DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD Årgång 25 Nr 2

Transkript

1 DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD 2006 Årgång 25 Nr 2

2 Att mista livet och att finna det (Matt. 16:24-27) Jag har funderat över vad begreppet livet betyder. Jag ser, gör, äter och sover, men vad är det kristliga livets huvudväg egentligen, tänkte jag. Då läste och analyserade jag Matteus texter (Mt. 16:24-27): Sedan sade Jesus till sina lärjungar: Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar. Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike. Matteus evangelium 16:24-27, som läses söndagen den 18 juni 2006, berättar om hur Petrus försök att hindra Jesus att gå till Jerusalem hade just avvisats som en frestelse. Jesus står, ser och säger till sina lärjungar. Vad som i denna situation fordras av lärjungarna preciseras nu av Jesus i tre krav, av vilka det ena logiskt följer det andra: efterföljd, självförsakelse och taga sitt kors på sig. Kravet tillspetsas genom den paradoxalt utformade ordern: den som vill bevara sitt eget själviska liv, han mister det högre livet, till vilket han som lärjunge är kallad. Den som mister sitt liv eller osjälviskt ger ut sig själv, han finner det (just detta högre liv; Matt. 16:25). Paradoxen förklaras mer åskådligt: vad har världen för betydelse för den som mister sin själ, dvs inte kan utnyttja världen (Matt. 16:26)? Talet sättes slutligen in i ett vidare eskatologiskt sammanhang: Människosonen skall komma i sin Faders härlighet, och då skall allt framstå sådant det i verkligheten är (Matt. 16:27). Paradoxen är textens springande punkt. Att bevara sitt liv innebär att undandraga sig Jesu efterföljd, att leva ut sitt eget själviska liv och att undvika korset. Följden blir, att man förlorar sin själ och därmed mister sitt liv i djupare mening. Att mista sitt liv innebär att efterfölja Jesus, att försaka sig själv och att taga sitt kors på sig. Följden blir, att man bevarar sin själ och därmed finner livet i djupare mening. Detta ser icke alla klart, men det skall en gång bli fullt uppenbart och uppenbaras redan nu för dem som ställa sig under Kristi inflytande. Matteus evangeliets uppställning är den unga, friska och levnadsglade som tänker att det är en fröjd att leva men den gamla, sjuka och pessimistiska tycker att livet är en börda. Men igenom dessa olika inställningar till livet skär Jesu ord om livets verkliga vinst eller förlust. Dess viktiga tema är livets vinst eller förlust från evighetens synpunkt. Livets förlust betyder den som vill bevara sitt liv, han skall mista det. På olika sätt kan vi söka bevara vårt själviska liv i denna värld: 1) genom att söka undvika Kristus och hans krav på oss, 2) genom att i stället leva ut vårt eget själviska jag, 3) genom att låta lidandet gå förbi oss utan välsignelse. Men följden av ett sådant bevarande blir alltid densamma: 1) att vi förlora vår själ, 2) att allt vad livet ger djupast sett blir utan värde, 3) att vi går miste om det högre liv, till vilket vi är ämnade. 2LEDARE Men vad är livets vinst? Livets vinst är den som mister sitt liv, för min (Jesu) skull, han skall finna det (Matt. 16:25). Hur kan vi mista vårt själviska liv i denna värld: 1) genom att helhjärtat ställa oss under Kristi krav, 2) genom att låta honom döda vårt själviska jag, 3) genom att med det lidande, som följer därav, taga emot den välsignelse, som gömmes däri. Och vad följden blir av att på detta sätt mista sitt liv: 1) att vi upptäcka vår själ och dessa behov, 2) att allt vad livet ger och tar blir menings- och värdefullt, 3) att vi vinna det högre livet, till vilket vi är kallade. En gång skall livets stora vinst eller förlust bli fullt uppenbar, men redan nu kan vinsten bli vår - om någon vill efterfölja mig, säger Jesus. Dagens fråga är: varför lever jag? Svaret: för att lära känna, tjäna och älska Gud i denna världen. Och för att en gång få vara hemma hos honom i himmelen. Ha en skön sommar! Önskar teologie magister Janne Jan Rissanen

3 EN BÖN O, Kriste, tänk mina tankar så att jag finner sanningen. Tala genom mig, så att mina ord bli milda. Verka i mig, så att jag gör det som är rätt. Helga mitt, arbete, helga min vila, uppfyll hela min varelse med dig själv så att jag blir en spegelbild av Din kärlek.

4 FINLANDSSVENSKA TECKENSPRÅKIGAS ÅRSMÖTE I TAMMERFORS DEN 11 MARS -2006Finlandssvenska teckenspråkiga har kommit till Tammerfors för årsmöte den 11 mars 2006 och de har ordnat sin goda fest och sitt möte där. Ordförande Håkan Westerholm tackar Johan Hedrén (vänster) och Karin Kronlund-Saarikoski Man har valt 2 nya medlemmar (Brita Peura och Simone Ekblad) till Finlandssvenska teckenspråkiga rf:s styrelse. Man har berättat om årets händelser med bilder. Då har Lena Wenman meddelat om projektet. Man har hållit en liten tystnadsstund för att minnas dövpräst Lauri Paunu som dog eftersom han var dövpräst för finlandssvenska döva före dövpräst Eino Savisaari kom. Gamla och nya finlandssvenska teckenspråkiga IÅK I R P F ENS VA: VE VEN WW:S S S D :W LAN SIDA N I F EM SH A G Holger Tackman tecknar med vice-ordförande Åke Uusimäki Text och bild: Jan Rissanen ECK SKADO N T SKA

5 HÄGGBLOMS STRAPATSER Kära släktingar och vänner! Det har varit en strapatsrik tid för oss sedan vi skrev vårt julbrev i mitten av december. Julen firade vi hos Anna och Magnus Dahlbacka i Samburu. På julaftons kväll då vi just hade anlänt fick vi bevittna julbocken, närmare sagt hur den slaktades av den lokala unga prästen Lemosi och ett par medhjälpare. Bocken var en välkomstgåva av honom. Senare i kvällsmörkret grillade vi köttet över öppen eld och åt med god aptit under stjärnklar himmel. Juldagens gudstjänst med all färgprakt och musik kommer vi inte att glömma. Så annorlunda Atemo! Vi vill här passa på att rikta ett varmt tack till er alla som sände oss julhälsningar och julklappar och också till alla som kom ihåg vår dotter Sigrids 1-års dag i slutet av januari. Här poserar vi med kören efter juldagens gudstjänst. Sjukdomar och för mycket arbete Tyvärr har många av våra strapatser haft negativa förtecken. Sedan senaste rundbrev lär vi som familj - enligt Carina - varit sjuka dussinet gånger, mest i feberattacker och inflammationer. Sjukdomarna höll på att ta musten ur oss när det var som mest intensivt i januari och början av februari. Annan slag av motgång har än en gång varit en för stor arbetsbörda. Det skulle vara trevligare att skriva om goda nyheter, men faktum är att vi har kommit till en gräns då vi inte orkar fortsätta länge till i samma tempo som förut. Vi är dock tacksamma över att både vi själva här på fältet och hemmaledningen i Finland har insett situationens allvar. Be för den process som nu kört igång med att se över vårt arbete här i västra Kenya och hur vi skall fortsätta! Be också för de dryga två månader som Sandbergs familj är kvar här i Kenya då vi av dem skall introduceras in i en del nya ansvarsområden. 5

6 Sigrids ruta Sigrid har växt och utvecklats enormt tycker vi, särskilt den senaste månaden. Nu har vi föräldrar fått sätta in ännu en växel när Sigrid ofta till egen glädje klättrar upp på stolar, bord och skåp. Maten har börjat smaka mycket bättre (särskilt när man själv får äta med händerna) och därmed har hon också växt både i längd och vikt. Sigrid har också börjat sova bättre i eget rum. Som bäst har hon en lite grinigare period då fyra kindtänder samtidigt växer ut. Hon har nu alltså tio tänder med vilka hon griper tag om ett som annat t.ex. frukter från guavaträdet som trillat ner på marken och smågrus. Inte helt lätt att hålla saker borta från munnen när allt ser så intressant ut. I förra helgen märkte vi att Sigrid bad med i bordsbönen. Hon sänkte ner huvudet till bordsnivå och satte ihop sina små händer och pratade på sitt språk i lågmäld ton. Vi blev överraskade och oerhört glada över att se att vår dotter talar med Jesus på sitt sätt. Sigrid ute i vårväder hemma på Atemo. Som bäst är Sigrid ute och leker på gräsmattan med barnskötaren Pamela. Pamela är mellan år och själv fyrabarnsmamma. Hon är mycket trevlig och pratar luo med Sigrid. Sigrid förstår redan några ord som bi (kom), ne (titta), chiemu (ät) m.m. Som förälder är det jätteroligt att märka att ens barn trivs med det folk som man arbetar med. Hon har inte varit rädd för människor förut eller att komma i andras famn. Nu börjar hon dock ha lite skillnad i vems famn hon kommer i. Pappas famn är överlägset bäst efter en veckas ledighet i slutet av februari på Rondo Retreat Center i regnskogen. Tillsammans for Albert och Sigrid på promenader och tittade på apor, fåglar och växter. Mammas famn är dock ganska bra att somna i om kvällarna. Sigrid firade sin ettårsdag här på Atemo. På morgonen fick hon höra Ha den äran idag av föräldrarna och fick paket på sängen. Paketbanden var det mest intressanta och sedan paketpappret. På eftermiddagen firades födelsedagen med familjen Sandberg och Rael Leedjärv med gräddtårta och havtornsglasskaka. Sigrid var helt slut efter allt lekande och somnade redan vid sjutiden. Kulturhörnan De två senaste veckorna har det regnat rikligt. Hackor och plogar är i flitig användning just nu för att förbereda marken för en bra skörd. Vad planterar människorna här runt Atemo? Mest majs som utgör basen för födan, olika kålsorter, bönor, sötpotatis, lök, tomat och olika sorter av banan. Förut kunde man lämna åkrar i träda och använda andra åkrar. Men numera är åkertegarna så pass små och få med tanke på befolkningsmängden att man odlar dem årligen med den påföljd att konstgödsel behövs. En tillräcklig mängd konstgödsel motsvarar ungefär hälften av en evangelists månadslön. Dyrt! Att få en bra skörd är mycket viktigt för det är många människor i familjen som är beroende av maten. I en familj kan det vara farföräldrar, föräldrar, mannens syskon med familjer och även andra släktingar. Antalet kan variera mellan personer. På den lilla gårdsplanen finns oftast flera husbyggnader för det finns regler för vem som kan bo med vem. Atemo Bible Centre På Atemo Centre närmar sig den nästsista terminen för den första evangelistgruppen sitt slut och därmed också min (Alberts) undervisning i Gamla testamentet. Det var Ingemar Klemets som lade grunden med Mose- 6

7 Bild: Albert Häggblom böckerna och Josua, därefter har jag nu undervisat de resterande böckerna i GT under tre terminer. I skrivande stund är det bara halva Nehemja och Malaki som kvarstår. Det har varit givande och också lärorikt för mig själv. Pastor Benson (lärare) och några elever efter ett församlingsbesök. Jag tror att de 28 eleverna på många sätt fått en mycket god biblisk grund och tycker att de mognat mycket under sin tid på ABC. I slutet av juli kommer de att utexamineras och arbete lär det finnas för dem. Jag hörde här om dagen att bland Luo-folket hör ca 60 procent av människorna till Roho-sekterna, som sätter stor vikt på gamla stamtraditioner blandat med lite renhets- och matregler m.m. ur Moseböckerna, men där Nya testamentet och Jesus inte har någon plats. Bland grannstammen Luyha lär procenten vara ännu större. Tätt vid korset Tätt vid korset, Jesus kär, hjälp mig alltid bliva... Så lyder inledningsorden till en känd psalm. På sistone har vi många gånger fått gå tillbaka till Jesu kors och lägga ner våra bekymmer gällande arbete och hälsa och diskutera med Honom om fortsättningen. Hur lätt är det inte att rusa på i egen kraft och tänka nog klarar jag av det här själv? Trötthet, irritation och ständig känsla av otillräcklighet har för oss varit resultatet av ett sådant tankesätt. I den situation som vi nu befinner oss i, är det viktigt att tänka efter om det är värt att stressa och ha bråttom. Tidvis kan man klara av det men inte månad efter månad, eller år efter år. Jesus säger Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så skall jag skänka er vila. Vi kan komma till Honom i bibelläsning, bön och nattvard. Han är nära. Han har lovat vara med dig och mig alla dagar intill tidens ände. Du och jag behöver inte - och skall inte - stressa på i egen kraft och sträcka ut krafterna till det maximala. Jesus vill hjälpa oss, inte imorgon men nu. Han vill skänka oss vila och frid. Tätt vid korset först jag fann nåden underbara. Tätt vid korset först jag såg morgonstjärnan klara. Korset blott, korset blott må förbli min ära, tills på andra stranden jag får dig vara nära! (Psalmboken nr 392, andra versen). Varma hälsningar! Albert, Carina och Sigrid Häggblom Adress: C & A Häggblom, Atemo Mission, P.O. Box 2257, KISUMU, Kenya 7

8 GUDSTJÄNST OCH ALBERT TALLROTHS MINNESDAG I VASA DEN 5 MARS 2006 Dövsamfundet i Vasa firade Albert Tallroths minnesdag efter den teckenspråkiga gudstjänsten i Vasa den 5 mars Albert Tallroth föddes i Birkala 1871 och han har grundat Vasa dövas förening 1898 Han var kyrkoherde son. Albert blev konstnär och har arbetat i Arabias poslinsfabrik. Han dog Albert Tallroth Maire Rajala (höger) berättar om Albert Tallroth enligt texter. Diakonissan Kirsi Aurala bär boken och döva lyssnar. Text och bild: Jan Rissanen GUDSTJÄNST I JAKOBSTAD DEN 19 MARS 2006 Dövprästens vikarie Janne Jan Rissanen har firat den teckenspråkiga gudstjänsten i Jakobstad den 19 mars Där har alla druckit kyrkkaffe. Alf Bjong har berättat om Jakobstads stad till Jan. 8 Text: Jan Rissanen

9 Text och bild: Jan Rissanen GUDSTJÄNST I ÅVIK, HYVINGE, DEN 14 MARS 2006 Dövprästen i Helsingfors, Leena Tapanainen, och dövprästens vikarie i Borgå stift, Janne Jan Rissanen har firat den teckenspråkiga gudstjänsten i Åvik den 14 mars De har meddelat döva i Åvik att dövpräst Lauri Paunu ( ) dog. Han var en viktig person för dövsamfundet eftersom han har bättrat teckenspråkets status i dövskolorna dvs. Han var också dövpräst för finlandssvenska döva. Gudstjänstens tema var fastan som betyder bönens och tankens tid. Dövprästerna Jan Rissanen och Leena Tapanainen med Lauri Paunus bild (målad av Brunberg) i Åvik Lauri Paunu var dövpräst DÖVAS TRÄFF OCH FÖRELÄSNING OM BIBELN I ÄPPELBACKEN, BORGÅ, DEN 20 APRIL 2006 Dövprästens vikarie Jan Rissanen har föreläst om Haggai, Malaki och Sakarja för döva i Borgå den 20 april Då diskuterades om kateksen och alla har druckit kaffe. Dagens ledare var Minna Rosenberg som har gympat med oss före Bibelns föreläsning. Bild: Minna Rosenberg Text: Jan Rissanen 9

10 Bild: Jan Rissanen Kafféstund med Anna-Maria Mia Slotte A-M. Slotte (center) reser med finlandssvenska teckenspråkiga från Tammerfors till Helsingfors Teckenspråk självklart! Min första kontakt med teckenspråket var som åttaåring. Min mamma och jag gick på en teckenspråkskurs i Kronoby med Eva Bäck som kursledare. När Eva frågade av alla som var med på kursen varför vi ville lära oss teckenspråk, så svarade jag: Då jag är döv på vänster öra, så om jag skulle bli döv på andra örat behöver jag kunna teckenspråk. För mig var det självklart redan som åttaåring. Teckenspråket kommer jag att behöva. Tyvärr glömde jag bort det jag lärt mig jag hade ju ingen att teckna med efter att kursen var slut. Men det var en rolig kurs, minns jag. Det som var allra roligaste var teckenkören. Vi som var med i kursen bildade en kör och vi uppträdde på många olika ställen runt om i Kronoby. Sånger som vi sjöng och tecknade var t.ex. Den blomstertid nu kommer, Stilla natt och Härlig är jorden. Jag gick också en teckenspråkskurs i Nykarleby våren 1999, och det var där som jag fick mitt persontecken. Gun-Britt Westerlund var kursledare och vi var rätt många kursdeltagare på kursen. Jag trivdes väldigt bra på kursen och jag märkte på nytt att det är roligt att teckna. Men man lär sig inte ett språk om man inte har någon att teckna med (tala med), så efter kursen när jag for till Helsingfors för att börja studera, så glömde jag igen bort det mesta. Jag började studera på Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Jag ville bli socialarbetare och jag fick min examen hösten Efter det fortsatte jag ännu att studera för att få en högre examen. Men när jag bara hade mitt slutarbete kvar att skriva, tog jag en paus ifrån studierna och beslöt att vara hemma ett år. Jag ville ändå inte sitta stilla, så jag började gå en fortsättningskurs i teckenspråk i Jakobstad hösten Ulla Peltola var kursledare och hon tog oss kursdeltagare med till dövföreningen. Det var verkligen intressant. Nu hade jag någon att teckna med, något som jag hade saknat tidigare. Under sommaren 2005 så tog jag varje chans tillvara att teckna. Jag var med på en hel del träffar vid Solsand i Jakobstad, men jag var så dålig på att teckna, att jag inte riktigt vågade teckna. Inte heller förstod jag vad alla tecknade, men intressant var det. Samma sommar så fick jag boken Du måste vara döv för att förstå i min hand. Jag läste den och tyckte väldigt mycket om den. Nu visste jag också vad jag ville skriva om i mitt slutarbete. Jag var inte bara intresserad av teckenspråket mera, utan också av finlandssvenska döva och deras historia och erfarenheter av samhället. 10

11 Så på hösten flyttade jag till Helsingfors, för att börja skriva på mitt slutarbete. I och med att jag nu visste att jag ville skriva om finlandssvenska dövas situation, kändes det ännu mera viktigt för mig att lära mig teckenspråket. Jag måste lära mig språket för att kunna kommunicera och lära mig känna människorna bakom språket och den kultur de har. Så jag bestämde mig för att träffa finlandssvenska döva i samband med olika träffar och möten och också för att gå en fortsättningskurs i teckenspråk på Arbis. Någon kurs på finlandssvenskt teckenspråk hade Arbis inte, utan kursen gick på finska och finskt teckenspråk. Jag märkte ganska snart efter att jag börjat på kursen att det finns olikheter mellan det finlandssvenska teckenspråket och det finska. Det tog jag som ett gott tecken, för då måste jag ju också ha lärt mig något, när jag ser skillnaderna! Men även om jag lärt mig en hel del, så märker jag att jag har mycket att lära mig ännu. När jag börjar fundera på varför jag började studera teckenspråket, så kanske orsaken från början var det att jag är döv på mitt vänstra öra. Jag har nu också sedan 1993 menièrés sjukdom i mitt högra öra, så det kan hända att jag i framtiden blir helt döv. Men ingen kan säga vad framtiden för med sig. Det som jag vet säkert idag är att jag vill lära mig teckenspråk av många andra orsaker också. Jag vill lära känna en annan kultur, och det kan jag endast göra genom att lära mig språket. Sedan är det så väldigt roligt att lära sig ett så vackert visuellt språk som teckenspråket är. Jag känner mig som en rikare människa för att jag håller på att lära mig teckenspråket och på samma gång får lära känna många nya trevliga människor. Om jag sedan tänker praktiskt, så ger den kunskap jag får via teckenspråket ett bra stöd för mitt slutarbete också och jag hoppas att jag i mitt slutarbete kan ge en rättvis bild av finlandssvenska teckenspråkiga dövas erfarenheter av det finländska samhället. Jag är glad och tacksam för att ha fått möjligheten att lära känna det finlandssvenska dövsamfundet och jag hoppas att jag i framtiden som socialarbetare har möjligheten att ge teckenspråkig service. Namn: Anna-Maria Mia Slotte Ålder: 32 år Född: i Kronoby Familj: sambon Kent i Purmo Bor: för tillfället i Helsingfors på Drumsö, men hemorten är Purmo i Österbotten Studerar: socialt arbete för en politices magisterexamen och också teckenspråk Gör på fritiden: läser, tittar på tv, ute och promenerar Senast lästa bok: Viittomakielen kuvasanakirja och The mask of benevolence, disabling the Deaf community Motto: det finns en mening med allt, även om vi inte ser det genast Anna-Maria Mia Slotte 11

12 DAGSPROGRAM FREDAG Välkommen 19:00 Vägar vi vandrat 20:30 Kvällsbit 21:45 Taizémässa i Karis kyrka LÖRDAG :30 Morgonmål på Lärkulla 9:15 Sjung upp 9:30 Vägar vi vandrar -med biskop Lennart Koskinen 10:30-12 Temagrupper, pass :30 Lunch 14-15:30 Temagrupper, pass 2 16 Eftermiddagens programpalett 17:30-19 Middag 19:30 Festkväll 21 Kvällsbit 22:15 Tomasmässa i Karis kyrka SÖNDAG :30 Morgonmål 9:15 Sjung upp 9:30 Vägar vidare -den nya biskopen kommenterar 11 Bibelstudium Att vandra Vägen 12 Högmässa i Karis kyrka 13-14:30 Lunch och hemfärd 12

13 Text: Karl Kalle Sällström och biskop Erik Vikström Finlandssvenska kyrkodagar samlar kyrkfolk från hela Svenskfinland Finlandssvenska kyrkodagar 2006 med temat Vägar vidare arrangeras på Lärkkulla i Karis. Finlandssvenska kyrkodagar, eller som det tidigare kallats Allmänna kyrkodagar arrangeras vart fjärde år, i år är det de 29:e kyrkodagarna. Finlandssvenska kyrkodagar har en lång historia. Dagarna arrangerades första gången år 1918 i Helsingfors, och har sedan dess ordnats först vartannat år och senare vart fjärde år. Antalet deltagare har varit mycket varierande, men målet är att dagarna skulle samla kyrkfolk från hela Svenskfinland på bred front. Vår vision är att Finlandssvenska kyrkodagar skulle vara en gemensam höjdpunkt, rastplats, inspirationskälla och utkiksplats för hela det kyrkliga livet i Svenskfinland. Församlingsbor, förtroendevalda och anställda Kyrkodagarnas målgrupp är församlingsbor, förtroendevalda och anställda. Kärnan i kyrkodagarna är gemenskapen mellan deltagare från olika håll i Svenskfinland, mötet mellan lekmän och anställda från församlingar, stiftet och rikskyrkan, samt diskussionen mellan förtroendevalda som är aktiva i olika organ. Planeringsgruppen har också fäst speciell uppmärksamhet vid att kyrkodagarnas program skulle tilltala deltagare i olika åldrar. Kyrkodagarnas språk är svenska och om det finns behov arrangeras tolkning till teckenspråk. Vi ber att personer som behöver tolkning till teckenspråk anmäler sig till kyrkodagarna senast den 28 augusti för att tolkning skall kunna reserveras. Anmälningar kan göras på kyrkodagarnas webbplats evl.fi/kyrkodagar. Kom ihåg att ange att tolkning till teckenspråk behövs. Bifogat biskop Erik Vikströms inbjudan till kyrkodagarna. Biskopens hälsning Det känns högtidligt att få sända ut en inbjudan till de tjugonionde allmänna svenska kyrkodagarna. Det är inte första gången stiftets folk samlas till kyrkodagar. För att det skall bli vägar vidare fordras det att man vet varifrån man kommer och vart man i stort är på väg. Under mina första biskopsår var det först gräsrotskyrkan och senare oastänkandet som jag för min del lanserade som mål för vandringen och utvecklingen. Nu skall vi gemensamt söka verksamhetsidén för denna tid och därmed vandringens nästa etappmål. Vilka vägar som leder dit är en annan fråga. Låt oss mötas med öppna sinnen och glöm inte att i ryggsäcken packa ner allt vad du lärt dig, sett, erfarit och längtar efter. Det är allt sådant som behövs när vi möts till kyrkodagar på vår egen stiftsgård i Karis. Hjärtligt välkommen! Biskop Erik 13

14 PSALM 539 EN VÄNLIG GRÖNSKAS RIKA DRÄKT 14 En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar, nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar. Och solens ljus och lundens sus och bäckens sorl bland viden förkunnar sommartiden. Sin lycka och sin sommarro hörs yra fåglar prisa, ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden. Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, lär mig att akta främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö, var växt skall dö och tiden allt fördriver. Blott Herrens ord förbliver. Allt kött är hö. Allt flyktan här, och snart förvissnar gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma fast äng och fält står tomma. Väl må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt: min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han, god och vis, mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera.

15 BRITAS BREV Sen tycker jag att sommarpsalm nr 539 En vänlig grönskas rika dräkt ingår som filosofi och gjädje över naturens under! I år kombinerade vi årsmötet med vinterdagar på Kristliga Folkhögskolan i Nykarleby den mars. 8 familjer deltog och vi var knappt 40 personer, både stora och små. Vädret var inte det bästa, snöslask och snålblåst, men vi hade lekar inne och ute och alla trivdes! På årsmötet avgick vår mångåriga sekreterare Birgitta Wallvik. Med blommor tackade vi henne för gott samarbete. Till sekreterare valdes Hannele Rabb och till vice ordf. Gun-Britt Westerlund. Revisorerna Mikael Wallvik och Siv Hoffren samt revisorssuppleanterna Anja Stenberg och Heikki Peltola återvaldes. Anpassningsträningskursen för familjer med döva och hörselskadade barn ordnas den i Nykarleby på Kr. Folkhögskolan. Närmare info kommer i slutet av maj. Alla familjer är välkomna med. Teckenspråks dvd n blev färdig och kom ut den 18 dec och efterfrågan har varit enorm. 500 ex. såldes slut på 3 månader och nu har vi fått en ny upplaga på 500 ex. Den innehåller drygt 400 tecken ur den omedelbara närmiljön, det som finns i ett barn vardag. Dvd n är 47 min. lång och kostar 10. Den kan beställas av Brita E. per mail eller tel/sms En psalmbok och dvd med stödtecken utkommer till julen Vi genomför ett projekt i samarbete med Lärums förlag och omsorgsprästen Björn Nalle Öhman. Barnsånger med stödtecken är under planering. Efterfrågan av denhär typens material är stor och vi hoppas kunna ge ut sångboken med tillhörande dvd i början av nästa år. Familjeträff - alla intresserade är välkomna att delta. Vi ordnar skilt program för vuxna och barn. Närmare information skickas till familjerna senare. Sommarläger för döva och hörselskadade barn och ungdomar finns! Både Finlands Dövas Förbund och Hörselskadade Barns Föräldraförbund ordnar olika slags sommarläger. Information finns på deras hemsidor: och Vi önskar alla en skön vår och sommar! Brita (och hela styrelsen)! 15

16 SKRIVTOLKNING PÅ SVENSKA (10 STUDIEPOÄNG) Utbildningen i skrivtolkning riktar sig till alla som är intresserade av språk, kultur och extra inkomster. Nu kommer man att i utbildningen fördjupa sig på skrivtolkning på svenska. Välkommen med! Vad är skrivtolkning? Skrivtolkningen är en av de kommunikationssätt som hörselskadade och vuxendöva använder. Skrivtolkning kan användas i t.ex. studier, på möten, vid läkarbesök, vid möten för allmänheten och vid besök hos myndigheter. Det som talas skrivs mestadels ned på en bärbar dator. Den som genomgått utbildningen får sitt namn i tolkregistret. Tolkarna i tolkregistret är sådana som kan rekommenderas för skrivtolkningsuppdrag. Målgruppen för utbildningen Utbildningen är avsedd för alla som är intresserade av skrivtolkning på svenska samt för färdiga skrivtolkar som vill bredda sitt kunnande till skrivtolkning också på svenska. Utbildningens struktur och tidtabell Utbildningen består av följande delområden: Skrivtolkning på svenska, 8 studiepoäng (färdiga skrivtolkar är befriade från det första veckoslutet), , och kl Språkstudier i svenska, 2 studiepoäng kl Innehåll och mål Utbildningen börjar med en presentation av de grupper som använder tolk, kommunikationssätten och yrkesregler (de som studerat finsk skrivtolkning är befriade från det här första veckoslutet). I de övriga veckosluten ingår skrivtolkningens teori samt övningar i att skrivtolka på svenska. Under det första veckoslutet är undervisningsspråket finska, under de övriga veckosluten svenska. Språkstudierna i svenska fördjupar kunskaperna i svenska utgående från behoven i samband med skrivtolkningen. Särskilt övas hörselförståelse, rättskrivning och referering. Befrielse från språkstudierna i svenska behandlas från fall till fall. Utbildare: Sirpa Laurén, Annmari Sahlstein och Birgitta Wallvik. Förhandskrav Förutsättningar för deltagande i utbildningen är en tillräcklig skrivsnabbhet (ca nedslag/30 min.) och goda kunskaper i svenska. Pris: 120 Anmälning: före den på hemsidan eller tfn (02) Förfrågningar kan ställas till utbildningsplanerare Niina Hytönen, niina.hytonen@diak.fi (på finska) 16

17 KYRKANS CENTRAL FÖR DET SVENSKA ARBETET (KCSA) HAR FLYTTAT TILL SKATUDDEN I HELSINGFORS DEN 27 MARS 2006 Dövprästens vikarie, teol. mag. Janne Jan Rissanen har flyttat med sina arbetskamrater till Skatudden. Där finns över 40 rum till KCSA:s förfogande. Adressen är Hamngatan 9, Helsingfors. KCSA visas under Öppet hus den 29 maj Lena Heacock, som flyttade till USA från Jakobstad 1967, har skickat sin trevlig kort åt KCSA. Tack, familjen Heacock! Text och bild: teologie magister Janne Jan Rissanen 17 KCSA:S HEMSIDA:

18 MISSIONSFEST I TORNEÅ Festen hölls i Torneå och den var i högsta grad betydelsesfull. 2 dövpräster, några diakonissor och många teckenspråkiga döva var med. Man har också gjort en utfärd till Haaparanda, Sverige. Dessutom har man firat den teckenspråkiga gudstjänsten. Man har bytt de gamla stadgarna på nytt. Förr krävdes en dövpräst som representant för styrelsen, men en dövarbetare kan bli styrelsemedlem i stället för dövpräst. Diakon från Vanda, Kimmo Järvinen, blev styrelsens nya medlem och första dövarbetare som representant för denna styrelse. Nu har man börjat med en ny verksamhetsform enligt styrelsens plan. De Dövas Mission r.f. grundades 1955 och det har cirka 220 medlemmar runt i Finland. Ordförande är Esko Päivistö. Mer information finns på hemsidan: Bild: Tuomo Ylinära 18

19 KYRKLIGA INFO OCH PROGRAM MISSIONSFEST I JOMALA, ÅLAND, Mer information finns i: eller OBS! Om du vill komma till denna missionsfest i Åland, kom ihåg att beställa teckenspråkig tolk! LENAS MEDDELANDE: Döva och familjer är välkomna till Malmåsen på liten familjeveckoslut augusti Tema är INDIAN. Programmet är öppet för alla åldrar och ni kan anmäla till Lena Wenman eller Johan Hedrén. Vi hoppas på fint väder och det blir mycket spännande program, med överraskningar! Den som är först att anmäla får plats, vi har högst 40 platser. info@ svenskadova.fi, fax Gärna skriva om man har mat allergi. Också om ålder på barn och vem är döv eller hörande för att ordna tolkning dvs. Veckoslutprogram och anmäla avgift kommer mer information på hemsida: Hälsningar, Lena Wenman MISSIONSFEST (på finska och tolkas till teckenspråk) i Jyväskylä Kontaktperson: dövpräst Marja Saukkonen (Lappo stift), marja.saukkonen@evl.fi BISKOPSVALET I BORGÅ STIFT NÄRMAR SIG Biskopsvalet sker i höst Biskop Erik Vikström avgår med pension efter 24 år som finlandssvensk biskop. Biskopsvalets kandidater är: -Gustav Björkstrand -Martin Fagerudd -Anders Laxell -Helene Liljeström -Henrik Perret -Henric Schmidt -Bo-Göran Åstrand DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD ISSN Adress: Chefredaktör: Redaktör: Redaktion: Lay out: Utgivare: Hamngatan 9, Helsingfors Bernt Kaustell (sjukledig) Teol. mag. Janne Jan Rissanen (dövprästens vikarie) Karin Kronlund-Saarikoski, Olof Ahlskog, Brita Edlund, Jan Rissanen, Pia Kummel-Myrskog, Bernt Kaustell Teol. mag. Janne Jan Rissanen Kyrkans central för det svenska arbetet / diakoni och samhällsansvar 19

20 Adressförändring / Ny prenumerant Fyll i och skicka in blanketten om du flyttar, eller om du vill få Dövas församlingsblad Namn:... Tidigare adress:... Ny adress:... Skicka in blanketten till: Kyrkans central för det svenska arbetet / Sonja Wacklin PB HELSINGFORS eller epost: sonja.wacklin@evl.fi Dövprästerna i Svenskfinland Borgå distrikt: Bernt Kaustell, mobil: , fax: , tel: , epost: bernt.kaustell@pp.inet.fi, Marbackavägen 49, PERNÅ (OBS! Sjukledig till september 2006) Dövprästens vikarie: janne.rissanen@evl.fi, Hamngatan 9, PB 165, HELSINGFORS. Helsingfors distrikt: Leena Tapanainen, epost: leena.tapanainen@evl.fi, tel: , texttel: , mobil: , fax: , kansli ti kl , Bulevarden 16A, PB 142, HELSINGFORS. Åbo distrikt: Petri Majatie, tel/texttel: , mobil: , fax: , epost: petri.majatie@evl.fi, kansli ti 10-12, Tavastgatan 13, ÅBO. Lappo distrkt: Marja Saukkonen, tel/texttel: , fax: , mobil: , epost: marja.saukkonen@evl.fi, kansli ti 10-12, Hiippakunnan toimisto, Hannikaisenkatu 29, JYVÄSKYLÄ. Präst för hela landet: Riitta Kuusi, KDS, tel/texttel: , mobil: , fax: , epost: riitta.kuusi@evl.fi, Hamngatan 11A, PB 185, HELSINGFORS 20