Kyrkstigen årg 10, nr. 5, 2013

Transkript

1 Kyrkstigen årg 10, nr. 5, 2013 Församlingsblad för gudstjänstgemenskaperna i Bohuslän-Dal

2 Nu är Sommarhemskyrkan nära! Till er alla som skänkt gåvor för inköpet av Sommarhemskyrkan framförs å Kyrkliga Förbundets vägnar ett stort och varmt tack. Arbetsutskottet för kyrkonämnden för Svenska kyrkan i Uddevalla föreslår för kyrkonämnden och kyrkofullmäktige att acceptera Kyrkliga Förbundets bud på Sommarhemskyrkan på 2,5 miljoner kronor. Vikarierande kyrkoherde Magnus Haglund har meddelat att han bara hört positiva signaler om vårt köp av Sommarhemmet. Allt tyder alltså på att vi får köpa. Även Bohusläningen har skrivit om saken i en saklig anda. Det finns ett allmänt intresse av att en samhällsinstitution som Sommarhemskyrkan får leva kvar. Herren låter allt samverka till det bästa. Frågan är nu om vi kan köpa. Elsebergskyrkan är ute på marknaden för försäljning. Flera visningar har gjorts och intresset är bra. I skrivande stund är högsta bud som inkommit till Bostadsbutiken, som förmedlar objektet: kr. Mäklarens värdering av huset var dock 1,7 miljoner och genom att vi får kr mer täcker budet även mäklararvodet (3%) och alla inskrivningskostnader för köpet av Sommarhemskyrkan. Vi tackar Gud för denna underbara bönhörelse. Med detta goda bud för Edingsvägen 20 behövde vi samla in kr. Vi har fått ett löfte om en gåva på kr. Kyrkliga Förbundet beräk-

3 nades behöva totalt kr i ytterligare gåvor. Vi har från er medlemmar i lokalavdelningen av Kyrkliga Förbundet fått in kr. Det betyder alltså att vi behöver ytterligare kr (30 personer som ger 6000 kr var). Sedan är vi i mål. Några har signalerat att man har väntat på det positiva beslutet från Svenska kyrkan i Uddevalla, innan man velat skicka in sitt offer till köp av Sommarhemskyrkan. Nu har vi alltså kommit till den punkt då vi inom några dagar behöver kunna köpa kyrkan. Bohuslän-Dals lokalavdelnings av Kyrkliga Förbundets bankgiro: Denna process är förstås väldigt spännande. Man märker hos våra gudstjänstfirare i Elsebergskyrkan och Stigens kyrka att tacksamheten mot Herren växer än mer och förväntan om att få se hans under för Kristi kyrkas framtid i centrala Bohuslän blivit påtaglig. Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden! Per-Anders Grunnan Sanning och kärlek Det största problemet för alla människor är förspillda nådetillfällen. Man kan inte mycket begära av en person som inte står under Guds ords inflytande. En människa som saknar kristendomskunskap fattar inte att det är Guds Ande som kallar när de t ex upplever tristess vid detta livet eller saknad efter trygghet. Kallelsen blir svår att uppfatta rätt, upplysningen blir fragmentarisk och saknar helhetsbilden oavsett om det gäller lagen eller evangeliet. På liknande sätt är det med den egna tillväxten i tro och helgelse. Utan mig förmår ni inget, säger Jesus. Kyrkliga traditioner i ett historiskt perspektiv Ibland behöver vi av Gud formas åt ett visst håll för att inte köra av den goda vägen. När den konstantinska folkkyrkan förvärldsligades bildades klostren som en reaktion, när den yttre kyrkliga makten och pompan gick till överdrift trädde Fransiskus fram, när asketiska förnyelserörelserna övergått i gärningslära behövdes Luther som önskade reformera och lyfta

4 fram den sunda läran som Jesus överlämnat i Bibeln och som skulle förlora sin verkan på människors hjärtan om den inte troget och renlärigt lyftes fram igen. Men efter en tid där läran ensidigt betonats kan vi i historien skönja Herrens styrande hand som gett oss pietismen, där man återigen betonar omvändelse och helgelse på så vis att en tro utan gärningar är död. Som en sentida reaktion mot att t ex baptister uppfostrats att tycka illa om män i prästskjortor, och gammalkyrkliga att byta radiokanal när det dykt upp en frikyrklig sång, så har man sökt vägar för att samtala med Kristus som centrum. Det är en god och rätt tanke att försöka be tillsammans och det är rätt att liksom Jesus be att de alla ska bli ett. Men utifrån Bibeln kan man också tänka sig att det kommer en mer utbredd reaktion mot att faktiska skillnader sopas under mattan och i nästföljande generation uppfattas som oviktiga. Otrons ruttna frukter Ett stort problem uppstår om vi inte håller fast vid hela Bibeln. En avvikelse öppnar nämligen ALLTID dörren för nästa avvikelse och tids nog finns inget kvar ens av de centrala grundsanningarna. Man kan t ex bli bekymrad, när det inte står klart om man står på samma grund i fråga om tron på honom som är den enda frälsningsgrunden. Valet av den extrema liberalteologen Antje Jackelen som ny ärkebiskop för Svenska kyrkan visar hur långt avfallet gått i alla stiften. Det är också ett hårt slag mot lutherdomen även internationellt sett. I ekumeniska sammanhang blir även bekännelsetrogna lutheraner förknippade med liberala kyrkoledare. Mina ämbetskollegor i Ingermanland får det inte lättare att förklara att lutherska kyrkan inte är sekt, i samtal med sin rysk-ortodoxa omgivning, när det till medlemsantalet, största lutherska samfundet i världen, har både en könsneutral äktenskap- och ämbetssyn, och en ny ärkebiskop som inte kan säga att Jesus är bättre än Muhammed eller bekänna att jungfrufödelsen är grundläggande för den kristna tron. Men vi ska inte gråta för länge över katastrofen som kyrkligt sett har drabbat Svenska kyrkan på det nationella planet. Vi får istället se denna kyrkans babyloniska fångenskap som Herrens fostran till ödmjukhet inför Guds ord. Vi behöver fokusera på att fördjupa oss i Skriften och be om att bli mer lika Kristus. Vi bör fokusera på vad som är sant och kärleksfullt, i både ord och handling. Och vi ska inte tro att en människa som konverterar till Rom eller något annat samfund kommer att slippa kyrkokamp. En tredje-

5 del av USA:s katoliker vill ha kvinnliga präster och skilsmässostatistiken är samma för dem som för andra. Problemen med anpassning till världen finns i alla konfessioner, även om det inte blommat ut ännu i den grekiskortodoxa världen. Det enda som håller är Guds eget ord när det får lov att driva oss till Kristus och föra till tro på honom. Balansgången i ekumeniken Man kan på ett känslomässigt plan förstå entusiasmen inför att dela nattvardsbordet tillsammans i vissa ekumeniska sammanhang. Men hur ärliga är vi mot Gud och omsorgsfulla mot varandra om vi firar nattvard tillsammans även om vi tillmäter nattvarden helt olika betydelse? Den ena konfessionen menar att det bara handlar om symboler, medan den andra att det handlar om ett inkarnatoriskt under med frälsande betydelse. Hur ärliga är vi när vi säger att vi betraktar varandra som kristna, men inte ser saken i hela sitt sammanhang: Jag kallas kristen, eftersom jag genom dopet är upptagen i Jesu Kristi församling och med församlingen tror och bekänner honom vara min Frälsare och Saliggörare. Kan vi som församlingar med olika dopsyn verkligen ha altar- och predikstolsgemenskap när baptisten ser den barndöpte som odöpt och den kyrklige personen ser den vuxendöptes barn som hedningar tills de blivit döpta? Eller hur skulle en ärlig baptist kunna släppa upp en lutheran i sin församlings predikstol lutheranen skulle då som alltid annars i sin förkunnelse ta upp syndafördärvet/den onda naturen/den gamla människan/arvsynden. Baptisten har en annan människosyn; att människan föds utan synd och i sig själv har kraft att ta beslutet att följa Jesus. En lutheran tror Guds ords lära om människan: Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. (1 Mos 6:5) Och även efter syndafloden står det om människan: Hennes hjärtas tankar är onda ända från barndomen/ungdomen. (1 Mos 8:21b). Vi får heller inte glömma hur Jesus undervisar när det är tal om omvändelsen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande. (Joh 3:5b-6) Lite längre fram säger Kristus: Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom. (Joh 6:44) I Rom 8:7-8 står det: Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.

6 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud. Aposteln Paulus har i sammanhanget före han skrivit om hur även den döpte och troende människan har den gamla människan/adam att kämpa mot. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. (Rom 7:20) Men visst, när man varit en kämpande kristen länge, önskar man inget hellre än samling kring Jesus och man brottas mellan vad man vet teologiskt och vad det längtansfulla hjärtat känner. Men också i denna brottning kan Gud utföra sitt verk med oss. Han lär oss genom lidandet att älska inte bara kristendomens fiender, utan också dem som inte är kristna på det sätt som vi tror är rätt och lämpligt. Det är lättare att vara kärleksfull mot missbrukaren i diket än den nära släktingen som svikit. Men just på den punkt där jag själv särskilt kommer tillkorta kan den helige Ande hjälpa mig se min syndanöd och leda mig till honom som är sanningen och kärleken. Ingen kommer till Fadern utom genom mig, ja så säger han och så vill han också leda inte bara våra tankar utan också våra hjärtan. Utifrån kapitulationen av vår egen ekumeniska förmåga, diplomatiska skicklighet och kyrkopolitiska kompetens, får vi sänka våra stolta fanor framför Konungen. På våra knän får vi be liksom Frälsaren att de många ska bli ett. Och sedan får vi lägga frågan om yttre enhet i Guds händer och fokusera på att i kärlek och sanning lyfta fram den Kristus vi utifrån apostlarnas vittnesbörd bekänner. Sanningen ska göra er fria! Ja, men vad har vi att komma med. Svenska kyrkan har till sin största del bara ett skal kvar. När Elvis Presley hade lämnat en konsert sa dörrvakterna: Elvis has left the building. Elvis har lämnat byggnaden. Men i allt för många kyrkor är det uppenbart att Konungen har lämnat byggnaden, ty styggelsens styggelse har förts in i det allra heligaste. Kristi Kyrka har lämnat byggnaden för man fick inte höra sin Herdes röst. Vad ska vi tänka om lutherdomens framtid? Eftersom Luthers bidrag handlar om att lyfta fram Guds ord så gäller Jesu löfte: Himmel och jord kommer förgås, men mina ord kommer aldrig att förgås. Det viktiga är att vi odlar och sprider den bibliska sanningen och den rätta förståelsen av den, ty då byggs kyrka och enhet av Guds Ande själv.

7 Med Sommarhemskyrkan får vi nya möjligheter att sprida evangeliet utifrån den förmåga och iver som Gud genom sitt ord och sina sakrament fått ingjuta i våra hjärtan. Ledorden måste vara både sanning och kärlek i förhållande till våra vänner i andra sammanhang i Uddevalla. Våra relationer i Uddevalla är bättre än på länge, trots att allt fler av oss inte längre är medlemmar i Svenska kyrkan. Sanningen representerar Jesu nitälskande helighet och kärleken eller barmhärtigheten representerar Jesu lydnad intill ropet: Det är fullbordat. Att leva i tryggheten och förväntan att Kristus tar hand om både mig, hans sanna Kyrkas överlevnad, ja om hela världens framtid, är att vara klädd i segerkransen som Paulus talar om. Den som kämpat trons goda kamp i sitt eget och kanske också i kyrkans liv, kan känna sig nog så trött i själen, men i betraktande av Jesus blir han eller hon ung på nytt som en örn. I Kristus har vi allt. Därför säger lärjungen: Herre, jag vill vara helt din. Per-Anders Grunnan För hembesök, nattvard i hemmet, samtal och bikt ring tfn Stigens kyrka Arbets- och gemenskapsdag Välkommen till adventsstädning och gemenskap vid kaffeborden i Stigens kyrka tisdagen den 26 november, kl Lena Grunnan, tfn

8 Kontaktuppgifter Prost & anv. utgivare Per-Anders Grunnan eller Komminister Tobias Olsson Pastorsadjunkt Henrik Vestergård Bankgiro till Kyrkligaförbundets lokalavdelning, Bohuslän-Dal: