års ålder började Sjögren sina musikstudier för direktören L Ohlson i Isidor Dannströms (han som komponerat Duellanterna) pianomagasin, där han senare arbetade. 1870 startade han sina studier vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Efter avslutade studier reste Sjögren till Berlin för vidare studier. Han började komponera tidigt. Hans första sånger bl.a Jeg giver mit digt til vaaren (op 1:2) utkom 1876. Av hans 150 sånger kan nämnas 7 Tannhäuser sånger op 3 (1880, Drachmann), Bergmanden (op 2:1, 1887), Det driver en Dug over Spangebro (op 11:3, 1884), Klinge, klinge mein Pandero! (op 6, 1881), I drömmen du är mig nära (1890, SUG nr 1) och Min hustru (op 34:3, 1902). Genom sina resor till bl.a. Berlin, Wien och Paris fick Sjögren impulser från bl.a. Lange-Müller, Franck, Liszt och Wagner. Ett minne - Som en stråle sitt sken öfver vågorna slår komponerade han först som solosång någon gång på 1880-talet. Ca 1900 arbetade han om den till en duett för sopran och alt/baryton. Den är dedicerad till hans fru Berta Sjögren, född Dahlman. How dear to me - Om Qvällen och God night! - God natt är exempel på andra dikter av Thomas Moore som Sjögren tonsatt. Att sjunga: O, kom med mig i stjerneglans (sopran+baryton, nr 21, 1891, SUG nr 6), En kyss nu tag utav din vän (ur Kung Mecaenas krossade förhoppningar eller En sup, en halv öl och en smörgås).
ETT MINNE 1. Som en stråle sitt sken öfver vågorna slår, medan dunkel och kyla på djupet det rår, så kan kinden af soliga löjen bli röd, fastän hjärtat är kallt och dess glädje är död. 2. Ett förkrossande minne som sveper sin natt lika svart kring vår sorg som kring fröjdernas skatt hvarken ljus eller mörker vi skönja därvid, där har smärtan ej udd, där ger glädjen ej frid. 3. O, den tanken skall stå midt i fröjdernas dans, lik en aflöfvad gren uti sommarens glans; all sin värme förgäfves Guds sol honom ger, han må stråla i ljus, men han grönskar ej mer. Svensk tolkning (1858): Carl Rupert Nyblom (1832 1907)
AS A BEAM O ER THE FACE OF THE WATERS MAY GLOW 1. As a beam o er the face of the waters may glow While the tide runs in darkness and coldness below, So the cheek may be ting d with a warm sunny smile, Thought the cold heart to ruin darkly the while. 2. One fatal remembrance, one sorrow that throws Its bleak shade alike o er our joys and our woes, To which life nothing darker or brighter can bring, For which joy has no balm and affliction no sting --- 3. Oh! this thought in the midst of enjoyment will stay, Like a dead, leafless branch in the summer s bright ray; The beams of the warm sun play round it in vain, It may smile in his light, but it blooms not again. Denhär utgåvan av Thomas Moore s Irish Melodies från 1895 har originalmelodin, som den är upptecknad av Edward Bunting och George Petrie, och är rekonstruerad och arrangerad av Charles Villiers Stanford: