MSS MSS :90325 Sid 1 (242) MSR 4 Pluton FU 2013 FÖRSVARSMAKTEN

Transkript

1 FÖRSVARSMAKTEN MSS MSS :90325 Sid 1 (242) Förhandsutgåva Markstridsreglemente 4. Pluton. R FM MSR 4 Pluton FU

2 MSS MSS :90325 Sid 2 (242) Markstridsreglemente 4 Pluton FU 2013 Markstridsreglemente 4 Pluton, förhandsutgåva 2013, (MSR 4 Pluton FU 2013 M ) fastställs för tillämpning fr o m Härmed upphävs Markstridsreglemente 4 Pluton förhandsutgåva 5 (MSS MSR 4 Pluton FU5). Innehållet i detta reglemente vidmakthålls och uppdateras av Markstridsskolans Stridstekniksektion Pluton. I samband med fastställande av FU 2013 låses det sakmässiga innehållet. Synpunkter av avgörande karaktär på förhandsutgåva 2013 kan dock lämnas till MSS efterhand senast Beslut i ärendet har fattats av tjänsteförättande Chefen Markstridsskolan övlt Sven Antonsson. I beslutet har utvecklingschefen övlt Magnus Julihn deltagit. Föredragande har varit mj Mats Walldén. I beredningen har övlt Stefan W Eriksson, mj Andreas Jonsson, kn Pontus Gyhagen, kn Staffan Lindahl, kn Tony Gustavsson, lt Martin Evhammar, mj Conny Röjd, kn Olof Holmberg, kn Klas Winbladh von Walter och kn Fredrik Karlsson deltagit. Sven Antonsson Tjf C MSS Magnus Julihn Utvch MSS 2013 Försvarsmakten Reglementet är publicerat i samarbete med xxxxxx Tryckeri, tryckort 2013 M MSR 4 Pluton Central lagerhållning:

3 MSS MSS :90325 Sid 3 (242) Arbetsläget Datum Arbetsläge Nästa steg Signatur InfR Skyttepluton infört. MatsW Delar av NORDCAPS Tactical Manual Vol 2 inarbetat. Delar ur FU MilOp I IED miljö inarbetat. Fördelning mellan MSR 1, (2), 3-4 gjord i en första sortering. Text och innehåll har bearbetats till en första utgåva. Vecka 946- Remissbehandling Bearbetning till förhandsutgåva Remisshantering fr o m Mats W Bearbetning till förhandsutgåva Remisshantering fr o m Mats W Slutlig utgåva under hösten Bearbetning till utkast för spel v Mats W Ny kapitelstruktur. Bearbetning pågår för internremiss. Slutlig bearbetning till slutlig utgåva för fastställande Mats W Föredragning C MSS. Underlag för remiss (FU4) tas Mats W fram till Föredragning C MSS. Remiss ut. Remisshantering Mats W ht12. Slutlig utgåva dec Underlag till C MSS. Föredragning C MSS v 246. Mats W C MSS. Föredragning och fastställande. Slutlig samordning inom MSR. Arméinspektörens Mats W fastställande FU2013. Utkast C MSS fastställande. Mats W Remissvar lämnas enligt följande mall: MSR Sid Anmärkning Står nu/bild Ska stå/bild ska visa Ev hänvisning visar Sakfel Rad 7: NBC. CBRN. Se XXXR (2008) Sakfel i bild Kpist m/45b Ak5C TSF

4 MSS MSS :90325 Sid 4 (242) Förord Läget i fält är dynamiskt och ändras ofta. De anvisningar och bestämmelser som framgår av reglementet kan därför inte täcka alla situationer och ska därför tillämpas med omdöme. Den som handlar enkelt, praktiskt och konsekvent och i ett tempo högre än motståndarens, når säkrast det uppsatta målet. Erfarenheten visar tydligt att obeslutsamhet skadar mer än misstag vid val av tillvägagångssätt. Chef är ansvarig för sitt förband och verksamheten vid detta. Chefens duglighet, fasthet, föredöme och omvårdnad om underlydande, fordon och materiel är avgörande för förbandets användbarhet och stridsvärde. Viljan att agera, god anda, ansvarstagande och fast disciplin samt förmåga att härda ut under ansträngande förhållanden, är nödvändigt för framgång. Markstridsreglementet består av ett antal publikationer som reglerar grundläggande verksamhet för markförbandens verksamhet. Dessa bestämmelser och anvisningar gäller såväl enskild soldat som förband och syftar främst till att underlätta ledning av förbanden och kontroll av utrustningen före och under strid eller insats samt att skapa ett enhetligt uppträdande. Förbanden kan, beroende på organisation, uppgift och utbildningsståndpunkt, sedan bygga vidare på de metoder som beskrivs i reglementet Arméreglemente Taktik reglerar det taktiska nyttjandet av markstridskrafterna. Markstridsreglementet kompletterar AR Taktik och ska utgöra en grund för taktiskt tänkande på de olika nivåerna. Tillämpningar av de taktiska grunderna för respektive typförband återfinns i förbandsreglementen, men åvilar också samtliga soldater, chefer och utbildare på alla nivåer. Markstridsreglementet innehåller i flera fall endast grundläggande bestämmelser för viss verksamhet. Utförligare anvisningar finns då i andra reglementen, främst sakreglementen, t ex SkjutR, samt förbandsreglementen och soldatböcker. Bestämmelser och anvisningar för handhavande av vapen, ammunition och annan allmänt förekommande materiel finns i SoldR Mtrl. Förbandschefen kan vid behov ge ut utbildningsanvisningar eller stående order för att komplettera Markstridsreglementet, förbandsreglementen och övriga sakreglementen. Markstridsreglementet bestämmelser, anvisningar och råd för brigad, bataljon, kompanier, plutoner och grupper (kompani-, pluton-och gruppchefer) och gäller i tillämpliga delar även för förband av motsvarande storlek med andra benämningar (chefer för sådana förband). Markstridsreglemente 1 utgör grunden varifrån övriga markstridsreglementen utgår.

5 MSS MSS :90325 Sid 5 (242) Markstridsreglementet består av följande delar: MSR 1 Grunder MSR 1:1 Taktiska och fältmässiga grunder MSR 1:2 Ledning MSR 1:3 Nomenklatur Markstrid MSR 1:4 Insatsmiljön MSR 1:5 Motståndaren MSR 1:6 Organisation IO 2014 MSR 1:7 Organisations- och effektbestämmande materiel IO 2014 (inkl vapenprestanda) MSR 1:8 Säkerhetsbestämmelser vid stridshandling MSR 2:1 Soldat i fält (SoldF) MSR 2:2 Befäl i fält MSR 2:3 Vintersoldat MSR 2:4 Djungelsoldat MSR 2:5 Ökensoldat MSR 3 Grupp MSR 4 Pluton MSR 5 Kompani MSR 6 Bataljon MSR 7 Brigad MSR 4 Pluton vänder sig till chefer, utbildare, tränare och utvecklare i nivå grupp, pluton och kompani. Särskilda fördjupningar och tillämpningar för olika nivåer av förband återfinns i respektive del av Markstridsreglementet (MSR). Förbandstypvisa tillämpningar återfinns i respektive förbandsreglementen (FörbR). Materielvisa tillämpningar återfinns bl a i soldatreglementen (SoldR Mtrl) och skjutreglementen (SkjutR). För strid mot irreguljär motståndare hänvisas kan huvuddelen av innehållet i MSR Pluton nyttjas, därutöver finns Handbok Strid mot irreguljär motståndare. Uppträdande i - vintermiljö återfinns i MSR Vintersoldat, - djungelmiljö finns i MSR Djungelsoldat, - ökenmiljö finns i MSR Ökensoldat. Föreskrifterna i SäkI gäller vid utbildning och övningar samt insats i fred, vid höjd beredskap och vid insats som inte innebär stridshandling. De säkerhetsbestämmelser som finns i Försvarsmaktens reglementen och handböcker samt Försvarets materielverks materielpublikationer tillämpas vid stridshandling i samband med insats och under förberedelser för stridshandling vid insats. I Markstridsreglementet återfinns säkerhetsbestämmelser för stridshandling i samband med insats och under förberedelser för stridshandling vid insats, i MSR Säkerhetsbestämmelser vid stridshandling.

6 MSS MSS :90325 Sid 6 (242) Sammanställning av de folkrättsliga regler som all personal ska känna till och följa, finns i MSR 1:1 Taktiska och fältmässiga grunder och MSR 2:1 SoldF. De begrepp, kommandon och tecken som beskrivs i Markstridsreglementet får inte ges annan innebörd. Kommandon markeras i reglementet med fet stil. I en del fall görs ett uppehåll, som i tid motsvarar två stegs marsch, mellan lystringsordet och verkställighetsordet i kommandot. Detta uppehåll betecknas med ett tankstreck, t ex Språng marsch!

7 MSS MSS :90325 Sid 7 (242) Platoon 1 : Etymology: French peloton small detachment, literally, ball, from Middle French pelote little ball more at pellet. Date: : a subdivision of a company-sized military unit normally consisting of two or more squads or sections 2: a group of persons sharing a common characteristic or activity <a platoon of waiters> ; especially : a group of football players who are trained for either offense or defense and are sent into or withdrawn from the game as a body. 1 ( )

8 MSS MSS :90325 Sid 8 (242) Innehåll Arbetsläget...3 Förord GRUNDER Organisation Indelning Chefsgruppens indelning och befattningshavarnas uppgifter Gruppernas indelning och befattningshavarnas uppgifter Materiel och utrustning Grunder Stridsutrustning Stridspackning Trosspackning Grupputrustning Särskild utrustning Utrustningsalternativ Plutonens uppgifter Grunder Uppgifter Uppgifter till grupp Uppgifter Elduppgifter till grupp Grunder Elduppgifter för direkt eld OPERATIONSMILJÖN Grunder Civilläget Motståndaren Terrängen LEDNING Chefen Plutonens ledning Planering Grunder Planen Bedömande Förberedelser vid gott om tid till förfogande Taktisk planeringsmetod Order Samverkan Beredskap Grunder Stridsberedskap Marschberedskap Övrig beredskap Sambandstjänst Grunder Interngruppradio...48

9 MSS MSS :90325 Sid 9 (242) Exempel på nätbildning inom pluton Passning Signalskydd Signalering Tidgivning TAKTIK OCH STRIDSTEKNIK Grunder Stridens grunder Taktik och stridsteknik Taktiska grunder för pluton Taktiska metoder pluton Frontanfall Omfattning (flankanfall) Anfall på djupet Kringgång Försvar av tagen terräng (försvar av stridsställning) Fördröja Omringning Innästling Genombrott Lösgöring (urdragning) Eldöverfall Överfall Stridsteknik på pluton Grunder Avsutten strid - strid till fots Uppsutten strid - vagnstrid Närstrid Stridsställning Mörkerstrid Elden Grunder Direkt eld Indirekt eld Samordning av direkt eld, minor och indirekt eld Stridsförberedelser Grundberedskap markstrid Färdiga till strid Åtgärder efter strid Stridsgruppering Grunder Plutonens plats i kompaniet Led Stridskolonn Stridstriangel Stridslinje Stridskvadrat Stridstrappa (höger/vänster) Stridskil...87

10 MSS MSS :90325 Sid 10 (242) 4.8 Stridsförflyttning Grunder Förberedelser Risk för sammanstöt Förpluton Förpatrull Framryckning med understöd Växelvis framryckning Ansatsvis framryckning Framryckning över öppen yta Åtgärder vid sammanstöt Stridsförflyttning med fordon Stridspaus Uppdragsutvärdering, träning och taktikanpassning Utbildning och träning ANFALL Grunder Grunder Syftet med anfallet Stridsuppgift Anfallsmål Gränser Stridstempo Planering av anfall Förberedelser för anfall Genomförande av anfall Framryckning mot anfallsmålet Fordonsavlämningsplats (FAP) Omlastningsplats (OLP) Utgångsläge för anfall (UFA) Strid under anfall Försvar av tagen terräng och fortsatt anfall Anfall i skog Anfall i bebyggelse Grunder Stridsindelning Framryckning Sammanstöt Strid under anfall Strid i byggnad Understöd Inbrytning Anfall inne i byggnader Strid från stridsställning Anfall i mörker Grunder Förberedelser Framryckning Striden...125

11 MSS MSS :90325 Sid 11 (242) 5.8 Anfall under vinterförhållanden Indirekt eld FÖRSVAR Grunder Allmänt Försvarsmanövrar Metoder för försvar Kompaniets försvarsstrid Stridsuppgift Bredder och djup Grupperingsformer vid strid från stridsställning Ingående i stridsställning Utrymmande av stridsställningar och motståndsnästen Försvar av tagen terräng Försvar kort om tid för förberedelser Grunder Förberedelser Genomförande Försvar lång tid för förberedelser Grunder Motståndsnäste Gruppering Förberedelser Genomförande Anfall inom ramen för försvarsstrid Postering Uppgift Styrka och utrustning Exempel på order till postering Bevaka Allmänt Bevakning Vaktens anläggningar Skydd Försvar i bebyggelse Grunder Val av terräng Strid från stridsställning Försvar i mörker FÖRDRÖJNINGSSTRID Grunder Allmänt Fördröjningsmanövrar Stridsteknik Kompaniets strid Plutons strid Vägavbrott Indirekt eld Plutons eldöverfall...162

12 MSS MSS :90325 Sid 12 (242) Grunder Förberedelser Genomförande Orderexempel plutons eldöverfall Strid på djupet Grunder Förberedelser Genomförande AVVÄRJNINGSSTRID STABILISERANDE METODER Grunder Inledning Maktprojicering Övervakning Separation av partner Skydd Stöd till polisiär verksamhet Utbildning Stabiliserande uppgifter Övervakningsoperation Eskort och konvojer Insats mot folkmassa Sökoperation Skydd av objekt, person eller verksamhet Strid mot irreguljär motståndare Vägspärr (Check Point) Allmänt Planering och upprättandet Tillfälliga vägspärrar Bemanning Kontroll Kontroll av trafik i området för operationen Beredskap Utrustning Observationspost (OP) Allmänt Planering och upprättandet Bemanning Grundläggande regler Vid angrepp OPT Tillfälligt OP Patrullering Allmänt Planering av patruller Bemanning av patruller Genomförandet av en patrull Tolktjänst Allmänt Olika tolkar...198

13 MSS MSS :90325 Sid 13 (242) Uppgifter Organisation Användningen av tolkar MARSCH OCH TRANSPORT Grunder Förberedelser Genomförande Åtgärder vid rast Åtgärder vid fordonshaveri Skidmarsch FÖRLÄGGNING OCH ÅTERHÄMTNING Inledning Förläggning Återhämtning Grunder Personal Underhållstjänst Teknisk tjänst Hälso- och sjukvård Minneslista återhämtning FUNKTIONER UNDERRÄTTELSER Grunder Uppgifter Fast spaning Rörlig spaning inom område Rörlig spaning längs väg Stridsspaning Rapportering SKYDD mot CBRN Grunder CBRN -beredskap CBRN-skyddsåtgärder vid olika CBRN-hotnivåer Rapportering Larm Övrigt LUFTFÖRSVAR Grunder Beredskap för strid mot luftmål Förvarning om pågående luftverksamhet Luftförsvarsåtgärder FÄLTARBETEN Fördröjande fältarbeten Fältarbeten för överlevnad Fältarbeten för rörlighet Logistik Inledning Ammunition Underhållsrapportering...235

14 MSS MSS :90325 Sid 14 (242) Teknisk tjänst Försvarsmedicin inom kompani Försvarsmedicin vid pluton Personaltjänst Stridsvärdesrapportering Krigsgravtjänst Fångar Bilaga 1 Ordermall pluton Bilaga 2 - Planeringsmetod Arbetsgrupp...242

15 MSS MSS :90325 Sid 15 (242) 1 GRUNDER 1.1 Organisation Indelning Som grund för MSR 4 Pluton nyttjas en generell plutonsorganisation vilken beskrivs nedan. Denna generella organisation syftar till att ge en grund för beskrivning av plutonens uppträdande. I respektive förbandsreglementen återfinns typförbandsvis uppträdande beroende på respektive plutons uppgifter, organisation, utrustning och materiel. Plutonen i MSR 4 Pluton består av: Chefsgrupp (plutonsledning) med - plutonchef, - ställföreträdande plutonchef, - plutonsbefäl, - signalist, - fordonsförare samt, - tolk (vid internationella insatser) Tre - fyra grupper (varav en kan utgöra understödgrupp) vardera med - gruppchef, - ställföreträdande gruppchef, - två soldater/kulspruteskyttar, - två soldater/pansarskottskyttar/granatgevärsskyttar/fordonsförare, - en soldat/skarpskytt, - en soldat/stridssjukvårdare. Bild: 1:1 Bild på pluton Plutonen kan ha en stridssjukvårdare på plutonsnivån som har extra utbildning. Beroende på utbildningstid kan en soldat dessutom vara fältarbetsman som ansvarar för tillförd fältarbetsmateriel, minor samt spräng- och tändmedel Chefsgruppens indelning och befattningshavarnas uppgifter I plutonen finns normalt en chefsgrupp. Chefsgruppen har som uppgift att leda plutonen och därvid samordna ingående grupper så att ställda uppgifter löses. I chefsgruppen ingår förutom plutonchefen olika befattningshavare som stödjer plutonchefens ledning eller som ansvarar för särskilda funktioner, t ex samband, hälso- och sjukvård. Samtliga befattningshavare och funktioner ingår inte i alla typer av plutoner men redovisas som exempel i reglementet för att belysa befattningens inverkan på taktik, stridsteknik och övriga tjänstegrenar.

16 MSS MSS :90325 Sid 16 (242) Plutonchefen leder personligen plutonen med order, kommandon, signaler och tecken. Plutonchefen ger order till gruppcheferna efter hand utgående från högre chefs syfte med striden, motståndaren, terrängen tiden samt plutonens stridsvärde. Plutonchefen är ytterst ansvarig för sin personal, fordon, materiel och för att lösa förelagda uppgifter. Plutonchefen är ansvarig för planering av plutonens vidareutbildning och träning med stöd från kompanichef och befälet vid plutonen. Plutonchefens ställföreträdare biträder vid stridsledningen och svarar för att upprätthålla stridsvärdet genom att ta ansvar för underhållstjänsten. Plutonchefens ställföreträdare ges också självständiga taktiska uppgifter, t ex att leda strid med del av plutonen, att rekognosera eller att vara orderuttagare. Plutonchefens ställföreträdare ska vara insatt i läget för att snabbt kunna ta över ledningen av plutonen. Plutonchefens ställföreträdare ansvarar vanligen för att förbereda och leda förläggningsarbeten, underhållstjänst, hälso- och sjukvård samt materiel- och fordonstjänsten vid plutonen. Plutonchefs ställföreträdare ska lägga särskild kraft på att upprätthålla och vidareutveckla soldaternas färdigheter och förmågan vid plutonen att hantera tilldelade system. Plutonsbefäl till förfogande ansvarar för uppgifter enligt plutonchefen. Biträder normalt ställföreträdande plutonchefen i dennes uppgifter. Plutonssignalisten understödjer plutonchefen med samband och ledning främst mot högre chef. Signalisten kan också vara utbildad att leda indirekt bekämpning. Fordonsförarna ansvarar för sina fordon avseende vård och underhåll samt för personal och last i dessa under framryckning. Tolken ansvarar för att vid insatser utomlands, biträda plutonchef eller gruppchef med språköversättningar vid samverkan med lokalbefolkning eller militära chefer ur annan samverkande nation. Tolken är antingen en svensk militärtolk eller lokalt rekryterad. Stridssjukvårdare på plutonsnivå följer i regel ställföreträdande plutonchefen. Om plutonen får skadade eller sjuka, ska denne i första hand ta hand om svårare skador samt prioritera avtransport till samlingsplats för skadade. Stridssjukvårdare pluton biträds av gruppernas stridssjukvårdare. Stridssjukvårdare pluton biträder plutonchefen (ställföreträdare) med förebyggande hälsovård inom plutonen.

17 MSS MSS :90325 Sid 17 (242) Gruppernas indelning och befattningshavarnas uppgifter Gruppchefen leder personligen gruppen med order, kommandon, signaler och tecken. Under strid ska denne främst samordna gruppens eld och rörelse. Gruppchefs ställföreträdare är normalt också chef för 2. omgång. Gruppchefs ställföreträdare biträder gruppchefen vid stridsledning. Gruppchefs ställföreträdare ges också självständiga taktiska uppgifter, t ex att leda strid med del av gruppen, att rekognosera eller att vara orderuttagare. Stridssjukvårdaren är en tillikabefattning inom gruppen. Stridssjukvårdaren svarar för det akuta omhändertagandet på skadeplats. Stridssjukvårdaren biträder gruppchefen med preventiv medicin inom gruppen. Skarpskytten i gruppen ges främst till uppgift att - inom plutonens ram och inom dess huvudsakliga stridsavstånd och beroende på skarpskyttesystemets prestanda, med precision nedkämpa olika typer av nyckelpersonal, t ex personal i stridsfordonstorn, eldledare, fordonsförare och personal vid understödsvapen. Kulspruteskyttarna svarar för största delen av gruppens finkalibriga eldkraft. De ges främst uppgift att nedkämpa och nedhålla ytmål och punktmål som motståndarens skyttetrupp och andra mjuka mål som opansrade fordon. Pansarvärnskyttarna (pansarskottskyttarna alternativt pansarvärnrobotskyttarna) i skyttegrupperna ges främst till uppgift att nedkämpa motståndarens stridsfordon eller nedkämpa mål i befästningar eller byggnader. Granatgevärsskyttarna ges främst uppgift att nedkämpa mål med spränggranat, avskärma eller förblinda mål med rökgranat nedkämpa pansrade mål med pansarspränggranat eller belysa mål med lysgranat. Skytt med granattillsats grenadjär - ges främst uppgift att nedkämpa opansrade yt- och punktmål med spränggranat. Fordonsförarna ansvarar för sina fordon avseende vård och underhåll samt för personal och last i dessa under framryckning. Fältarbetssoldaten ansvarar för tillförd fältarbetsmateriel, minor samt sprängoch tändmedel samt att stödja gruppchefen i hur dessa bäst bör nyttjas. Ytterligare befattningshavare eller ansvarsområden kan finns vid gruppen. Bild: 1:2 Bild på grupp

18 MSS MSS :90325 Sid 18 (242) 1.2 Materiel och utrustning Grunder Plutonens utrustning beror på förbandets organisation och uppgifter och framgår av utrustningslistor, förbandsreglementen eller förbandschefens anvisningar. Utrustning är normalt kopplad till - personlig utrustning - befattningsutrustning - grupputrustning inklusive fordon. Därutöver kan särskild utrustning tillföras utöver reglementerad tilldelning. Med hänsyn till bland annat säkerhet, stridsvärde och vikten på medförd utrustning och materiel, är det lägst gruppchef som beslutar vilken egen utrustning utöver beordrad som får medföras buren eller i fordon Stridsutrustning Stridsutrustningens innehåll framgår av MSR Taktiska och fältmässiga grunder och Soldatreglemente Materiel (SoldRMtrl). Respektive förbandschef kan också reglera vilken utrustning som vid förbandet medförs i stridsutrustningen. Stridsutrustning bärs vid stridsberedskap 1 av all personal. Hjälmen ska vara påtagen. Undantag beordras av lägst plutonchef Stridspackning Stridspackning innehåller normalt förstärkningsplagg, utrustning och mat för ett antal dygn. Stridspackningen medförs lastad i plutonens fordon. Om plutonen disponerar fordon av olika typer, medförs stridspackningen normalt på de fordon som har möjlighet att framrycka med plutonen då den löser stridsuppgift. Kan plutonen inte medföra fordon fram under exempelvis anfall, kan plutonchef besluta om att stridspackning medförs buren. Om fordon med stridspackning tillfälligt används för särskilt ändamål, t ex evakuering av skadade och sjuka, bör viktigare utrustning ur stridspackning, t ex uppdragsryggsäck om sådan finns, lastas av vid plutonen eller på en annan plats så att materielen är tillgänglig för plutonen Trosspackning Trosspackning innehåller ombyten och andra klädesplagg och utrustning utöver det som medförs i stridspackningen. Trosspackningen medförs lastad på kompaniets eller bataljonens trossfordon. Trosspackningen görs normalt tillgänglig vid kompaniförläggning och återhämtning Grupputrustning Respektive grupp disponerar bl a understödsvapen, observationsutrustning, ammunition och fordon vilket framgår av aktuell grupputrustningslista. Understödsvapen och ammunition fördelas och medförs buren eller på fordon

19 MSS MSS :90325 Sid 19 (242) beroende bl a på uppgiften och motståndare. Plutonchefen och gruppchefen ger order om vilket utrustningsalternativ som gäller Särskild utrustning Särskild utrustning hämtas och fördelas på plutonchefens order Utrustningsalternativ Vid order: "Tjänst till fots, bärning!" medförs utrustning buren vid grupperna. Detaljer bör vid behov framgå av förbandsreglementen och förbandets stående order (motsvarande). Vid order: "Körning!" lastas tyngre materiel, t ex granatgevär med ammunition i fordon som medföljer plutonen. Grupperna indelas i förväg så, att tyngre pansarvärn- och understödsvapen omedelbart kan hämtas och betjänas. Del av den till kompaniet tillförda ammunitionen och annan ammunitionsutrustning, t ex minor, medförs enligt order för varje särskilt fall. Kartor och navigationsutrustning, t ex GPS, fördelas och medförs enligt plutonchefs bestämmande. Saknas tillräckligt antal kartor tillverkas skisser. Geografisk information läggs in och samlas in i GPS. 1.3 Plutonens uppgifter Grunder Plutonen ingår normalt i ett kompani. Plutonen är en stridsenhet, d v s den löser normalt en stridsuppgift inom ramen för kompaniets strid. Gruppen tilldelas stridsuppgift vanligen kompletterad med elduppgift. Plutonen är stridsenhet, d v s den löser en och samma stridsuppgift varvid dess eldenheter samordnas för att medge samtidig eld och rörelse. Plutonen strider i första hand inom kompaniets ram, men skall även kunna uppträda enskilt. Då plutonen strider i kompaniets ram anpassar plutonen eget uppträdande till högre chefs stridsplan avseende taktiska metoder och medel samt krigföringens grundprinciper. När plutonen uppträder självständigt ska plutonchefen i sin planering och i lösandet av uppgifter själv förhålla sig till taktiska metoder och medel samt krigföringens grundprinciper. Då plutonen löser uppgifter självständigt bör vissa uppdragsspecifika förmågor tillföras av kompani- eller bataljonschefen.

20 MSS MSS :90325 Sid 20 (242) Kompaniet kan använda stridssätten anfall, försvar och fördröjningsstrid samt stabiliserande metoder. De vanligaste stridsuppgifterna för kompaniet är ta, försvara och fördröja. Inom ramen för kompaniets uppgift och val av stridssätt, nyttjar plutonen främst stridssätten anfall och försvar. Plutonen nyttjar dock metoder som ligger inom stridssättet fördröjningsstrid och stabiliserande metoder. Plutonen medel för att lösa stridsuppgifterna är grupperna och dess beväpning. Beväpningen är direkt avgörande för hur metoderna för främst eld och rörelse tillämpas. Stridsuppgifterna löses eller understöds också genom observation, måluttag och samband till högre chef varvid t ex indirekt eld kan nyttjas. Plutonen har beroende på organisationstyp olika förutsättningar för eld, rörelse, ledning, underrättelser, skydd och uthållighet vilket framgår av respektive förbandsreglemente. Plutonen ska kunna strida vid alla tider på dygnet, under olika årstider och väderförhållanden och utnyttjar då i huvudsak samma taktik och stridsteknik. Då väder eller mörker försvårar egen identifikation minskas vanligtvis förbandets luckor och avstånd. Förberedelser för strid i nedsatt sikt och mörker behöver ofta ske och det skiljer beroende på organisation och utrustning. Detta beskrivs ytterligare i de olika förbandsreglementena (FörbR) för respektive typkompani och typpluton. Om plutonchefen inte har fått någon uppgift, ska denne ta sig en inom ramen för närmast högre chefs beslut i stort. Denne orienteras snarast om tagen uppgift. Alla förband som splittras under strid och som inte kan förenas med egna trupper eller fortsätta striden enligt den högre chefens stridsplan ska till det yttersta fortsätta att strida aktivt. Striden vid dessa förband samordnas om möjligt av chef för förband som avdelats för strid på djupet av motståndarens gruppering. Om sådan samordning inte kan ske, övergår de splittrade förbanden till fria kriget. Det innebär att chefen för en sådan enhet själv väljer mål och syfte med striden Uppgifter Plutonen kan främst få stridsuppgiften att ta och rensa terräng, slå eller bekämpa motståndaren (genom att t ex utföra eldöverfall eller överfall), försvara angiven plats eller område (motståndsnäste), störa motståndarens verksamhet, binda motståndarens förband,

21 MSS MSS :90325 Sid 21 (242) eller uppgiften att skydda kompaniets flank, förflyttning, utgångsläge för anfall m m, understödja annat förband, stridsspana, spana, utföra egna fältarbeten, som reserv förbereda en uppgift skydda andra enheter (utföra eskort) eller patrullera Uppgifterna formuleras som stridsuppgifter enligt respektive kapitel. Syftet med stridsuppgiften måste framgå av kompanichefens order eller beslut i stort. Syftet som ska uppnås med lösandet av uppgiften är viktigare än uppgiften i sig. Kan syftet uppnås med mindre förbrukning av resurser med en annan uppgift än den man erhållit skall detta påtalas och övervägas. Situationer kan förekomma där chefen själv ändrar tilldelad uppgift för att bättre nå högre chefs syfte, dock skall detta skyndsamt rapporteras till högre chef. Uppgifter och dess innebörd framgår av MSR Ledning. 1.4 Uppgifter till grupp Uppgifter Gruppen kan tilldelas stridsuppgift vanligen kompletterad med elduppgift. Syftet med stridsuppgift och elduppgift ska normalt framgå av plutonchefens order eller beslut i stort. Gruppen ges främst - elduppgiften att nedkämpa eller nedhålla stridsfordon, fordon och personal, - stridsuppgifterna att ta och rensa terräng, understödja övriga gruppers framryckning eller försvar, försvara terräng, - funktionsuppgifterna att minera (minbryta) spana eller patrullera. Avdelas understödsgrupp ges den normalt stridsuppgift att - understödja eller försvara. Andra uppgifter som kan ges till grupp framgår av MSR Ledning och MSR Grupp.

22 MSS MSS :90325 Sid 22 (242) 1.5 Elduppgifter till grupp Grunder Gruppen är eldenhet, d v s den skjuter mot ett och samma mål eller målgrupp (eldområde). Gruppen ges en ordinarie elduppgift och kan få en-två alternativa elduppgifter. Som eldobservatör för direkt eld tjänstgör gruppchefen, ställföreträdaren eller utsedd observatör. Gruppchef och ställföreträdande gruppchef ska kunna eldobservera indirekt eld Elduppgifter för direkt eld Elduppgifter ges till eldenhet. Elduppgift Innebörd Nedkämpa Bryta motståndarens motståndskraft och stridsvilja på en viss plats, eller förstöra fordon, utrustning eller anläggning. Nedhålla Belysa Förblinda Tvinga motståndaren att under viss tid avbryta pågående verksamhet och ta skydd. Underlätta verksamhet i mörker genom att med olika former av stridsfältsbelysning göra motståndaren, viss terräng eller objekt synligt för egna förband. Begränsa motståndarens möjligheter att observera. Avskärma Begränsa motståndarens eller annan parts möjligheter till insyn i vår verksamhet. Avge varningseld Med eld få en motståndaren, part eller annan aktör att välja att avbryta pågående verksamhet utan att tillfoga denne förluster. Varning ska kunna följas av verkanseld om varning ej åtlyds. Samordning av direkt eld Begrepp Eldområde Eld mellan och Eld mot Innebörd Område inom vilket vapen eller förband ska kunna avge eld. Anger område där elden ska kunna avges mot upptäckta eller förväntade mål och platser där motståndaren bedöms vara grupperad. Eld avges i angiven riktning mot upptäckta mål och platser där motståndaren bedöms vara grupperad.

23 MSS MSS :90325 Sid 23 (242) Skjutgräns Eldförbud Anger säkerhetsmässiga gränser för elden med hänsyn till egna förband och civila. Förbud att avge eld med angivna vapensystem. Eldområde.., Eld mellan...och... och Eld mot.. anger ej skjutgränser. Elduppgifter för direkt eldgivning ges enligt följande exempel. Elduppgift angivet till område (terrängfokus) Elduppgift "Eld mellan... och... " "Eld mot... " "Eldområde A-B-C-D" eller "Eldområde gården, radie500 m" "Fast eld mot... " eller "Fast eld mellan... och... " "Eld framför... (näste l, 0. pluton)" Innebär Eld ska kunna avges mellan angivna riktningar inom egna vapens räckvidd mot upptäckta mål och platser där motståndaren bedöms vara grupperad. Eld avges i angiven riktning inom egna vapens räckvidd mot upptäckta mål och platser där motståndaren bedöms vara grupperad. Eld ska kunna avges mot mål inom angiven yta mot upptäckta mål och platser där motståndaren bedöms vara grupperad. Eld förbereds i angiven riktning (mellan angivna riktningar), så att den kan utlösas snabbt i mörker eller i nedsatt sikt. Fast eld ska kunna avges omedelbart framför stridsställningen. Flankerande eld avges mot upptäckta mål framför angiven stridsställning eller terräng. Eld öppnas normalt tidigast då motståndaren når 100 m framför den angivna stridsställningen och inställs när säkerheten så kräver.

24 MSS MSS :90325 Sid 24 (242) Elduppgift angivet med syfte (motståndarfokus): Elduppgift Nedkämpa pansarskyttefordonet vid Nedhåll motståndaren vid när 2. grupp passerar BJÖRKEN till dess att under plutonens framryckning mellan och Understöd 1. grupps framryckning mot Avskärma pansarskyttefordonet vid Förblinda kulsprutan vid Belys motståndarens stridsställning vid Innebär Pansarskyttefordonet ska försättas ur stridbart skick. Eld avges kontimuerligt mot eldområdet så att motståndaren tvingas avbryta pågående verksamhet och ta skydd eller omgruppera. Motståndaren som nedhålls ska inte kunna påverka vår verksamhet. Eld avges mot upptäckta mål som påverkar eller kan påverka 1. grupps framryckning. Rök läggs mellan målet och våra förband. Rök läggs på målet. Målet belyses med ljus. Elduppgift styrd till tid (motståndar- eller terrängfokus samt tidsfokus) Elduppgift Nedkämpa motståndaren vid före kl... "Förblinda stridsvagnarna vid... till kl... " "Belys motståndaren bortom... mellan kl... och kl... " Innebär Elden avges så att verkan har uppnåtts före angivet klockslag. Rökgranater skjuts mot stridsvagnarna och elden inställs så att röken har försvunnit vid angivet klockslag. Lysgranater/lyspatroner skjuts så att målet är belyst av ljus mellan angivna klockslag.

25 MSS MSS :90325 Sid 25 (242) Elduppgift med skjutgränser Elduppgift kompletteras vid behov med skjutgränser. Skjutgränser Skjutgräns vänster höger hitre bortre övre undre.. Innebär Eld får endast avges inom angivna gränser med hänsyn till säkerhet för våra förband eller till civila (tredje part). Om missförstånd och fara för egen personal eller tredje person ej kan uppstå kan det räcka med att endast en skjutgräns (t ex höger skjutgräns anges men ej vänster) anges. Beredduppgifter Elduppgift "Beredd understödja... mellan... och... " Innebär Eldöppnande förbereds inom angivet eldområde. Gruppering och eldöppnande sker på order. Övriga uppgifter Övrig uppgift Målbelysa Innebär Syftar till att vapensensor skall hitta målet (t ex laserbelysa mål vid flygunderstöd. Målutpeka Exempel: Målutpeka byggnaden vid i syfte att nedkämpa motståndaren på taket Syftar till att få uppmärksamhet mot målet (t ex laserpeka med IR). Målet belyses med laser för att peka ut det för t ex attackflyg.

26 MSS MSS :90325 Sid 26 (242) Elduppgifter för indirekt eld Elduppgift Nedkämpa Neutralisera Nedhålla Störa Avskärma Belysa Förblinda Innebär Eld med syfte att förstöra mål eller tillintetgöra en motståndare så att motståndaren försätts ur stridbart skick. Antingen genom att personal eller materiel tillfogas sådana skador att förbandet eller materielen inte kan brukas för avsett ändamål utan en total reorganisation eller ombyggnad. Skjuts i syfte att temporärt avbryta/förhindra en motståndares rörelse/förflyttning eller möjlighet att verka med vapen mot vår verksamhet genom att motståndaren tillfälligt försätts ur stridbart skick. Neutralisera innebär en högre ambitionsnivå än för nedhålla, se nedan. Eld mot eller i närheten av ett vapensystem och som syftar till att minska prestandan under nivån för att effektivt kunna nyttjas mot eget förband. Effekten uppbringas normalt bara så länge elden avges. Vanligtvis används elduppgiften för att understödja en specifik rörelse. Skjuts i syfte att störa motståndaren, inskränka motståndarens rörelser och vid risk för förluster sänka motståndarens moral. Rök som skjuts i syfte att dölja egna eller motståndares anläggningar eller förbands rörelse. Skjuts med syfte att belysa ett specifikt område. Skjuts i syfte att begränsa motståndarens möjlighet att avge direktriktad eld och förflytta sig. Förblindning erhålls genom skjutning med rök och spränggranater över motståndarens gruppering Kompletteringar av elduppgift Elduppgift för direkt och indirekt eld kompletteras med de bestämmelser som behövs för (1) eldöppnande, (2) eldens utsträckning, (3) den tid under vilken elduppgift ska lösas, (4) varifrån elden ska avges, (5) vilken ammunitionsmängd som får förbrukas, (6) alternativ elduppgift samt (7) eldens inställande.

27 MSS MSS :90325 Sid 27 (242) 2 OPERATIONSMILJÖN 2.1 Grunder Operationsmiljön består bland annat av - Civilbefolkning och samhällsfunktioner - Motståndaren - Terräng, väder och sikt Operationsmiljön beskrivs i MSR Operationsmiljön. Bild 2:1 Operationsmiljön 2.2 Civilläget Hänsyn till civilbefolkningen kommer alltid att påverka våra förbands planering och genomförande av striden, särskilt i eller i anslutning till bebyggelse. Stridsmiljön i bebyggelse utgörs inte bara av den unika terrängen utan även av den effekt som striderna åstadkommer på bebyggelsen och de problem som följer av att civila finns i området. Attityder till civilbefolkningen och hanteringen av de människor som lever, bor och verkar i såväl landsbygd som i bebyggelsen, är på lång sikt avgörande för våra förbands möjligheter att lyckas med uppgiften. Civilläget med samhällsfunktioner beskrivs mer även i MSR Operationsmiljön. 2.3 Motståndaren Motståndaren beskrivs i MSR Motståndaren, MSR Pluton samt UndSäkC beskrivningar. Dessa reglementen ger både en generell och ibland mer detaljerad beskrivning vilken måste uppdateras med aktuellt läge vid de uppgifter våra förband ska lösa. Exempel på våra och motståndarens vapensystem och prestanda finns beskrivet i MSR Organisations- och effektbestämmande materiel samt MSR Motståndaren. En bedömning måste göras på hur motståndaren är organiserad och utrustad, vilka syften denne har med sin verksamhet och hur denne kan uppträda. En motståndarbedömning ges av högre chef men måste brytas ner utifrån aktuell uppgift och aktuellt område. Syftet med nedbrytningen av högre chefs bedömning är att kunna lösa ställd uppgift och bl a kunna ställa lämpliga uppgifter till underställda, nyttja lämplig stridsteknik, och välja rätt vapen och terräng för verksamheten. Nedbrytningen bör identifiera om motståndaren består av: - Reguljära styrkor - Irreguljära styrkor

28 MSS MSS :90325 Sid 28 (242) Därefter identifiera om motståndaren förfogar över och mot våra enheter i aktuellt område kan komma att nyttja: - CBRN-stridsmedel - Attackflygunderstöd - Attackhelikopterunderstöd - Transporthelikopterunderstöd (luftburen transportförmåga) - Indirekt bekämpning (artilleri och/eller granatkastare) - Minor och IED (provisoriska sprängladdningar) - Stridsvagnar - Pansarskyttefordon bandgående eller hjulgående - Lätta trupptransportfordon bandgående eller hjulgående - Motorcyklar - Infanteri till fots - Lätta pansarvärnsvapen - Pansarvärnsrobotar - Luftvärn - Mörkerhjälpmedel - Övriga system Bild: 2:2 Bild på ovanstående system (urval) Motståndarens taktik och stridsteknik Motståndaren strävar oftast efter att nyttja samma taktiska och stridstekniska principer som vi gör. Motståndarens syfte med striden, tillgängliga resurser och kunskap om vårt uppträdande, avgör oftast vilka taktiska principer och stridstekniska metoder som nyttjas. Reguljära förband Reguljära styrkor är sådana militära och polisiära styrkor som organisatoriskt representerar den styrande makten i en stat eller statsliknande enhet. Styrkorna står under befäl nationellt eller multinationellt som är ansvarigt för sina underlydande och de är underkastade ett internt disciplinärt system. Motståndaren strävar efter att sätta in anfallet snabbt, överraskande och våldsamt innan våra förband hunnit vidta omfattande försvarsförberedelser. Anfallstempot är högt för att våra förband inte ska hinna omgruppera, vidta nya försvarsförberedelser eller genomföra anfall. Motståndaren försöker sätta in anfallet på flera platser samtidigt, och där framgång nås kan anfallsförband snabbt kraftsamlas. Stor vikt läggs vid att skapa förutsättningar för ett högt anfallstempo, t ex genom stridsspaning på stor bredd, skenanfall och vilseledande åtgärder. Snabba framstötar eller raidföretag mot mål på djupet eftersträvas. Skenanfall utnyttjas för att klarlägga vårt försvars omfattning, styrka och svagheter samt våra grupperingar och förberedelser för anfall. Framgångsrika skenanfall kan övergå till verkliga anfall.

29 MSS MSS :90325 Sid 29 (242) Ett anfall föregås av en omfattande förbekämpning med flyganfall och sabotage, för att dels avskära bebyggelsen och hindra tilltransport av ytterligare resurser, dels bryta motståndet och skapa kaos bland våra förband. Detta kan koordineras med raidföretag med helikoptrar och lätta trupptransportbåtar. Därefter genomförs luftlandsättningar vid viktiga infallsportar och knutpunkter, t ex flygfält och hamnar. Luftlandsättningar kan även genomföras tidigt i bebyggelse, främst med helikoptrar, t ex i parker och på fotbollsplaner och andra större öppna ytor. För att nå ett snabbt genombrott eller för anfall på djupet, kan stridsvagnsförband användas som tätförband. Pansarskytteförband understödjer stridsvagnsförbanden och sätts in för att skydda flanker, rensa tagen terräng, säkra viktiga knutpunkter och hålla förbindelser och underhållsvägar öppna. Vid försvar grupperar motståndaren i motståndsområden med ett sammanhängande eldsystem med förberedda stridsställningar mellan motståndsområdena. Striden stöds med mineringar och andra typer av fältarbeten. Skenåtgärder utnyttjas för att dölja den faktiska grupperingen. Posteringar omger motståndsområdena. Huvuddelen av de pansrade fordonen (utom medeltunga stridsvagnar, tyngre bandhaubitser samt luftvärnskanonvagnar) är amfibiska. Det innebär att en förstärkt pansarskyttebataljon (utom medeltunga stridsvagnar och underhåll) kan gå över ett vattendrag eller en sjö direkt utan att överskeppningsmateriel behöver tillföras. Motståndaren måste emellertid få fram sitt underhåll samt bakre förband. Det innebär att bro- eller färjeförbindelse måste upprättas inom någon eller några timmar efter det att det främsta förbandet tagit sig över vattenhindret. Om vi kan hindra eller försvåra för motståndaren att bygga broar, så nedgår hans framryckningshastighet. Framryckningen kan i gynnsamma fall avstanna. Genom spaning från satelliter, flygplan, spanings robotar och helikoptrar utrustade med olika typer av spaningshjälpmedel kan stora ytor avspanas. Inom viktiga områden kan detta ske flera gånger per dygn. Bildförstärkare, passiv IR-utrustning och radar ger motståndaren möjlighet att upptäcka och lokalisera mål även i mörker och nedsatt sikt utan att vi märker det.

30 MSS MSS :90325 Sid 30 (242) Bild 2:3. Möjligheter att upptäcka oss Möjligheter att upptäcka oss försvåras eller omöjliggörs vissa fall av betäckt och kuperad terräng, mörker, dåligt väder eller nedsatt sikt, maskering och skenåtgärder, ljud-, ljus-, värme- och spårdisciplin, utspridning samt signaldisciplin (radiotystnad, korta meddelanden, textskydd m m). För att kunna bekämpa oss måste motståndaren upptäcka oss. Om vi inte blir upptäckta blir vi heller inte bekämpade. Bild 2:4. Bekämpning som kan sättas in mot oss Irreguljära förband Irreguljära styrkor är sådana styrkor som organisatoriskt och rättsligt inte är en del av den styrande makten eller statsliknande enhet. Exempel på sådana styrkor kan vara gerillaförband, milisförband, fristyrkor, skyddskårer, partisanförband, terrorister, kriminella organisationer eller privata militära företag. Inte sällan är dessa styrkor organiserade i mer eller mindre löst

31 MSS MSS :90325 Sid 31 (242) sammansatta nätverk. Irreguljära förband drivs av olika anledningar, t ex politisk makt, ekonomisk vinning, eller brist på annan verksamhet. Irreguljära förband kan se olika ut. De består ofta av lätt infanteri med olika grad av stridserfarenhet, samträning, vara olika bra utrustade och med varierande motivation. De ska inte underskattas, de känner sannolikt terrängen väl och kan ha befolkningens stöd, likaväl som att de kan utnyttja civilbefolkningen som skydd mot oss. Irreguljära förband kan också ha inslag av barnsoldater vilka också kan ha en lågt utvecklad konsekvens- och moraluppfattning. Dessa barnsoldater är också svåra att hantera och utgör en stressande faktor på våra förband. Irreguljära förband som är kvalitativt eller kvantitativt underlägsna strävar efter att uppnå lokal jämvikt eller överlägsenhet genom att utnyttja: - urban eller annan svåröverskådlig terräng, - mörkret för att kunna ta sig in nära till våra förband, - civilbefolkningen som skydd och underhållsresurs, - eldöverfall med eldhandvapen, pansarskott, prickskyttar, minor, sprängladdningar och s k IED:er (Improvised Explosive Devices), - massmedia och andra psykologiska verkansmedel. Enheter finns där nyttjande av droger gör att förbanden och de enskilda soldaterna ofta uppträder oförutsägbart, utan militär målsättning och att de betraktar mänskligt liv utan respekt. Bild: 2:5 Irreguljär motståndare 2.4 Terrängen För att ange terrängens karaktär används olika faktorer: Växtligheten avgör om det är öppen, småbruten eller betäckt terräng. Överskådligheten beror i första hand på höjdförhållandena men är också beroende av växtlighet och bebyggelse. Framkomligheten begränsas främst av sankmark, vattendrag, blockterräng, tätstammig skog, bebyggelse och snödjup/ -konsistens. Öppen terräng medger under normala ljusförhållanden siktavstånd upp till 3 km. Sikten begränsas ofta av gårdar, höjder och enstaka dungar. Från vissa höjder kan sikten vara betydligt längre än 3 km. Framkomligheten är i regel god men kan begränsas, t ex av vattendrag och vägbankar. Under vissa perioder av året kan markens bärighet vara så dålig att framkomligheten nedgår. I den öppna terrängen är det särskilt betydelsefullt att inneha höjder varifrån terrängen kan överblickas och behärskas med eld. Även obetydliga höjdskillnader, t ex grunda svackor och låga åsar, kan medge dold och skyddad förflyttning samt möjliggöra överraskning.

32 MSS MSS :90325 Sid 32 (242) Småbruten terräng är omväxlande öppen och betäckt. Siktavstånd längre än 1 km är ovanliga. Byggnader och betäckta områden utnyttjas för att undandra förbanden insyn från luften och marken. Betäckt terräng är i huvudsak skogbevuxen. Sikten understiger i regel 300 m. Underrättelsetjänst och stridsledning kan försvåras. Framkomligheten vid sidan av vägarna är begränsad, även för terränggående hjulfordon. Stridsfordon har däremot god förmåga att ta sig fram även i skog. Sankmark, vattendrag, blockterräng samt branta sluttningar begränsar dock även stridsfordons möjligheter till framryckning vid sidan av vägarna. Betäckt terräng begränsar möjligheterna att samla direkt eld och utnyttja långa skottvidder. I bebyggelse kan förband finna skydd mot insyn och eld. Detta är särskilt gynnsamt vid försvarsstrid. Striden i bebyggelse ska grundas på en värdering av dels byggnadernas förutsättningar att ge skydd, dels framkomligheten för stridsfordon. Möjligheterna till understöd med artilleri är små, bland annat på grund av korta observations- och eldledningsavstånd. Under strid blir sikten ofta nedsatt av brand och rök. De korta siktavstånden ger goda möjligheter att utnyttja närpansarvärnsvapen. Bergsterräng och höghöjdsterräng är i sin karaktär direkt kanaliserande. Möjligheten till kringgång och omfattning är begränsad till obefintlig. Möjligheten till anfall på bredd med förband av kompani eller större kan vara starkt begränsad. Verkan av vapensystem vid skjutning nedför och uppför bergssidor kräver särskild utbildning och träning. Vidare kan verkan med indirekt eld begränsas beroende på skjutriktningar och bergens former. Indirekt eld är ett effektivt sätt att bekämpa motståndaren m h t anslagsvinkeln, om denne behärskar höjder likväl som flygunderstöd kan möjliggöra både observation och verkan. Strid i bergsmiljö handlar oftast om vem som behärskar höjderna och därigenom också kan skära av vägar och stråk som leder igenom eller upp i bergen. Möjligheten till god observation och förvarning från höjder gör att överraskningseffekten nedgår kraftigt. Vattendrag och diken kan begränsa framkomligheten. De är stridsfordonsfördröjande då stridsfordonen kan ta sig över på vissa platser eller med hjälp av tillfällig materiel eller materiel som organisatoriskt ingår i förbandet. De är stridsfordonshindrande då schaktning, brobyggnad m m krävs före övergång. Djungel och öken beskrivs vidare i MSR Operationsmiljön samt MSR Djungelsoldat respektive MSR Ökensoldat. Ökenterrängen består ofta av insalg av terräng som kan jämföras med öppen eller småbruten terräng samt bebyggelse. Bedömning av terrängen görs utifrån kartor, fotografier, analys av digital geografisk information (t ex siktfältsanalyser) och samtal med lokalbefolkning. Om möjligt genomförs rekognosering.

33 MSS MSS :90325 Sid 33 (242) Under lösande av uppgifter samlas kompletterande geografisk information in. Detta kan t ex beröra vägars befintlighet och bärighet, broar, övergångar, byggnationer. Även taktisk information, t ex lämpliga platser för o-platser, eldöverfall, eldställningar m m samlas in utifrån högre chefs bestämmande, Insamlad geografisk information från t ex GPS överlämnas till kompanistab eller GeoCell. Kartor och navigationsutrustning, t ex GPS, fördelas och medförs enligt plutonchefs bestämmande. Saknas tillräckligt antal kartor tillverkas skisser. Geografisk information läggs in i GPS och antecknas på karta.

34 MSS MSS :90325 Sid 34 (242) 3 LEDNING 3.1 Chefen Plutonchefen är ansvarig för att förelagda uppgifter löses. Plutonchefen ska leda sitt förband så att det presterar det som ställda uppgifter kräver. Plutonchefen leder från plats där behovet av chefens ledarskap och ledningsbehovet bedöms vara störst. Plutonchefen får inte dra sig undan det ansvar som befälsställningen medför. Plutonchefen ska lägga särskild kraft på personaltjänsten i syfte att skapa och bibehålla ett högt stridsvärde och god anda. Plutonchefens personliga föredöme är av avgörande betydelse under strid och för att skapa förståelse för de rutiner, regler och normer som måste gälla vid plutonens grupper. Plutonchefen ska särskilt lägga kraft på att vidareutveckla gruppchefernas ledaregenskaper och deras taktiska och tekniska kunnande. Ledarskapet ska inriktas på att engagera och entusiasmera så att personalens duglighet kan nyttjas till fullo. Plutonchefen ska ha goda kunskaper om motståndaren och våra förband samt de faktorer som påverkar striden. Plutonchefen huvuduppgifter är att planera med förutseende och med olika alternativ, fatta beslut och ge order i rätt tid samt stödja och kontrollera genomförandet. Förmåga att även på osäkert underlag snabbt kunna fatta beslut, förmedla och genomdriva sin vilja samt ta ansvar för sina handlingar är några av de främsta chefsegenskaperna. Bild: 3:1 Plutonchefen Obeslutsamhet och bristande handlingskraft får oftast allvarligare följder än misstag i val av tillvägagångssätt. Plutonchefens förmåga att snabbt fatta beslut och genom order förmedla sin vilja är viktig för framgång. Plutonchefen ska anpassa sin ledning efter situationens krav och gruppernas förmåga situationsanpassat ledarskap. Om plutonchefen delger sina beslut och de viktigare motiven för dessa, skapar han förutsättningar för att grupperna ska kunna handla självständigt och utnyttja uppkomna möjligheter. Uppgifter ska formuleras så att deras innebörd framgår klart. Onödig detaljreglering ska undvikas. Plutonchefen fattar beslut och ger i regel själv order till gruppcheferna. Gruppcheferna ges kvalificerade och klart avgränsade uppgifter. Plutonchefen ska upprätthålla en sådan anda och disciplin att personalens

35 MSS MSS :90325 Sid 35 (242) insatser i samverkan leder till att uppgiften löses. Disciplinen ska uppfattas som ett stöd för verksamheten, d v s att grupper och enskilda ska kunna lösa uppgiften och överleva på stridsfältet. En pluton med hög duglighet, en effektiv chef och med vilja till samverkan har alla förutsättningar att klara krigets krav och miljö. Plutonens och medlemmarnas förmåga bygger mycket på den utbildning och träning som genomförts och att den hela tiden vidareutvecklas. Grunden för att hantera det okända bygger på utbildning i sitt sammanhang, kunskap och samträning och att man litar på sig själv, sina kamrater, sin utrustning och det förband man ingår i. 3.2 Plutonens ledning Ledning är den funktion som inriktar och samordnar de resurser som står till förfogande för att åstadkomma de effekter som definieras i uppdraget och dess syfte. Ledning och ledarskap utgör tillsammans de två funktioner som krävs för att leda verksamhet. Förenklat kan sägas att ledning ska avgöra vad som bör göras medan ledarskapet ska se till att detta blir utfört. Ledning syftar till att samordna mänskligt agerande och resurser av olika slag i komplexa och dynamiska situationer så att eget och överordnat mål uppnås. Ledning består av analys och värdering, planering samt styrning och uppföljning av genomförandet. Ledarskap innebär att kunna hantera mänskliga relationer under ett genomförande. Ledarskap hanterar relationen mellan människor i en organisation kopplad till den verksamhet dessa har att genomföra. Ledarskap utgör sålunda en del av ledningsförmågan som i sig grundar sig på uppdragstaktik inom ramen för manövertänkandet. Syftet med ledarskapet är att motivera och inspirera sin omgivning så att förbanden löser sina uppgifter oavsett vilken komplexitet som råder i situationen. Ledning är den planering, det genomförande och den uppföljning som fortlöpande krävs för att nå uppställda mål. Detta innebär bl a att plutonchefen förbereder verksamheten genom att göra en plan mot bakgrund av uppgiftens innebörd och högre chefs syfte med striden, gör en bedömning av motståndaren och terrängen, ger order om spaning, observation och terrängrekognosering, orienterar och samverkar, leder plutonen genom order, kommandon, signaler och tecken till gruppcheferna, fortlöpande kontrollerar plutonens verksamhet. efterhand utvärderar vilken effekt verksamheten ger. Uppdragstaktik är grunden för vår ledning. Ledningen ska präglas av strävan efter att ta och behålla initiativet. Det sker främst genom förtänksamhet i ett högt stridstempo där eld och rörelse är samordnade till tid och rum.

36 MSS MSS :90325 Sid 36 (242) Uppdragstaktiken kräver självständiga chefer som tar ansvar chefer som accepterar att underlydande agerar annorlunda än vad de själva skulle ha gjort uppmuntran av viljan att ta initiativ och kalkylerade risker ömsesidigt förtroende mellan chefer och mellan chefer och soldater hög utbildningsståndpunkt. Ett högt stridstempo förutsätter en aktiv ledning från rätt plats ett bra beslutsunderlag både avseende motståndarens och egna förbands läge och stridsvärde ett högt stridsvärde enkla planer en förutseende stridsindelning förberedande order väl inövade rutiner rätt avvägd beredskap. Inom ramen för uppdragstaktik kan två ledningsmetoder utnyttjas, uppdragsstyrning eller kommandostyrning. Vilken metod som används är ett taktiskt beslut som chefen har att fatta. Uppdragsstyrning utövas genom att chefen delger sitt beslut i stort, ställer uppgifter, ger riktlinjer och tilldelar resurser samt låter den som tilldelats uppgiften i största möjliga utsträckning själv bestämma hur den skall lösas. Underställda chefer skall vara väl insatta i stridsplanen, så att de kan handla självständigt i chefens anda. Kommandostyrning innebär begränsningar i handlingsfriheten och används främst vid stridsledning under snäva tidsförhållanden eller när resurser är bristfälliga och syftar främst till att samordna eld och rörelse så att lokal överlägsenhet uppnås. Kommandostyrning står dock inte i något motsatsförhållande till uppdragsstyrning men måste användas i ökande grad ju större kravet på samordning är.

37 MSS MSS :90325 Sid 37 (242) 3.3 Planering Grunder Planering finns även beskriven i MSR Ledning. Planering genomförs i den utsträckning som tiden medger. Vid planering skall osäkert underlag och ont om tid anses som normalt. Kompanichefen arbetar normalt i fyra steg: (1) planerar (2) genomför det redan planlagda (stridsledning) (3) förbereder oförutsedda händelseutvecklingar (4) förbereder nästa steg som beordrats av högre chef samt utarbetar beredduppgifter till sina underlydande chefer Plutonchefen löser vanligen de fyra stegen enligt följande: Före strid: (1) planerar och förbereder kommande uppgift Under strid: (2) genomför det redan planlagda (stridsledning) (3) förbereder oförutsedda händelseutvecklingar (4) förbereder nästa steg som beordrats av högre chef samt utarbetar beredduppgifter till sina underlydande chefer Under strid är endast det enkla möjligt. Plutonchefen måste alltid värdera för- och nackdelar med att ta med underställda chefer (DUC direkt underställda chefer) i planeringen. Planeringen kan ta längre tid men ordergivningar med tillhörande förklaringar och syften samt förståelse hos underställda kan underlättas, varvid risken för missförstånd och oklarheter i genomförandet minimeras. Underställda chefer skall få sina uppgifter så att de får mesta möjliga förberedelsetid Planen En genomtänkt plan är grunden för ett effektivt genomförande. Varje plan grundar sig på antaganden, bedömningar och prognoser av ett framtida tillstånd, eftersom planering till sin natur hanterar en framtid där alla faktorer, av naturliga skäl, inte på förhand är kända. Få planer överlever kontakten med verkligheten, men planering är avgörande för att vara både mentalt och så långt det går också fysiskt förberedd på olika händelseutvecklingar. Planering innebär ett bedömande som syftar till att utarbeta en stridsplan (se MSR Ledning). En stridsplan ska minst omfatta: beslut i stort (målbild och genomförandeidé) riktlinjer

38 MSS MSS :90325 Sid 38 (242) Stridsplanen kan även innefatta underlag för order i form av Indelning, gruppering och uppgifter (IGU) och Stridsledningsunderlag (t ex stridsledningsoleat) samt inriktningar för funktioner. Det är viktigare att planera för olika händelseutvecklingar än att genomarbeta en enda tänkbar utveckling i alla detaljer. Som grund för planeringen skall plutonchefen använda 1/3 av tiden till egen planering och lämna 2/3 av tiden till sina gruppchefer för deras planering och förberedelser. Denna tid kan omfördelas om t.ex. gruppcheferna deltar i planeringen Bedömande Genom bedömande får chefen underlag för stridsplanen. Bedömande genomförs i tillämpliga delar med hänsyn till tiden för planering. Planeringsmetoden får aldrig hindra att nödvändiga beslut fattas i tid! Se till att underställd personal hinner få order i så god tid att de kan förbereda materiel och fordon och vidta de åtgärder som krävs. Metoder och mallar för bedömande varierar beroende på nivå, förband och uppgift, dock bör följande huvudpunkter ingå i ett taktiskt bedömande: 1. Förstå uppgiften 2. Uppfatta situationen 3. Hur kan uppgiften lösas? 4. Hur ska uppgiften lösas? De utgångsvärden som man bedömer utifrån varierar, men följande är grundläggande för markstrid: U3T Uppgiften Uppgiftens syfte, tidsförhållanden, begränsningar och behov av omedelbara åtgärder klarläggs. Klarlägg vad som ska uppnås för att uppgiften ska anses vara löst. Tiden Här klarläggs tillgänglig tid för förberedelser, genomförande samt när beredduppgifter ska kunna lösas.

39 MSS MSS :90325 Sid 39 (242) Terrängen, (väder och sikt) Terrängens möjligheter för gruppen klarläggs med utgångspunkt i vilken uppgift som ska lösas. Motståndarens möjligheter att framrycka, luftlandsätta gruppera understöd m m bedöms. Fastställ vilken terräng som är viktig. Väder och siktförhållandens påverkan bedöms. Trupperna Vårt läge och stridsvärde samt motståndarens läge och stridsvärde tas fram. Styrkejämförelser tas fram och bedöms. Motståndarens handlingsmöjligheter tas fram. Man värderar även allierade och neutrala förband vid behov samt civilläget. Fakta som framkommer under bedömandet förfinas till innebörd för oss och därefter till slutsatser för eget agerande. Dessa slutsatser ligger sedan till grund för framtagande av stridsplanen Förberedelser vid gott om tid till förfogande Nedanstående beskriver kompanichefens förberedelser där god tid finns till förfogande. Plutonchefen kan nyttja modellen vid gott om tid till förfogande. Förberedelserna omfattar - Bedömande (utmynnar i preliminär stridsplan) - Delgivning till underställda chefer - Order - Återkoppling med underställda chefer - Muntlig stridsövning (MUS) - Fastställande av planen - Kompletterande ordergivning - Förövning - Förberedelser - Lösande av uppgift Bild 3:2 Kompanichefens planeringsmodell (MSR 5). Översikt över planering och förberedelser vid kompani.

40 MSS MSS :90325 Sid 40 (242) Taktisk planeringsmetod Planeringsmetoden utgår från den som finns beskriven i Handbok Ledning Bataljon. Metoden kallas Planering Under Tidspress (PUT) och är beskriven i åtta steg. I planeringsmetoden för kompani är dessa åtta steg omarbetade till fem steg. Varje steg stöds av flera frågeställningar för att underlätta och förtydliga vad varje steg skall avhandla och vad produkten förväntas vara för att stödja fortsatt bedömande på nästa steg. Plutonchefen kan nyttja samma planeringsmetod och bedömande i tillämpliga delar, där om möjligt gruppcheferna och andra befattningshavare i plutonen stödjer planeringen. Tiden för att planera och med vilket djup det sker beror bl a på - vilken tid för planering som står till förfogande - uppgiftens komplexitet. Bild 3:3 Taktisk planeringsmetod vid kompani Steg 1 - FÖRSTÅ Syftar till att förstå uppgiftens innebörd, dvs. svara på frågorna VEM skall göra VAD, NÄR och VAR det skall göras och VARFÖR (syftet med uppgiften). I vissa fall framgår även HUR det skall göras. Till hjälp i detta steg kan en matris omfattande fyra olika fält användas. Den hjälper till att strukturera arbetet kring Framgångsfaktorer, Begränsningar och

41 MSS MSS :90325 Sid 41 (242) styrningar, Underrättelser och informationsbehov eller Frågor till högre chef samt Omedelbara åtgärder och förberedande order. Steg 2 - UPPFATTA Syftar till att få en tydlig bild av alla fakta och vid behov eventuella antaganden avseende Tiden, Terrängen, Motståndaren, Eget förband och Civilläget/andra aktörer. Slutsatser av ovanstående bör sedan användas i riskanalysmatrisen för att strukturera vad som påverkar mitt förband och som kan leda till att uppgiften inte löses. Eventuella identifierade risker minimeras, bevakas eller elimineras. Steg 3 SKAPA I detta steg skall en plan för genomförandet av uppgiften skapas. Den skapas med hjälp av tidigare dragna slutsatser i steg 1 och 2. Framgångsfaktorer tas fram och analyseras och skall leda fram till hur ditt förband bäst utnyttjas för att lösa uppgiften. Steg 3 avslutas med att man genomför ett spel på den preliminära planen. Steg 4 BESLUTA I steg 4 skall alla ingångsvärden och tankar omsättas till en plan som leder till seger och att uppgiften löses. Nu krävs att chefen med sin förmåga i taktiskt och stridstekniskt tänkande skapar en plan som innebär att det egna förbandet blir farligt för motståndaren. Produkten är ett Beslut omfattande målbild och genomförandeidé (GFI) och beskriver hur situationen ser ut när uppgiften är löst samt vägen dit, vanligen uttryckt som När uppgiften är löst skall., inledningsvis skall., därefter skall och slutligen skall I vissa fall kan det vara nödvändigt att tillägga att i ett senare skede skall. Steg 5 ORDER Mot bakgrund av steg 4 utarbetas den slutliga planen avseende målbild, GFI och stridsledningsunderlag, samt i tillämpliga delar en fempunktsorder enligt MSR Ledning. Slutlig order ges till underställda chefer. För att förtydliga denna order bör en terrängmodell eller skiss användas. I detta steg är chefens vilja och att sälja planen mycket viktigt. Senast när order är given skall förbandet påbörja förövning av kritiska detaljer eller större delar av genomförandet.

42 MSS MSS :90325 Sid 42 (242) 3.4 Order Order är en tvingande befallning om att en uppgift eller en verksamhet skall genomföras. En order skall klart och tydligt ange: Vilka uppgifter som skall lösas Syftet med uppgiften När uppgiften ska vara löst Vilka resurser som disponeras Befälsförhållanden Plutonchefen bär själv ansvaret för fattade beslut. Om tiden och läget gör det möjligt, begär plutonchefen förslag på hur uppgiften kan lösas. Beslutet meddelas genom order till gruppcheferna. Plutonchefens order kompletteras ofta och ersätts ibland av korta kommandon, signaler och tecken. Dessa ska repeteras inom plutonen i den omfattning som krävs och så tydligt att de uppfattas. När uppgiften så kräver och tiden medger det, ger plutonchefen orientering och order till gruppcheferna inför samlad pluton. Plutonchefens orientering och ordergivning sker under lystringsgraden "Manöver!" ( Order! ). Ordergivning, stridsledning och eldgivning förbereds genom att lämpligt belägna terrängföremål kan ses och benämns såsom utgångspunkter i terrängen (UPT) eller som utgångspunkter på kartan (UPK). Terrängbenämningar kompletterar övriga direkt angivbara terrängföremål, så att uppmärksamheten snabbt kan riktas mot punkter inom det aktuella området. För att effektivt använda tiden och för att underlätta ordergivning samt vinna tid till förberedelser för underlydande, bör plutonchefen: fortlöpande hålla gruppcheferna orienterade om läget förbereda ordergivning med skisser, oleat m m ge förberedande order inleda ordergivningen till personal med uppgifter som kräver längst förberedelsetid ge order efter hand ge muntlig order till flera chefer samtidigt använda vedertagna orderuttryck anpassa beredskapen Plutonchefen ska förvissa sig om att mottagaren förstår ordern, vad som ska göras och varför uppgiften ska lösas. Plutonchefen ska kontrollera att underställda omsätter order på det avsedda viset så att syftet uppnås. Kontrollen syftar till stöd och styrning och är en viktig del av genomförandet. Endast genom uppföljning och kontroll kan chefen rätt bedöma personalens förmåga att lösa sina uppgifter. Plutonchefen får inte genom oklara uttryck lämna åt underställda att fatta beslut för vilka denne själv har att ta ansvaret.

43 MSS MSS :90325 Sid 43 (242) Order utformas generellt utifrån följande fem punkter: 1. Orientering 2. Uppdrag 3. Genomförande 4. Logistik 5. Ledning En order på plutons- och gruppnivå omfattar normalt Orientering (orientering och uppdrag - egen uppgift) Beslut (genomförande) och Order (uppgift till underställda). Orienteringen beskriver de grundvärden som gäller och den uppgift som plutonen ska lösa. Plutonchefen orienterar sin plutonen om kompaniets och plutonens uppgift såvida detta inte framgått vid ordergivning till samlat kompani. Orienteringen kan vid gott om tid vara fyllig. Plutonchefen bör efter orienteringen och om tiden medger se till att alla uppfattat den riktigt genom att ge tillfälle till frågor och ställa kontrollfrågor. Beslut beskriver på det sätt som plutonchefen har för avsikt att lösa tilldelad uppgift. Beslutet syftar till ge underställda förståelse för de uppgifter som sedan ges i ordern så att de kan handla i chefens anda, ta initiativ och improvisera då så krävs för att uppnå syftet med uppgiften. Beslutet bör ges i kronologisk ordning som verksamheten ska ske för att sammanhangen ska vara tydliga. Order utformas som uppgifter till grupper eller befattningshavare främst rörande indelning och gruppering, särskild utrustning, vapen och ammunition, fordon eller farkoster, underhållstjänst och hälso- och sjukvård samt ledning och rapportering. Av ordern ska framgå när uppgiften ska vara löst. Reglementerade orderuttryck ska användas. Orderpunkterna bör repeteras ordagrant av mottagaren. Under strid är endast det enkla möjligt.

44 MSS MSS :90325 Sid 44 (242) Nedbrytning av order sker enligt följande: Högre chef Pluton Omfattning i tillämpliga delar (uppgifter ska alltid framgå) (1.) Orientering Orientering Tidgivning Terrängorientering Utgångspunkter (i terräng UPT, på karta UKP eller för målangivning UPM) Väder och sikt Motståndaren Parter och civila Egna förband Sidoförband Terrängvärdering och fältarbeten Understöd (2.) Uppdrag Egen uppgift (3.) Genomförande Beslut Genomförandeidé (stridsidé) - Beslut - Uppgift Order Uppgift till gruppen, omgång eller befattningshavare främst rörande indelning och gruppering, särskild utrustning, vapen och ammunition, fordon och farkoster, rapportering. Insatsregler Samordning: gränser tider ID/IK (4.) Logistik Underhållstjänst Hälso- och sjukvård (5.) Ledning Kompanichefens ledningsplats. Plutonchefens (stf) ledningsplats. Order och kommandon ges och repeteras med hög röst, t ex i brådskande lägen ("Pansar! 200! Eld!"), då stridsbuller gör det nödvändigt samt då plutonen redan är under eldgivning. I övriga fall används så låg röst att plutonen inte röjs. Disponerar plutonen plutons- och gruppradio nyttjas dessa i första hand såvida inte radiotystnad gäller. Vid direkt stridskontakt är oftast tecken och kommandon överlägset radiokommunikation. Plutonchefen förflyttar sig, ger order genom gruppcheferna eller använder repetering.

45 MSS MSS :90325 Sid 45 (242) När beordrad verksamhet har genomförts eller när problem uppstår, ska detta rapporteras till den chef som gett ordern Exempel på order och ordermallar framgår av MSR Ledning. 3.5 Samverkan Cheferna ska samverka med varandra om behov och tid finns. I regel sker samverkan under kompanichefens ledning och i den aktuella terrängen. Samverkan sker på enklaste sätt och får inte bli ett självändamål. Samverkan skall normalt rapporteras till chefen och vid behov dömer chefen av. Exempel på åtgärder vid samverkan: 1. Bestäm tid, plats, omfattning, vilka som skall delta samt syftet med samverkan. 2. Förbered handlingar (ledningsoleat, kartor, minskisser, o dyl). 3. Säkerställ vid behov skydd av samverkan. 4. Samverkande chefer bör träffas personligen. Klargör vilka mandat du har för samverkan. Klargör vem som leder samverkan och har avdömningsrätt. 5. Redogör för läget (Orientering, Uppgift, Genomförande, Logistik, Ledning), 6. Samverka enligt orderpunkter med bilagor - Klargör vad du vill ha gjort - Klara ut vem som ansvarar för vad, när, hur, varför. - Hur påverkas uppgiften på sikt? - Vilka bemyndiganden krävs för vissa åtgärder? 7. Plan för fortsatt samverkan, kvarstående frågor. 8. Ömsesidigt utbyte av handlingar. Förutsättningar för att kunna verka i tillfälligt sammansatta förband är bland annat: - Chefer och befattningshavare vet de olika systemens möjligheter och begränsningar. - Tekniska möjligheter finns (t ex gemensamt sambandssystem, underhållsoch teknisk tjänst). - God kännedom avseende fordonsigenkänning och om förekommande markeringsutrustningar för identifiering och igenkänning - Lednings- och lydnadsförhållanden är utklarade. - Indelningen är förövad. 3.6 Beredskap Grunder Genom en lämpligt avvägd beredskap minskar plutonchefen risken för överraskande angrepp och förbereder den kommande verksamheten. På så sätt bibehålls plutonens stridsvärde.

46 MSS MSS :90325 Sid 46 (242) Oavsett vilken beredskap kompanichefen anbefallt, är plutonchefen skyldig att när så behövs ge order om högre beredskap. När beredskapen bestäms, anges vid behov den tidpunkt från vilken beredskapsgraden ska gälla, t ex "1 timmes marschberedskap från klockan 2130". Larmsignaler och höjning av beredskap bör åtföljas av order om fortsatt verksamhet, t ex att - Gruppera i stridsställning. Kommando: Besätt eldställningarna (stridsställningarna)! eller - Göra förbandet marschfärdigt. Kommando: Marschfärdiga! Stridsberedskap Personalen är stridsberedd när den är i sina stridsställningar eller vid annan anvisad grupperingsplats, beredd att omedelbart lösa stridsuppgift. Den personal som inte har någon observationsuppgift grupperas i skydd i anslutning till sitt stridsvärn eller sin eldställning. Stridsberedskapen ökas på kommando: "Färdiga till strid!". I brådskande lägen kan signalen "Larm!" användas. Följande stridsberedskapsgrader tillämpas. Stridsberedskap Innebörd 1 Hela enheten stridsberedd. Passningsalternativ l vid radiostation 2:00 min Halva enheten med chef eller ställföreträdare stridsberedda. 3:00 min Stridsberedda är härvid (l) chef eller ställföreträdare, (2) de poster och observatörer som behövs för bevakning och ev belysning av stridsfältet, (3) skytt och ev laddare vid understödsoch pansarvärnsvapen i viktiga riktningar, (4) personal för att avge fast eld med kulspruta. 4:00 min Personal för bevakning stridsberedd. Övrig personalen ska om inte chefen bestämmer annat - alltid ha eldhandvapen, hjälm och personlig skyddsutrustning till hands, även om utrustningen får tas av. Anmärkning Återstoden av förbandet ska vara stridsberett 00 min efter order. Återstoden av förbandet ska vara stridsberett 00 min efter order. Återstoden av förbandet ska vara stridsberett 00 min efter order. Personal i förläggning som ska vara stridsberedd senast inom 15 min efter erhållen order, intar larmförläggning och får endast

47 MSS MSS :90325 Sid 47 (242) ta av stridsutrustning, senast inom 30 min efter erhållen order, får ta av stridsutrustning, ytterplagg, och skodon, senare än 30 min efter erhållen order får ta av all utrustning. Chefen kontrollerar fortlöpande beredskapen. Kompanichefen eller chef för självständigt uppträdande mindre förband anger vid behov hur långt personalen får avlägsna sig från sin förläggning Marschberedskap Följande marschberedskapsgrader tillämpas. Marschberedskap Innebörd Anmärkning Marschfärdiga 00 min (h) marschberedskap. Förbandet är marschfärdigt, d v s den personliga utrustningen är ordnad och packad, den övriga utrustningen är lastad och ordnad för marsch, fordonen är körklara och provstart har skett, maskering skall vara bruten. all personal uppsutten (inkl poster och varnare). Marschen ska kunna påbörjas senast inom angiven tid efter erhållen order Kommando: Marschfärdiga! När förband ska kunna anträda marsch - senast inom 15 min efter erhållen order, ska all utrustning vara lastad eller ordnad för marsch, fordonen körklara, maskeringsnät eller annan maskering kvar över fordonen, förarna vid sina fordon och övrig personal utom poster befinner sig i anslutning till fordonen. - senast inom 30 min efter erhållen order, ska utrustningen så långt som möjligt vara lastad eller ordnad för marsch, bivack bruten (om den inte ska stå kvar) och personalen enligt anbefalld stridsberedskapsgrad Övrig beredskap Högsta transport- (spräng-, förstörings-, spärrnings-, blockerings och arbets-) beredskap innebär att den angivna verksamheten ska kunna börja omedelbart. 00 min (h) transport- (spräng-, förstörings-, spärrnings-, blockerings och arbets-) beredskap innebär att verksamheten ska kunna börja senast inom angiven tid efter erhållen order. Vid behov anges inom vilken tid förstöring, spärrning eller blockering ska vara utförd, t ex "Förstöring utförd senast en timme efter erhållen order!".

48 MSS MSS :90325 Sid 48 (242) 3.7 Sambandstjänst Grunder Radio är det viktigaste sambandsmedlet under strid till högre chef eller sidoordnad om ej det går att lösa muntligen. Risk finns för avlyssning, falsk signalering och lokalisering. Genom telemotmedel kan motståndaren försvåra, förhindra eller vilseleda vår ledning med radio. Ordonnanser sänds ut för att minska signaltrafiken eller ersätta signalmeddelanden när radio- eller trådförbindelser saknas. Plutonchefen håller samband med plutonens grupper (ögonsamband, tecken, signaler, personligt sammanträffande, ordonnanser, radio) och kompanichefen (ögonsamband, tecken, signaler, personligt sammanträffande, ordonnanser, tråd, radio). Inom kompaniet upprättas vanligen ett stridsledningsnät på radio. Gruppcheferna bär normalt gruppradio för samband inom gruppen och en plutonsradio för samband med plutonchefen, ställföreträdande plutonchef och övriga gruppchefer. Bild 3:4 Exempel på sambandsnät inom kompani Kanaler på radio fördelas genom bataljonsstabens försorg. Radiotystnad innebär förbud mot sändning i syfte att undgå inpejlning och lokalisering. Bataljonschef eller kompanichef anbefaller radiotystnad. Radiotystnad får brytas då plutonen hamnar i strid Interngruppradio Interngruppradio (IGR) i första hand är avsett för samband under strid eller annan tidskritisk verksamhet vid lägsta organisationsnivå, grupp, vilket innebär att nyttjandet delvis skiljer sig från det som gäller andra system. Vid direkt stridskontakt är oftast tecken och kommandon överlägset radiokommunikation. Före och efter den omedelbara striden kan orienteringar och rapporter förmedlas via på radio. Kvittens kan ske med radiokommunikation, kroppstecken eller direkt handling. Trafik som prioriteras på IGR är: - Order och stridsledning - Rapporter och orienteringar - Målangivningar - Skjutgränser Att tänka på: - Ljuddisciplin behålls hos förbandet som använder radion.

49 MSS MSS :90325 Sid 49 (242) - Radion är ett komplement till tecken. - Radion skall användas när det verkligen behövs och då det för tillfället är den bästa metoden Exempel på nätbildning inom pluton Bild 3:5 Exempel på nätbildning vid pluton. (Kompletteras med anropssignaler på grupp enligt MSS utredning) Passning Passning sker i regel enligt följande passningsalternativ. Passnings Innebörd alternativ 1 Ständig passning, stationen öppen kontinuerligt 2 Passning 5 min varje kvart 3 Passning 5 min varje halvtimme 4 Passning 10 min varje timme I ordern om passning bör anges den tidpunkt då passningen ska börja, tex "Passningsalternativ 2 från klockan 1420", vilket innebär passning klockan , , osv. Om tidpunkten inte angetts, gäller följande. I alternativ 2 de första 5 min varje kvart, tex , osv. I alternativ , osv. I alternativ , osv Signalskydd All sändning med radio kan enkelt pejlas och mycket snabbt avslöja förbandets position. Motståndaren ska förutsättas ha förmåga att med tekniska hjälpmedel

50 MSS MSS :90325 Sid 50 (242) kunna avlyssna vår radiotrafik och på längre sikt dra slutsatser om vår stridsplan och stridsvärde. Vissa radiosystem sänder även om de inte aktivt används, mobiltelefon m.fl. Plutonchefen vidtar åtgärder för att säkerställa att dessa radiosystem stängs av då radiotystnad är beordrad. Genomförs verksamhet som inte ska kunna avlyssnas, samlas mobiltelefoner ihop och förvaras så att verksamheten inte röjs. Chefen bestämmer om och hur mobiltelefoner får medföras vid genomgångar eller ordergivningar eller annan verksamhet. Motståndarens möjligheter att utnyttja signalspaning och störsändning minskas genom att utnyttja avskärmande terräng, t ex höjdsträckor. I förläggning byggs med fördel rutinmässigt linje inom och mellan kompanier. Om radio måste användas inom förläggning används lägsta effekt i syfte att undgå pejling. När klarspråk används, ska meddelanden utformas så att obehöriga får svårt att dra fördel av dem. Det är särskilt viktigt att förbandens ordinarie benämningar samt platser, klockslag, verksamhet och stridsvärde utelämnas eller skrivs om. Lägesangivning görs genom hänvisning till en för mottagaren känd punkt, t ex upk 4 (utgångspunkt på karta). Kompanichefen utövar signalkontroll inom kompaniet och plutonchefen ansvarar för att signaldisciplin upprätthålls inom egen pluton Signalering Observera följande vid signalering. inom kompaniet nyttjas vanligen direkta personsamtal, förbindelsen provas endast när det är absolut nödvändigt, i regel på kompanichefens order, passning ska ske enligt anbefallt passningsalternativ, anrop ska besvaras omedelbart, signalering görs kortfattat och enligt gällande bestämmelser, endast nödvändiga meddelanden utväxlas samt hemlig information täcks. Vid störsändning ska den störda förbindelsen om möjligt upprätthållas, mottagaren kan fortfarande ha möjlighet att höra, övergång ske till reservfrekvens, man utnyttja möjligheten att vidarebefordra meddelandet över en annan station, ta till vara möjligheterna att skärma av störsändning och utnyttja samtliga sambandsvägar (radio, tråd, ordonnans). avstånden minskas och om möjligt effekten ökas.

51 MSS MSS :90325 Sid 51 (242) Tidgivning Tidgivning syftar till att kunna samordna verksamhet till tid. Rätt tid erhålls från ledningssystem eller t ex från artilleriet, via eldledningsgruppchefen vid förbandet. Exempel 1: Tid meddelas: klockan är och 30 nu, 35 och 40 nu, 35 och 50 nu, 1436 och 00 nu, 36 och tio - nu. Någon som erfordrar ytterligare tidgivning? Tidgivning slut. Exempel 2: Ställ klockan till Klockan är nu, nu. Erfordras mer tid? Tidgivning slut.

52 MSS MSS :90325 Sid 52 (242) 4 TAKTIK OCH STRIDSTEKNIK 4.1 Grunder Stridens grunder Stridens grunder utgörs av eld och rörelse. Endast med eld och rörelse kan ett avgörande nås. Eld och rörelse skall samordnas för att åstadkomma största möjliga verkan. Eld är ofta en förutsättning för rörelse medan rörelse i sin tur kan vara en förutsättning för att kunna avge eld. Skydd är den främsta förutsättningen för att eld och rörelse ska kunna utvecklas i rätt tid och på rätt plats. Rörelsen kan utgöra ett skydd i sig. Chefen säkerställer en lämplig avvägning mellan eld, rörelse och skydd. Andra förutsättningar för strid är ledning, underrättelser och stridsvärde. Avvägning och samordning av eld och rörelse gör att ledning är en viktig förutsättning för striden. Förhållandet mellan eld och rörelse varierar över tiden beroende på syftet med striden, vilket gör att underrättelser om motståndaren, terrängen och tidsförhållanden är en förutsättning för att fatta beslut om avvägningen mellan eld och rörelse. För att över tiden kunna utveckla eld och rörelse krävs att stridsvärdet är gott. Skydd möjliggör bevarandet av stridsvärdet. Alla funktioner skall stödja striden och samordningen av stridens grunder. Elden utgörs av direkt eld, indirekt eld och minor. Snabb kraftsamling av elden till tid och rum eftersträvas när ett avgörande söks. Förmågan till ett effektivt utnyttjande av elden är avgörande för framgång i strid. Chefernas kunskap om praktisk vapen- och ammunitionsprestanda är avgörande. Rörelsen är den taktiska förflyttningen på stridsfältet. Tempot i rörelsen är avgörande för stridens utgång. I gynnsamma fall kan rörelsen leda till att motståndaren innesluts och inför hotet att bli nedkämpad ger upp utan strid. Skydd är en förutsättning för att möjliggöra eld och rörelse samt för att bevara ett högt stridsvärde. Skydd ökar möjligheten till att kunna utnyttja elden. Chefen skall avväga behovet av skydd och risktagning mot behovet av verkan för att uppnå målet. Ledning är avgörande för samordningen av eld och rörelse. Ledning skall präglas av såväl förtänksamhet som djärvhet och strävan efter att ta och behålla initiativet. Detta sker främst genom att hålla ett högt stridstempo samt genom samordning av eld och rörelse till tid och rum.

53 MSS MSS :90325 Sid 53 (242) Ett högt stridstempo förutsätter en aktiv ledning från rätt plats. Oftast innebär det att chefer för stridande förband upprätthåller sig långt fram för att personligen kunna tolka och påverka situationen. Därutöver krävs ett bra beslutsunderlag vad avser motståndaren och egna förband, ett högt stridsvärde, enkla planer, en förutseende stridsindelning, förberedande order, väl inövade rutiner och rätt avvägd beredskap. Underrättelsetjänst som fungerar väl tillsammans med kunskap om och förståelse för operationsmiljön ökar våra möjligheter att bedöma vad motståndaren kan eller inte kan göra. Detta är en förutsättning för att kunna utnyttja eld och rörelse. För att elden ska ge avsedd verkan krävs att motståndaren är lokaliserad och identifierad. För att vi ska kunna utnyttja rörelsen krävs att vi vet var vi kan röra oss utan motståndarens påverkan. Underrättelser som ger våra chefer erforderligt beslutsunderlag är en av förutsättningarna för att hålla ett högt stridstempo. Stridsvärdet är ett mått på förbandets förmåga att utföra sina uppgifter. Förbandens förmåga att utveckla eld och rörelse ökar med ett gott stridsvärde Taktik och stridsteknik Taktik är en sammanfattande benämning på de över tiden varierande medel och metoder som används för att i varje situation nå ett bestämt syfte med striden och övrig verksamhet. Taktik genomförs av alla förband som kan samordna medel och metoder. Taktikens medel är de förband, system och resurser som disponeras. Taktikens metoder utgörs av krigföringens grundprinciper, taktikens grunder, stridssätt och stabiliserande metoder. Genomförandet av taktik präglas bl.a. av att manövrera förband för att nå fördelar t.ex. i strid; utnyttjande och samordning av bekämpning samt att bibehålla stridsvärdet. Det är genom att grupper, plutoner, kompanier, bataljoner och brigader tar initiativ och når avgöranden på slagfältet som högre taktiska och operativa mål kan uppnås. Stridsteknik är den sammanfattande benämning på metoder för eld och rörelse som samordnas och används för att nå ett bestämt syfte med striden. Gränsen mellan taktik och stridsteknik är flytande. Med eld kan vi tillfoga motståndaren avgörande förluster, möjliggöra egen rörelse,

54 MSS MSS :90325 Sid 54 (242) tvinga motståndaren att röra sig, hindra motståndaren att verka, hindra motståndaren att röra sig, förändra terräng- och siktförhållanden, påverka motståndaren på djupet samt överraska motståndaren. Med rörelse kan vi skapa förutsättningar för att avge eld i rätt tid mot rätt mål, undgå eller dra oss ur motståndarens eld, utnyttja luckor och föra in striden på djupet av motståndarens gruppering, ta och behålla initiativet, ta för oss viktig terräng, utmanövrera motståndaren samt överraska motståndaren. Skydd kan t ex utgöras av utspridning, maskerings- och skenåtgärder, utnyttjande av betäckt terräng, bebyggelse, mörker, dålig sikt och rök, vilseledning, splitterskyddade fordon, splitterskydd eller befästningar, eld och då även eld på djupet för att bestrida motståndarens handlingsfrihet, rörelse, luftförsvar, flankskydd samt skydd mot CBRN-stridsmedel. Med ledning kan vi samordna eld och rörelse ta och behålla initiativet hålla ett högt stridstempo. Med underrättelser kan vi förstå Operationsmiljön lokalisera och identifiera motståndaren bedöma motståndarens möjligheter och avsikter utnyttja eld och rörelse skapa underlag för beslut Chefen upprätthåller och utnyttjar tillfällen att höja stridsvärdet genom förtroende för underlydande chefer, god förbandsanda, ett gott ledarskap, god personkännedom och god omvårdnad av underställd personal, utvärdering av genomförda insatser tillsammans med sin personal,

55 MSS MSS :90325 Sid 55 (242) lämpliga uppgifter, fortsatt utbildning och taktikanpassning, en för uppgiften lämplig indelning, utrustning och utbildning, en väl fungerande underhålls- personaltjänst samt hälso- och sjukvård, lämplig skyddsnivå samt en god fysisk och psykisk prestationsförmåga. Plutonen ska samordna sin eld och rörelse i tid och rum. Kraftsamling av eld och förmåga att bibehålla ett högt tempo utgör grunden för plutonens stridsförmåga. Ta i beaktning att motståndaren sannolikt kommer att agera utifrån samma principer. En omfattning som kommer igång sent kan mötas av en omfattning från motståndaren. Genom att vara samövade och ha tempo i besluten och rörelserna kan vi utmanövrera denne. Bild 4:1 Taktiska principer på låg nivå. Slå mot motståndarens svaga punkter d v s flank och rygg. 4.2 Taktiska grunder för pluton Grundprinciperna målsättningar, kraftsamling, överraskning och handlingsfrihet värderas högre än andra för planering och genomförande av markstrid. Detta med hänsyn till att dessa är direkt kopplade till taktikens grunder och skapandet av lokal överlägsenhet relativt en motståndare för att nå avgöranden. Målsättningar - sätt upp och håll fast vid mål! Genom att sätta upp, kommunicera och hålla fast vid tydliga mål som är direkt relaterade till högre chefs målsättningar kan underlydande optimera sitt agerande inom ramen för uppdragstaktik. Plutonchefen måste kunna stå upp för och kommunicera målsättningar, uppgifter och syften som tilldelats av högre chef. Uppgifter och syften kan behöva delas upp och tydliggöras så att de kan förstås vid pluton. Kraftsamling - koncentrera nödvändiga effekter till tid och rum! Kraftsamling av effekter till tid och rum leder till att lokal överlägsenhet kan skapas och avgöranden nås.

56 MSS MSS :90325 Sid 56 (242) Kraftsamling vid pluton uppnås genom att definiera och understödja den anfallsrörelse, behärska det terrängavsnitt, nedkämpa den motståndare eller understödja den verksamhet som är av störst betydelse för att uppnå det av högre chef definierade syftet med striden. Det är chefens uppgift att fatta beslut om var kraftsamling ska ske. Det kan bara finnas en kraftsamlingsriktning i taget men denna kan variera över tiden för att tillvarata möjligheter och agera mot oväntade händelseutvecklingar. Övriga grupper ges uppgifter som understödjer kraftsamlingsriktningen. En förutsättning för att kunna kraftsamla är att plutonchefen tar risker i andra riktningar vilket kan innebära att en flank lämnas oförsvarad eller att en motståndare kringgås utan att nedkämpas. Vid försvar eller fördröjningsstrid kan kraftsamling göras till en viss stridsställning eller till visst fördröjningsområde. Kraftsamling kan då innefatta understöd av fältarbeten, indirekt bekämpning samt förband. Bild 4:2 Kraftsamling vid plutons strid Överraskning - agera på ett sätt som är oväntat för motståndaren! Överraskning kan uppnås genom att nyttja ett högt tempo och uppträda oväntat avseende tid, rum, medel och metoder. Överraskning vid pluton uppnås genom att utnyttja terrängen och tiden och hålla ett högt tempo så att motståndaren inte hinner uppfatta ett hot och vidta motåtgärder i tid. Högt tempo är inte detsamma som hög hastighet. Ett oväntat uppträdande kan uppnås genom att avvika från normalbilden eller genomföra något som ligger utanför det som motståndaren kan tros förvänta sig. Genom att upprätthålla grundläggande soldat- och förbandsfärdigheter som t ex ljud-, ljus- och optikdisciplin, radiotystnad, framrycka dolt till utgångslägen, bibehålla spridd gruppering så länge som möjligt samt lägga stor vikt vid maskering kan förbandet dölja sina egna åtgärder. Hög operationssäkerhet, d v s att upprätthålla sekretessen kring kommande uppgifter är en viktig del i att kunna åstadkomma överraskning. Bild 4:3 Exempel på åtgärder för att uppnå överraskning Handlingsfrihet - säkerställ flexibilitet att kunna hantera uppkomna möjligheter och begränsningar. Handlingsfrihet krävs för att kunna kraftsamla, ta initiativ och utnyttja eller fullfölja en inledande framgång och för att kunna möta oförutsedda händelseutvecklingar. Handlingsfrihet vid pluton uppnås genom att ha välutbildade chefer och grupper som kan ges breda uppgifter och som kan ta stort ansvar. Rutiner och kontroll av förberedelser och givna order ger också chefen bra underlag för att kunna ta nya beslut då så krävs. Chefen bör, beroende på uppgift, välja lämplig

57 MSS MSS :90325 Sid 57 (242) grupperingsform så att inte samtliga enheter riskerar att omedelbart bindas i strid och ge grupperna beredduppgifter, t ex att kunna fullfölja främre gruppers uppgifter. Andra sätt att skapa och bibehålla handlingsfrihet är att ge ut förberedande order samt att följa upp och bevara stridsvärdet. Bild 4:4 Exempel på åtgärder för att skapa handlingsfrihet. Lokal överlägsenhet säkerställ verkan i tid och rum där avgöranden söks För att avgöra en situation till egen fördel eftersträvas så gynnsamma styrkeförhållanden att lokal överlägsenhet uppnås relativt motståndaren, d v s ett tillstånd där vi har det övertag som krävs för att avgöra i den specifika situationen. Lokal överlägsenhet grundar sig på taktikens medvetna val mellan olika medel och metoder för att lyckas i den givna situationen och är ett resultat av beslut avseende grundprinciperna kraftsamling, överraskning och handlingsfrihet kopplat mot aktuella målsättningar. Bild 4:5 Taktikens grunder och sambandet mellan de ingående grundprinciperna och deras koppling till den lokala överlägsenheten. Andra principer som också är av betydelse är bl a initiativ, säkerhet, god anda, enkelhet, stridsekonomi, uthållighet och samordning. Initiativ - Ta och uppmuntra initiativ som leder mot målet! Initiativ är avgörande för att kunna hantera olika situationer även när instruktioner saknas. Uppdragstaktik underlättar tagande av initiativ, medger ett bibehållet högt tempo i verksamheten och nyttjande av kritiska sårbarheter som uppkommer efterhand. Säkerhet Identifiera och hantera risker och svagheter! Säkerhet innebär inte en överdriven försiktighet eller undvikande av risker, men genom att hantera identifierade risker och svagheter kan den egna handlingsfriheten bevaras.

58 MSS MSS :90325 Sid 58 (242) God anda - Bygg upp och bibehåll en god anda! Var ett föredöme! God anda hos förbandet och hos den enskilde är avgörande för att kunna hantera svåra situationer med det mod, den beslutsamhet och den energi som krävs. Förtroende för förbandet, utrustningen, stödfunktioner och ledningen är grundstenar för en god anda. Enkelhet - Sträva efter enkelhet och tydlighet i planering och ledning. Enkelhet motverkar risken för missförstånd, tidsförluster och minskad effektivitet. Tempot i våra handlingar kan öka och initiativet kan behållas om våra planer och direktiv är tydliga och okomplicerade. Stridsekonomi nyttja befintliga resurser på mest effektiva sätt! Prioritera vid behov! Stridsekonomi innebär att tillgängliga resurser används så att bästa möjliga resultat uppnås trots att resurserna är begränsade. Resursernas nyttjande balanseras och en avvägning sker gällande vilken verksamhet som skall genomföras och vilken som skall undvikas. Uthållighet var beredd på att lösa uppgiften under lång tid och under svåra förhållanden. Förbered dig och din grupp mentalt och fysiskt. Vidmakthållande medger att vi kan nå målsättningarna även då insatsen ur ett tidsperspektiv blir utdragen. När snabba avgöranden inte kan nås krävs en mental inställning och fysisk uthållighet att verka under längre tidsförhållanden för att nå målsättningarna. Samordning samordna befintliga resurser för att uppnå mesta möjliga effekt. Samordning möjliggör synergi och att effekterna av olika resurser kan kraftsamlas för att dominera situationen, besegra motståndaren och nå målsättningarna. Risken för detaljstyrning och begränsning av utrymme för initiativ måste beaktas. Principerna beskrivs närmare i MSR 4 Pluton och MSR 1:1 Taktiska Grunder.

59 MSS MSS :90325 Sid 59 (242) 4.3 Taktiska metoder pluton Frontanfall Frontanfall är den minst föredragna anfallsmetoden då den exponerar huvuddelen av den egna styrkan för den försvarande motståndarens koncentrerade eld. En framgångsfaktor är att frontanfall sker med lokal överlägsenhet mot en motståndare med lågt stridsvärde i syfte att slå eller binda denne i strid och när enkelhet, hastighet och tempo är nödvändigt för att bibehålla initiativet och vinna striden. Främre grupp eller grupper grupperas och ger eldunderstöd. Bakre grupper anfaller förbi på kolonn eller på linje. Plutonen kan också anfalla med de främre grupperna växelvis så att eld och rörelse kan uppnås. Motståndarens stridsställning rullas därefter upp från ena flanken till den andra. Samordning måste ske mellan understödjande grupper och anfallande grupper så att ej vådabekämpning sker. Vunnen framgång kan nyttjas för att slå in på djupet av motståndet eller anfalla motståndarens förband i sida. Var beredd på motanfall och indirekt eld. Plutonchefen leder lämpligen anfallsrörelsen medan ställföreträdande plutonchef leder understödet. Kompanichefen kan nyttja framgången genom att anfalla med bakre plutoner ytterligare in på djupet av motståndarens gruppering. Bild 4:6-8

60 MSS MSS :90325 Sid 60 (242) Omfattning (flankanfall) Enkel omfattning I en omfattning binds först motståndarens frontala försvar av en eller flera grupper som bibehåller stridskontakten. Detta syftar till att understödja huvuddelen av plutonen som manövrerar mot motståndarens svaga punkter d v s flanker och rygg. Plutonchefen leder anfallsrörelsen. Ställföreträdaren leder understödet. Bakre grupper som deltar i omfattningen ska vara beredda på att anfalla ytterligare in på djupet eller skydda plutonens flank mot motståndarens motanfall. Vid omfattning måste man vara uppmärksam på att det snabbt kan övergå till att bli ett frontanfall om motståndaren växlar stridsställningar. Bild 4:9 Dubbel omfattning Anfallet syftar till att samtidigt omfatta motståndarens båda flanker. Detta ställer höga krav på samordning, tillräckliga resurser precision i tidsförhållanden. Risken för vådabekämpning är hög vid denna typ av operation. Samordning sker genom separation av anfallsrörelserna i tid eller rum och genom att nyttja terräng som ger skydd mot egen eld. Bild 4:10

61 MSS MSS :90325 Sid 61 (242) Anfall på djupet Vid anfall på djupet med plutonsförband menas här anfall som slår mot motståndarens enheter bakom de främsta grupperna. Motståndarens främre grupper binds och kringgås varefter anfallet riktas mot motståndarens staber eller understödsförband. Plutonchefen leder anfallsrörelsen in på djupet och avdelar flankskydd efterhand. Ställföreträdaren leder understödet och striden med motståndarens bundna enheter. Bild 4:11 Kompanichefen kan nyttja framgången genom att anfalla med bakre plutoner ytterligare in på djupet av motståndarens gruppering Kringgång Vid kringgång undviker förbandet stridskontakt med motståndarens huvudstyrka och anfaller för att ta nyckelterräng på djupet av motståndarens gruppering. På så sätt tvingas motståndaren att parera och avdela resurser för att möta detta hot. Genom att tvinga motståndaren att omgruppera skapas gynnsammare förhållanden för vår huvudstyrka att anfalla. Bild 4:12 Grupp som binder motståndarens främre enheter lösgörs och ansluter in i kön på plutonen. Kompanichefen kan nyttja framgången genom att anfalla med bakre plutoner ytterligare in på djupet av motståndarens gruppering.

62 MSS MSS :90325 Sid 62 (242) Försvar av tagen terräng (försvar av stridsställning) Försvar syftar till att förhindra motståndaren att ta och utnyttja angiven terräng eller anläggning. Plutonen grupperas i stridsställningar med sammanhängande eldområden. Om möjligt grupperas grupperna med frontalt skydd så att flankerande eld kan avges mot motståndaren. Beroende på uppgiftens utsträckning i tid ordnas skydd och befästningar. Förvarning och stridskänning med motståndaren kan ordnas genom stridspatruller. Bild 4:13 Striden utförs genom upprepade eldöverfall mot motståndarens enheter. Växel- och alternativa stridsställningar förbereds så att striden kan föras rörligt. Fältarbeten och mineringar nyttjas för att kanalisera motståndaren och för att ge denne förluster. Indirekt eld och prickskytteeld utnyttjas samordnat med gruppernas eld. Anfall förbereds inom plutonens område och med halvpluton pluton inom kompani Fördröja Fördröjning syftar till att vinna tid och/eller tillfoga förluster under viss tid eller innan motståndaren har trängt fram till ett specifikt område. Plutonen strider i troppar eller gruppvis samordnat inom plutonen. Förvarning grupperas långt fram. Grupperna grupperas för eldöverfall eller försvar med frontalt skydd och flankerande skjutriktning. Fältarbeten och mineringar nyttjas för att kanalisera motståndaren och för att ge denne förluster. Bild 4:14 Striden utförs genom upprepade eldöverfall mot motståndarens enheter. Växel- och alternativa stridsställningar förbereds så att striden kan föras rörligt. Fältarbeten och mineringar nyttjas för att kanalisera motståndaren och för att ge honom förluster. Indirekt eld och prickskytteeld utnyttjas samordnat med gruppernas eld. Anfall förbereds inom plutonens område och med halvpluton pluton inom kompani. Indirekt eld och prickskytteeld utnyttjas mellan eller samordnat med gruppernas eldöverfall. Eldöverfallen slås ut hårt och snabbt varefter grupperna omgrupperar bakåt eller framåt till ny stridsställning. Motanfall inom plutonen eller in i sidoplutonens område förbereds.

63 MSS MSS :90325 Sid 63 (242) Omringning Omringning sker när motståndaren inte längre har fria tillbakaryckningsvägar eller då motståndarens omgrupperingsvägar ska skäras av. Metoden kan användas då motståndarens rörlighet är begränsad eller vår rörlighet är överlägsen. Samordning av eld och skjutgränser är viktigt. Nyttjande av höjdskillnader och bebyggelse ger ökad möjlighet till omringning och verkan med eld. En omringad motståndare slås genom samordnade anfall varvid en eller flera enheter gör motståndaren gripbar för anfall genom att hindra dennes tillbakaryckning och/eller undsättning och en eller flera enheter anfaller och nedkämpar denne. Bild 4: Innästling Innästling (infiltration) är en metod att oupptäckt manövrera förbi motståndarens förband företrädesvis med lätta enheter i syfte att: - Anfalla svagt försvarade grupperingar eller starkare försvar från oväntat håll. - Ta och försvara nyckelterräng för att understödja kraftsamlingsriktningen. - Störa verksamhet på djupet av motståndarens gruppering eller nedkämpa funktionsförband. Förbandet kombinerar vanligtvis innästling med någon annan anfallsmetod. Bild 4:16 Innästling längs en framryckningsväg. Del av plutonen skyddar plutonens flank. Plutonchefen leder innästlingen från främre grupp. Ställföreträdaren leder flankskydd eller understöd som ska kunna utlösas om våra enheter upptäcks av motståndaren. Framryckning sker dolt och ofta med mycket låg framryckningshastighet. Innästling kan ske på en eller flera täter. Förbandet kan behöva förstärkas med röjningstäter som bryter motståndarens mineringar. Återsamlingsplatser ska finnas både framför och bakom motståndarens grupperingar.

64 MSS MSS :90325 Sid 64 (242) Genombrott Genombrottsanfall utnyttjas främst när omfattning eller kringgång inte är möjligt. I ett genombrottsanfall kraftsamlas förbandets resurser mot en identifierad svaghet i motståndarens försvar i syfte att skapa en bräsch för att fullfölja anfallet in på djupet av motståndarens gruppering. Motståndarens enheter nedkämpas eller nedhålls med understöd från del av plutonen. Plutonchefen med del av plutonen anfaller mot motståndarens svaga punkt och åstadkommer inledningen på genombrottet. Då främre del av plutonen tagit sig i höjd med eller igenom motståndarens gruppering grupperas främre del av plutonen för understöd av fortsatt anfall. Var beredd på att motståndaren kan komma att genomföra motanfall. Bakre del av plutonen anfaller igenom främre del med högt tempo och fullföljer därefter anfallet in genom genombrottet. Genombrottet kan därefter utnyttjas av bakre förband för fortsatt anfall in på djupet av motståndarens gruppering. Bild 4: Lösgöring (urdragning) Lösgöring syftar till att bryta stridskontakten och dra ur egna förband för andra uppgifter. Vid lösgöring bryts stridskontakten genom förflyttningar i skydd bakåt. Förflyttningarna kan understödjas med eld och avskärmande rök. Bild 4:20

65 MSS MSS :90325 Sid 65 (242) Eldöverfall Eldöverfall innebär överraskande beskjutning med direkt och/eller indirekt eld. Med direkt eld utförs eldöverfall oftast med mindre förband i terräng som missgynnar den angripne. Om möjligt grupperas grupperna med frontalt skydd så att flankerande eld kan avges mot motståndaren. Flankskydd avdelas. Bild 4:21 Ändra bilden inte så linjärt, alla behöver inte fram och skjuta inledningsvis. Minor och försvarsladdningar nyttjas för att uppnå en hög momentan eldkraft och skydd vid urdragning. Förvarning ordnas t ex genom en stridsspaningspatrull. Stridsspaningspatrullen kan ges stridsuppgift som utlöses efter eldöverfallet. Eldöverfallet genomförs kraftsamlat varefter urdragning normalt sker. Har motståndaren tillgång till understöd med indirekt bekämpning från artilleri eller granatkastare ska plutonen snabbt kunna tillbakarycka ut ur det omedelbara området för stridskontakten, ca meter inom 15 minuter. Eldöverfall kan också förberedas så att det vid gynnsamma fall kan övergå till överfall. Eldöverfall kan i gynnsamma fall upprepas inom samma område Överfall Överfall är ett överraskande anfall som bl a avser att tillfoga motståndaren förluster, förstöra materiel eller ta fångar och som förberetts så att det om så behövs snabbt kan avbrytas. Överfallet kan genomföras som tyst anfall eller inledas med ett eldöverfall. Motståndarens gruppering tas genom anfall. Bakre styrka löser uppgift med att omhänderta fångar och/eller förstöra material och vid behov rensa tagen terräng. Flankskydd avdelas. Minor och försvarsladdningar nyttjas för att uppnå en hög momentan eldkraft och skydd vid urdragning. Bild 4:22

66 MSS MSS :90325 Sid 66 (242) 4.4 Stridsteknik på pluton Grunder Stridens grunder utgörs av eld och rörelse. Endast med eld och rörelse kan ett avgörande nås. Förutsättningar för att eld och rörelse ska kunna utvecklas är skydd samt ledning, underrättelser och stridsvärde. Eld och rörelse är stridens grunder. Eld och rörelse måste genom ledning samordnas till tid och rum. Plutonen strider i regel i kompaniförband men kan få självständiga uppgifter. Grupp ska endast i undantagsfall ges självständiga stridsuppgifter eftersom gruppen saknar grundläggande funktioner som understöd och underhållstjänst. Terrängen påverkar plutonens stridsteknik. Pluton till fots eller med lättare fordon och med rätt utbildning är särskilt lämpad för strid i bebyggelse, betäckt och småbruten terräng. Plutonchefen ska därför sträva efter att föra striden i skydd av sådan terräng. Därigenom minskas också motståndarens rörlighet och hans möjligheter att utnyttja eldkraften från pansarförband, artilleri och flyg. Bebyggelse, betäckt och småbruten terräng ger också kortare stridsavstånd. Plutonen ska därför snabbt kunna ta upp strid på korta stridsavstånd samtidigt som den ska kunna genomföra strid på långa avstånd men då med lägre krav på snabbhet. Vid förflyttningar ska plutonen utnyttja murar, byggnader, diken, svackor, buskrader och dungar, så att motståndarens spaning och bekämpning försvåras. Vid gruppering ska plutonen undvika fasader, skogsbryn och lätt angivbara terrängpartier samt sådan terräng som ökar splitterverkan från motståndarens eld (blockterräng, berghällar). Lätt grävbar mark eftersträvas. Bebyggelse och tät skog underlättar maskeringen och ger ett visst skydd mot lätta splitter, t ex från multipelbomber och ammunition från granatsprutor. Plutonen ska kunna strida under alla väderleksförhållanden och i mörker. Mörker och nedsatt sikt gynnar överraskning, men om motståndaren har tekniska hjälpmedel för mörkerstrid krävs att vi utnyttjar terrängens skyl och skydd som under dager. Vid terrängvärdering - klarlägg var områden och stråk finns för - observation och eldgivning. - skydd och skyl - hinder, både konstgjorda och naturliga - framryckning - nyckelterräng utifrån uppgift och syfte med striden. Elden från plutonens och kompaniets tyngre vapen t ex kulsprutor, granatgevär, granatsprutor, pansarvärnsvapen, kanon och minor - är det

67 MSS MSS :90325 Sid 67 (242) viktigaste egna stridsmedlet. Dessa vapen ger plutonen möjlighet att nedkämpa motståndaren på både korta och längre stridsavstånd. Den egna elden måste förstärkas med understödjande indirekt bekämpning med bl a artilleri och granatkastare jämte flygunderstöd vilket ofta fäller avgörandet. Eld från eldhandvapen ska främst möjliggöra eld med tyngre vapen och skydda de enheter som svarar för eldledning och bemanning av tyngre system. I bebyggelse kommer stridsavstånden minska varvid finkalibrig eld och handgranater är viktiga för att med precision nedkämpa motståndaren och samtidigt begränsa risken för förluster bland civilbefolkningen och minimera skador på egendom. Rörelsen ska utföras så att plutonen snabbt når sådan terräng, där eld kan ledas och avges mot motståndaren. Rörelsen utnyttjas även för att snabbt ta viktig terräng utan strid, för att möta förändringar i läget eller för att undandra plutonen verkan av motståndarens eld. Rörelsen medger också ett offensivt uppträdande som syftar till att komma innanför motståndarens beslutscykel, skapa förluster hos motståndaren och minska egna förluster. Skyddet syftar till att möjliggöra eld och rörelse och är en förutsättning för att nå verkan med elden. Skyddet erhåller plutonen genom att undandra sig upptäckt eller genom att minska verkan av motståndarens eld. Skyddet åstadkoms bl a genom att ett rörligt uppträdande samt genom maskering och befästningsarbeten. Plutonen kan också disponera splitterskyddade fordon eller stridsfordon. Plutonchefen ska vidta åtgärder för skydd mot motståndarens eld. Särskild uppmärksamhet ägnas skyddet mot splitter från artilleribeskjutning och flyganfall. Vid längre tids gruppering ska ståvärn eftersträvas. Om grupperingen blir så kortvarig att man inte hinner gräva ståvärn, grävs liggvärn eller väljs terräng som ger ett naturligt skydd. Chefen ska också vidta åtgärder för skydd mot upptäckt. Denne ska sträva efter dolda och skyddade grupperingar och ägna maskeringen särskild uppmärksamhet. Förflyttning och gruppering sker om möjligt i skydd av mörker eller nedsatt sikt. Röjande spår efter fordon läggs igen och maskeras. När det är möjligt utförs skenspårning, t ex vintertid. Ett gott skydd är en förutsättning för att vi ska kunna försvåra motståndarens underrättelsetjänst och eldledning. Ledning krävs för att samordna eld, rörelse och nyttjande av skydd. För att under den rörliga striden ge kompanichefen bästa underlag för utnyttjande av kompaniets vapen, krävs att alla plutonchefer ger kompletterande underlag om motståndaren och terrängens verkliga utseende. Plutonchefen måste vara beredd att gå i täten för att upprätthålla högt tempo i

68 MSS MSS :90325 Sid 68 (242) striden och för att därigenom utnyttja tillfällen att utmanövrera motståndaren. Detta kräver samtränade förband och ett ledarskap som åtnjuter gruppchefers och soldaternas förtroende. Plutonchefen kan vid vissa lägen få svårt att samordna eld och rörelse inom plutonen, t ex vid närstrid. Plutonchefen kan då kommendera Gå på marsch!. Detta innebär att plutonchefen släpper ledning och samordning av grupperna och dessa strider enskilt och i samverkan för att lösa uppgiften. Kommando: Gå på marsch! Plutonchefen återtar befälet så snart som möjligt genom ny order eller nytt kommando, t ex 1.pluton Jag tar befälet följ mig! eller 1. pluton - Jag tar befälet försvar av tagen terräng!. Stridsindelningen ska vara enkel och befälsförhållandena klara. Den ordinarie indelningen bör behållas så långt som möjligt. För att lösa uppgifter under särskilda förhållanden, t ex vid insats i bebyggelse, krävs ibland att förbanden organiseras i stridsgrupper. En stridsgrupp består av olika system, t ex skytteförband som samordnas med stridsfordon, stridsvagnar, ingenjörer och spaningsförband, vilka ska komplettera varandra för att kunna lösa uppgifterna på bästa sätt. Förutsättning för att kunna verka i tillfälligt sammansatta förband är följande: - Chefer och befattningshavare vet de olika systemens möjligheter och begränsningar. - Tekniska möjligheter finns (t ex gemensamt sambandssystem, underhålls- och teknisk tjänst). - Indelningen är förövad. - Rutiner och metoder är kända och övade av alla Avsutten strid - strid till fots Avsutten strid genomförs då: - Framryckning ska ske tyst och dolt. - Plutonens burna eldkraft (t ex från pansarvärnsvapen och granatgevär) behöver utvecklas fullt ut. - Terrängen är svårframkomlig med fordon, t ex bebyggelse, berg eller skog. - Då fordon ej är lämpliga för att genomföra uppsutten strid. Förberedande kommando: Förbered avsittning! Kommando: Tjänst till fots! Uppsutten strid - vagnstrid Uppsutten strid genomförs då: - Fordonen medger att eldkraft kan utvecklas uppsuttet. - Fordonen medger högt anfallstempo och/eller ökat skydd. - Terrängen medger framryckning med fordon, t ex längs vägnät, öppen eller småbruten terräng.

69 MSS MSS :90325 Sid 69 (242) - Plutonen utsätts för överraskande beskjutning och avsittning ej är lämpligt. Förberedande kommando: Färdiga till vagnstrid! Kommando: Vagnstrid! Närstrid Närstrid är strid som utförs på sådant avstånd att t ex handgranater och pistol kan användas. Handgemäng används då striden inte längre kan genomföras med eld. Handgemäng genomförs med bajonett, slag och stötar med eldhandvapen, tillhyggen som yxa och spade samt med sparkar och slag Stridsställning Plutonens stridsställning omfattar strids- och växelstridsställningar för grupperna. Grupperna kan också tilldelas alternativa stridsställningar. Inom kompaniet kan även plutonerna tilldelas växelstridsställningar och alternativa stridsställningar. Stridsställningar väljs så att de är frontalt skyddade och ger flankerande skjutriktningar. Bredden på en plutons stridsställning är m. Mellanrummet mellan en plutons stridsställningar bör vara minst 500 m för att minska verkan från beskjutning med artilleri. Bredden på en grupps stridsställning ska vara 50 m. Mellanrummet mellan gruppers stridsställningar bör vara minst 50 m för att minska verkan från direktriktad eld. Pluton med stridsfordon bör ges större bredd på sin stridsställning. Grupp med stridsfordon ges normalt en stridsställning med 100 m bredd och med 100 m mellanrum mellan stridställningarna. Bild 4:23 Bildserie på - grupp i pluton som öppnar eld - omgrupperar i sida - motståndare som öppnar eld mot tidigare stridsställning - grupp i pluton som öppnar ny eld Gruppchefen beslutar själv utifrån lösandet av sin uppgift när han skall besätta sin växelstridsställning. Till alternativ stridsställning får han först omgruppera på plutonchefs order. Bild 4:24 Plutons stridsställning

70 MSS MSS :90325 Sid 70 (242) Mörkerstrid Grunder Strid i mörker genomförs i allmänhet på samma sätt som strid i dagsljus. Det är viktigt att förbanden är väl utbildade och tränade så att de tekniska hjälpmedlen kan användas på rätt sätt vilket medför att mörkret kan nyttjas till vår fördel. Plutonen med mörkerhjälpmedel (t ex NVG - Night Vision Googles) ska kunna genomföra stridsuppgifter i mörker. Saknas mörkerhjälpmedel bör plutonen endast ges begränsade stridsuppgifter främst i terräng som kunnat rekognoseras under dager. Grunden är att i så stor utsträckning använda passiv utrustning för att säkerställa låg signatur men beroende på motståndaren och uppgiften kan även aktiv utrustning användas. Beroende på underrättelser om vad motståndaren har för tekniknivå på sin mörkermateriel så anpassas användandet av egna sensorer och ljusgenererande system. Skapa rutiner så att förbandet alltid har en viss beredskap för mörkerstrid. Se till att plutonen kan övergå från strid i dager till skymning till mörker till gryning och till dager utan att behöva avbryta uppgiften. En eller flera lyspatruller kan avdelas i syfte att belysa stridsfältet för att möjliggöra observation samt eldgivning. Lyspatruller kan användas för belysning med Ir-lys eller synligt ljus. Stridsfältsbelysning kan också skapas med hjälp av larmminor, indirekt eld eller andra ljusgenererade system. Stridsfältsbelysning samordnas i regel av pluton- eller kompanichef. Lysskjutning med indirekt eld Bild 4:25 Lysskjutning under anfall lyspunkten läggs framför våra förband. Inte belysa sig själv. Vi underlättar för motståndaren om de saknar tekniknivån. Bild 4:26 Lysskjutning under försvar lyspunkten läggs bakom vår gruppering. Förtydligas

71 MSS MSS :90325 Sid 71 (242) Förberedelser Enskild soldat genomför åtgärder enligt MSR Taktiska och fältmässiga grunder samt MSR 2 SoldF. Gruppchefen genomför åtgärder enligt MSR 3 Grupp. Plutonchefen kontrollerar att gruppcheferna genomfört åtgärder enligt ovan och ger utöver detta order för Fördelning av mörkerutrustning inom plutonen Lyspatrull Förövning Ledning Plutonchefen skall med order styra sitt förbands användande av mörkerhjälpmedel. Det görs antingen vid ordinarie ordergivning eller med enkla kommandon. Vid erhållen mörkerprognos redovisas denna i punkten terräng i ordern. Mörkrets påverkan på plutonens stridsteknik ska framgå i punkterna beslut och order. Exempelvis Alla AQ, alla passiva (från och med/intill ) Alla AQ, alla aktiva Alla AQ, alla passiva, observation framåt, jag pekar Alla AQ, om tre sekunder, vitt ljus Chefen kan begära kvittens på utpekning av mål, gränser, utgångspunkter mm. Detta genomförs genom att kvitterande enhet (soldat) belyser samma plats som chefen. Enskild soldat eller grupp kan för egen överlevnad frångå angiven order avseende nyttjande av mörkerhjälpmedel. Säkerställ att eldområden, skjutgränser samt utgångspunkter är synliga i mörkret Planläggning av belysning på stridsfältet ska göras med hänsyn till lystiden på den ammunition som finns att tillgå, vilken terräng som ska belysas och när. Terrängen kan delas in i områden i syfte att ge chefen möjlighet att styra var stridsfältsbelysning sker i tid och rum för att samordna stridens förande. Kommandon för eldöppnande med lysammunition: Plutonchef: Belys område 1! Lyspatrull- eller gruppchef: Uppfattat, område 1! Plutonchef: Lys färdiga! Lyspatrull- eller gruppchef: Lys klar! Plutonchef: Lys! Kommandot Eld! ges inte till lysskytt.

72 MSS MSS :90325 Sid 72 (242) 4.5 Elden Grunder E1döverlägsenhet ska skapas inom det område eller på den plats där ett avgörande söks. Elden - främst pansarvärns-, artilleri- och granatkastarelden - är det viktigaste medlet för kompaniets strid. Elden kompletteras med rök och mineringar. Elden från olika vapensystem ska samordnas så att direkt och indirekt eld kompletterar varandra. Eldförberedelserna är avgörande för verkan och ska ägnas stor omsorg Direkt eld Sakuppgifter redovisas i MSR 8:1 Vapenprestanda. Pansarbekämpning Överraskande eldöppnande och eldöverlägsenhet är av stor betydelse vid pansarbekämpning. Pansarbekämpning utförs med mineringar, pansarvärnsvapen samt av artilleri- och granatkastarförband med hårdmålsammunition. Strävan ska härvid vara att samla så mycket pansarvärnseld som möjligt till ett och samma eldområde och att träffa med första skottet. Antalet vapen är inte det enda som avgör stridens utgång. Den som öppnar eld först och visar den minsta målytan når oftast framgång. En snabb och välriktad eld är av avgörande betydelse. Strävan efter överraskning genom ett samtidigt eldöppnande får dock inte leda till att eld öppnas så sent att motståndaren kan nå skyddande terräng eller upptäcka våra förband och hinna öppna eld först. Pansarvärnsrobot kan nyttjas på längre avstånd mot alla typer av stridsvagnar och stridsfordon. Den kan också nyttjas mot mål i befästningar och byggnader. Granatgevär och pansarskott bör sträva efter att öppna eld på så korta skjutavstånd att träffsannolikheten är större än 50 %. Elden från granatgevär och pansarskott bör samordnas så att flera vapen verkar mot samma mål för att uppnå tillräcklig verkan. Granatgevärsskyttar bekämpar pansrade mål, grupperade skyttesoldater, understöds- och pansarvärnsvapen eller fordon. I regel skjuts högst två skott från samma eldställning. Utnyttjande av minor Minor är främst avsedda för bekämpning av stridsfordon och för bevakning och skydd. Ytterligare minor kan tilldelas med hänsyn till uppgiften. De främsta syftena med mineringar är att begränsa motståndarens framryckningshastighet och manöverfrihet och därigenom möjliggöra insats med våra pansarvärnsvapen, skapa flankskydd och möjliggöra våra omgrupperingar samt

73 MSS MSS :90325 Sid 73 (242) ge motståndaren förluster dels genom direkt verkan från minor, dels med andra vapensystem som sätts in då motståndaren röjer våra mineringar. Mineringarna samordnas med eld från pansarvärnsvapen och indirekt eld. Om pansarvärnsvapen inte längre kan verka mot en minering, kan mineringen röjas. Därvid ökar betydelsen av vår indirekta eld mot motståndarens röjningsenheter. Försvarsladdningar nyttjas främst vid försvar och vid eldöverfall mot oskyddad trupp och oskyddade fordon. Bekämpning av trupp Trupp bekämpas i regel med indirekt eld kompletterad med eld från granatgevär, kulsprutor och eldhandvapen. Vid närstrid används även handgranater. En framryckande motståndare ska nedkämpas överraskande och med så kraftig eld som möjligt. Skjutavståndet bör vara så kort som möjligt. Terrängen bör inte ge möjligheter för motståndaren att ta skydd. Motståndare med bristfällig stridsutbildning har ofta en mycket begränsad verkan på längre stridsavstånd. De försöker då ofta utnyttja svåröverskådlig terräng eller mörker för att ta sig in på närstridsavstånd på våra förband och nyttja terrängkännedom och överraskning för att skapa förluster hos oss. Dessa motståndare ska nedkämpas genom att nyttja precisionsvapen och slå ut dem på längre avstånd. I mörker nyttjas vapen med mörkerkapacitet. Strid mot luftmål Mjuka luftmål bekämpas med automatkarbiner och kulsprutor. De typer av luftfarkoster som kan bli aktuella är vissa beväpnade helikoptrar, t ex standardhelikoptrar beväpnade med raketer, automatkanoner eller kulsprutor, transporthelikoptrar, spaningsrobotar och transportflygplan. Attackhelikoptrar kan bekämpas med pansarbrytande ammunition. Eldtillstånd mot luftfarkoster ges av lägst kompanichef. Eldkommando mot luftfarkoster ges av lägst plutonchefs ställföreträdare eller chef för motståndsnäste. Innan eldkommando ges, ska målet vara identifierat som motståndarens. En luftfarkost anses vara identifierad som fientlig om den anfaller våra förband eller anläggningar, den utför luftlandsättning, dess utseende, typ eller nationalitetsbeteckningar känns igen, den rapporteras som fientlig genom LOKOR eller från annan plats.

74 MSS MSS :90325 Sid 74 (242) Eldställning väljs om möjligt i ordinarie eldställning. Flygvarnare ska ständigt vara avdelad då hot från luften föreligger. Vid överflygning öppnas eld snarast efter målupptäckt. Vid förbiflygning öppnas eld på högst 500 m Indirekt eld Eld med artilleri och granatkastare skjuts främst mot stridsvagnar, lednings- och specialfordon, luftvärnsfordon och pansarskyttefordon, trupp, befästningar samt terräng där motståndaren bedöms vara grupperad. Hårdmålsammunition (ammunition för pansarbekämpning) används för att nedkämpa pansrade fordon. Spränggranateld används främst mot trupp, men även mot stridsvagnar och pansarskyttefordon för att tvinga dem till förflyttning, så att de kan nedkämpas av pansarvärnsvapen, nedkämpa medföljande trupp, fördröja framryckning samt försvåra observation och eldgivning. Rökskjutning med granatkastare och artilleri sker för att förblinda motståndaren - röken läggs över motståndaren - eller avskärma motståndaren - röken läggs mellan våra förband och motståndaren. Lysskjutning med granatkastare och artilleri används för att ge stridsfältsbelysning. Varningseld kan avges med indirekt eldsystem. Insatsregler styr hur varningseld avges Samordning av direkt eld, minor och indirekt eld Den direkta elden, vanligen främst pansarvärnselden, ger motståndaren omedelbara förluster. Övriga effekter är t ex att elden tvingar motståndaren att göra halt för att besluta om och för att genomföra motåtgärder, omgruppera varvid han kan tillfogas förluster av minor som är utlagda i området. Indirekt eld med spränggranater är främst verksam mot en oskyddad motståndare. Den indirekta elden kan ge förluster även för motståndarens mekaniserade förband och dessutom tvinga motståndaren att omgruppera och därmed förlora fördelen med att avge eld från förberedda ställningar. Vid omgrupperingen kan han även tillfogas förluster av utlagda minor. Om motståndaren tränger fram i en oväntad riktning, kan den indirekta elden skapa tid för omgruppering av direktskjutande system. Genom hotet om indirekt eld tvingas motståndaren vidare att inta en spridd gruppering. Härvid

75 MSS MSS :90325 Sid 75 (242) kan den enskilda plutonen erhålla fördelaktiga styrkeförhållanden. Detta kan även åstadkommas genom att motståndaren delas med utlagda minor. Utlagda minor kan utnyttjas för att nedkämpa. hejda eller minska motståndarens framryckningshastighet och därigenom öka verkan av indirekt eld och direktskjutande tyngre vapen. Om vi utnyttjar minor i sekundär riktning, kan vi åstadkomma en lokal överlägsenhet genom att kraftsamla våra övriga understöds- och pansarvärnsvapen inom ett kompani eller inom en viss del av vår bataljons stridsområde. Utlagda minor kan utnyttjas för att kanalisera motståndaren till terräng som är lämplig för våra direktskjutande pansarvärnssystem eller andra tyngre vapen. De tre systemen tillsammans ger således varje enskilt system högre effekt än om det hade utnyttjats ensamt synergieffekt. Detta innebär att förmågan att samordna och utnyttja direkt pansarvärnseld, indirekt pansarvärnseld och minor på kompani- och plutonsnivå ger en stor effekt. Vid fördröjningsstrid är minvapnet av avgörande betydelse. Nyttjande av prickskyttesystemet i samverkan med indirekt eld och minor ger också god effekt. Bild 4:27 Tredimensionell strid.

76 MSS MSS :90325 Sid 76 (242) 4.6 Stridsförberedelser Grundberedskap markstrid Striden förbereds genom rutiner, som syftar till att vinna tid och därmed försteg i förhållande till motståndaren. Grundberedskap Markstrid Grundberedskap Markstrid innebär att förbandet har en grundläggande förmåga att kunna inta och höja övriga beredskapsgrader, t ex stridsberedskap. Kontroller sker utifrån gällande reglementen, instruktioner och förbandets stående order. Grundberedskap Markstrid innebär att följande ska kontrolleras: Utdelade publikationer, orderverk, handlingar, bestämmelser och geografiskt underlag. Vapen och ammunition Observationsutrustning, igenkänningsutrustning och mörkermateriel Skyddsutrustning Lednings- och sambandsmateriel Hälso- och sjukvårdsmateriel Fordon och farkoster samt lastförankring Mat och dryck Övrig tilldelad materiel Maskering och signaturanpassning Personal och styrkebesked Exakt vilka åtgärder och kontroller som görs och var vapen, ammunition och övrig materiel förvars regleras av respektive chef. Detta kan göras i förbandets Stående Order (SO). Anmäl till chefen när din grupp har beordrad beredskap! Plutonen ska efter löst uppgift vårda, kontrollera och förbereda vapen, materiel, utrustning och fordon så att plutonen beredd att lösa nya uppgifter innan man går till vila. Fel och brister ska åtgärdas omedelbart. Kan detta inte göras ska anmälan ske till chefen Färdiga till strid Stridsberedskapen höjs på order, kommando "Färdiga till strid!" eller tecken. I brådskande lägen kan signalen "Larm" först användas som kompletteras med "Färdiga till strid!". Bild: 4:28 tecken Färdiga till strid Följande sker på Färdiga till strid - om så inte skett tidigare: plutonchefen larmar plutonen (plutonchef stf), tar med personlig utrustning

77 MSS MSS :90325 Sid 77 (242) och anmäler sig för kompanichefen. Ställföreträdande plutonchef ansvarar för att: larma grupperna (gruppcheferna). ta på personlig utrustning, vapen, ammunition och annan materiel som förvaras inlåst lämnas ut. förbereda plutonchefens ordergivning genom att samla gruppcheferna eller hela plutonen. Gruppcheferna ansvarar för att gruppen genomför nödvändiga åtgärder för att bli färdiga till strid. Vilka åtgärder som genomförs avgörs av situationen och beredskap. Många av åtgärderna är sannolikt redan gjorda och behöver då bara kontrolleras. Åtgärderna leds av ställföreträdande gruppchefen om gruppchefen är hos plutonchefen eller ställföreträdande plutonchefen. Gruppchefen larmar gruppen (gruppchef stf), tar med personlig utrustning och anmäler sig därefter för plutonchefen (stf) om så är beordrat. Gruppen hämtar utrustning som förvarats inlåst och kontrollerar: 1. Vapen och ammunition 2. Observationsutrustning, igenkänningsutrustning och mörkermateriel 3. Skyddsutrustning 4. Lednings- och sambandsmateriel 5. Sjukvårdsmateriel 6. Fordon och lastförankring. Avmaskering sker på order. 7. Mat och dryck 8. Övrig tilldelad materiel Soldaterna kontrollerar även sin personliga utrustning samt tömmer urinblåsa och tarm. Klädsel och skyddsutrustning anpassas utifrån uppgift och situation. Vid behov beordras detta av gruppchefen. Vid kontrollen av den personliga utrustningen bör förmågan att röra sig, inta skjutställningar och att komma åt magasin, handgranater och sjukvårdsutrustning ingå. Maskering och signaturanpassning genomförs med hänsyn till uppgiften. Kom ihåg att kontrollera att utrustningen inte skramlar. Ansiktsmaskering genomförs på särskild order. När åtgärderna och kontrollerna är genomförda anmäls klart till gruppchefen (plutonchef stf). Gruppchefen kontrollerar åtgärderna och att handlingar eller annat som kan röja viktig information och som inte behövs för uppgiften inte medförs. Laddar vapnen utifrån gällande insatsregler.

78 MSS MSS :90325 Sid 78 (242) Anmäler klart till plutonchefen. Plutonchefen: Kontrollerar åtgärderna. Kontrollerar att handlingar eller annat som kan röja viktig information och som inte behövs för uppgiften inte medförs. Anmäler klart till kompanichefen. Bild 4:29. Tecken för "färdiga till strid" Förband är stridsberett när det omedelbart kan börja lösa sin uppgift. Se till att sprida de orienteringar och den information som ges. Motverka ryktesspridning Åtgärder efter strid Förbandet ska efter löst uppgift vårda, kontrollera och förbereda vapen, materiel, utrustning och fordon så att förbandet är stridsberett innan man går till vila. Plutonchefen beordrar och kontrollerar med stöd av ställföreträdaren de åtgärder som krävs för att gå till beordrad stridsberedskapsgrad eller till Grundberedskap Markstrid. Efter strid genomförs också en uppdragsutvärdering. Denna kan genomföras med grupp först och därefter i pluton. Kompanichefen ger direktiv för hur stridsutvärdering sker i kompani.

79 MSS MSS :90325 Sid 79 (242) 4.7 Stridsgruppering Grunder Plutonchefen är i regel den som bestämmer plutonens stridsgrupperingsform. Kompanichefen kan vid behov styra plutonens stridsgrupperingsform. Val av grupperingsform styrs av uppgiften hur fort plutonen måste framrycka vilken eldberedskap plutonen ska ha beroende på risken för sammanstöt med motståndaren terrängens utseende risken för minor. Plutonen disponerar normalt 300 x 300 m (med stridsfordon 400 x 400 m) för sin stridsgruppering. Ytan ska medge nyttjande av terrängen vid egen manövrering vid framryckning och stridskontakt och minska verkan av bekämpning Inom ytan disponerar varje grupp normalt 50 x 50 m (med stridsfordon 100 x 100 m). Mellanrummet mellan grupperna är normalt 50 m (100 m). Vid enskilt uppträdande eller då plutonen tilldelas gränser eller område kan bredd och djup tas ut ytterligare. Gränssättande för bredd och djup är normalt: - plutonchefens möjlighet att leda plutonen (sambandsmedel), - möjligheten att upprätthålla ögonobservation inom plutonen, - möjligheten att inom plutonen kunna understödja med eld, - möjlighet till skydd, - terrängen och motståndarens verkansmöjligheter. Plutonen ska kunna samla sin eld eller annan typ av verksamhet till ett och samma stridsområde (verksamhetsområde) under ledning av plutonchefen. Vid eldstrid ska gruppernas eld kunna ingå i ett sammanhängande eldsystem som samordnas av plutonchefen.

80 MSS MSS :90325 Sid 80 (242) Plutonens plats i kompaniet Kompani stridsgrupperas enligt bestämmelser i MSR 5 Kompani och respektive förbandsreglementen. Kompanichefen är i regel den som bestämmer kompaniets stridsgrupperingsform utifrån den uppgift som tilldelats. Kompani till fots disponerar normalt 1500 x 1500 m för sin stridsgruppering. Bild 4:30 Exempel på stridsgrupperingsformer med kompani. Lägg till stridstriangel med två plutoner i tät och två bakom varandra släpande.

81 MSS MSS :90325 Sid 81 (242) Led På ett led grupperas grupperna bakom varandra med 50 m (100 m) avstånd mellan gruppernas täter. Framryckning sker i det spår som framförvarande grupp nyttjar. Led används vid liten risk för sammanstöt eller när framryckning är möjlig endast inom ett smalt område, t ex på grund av minering eller annat hinder. Led kan också användas när kravet på snabb framryckning är högt. Bild 4:31 Exempel på pluton på led. Rita in fjärde gruppen. Kommando: 1.pluton vid STORA GRANEN kompass 1400 led (halvt djup) (1.grupp riktgrupp) på stället! (framåt!). Alternativt kommando: "Grupperna i nummerordning, ett led, följ mig!".

82 MSS MSS :90325 Sid 82 (242) Stridskolonn I stridskolonn är grupperna grupperade bakom varandra. Varje grupp disponerar en yta av 50 x 50 m (100 x 100 m). Mellan grupperna är avståndet 50 m (100 m). Grupperna kan nyttja olika spår för sin framryckningen beroende på uppgift, terräng och motståndaren. Ordonnanser, sjukvårdare m fl befinner sig i avståndet mellan främre grupper. Grupp med kulsprutor eller granatgevär kan grupperas i anslutning till dessa. Den kan även grupperas på endera sidan om den främsta gruppen. Stridskolonn används när terrängen ska utnyttjas för skydd eller när framryckning är möjlig endast inom ett smalt område, t ex på grund av minering eller annat hinder eller när underrättelseunderlaget är osäkert. Stridskolonn ger hög stridsberedskap i flankerna. Plutonchefen har stor handlingsfrihet med bakre grupper. Bild 4:32Exempel på pluton i stridskolonn. Rita in fjärde gruppen. P4: Bilder över led, kolonn och linje är för LINJÄRA!!! Kommando: 1.pluton vid STORA GRANEN kompass 1400 stridskolonn (halv bredd, halvt djup) (1.grupp riktgrupp) på stället! (framåt!)

83 MSS MSS :90325 Sid 83 (242) Stridstriangel I stridstriangel är två - tre grupper grupperade vid sidan av varandra och minst en grupp bakom dessa. Varje grupp disponerar en yta av 50 x 50 m (100 x 100 m). Avståndet mellan främre och bakre grupper är 50 m (100 m). I detta mellanrum befinner sig ordonnanser, sjukvårdare m fl. I anslutning till dessa kan grupp med kulsprutor eller granatgevär grupperas. Den kan även grupperas på endera sidan om främre grupper eller mellan dessa. Stridstriangel ger hög stridsberedskap front samtidigt som plutonchefen har handlingsfrihet med bakre grupp (-er). Bakre grupper framrycker vanligen på skyttekolonn och har observation i flankerna. Bakre grupper är beredda att fullfölja främre gruppers uppgifter. Bild 4:33. Exempel på pluton i stridstriangel. Rita in fjärde gruppen. Kommando: (0. pluton!) (Vid...!) (0. grupp vid...!) (Mot...!) (Kompass...!) (Understödsgruppen till vänster!) (Understödsgruppen mellan främre grupper!) (Understödsgruppen till höger!) (00 meters bredd!) (Halv bredd!) (Halvt djup!) (Med språng!) Stridstriangel på stället! (Stridstriangel framåt!)

84 MSS MSS :90325 Sid 84 (242) Stridslinje I stridslinje är grupperna grupperade vid sidan av varandra. Varje grupp disponerar en yta av 50 x 50 m (100 x 100 m). Bakom grupperna befinner sig ordonnanser, sjukvårdare m fl. Stridslinje ger hög stridsberedskap front. Om plutonen har fyra grupper kan en grupp framrycka bakom linjen för att ge handlingsfrihet vid strid. Framryckning på stridslinje i terräng med kort siktavstånd eller svårframkomlig terräng kan vara svår att leda vilket ger låg framryckningshastighet. Bild 4:34 Exempel på pluton i stridslinje. Rita in fjärde gruppen. Kommando: (0. pluton!) (Vid...!) (0. grupp vid...!) (Mot...!) (Kompass...!) (Understödsgruppen till vänster!) (Understödsgruppen mellan främre grupper!) (Understödsgruppen till höger!) (00 meters bredd!) (Halv bredd!) (Halvt djup!) (Med språng!) Stridslinje på stället! (Stridslinje framåt!)

85 MSS MSS :90325 Sid 85 (242) Stridskvadrat I stridskvadrat är grupperna grupperade med två i täten och två bakom de främre grupperna. Varje grupp disponerar en yta av 50 x 50 m (100 x 100 m). Avståndet mellan främre och bakre grupper är 50 m (100 m). Bakom främre grupper befinner sig ordonnanser, sjukvårdare m fl. Stridstriangel ger hög stridsberedskap front och flanker samtidigt som plutonchefen har handlingsfrihet med bakre grupper. Bakre grupper framrycker vanligen på skyttekolonn och har observation i flankerna. Bakre grupper är beredda att fullfölja främre gruppers uppgifter. Bild 4:35 Exempel på pluton i stridskvadrat. Kommando: (0. pluton!) (Vid...!) (0. grupp vid...!) (Mot...!) (Kompass...!) (Understödsgruppen till vänster!) (Understödsgruppen till höger!) (00 meters bredd!) (Halv bredd!) (Halvt djup!) (Med språng!) Stridskvadrat på stället! (Stridskvadrat framåt!)

86 MSS MSS :90325 Sid 86 (242) Stridstrappa (höger/vänster) I stridstrappa är grupperna grupperade med två fyra grupper i täten och i trappform åt höger eller vänster. Varje grupp disponerar en yta av 50 x 50 m (100 x 100 m). Bakom främre grupper befinner sig ordonnanser, sjukvårdare m fl. Stridstrappa ger hög stridsberedskap front höger/vänster samtidigt som plutonchefen har handlingsfrihet med bakre grupp (-er). Den fjärde gruppen kan ingå i trappan. Bakre grupp framrycker vanligen på skyttekolonn och har observation i flankerna. Bakre grupp är beredda att fullfölja främre gruppers uppgifter. Bild 4:36 Exempel på pluton på stridstrappa höger. Kommando: (0. pluton!) (Vid...!) (0. grupp vid...!) (Mot...!) (Kompass...!) (Understödgruppen mellan främre grupper) (Understödsgruppen till vänster/höger) (00 meters bredd!) (Halv bredd!) (Halvt djup!) (Med språng!) Stridstrappa höger - på stället! (Stridstrappa höger - framåt!)

87 MSS MSS :90325 Sid 87 (242) Stridskil I stridskil är grupperna grupperade med en grupp i täten och mitten och med en grupp snett bakom till höger och vänster. Bakre grupp framrycker i mitten, höger eller vänster. Varje grupp disponerar en yta av 50 x 50 m (100 x 100 m). Bakom främre grupper befinner sig ordonnanser, sjukvårdare m fl. Stridskil ger hög stridsberedskap front och flanker samtidigt som plutonchefen har handlingsfrihet med bakre grupp. Bakre grupp framrycker vanligen på skyttekolonn och har observation i flankerna. Bakre grupp är beredda att fullfölja främre gruppers uppgifter. Bild 4:37 Exempel på pluton på stridskil. Ritas om med två grupper i täten. Kommando: (0. pluton!) (Vid!) (0. grupp vid!) (Mot!) (Kompass!) (Understödgruppen till höger/vänster) (00 meters bredd!) (Halv bredd!) (Halvt djup!) (Med språng!) Stridskil på stället! (Stridskil framåt!)

88 MSS MSS :90325 Sid 88 (242) 4.8 Stridsförflyttning Grunder Under framryckning växlar plutonen efter hand grupperingsform och förflyttningsmetod med hänsyn till - uppgiften, - motståndaren, - terrängen, - väder och sikt, tid, - eget stridsvärde och - disponibelt utrymme. Plutonchefen bestämmer härvid i regel plutonens form. Vid uppehåll i framryckningen bibehåller plutonen avstånd och lucka till de plutoner som rättning sker till. Grupperna väljer bästa möjliga stridsställning varvid luckor och avstånd till andra grupper vid behov ökas eller minskas något. Ögonsamband hålls ständigt inom plutonen av plutonchefen, gruppcheferna eller avdelad sambandssoldat. Plutonen upprätthåller observation åt alla håll. Riktgruppen går med sin mitt i angiven riktning. Stridsgrupperad grupp förflyttas mot angivet mål, i angiven kompassriktning, över angivna punkter eller inom angivet område. För att få skydd, undvika svårframkomlig terräng m m får plutonen göra en tillfällig avvikelse, om en annan pluton därigenom inte hindras i sin rörelse eller eldgivning. Terrängens alla möjligheter till dold och skyddad förflyttning ska utnyttjas Förberedelser På plutonchefens kommando: "Förflyttning!", förbereds förflyttningen genom att i mån av behov avbryta eldgivning, ta skydd, samla ihop materiel och utrustning, byta till kassett o s v. Därefter anger plutonchefen vid behov mål, väg, sätt och tidpunkt. Därvid uppmärksammas att motståndaren kan finnas även på andra platser än där denne först upptäckts. Gruppchefen väljer på vilket sätt framryckning ska ske för egen grupp såvida det inte särskilt anges av plutonchefen. Anmäl klart till kompanichefen, t ex AQ framryckningsberedd (anfallsberedd)! Före framryckning välj: Mål Väg Sätt

89 MSS MSS :90325 Sid 89 (242) Risk för sammanstöt Kompanichefen anger risk för sammanstöt vilket ger inriktning på hur plutonen ska uppträda. I vissa lägen måste plutonchefen själv bedöma risken utifrån den information som finns. För att underlätta planering kan indelning enligt Trafikljuset göras. Ju närmare uppgiften eller motståndaren förbandet kommer, desto lägre bör hastigheten bli för att bibehålla eldberedskap, samt för att ha god observationsförmåga. Betänk att alla hastigheter nedgår ytterligare i mörker, dåligt väder, vinter, lågt stridsvärde, friktioner. Hastigheter vid de olika sträckornas indelning redovisas med fordon först, sen spaningsgrupp till fots. Följande begrepp används (benämning på sträckor nyttjas ej i order): Grön sträcka - Ingen eller mycket liten risk för sammanstöt - högre hastighet (>20 km/h, 3-4 km/h) Gul sträcka - Risk för sammanstöt - sänkt hastighet (10-15 km/h, ca 1 km/h) Röd sträcka - Stor eller mycket stor risk för sammanstöt - låg hastighet (0-5 km/h, 0-0,5 km/h) Grön sträcka Grön sträcka är område som behärskas av egna förband, områden där egna förband har uppträtt i närtid och där risken för sammanstöt bedöms som mycket liten. Vägar och stråk nyttjas normalt för framryckning. Plutonen framrycker uppsuttet så långt det är möjligt för att hålla högt tempo, utnyttja tiden och spara på krafterna. Plutonen framrycker normalt på led eller stridskolonn vilket underlättar ledning och ofta medger hög hastighet. Observationshalter genomförs normalt ej. Gul sträcka Gul sträcka är i område där motståndaren kan finnas och där det finns risk för sammanstöt. Vägar och stråk undviks men nyttjas för framryckning om så krävs för att lösa uppgiften. Plutonen framrycker uppsuttet så långt det är möjligt för att hålla högt tempo, utnyttja tiden och spara på krafterna. Övergång till avsutten framryckning sker utifrån typ av motståndare, typ av egna fordon (eldkraft, skydd och rörlighet) och vilken risk som måste tas utifrån uppgiften. Plutonen framrycker normalt på led eller stridskolonn vilket underlättar ledning och ofta medger hög hastighet. Plutonen nyttjar observationshalter för syn- och hörselobservation.

90 MSS MSS :90325 Sid 90 (242) Röd Sträcka Röd sträcka är i områden där vi vet att motståndaren finns eller bedöms som mycket troligt att han finns och där risken för sammanstöt bedöms som hög. Vägar och stråk undviks men nyttjas för framryckning om så krävs för att lösa uppgiften. Plutonen kan framrycka till fots eller uppsuttet beroende på typ av motståndare, typ av egna fordon (eldkraft, skydd och rörlighet) och vilken risk som måste tas utifrån uppgiften. Plutonen framrycker vanligen stridsgrupperat med hög eldberedskap i de riktningar som krävs. Framryckning sker vanligen växelvis med grupperat understöd. Plutonen nyttjar observationshalter för syn- och hörselobservation. Framryckningen kan understödjas med indirekt eld samt vid behov och efter hand med direkt eld. Understödet anpassas efter framryckningen så att det kan lämnas så länge som möjligt. När understödsuppgiften för den direkta elden är löst, påbörjas lösandet av nästa uppgift. Pluton med understödsuppgift anmäler till högre chef då förbandet är understödsberett samt när understödsuppgiften inte längre kan lösas. Framryckningen startas genom att chefen kommenderar förbandet framåt eller anger en tidpunkt när framryckningen ska påbörjas Förpluton När kompaniet framrycker som förkompani (efterkompani) eller marscherar självständigt, avdelas en förpluton (efterpluton). Efterpluton avdelas längs väg som används för tillbakaryckning. Förplutonen ska skydda bakomvarande förband mot överraskande anfall samt nedkämpa svagare motstånd. Avståndet mellan förplutonen och huvudstyrkan bör vara 5-10 min så att bakomvarande ska hinna reagera vid stridskontakt och inte bli direkt bunden i strid. Vid stor risk för sammanstöt i betäckt terräng bör förpluton avdelas. Vid marsch bör det finnas en grupp som förpatrull framför förplutonen. Förpatrullen framrycker ett terrängavsnitt (ögonsamband) framför huvuddel. Kompanichefen anger vilken risk för sammanstöt som föreligger samt förväntad typ av motståndare. Bild 4:38. Pluton som förpluton vid fot- eller skidmarsch

91 MSS MSS :90325 Sid 91 (242) Vid uppehåll i marsch försvarar för-/flankplutonen tagen terräng. Vid rast, eller på kompanichefs order, spärras marschvägen. Vid sammanstöt anfaller plutonen direkt ur marschgrupperingen, om plutonchefen bedömer att motståndaren är underlägsen. Om motståndaren är överlägsen och anfaller, försvarar för-/flankplutonen stridsställning, minerar vägen och utför eldöverfall i syfte att ge bakomvarande kompani tid för förberedelser eller för att omgruppera Förpatrull Förpatrullen ska skydda förplutonens tät mot överraskande anfall eller beskjutning samt försvåra motståndarens truppspaning längs den angivna marschvägen. Förpatrullen utrustas för att kunna lösa uppgiften i såväl dager som mörker och utifrån förväntad motståndare. Framryckning över öppna terrängpartier kan understödjas av understödsgrupp. Vid sammanstöt tar förpatrullen skydd och larmar (t ex radio, rött signalskott). Om motståndaren viker, följer förpatrullen efter längs vägen och rapporterar. Stannar motståndaren, stannar förpatrullen kvar, observerar och rapporterar. Om motståndaren anfaller, bekämpar förpatrullen denne och använder rök. Om möjligt används också indirekt eld eller flygunderstöd. Minspärr kan utföras. Vid sammanstöt i mörker ska förpatrullen larma och därefter försöka bilda sig en uppfattning om vilken motståndare man stött på. Rapport ges efterhand till plutonchefen. I övrigt uppträder patrullen som under dager Framryckning med understöd All stridsförflyttning sker normalt så att förflyttningen vid behov omedelbart kan understödjas med eld. Genom att understödjande grupp kan avge eld mot terräng där motståndaren kan tänkas vara grupperad, kan framryckande grupp nyttja led eller kolonn för att vara lätt att leda, kunna nyttja dold och skyddande terräng (t ex i eller bakom byggnader, bakom murar, längs diken, längs buskridåer, bakom höjdsluttningar) och för att kunna hålla en hög framryckningshastighet. Plutonen framrycker med: 1) Eget understöd inom plutonen. 2) Understöd från sidopluton Växelvis framryckning Växelvis framryckning kan ske med: 1) Två grupper i täten som framrycker växelvis. Gruppering sker i stridsställning för att kunna understödja den andra gruppens

92 MSS MSS :90325 Sid 92 (242) framryckning. Bakre grupper framrycker bakom främre grupper, t ex på kolonn. 2) Plutonen delas upp i två troppar (två grupper vardera). Framryckning sker växelvis mellan tropparna. 3) Plutonen delas upp i två troppar (två grupper vardera). Framryckning sker med tropparna i bredd och växelvis mellan grupperna inom tropparna. Bild 4:39 Pluton under växelvis framryckning Ansatsvis framryckning Ansatsvis framryckning kan ske med: 1) Två grupper i täten som framrycker ansatsvis. Gruppering sker i stridsställning för att kunna understödja den andra gruppens framryckning. Bakre grupper framrycker bakom främre grupper, t ex på kolonn. 2) Plutonen delas upp i två troppar (två grupper vardera). Framryckning sker ansatsvis mellan tropparna. 3) Plutonen delas upp i två troppar (två grupper vardera). Framryckning sker med tropparna i bredd och ansatsvis mellan grupperna inom tropparna. Bild 4:40 Pluton under ansatsvis framryckning Framryckning över öppen yta Framryckning över öppen yta görs genom att: - avspana terrängen noga för att kunna översiktligt rekognosera framryckningsvägar och lokalisera eventuella motståndare. - gruppera understöd som kan varna, avskärma, förblinda eller nedkämpa motståndaren. - framrycka i spridd gruppering, med hög hastighet och med hög eldberedskap. Bild 4:41 Pluton under framryckning över öppen yta Åtgärder vid sammanstöt Sammanstöt innebär att stridskontakt erhålls tidigare än planerat. Tidigare uppgift och gällande insatsregler, terrängens möjligheter och motståndarens bedömda stridsvärde (styrka) styr därvid kompaniets och plutonens fortsatta agerande.

93 MSS MSS :90325 Sid 93 (242) Bild 4:42 Sammanstöt principer (förenkla bilden) Sammanstöt ska alltid rapporteras: QJ från AQ AQ sammanstöt med skyttetrupp vid X-by. AQ anfaller norr om STORA VÄGEN. Slut kom. Stridskontakt Sammanstöt Kontakt med motståndaren där strid förekommer Oplanerad stridskontakt med motståndaren Vid sammanstöt med motståndaren ska plutonen kunna anfalla och nedkämpa motståndaren genom samordning av eld och rörelse gruppera i stridsställning och därifrån nedkämpa motståndaren understödja sidopluton försvara tagen terräng bibehålla stridskontakten med motståndaren under fram- eller tillbakaryckning lösgöra från stridskontakten och genomföra kringgång, (fortsätta framryckningen) eller genomföra urdragning (tillbakarycka) Förhandssituation Om plutonen är i förhand måste plutonchefen snabbt bestämma om plutonen ska öppna eld och nedkämpa motståndaren eller inte öppna eld och kringgå motståndaren eller tillbakarycka. Motståndaren nedkämpas genom att plutonen snabbt och dolt stridsgrupperar och därefter anfaller med eld och rörelse eller tar stridsställning och öppnar eld

94 MSS MSS :90325 Sid 94 (242) Efterhandssituation Om plutonen är i efterhand ska plutonen med de grupper som är under eld gruppera i stridsställning och besvara elden med övriga grupper ta och stridsgruppera i stridsställning, beredda att anfalla. Därefter måste plutonchefen snabbt bestämma om plutonen ska anfalla och nedkämpa motståndaren manövrera för att söka nya stridsställningar och därefter nedkämpa motståndaren försvara stridsställning lösgöra för att kunna kringgå motståndaren eller tillbakarycka Ofta kan en kombination av ovanstående alternativ vara lämplig. Valet av stridssätt och stridsteknik vid sammanstöt beror på högre chefs syfte med striden, motståndaren stark eller svag, terrängen tiden samt plutonens stridsvärde. Plutonchefen fastställer om möjligt i förväg vilka principer som gäller vid olika typer av sammanstöt. Åtgärderna förövas då så är möjligt. Om händelseförloppet inte blir som tänkt styr genom kommandon. Återta och bibehåll initiativet! Var aggressiv! Håll ett högt tempo i striden! När plutonen nedkämpat motståndaren och tagit terrängen Det gäller att agera snabbt så att en vunnen framgång kan utnyttjas för att ytterligare bekämpa motståndaren eller ta terräng. Var beredd att understödja eller anfalla. Var framförallt beredd på att möta motståndarens motanfall! Rapportera till kompanichefen. Fullfölj tidigare uppgift eller vidta åtgärder enligt Försvar av taget anfallsmål Stridsförflyttning med fordon Stridsförflyttning med fordon sker enligt samma principer som beskrivits tidigare. Beroende på vilken typ av fordon och fordonets skydd, beväpning, framkomlighet och sensorer, kan framryckningen ske med olika teknik. Principen för eld och rörelse ska nyttjas vid framryckning med fordon. Beroende på fordonets skydd och egen eldkraft, kan plutonen (gruppen) behöva göra avsittning för att kunna utveckla tillräcklig eldkraft. Valet av framryckningsvägar styrs av flera faktorer: Uppgiften Fordonstyp Terrängen Motståndaren

95 MSS MSS :90325 Sid 95 (242) Väderförhållanden Direkt och indirekt eld (understöd) under framryckningen. Vagnchefen planerar sin framryckning, med hjälp av metoden mål-väg-sätt. Mål: Var ska vi härnäst? Kan jag se slutmålet härifrån? Om ordern givits på karta, var är det i terrängen? Sträva efter ett mål du kan se, ge order för framryckning dit men inte längre. Väg: Vilken väg ska vi framrycka till målet? Strävan är att kunna framrycka till målet utan att motståndaren kan se eller påverka oss på vägen dit. Använd låglinjer, svackor, skog och skugga för att undvika upptäckt. Finns det platser som motståndaren kan skjuta mot, kör ej dit! Sätt: Låg hastighet för att undvika dammuppkast och buller. Hög fart för att det inte finns bra skydd eller skyl. Observationshalt på vägen fram för att överblicka terrängen och göra ny analys. Vagnchefen ger order till föraren och skytten som sträcker sig så långt att han kan koncentrera sig på att leta mål, ta emot order, och tänka mot nästa steg i framryckningen, istället för att ha fokus på att detaljstyra vagnen. Bildsvit 4:43 Val av framryckningsvägar Undvik dammutveckling Utnyttja vegetationen Använd skugga som skydd Framryck på mörka fält Framryck längs terrängavskärningar Framryck över höjd med mörk bakgrund 4.9 Stridspaus Ta tillvara de pauser som uppstår i striden till att behålla eller höja stridsvärdet. Stridsvärdet behålls och ökas genom samordning av bevakning och skydd, ersättning av förnödenheter som t ex ammunition, materielvård och materielkontroll, god omvårdnad om plutonsmedlemmarna, att en god plutonsanda upprätthålls samt att tillfälle för att utspisa mat, dryck och att få vila ges.

96 MSS MSS :90325 Sid 96 (242) 4.10 Uppdragsutvärdering, träning och taktikanpassning Genom kontinuerlig utvärdering av strid och annan verksamhet vid plutonen ökar möjligheterna till ytterligare framgång. Erfarenheter från andra enheter eller från andra sidoförband sprids och implementeras i kompaniet genom kontinuerlig träning. Alla tillfällen att utveckla plutonens förmåga skall tillvaratas. Förövning av insatser, även om de inte genomförs i aktuell terräng, skall betraktas som en naturlig och obligatorisk del i förberedelserna. Genom förövning kan också taktikanpassning och utveckling ske. Uppdragsutvärdering genomförs i regel efter all genomförd verksamhet. Denna genomförs i två steg; omedelbar och helhetsinriktad uppdragsutvärdering. Omedelbar uppdragsutvärdering sker direkt efter varje uppdrag och i regel på lägsta organisatoriska nivå (normalt gruppen). Den syftar till att fånga upp omedelbara åtgärder och behov i gruppen innan man avslutar uppdraget för vila. Detta samtal genomförs regelbundet på initiativ av den grupp som genomför uppdraget. Det ska ske autonomt på alla nivåer i syfte att säkerställa ständiga förbättringar, vidtagande av nödvändiga åtgärder och uppföljning av personalen. Helhetsinriktade uppdragsutvärdering genomförs vid lämplig tidpunkt 0-2 dagar efter uppdraget beroende på stridsvärde. Kompanichefen reglerar genomförandet av denna. Normalt genomförs den först plutonsvis och sedan med kompaniledningen och plutoncheferna. Fokus för den helhetsinriktade uppdragsutvärderingen är uppgiften, hur vi planerade att göra och hur det blev, hur vi upplevde händelsen och vilka lärdomar vi tar med oss. Chef organiserar och genomför uppdragsutvärdering Bild 4:44 Exempel på uppdragsutvärdering

97 MSS MSS :90325 Sid 97 (242) Vid stressfyllda händelser kan tid avdelas för informationssamtal eller avlastande samtal. Dessa kan även integreras i uppdragsutvärdering om detta anses lämpligt. Sådana samtal leds av lämplig person inom plutonen eller kompaniet. Om behov av ytterligare fördjupat avlastningssamtal och krishantering finns, behöver kompaniet i regel understödjas av utomstående resurser. Erfarenhetsrapportering Plutonchefen ansvarar för att viktiga erfarenheter samlas in och rapporteras till chefen Utbildning och träning Kontinuerlig repetitionsutbildning och träning är grunden för att kunna upprätthålla ett gott stridsvärde. När tillfälle ges ska breddutbildning inom plutonen ske så att gruppernas förmåga ökar. Särskild uppmärksamhet ägnas åt att breddutbilda på vapen, fordon och sjukvård. Förmågan att genomföra övningar ska upprätthållas hos grupp- och plutonsbefälet.

98 MSS MSS :90325 Sid 98 (242) 5 ANFALL 5.1 Grunder Grunder Anfall är ett stridssätt som syftar till att ta terräng eller objekt som är viktigt eller tillfoga motståndaren förluster. Anfall krävs för att kunna nå ett avgörande i striden. Anfall genomförs med eld och rörelse. Bild 5:1 Anfall Plutonen tar i regel den terräng varifrån motståndaren kan bekämpas med eld Ett offensivt uppträdande är avgörande för framgång i strid. En metod för offensivt uppträdande är anfall. Lokal överlägsenhet eftersträvas när syftet är att avgöra striden. Motståndaren kan försättas ur stridbart skick genom att vi tillfogar denne förluster, tar fångar eller tar terräng varifrån motståndaren kan bekämpas eller inneslutas. Anfall kan även genomföras i andra syften och med lägre ambition. Sådana syften kan till exempel vara att ta terräng, avskära en motståndare, öppna väg, hindra en motståndares verksamhet under begränsad tid, tvinga bort en motståndare från ett visst område eller säkra ett område för att möjliggöra en evakuering. Anfall genomförs med eld och rörelse mot motståndaren och/eller den terräng som ska tas. Strävan ska vara att plutonen genom rörelsen tar oförsvarad terräng varifrån den kan avge eld. Elden används härvid främst för att tillfoga motståndaren förluster eller försvåra hans motåtgärder. Inledningsvis kan den indirekta elden användas för att försvåra fientlig motverkan eller för att tvinga motståndaren till förflyttning. Om möjligt sker anfall innan motståndaren har hunnit försvarsgruppera sig. Vi bör därför kunna anfalla så snabbt som möjligt och ta den terräng varifrån vi kan bekämpa motståndaren med eld. Vi måste skydda våra flanker mot motanfall och genom ett aktivt och varierat agerande behålla initiativet i striden. Vi måste även gruppera om och utnyttja fältarbeten för att minska verkan av motståndarens motanfall och artillerield. Kompaniet strider i regel inom ramen för en bataljon, men det kan också få självständiga uppgifter. Strävan är att kompaniet strider samlat. Vid anfall kan delar av kompaniet ges stridsuppgift som innebär försvar. Stridsindelningen ska vara enkel och befälsförhållandena klara. En tillfällig indelning inom kompaniet kan bli nödvändig för samordning av eld och rörelse. Tillfällig indelning kräver gott om tid för utbildning och förövning.

99 MSS MSS :90325 Sid 99 (242) Syftet med anfallet Syftet med anfallet avgör ytterst hur det ska utföras. Anfall med begränsad målsättning Då målsättningen med kompaniets anfall är begränsad - t ex störa motståndaren - ska syftet vara att skytteplutonen inte tvingas till direkt stridskontakt. Tillgänglig indirekt eld, prickskyttar och pansarvärnsrobotar används för att från undandragna, skyddade ställningar tillfoga motståndaren förluster. Plutonen används då för att bl a ta och skydda terräng varifrån den indirekta elden kan ledas, ta och skydda understödjande plutoners grupperingar, skydda kompaniets flanker eller stridsspana. Om det uppstår ett gynnsamt tillfälle under striden att tillfoga motståndaren stora förluster, ska detta kunna utnyttjas omedelbart. Anfall med hög målsättning Då målsättningen med anfallet är hög - t ex ta terräng som motståndaren försvarar - måste, förutom den indirekta elden, all direktriktad eld främst pansarvärnsvapen - sättas in i striden för att syftet ska nås. Plutonen måste ta initiativet, t ex genom att från början vara i förhand och inleda anfallet med att överraskande avge eld mot motståndaren. Initiativet behålls och striden fullföljs genom att plutonen förflyttar sig från stridsställning till stridsställning, om möjligt i oförsvarad terräng. På så sätt kan plutonen efter hand avge eld mot motståndaren från nya riktningar. Varje förflyttning ska kunna understödjas med eld. Ett högt stridstempo är nödvändigt. Detta nås genom att stridsindelningen gjorts före anfallet, kompaniet fordonstransporteras så nära utgångsläge för anfall som möjligt, order för understödet ges tidigt, order ges efter hand och när så krävs utan föregående rekognosering Stridsuppgift Plutonen får som regel i uppgift att ta och försvara terräng. Därutöver kan plutonen främst få i uppgift att understödja anfall, rensa terräng, skydda, t ex flank, fordonsavlämningsplats eller utgångsläge för anfall, utföra eldöverfall/överfall, binda, störa,

100 MSS MSS :90325 Sid 100 (242) vara kompanireserv samt stridsspana. Kompaniet strider i regel inom ramen för en bataljon, men det kan också få självständiga uppgifter. Strävan är att kompaniet strider samlat. Vid anfall kan delar av kompaniet ges stridsuppgift som innebär försvar. Stridsindelningen ska vara enkel och befälsförhållandena klara. En tillfällig indelning inom kompaniet kan bli nödvändig för samordning av eld och rörelse. Tillfällig indelning kräver gott om tid för utbildning och förövning. Kompaniet anfaller med direkt och indirekt understöd, inom eller mellan kompanier Anfallsmål Kompaniet kan anfalla för att ta terräng. Detta innebär att kompaniet ska manövrera för att komma i besittning av ett angivet anfallsmål eller viss angiven terräng. Kraven på samordning av direkt och indirekt eld varierar med hänsyn till motståndarens stridsvärde, terrängen, tids- och siktförhållandena. Kompaniet ges anfallsmål som i regel inte överstiger 1500 m bredd eller 2000 m djup. En pluton ges anfallsmål som i regel inte överstiger 300 m bredd eller djup. I terräng med korta siktavstånd (t ex skog) eller mörker begränsas anfallsmålet utbredning. Anfallsmål anges normalt i terrängen eller som ett område på kartan. Anfallsmål utgörs av den terräng som är kopplat till chefens målbild. Ett anfallsmål ska lätt kunna urskiljas i terrängen. Det väljs om möjligt i terräng som är gynnsam för fortsatt strid och för ledning av indirekt eld. Anfallsmålet är taget när plutonen behärskar hela dess bredd och terrängen bortom kan behärskas med direkt eld. När anfallsmålet tas, ingår det i stridsuppgiften att nedkämpa den motståndare som upptäcks i och bortom anfallsmålet. Motståndare kan finnas kvar i anfallsmålet de ska dock inte kunna påverka kompaniets lösande av nästa uppgift eller ett sidoförbands verksamhet. Detta innebär att bakomvarande förband inte får ta för givet att tagen terräng är fri från motståndare. När motståndare inte får finnas kvar i anfallsmålet, ges uppgiften Rensa!. Uppgiften bör innehålla hitre och bortre begränsning. Vid behov tas även terräng som inte är anfallsmål. Denna anges vid ordergivning på enklaste sätt med hjälp av UPK, samordningslinjer eller terrängen. Kompaniet stridsgrupperar och börjar ta terräng senast där motståndaren tidigast bedöms kunna påverka våra främre förband med direkt eld.

101 MSS MSS :90325 Sid 101 (242) Bild 5:2 Exempel på hur anfallsmålet (ERIK) uttrycks på karta. Samordning av eld och/eller rörelse under framryckningen mot anfallsmålet stöds av utgångspunkter och samordningslinjer Gränser Gränser anges vid behov mellan anfallande plutoner. Gräns mellan grupper anges i undantagsfall. Gränsen skall helst vara lätt urskiljbar i terrängen. Stråk, vägar eller terräng där motståndaren sannolikt kommer att framrycka bör inte utgöra gräns. Om väg eller stråk utgör gräns skall kompanichefen ange vilken pluton som ansvarar för denna. Gränser kompletteras efter hand Stridstempo Ett högt stridstempo erhålls genom en väl avvägd grad av samordning och behålls genom att planering och förberedelser har skett i flera steg samt att hänsyn tas till alternativa händelseutvecklingar. Om motståndarens stridsvärde förändras under anfallet, anpassas vårt uppträdande så att högsta möjliga stridstempo kan hållas. Agera och ta initiativet. Ta de risker detta kräver. 5.2 Planering av anfall Planeringen skall bl a ge svar på När anfallet skall påbörjas, var det skall genomföras och med vilket syfte det skall genomföras. Var och när kraftsamling skall ske. Var anfallsmålen skall förläggas. Anfallsmålen skall baseras på slutsatser ur bedömandet avseende bl a nyckelterräng och motståndarens handlingsmöjligheter. Framryckningsmöjligheter. Här beaktas även möjligheter att kunna framrycka i skydd och skyl. Gränser och samordningslinjer. Behov av samordning mellan plutoner. Behov av samordning mellan rörlighet och indirekt bekämpning. Var och när tillfälligt försvar skall genomföras.

102 MSS MSS :90325 Sid 102 (242) Kompaniets stridsplan ska medge att initiativet behålls genom att plutonchefer tillåts agera mot målbilden. Stridsplanen bör även medge flexibilitet avseende vilket pluton som skall lösa respektive uppgift. Övrig planering kan innefatta: Genomförande av logistikplanering, omfattande organisation vid evakuering av skadade och sjuka, omgruppering av underhållsomgångar, återfyllnad samt skydd av underhållsförband. Plan för att upprätthålla sambandet. Plan för samordning av luftrummet samt genomförandet (koordineringen) av luftvärnseld och indirekt eld med flygverksamhet, såsom flygunderstöd (CAS), helikopter och UAV. 5.3 Förberedelser för anfall Förberedelserna omfattar Delge och komplettera order Ersätta eller förstärka upp med ammunition, drivmedel, vatten och livsmedel Vid behov genomföra stridsindelning Inhämta och delge underrättelser om motståndarens gruppering Rekognosera framryckningsvägar och anfallsmål Om tid medges föröva anfallet eller delar därav Manövrera till lämpligt utgångsläge för anfall (UFA) Förberedelserna genomförs undandraget motståndarens insyn och påverkan och skall i regel vara genomförda i sin helhet senast i utgångsläge för anfall (UFA). Uppehållet i UFA görs så kort som möjligt. 5.4 Genomförande av anfall Framryckning mot anfallsmålet Syftet med framryckningsskedet är att utan stridskontakt manövrera till det terrängavsnitt varifrån kompanichefen valt att bryta in i anfallsmålet. Förpluton och flankskydd kan avdelas vid behov. Framryckningsvägar väljs så att naturliga ledstänger kan användas och terräng som motståndaren bedöms försvara, har påverkat med fältarbeten eller är kanaliserande undviks. Kompani med hjulburna enheter är i regel beroende av minst en väg i sitt anfallsområde. Vid tjäle och ringa snödjup ökar förbandets stridstekniska rörlighet avsevärt då fält och småbruten terräng kan nyttjas för framryckning i större utsträckning an annars.

103 MSS MSS :90325 Sid 103 (242) Den indirekta elden används för nedhålla, förblinda eller avskärma terrängpartier varifrån motståndaren kan påverka framryckningen. Vid förband med stridsfordon sker anfallet i regel uppsuttet i framryckningsskedet. Vid förband med trupptransportfordon kan framryckaskedet vara tvådelat, med en uppsutten och en avsutten del. Övergång till avsutten strid sker antingen vid fordonsavlämningsplats (FAP) eller omlastningsplats (OLP) Fordonsavlämningsplats (FAP) Fordonsavlämningsplatsen kan vara kompanivis eller plutonsvis. Där maskeras och kvarlämnas fordonen. I regel avdelas bevakningsstyrka under parkbefälets ledning. Parkbefäl är en tillikabefattning som regleras i kompaniets stående order och utses i regel ur stab- och trossplutonens befälskader. Plutonen ska kunna lämna fordonsavlämningsplatsen rätt utrustad och stridsberedd inom 10 min. Åtgärderna sker rutinmässigt enligt stående order varvid plutonchefen ger order om eventuella förändringar. Vid Körning lastas understödsvapen med tillbehör i fordon som ska framrycka med plutonen under anfallet. Om förstärkningsplagg medförts buret lastas de över till fordon som går med i rörelsen framåt. Plutonchefen (stf) kontrollerar plutonen före avmarsch. Från fordonsavlämningsplatsen rycker plutonen fram på ett led under fotmarsch (bärning). Fordon som medföljer framrycker normalt i kön. Kommando: Fordonsavlämningsplats om 5 min. Tjänst till fots (körning/bärning)! Kommando: "Tjänst till fots (skidor)! Bärning (Körning) - (Stridspackning)! avsittning!. Vid Tjänst till fots körning får tyngre materiel ligga kvar i fordon. Bild 5:3 Fordonsavlämningsplats (FAP)

104 MSS MSS :90325 Sid 104 (242) Omlastningsplats (OLP) Omlastningsplatsen är där övergång till avsutten strid sker om fordonen skall följa med i den fortsatta rörelsen. Val av omlastningsplats överlåts i regel till plutonchef och sker således oftast plutonsvis. Kommando: Omlastningsplats om 5 min. Tjänst till fots (körning/bärning)! Kommando: "Tjänst till fots (skidor)! Bärning (Körning) - (Stridspackning)! avsittning!. Bild 5:4: Exempel framryckaskede där FAP används Bild 5:5 Exempel på hur OLP kan användas Utgångsläge för anfall (UFA) Utgångsläge för anfall (UFA) väljs i terräng som skyler och skyddar plutonen mot upptäckt och motståndarens eld. Hänsyn tas till bullergränsen. Kompanichefen organiserar i regel skyddet av utgångsläget. Plutonchefen svarar för skyddet i anvisade riktningar. Huvuddelen av plutonens soldater vistas i tilldelade eldställningar. Fordon grupperas flygskyddat och grupperna hämtar sin materiel. Understödsvapen, t ex granatgevär, nollställs senast i utgångsläget. Om order ska ges till samlad pluton sker detta på en central plats. Poster lämnas kvar i gruppernas stridsställningar. Efter ordergivningen återgår

105 MSS MSS :90325 Sid 105 (242) grupperna till sina stridsställningar eller intar stridsgruppering enligt ordergivningen. Uppehållet i utgångsläge för anfall ska göras så kort som möjligt. Förflyttningen till utgångsläge för anfall sker i regel med plutonen på ett led. Från utgångsläget förflyttar sig plutonen på ett led eller stridsgrupperad. Vid de främre plutonerna i kompaniet intas i regel stridsgrupperingen i utgångsläge för anfall, dock senast på säkerhetsavståndet för den egna indirekta elden. Plutonchefen ska om möjligt rekognosera anfallsterrängen. Då läget medger det kan gruppcheferna delta. Avståndsinstrument och GPS medförs om möjligt i syfte att fastställa skjutavstånd och positioner. Vid rekognoseringen ska i första hand följande frågor besvaras: Varifrån kan motståndaren med eld påverka plutonen? Farligaste riktningen? Vilken terräng måste plutonen ta (behärska) för att med eld kunna nedkämpa motståndarens stridsfordon? Lämplig framryckningsväg och framryckningsform via denna terräng och till anfallsmålet? Plutonens anfallsmål? Avstånd? Mot vad och när bör vår eld avges? Säkerhetsavståndet? Ungefärlig framryckningstid till säkerhetsavståndet? Kompassriktningen under framryckningen och riktmärken som syns även i rök och brisadmoln? Hur kan plutonen nå säkerhetsavståndet dolt och skyddat väg och grupperingsform? Om möjligt klarläggs även: Motståndarens möjligheter till omgruppering inom och till plutonens anfallsmål? Lämpliga stridsställningar för understödsgruppen och skyttegrupperna intill och i anfallsmålet? Lämpliga stridsställningar varifrån framryckningen kan understödjas? Observationsmöjligheterna efter hand som plutonen tränger in i anfallsmålet? För grupperna lämpliga framryckningsriktningar och anfallsmål samt tänkbara stridsställningar för pansarbekämpning? Under tiden som plutonchefen rekognoserar, leder ställföreträdaren verksamheten i utgångsläge för anfall. Bl a grupperas grupperna i stridsställningar, fördelas ammunition och sjukvårdsmateriel, ordnas utrustningen: Materielen, främst vapnen, kontrolleras, eventuellt ställs fordon i ordning för evakuering av skadade och sjuka samt förbereds samling av plutonen för ordergivning. Vid behov kompletteras åtgärderna för Färdiga till strid. Plutonchefen avgör från fall till fall hur ordergivningen ska ske. Vid anfall med kort förberedelsetid ges order enbart till gruppcheferna. Plutonchefen

106 MSS MSS :90325 Sid 106 (242) orienterar då i stora drag om hur anfallet ska gå till. Därefter ger han order till respektive gruppchef. Kompletterande order ges sedan efter hand. Då tiden medger det ges order till samlad pluton. Vid behov avkortas följande orderexempel i tillämpliga delar. Muntliga order ska alltid repeteras! Grupperingskommando: 1. grupp! Vid... Kompass...! (Stridstriangel) Stridstriangel framåt! Plutonchefen kontrollerar att order omsätts på avsett vis Strid under anfall Strid under anfall är i regel den avgörande delen av anfallet och genomförs med eld och rörelse. Här avgörs den fortsatta framgången av hur väl förbandet lyckas ta terrängen och att nedkämpa motståndaren i och bortom anfallsmålet. Anfallet ska hållas igång tills syftet med striden har nåtts. Strävan är att ta oförsvarade terrängpartier varifrån motståndaren kan nedkämpas med direkt och/eller indirekt eld. Närstrid i motståndarens stridsställningar undviks om inte styrkeförhållandena är mycket gynnsamma. Striden genomförs med understöd, d v s eld från sidopluton för att möjliggöra förflyttningar, omfattningar och kringgångar. Indirekt eld används för att nedkämpa upptäckta motståndare samt nedhålla anfallsmål och flanker. Vid kompanier som i huvudsak strider avsuttet med burna vapen utgör indirekt eld det viktigaste vapnet varvid plutonernas främsta uppgift är att ta terräng åt eldledare och tyngre vapensystem så att dessa kan verka.

107 MSS MSS :90325 Sid 107 (242) Bild 5:6 Exempel på hur kompanichefen samordnar striden med order efter hand. (Bilden bryts också ner till pluton med grupper som anfaller). Ändra skjutgräns vänster till skjutgräns höger. Samordningen underlättas om tydliga terrängformationer används som ledstänger eller uppfång för rörelser. Om sådana saknas och sikten är begränsad kan samordningen istället underlättas genom större separation mellan plutonerna. Plutonerna kan tilldelas plutonsanfallsmål både före och inom ramen för kompaniets anfallsmål.

108 MSS MSS :90325 Sid 108 (242) Bild 5:7 Exempel på plutonsanfallsmål som tilldelas efter hand. (Bilden bryts också ner till pluton med grupper som anfaller). Framryckningen sker växelvis från stridsställning till stridsställning med eld och rörelse samordnat inom plutonen. Plutonchefen och gruppcheferna anpassar plutonens och gruppernas formeringar smidigt efter terrängen och stridssituationerna. Plutonchefen samordnar gruppernas strid med order efter hand för att komplettera tidigare givna order. Främst anges stridsgrupperingsformer, stridsuppgifter, elduppgifter, eldområden och skjutgränser och vid behov gränser mellan grupperna. Stridsgrupperingsformerna ändras vid behov så att de anpassas till motståndarens uppträdande och till terrängen. Enstaka minor eller skott (eldskurar) får inte hejda plutonen, utan grupperna nedkämpar motståndaren från stridsställningar på vägen mot plutonens anfallsmål. Om delar av plutonen hejdas av motståndarens eld och/eller mineringar, sker kraftsamling till terräng där framgång vunnits. Skyddet av flankerna beaktas.

109 MSS MSS :90325 Sid 109 (242) Om plutonen hejdas av kraftigt motstånd och inte kommer framåt, måste kompanichefen besluta om att skjuta ytterligare indirekt eld, nyttja reserver från annan riktning eller genomföra nytt anfall. Om kompaniet beskjuts med avståndslagda minor, genomförs minbrytning om möjligt plutonsvis genom direkt eld. Strävan är att fortsätta anfallet på öppna stråk eller vägar där minorna lättare kan upptäckas och undvikas. Bild 5:8 Exempel på plutons anfall Om anfall måste ske direkt mot terräng som motståndaren som försvarar, framrycker plutonen med understöd av indirekt och direkt eld och nedkämpar motståndaren genom närstrid. Om möjligt ska plutonen härvid kunna passera säkerhetsavståndet utan uppehåll och utan att behöva använda egna vapen. När anbefalld terräng tagits ska stridskontakt med motståndaren behållas, t ex genom stridsspaning. Omgrupperar motståndaren bort från anfallsmålet förföljs denne med eld. Om anfallet är framgångsrikt, och om det överensstämmer med kompanichefens stridsplan, ska möjligheten att snabbt anfalla in på djupet av motståndarens gruppering tas tillvara Försvar av tagen terräng och fortsatt anfall Genom att hålla ett högt tempo i anfallsstriden försvåras motståndarens möjligheter till samordnad strid och vi kan ta och bibehålla initiativet. Då anfallsmålet är taget skall plutonen skyndsamt genomföra erforderliga förberedelser för att kunna lösa sin beredduppgift alternativt ny tilldelad uppgift. Om plutonchefen upptäcker möjligheter att ta initiativet och fortsätta anfallet t ex om motståndaren viker lämnas förslag (positiv rapportering) till kompanichefen om lämpliga åtgärder. Om uppgiften och läget inte medger eller plutonchefen inte ser något omedelbart tillfälle till att ta initiativ, omgrupperas grupperna vid behov till nya stridsställningar varifrån terrängen bortom anfallsmålet bättre kan behärskas med eld. Grupperna försvarar tagen terräng. Då plutonens uppgift är tar, beredd igångsätts beredduppgiftens lösande först på kompanichefens order. Är uppgiften däremot tar, tar därefter igångsätts nästa anfall med minsta möjliga dröjsmål. Dock måste plutonchefen alltid genomföra de nödvändiga förberedelser som den nya uppgiften kräver. Dessa förberedelser kan bestå av: Eldförberedelser

110 MSS MSS :90325 Sid 110 (242) Sökpatruller bakåt Kompletterande ordergivning Ammunitionsuppfyllnad eller utjämning Grupperna anmäler eld- eller anfallsberedda så snart förberedelser vidtagits. Plutonchefen anmäler eld- eller anfallsberedd samt lägesrapporterar till kompanichefen. 5.5 Anfall i skog När kompaniet fram rycker genom skog till utgångsläge för anfall mot en motståndare, är en pluton vid behov förpluton. Förplutonens grupperingsform anpassas med hänsyn till terrängen och behovet av beredskap. Förplutonen rycker fram under tystnad med noggrann observation och med ofta återkommande halter, då man kontrollerar sambandet och grupperingen. Anfall i tät skog sker lämpligen på stridskolonn eller stridstriangel beroende på uppgift, motståndare och terrängen. Fördelen med stridskolonn är att det underlättar ledning och fortsatt anfall vid sammanstöt. Fördelen med stridstriangel är att plutonen kan ta större bredd under anfallet. Anfallsmålet anges i ett visst antal meter i en kompassriktning. Plutonchefen leder plutonen från en plats omedelbart bakom främre grupp (vanligen riktgruppen). Ställföreträdaren kan få till uppgift att hålla samband med sidopluton. Framryckningen anpassas så, att kompaniet inte splittras. Den kan ske med en hastighet av ca 50 m/min (smygande ca 25 m/min). I tät skog rycker plutonen i regel fram på smal gruppering med skyttegrupperna främst. Exempel på kompanichefens order till förpluton: "1. pluton, förpluton, vid... kompass..., plutonsvis, ett led! Framåt!" Bild 5:9 Pluton strid i skog. Sammanstöt i fronten Bild 5:10 Pluton strid i skog. Sammanstöt i flanken

111 MSS MSS :90325 Sid 111 (242) 5.6 Anfall i bebyggelse Grunder Strid i bebyggelse beskrivs särskilt i FMR MOUT och Handbok SIB. Strid i bebyggelse karaktäriseras av snabba, våldsamma stridsförlopp, ofta på korta håll samt hot från höghus och tak. Stridsfältet är i regel mycket fragmenterat och svårt att överblicka. Striden i bebyggelse är tidskrävande. Överraskningsmomenten är många och de fysiska och psykiska påfrestningarna är stora. Motståndaren kan komma från alla håll, även ovan- och underifrån. Byggnader kan ses som hinder, skydd, eldställningar och framryckningsvägar. Både extremt korta och långa skjutavstånd förekommer. Indirekt eld kan användas som stormeld eller för att avskärma eller avskära flank. Terrängförhållandena är sådana att överraskningsmoment lätt kan medföra kraftsplittring för anfallande styrka. Därför måste striden föras stegvis in på djupet av målet, man sträva efter korta ordergivningar efterhand under stridens gång, små tätstridsgrupper för anfallsstriden och efterföljande enheter försvarar redan rensade rum/hus samt avlösning av varje tätstridsgrupp vara förberedd vid varje delmål. Detta ställer stora krav på befäl och soldater på alla nivåer. Den enskildes förmåga att ta initiativ när möjlighet uppstår kan få mycket stor betydelse. Syftet med striden måste vara känd hos all personal inom plutonen. Bild 5:10 Anfall i bebyggelse Kompaniet behöver i regel ett anfallsområde med en bredd av 3-6 genomgående gator för att möjliggöra kringgångar, omfattningar och andra manövrar i sida. Anfallsmål bör inte överstiga 2-4 gators bredd. Plutonerna anfaller längs 1-2 gator. Kompaniets plutoner strider normalt avsuttet även då dessa är utrustade med stridsfordon. Fordonen framrycker i plutonens gruppering för att skydda dem från närpansarvärnshotet. Stridsfordon står även i bebyggelse för plutonens huvudsakliga eldkraft utomhus. Det ofta mycket fragmenterade stridsfält medför att underhållstransporter och transporter för evakuering av skadade och sjuka måste eskorteras. I normalfallet svarar kompaniet själv för att avdela resurser för detta. Pluton bör i bebyggelse främst ges stridsuppgifterna ta eller försvara. Andra uppgifter kan t ex vara att understödja eller skydda. Även andra

112 MSS MSS :90325 Sid 112 (242) stridsuppgifter kan användas beroende på uppgift, syfte med striden och stridsidé. Tänk på: En sak i taget - I krig är endast det enkla möjligt. Genom att göra en sak i taget skapas enkelhet. Ett hus i taget, en grupp i taget, ett våningsplan i taget, ett stridspar i taget, ett rum i taget, osv. Såväl enskild soldat som chefer på olika nivåer måste fokusera på egen uppgift i aktuell situation och lösa ut den, innan de påbörjar lösandet av nästa uppgift. Här och nu - Chefer måste fatta beslut, stridsleda och agera utefter aktuell situation, just här och nu. Fokus måste läggas på aktuell situation och först efter att problemet är löst kan fokusen flyttas. Farliga riktningar observation - I varje ny situation måste soldater och chefer på alla nivåer lära sig att analysera vad som är farlig riktning just nu. När en grupp observerar rakt fram måste nästa grupp förstå att deras farliga riktning är husgaveln eller bakom dem. Var uppmärksam på hur framförvarande stridspar eller grupp agerar anpassa eget agerande och täck upp i annan riktning. Tydlighet och följsamhet - I all strid är tydlighet viktig, men vid strid i bebyggelse ökar vikten av detta med hänsyn till de korta stridsavstånden och den korta reaktionstiden. Att vara tydlig innebär såväl att prata tydligt som att tydligt visa vad man menar vid exempelvis observation eller vapenhantering. Chefer på olika nivåer måste vara tydliga i såväl order som rapporter. Bild 5:11 Chefen vid anfall i bebyggelse Stridsindelning Då en pluton ges i uppgift att anfalla i bebyggelse bör den utöver reglementerad utrustning tillföras ytterligare ammunition, handgranater, sprängmedel samt om möjligt även verktyg (brytverktyg), rep, klätterkrokar, stegar m m. För att underlätta vid strid under anfall stridsindelas normalt plutonen enligt följande: Understödsgrupp Inbrytningsgrupp Anfallsgrupp Fältarbetsgrupp Bild 5:12 Stridsindelning vid anfall i bebyggelse Understödsgrupp svarar för understöd av övriga gruppers förberedelser och inbrytning. Understödet avser både direkt understöd mot byggnaden och eld mot motståndare som uppträder i anslutning till anfallsmålet.

113 MSS MSS :90325 Sid 113 (242) Detta ställer stora krav på framför allt gruppchefens lägesuppfattning, vart egna sidoförband finns och var skjutgränserna är. Vid behov tillförs extra understödsvapen från plutonens övriga grupper till understödsgruppen. Understödsgruppen bör som beredduppgift antingen försvara stridsställning utanför huset, eller utgöra anfallsgrupp Inbrytningsgrupp ansvarar för att ta och säkra inbrytningszonen och därmed möjliggöra för övriga plutonen och kompaniet att ta resten av byggnaden. Denna grupp skall tillföras extra handgranater. Inbrytningsgruppen avdelar regelmässigt en förbindelseman. Denna grupp skapar brohuvudet så att anfallsgruppen(-erna) kan anfalla genom och ta resten av byggnaden. Om inte fältarbetsgruppen finns utanför inbrytningspunkten som skydd ingår det i inbrytningsgruppens uppgift att försvara inbrytningspunkten utvändigt med minst en man. Inbrytningsgruppen bör inte ha någon beredduppgift inom ramen för anfallet mot byggnaden i syfte att kunna försvara inbrytningspunkten, men kan mycket ges beredduppgift inför fortsatt anfall. Anfallsgrupp är beredd att omedelbart efter inbrytningsgruppen fortsätta anfallet i byggnaden. Under inbrytningsmomentet kan de ha understödsuppgifter. Denna grupp skall tillföras extra handgranater. Anfallsgruppen har till uppgift att anfalla igenom inbrytningsgruppen så fort inbrytningszonen är tagen. Detta innebär att anfallsgruppen måste framrycka omedelbart efter inbrytningsgruppen, för att snabbt komma igång med anfallet mot resten av byggnaden. I första hand skall anfallsgruppen ta terräng uppåt där så är möjligt. Om plutonen disponerar mer än en anfallsgrupp så fullföljer den andra anfallsgruppen anfallet direkt efter anfallsgrupp. Fältarbetsgrupp ansvarar för att öppna inbrytningspunkterna. I denna grupp koncentreras fältarbetsresurser såsom till exempel sprängmedel, stegar och firningsutrustning. Fältarbetsgruppens har i regel till uppgift att genomföra: Fältarbeten för egen rörlighet; dvs. öppna upp inbrytningspunkten. Försvar av inbrytningspunkten utvändigt. Skeninbrytning i annan del av byggnaden. Beredd spränga bräsch inne i byggnaden Rensa blockering av trappa och korridor Om plutonen består av tre grupper övertar anfallsgruppen fältarbetsgruppens uppgifter i den utsträckning det är möjligt.

114 MSS MSS :90325 Sid 114 (242) Framryckning Framryckning i bebyggelse sker inledningsvis normalt utomhus. Framryckning utomhus lämpar sig då högt tempo efterfrågas, då låg risk för sammanstöt föreligger eller då motståndaren förväntas bjuda på svagt motstånd. Framryckning genom byggnader sker då dold framryckning krävs eller då motståndarens behärskar gatorna med eld eller då mineringar och andra fältarbeten hindrar vår framryckning utefter gator. Framryckning inomhus medför avsevärt större tidsåtgång och att det blir svårare att hålla sambandet inom plutonen. Förbandet framrycker normalt igenom bottenvåningen (markplan). Då en hög eldberedskap eftersträvas sker framryckningen regelmässigt som vid genomsök. Framryckningsvägen igenom byggnader, den så kallade Gröna vägen, bör märkas ut för att underlätta bakomvarandes framryckning samt underlätta tranporter av skadade och underhåll. Pluton anfaller i regel på stridskvadrat med två troppar längs ömse sidor av en gata. Plutonchefen och ställföreträdaren leder var sin tropp. Bakomvarande pluton rycker i regel fram på stridskolonn. Grupperna i plutonen observerar den motsatta sidan av gatan (fönster, källargluggar, tak osv). Eld med pansarvärns- och eldhandvapen ska snabbt kunna öppnas mot upptäckta mål. När risken för sammanstöt är stor, framrycker plutonen stridsgrupperat så att understöd kan lämnas fortlöpande. Plutonens anfallsmål är meter beroende på plutonens storlek och terrängens beskaffenhet. Pluton framrycker normalt längst en gata, men bör disponera ytterligare två gator för att kunna breddgruppera samt genomföra omfattning samt kringgång. Då plutonen framrycker kan prick- och skarpskyttar användas som understöd. Genom att gruppera i högt belägna eldställningar ges en klarare lägesbild samtidigt som välriktad eld kan avges för att understödja plutonen. De kan antingen gruppera som flankskydd för att kunna avge eld längs parallellgående gator och stråk eller framrycka med plutonen från eldställning till eldställning och därifrån understödja plutonens framryckning. Bild 5:13 Plutons framryckning i bebyggelse Vid passage av korsning med pluton bibehålls observationen och eldberedskapen i korsningen genom att första och andra grupp tar korsningens hitre hörn varvid tredje och fjärde framrycker igenom och tar korsningens bortre hörn. Därefter framrycker första och andra grupp över korsningen och igenom tredje och fjärde grupp.

115 MSS MSS :90325 Sid 115 (242) Bild 5:15-17 Passage av korsning Bild 5:18-20 Riktningsförändring Sammanstöt Bibehåll lägesuppfattningen och runtomkringobservationen vid en sammanstöt, fokusera inte bara på den motståndare som förbandet är i strid med. Soldater och grupper som ej är i strid bibehåller observationen mot eget eldområde. Motståndarens huvudstyrka behöver ej vara på den plats eller i den riktning där sammanstöten initialt sker. Även efter en sammanstöt då förbandet intagit skyddsställning bör kontakten/stridskontakten bibehållas, för att bibehålla en så bra lägesuppfattning som möjligt. Förhandssituation Då förbandet befinner sig i en förhandssituation har chefen olika valmöjligheter. Initialt måste chefen fatta beslut om eld ska öppnas eller ej. Om möjligt behöver inte förbandet öppna eld direkt, utan chefen har här en möjlighet att välja vilka vapensystem som ska nyttjas, att manövrera till en fördelaktig stridsställning för striden alternativt att göra kringgång. Efterhandssituation Vid en efterhandssituation måste initiativet återtas för att överleva. För att återta initiativet och skapa eldöverlägsenhet måste motståndarens grupperingar lokaliseras och varefter eld öppnas mot dessa. Om gruppen eller plutonen inte initialt kan lokalisera motståndaren, kan enheterna kvarstanna i skyddsställning tills detta gjorts eller avskärma med rök för att kunna lösgöra sig. Sammanstöt i front eller rygg förhand Grundmetod vid sammanstöt i front eller rygg är för pluton likväl som för grupp Gata bakåt. Då plutonchefen ger order Gata bakåt skall båda de två främre grupperna agera enligt principen Gata bakåt. Plutonen framrycker normalt på stridskvadrat och kan därmed ta och försvara närmaste skydd (sidogata eller motsvarande) med de två bakre grupperna. Vid sammanstöt i front eftersträvas att genomföra omfattning alternativt kringgång. Bild 5:21-26 Sammanstöt förhand

116 MSS MSS :90325 Sid 116 (242) Sammanstöt i front eller rygg efterhand Då plutonen hamnar i efterhand mot en motståndare i front eller rygg måste inledningsvis gruppcheferna agera för att få sina grupper i skydd. Plutonchefen och gruppcheferna samordnar därefter eld och rörelse genom att skaffa eldöverlägsenhet, varvid plutonen påbörjar förflyttning med hjälp av principen gata bakåt. Bild 5:27-32 Sammanstöt efterhand Sammanstöt i sida förhand Vid sammanstöt i sida i förhand bibehålls observationen mot det upptäckta hotet. Gruppen som framrycker på motsatta sidan av gatan tillbakarycker intill dess att de har kommit ur motståndarens eldområde och tar därefter stridsställning med huvudsaklig observation framåt och mot motsatt gavel. Den bakre gruppen tillbakarycker till närmaste korsning/snedgata och försvarar där stridsställning mot ingående vägar med huvuddel medan mindre del försöker få observation mot motståndaren. När plutonchefen anser att det finns tillräckligt beslutsunderlag, genomförs antingen omfattning eller kringgång av motståndaren. Bild 5:33-37 Sammanstöt sida förhand Sammanstöt i sida efterhand Även om plutonen befinner sig i efterhand skall agerandet vara enligt plutons sammanstöt i sida förhand. Genom detta agerande ökar möjligheterna för plutonchefen att få en riktig lägesuppfattning och kan därefter bestämma om motståndaren skall kringgås eller om vi ska ta strid. Detta kan ske genom omfattning alternativt genom att framrycka igenom byggnader för att nå bättre stridsställningar varifrån vi kan nedkämpa motståndaren Strid under anfall Striden förs i så stor utsträckning på samma sätt som i småbruten och betäckt terräng. Stridsförflyttning sker längs gator, järnvägar och grönstråk. Stridsställningar tas vid behov i och på oförsvarade hus varifrån motståndaren nedkämpas. Vid stridskontakt undviks gator i möjligaste mån, då dessa utgör naturliga bekämpningsområden. De framryckningar som sker då strid under anfall förlöper längs gator och över ett större terrängpartier genomförs om möjligt igenom byggnader eller då förbandet tvingas framrycka längs gator, genom samordning av eld och rörelse från skydd till skydd. Gator i riktning mot motståndaren skall undvikas. Istället bör byggnader, bakgårdar, trädgårdar m.m. utnyttjas även om detta innebär anfallstempot nedgår. Understöd grupperas längs gator och mot hus där motståndaren grupperat och framryckning mellan stridsställningar sker genom hus (jämför dessa med

117 MSS MSS :90325 Sid 117 (242) skog). Hus som används för omgrupperingar genomsöks i regel inte utan plutonerna framrycker i regel bara igenom med lämplig (hög) eld- och stridsberedskap. Vid behov avdelas flankskydd i osäkra riktningar. Bild 5:38 Strid under anfall Strid under anfall sker metodiskt och systematiskt med principen Ett våningsplan i taget, en grupp i taget, en lägenhet i taget, ett rum i taget, ett stridspar i taget osv. Cheferna styr och ger steg för steg order eller kommandon, med tecken och vid behov även verbalt. Strävan är att genomföra anfallet så tyst som möjligt. Metoden bygger på hög grad av samordning från gruppcheferna där tempot anpassas efter situationen. Även om anfallet bedrivs metodiskt och systematiskt måste grupperna kunna tempoväxla och då situationen kräver övergå till en offensiv metod med mindre krav på samordning. Bild 5:39 Plutons framryckning igenom byggnader på väg mot anfallsmålet Strid i byggnad Plutonen kan få order att ta en byggnad. Plutonchefen måste bedöma följande: Civilläge. Anfallsmålets beskaffenhet (väggarnas bedömda tjocklek och motståndskraft, förbindelser i huset, brandrisk och försåtmineringar), Inbrytningspunkten och hjälpmedel vid inbrytningen samt Åtgärder för att ta upp bräscher i väggar eller hinder. Anfallet görs så här: Understödjande pluton öppnar eld mot anfallsmålet. Spränggranater skjuts genom fönster och dörrar. De bräscher som krävs i hinder och väggar sprängs eller skjuts med granatvapen.

118 MSS MSS :90325 Sid 118 (242) Skyttegrupperna rycker fram och tar de närmaste rummen. Understödjande grupp (pluton) rycker på plutonchefens (kompanichefens) order fram, beredd att understödja en fortsatt stormning, tillbakaryckning eller för att skydda flanken. När en byggnad med flera våningar ska tas, ska plutonen snarast ta den översta våningen. Plutonen rycker fram på smal bredd genom upptagna hål i taken. Byggnaden rensas därefter våningsvis uppifrån och ner. Bild 5:40 Exempel på en skytteplutons rensning av byggnad med flera våningar Om anfallet ska fortsätta genom flera sammanbyggda hus, ska möjligheterna att gå fram på tak, längs vindar eller genom att spränga hål i väggar utnyttjas. Grupper som avdelats för skydd grupperas i regel i bottenvåningen. Poster avdelas vid trappor, dörrar o dyl som skydd för överfall. Plutonchefen leder striden med tecken och efter hand givna order. För att denne ska kunna göra detta, krävs att denne fortlöpande orienteras av gruppcheferna om byggnadens utseende och motståndarens verksamhet. Försvarade byggnader rensas vid behov, men strävan är alltid att i första hand nedkämpa motståndaren med eld utifrån. Rensning föregås regelmässigt av förbekämpning och inbrytningseld. Hus som skall rensas isoleras först, oftast genom en L-gruppering, och motståndarens styrketillväxt motverkas genom utåtriktade stridsställningar med del av kompaniet. Rensning är resurs- och personalkrävande. Bild 5:41 Exempel på gruppering vid strid i hus Då läget eller insatsregler inte medger rensning genomsöks hus, varvid eld öppnas först vid stridskontakt. Stridstekniken är i övrigt densamma som vid rensning.

119 MSS MSS :90325 Sid 119 (242) Vid strid i bebyggelse förtydligas i regel uppgiften Ta med rensa eller genomsök. Om inget förtydligande ges avses Ta genomsök Understöd Understödsställningar bör om möjligt grupperats vinkelrätt i förhållande till anfallsriktningen för att kunna nå verkan då motståndaren använder sig av frontalt skydd. Bild 5:42 Understöd grupperat vinkelrätt Närpansarvärnsvapen kan nyttjas som understödsvapen. Genom att med pansarvärns- eller granatvapen avge eld in emot de inre delarna i byggnader istället för att skjuta mot närstående fasad, skapas förutom den materiella verka även en stor psykologisk verkan hos den försvarande motståndaren. Omedelbart innan inbrytning sker flyttas elden så att eldförbud råder mot inbrytningspunkten och intilliggande öppningar. När inbrytning i anfallsmålet skett kan endast punktmålseld mot identifierade mål avges. Då inbrytningsgruppen brutit in på ett våningsplan råder vanligtvis eldförbud mot det våningsplanet för att undvika vådabekämpning. Elden avges då mot de övre våningsplanen tills anfallet skall fortsätta mot dessa våningsplan. Beroende på byggnadens storlek kan understödselden flyttas framför främre grupp på samma våningsplan. Härvid måste plutonens tät märkas ut varvid eld kan avges mot 3-4 öppningar framför främre grupp. Bild 5:43 Utmärkning av främre tät vid understöd Inbrytning Inbrytning avser momentet när man övergår från strid utomhus till strid i byggnad. Generellt kan det ske på två sätt: Oplanerad inbrytning sker t.ex. vid sammanstöt då förbandet tar skydd eller tar stridsställning i byggnader. I detta fall är byggnaden man bryter in i inte anfallsmålet. Planerad inbrytning genomförs då byggnaden är anfallsmålet. Finns motståndaren i byggnaden skall planerad inbrytning alltid ske. Inbrytning kan ske genom att samtidigt genomföra skeninbrytning för att skapa osäkerhet hos motståndaren var det egentliga anfallet kommer att genomföras. Inbrytningspunkt välj så att motståndaren så lite som möjligt kan påverka framryckning och inbrytning, i regel gavel/kortsida på byggnad där eget understöd kan verka. Inbrytningen måste snabbt med tempo, varje dröjsmål kan orsaka förluster.

120 MSS MSS :90325 Sid 120 (242) Huvudingångar (ytterdörrar) ska normalt antas vara försvarade och minerade, varvid inbrytningen bör väljas till andra ingångar. Inbrytningen sker antingen lågt eller högt. Oavsett om inbrytningen genomförs som hög eller låg inbrytning eftersträvas att så fort som möjligt komma upp till byggnadens övervåning. Detta görs genom plutonen på varje våning tar en inbrytningszon för att därefter genomföra anfallet uppifrån och ner. Hög inbrytning möjliggör överraskning då anfallet sker ifrån en annan riktning än den förväntade varvid anfallet inne i byggnaden kan fortsätta mot motståndarens rygg och flank, samtidigt som motståndarens förberedda eldställningar undviks. Vid hög inbrytning kan motståndaren pressas ut från byggnaden. Det är lättare att anfalla nedför än att anfalla uppför inne i anfallsmålet. Hög inbrytning är i regel svår eftersom det är svårt att dolt och snabbt bryta in med tempo och samtidighet. Detta medför att plutonen blir extra sårbar vid själva inbrytningen, samtidigt som det kräver särskild utrustning. Därutöver kan det vara svårt att få fram reserver. Låg inbrytning är enklare och går att genomföra utan större förberedelser. Hög eldberedskap kan bibehållas vid själva inbrytningen. Chefer har bättre möjlighet att välja medel och metod vid stridskontakt då det enklare går att få fram förstärkning, lösgöra sig från stridkontakten och få ut egna skadade ifrån byggnaden. Då låg inbrytning genomförs finns risk att förbandet anfaller rakt in i motståndarens förberedda eldställningar, särskilt då inbrytning igenom ytterdörr eller huvudentré genomförs. Valet av inbrytningsmetod är beroende av anfallsmålets/byggnadens konstruktion, uppgift samt civilläge. Inbrytningszonen är ett område innanför inbrytningspunkten som är så stor att motståndaren inte kan påverka inbrytningspunkten med direktriktad eld. Det innebär i praktiken 2-4 rum då det bör finnas minst ett rum som en buffert närmast rummet med inbrytningspunkten samt ett säkert rum. I säkert rum grupperas t ex reservgrupp, skadade, fångar och civila. Chef i inbrytningszonen är normalt gruppchefen i inbrytningsgruppen. Förutom gruppchefen skall det finnas en förbindelseman i inbrytningszonen. Bild 5:44 Exempel på inbrytningszon I inbrytningszonen kan skrymmande materiel lämnas på av chef inbrytningsgrupp anvisad plats Anfall inne i byggnader Då en pluton anfaller inne i en byggnad och tar ett våningsplan eller en avgränsad del av våningen, är det viktigt att anfallet sker i en riktning för att

121 MSS MSS :90325 Sid 121 (242) undvika vådabekämpning såväl horisontalt som vertikalt. Denna princip kallas för kamprincipen. Strävan är att anfalla i byggnadens längdriktning från kortsida till kortsida. Plutonchefen bör försöka hålla rättningen mellan tätgrupperna så att inte en grupp kommer in framför sidogrupperna. Trappuppgångar, nedgångar eller öppningar i eller till byggnaden som inte tagits eller inte kontrolleras utifrån måste för att undvika att motståndaren därifrån genomför motstöt i förbandets rygg eller flank bevakas och om möjligt tillfälligt blockeras. Bild 5:45 Exempel på kamprincipen Då byggnaden tas uppifrån och ner kan motståndaren pressas ut från byggnaden. Det är alltid lättare att anfalla nerför en trappa än uppför. Anfallet genomförs genom att ett våningsplan i taget tas. Antingen genomförs hög inbrytning varefter plutonen anfaller neråt, eller så genomförs låg inbrytning. Vid låg inbrytning arbetar sig plutonen uppåt genom att ta en inbrytningszon på varje våning och slutligen anfaller plutonen uppifrån och ner. Hög inbrytning Bild 5:46-47 Kamprincipen 1 Låg inbrytning Anfall nerifrån och upp. Många gånger tvingar situationen och terrängen plutonen att anfalla nerifrån och upp. Byggnaden tas genom att våningsplan för våningsplan tas nerifrån och upp. Härvid kan förbandet lätt få fram reserver samtidigt som egna skadade snabbt kan omhändertas och borttransporteras. Möjligheten att kunna tvinga ut motståndaren ur huset begränsas dock genom detta förfaringssätt.

122 MSS MSS :90325 Sid 122 (242) Bild 5:48 Kamprincipen 2 Anfall i flerfamiljshus I många byggnader t.ex. flerfamiljshus är inte kamprincipen fullt användbar. I byggnader där genomgående förbindelser saknas t.ex. vid brandväggar mellan lägenheterna, finns inte möjligheten att ifrån en inbrytningspunkt ta hela byggnaden på längden, våningsplan för våningsplan. I vissa byggnader finns dock möjligheter att framrycka mellan trappuppgångarna via loftgångar, vindsgångar eller källarutrymmen. Om inte denna möjlighet finns får en ny inbrytningspunkt mot nästa trappuppgång väljas efterhand som anfallet fortlöper. Flerfamiljshus samt byggnader med motsvarande konstruktioner tvingar oss till att ta våningsplan för våningsplan och trappuppgång för trappuppgång. Trapphusen är ofta centralplacerad och det är svårt att ta en inbrytningszon på varje våningsplan då personal måste bryta in i lägenheterna. Bild 5:49 Kamprincipen 3 Tiden och lägesuppfattningen är avgörande för förbandets agerande. Oavsett om det är en specifik lägenhet eller om det är flera lägenheter som skall tas så är tidstillgången för förberedelser och planering avgörande. Om möjligt skall information både avseende motståndaren och om byggnadens och lägenheternas planlösning inhämtas, varvid förövning kan ske. Lägenheters planlösning på olika våningsplan är ofta identisk. Genom att ha tillgång till ett våningsplan kan informationen för ovanstående våningars planlösning inhämtas och metod för anfallet fastställas. Genom att bara titta in i en lägenhet skapas en bra bild om lägenhets utformning. Korridorer är nyckelterräng. För att begränsa en motståndares handlingsfrihet och för att skydda den egna personalen skall korridorer alltid kontrolleras oavsett om anfallet sker igenom korridorerna eller ej. Korridorer är kanaliserande och risken är stor att bli bekämpad i en korridor. En motståndare som öppnar eld längs eller mot en korridor kan snabbt orsaka stora förluster.

123 MSS MSS :90325 Sid 123 (242) Vid anfall inne i byggnader bör framryckning i korridorer så långt som möjligt undvikas. I kontorsbyggnader, hotell, skolor eller andra stora byggnader är korridorer av vital betydelse för rörligheten inne i byggnaderna. Då framryckningsvägarna är centraliserade till korridorer måste anfallet ske igenom dessa Strid från stridsställning Så fort ett anfallsmål tagit, då en stridsställning intagits, eller då ett anfall tillfälligt har blivit stående t.ex. vid förberedelser för fortsatt anfall, eller vid en stridspaus måste alla åtgärder för försvar (främst eldförberedelser) omedelbart vidtas. Räkna med att motståndaren snabbt kommer att försöka sätta in motanfall innan våra förband hunnit befäst sig och samordnat och byggt försvaret med sammanhängande eldsystem. Strid från stridsställning och försvar i bebyggelse beskrivs under kapitel Försvar.

124 MSS MSS :90325 Sid 124 (242) 5.7 Anfall i mörker Grunder När plutonen anfaller i mörker ska den sträva efter att använda samma stridsteknik som i dagsljus. Detta är möjligt om bildförstärkare, övriga sensorer samt stridsfältsbelysning utnyttjas. Bild 5:50 Strid i mörker Förberedelser Materielen förbereds regelmässigt för användning ett par timmar före mörkrets inbrott. Var beredd på att behöva ordna materiel för mörkerstrid under stridspauser under pågående strid innan skymningen. Förbered och föröva i dagsljus Genomför i mörker! Förberedelserna omfattar: - Fördelning (komplettering) av mörkermaterielen. - Åtgärder för identifiering och igenkänning - Plutonchefen kontrollerar utrustningen och förövar striden: Urkoppling av fordonsbelysningen, bl a bromslyktor. Den personliga utrustningen (skramlar inte, inga reflexer). Maskering av personalen och fordonen. Mörkermaterielens funktion. Igenkänningsmaterielens (IK) funktion. Förövning av lyspatrull. Förflyttningsteknik, repetering av order (tyst) och tecken. Tyst hantering av materiel, t ex vid laddning av understödsvapen. Grupper och soldater förses med igenkänningsutrustning utifrån vilken övrig mörkerkapacitet som förbandet har Framryckning Vid anfallsstrid framrycker plutonen till utgångsläge för anfall så dolt som möjligt. Ljud och ljusdisciplin iakttas. Plutonen följer eventuell snitsling till säkerhetsavstånd. Lättframkomlig och lättorienterad terräng väljs. Man måste dock ta hänsyn till motståndarens möjligheter att utnyttja sin mörkerstridsutrustning, varför kravet på skydd och skyl är detsamma som vid strid i dagsljus. Framryckningen sker med korta halter för kontroll av sambandet inom plutonen, till sidoplutoner och till kompanichefen samt för observation. Terrängen observeras med hjälp av bildförstärkare och andra sensorer. Exempel på order Alla AQ! Stridslinje! Hitom fältkanten observationsställning!

125 MSS MSS :90325 Sid 125 (242) Vid behov minskas djup, avstånd och luckor för att säkerställa samordning inom pluton och kompani och därigenom minska risk för t ex vådabekämpning Striden Stridsavstånden kan bli korta i mörker var beredd på närstrid och välj lämplig stridsgrupperingsform. Stridsfältet kan belysas under eldgivningen med t ex närlys och lyspatroner. Lyspunkten bör därvid läggas rakt ovanför eller något bortom målet. Det är ibland nödvändigt att ha flera lyspunkter samtidigt för att skuggbildningen inte ska göra det för svårt att se målet. Plutonen kan själva eller på order av kompanichef organisera lyspatrull under anfall. Egen avdelad lyspatrull framrycker vid plutonen men kan vara förskjuten i sida och djup beroende på terrängens beskaffenhet för att möjliggöra lysskjutning i anfallsterrängen. Närlys och lyspatroner ger en viss rök- och gnistbildning som kan röja skyttens (stridsställningens) plats. Man kan därför ibland vara tvungen att skjuta från en plats utanför stridsställningen, vilket kan medföra samordningsproblem. Rök utnyttjas på samma sätt som vid strid i dagsljus. Vid särskilt gynnsamma väderbetingelser kan tyst anfall utföras, t ex vid så tät dimma eller nederbörd att motståndarens tekniska hjälpmedel för observation och eldgivning inte kan verka. Laserpekare kan nyttjas av plutonchefen för att peka ut terräng eller motståndare. Exempel på order Alla AQ! Observation framåt! Rakt framför oss en höjd - vårt nästa anfallsmål! EA tar högra delen - jag pekar. EA kvittera!. (EA kvitterar med att peka ut samma plats med laserpeken). Vid tyst anfall förbereds striden så, att understöd och stridsfältsbelysning kan utlösas om plutonen upptäcks. Tänk på att ljuset från spräng- och rökhandgranater är bländande och förstör mörkerseendet

126 MSS MSS :90325 Sid 126 (242) 5.8 Anfall under vinterförhållanden Vinterförhållanden ställer särskilda krav på både personal och materiel. Bild 5:51 Strid under vinter Plutonchefen bör uppmärksamma bl a: Åtgärder som ska vidtas på vapen och ammunition utifrån snö och kyla. Granatammunitionens lägre banor/kortare skottvidder vid sträng kyla. Kondensrisken för optisk materiel, radiostationer och vapenmateriel, som flyttas mellan varma och kalla utrymmen. Behovet av att varmhålla batterier, ackumulatorer och viss sjukvårdsmateriel. Risken för fastfrysning av materiel, om inte särskilda åtgärder vidtas. Den ökade risken för upptäckt genom värmestrålning, om inte särskilda åtgärder vidtas. Plutonen förflyttas enligt kap Marsch. En pluton som får order att skidspåra organiseras som spårpluton. En spårpluton indelas i spårgrupp som lägger enkelspår eller pulkspår, en eller flera rensningsgrupper som rensar spåret för skid- eller pulkmarsch, märkningsgrupp som märker spår, eventuell skyddsgrupp som skyddar spårningen, oftast grupperad som flankpatrull. Spårningen sker med hög hastighet. Spårare avlöses ofta. Till utgångsläge för anfall rycker plutonen fram på ett led under skidmarsch - dragning. I utgångsläget stridsgrupperas vanligen plutonen. Vid stort snödjup eller i övrigt svåra terrängförhållanden kan det dock vara nödvändigt att stridsgruppera senare, för att underlätta förflyttningen till säkerhetsavståndet. Vid stort snödjup sker anfallet i regel på skidor eller med snöskor. De grupper som stöter på motstånd, lämnar skidorna och nedkämpar motståndaren från nådd stridsgruppering. De bakre grupperna rycker dolt fram på skidor vid sidan av de främre grupperna mot stridsställningar längre in mot motståndarens gruppering. Vid litet snödjup sker anfallet i regel till fots. Detta gäller särskilt om terrängen är sönderskjuten, föret dåligt eller om terrängen är motlutande. Vid bärande skare kan det också vara fördelaktigare att anfalla till fots, främst om säkerhetsavståndet är kort. Skidorna lämnas då på säkerhetsavståndet. De hämtas sedan på order av kompanichefen. 5.9 Indirekt eld Den indirekta elden planläggs, utlöses och regleras av kompanichefen med stöd av eldledningsgruppchefen. Plutonchef och även gruppchef ska kunna eldobservera och ge underlag för fortsatt bekämpning. Elden används främst för att tillfoga motståndaren förluster eller för att tvinga denne att omgruppera.

127 MSS MSS :90325 Sid 127 (242) Bild 5:52 Granatkastare (Foto Andreas Jansson, Försvarsmakten) Under ett anfall förflyttar sig grupperna från stridsställning till stridsställning. Varje förflyttning ska kunna understödjas med plutonens egna vapen och om möjligt även av sidopluton. Principer för användning av indirekt eld: Om motståndaren är grupperad i anfallsmålet, ska denne nedkämpas eller tvingas gruppera om. Om en pluton tagit en stridsställning, ska indirekt eld kunna avges mot upptäckta mål i anfallsterrängen för att dels tillfoga motståndaren förluster, dels tvinga denne att omgruppera så att denne blir åtkomlig för direkt eld. Om en pluton tvingas välja en oskyddad framryckningsväg till anfallsmålet, ska motståndaren kunna hållas ned och avskärmas för att senare nedkämpas eller framtvingas. Hårdmålsammunition används mot motståndarens pansarfordon, företrädesvis där avgörande söks och då motståndarens pansarfordon samlas, t ex för anfallsförberedelser. Säkerhetsavståndet bestäms i förhållande till det egna indirekta understödet eller direkt understöd från en annan pluton. Ammunitionens egenskaper (kaliber, nedslags- eller luftbrisad m m), skjutriktningen och skjutavståndet för de understödjande förbanden påverkar säkerhetsavståndet. Om terrängen är ojämn, exempelvis med diken och små kullar som medger skydd för splitter från briserande granater, kan säkerhetsavståndet förkortas. Kompanichefen anger efter hörande av artillerichefen var säkerhetsavståndet är. Senast då säkerhetsavståndet passeras ska plutonens eldberedskap medge understöd med plutonens egna vapen. Vid framryckningen från utgångsläge för anfall bör understöd av direkt och indirekt eld vara förberett. Terrängen utnyttjas så, att bästa möjliga skydd erhålls. Framryckningen börjar vid den tidpunkt som kompanichefen fastställt. På säkerhetsavståndet eller vid en annan lämplig terrängavskärning kontrollerar plutonchefen att gruppcheferna har uppfattat sina uppgifter rätt.

128 MSS MSS :90325 Sid 128 (242) 6 FÖRSVAR 6.1 Grunder Allmänt Försvarsstrid - Stridssätt som syftar till att förhindra motståndaren från att ta eller utnyttja viss terräng eller anläggning. Försvar innebär i regel en hög ambitionsnivå i striden. Försvar syftar till att hindra en motståndare att ta eller nyttja viss terräng eller anläggning. Försvar kan även syfta till att binda en motståndare så att denne blir gripbar för anfall från annan riktning eller hindras ingripa mot viktig egen verksamhet på annan plats. Försvarsuppgift måste klart ange hur länge och under vilka omständigheter som försvaret ska upprätthållas. När motståndaren anfaller ett försvarsgrupperat förband sker detta i regel med kraftigt understöd av direkt och indirekt eld. Om motståndaren disponerar stridsfordon sker anfallet om möjligt uppsuttet ända in i anfallsmålet. Motståndaren strävar ofta efter att anfalla samtidigt från två eller tre håll, även med pluton. Genom att utnyttja terrängen försöker motståndaren att skapa överraskning i fråga om tidpunkt och riktning för anfallet. Motståndaren sänder tidigt in förband på djupet for att skära av våra förband och hindra våra motanfall. Vid försvarsstrid kraftsamlas fältarbetsresurserna i regel till fördröjande fältarbeten och fältarbeten för överlevnad. I vissa fall kan även fältarbeten för rörlighet krävas för att iordningställa dolda och skyddade omgrupperingsvägar. Bild 6:1 Försvar De fördröjande fältarbetena, vanligen i form av förstöring, mineringar och spärrar används för att styra motståndarens framryckning i önskad riktning samt för att försvåra stormning av kompaniets ställningar. För att uppnå önskad effekt av fördröjande fältarbeten krävs i regel att de försvaras eller minst bevakas. Möjligheten att påverka motståndaren med framförallt indirekt eld i anslutning till fältarbetena skall alltid beaktas. Om vi inte hunnit med befästningsarbeten - minst ståvärn - måste vi dra oss undan motståndarens eld genom att maskera, vidta skenåtgärder och omgruppera. Terrängen och fältarbeten ska utnyttjas för att tvinga motståndaren att lämna sina fordon. Detta begränsar dennes möjligheter att utnyttja sina direktskjutande vapen. Försvaret genomförs med eld från stridsställningar och med stöd av indirekt eld, rörlighet och fältarbeten. Försvaret ska bedrivas med rörlig strid i syfte att

129 MSS MSS :90325 Sid 129 (242) minska motståndarens verkan mot våra förband och för att kunna slå mot motståndarens förband. Förmågan till eld, rörelse och skydd med de fordon och vapensystem som man förfogar över påverkar valet av taktik och stridsteknik. Vid ett stridsfordonsförband genomförs förberedelserna och striden annorlunda jämfört med om man uppträder till fots. Vid försvar används den indirekta elden för att understödja försvar av, och anfall mellan och inom stridsställningar bekämpa fiender som grupperar sig för anfall eller som försöker kringgå försvaret understödja omgrupperingar av plutoner stödja striden vid våra fältarbeten (för att uppnå kombinerade vapen) avskärma motståndaren belysa stridsfältet Plutonchefer och gruppchefer ska vid behov kunna eldobservera. Försvar innebär i regel en hög ambitionsnivå i striden. Ambitionsnivån uttrycks i termer av hur länge, i vilket syfte och under vilka omständigheter försvaret skall bedrivas. Förberedelsetid i Ger försvar i - timmar - minuter - dagar - timmar - veckor - dagar Försvarsmanövrar Beroende på syftet med en försvarsuppgift kan den genomföras med två olika fokus som påverkar främst val av grupperingsterräng. Dessa är: Motståndarfokuserat försvar där det viktiga är att förvägra motståndaren tillgång till viss terräng eller anläggning. Bild 6:2 Motståndarfokuserat försvar

130 MSS MSS :90325 Sid 130 (242) Egenfokuserat försvar däremot genomförs för att säkerställa egen tillgång till visst terrängparti eller anläggning. Bild 6:3Egenfokuserat försvar Metoder för försvar Försvaret organiseras som ett sammanhängande system av stridsställningar, motståndsområden eller motståndslinjer där områdena mellan dessa övervakas. En motståndslinje består av stridsställningar och motståndsnästen grupperade så att de skapar sammanhängande eldsystem främst i sida. I ett motståndsområde grupperingarna belägna så att eldsystemet är sammanhängande i både sida och djup. Strävan är att gruppera i terräng som ger skydd och skyl eller i bebyggelse. Inom ramen för försvarsuppgiften förbereds anfall med delar av förbanden. Anfallen sker i regel som motanfall för att återta övergivna stridsställningar eller som framryckningar till förberedda stridsställningar varifrån motståndaren bekämpas. Tillfälliga stridsindelningar skall särskilt övervägas vid planering av försvarsstrid. Exempelvis kan ett kompani samla merparten av sina robotsystem i lämplig terräng under en tillfällig chef. Vid gott om tid till förberedelser kan striden föras med högre ambitionsnivå och strävan är att använda områdets djup som stöd i försvaret. Längre förberedelsetid medger: Utbyggnad av motståndsnästen och genomförande av fältarbeten för överlevnad Utbyggnad av sammanhängande eldsystem med stöd av fältarbeten Fördröjande fältarbeten Fältarbeten för rörlighet Eldplanläggning och utbildning av eldobservatörer Rekognosering av omgrupperingar och motanfall Förövning

131 MSS MSS :90325 Sid 131 (242) Vid försvar med ont om tid till förberedelser försvaras i regel stridsställning eller genomförs motanfall. Denna metod används främst inom ramen för anfallsstrid i syfte att försvara taget anfallsmål och möjliggöra för fortsatt anfall eller för att tillfälligt möta hastigt uppkomna situationer inom ramen för högre chefs strid. I regel prioriteras Eldplanläggning Skapande av sammanhängande eldsystem, även utan stöd av fältarbeten Enklare fördröjande fältarbeten eller röjande av skottfält och omgrupperingsvägar Rekognosering av omgrupperingar Förövning Kompaniets försvarsstrid Kompaniet kan inom ramen för bataljonens strid få i uppgift att försvara stridsställning, motståndslinje/motståndsområde eller utgöra anfallsreserv. Manöverkompanier strider i regel i bataljonens kraftsamlingsområde, men kan även få uppgift att avdela posteringar eller stridspatruller för strid i säkerhetsområdet. Kompani kan tilldelas ett kompaniområde om 2 x 5 km med upp till två genomgående vägar. Kompani försvarar stridsställning eller motståndslinje med en bredd på m eller ett motståndsområde om ca 800 x 600 m Stridsuppgift En pluton kan ges i uppgift att försvara ett terrängparti eller motståndsnäste. Plutonen kan också ges uppgift att utföra anfall eller eldöverfall inom ramen för försvaret. Därutöver kan plutonen få i uppgift att t ex genomföra motstöt d v s ta terräng understödja motanfall, skydda, t ex flank, utföra eldöverfall/överfall, rensa terräng, binda, störa, vara kompanireserv samt stridsspana.

132 MSS MSS :90325 Sid 132 (242) Bredder och djup En pluton ges en stridsställning om ca m bredd och m djup beroende på plutonens vapen och tillgång till stridsfordon, terrängen och motståndaren. Stridsställningens bredd ska inte överstiga 500 meter. Större djup i stridsställningen medger längre försvarsstrid. Mellan stridsställningarna ska finnas ett sammanhängande eldsystem. Bild 6:4 Motståndslinje för kompani Bild 6:5 Motståndsområde för kompani Bild 6:6 Motståndsnäste för pluton.

133 MSS MSS :90325 Sid 133 (242) 6.2 Grupperingsformer vid strid från stridsställning Om plutonen strider självständigt eller om motståndaren har god förmåga att snabbt genomföra omfattningar eller ta sig in i plutonens gruppering, kan plutonen nyttja olika typer av stridsgrupperingsformer som större eldområden. ILZUT är ett minnesord som fungerar som ett kreativt stöd för chefen. Bokstävernas form ger idéer om hur det går att gruppera i aktuell terräng. Pluton- och gruppchef måste noga klara ut eldområden så att ej vådabekämpning sker. Bild 6:7 ILZUT Pluton Bilderna ska omarbetas till pluton och samma layout. I L Z U T

134 MSS MSS :90325 Sid 134 (242) 6.3 Ingående i stridsställning Strid från stridsställning genomförs för att kunna nedkämpa motståndaren eller för att understödja sidogruppen. Strid från stridsställning kan också genomföras för att försvara en plats. Vid anfall och gruppen tagit terräng vidtas genast eldförberedelser för att kunna försvara tagen terräng från stridsställningen. Kompanichefen tilldelar plutonerna stridsställningar, elduppgifter och/eller eldområde. Kompletterande order ges efter hand. Kompanichefen utnyttjar utgångspunkter i terrängen (upt) för stridsledning. Stridsställning väljs om möjligt där motståndaren inte kan framrycka med bred gruppering. Utnyttja naturliga hinder och skydd för att försvåra för motståndaren att anfalla upp i stridsställningen. Från stridsställningen ska plutonen kunna kraftsamla elden mot ett eller flera eldområden. En stridsställning ska dessutom medge frontalt skydd undgå motståndarens direktskjutande understöd flankerande skjutriktning vår eld ska slå i motståndarens veka sida försvarbara skjutavstånd vår eld måste träffa och ge verkan fritt skottfält det är motståndaren som ska ta emot vår eld inte terrängen framför oss fly skogsbryn (fasad) låt skogsbrynet skydda oss mot upptäckt och motståndarens granateld flygskydd undgå motståndarens flyg, helikoptrar och UAV. fältarbeten underlättas vi måste kunna använda minor och även kunna förbättra vårt skydd (gräva ner oss) fria omgrupperingsvägar urdragning bakåt ska kunna ske skyddat och snabbt Bild 6:8 8F Minnesregel 8 F Om motståndaren är mekaniserad ska plutonchefen om möjligt välja stridsställning i sådan terräng att motståndarens stridsfordon inte kan köra upp i stridsställningen, motståndarens stridsfordon inte kan skjuta mot stridsställningen på avstånd över 200 m (inom räckvidd för egna pansarvärnsvapen), motståndarens stridsfordon på grund av terrängen (t ex diken) måste köra sakta inom gruppens eldområde, motståndarens stridsfordonsförband måste framrycka i smal gruppering, eld kan avges mot stridsfordonens sida (större målyta, mindre pansartjocklek), risken för splitter är begränsad (ej skogsbryn, berghäll, blockterräng) samt avsutten motståndare har svårt att få skydd under stormning.

135 MSS MSS :90325 Sid 135 (242) Behovet av skottfältsröjning bör vara så litet som möjligt Eldförberedelser Plutonen vidtar följande eld- och stridsförberedelser: Grupperna tilldelas stridsställningar och eldområden. Ange vid behov skjutgränser. Ange utgångspunkter för målangivning. Observation och bevakning ordnas. Gruppernas eldområden samordnas i ett eldsystem. Härvid samordnas särskilt eld från tyngre vapen, indirekt eld och mineringar. Anmäl eldberedd till kompanichef då plutonen (grupperna) kan verka med samlad eld inom tilldelade eldområden. Därefter sker följande: Kontrollera samband inom plutonen och med sidopluton. Räkna över ammunitionen och omfördela vid behov. Ordna underhållstjänsten och hälso- och sjukvård. Om läget tillåter gör plutonen följande: Skottfältsröj så att ni får fritt skottfält. Förbered minering. Minering sker på order. Rekognosera tillbakaryckningsväg. Föröva striden. På order gör gruppchefen (ställföreträdaren) följande: Rekognoserar växelstridsställning. Rekognoserar alternativ stridsställning. Rekognoserar omgrupperingsvägar. Kompanichefen samordnar plutonernas omgrupperingar, så att de kan understödja varandra samt så att de inte kringgås, avskärs eller innesluts. Anmäl försvarsberedd till kompanichef då plutonen kan lösa sin försvarsuppgift. Om tiden medger förbereds växel- och alternativ stridsställning på samma sätt som den ordinarie stridsställningen. Förövning genomförs på kompanichefens order. Främst övas omgruppering inom stridsställningen omgruppering mellan ordinarie stridsställning och växel- samt alternativa stridsställningar Utrymmande av stridsställningar och motståndsnästen Kompanichefen bestämmer när en stridsställning eller motståndsnäste får utrymmas. Vid ordergivning för försvar anges när och under vilka omständigheter omgruppering skall ske.

136 MSS MSS :90325 Sid 136 (242) Vanliga uttrycks detta som försvara stridsställning minst intill omgruppera då motståndaren (sidopluton). omgruppera på order omgruppering beordras av plutonchefen (som erhållit uppgiften) Försvar av tagen terräng Plutonen genomför alltid åtgärder vid försvar av tagen terräng då den kommer till ny plats för att förbereda sig så långt det är möjligt på stridskontakt. Gruppcheferna påbörjar åtgärderna utan att invänta plutonchefens order. Detta sparar tid, då plutonchef endast behöver förtydliga sin order och eventuellt flytta grupperna. Sedan plutonen tagit anfallsmålet leder plutonchefen verksamheten genom att ge grupperna stridsuppgifter och samordna eldområden, förbereda omgruppering till växel- (alternativ) stridsställning kontrollera att skadade blir omhändertagna och vid behov transporterade bakåt samt kontrollera att ammunition transporteras fram. Åtgärder (1) Gruppera snabbt! (2) Nedkämpa upptäckta mål (3) Rapport till kompanichefen (4) Tvinga motståndaren att omgruppera genom att utnyttja rök eller indirekt eld (5) Sänd ut stridspatrull (-er) för att hålla känning med motståndaren. (Plutonen och eldledare orienteras om patrullen för att undvika vådabeskjutning. Eldunderstöd ordnas för patrullen) (6) Förbered fortsatt anfall eller omgruppering till ny stridsställning. Exempel på uppgifter, kommando, order "l. grupp stridsställning... Eld mot...!" "Understödsgruppen stridsställning mellan... " "2. grupp eld mot motståndaren till höger om... " "2. pluton har tagit förstahandsmålet. Två skadade. Hälften av pansarvärnsammunitionen förbrukad. " "Understödsgruppen förblinda... " Begär via kompch: ''Nedkämpa motståndaren vid. i riktning mot... klockan " "Stridspatrullen! Framryck l00 meter i kompass 0000! Fi verksamhet? Finns lämplig grupperingsplats för plutonen/pansarvärnsplutonen? Tillbaka senast klockan... Plutonen understödjer. (Efter klartecken från kompch och understödjande grupp kommer: "Framåt!'")

137 MSS MSS :90325 Sid 137 (242) 6.5 Försvar kort om tid för förberedelser Grunder Vid ont om tid till förberedelser försvarar i regel kompaniet stridsställningar i form av separata plutonsstridsställningar som var och en rymmer en växelstridsställning eller som en sammanhållen kompanistridsställning. I båda fallen är strävan att gruppera flera av plutonerna mot åtminstone delvis samma bekämpningsområde. För att få djup i grupperingen, och för att ha möjlighet att ta upp strid i sekundära ritningar eller förtäta tilldelas plutonerna också alternativa stridsställningar. Omgruppering till alternativ stridsställning sker på kompanichefens order. Plutonerna prioriterar eldställningar för stridsfordon, pansarvärnsvapen och kulsprutor. Vid kompanier som strider till fots kan fordonen antingen grupperas i anslutning tillrespektive pluton för att underlätta omgrupperingar eller lämnas i en fordonsavlämningsplats längre från själva stridsområdet. Den direktriktade elden samordnas med indirekt eld och mineringar. Striden förs aktivt och rörligt för att undgå motståndarens bekämpning. Bild 6:9 Försvar av plutonstridsställningar inom kompaniområde samt förberedda motanfall Bild 6:10 Kompaniet grupperad i sammanhållen kompanistridsställning

138 MSS MSS :90325 Sid 138 (242) Plutonen ska kunna försvara stridsställning minst tills ställningarna bekämpas med artillerield, omgruppera ur fientlig artillerield (inskjutning) till växelstridsställning samt senare kunna återbesätta den ordinarie stridsställningen, inom 2 timmar ha grävt ståvärn för plutonen i ordinarie stridsställning, leda indirekt eld med hjälp av eldobservatör, förbereda nya stridsställningar under pågående strid, minera som stöd för striden samt lösgöra sig under strid. Striden förbereds i tillämpliga delar som vanligt försvar. I plutonens viktigaste stridsställning grävs ståvärn för all personal. Striden utförs genom upprepade eldöppnanden från stridsställning, från växelstridsställningar eller från alternativa stridsställningar. Indirekt eld utnyttjas så länge som möjligt. Alla möjligheter till förnyat eldöverfall ska tas tillvara. Även om motståndaren kringgår den plats eller det objekt som ska försvaras ska uppgiften att försvara fullföljas. Ingripande mot en motståndare som kringgår får inte äventyra lösandet av försvarsuppgiften Förberedelser En pluton som fått uppgiften att försvara förbereder striden så här: Plutonen grupperas i stridsställning i det viktigaste området, där ståvärn grävs. Området framför stridsställningarna mineras. Övriga fältarbeten påbörjas (skottfältsröjning, maskering). Omgruppering till annan (andra) stridsställning(-ar) förbereds genom rekognosering med gruppchefer m fl Avståndet mellan stridsställningar bör vara m med hänsyn till motståndarens artilleri. Gruppering till en tillfällig stridsställning görs sedan befästningsarbetena avslutats, dock i god tid innan motståndaren når stridsterrängen. Plutonchefen samverkar med eldledningsgruppen för planläggning av den indirekta elden Genomförande Striden förs enligt följande. Plutonen öppnar eld överraskande när motståndaren kör in i eller stannar framför mineringarna eller vid förberedda bro- eller vägsprängningar. Omgruppering till en ny stridsställning sker snarast efter eldöppnandet. Striden förs sedan rörligt med eldöppnande från nya stridsställningar följda av snabba omgrupperingar. Bild 6:11 Exempel på skytteplutons försvar då kort tid står till förfogande. Plutonen har tilldelats minor

139 MSS MSS :90325 Sid 139 (242) 6.6 Försvar lång tid för förberedelser Grunder En motståndslinje består av stridsställningar och/eller motståndsnästen grupperade så att de skapar sammanhängande eldsystem främst i sida, medan ett motståndsområde består av stridsställningar/motståndsnästen med i huvudsak sammanhängande eldsystem i sida och djup. Försvar av motståndslinje och motståndsområde förs mindre rörligt än försvar av stridsställning och används främst för att försvara ett begränsat terrängparti eller objekt. Fältarbeten kraftsamlas till åtgärder för egen överlevnad och mineringar. Om inte motståndsnästen byggs utan plutonerna försvarar stridsställning skall enklare truppbefästningar om minst liggvärn, men helst ståvärn, grävas i ordinarie stridsställningar. Fordonsvärn grävs om möjligt. Bild 6:12-13 Exempel på eldområden vid motståndsnäste respektive motståndslinje Motståndsnäste Motståndsnäste är en utbyggd truppbefästning för pluton som skall kunna försvaras åt alla håll. Det består av skyttevärn för skyttetrupp (grupperade stridsparsvis) och ev. också fordonsvärn. Värnen är förbundna med förbindelsegång minst för krypande förflyttning. Skyttevärnen grupperas i cirkel med huvudsakligt eldområde utåt men med frontalt skydd och flankerande skjutriktning, men de skall även kunna understödja varandra. Nästet placeras i lättgrävd terräng med låg grundvattennivå på sådant sätt att det inte kan upptäckas eller bekämpas med direktriktad eld utanför våra tunga vapens räckvidd. I öppen terräng placeras de i baksluttning. Brandrisk beaktas och släckningsförberedelser vidtas vid behov. Iordningställande av motståndsnäste kräver understöd av ingenjörförband, i första hand maskinpluton, för att byggas.

140 MSS MSS :90325 Sid 140 (242) Om kompaniet försvarar motståndsområde med flera motståndsnästen placeras dessa i triangel eller T-formation med basen eller taket mot motståndarens anfallsriktning. Då kompaniet försvarar motståndslinje eller motståndsområde med motståndsnästen kan en eller flera av plutonerna istället försvara stridsställning och utgöra anfallsreserv Gruppering Ett motståndsnäste försvaras i regel av halvpluton till pluton. Ett skenmotståndsnäste försvaras av en stridspatrull (t ex en skyttegrupp förstärkt med granatgevärsomgång). Motståndsnästen ska samtidigt kunna försvaras åt alla håll. Platsen bör dessutom uppfylla följande krav. Flankerande eld med tyngre vapen, t ex pansarvärnsvapen ska kunna avges mot vägar eller stråk där motståndarens framryckning bedöms sannolik och i anslutning till där utlagda mineringar. Insats av motståndarens artilleri försvåras. Platsen ska om möjligt vara undandragen frontal bekämpning med direkt eld, främst granateld. Nästet bör grupperas i terräng som är svårframkomlig och svår att kringgå för stridsfordon. Skottfälten bör vara högst så långa som våra vapens effektiva skottvidder. Marken bör vara grävbar och grundvattennivån låg. Skogsbrynsställning ska undvikas. Uppsutten stormning av nästet ska inte kunna ske. I öppen terräng ska motståndsnästena grupperas på baksluttningar. Stridsvagnsmineringar utförs framför nästena. Direkt och indirekt eld från olika vapen förbereds så att den kan kraftsamlas till tid och plats. Ett överraskande eldöppnande och eldöverlägsenhet eftersträvas. I mörker och i nedsatt sikt ska eld med kulsprutor och eldhandvapen kunna utlösas som fast eld. Pansarbekämpning utförs med mörkerhjälpmedel eller i stridsfältsbelysning. En stridspatrull (halvpluton) - en eldledningsgrupp, 1-2 skyttegrupper och en granatgevärsomgång (-grupp) under befäl av lägst ställföreträdaren - grupperas på kompanichefens order 1-2 km framför kompaniet. Stridspatrullen ska tidigt söka känning med motståndaren, med eld fördröja hans framträngande och vilseleda denne om kompaniets gruppering. Kompanichefen bestämmer när stridspatrullen får omgrupperas. Därvid anges att utrymningen får börja tidigast vid angiven tidpunkt, i angivet läge, först på vidare order, enligt nästeschefens bestämmande eller enligt stridspatrullchefens bestämmande.

141 MSS MSS :90325 Sid 141 (242) Ett förlorat näste eller en del av ett näste återtas genom motstöt. Man kvarlämnar då en säkerhetsbesättning för bevakning och skydd av det egna nästet. Motstötar förbereds dels inom motståndsnäste för att återta del av detta, dels mot närliggande motståndsnästen. Förberedelser vidtas så att motstöt kan sättas igång omedelbart efter motståndarens stormning, en skyddad (dold) väg finns till utgångsläget för motstöten och för understödet, genomgångar i hinder finns för den styrka, som ska utföra (understödja) motstöt, mineringar inte ordnas, där motstöt planeras, understöd förbereds med eld från artilleri- och granatkastarförband, flanker kan skyddas med rök samt understöd kan ges från närliggande motståndsnästen Förberedelser Rekognosering och samverkan ska närmast besvara följande frågor. Var har motståndarens stridsfordon lättast och svårast att komma fram samt varifrån eld mot dem kan avges? Var kan motståndarens fottrupp dolt komma inpå nästet samt varifrån kan eld mot denna terräng bäst avges? Markens grävbarhet och grundvattennivå? Eldsammanhanget inom nästet samt med sidonästen även mörker och i nedsatt sikt? Var bör stridsvagns-, fordonsmineringar och försvarsladdningar nyttjas? Var ska eldlägen förberedas och hur ska dessa utlösas? Hur ska motstötar utföras och understödjas? Vilka fältarbeten ska utföras, vilket behov av materiel och maskiner finns? Nästeschefen samverkar med eldledningsgrupp och förbereder sig att vara eldobservatör. Bild 6:14. Exempel på eldplanläggning Bevakningen ordnas genom att nästeschefen sätter ut poster i den främre delen av nästet enligt gällande stridsberedskap. I mörker och nedsatt sikt ökas bevakningen till en eller flera dubbelposter. Post sätts ut utanför skyddsrummet eller där stor del av plutonen är förlagd. Postering, bevakningspatrull eller dubbelpost som ska bevaka lucka till sidonäste avdelas på kompanichefens order. Posterna bör ha bildförstärkare nattetid. Spaningspatruller avdelas i varje motståndsnäste. Patrullerna ska skaffa sig lokalkännedom så att de snabbt kan sändas ut för att klarlägga anfallsförberedelse m m mot kompaniet eller plutonen. Observation ordnas med observatörer i motståndsnästena (posteringar). Observatörerna utrustas bl a med kikare (periskop) och mörkerhjälpmedel.

142 MSS MSS :90325 Sid 142 (242) Sambandet med kompanichef och sidonästen hålls som regel genom förbindelse på tråd, med ordonnanser samt med tecken eller signaler. Kompaniets stridsledningsnät radio är stängt. Endast huvudstationen har passning. Nästespersonalen orienteras om fastställda tecken och signaler. Fältarbeten påbörjas snarast. Befästningar byggs så att de kan användas innan de helt färdigställts. Fältarbeten utförs i den omfattning läget medger och i den ordning som kompanireglementet anger. Stridsvagnsminering läggs inte ut längre än att den kan försvaras med pansarvärnseld. Försvarsladdningar ordnas nära stridsställningarna på sådana platser där motståndaren väntas rycka fram till fots. Minröjning ska kunna förhindras med eld. Larmanordningar sätts upp för att underlätta bevakningen i mörker och i nedsatt sikt. Underhållsvägar rekognoseras och märks ut mellan motståndsnästena och trosstroppens näste i samverkan med kompanikvartermästaren. Vägen bör vara så skyddad som möjligt. Den tillförda ammunitionen fördelas dels på stridsvärnen, dels på ett centralt nedgrävt ammunitionsupplag inom nästet. Stridspatrull tilldelas ammunition endast för patrulluppgiften. Stridsportionen fördelas dels på personalen, dels läggs den upp centralt, t ex i skyddsrum. Vatten (minst fem liter per man och dygn) ska finnas i varje näste i transportflaskor, i vattensäckar eller i tillfälliga kärl. Stridssjukvårdaren ska finnas i det näste varifrån det bedöms vara svårast att transportera skadade. Tillfälliga bårar tillverkas och tillfälliga bårbärare avdelas. En samlingsplats för skadade upprättas i varje näste i ett stridsvärn eller i skyddsrummet. Skadade avtransporteras på plutonchefens order så snart läget gör det möjligt. Nästeschefen kontrollerar försvarsförberedelserna genom att öva nästesbesättningen i att genomföra striden. Övningen bör i första hand röra förhållandena i mörker, i nedsatt sikt och då förluster uppstått. Övningen bör omfatta observation med rapportering, utlösande av eld från artilleri och andra understödjande förband, snabbt besättande av stridsställningar (alternativa stridsställningar och växelstridsställningar), motstötar - med olika styrkestorlek - såväl inom nästet som mot en annan del av kompaniets område samt eldunderstöd, sambands- och ordonnanstjänst, skydd mot CBRN-stridsmedel samt ammunitionstjänst och hälso- och sjukvård

143 MSS MSS :90325 Sid 143 (242) Genomförande De framskjutna stridspatrullerna km framför kompaniet avger indirekt och direkt eld så snart verkan kan erhållas. De grupperar i regel om på kompanichefens order. Tillbakaryckningen sker med understöd av artilleri och granatkastare. När motståndaren anfaller, öppnar poster eld omedelbart och övrig personal så snart de besatt eldställningarna. Eld med artilleri- och granatkastarförband utlöses. Om elden kan observeras, anpassas den efter motståndarens framryckning och riktas främst mot stridsfordon samt mot trupp som försöker ta upp genomgångar i hinder och mineringar eller anfalla genom dessa. Stridsfordon och andra tyngre vapen utanför granatgevärens skottvidd förblindas eller avskärmas med rök. Om observation inte kan ske på grund av rök eller dimma, utlöses spärreld med artilleri eller granatkastare. Fast eld utlöses på nästeschefens order. Om motståndaren anfaller in i plutonens motståndsnäste, återtas förlorad del av detta genom motstöt. Ett sidonäste som anfalls, understöds med så stark eld som möjligt utan att försvaret av det egna nästet eftersätts. En motstöt som utförs av ett annat förband understöds på kompanichefs eller nästeschefs order. Om motståndaren tränger fram vid sidan om motståndsnästet, fördröjs hans framträngande av bevakningsavdelningar, med eld från motståndsnästet och genom att stridspatruller grupperas om till förberedda, alternativa stridsställningar. Vid uppehåll i striden repareras sönderskjutna befästningar, återställs fria skottfält, fördelas (hämtas) ammunition, tas skadade och stupade om hand, återupprättas brutet samband, avges rapport till kompanichefen, behålls stridskänningen genom observation och stridspatruller samt ska vapen och personal fördelas om, så att tyngre vapen kan betjänas. Exempel på plutonchefs och nästeschefs order och åtgärder vid försvar av motståndsnäste. Tillförs

144 MSS MSS :90325 Sid 144 (242) 6.7 Anfall inom ramen för försvarsstrid Anfall inom ramen för försvarsuppgiften beordras av kompanichefen. Anfall genomförs för att återta en tidigare övergivna stridsställning möjliggöra omgruppering till en ny stridsställning undsätta inneslutna förband nedkämpa motståndare som hejdats framför en stridsställning eller minering nedkämpa motståndare som kringgår eller framrycker genom våra stridsställningar nedkämpa motståndare som luftlandsätter. Anfallen genomförs med begränsad ambition och strävan är att de är minst rekognoserade och helst också förövade. Anfall kan genomföras både inom ramen för kompaniets egna strid och som en del av bataljonschefens stridsplan. I det senare fallet innebär det ofta anfall med hela eller del av kompaniet in i annat kompanis område. Kompanichefen kan om läget så medger ta initiativet och gripa tillfället att utföra oförberedda anfall mot t ex en vikande motståndare. Sådana anfall genomförs med mycket begränsad ambition och risken att anfalla in i ytterligare motståndare, i värsta fall grupperade i stridsställning, beaktas. Om kompaniet vid anfall riskerar att bli bundet i strid så att försvarsuppgiften i övrigt äventyras, avbryts anfallet.

145 MSS MSS :90325 Sid 145 (242) 6.8 Postering Uppgift En posterings uppgift är att från en viss plats bevaka en väg, ett stråk eller ett område och på så vis skydda våra förband mot truppspaning och överraskande anfall. Bevaka = observera. rapportera och försvåra motståndarens verksamhet. En postering är en plats som bemannas av trupp under angiven tid och förhindrar eller försvårar motståndarens verksamhet inom ett visst område. Posteringen genomför strid enligt följande: Nedkämpa mindre patruller och avdelningar. Fördröj starkare avdelningars framryckning. Understöd sidoavdelningar och patruller. Posteringen utryms utifrån de order som getts av kompanichefen. Bild 6:15 Postering Styrka och utrustning En postering består vanligen av en förstärkt grupp, tropp eller pluton. Som chef för viktig postering avdelas ställföreträdande plutonchef. Posteringen utrustas utifrån uppgift och motståndare och kan behöva extra utrustning, t ex pansarvärns- och understödsvapen, minor, handgranater, signalpistol, larmanordningar, radio och/eller fälttelefon, transportnät, kikare, bildförstärkare och tält. Samband på tråd eftersträvas. Om en postering ska vara grupperad under en längre tid, avlöser man den vanligen en gång per dygn. Vid behov avdelas en eller flera bevakningspatruller för att bevaka bl a luckor mellan posteringar eller motståndsnästen. Som bevakningspatrull avdelas i regel en halv till en grupp. Postering beskrivs vidare i MSR 3 Grupp Exempel på order till postering Tillförs

146 MSS MSS :90325 Sid 146 (242) 6.9 Bevaka Allmänt Bevaka = observera. rapportera och försvåra motståndarens verksamhet. Förbandet ska kunna bevaka egna anläggningar och grupperingar samt särskilt angivna objekt eller personal. De åtgärder och verkansmedel ett förband får använda för att utföra sin bevakningsuppgift beror på uppgiften och insatsreglerna (ROE). De allvarligaste hoten mot förbandet i fråga om bevakning är: - Direkt och indirekt eldgivning mot förbandets grupperingar och personal. - Person- eller fordonsburna bomber mot personal eller mot objekten. - Underrättelseoperationer där man försöker kartlägga verksamheten eller objektet eller försöker ta del av dokument eller andra typer av information. - Kriminalitet där personer försöker stjäla t ex dokument, vapen, ammunition, mat och bränsle. Vid anläggningar kan en särskild vaktstyrka utses. De har normalt som huvuduppgift att svara för skydd och bevakning av objektet. Vaktstyrkan kan förstärkas med andra enheter vid behov. Egna grupperingar och objekt ska kunna försvaras. Detta förbereds genom att tilldela vakt och övrig personal eld- och stridsställningar. Försvaret förövas. Vid objekt som är hemliga eller som av andra skäl ska hållas dolda sker bevakning delvis på andra sätt än de som beskrivs i detta kapitel Bevakning Bevakningen utförs genom att: - Kontrollera inpassering och utpassering och undersöka personal och fordon på angiven plats. - Patrullering i och utanför objektet. - Övervakning av områden med sökarljus, kikare, mörkerhjälpmedel och andra sensorer. Bevakning ordnas genom en kombination av vaktpersonal och om möjligt tekniska bevaknings- och övervakningssystem. Terrängen runt objektet anpassas för att underlätta egen observation, skydd och bevakning. Det är ofta en fördel för att minska den höga vegetationen till ett minimum. Undervegetation som kan bilda skuggor när sökarlyktor är i bruk under mörker bör tas bort. Staket uppförs runt objektet för att försvåra olovlig inpassering och underlätta bevakningen.

147 MSS MSS :90325 Sid 147 (242) Övervakande vaktposter Övervakande vaktposter är de som övervakar ett objekt och omgivningar. Dessa placeras högt upp, helst på övervåning eller på taket. Med hjälp av sandsäckar inrättas eldställningar. På taket kan flera eldställningar byggas, men endast ett fåtal av dem är bemannas under normala förhållanden. Eldställningarna organiseras i ett sammanhängande observations- och eldsystem. Kontrollerande vaktposter Kontrollerande vaktposter undersöker personal, fordon och gods. Normalt utgörs dessa av minst två vakter för att kunna både kontrollera och skydda den som kontrollerar. Tillträdeskontroll Den personal som har tillgång till objektet bör ges särskilda ID-kort eller passerkort. Inom skyddsobjektet kan vissa områden ha begränsningar i tillträde. Exempel på sådana områden är ledningsrum, sambandsrum, genomgångsrum, vaktrum, lagerutrymmen för känslig utrustning och vapen. En vakt kan placeras utanför ingångarna till dessa områden. Kontroll av fordon Oftast får bara förbandets eller styrkans fordon köra in bevakade områden. Externa fordon kan parkera på angivna områden. Trafiken inom området begränsas lämpligen genom placering av betongblock, gupp i vägen och andra hinder. Trafik utanför objektet bör distanseras genom avspärrningar för att försvåra nyttjande av bilbomber. Ingången och infarten till objektet upprättas lämpligen på samma sätt som en vägspärr Vaktens anläggningar Vaktlokal inrättas utifrån följande: - Kunna erbjuda uthålligt skydd vid angrepp. - Vara utanför den direkta hotzonen men samtidigt underlätta stöd till in- och utpassering. - Skyddad från insyn från plats utanför objektet. - Ha mer än en skyddad in- och utpassering. - Samband till högre chef. - Kvarter ska finnas för ledig personal med möjligheter till vila.

148 MSS MSS :90325 Sid 148 (242) Bild 6:16 Exempel på bevakning av byggnad 1.

149 MSS MSS :90325 Sid 149 (242) Bild 6:17 Exempel på bevakning av byggnad Skydd Skydd mot insyn, indirekt eld och beskjutning ordnas med yttre och inre skydd i form av murar, fyllda containrar eller sandsäck. Lokaler förstärks med stöttor för att ha högre skydd mot granateld. Skyddsrum för personalen ordnas och tilldelas. Samband upprättas mellan ledningsrum, vakt, stridsställningar och skyddsrum. Skydds intagande förövas. Mer om bevakning under stabiliserande operationer finns beskrivet i NORDCAPS PSO Tactical Manual.

150 MSS MSS :90325 Sid 150 (242) 6.10 Försvar i bebyggelse Grunder Strid i bebyggelse beskrivs särskilt i Handbok SIB och FMR MOUT. Försvar i bebyggelse planeras, förbereds och genomförs i stort på samma sätt som i annan terräng. Kompaniet är dock i ännu större utsträckning beroende av tillförda resurser i form av pionjär- eller ingenjörförband, verktyg, spräng och tändmedel m m för att kunna ha hög ambitionsnivå med försvarsstriden. Försvaret ordnas i flera linjer för att åstadkomma djup i grupperingen. Kompanichefen grupperar plutonerna så att sammanhängande eldsystem skapas. Stridsställningar förbereds för att förtäta och fördjupa försvaret i hotade och/ eller sekundära riktningar. Anfall och omgrupperingar förbereds. Plutonerna strider rörligt från stridsställningar eller under längre tid från motståndsnästen. Både stridsställningar och motståndsnästen grupperas i regel i hus. Indragna grupperingar eftersträvas, helst i sneda vinklar och på markplan eller de nedre våningsplanen. Brandrisk och husets motståndskraft tas i beaktande vid val av gruppering. Plutonen försvarar i regel två nästen med en halvpluton vardera nästet. Nästen grupperas bakom breda gator, vattendrag eller parker för att erhålla goda skottfält. Nästena grupperas om möjligt i motståndskraftiga hus och indraget i bebyggelsen för att öka skyddet mot den direkta och indirekta elden samt mot brand- och rasrisken. Husen ska vara byggnadstekniskt lämpliga och stridstekniskt rätt placerade. Nästena grupperas i källar- och bottenvåningar så att elden blir bestrykande. Hus kan sprängas ner för att öka skyddet över källarvåningar, som förstärkts med stöttor. Fönster och dörrar förses med nät, taggtråd och blockeras. Stridsvagnsminor och pansarhinder läggs ut och ordnas på vägar, gator och stråk som leder in mot nästet(-na). Mineringar läggs ut i och framför hus varifrån motståndaren bedöms kunna storma. Underjordiska vatten- och avloppsledningar blockeras eller försvaras. En pluton som ska försvara nästen i bebyggelse bör utöver den reglementerade utrustningen tillföras stöd med pionjärer och handverktyg, motorsågar, motorspett, taggtråd, sandsäckar, nät, armeringsjärn, balkar, betong och spik, virke och sand samt arbetsmaskiner. För varje näste gäller: Eldledare, prickskyttar och observatörer grupperas högt i byggnader.

151 MSS MSS :90325 Sid 151 (242) Understödsvapen och stridsfordon grupperas så att de skyddas av grupperna. Vapen med gasutströmning bakåt grupperas utanför slutna rum. Stridsfordon grupperas för eld längs gator, parker, torg och andra öppna platser som medger långa skjutavstånd. Fordonens eldställningar maskeras, antingen genom att insynsskydd typ barrikad byggs eller genom att de grupperas inomhus. Stridspatruller organiseras. Framrycknings-, ordonnans- och motstötsvägar märks ut. Bild 6:18. Exempel på halvplutons gruppering i bebyggelse Civilläget tas alltid i beaktande vid strid i bebyggelse. Område som skall försvaras bör om möjligt utrymmas Val av terräng Bebyggelsen medför ett ökat tredimensionellt skydd, med vertikala väggar, golv och tak, även då förbandet är grupperat i byggnader med lägre skyddsnivå. Stridsställningar väljs så att elden kan kraftsamlas mot de vägar, gator stråk där motståndaren främst bedöms framrycka, eller mot de platser där motståndaren är eller bedöms vara grupperad. Om möjligt väljs stridsställningar i byggnader med hög skyddsnivå som är indragna i bebyggelsen samt undandragna från motståndarens direktriktade eld utanför den egna skottvidden. Terräng med naturliga hinder som gör det svårt att genomföra kringgång och framryckning med fordon bör väljas. Möjligheten till uppsuttet anfall bör vara begränsad. Vald stridsställning bör möjliggöra att eld kan öppnas åt alla håll samtidigt som stridsställningen bör vara undandragen ifrån tydligt markerande terrängföremål. Fritt skottfält. Om förberedelsetiden är kort, blir det nödvändigt att välja stridsställning med hänsyn till möjligheterna att snabbt få fria skottfält för att nå verkan i målet. Vid mycket korta stridsavstånd eftersträvas stridsställningar på lägre våningsplan, för att skyttarna ej behöver luta sig ut igenom fönstret för att nå verkan. För att få bättre observation och för att komma upp ifrån de hinder som finns längs gator, så som bilar etc. och få ett fritt skottfält eftersträvas högre belägna stridsställningar. Genom att gruppera högt minimeras antalet döda vinklar. Härvid kan eld avges mot motståndare som grupperat bakom tvärgående staket, murar etc. För att kunna täcka de luckor som uppstår i förbandets eldsystem (t.ex. omedelbart utanför byggnader) kan delar av förbandet grupperas utomhus. Försvarbara skjutavstånd. Plutonen bör om möjligt välja stridsställning så att motståndarens möjlighet att påverka förbandet inte överstiger de egna vapensystemens praktiska skottvidd. Utifrån skjutavstånden väljs på vilket våningsplan stridsställningen skall intas.

152 MSS MSS :90325 Sid 152 (242) Frontalt skydd. Eld- och stridsställningar bör väljas undandraget ifrån motståndarens huvudstyrkas direktriktade eld. Plutonen bör gruppera så de undgår upptäckt samtidigt som de har ett skydd mot verkan från motståndarens direktriktade vapensystem, medan de själva har fritt skottfält och kan nå verkan. Detta möjliggörs främst igenom en kombination av frontalt skydd och flankerande skjutriktningar. Flankerande skjutriktningar. För att uppnå ett så bra skydd som möjligt samtidigt som god verkan skall nås eftersträvas flankerande skjutriktningar. Strävan bör vara att flankerande eld avges samordnad och om möjligt igenom ett sammanhängande eldsystem för att nå så bra verkan som möjligt. Om möjligt bör korseld kunna avges mot nyckelterräng och knutpunkter i bebyggelsen, t.ex. viktiga korsningar. För att skydda våra understödsvapen (främst kulsprutor) från att omedelbart bekämpas av motståndaren måste utöver ett frontalt skydd även flankerande skjutriktningar sökas. Kulsprutor bör trots flankerande skjutriktningar kunna bestryka vägar och gator på längden. Fria omgrupperingsvägar. För att överleva måste striden genomföras rörligt, såväl från fönster till fönster, från våningsplan till våningsplan som från byggnad till byggnad. Detta medför att fram-, tillbaka-, ordonnans- och motstötsvägar måste förberedas och märkas upp. Beroende på tidsförhållandena bör även fram och tillbakaryckningen förövas. För att säkerställa att urdragning kan ske måste olika tillbakaryckningsalternativ i olika riktningar vara förberedda. Tillbakaryckningsvägarna måste hållas öppna genom att de försvaras eller genom att sekundära öppningar och vägar längs tillbakaryckningsstråket blockeras. Fly fasad/yttervägg. För att undgå upptäckt och för att öka skyddet bör eldoch stridsställningar väljas tillbakadraget i byggnaden. Genom att gruppera tillbakadraget inne i skuggan försvåras möjligheterna att upptäcka en skytt. Genom att gruppera tillbakadraget minskar observationsfältet och möjligheten att verka kan påverkas. Skyddet ökar då tillbakadragna grupperingar eftersträvas. Genom att skyttar tar skydd bakom befintliga skydd som t.ex. genom att ta skydd i en dörröppning i rummet bortanför ökar skyddet. Tillbakadragna grupperingar tillsammans med frontalt skydd och flankerande skjutriktningar ökar möjligheterna för överlevnad. Fältarbeten. Fältarbeten kan genomföras för rörlighet genom att omgrupperingsvägar öppnas upp eller skapas t ex genom väggar och golv, samt genom att blockeringar genomförs för att hindra motståndaren möjlighet att begränsa vår rörlighet.

153 MSS MSS :90325 Sid 153 (242) Genom att förstärka byggnader, bygga upp frontala skydd och ta bort lättantändligt material ökar möjligheterna till överlevnad. Genom att blockera trappuppgångar, uppgångar och fönster m m fördröjs motståndarens motanfall mot förbandets grupperingar. Om möjligt skall fältarbetena sammanfalla med de sammanhängande eldsystemen så att verkan med direktriktade vapensystem och minor kan nås på de platser där motståndaren hindras eller fördröjs. Fältarbeten kan även genomföras för att hindra motståndaren från att gruppera där vi inte kan nå verkan. Mineringar kan nyttjas mot platser som är döda vinklar för våra direktriktade vapensystem. T.ex. längs fasaden i byggnaden förbandet grupperat i. Brandbekämpning förbereds. Omgivande gator och hus som kan utgöra understödsställningar för motståndaren spärras med stormhinder och mineringar. Flygskydd/gruppering på tak. Gruppering på tak bör undvikas. Tak medför mycket bra observationsmöjligheter, men soldater eller förband som grupperar på tak är sårbara från såväl flyg som från markgrupperade förband. Möjligheten att bli observerad i den tredimensionella miljön är större än möjligheten att observera främst med tanke på den siluettbildningen som uppstår. Om gruppering på tak ska ske måste fältarbeten genomföras, t.ex. någon form av insynsskydd byggas som begränsar motståndarens möjlighet att observera och verka mot det takgrupperade förbandet. 3D Tänk och förbered striden i tre dimensioner i bebyggelse. Bild 6:19 Exempel på strid från stridsställning med 8F/3D. Plutons försvar i bebyggelse Strid från stridsställning Strid från stridsställning i bebyggelse kännetecknas av: Begränsad sikt. Smala och korta skottfält. Strid på korta avstånd. Ökad möjlighet att kunna avge flankerande eld även mot motståndarens bakre delar. Möjlighet att gruppera dolt och föra striden från gömställen och genom bakhåll. Goda möjligheter till skydd även mot en tyngre beväpnad motståndare. Eld skall kunna avges i prioriterade riktningar och stråk från en stridsställning. Kraftsamling sker till den farligaste riktningen.

154 MSS MSS :90325 Sid 154 (242) Generellt används prick- och skarpskyttar, samt understödsvapen för nå önskvärd verkan längs gator, vid längre skjutavstånd samt mot de platser där avgörande vill nås. Eldhandvapen och handgranater lämpar sig bästa att använda för strid inne i byggnader och som självförsvar då förbandet strider från stridsställning. Vid strid från stridsställning i bebyggelse kan ledningen utebli eller sambandet brytas under kortare eller längre tid. Därav är det särskilt viktigt att alla i plutonen ner till enskild soldat vet exakt vilken uppgift som skall, lösa, samt var, när, hur och med vilken ambition striden skall lösas, särskilt så sidoförband skall understödjas. Huruvida förbandet väljer en högt eller lågt belägen stridsställning är främst beroende av uppgiften och tiden. Att välja stridsställningar på de övre våningsplanen möjliggör att bättre verkan kan nås, samtidigt som ett bättre skydd nås då förbandet kommer bort från markplanet. Då förbandet framrycker med samordning av eld och rörelse från stridsställning till stridsställning förutsetts en hög gruppering för att genom överskjutning kunna understödja sidoförbandet. För att bibehålla förbandets säkerhet och undvika att förbandet skärs av måste de under våningsplanen (markplanet) kontrolleras av förbandet för at möjliggöra urdragning. Gruppering på de övre våningsplanen tar tid. Förutom att markplanet och sedan det våningsplan som förbandet ämnar gruppera på ska tas och fria omgrupperingsvägar ska hållas öppna, så måste även de öppningar som leder till ej tagna eller kontrollerade utrymmen våningar hållas under uppsikt. Då förbandet bara vill komma bort från gata för att t.ex. komma in i skydd eller för att inta en stridsställning i tidskritiska skeden väljs normalt en lågt belägen stridsställning (markplan). Likaså väljs stridsställningar på markplan då endast mycket korta stridsavstånd erhålls för att undvika att soldater skall behöva luta sig ut ur fönstren för att nå verkan.

155 MSS MSS :90325 Sid 155 (242) 6.11 Försvar i mörker Inför mörkret vidtas åtgärder enligt avsnittet Anfall i mörker, så att försvaret även kan genomföras i mörker. Vid försvarsstrid används samma stridsteknik som i dagsljus. Eldgivning sker med hjälp av mörkerriktmedel eller med stridsfältsbelysning som i regel ordnas genom kompanichefens försorg. Innan mörkrets inbrott måste bevakningen förstärkas och förtätas samt andra åtgärder vidtas. Pluton kan beordras att avdela stridspatrull eller svara för postering mellan försvarsställningar. I försvarsställningar förstärks bevakningen genom att en eller flera dubbelposter avdelas, larmmineringar och larmanordningar av tillfållig materiel anordnas. Lyspatruller med signalpistol och närlys organiseras och förövas. Lyspatrullerna bör vara grupperade i närheten av chefen. Skjutgränser märks ut så att de kan uppfattas i mörkret eller med mörkerhjälpmedel. Om möjligt markeras även skjutavstånd i terrängen. Vid eldplanläggningen förbereds lyseldlägen. Terrängen observeras fortlöpande med hjälp av IRV-kikare, bildförstärkare, och kikare. Plutonchefen kompletterar vid behov belysningen med närlys och lyspatroner. Lyspunkten bör därvid läggas rakt ovanför eller något bortom målet. Det är ibland nödvändigt att ha flera lyspunkter samtidigt för att skuggbildningen inte ska göra det för svårt att se målet. Närlys och lyspatroner ger viss rök- och gnistbildning som kan röja lyspatrullens plats. Man kan därför ibland vara tvungen att skjuta lys från en plats utanför övriga plutonens stridsställning. Rök utnyttjas på samma sätt som vid strid i dagsljus. Plutonen kan själva eller på order av kompanichef organisera lyspatrull vid försvar. Lyspatrullen grupperar och belyser så att plutonernas stridsställningar inte röjs eller påverkar deras möjlighet att observera och verka på grund av rökbildning (sker främst i lägre temperaturer eller hög luft fuktighet) Lyspatrullen skall förbereda en eller flera eldställningar varifrån man kan belysa enligt förberedd lysplan. Om lyspatrullen har växel eller alternativa eldställningar bör omgrupperingsvägar vara utmärkta och förövade.

156 MSS MSS :90325 Sid 156 (242) 7 FÖRDRÖJNINGSSTRID 7.1 Grunder Allmänt Fördröjningsstrid - Stridssätt som syftar till att säkerställa tid för egna åtgärder genom att minska motståndarens framryckningshastighet och anfallskraft. Fördröjningsstrid syftar även till att tillfoga motståndaren förluster eller begränsa motståndarens utbredning. Fördröjningsstrid genomförs med en kombination av anfall och försvar. Fördröjningsstrid syftar till att vinna tid för förberedelser och begränsa motståndarens stridsförmåga så att han senare kan slås eller hans framryckning avvärjas, göra motståndaren gripbar för anfall med andra förband samt begränsa motståndarens utbredning i viss riktning. Fördröjningsstriden genomförs rörligt och aktivt genom en kombination av anfall och försvar eller försvar av stridsställningar under begränsad tid med stöd av eld främst indirekt eld - samt fältarbeten. Då motståndarens tät hejdas, strävar han efter att kringgå hindret för att snabbt komma in på djupet. Delar avdelas då för att slå, binda eller röja hindret. Stigar och stråk utnyttjas för kringgång. Om så krävs lämnar motståndaren fordonen och gör kringgången till fots med upp till kompani. Understödsvapen (även granatsprutor) medförs. Motståndarens främre understöds-, lednings- och underhållsdelarna grupperas långt fram - någon eller några kilometer bakom de främsta förbanden. På sikt måste motståndaren öppna standardbilvägar. För att göra det sätter han in röjningstäter. Röjningstäter är exklusiva förband och i regel sätts de inte in förrän motståndaren bedömer att terrängen är säker. Röjningstäterna skyddas dessutom av pansarskytte- och stridsvagnsförband. Bild 7:1 Fördröjningsstrid

157 MSS MSS :90325 Sid 157 (242) Fördröjningsmanövrar Om syftet är att vinna tid så ska motståndaren påverkas i ett tidigt skede och striden förs i huvudsak genom upprepade anfall, men också genom försvar av stridsställningar, över ytan. Striden understöds av fältarbeten och indirekt eld. Bild 7:2 Tidsfokuserad fördröjningsstrid Om syftet är att tillfoga motståndaren förluster och därigenom minska dennes anfallskraft så bör motståndaren släppas in på ett relativt stort djup innan denne börjar påverkas. Striden förs i huvudsak med fördröjande fältarbeten som försvaras från förberedda stridsställningar med direktriktad och indirekt eld. Bild 7:3 Förlustfokuserad fördröjningsstrid Syftet kan också vara att minska motståndarens utbredning, eller att styra motståndaren till områden där dennes handlingsfrihet minskas. Detta kan t ex ske genom utförande av begränsade fördröjande fältarbeten eller försvar av nyckelterräng, som ger motståndaren möjligheten att fortsätta, men då i en riktning som vi vill. Detta kan leda till att motståndaren tror sig ha framgång, när det egentligen är vi som styr denne. När motståndaren sedan når området som vi försvarar börjar vi påverka denne, och då kraftfullt. I detta område ska motståndarens handlingsfrihet vara kraftigt begränsad. Bild 7:4 Utbredningsfokuserad fördröjningsstrid

158 MSS MSS :90325 Sid 158 (242) Stridsteknik Kompaniet fördröjer i regel inom ett område av mellan 3x5 km upp till 5x10 km. Områdets storlek beror främst på motståndare, terräng- och tidsförhållanden. Kompaniet kan, inom ramen för bataljonens fördröjningsstrid, få uppgifterna att ta terräng försvara terräng och/eller objekt fördröja inom ett område Kompaniet får som regel i uppgift att under en viss tid fördröja inom ett med gränser angivet område eller i en huvudriktning. Kompaniet ska då med stöd av försvar, fördröjande fältarbeten och indirekt eld tvinga motståndaren att lämna vägarna och till tidsödande röjningsarbeten samt till en långsam framryckning i terrängen vid sidan av vägarna. När kompaniet har gott om tid till förberedelser delar kompanichefen som regel in kompaniets område i plutonsområden. Plutonerna förbereder och strider sedan inom tilldelat område. Striden genomförs från förberedda stridsställningar (pluton eller grupp). Omgrupperingsvägarna mellan stridsställningarna är förberedda. Motanfall kan genomföras och består i regel av framryckning till förberedda stridsställningar. Striden understöds av indirekt eld och fördröjande fältarbeten. För att få så god utdelning som möjligt av mineringsarbeten ska man noggrant analysera var de ska genomföras för att uppnå syftet med striden. När kompaniet har ont om tid till förberedelser grupperar kompaniets huvuddel samlat i den främre delen av området. Striden förbereds för att kunna föras samordnat från stridsställningar, genom en kombination av försvar och motanfall med understöd av indirekt eld. Kompanichefen kan avdela en särskild styrka, t ex en pluton, med uppgift att genomföra motanfall i olika riktningar, beroende på hur striden utvecklar sig. När förberedelser för att få ett första stopp på fienden är genomförda övergår förberedelserna till minering av, och eldöverfall mot, eventuella kringgångsstråk Kompaniets strid Genom att kompaniet utför eldöverfall med direkt och/eller indirekt eld samt försvarar stridsställningar under begränsad tid, påverkas motståndarens omfattnings-, kringgångs-, röjnings- och på djupet grupperade förband. På så sätt vinns ytterligare tid samtidigt som motståndaren tillfogas förluster. Striden kan även genomföras som anfall (överfall) med del av eller hela kompaniet i anslutning till utförda fördröjande fältarbeten. Försvar och vägavbrott ska hindra motståndaren i det längsta att utnyttja vägen för att föra fram artilleri- och underhållsförband.

159 MSS MSS :90325 Sid 159 (242) För att ge dessa avbrott/hinder uthållighet måste de skyddas av rörliga enheter som kan sättas in från terrängen och verka med eld mot en motståndare som anfaller längs vägen eller sätts in för att röja förbindelseavbrott. De möjliga omfattnings- och kringgångsvägarna ska bevakas och kompaniet ska förbereda insats mot dessa för att i det längsta hindra motståndaren att kringgå eller med omfattning innesluta försvar eller vägavbrott. Sådan terräng varifrån indirekt eld kan ledas mot röjningstät ska tas. Om styrkeförhållandena medger det, ska huvuddel av kompaniet kunna anfalla i syfte att nedkämpa röjningstäten med pansarvärnsvapen. I regel samordnas minst två plutoners strid inom ett terrängavsnitt under kompanichefens eller ställföreträdarens ledning för att uppnå en tillräcklig eldöverlägsenhet och säkerställa tillgång till indirekt eld. Inom fördröjningsområdet förbereder plutonerna försvar av stridsställningar och eldöverfall/överfall. Detta görs i regel i anslutning till blockeringar och mineringar. En pluton med uppgift att försvara en stridsställning, får vanligen order att försvara under en begränsad tid. Försvaret inom kompaniets bakre område kan genomföras enligt kapitel Försvar. Eldöverfall väljs där kompanichefen vill undvika att binda enheter i strid med motståndarens flankskyddsavdelningar. Försvar av stridsställning väljs när kompanichefen inte kan vidta andra åtgärder för strid m m mot motståndarens tät. Detta kan t ex bli aktuellt då de fördröjande fältarbetena är begränsade eller inom ett område som bataljonschefen angivit att det ska försvaras. Strid och omgrupperingar inom kompaniet planläggs så att de kan genomföras även om motståndarens styrkor samtidigt rycker fram, grupperar eller strider inom hela kompaniets djup. Eldöverfall med plutoner ska förberedas så att de kan upprepas. Strävan bör vara att inte gruppera om bakåt efter eldöverfallet. Om vi grupperar om in på djupet av motståndarens gruppering, kan vi ofta åstadkomma större verkan och minska risken för motverkan. Striden måste förberedas så, att avdelningar kan underhållas på alternativa vägar eller fullfölja striden även om de tidvis blir avskurna. Strävan ska vidare vara att upptäcka den (de) situation( -er), då möjligheten uppstår att tillfoga motståndaren avgörande förluster i trupp, materiel och/eller tid. Tillfället ska tas tillvara genom en kraftsamlad insats med huvuddelen av kompaniets resurser. Ett eldöverfall kan därvid övergå till överfall eller regelrätt anfall. Efter ett överfall kan plutonen gruppera om till växelstridsställning (nytt eldöppnande), alternativ stridsställning (nytt eldöppnande), utgångsläge för nytt eldöverfall eller

160 MSS MSS :90325 Sid 160 (242) annan uppgift. Omgrupperingar kan göras såväl framåt som bakåt inom fördröjningsområdet. Inom plutoner kan prickskytt lämnas kvar i överfallsterrängen under en begränsad tid, främst för att bekämpa fientliga chefer. En stridspatrull med eldledningsgrupp under ledning av lägst plutonchefs ställföreträdare samt prickskyttepatrull ur kompanistaben bör grupperas för att bekämpa motståndaren på djupet. Prickskyttepatrullen uppträder då ofta självständigt inom ett preciserat område ("prickskytteruta"). Kompanichefen samordnar plutonernas omgruppering, så att de dels kan understödja varandra, dels inte kringgås, avskärs eller innesluts. De främre plutonerna ska ges förberedande order om när omgrupperingen ska ske. Då kompanichefen bedömer att en stridsställning ska utrymmas, anger denne i order att omgruppering till ny uppgift får påbörjas tidigast vid angiven tidpunkt vid en viss händelseutveckling först på vidare order när syftet med striden är uppnått Valet av förfaringssätt beror på i vilken utsträckning ett säkert samband kan påräknas samt om tidpunkten för utrymning är av betydelse för andra plutoners strid och omgruppering. Anfall genomförs då motståndaren hejdats framför en stridsställning (bataljonsanfall) hejdats av fördröjande fältarbeten, t ex mineringar, blockeringar eller andra hinder, (bataljonsanfall) framrycker genom eller förbi våra stridsställningar luftlandsätter Anfall ska kunna utföras, även om det inte är planerat, för att vid gynnsamt tillfälle nedkämpa fienden återta en tidigare lämnad stridsställning möjliggöra omgruppering till en ny stridsställning möta kringgång Plutons strid Plutonerna öppnar eld med det system och på det avstånd som medger den bästa verkan med hänsyn till stridens syfte. Detta kan ske antingen på plutonchefens order eller på kompanichefens order. Rapporteringen från plutonerna till kompanichefen är väldigt viktig så att kompanichefen hela tiden har grepp om hur striden utvecklar sig och vilka åtgärder fienden vidtar. Beslutsunderlaget som detta genererar är avgörande för kompanichefens möjlighet att samordna striden och fatta beslut om urdragningar

161 MSS MSS :90325 Sid 161 (242) motanfall omgrupperingar lösgörande av plutoner bundna i strid Våra fordon och materiel inte får falla i motståndarens händer. Detta kan innebära att platser måste försvaras, eller att fordon som måste lämnas på stridsfältet ska tömmas på skyddsvärd materiel och därefter förstöras. Grunden för vem som fattar beslut om sådana åtgärder bör vara chefen på plats, då denne har bäst lägesuppfattning. Egen personal ska aldrig lämnas på slagfältet! Vägavbrott Vägavbrott syftar till att fördröja och försvåra motståndarens möjligheter att nyttja framrycknings- och underhållsvägar. Ett vägavbrott kan utlösas i samband med eldöverfall mot motståndaren. Ett vägavbrott som utlösts måste kompletteras med mineringar som försvårar återställande. Vägavbrott som förberetts och laddats men inte utlösts, måste skyddas så att motståndaren inte kan ta platsen och sabotera förberedelserna, t ex med helikopterlandsatta förband eller kringgångsförband. Om förberedelserna utförts av ett annat förband, måste den chef som lett förberedelserna och den chef som ansvarar för utlösandet samverka på platsen för avbrottet. Tidpunkten då det förberedda avbrottet ska utlösas regleras vanligen av kompanichefen. Sambandet till de utlösande avdelningarna måste förberedas med alternativa sambandsmedel (radio - tråd - ordonnans). Bild 7:5 Vägavbrott Indirekt eld Vid fördröjningsstrid används den indirekta elden för att understödja försvar av, och anfall mellan och inom stridsställningar bekämpa motståndare som grupperar sig för anfall eller som söker kringgång understödja omgrupperingar av plutoner stödja striden vid våra fältarbeten (för att uppnå kombinerade vapen) avskärma motståndaren belysa stridsfältet Plutonchefer och gruppchefer ska vid behov kunna eldobservera.

162 MSS MSS :90325 Sid 162 (242) 7.2 Plutons eldöverfall Grunder Eldöverfall är en stridsuppgift som syftar till att genom överraskande beskjutning med pansarvärnsvapen, kulsprutor, eldhandvapen, granatkastare och artilleri samt olika typer av minor tillfoga motståndaren förluster. Ett eldöverfall utförs i regel med en samlad pluton. Sättet att genomföra eldöverfall varieras från gång till gång. Kompanichefen (ställföreträdaren) samordnar oftast två eller flera plutoners strid till ett och samma område. Bild 7:6. Exempel på stridsteknik vid skytteplutons eldöverfall mot förband som är under marsch Stridsställningar för eldöverfall väljs så, att motståndaren inte upptäcker förbandet innan det öppnar eld, naturliga front- och flankskydd kan utnyttjas, t ex vattendrag eller höjder, utrymningen av stridsställningarna och tillbakaryckningen underlättas samt vår stridsteknik och val av plats kan varieras så att vi blir förutsägbara för motståndaren. Terrängen framför stridsställningarna bör vara öppen och jämn, så att motståndaren inte har några möjligheter att ta skydd eller dra sig undan. Verkan av eldöverfallet kan ofta ökas genom att motståndarens tät först hejdas, t ex av stridsvagnsminering. Bild 7:7 Stridsteknik vid skytteplutons eldöverfall - variationsexempel "Eld mot motståndarens tät på plutonchefens order" Förberedelser Ett eldöverfall förbereds så här: 1. Rekognosera och ställ i ordning stridsställningar för grupperna i de tänkbara alternativen. Rekognosera om möjligt även från motståndarens sida. Var listig - lämna kvar prickskyttepatrull, använd försvarsladdningar och fordonsminor, variera metoden vid eldöverfall. 2. Avdela patrull för förvarning såvida inte detta ges av kompanichefen eller sidopluton. 3. Avdela flankskydd. 4. Mät avstånd. 5. Röj skottfält. 6. Planlägg och ge order för den indirekta elden. 7. Planlägg och ge order för hälso- och sjukvårdstjänsten (evakuering av skadade och stupade från stridsställningarna och bakåt). 8. Vidta åtgärder så att en fordonsburen motståndare kan stoppas, t ex minering, sprängning, syftminering. Min- och sprängarbetena ska syfta till att minst ett fordon förstörs och hejdar motståndarens framryckning. Försvarsladdningar kan användas där motståndarens skyttetrupp förväntas göra avsittning och för att skydda plutonen, t ex vid flank och vid urdragning.

163 MSS MSS :90325 Sid 163 (242) Om tiden räcker till, vidta också följande åtgärder. 9. Maskera eldställningarna (skydd även från luften). 10. Rensa fram- och tillbakarycknings vägar från eldställningarna. 11. Utför skenspårning vintertid. Slå bort snö från buskar och grenar i anslutning till skenspårningen. 12. Föröva eldöverfallet. 13. Samla plutonens huvuddel i utgångsläge för eldöverfall och ge kompletterande order. Bild 7:8. Stridsteknik vid skytteplutons eldöverfall - variationsexempel "Eld mot huvudstyrka på kompanichefens order / då motståndarens tät nått nästa pluton / då motståndarens stab passerar / osv" Genomförande Eldöverfallet genomförs så här: l. Besätt eldställningarna dolt och i så god tid att plutonen är eldberedd när motståndaren kommer eller låt de skyddsstyrkor som rensar terrängen upp till 500 m från vägen passera och besätt eldställningarna därefter. 2. Utlös förberedda mineringar för att hejda motståndaren, men inte alltid hans tät. 3. Öppna eld på signal (tecken, kommando) med de vapen som kan ge verkan i de aktuella målen, utlös den indirekta elden och minorna men inte i samma ordningsföljd varje gång. 4. Omgruppera dolt och, om möjligt, på tecken till återsamlingsplats. 5. Flankpatrull (efterpatrull) skyddar urdragningen. 6. Överväg möjligheterna till ett förnyat eldöverfall från samma stridsställning eller från en växelstridsställning. 7. Stridspatrull (ställföreträdaren, skarpskytt/prickskytt, eldledningsgrupp m fl) kan fullfölja striden upp till flera timmar i området efter eldöverfallet. Plutonchefen ska välja plutonens skyddsställning på en sådan plats att plutonen vid omgrupperingen bakåt kan skydda sig. Skyddsställningen är då lämplig även för förberedelser, t ex ordergivning. Den ska vara så nära stridsställningarna att plutonen i god tid hinner besätta dessa men så långt bort att plutonen inte råkar i strid med eventuella fientliga skyddsstyrkor. Plutonens skyddsställning och återsamlingsplats (ÅSA) kan vara samma. Grupperna ordnar vid behov skyddsställning bakom respektive stridsställning. Vid eldöverfall mot stridsfordon som är grupperade eller hejdade i anslutning till förbindelseavbrott (minering) kan eldöverfallet inledas med indirekt eld med spränggranater. På så sätt försvåras observation och eldledning från fordonen. Om eldöverfallsplatsen är försvarad av motståndaren, överväger plutonchefen om eldöverfallet kan lösas från en annan stridsställning, kan lösas genom indirekt eld eller måste börja med anfall.

164 MSS MSS :90325 Sid 164 (242) Bild 7:9. Stridsteknik vid skytteplutons eldöverfall - variationsexempel "Eldöverfall i samma terräng som för 00 timmar sedan" Plutonchefen leder eldöverfallet med den för tillfället viktigaste delen av plutonen, men så att han kan hålla samband med samtliga grupper och observera eldöverfallsterrängen. Hos plutonchefen kan en eldledningsgrupp och en prickskytt finnas grupperade. Plutonchefen leder flankpatrullens (efterpatrullens) tillbakaryckning efter eldöverfallet. Ställföreträdaren leder sådan del av plutonen som plutonchefen inte kan överblicka. Ställföreträdaren kan också uppehålla sig vid plutonchefen, beredd att ta över ledningen, leda plutonens huvuddel vid tillbakaryckningen eller förbereda ett nytt eldöverfall på en annan plats. De bästa gruppcheferna kan leda helt självständiga uppgifter. Bårplatser ska vara förberedda i plutonens fordon. Fordonen grupperas så långt fram som möjligt med hänsyn till buller och risken för upptäckt. Förberedelserna för eldöverfall i mörker sker på samma sätt som i dagsljus. Materiel för mörkerstrid fördelas, t ex bildförstärkare, kikare, larmminor. Lyspatrull och närlysskyttar avdelas. Stor uppmärksamhet ägnas åt ljud- och ljusdisciplin. Stor vikt läggs vid att hitta fram till respektive grupps stridsställningar samt att säkerställa fritt skottfält. Vägarna och skottfälten kan märkas ut. Om plutonen disponerar mörkerhjälpmedel genomförs eldöverfallet helt i mörker. Eldöverfallet kan också utföras i stridsfältsbelysning från plutonens signalpistoler och närlysraketer. Lysgranater från granatkastar- eller artilleriförband kan eventuellt disponeras. I gynnsamma fall ska eldöverfallet upprepas. Det kan ske från samma stridsställning eller från en rekognoserad växelstridsställning. Efter utfört eldöverfall kan det ibland bli nödvändigt att en spräng- och minpatrull med understöd av plutonens huvuddel sänds fram för att spränga (tända eld på) kvarlämnade fordon och för att utföra kompletterande mineringar. Pluton kan också ges uppgift att fördröja motståndaren inom ett eget område. Striden genomförs då med upprepade eldöverfall med pluton, halvpluton eller i gynnsamma fall grupp. Bild 7:10 Plutons fördröjningsstrid.

165 MSS MSS :90325 Sid 165 (242) Orderexempel plutons eldöverfall Tillförs. Orderexempel eldöverfall bör istället vara ett arbetsgångsexempel förberedelser fördröjningsstrid/eldöverfall. (gäller även samma pkt i MSR3)

166 MSS MSS :90325 Sid 166 (242) 7.3 Strid på djupet Grunder Strid på djupet syftar till att störa motståndarens verksamhet, fördröja hans framträngande, binda delar av hans förband och tillfoga denne förluster. Striden genomförs inom ett av motståndaren behärskat område eller inom ett område som motståndaren kringgått med sina anfallsförband. En pluton kan vid kompaniets fördröjningsstrid få order att innästla eller kvarlämnas, för att den ska fullfölja strid på djupet under begränsad tid. Striden genomförs i form av överfall, eldöverfall samt fältarbeten (förstöring, minering). Plutonen kan i gynnsamma fall få understöd från artilleri- eller granatkastarförband eller få flygunderstöd Förberedelser Strid på djupet skiljer sig från plutonens ordinarie stridsuppgifter på flera sätt. Plutonen kommer själv i större ut stäckning att få svara för information om motståndaren, underhållstjänst hälso- och sjukvård samt personaltjänst. Plutonen utgångsgrupperas och förläggs i bas. Basen väljs om möjligt i betäckt och svårtillgänglig terräng och på plats som är undandragen insyn från marken och från luften, på plats som är lätt att bevaka, försvara och utrymma samt så långt från vägar och stråk m m att den inte upptäcks genom motståndarens rutinåtgärder för skydd. Spår efter fordon måste maskeras. Vintertid utförs vilseledande åtgärder (skenspårning, avhopp). Bild 7:11. Exempel på plutons gruppering i bas Uppträdandet i basen ska präglas av ljud- och ljusdisciplin. Observera att även lukt kan röja basen. Plutonchefen fastställer en in- och utpasseringspunkt. Trupp som söker passera in på en annan plats betraktas som fientlig. Post ska finnas vid in- och utpasseringspunkten. Tillfälliga poster sätts ut (l post/grupp) utanför de tilldelade eldställningarna under förläggningsarbetet. All utrustning som för tillfället inte används, ska vara packad och lätt gripbar. Plutonchefen ska med alla medel hindra att plutonen dras in i strid i anslutning till basen. Utrymningen kan då försvåras eller omöjliggöras. Bevakningsåtgärderna, den vilseledande spårningen och uppträdandet i basen ska vara sådana att en snabb och dold utrymning kan göras vid behov. Om det

167 MSS MSS :90325 Sid 167 (242) behövs kan utrymningen göras i skydd av rök. Delar av plutonen avdelas för att understödja utrymningen och fördröja motståndaren. Om plutonens fordon ska medföras, måste vägen rekognoseras noggrant Genomförande Striden planläggs och förbereds med hänsyn till underhållsläget (disponibel ammunition), bedömd fientlig motverkan samt plutonens kondition. Rekognoseringsstyrka med plutonchef, gruppchefer samt personal för spaning utgår tidigt för att rekognosera av högre chef anbefallt mål (eller mål som plutonchefen bedömer vara lämpligt). Efter rekognoseringen lämnas personal kvar för kontinuerlig övervakning av motståndaren. Sedan rekognoseringsstyrkan återkommit till basen sker ordergivning och förberedelser. Basen bryts därefter och plutonen rycker fram till utgångsläget där man eventuellt upprättar stridsförläggning. Där sker de sista förberedelserna för striden. Bild 7:12. Genomförande av strid på djupet av motståndarens gruppering Striden kan genomföras i form av eldöverfall och vid gynnsamma tillfällen i form av överfall. Om plutonen har gott om minor och sprängmedel, kan striden genomföras med fördröjande fältarbeten, t ex mineringar, skenmineringar, sprängning av vägtrummor och mindre broar. Inom ett område som behärskas av motståndaren sker förflyttningar i regel till fots eller på skidor. Plutonens fordon kan endast användas i ytterst gynnsamma fall. Plutonen rycker i regel fram på ett led med förpatrull och efterpatrull. Avståndet regleras med hänsyn till de rådande siktförhållandena. Plutonen ska undvika bebyggelse, stigar, vägar och öppen terräng. Före och under marsch ska återsamlingsplatser utses för den händelse plutonen blir splittrad. Återsamlingsplatserna ska vara lätta att hitta i terrängen. Vid övergång av väg ska man iaktta största försiktighet och utnyttja mörker och dålig sikt. Platsen för vägövergången väljs där sikten längs vägen är skymd och där terrängen ger skydd nära vägen. Poster sänds ut i vardera riktningen på ögonsambands avstånd. Vägen passeras efter klartecken på linje. Plutonen återsamlas på utsedd återsamlingsplats. Underhållstjänsten bör om möjligt vara baserad på upplag, d v s i förväg upplagda förråd som innehåller ammunition, sprängmedel, livsmedel, patrullbåtar m m. Om det inte finns några upplag, t ex vid en skyttepluton som blivit avskuren, utnyttjas ortens tillgångar eller förnödenheter som erövrats från

168 MSS MSS :90325 Sid 168 (242) motståndaren. Sårade och skadade som inte kan vårdas vid plutonen, ska snarast återtransporteras till egna förband. Går inte detta överlämnas de till den egna civilbefolkningen inom området. Stupade återtransporteras, när plutonen urnästlar till eget kompani. Om så inte kan ske ordnas fältgrav.

169 MSS MSS :90325 Sid 169 (242) 8 AVVÄRJNINGSSTRID Avvärjningsstrid syftar till att förhindra motståndaren att på marken tränga fram över viss linje, att landstiga eller att luftlandsätta. Avvärjningsstrid mot en på marken framryckande motståndare genomförs med fördröjningsstrid, anfall och försvar. Avvärjningsstrid mot luftlandsättning och landstigning genomförs främst med anfall och försvar. Avvärjningsstrid genomförs med stöd av indirekt bekämpning och fältarbeten. Avvärjningsstrid innebär en hög ambition i striden och i uppgiftställningen bör ingå när striden avbryts till förmån för strid med lägre ambition i syfte att bevara handlingsfriheten. På grupp- och plutonsnivån är metoderna vid anfall, försvar och fördröjningsstrid tillämpbara vid avvärjningsstrid. Bild 8:1 Avvärjningsstrid

170 MSS MSS :90325 Sid 170 (242) 9 STABILISERANDE METODER 9.1 Grunder Inledning Stabiliserande metoder omfattar militära taktiska aktiviteter som har som syfte att skapa förutsättningar för återuppbyggnad och utveckling av samhället. Aktiviteterna utförs ofta i nära samarbete med andra aktörer (civila). En konflikt kan sällan lösas med endast militära medel. De militära medlens roll är sällan enbart att avgöra kriget, så att en förmånlig fred kan uppnås. Deras roll är ofta också att skapa gynnsamma förutsättningar för andra maktmedel att få genomslagskraft, till exempel diplomati, utveckling eller statsbyggnad. Dessa krävs för att kunna uppnå en stabil fred och utveckling. Våra förband uppträder ofta i en multinationell insatsmiljö där FN, EU eller nationer i samverkan engagerar sig i konfliktlösning eller konfliktdämpning. Civila och militära medel måste oftast kombineras samt integreras för att lösa konflikten. Stabiliseringsmanövrarna utgörs av maktprojicering, övervakning, separation av parter, skydd, polisiär verksamhet och utbildning. Stabiliseringsmanövrarna beskriver vilket syfte som skall uppnås inom ramen för en given stabiliserande metod. Bild 9:1 Stabiliserande metoder Maktprojicering Syftet med militär närvaro i ett område kan vara maktprojicering. Maktprojicering kan användas i avhållande syfte eller i syfte att stabilisera ett område så att civila organisationer kan verka med acceptabel risknivå. Maktprojicering kan ha som syfte att etablera och bibehålla markoperativ kontroll. Handlingsfrihet med larmstyrkor eller reserver är en förutsättning för maktprojicering, men även att lokalbefolkningen och en eventuell motståndare uppfattar att vi har förmåga att ingripa.

171 MSS MSS :90325 Sid 171 (242) Bild 9:2 Maktprojicering Övervakning Militära förband kan bidra till att bevara uppnådd stabilitet och säkerhet genom övervakning. Övervakningen kan inriktas mot vissa geografiska områden eller viss militär verksamhet, till exempel övervakning av en separationszon eller övervakning av ett område. Övervakning innebär ofta regelbundna kontakter med parterna, lokala makthavare och tjänstemän, lösande av mindre konflikter samt regelbunden rapportering. Bild 9:3 Övervakning Separation av partner Separation av parter genomförs för att kunna avbryta pågående strider eller för att hindra att strider utbryter. Detta genomförs genom att positionera egna stridande förband mellan de stridande parterna. För att lyckas med detta kan våra förband behöva anfalla och ta nyckelterräng för att etablera kontroll över ett visst område. Om parterna inte är inblandade i direkta strider men ändå behöver separeras kan egna förband grupperas i t.ex. en separationszon. Det är av särskild vikt att etablera och upprätthålla egen rörelsefrihet vid denna manöver för att bevara handlingsfriheten. Rörelsefriheten omfattar bl.a. minröjning, hålla vägar öppna samt att parterna tillåter våra förband att röra sig.

172 MSS MSS :90325 Sid 172 (242) Bild 9:4 Separation av parter Skydd Nationellt skyddar Försvarsmakten egen skyddsvärd verksamhet; såväl fasta objekt som verksamhet skyddas bland annat för att hindra tillgrepp av Försvarsmaktens materiel. Internationellt skyddar våra insatta förband vår egen eller någon annans verksamhet eller objekt. Verksamheten kan omfatta fast och rörlig bevakning, teknisk bevakning, transportskydd samt insats med särskilt avdelade enheter. Bild 9:5 Skydd Stöd till polisiär verksamhet Militära förband kan bidra till att reformera befintlig säkerhetsstruktur eller bygga upp en ny från grunden. Under ett återuppbyggnadsarbete kan militära förband komma att behöva stödja uppgifter av polisiär karaktär för att hjälpa den lokala poliskåren att upprätthålla lag och ordning. Exempel på uppgifter är patrullering tillsammans med lokal polis eller självständigt, kontroller och genomsökning efter exempelvis illegala vapen i fordon och byggnader eller insats mot folkmassa.

173 MSS MSS :90325 Sid 173 (242) Bild 9:6 Stöd till polisiär verksamhet Utbildning Utbildning av lokala militära förband kan syfta till att öka deras militära förmåga och möjlighet att hävda sina intressen mot omvärlden på ett trovärdigt sätt. Därmed kan stabiliteten i aktuellt område öka och risken för konflikter minska. Bild 9:7 Utbildning 9.2 Stabiliserande uppgifter Inom ramen för stabiliserande metoder kan ett kompani behöva lösa ett antal olika stabiliserande uppgifter. Exempel på dessa är: Övervakning Eskortering Insats mot folkmassa Sök Skydd av objekt, person eller verksamhet Dessa stabiliserande uppgifter syftar bl.a. till att skapa säkerhet och kontroll i områden och längs vägar men också att skapa och upprätthålla en viss grad av kontroll över en befolkning i ett visst område. Att skapa och upprätthålla säkerhet är personal- och tidskrävande och ställer särskilda krav på planering och förmåga att bevara handlingsfriheten.