VATTENTRANSPORT, PUMPAR SAMT BRANDVATTNETS HYDRAULIK

Transkript

1 VATTENTRANSPORT, PUMPAR SAMT BRANDVATTNETS HYDRAULIK 2-1

2 VATTENTRANSPORT, PUMPAR 2.1 ALLMÄNT PUMP 1. Vatten för brandsläckning medföres i räddningsbilen. Vattentransport sker från pump genom matarledning och manöverslangar. Pumpen sätter vattnet under tryck så att det kan transporteras genom slangarna fram till strålrören. Där ska vattnet fortfarande ha tillräcklig rörelseenergi för att kunna nå fram till sitt mål. Om pumpen krånglar går hela vattenförsörjningen förlorad. Vid långa transportsträckor kan det vara god framförhållning att placera ett grenrör omedelbart efter pumpen. Därigenom kan du snabbt byta ut den utan att först behöva tömma transportslangarna på vatten. 2-2

3 VATTENTRANSPORT, PUMPAR 2.1 MATARLEDNING 2. Matarledningen från pumpen fram till brandplatsen kan ibland bli mycket lång. För att undvika onödiga tryckförluster bör dimensionen vara grov. Vattnets hastighet blir då lägre och friktionen minskar. Normalt används transportslangar med en diameter om 76 mm. Varje slanglängd är 25 meter lång. De så kallade normalkopplingarna är av lättmetall och likformigt utförda. Kopplingarna har en spärr som göra att de inte kan gå upp av misstag. Packningar av gummi ger effektiv tätning när slangen trycksätts. Det finns därför ingen anledning att dra åt kopplingarna så hårt. De flesta typer av brandslang har en invändig beläggning som gör slangen helt tät och ger mindre tryckförluster. 2-3

4 VATTENTRANSPORT, PUMPAR 2.1 GRENRÖR/MANÖVERSLANG SKOGSBRANDGRENRÖR STORT GRENRÖR 3. I omedelbar anslutning till brandplatsen placeras ännu ett grenrör. Där fördelas vattnet från matarledningen till en eller flera manöverslangar. Grenröret ska vara lätt att nå så att du snabbt kan förändra eller komplettera med nya slangar om situationen kräver det. En manöverslang består av en eller flera längder med 38 mm slang. Den används vid den direkta brandsläckningen och måste vara lätthanterlig. Varje slanglängd är antingen 20 eller 25 meter lång. Så kallade klokopplingar ger snabb och säker sammankoppling. Slangkopplingar av aluminium är ganska ömtåliga för slag och stötar. Detta gäller främst klokopplingarna som lätt deformeras om man handskas ovarsamt med dem. Smala slangar ger stora tryckförluster. Det är av den anledningen önskvärt att göra manöverledningen så kort som möjligt. Men samtidigt måste strålförarna ha möjlighet att arbeta effektivt. Att tvingas bryta en trycksatt ledning för att skarva i en extra slanglängd tar tid och kan t o m vara farligt. Man bör därför alltid ta till från början! 2-4

5 VATTENTRANSPORT, PUMPAR 2.1 STRÅLRÖR/DIMSTRÅLRÖR Mellanskumrör Tungskumrör Dimstrålrör /Fogfighter 4. Strålröret är flygplatsbrandmannens främsta arbetsredskap. Det är ofta här det avgörs hur insatsen ska lyckas. Alla strålrör har en ventil för stängt eller öppet vattenflöde. Strålens form kan regleras från sluten stråle med lång kastlängd till mer eller mindre spridd stråle med vattnet i dropp- eller dimform. Dimstrålrör har en annan uppbyggnad. Med hjälp av ett handtag och ett vridbart munstycke kan du snabbt dels reglera vattenflödet inom vida gränser, dels förändra strålens form och vattendropparnas storlek så att släckningen blir så effektiv som möjligt. Det krävs dock mycket övning för att behärska strålrörens finesser. Du kan annars lätt orsaka onödig vattengivning med stora vattenskador som följd. Med ett modernt dimstrålrör krävs endast ett enkelt handgrepp för att öka flödet från 0 till 300 liter per minut. Mellanskumrör för lågtryck är konstruerade för att skapa mellanskum även om vattentrycket är lågt, t ex om vatten tas från vanlig vattenledning. Skumrören kan skapa ett acceptabelt mellanskum redan vid 2,5 bar munstyckstryck. RB 90 är utrustad med 2 st 400-rör. Tungskumrören klarar förhöjda munstyckstryck eftersom expansionstalet är lågt och tilluftsöppningarna är lätta att överdimensionera. Tungskumrör har oftast fri strömning, d v s dysan släpper igenom större flöde när munstyckstrycket ökar. Kastlängden ökar med ökat munstyckstryck. (Vissa tungskumrör är byggda för att passa mot en injektor med ett bestämt flöde och är därmed försedd med flödesbegränsare). RB 90 är utrustad med 1 st tungskumrör (400). 2-5

6 VATTENTRANSPORT, PUMPAR 2.1 TRYCKFÖRLUSTER 5. Normalt brukar ett vattentryck om 6 bar framme vid munstycket eftersträvas. För att uppnå detta måste pumpen leverera ett högre tryck till slangsystemet. Det uppstår förluster under vägen. Tryckförlusterna beror bl a på följande faktorer: - Slangens längd - ju längre slang desto större förluster - Typ av slang - belagd slang har glattare insida än obelagd och ger därför mindre förluster - Slangens dimension - i en smal slang måste vattnet rinna fortare än i en grövre slang; friktionen blir större - Uttagen vattenmängd - ju snabbare flöde desto större förluster - Nivåskillnader - varje meter uppfordringshöjd ger en tryckförlust om 1 mvp = 0,1 bar Dessutom uppstår en del förluster i grenrör och strålrör men dessa kan försummas i sammanhanget. 2-6

7 VATTENTRANSPORT, PUMPAR 2.1 VATTEN FRÅN TANKBIL 6. Det krävs vissa vattenkvantiteter enbart för att fylla slangen: Ø 38 mm slang rymmer ca 1 liter/meter Ø 76 mm slang rymmer ca 4,5 liter/meter För att fylla vårt slangsystem vid grundläge terräng åtgår: matarslang Ø 76: 175 m x 4,5 l/m = 788 l manöverslang: Ø 38: 100 m x 1,0 l/m = 100 l matarslang: Ø 76: 25 m x 4,5 l/m = 113 l ca l Kvar till släckning finns alltså l l = ca l vatten. 2-7

8 VATTENTRANSPORT, PUMPAR 2.1 PUMPAR 7. För effektiv brandsläckning krävs vid många tillfällen vatten under högt tryck och i tillräcklig mängd. I inledningsskedet hämtas vattnet från brandbilarnas tankar, senare kompletterar man kanske med vatten från brandpostnätet eller ett öppet vattentag. Vattnet kan vara förorenat med rostflagor, dy, sand eller t o m grus och småstenar. Vid brandsläckning eftersträvar vi normalt ett munstyckestryck om ca 6 bar. Brandslang provtryckes till 15 bar och tål ofta inte högre tryck än så. Ibland är många strålar i aktion samtidigt och man tar ut stora vattenmängder ur ett slangsystem. Minuten efteråt är kanske alla munstycken avstängda och man tar kanske inte ut något vatten över huvudtaget. Plötsliga tryckvariationer i slangsystemet kan vara farliga t ex för en flygplatsbrandman som arbetar på ett tak eller på en stege. 2-8

9 TEORI 2-9

10 TEORI 2.2 BRANDTEORI (ELLER SLÄCKLÄRA) ALLMÄNT 8. Det är många faktorer som påverkar ett brandförlopp och utgången av en släckinsats. Många av dem är svåra att förutse. I detta kapitel beskrivs en del grundläggande brandteori som dock ej gör anspråk på att vara komplett eller heltäckande. Vi börjar med att titta på den sk BRANDTRIANGEL (bilden ovan). En eld är ett kemiskt förlopp där syret i luften förenar sig med ett bränsle. Det sker en oxidation där det utvecklas värmeenergi. BRÄNSLE + SYRE = KOLDIOXID + VATTEN + ENERGI För att processen ska starta krävs en viss antändningstemperatur. Förenklat kan man förklara förloppet med hjälp av en triangel (se ovan). Ett brandförlopp kräver tre faktorer som är närvarande samtidigt i tillräckliga mängder: - BRÄNSLE - SYRE (LUFT) - VÄRME 2-10

11 TEORI 2.2 BRÄNSLE 9. Bränsle Praktiskt taget alla ämnen kan brinna om de bara upphettas tillräckligt mycket. I utgångsläget kan bränslet vara av tre slag: - -FASTA ÄMNEN, t ex: trä, tyg, papper, plast - -FLYTANDE ÄMNEN, t ex: oljor, sprit mm - -GASFORMIGA ÄMNEN, t ex: gasol, acetylen mm För att det ska brinna med öppen låga krävs att bränslet befinner sig i gasform. Om man vill tända eld på t ex en träbit måste den först upphettas så att den börjar avge gaser. Samma gäller för vätskor. Vanlig eldningsolja måste värmas till ca 60 C innan den börjar avdunsta ångor som kan antändas. Bensin däremot börjar avge brännbara ångor redan vid en temperatur av - 40 C. 2-11

12 TEORI 2.2 BRANDSLÄCKNING 10. Enligt brandtriangeln krävs - som vi visat tidigare - tre faktorer för att det ska kunna brinna. Dessutom måste blandningsförhållanden mellan bränslet och luftens syre vara de rätta. Om någon av förutsättningarna försvinner eller förändras slocknar branden. Detta innebär att en brand kan släckas på minst tre olika sätt: - KYLNING (temperatursänkning) - KVÄVNING (ändrat blandningsförhållande) - LÄMPNING/UTARMNING Vilken släckmetod du väljer beror till stor del på vad det är som brinner. 2-12

13 TEORI 2.2 KYLNING (TEMPERATURSÄNKNING) 11. Vid en brand i trä, tyg, papper och andra fibrösa ämnen är brandhärden varm och glödande. Värmen i materialet ger en torrdestillation som avger gaser. Gaserna blandas med syret i luften och det bildas lågor. För att effektivt släcka branden måste brandhärden kylas ner så att gasbildningen upphör. Detta sker enklast genom direkt vattenbegjutning av glödhärden. Vattnet förångas omedelbart och upptar då värmen från det heta materialet. Vatten har en mycket god kylande förmåga, speciellt i det ögonblick som det förångas. Av varje liter vatten bildas 1700 liter ånga! Vattenångan blandar sig med kvarvarande rökgaser och minskar risken för att dessa ska antändas. Ett annat släckmedel som kyler en varm brandhärd är vissa pulversorter. Pulvret består av en mängd små partiklar som fördelar sig över den glödande brandhärden. Den stora kontaktytan ger en förvånansvärt snabb avkylning som stoppar gasbildningen. Pulvret har dessutom en kvävande släckeffekt som ytterligare förhöjer släckförmågan. 2-13

14 TEORI 2.2 RÖKGASER VARM BRANDHÄRD 12. Ett ämne som förekommer enbart i gasform brinner med svagt blå eller osynlig låga. En synlig låga utgörs av små glödande fasta partiklar. Färgen beror på ämnet och temperaturen. De kolpartiklar som ger färg åt en brand i trävirke lyser mörkrött från ca 600 C, orange eller gult vid ca 1100 C och vitt vid ungefär 1500 C. Vid förbränningen sker en oxidation mellan kolatomer/väteatomer från bränslet och syret i luften. Det bildas koldioxid (CO 2 ), vattenånga och andra rökgaser. Om syretillförseln är dålig blir förbränningen ofullständig och det bildas snabbt stora mängder koloxid (CO) som är en giftig, osynlig och luktfri gas. Den synliga röken från en brand består främst av oförbränt kol och andra oförbrända partiklar från bränslet. Dessutom avgår fuktighet från bränslet i form av vattenånga. Brandröken är varm och stiger uppåt. De oförbrända partiklarna kan strömma i väg och samlas i något utrymme där kanske syretillgången är bättre. En gnista eller tillräckligt hög temperatur kan göra att de plötsligt antänds. 2-14

15 TEORI 2.2 KVÄVNING (ÄNDRAT BLANDNINGSFÖRHÅLLANDE BRÄNSLE/LUFT) KALL BRANDHÄRD 13. När det brinner i ett flytande ämne, t ex bensin, olja eller sprit, är brandhärden i allmänhet sval. Vätskan avger ångor och det är dessa som brinner. Om man kan hindra avdunstningen eller göra så att ångorna inte kommer i kontakt med luftens syre kommer branden att slockna. Bränder i vätskor släcker du i allmänhet lättast genom kvävning. Detta kan ske på olika sätt: - Ett gasmoln av koldioxid från en s k kolsyresläckare minskar luftens syrehalt närmast brandhärden - Ett täcke av skum eller filmbildande skum hindrar avdunstningen från en vätskeyta - En brand i fett eller olja i en gryta släcker du enklast genom att lägga på ett lock Observera att vätskan i det senare fallet är varm och att du absolut inte får använda vatten! 2-15

16 TEORI 2.2 LÄMPNING ELLER UTARMNING 14. En brand i ett gasformigt ämne, t ex gasol, stadsgas eller acetylen, kan ibland t o m vara farligt att släcka. Om gasutflödet fortsätter samlas det snart ett stort moln av oförbränd gas. Om molnet antänds kan följderna bli förödande. En brand i utströmmande gas bör i stället släckas genom utarmning, dvs du stänger ventilen eller tätar läckaget. Vid bränder i upplag av kol, torv, flis eller halm kan du begränsa omfattningen genom att skilja av eller lämpa bort den del som brinner. 2-16

17 TEORI 2.2 FLAMPUNKT SYRE 15. FLAMPUNKT = den lägsta temperatur vid vilken en vätska börjar avge ångor i sådan koncentration i luft att de kan antändas. Brandfarliga vätskor indelas i tre olika klasser beroende på vilken flampunkt de har: KLASS I: KLASS II: KLASS III flampunkt under +21½C (bensin, thinner, mm) flampunkt +21½C ½C (fotogen mm) flampunkt över +55½C (dieselolja mm) Luften omkring oss består normalt av ca 21% syre, 78% kväve och ca 1% ädelgaser. Det är bara syret som deltar i den kemiska reaktionen vid ett brandförlopp. De övriga gaserna förblir helt opåverkade. Ju mera syre branden får tillgång till desto intensivare blir brandförloppet. Redan några få procentenheters höjning av syrehalten gör att förbränningsprocessen går dubbelt så fort. Å andra sida minskar förbränningshastigheten när syrehalten sjunker. 2-17

18 TEORI 2.2 VÄRME 16. För att tända eld på t ex en blandning av bensinångor och luft räcker det med en gnista. Denna måste trots allt ha en viss antändningstemperatur för att processen ska starta. Om bränslet i stället består av trä, plast eller något annat fast ämne måste det tillföras mera värme. Ämnet måste först upphettas så att det börjar avge gaser som sedan kan antändas. Antändningstemperaturen varierar något beroende på vilket bränsle det gäller men ligger för de flesta ämnen runt 300 C. Gränsen för synlig värmestrålning går vid ca 550 C. En värmekälla kan alltså orsaka brand trots att den inte utsänder synligt ljus. 2-18

19 TEORI 2.2 MÄNGDFÖRHÅLLANDE 17. Ibland uppstår det inte någon oxidationsprocess trots att alla tre villkoren i brandtriangeln är uppfyllda. Orsaken kan vara att blandningsförhållandena inte är det rätta. En blandning av bensinångor och luft måste ligga inom mycket snäva gränser för att kunna brinna. För lite ångor ger överskott på luft, blandningen är för mager. För mycket bensinångor tar för mycket energi för sin uppvärmning, blandningen är för fet. Det finns tre huvudtyper av gaser: - Brandgaser från en okontrollerad eld (t ex eldsvåda, inomhusbrand) - Rökgaser från en kontrollerad eld (t ex eldstad) - Avgaser t ex från förbränningsmotorer 2-19

20 TEORI 2.2 BRANDSPRIDNING 18. En brand kan utvecklas och sprida sig på olika sätt. Främst talar man om STRÅLNING, LEDNING och STRÖMNING. Dessutom finns ibland risk för brandspridning genom gnistor eller flygbränder. Det finns exempel på att brinnande takspånor från en ladugårdsbrand har orsakat antändning mer än en kilometer längre bort. Brandspridning kan också förekomma genom utflytning av gaser, vätskor och damm. Inomhus sprider sig en brand snabbt uppåt och i sidled. Trappor, schakt och ventilationskanaler kan ge många obehagliga överraskningar. Vid en inomhusbrand kan man, grovt uttryckt, mäta brandspridningen uppåt i sekunder, i sidled i minuter och neråt i timmar (se bilden ovan). 2-20

21 TEORI 2.2 SLÄCKMETODER MED VATTEN - DIREKT SLÄCKNING 19. Vid brandsläckning med vatten utnyttjar vi ofta flera olika egenskaper hos släckmedlet. Släckverkan är en samverkan mellan olika effekter av fysikalisk eller mekanisk karaktär. Vid en begränsad brand i möbler eller annat fibröst material använder vi direkt släckning, dvs vi sprutar vatten direkt på den heta brandhärden. Vattendropparna förångas och upptar värme från det heta materialet. Temperaturen sjunker och avgången av brännbara gaser från brandhärden minskar eller upphör. Samtidigt får vi en indirekt effekt genom att kvarvarande gaser blandas med vattenånga. Här gäller det att du är försiktig med vattengivningen. En viss anslagsenergi gynnar inträngningen och spridningen av vattnet i brandhärden. Trycket bör därför vara relativt högt. Å andra sidan är det lätt att orsaka stora vattenskador. 2-21

22 TEORI 2.2 SLÄCKMETODER MED VATTEN - INDIREKT SLÄCKNING 20. Vid släckning av lågor inomhus använder vi lämpligen s k indirekt släckning. Metoden går ut på att lågan eller brandgasblandningen görs obrännbar genom inblandning av tillräckliga mängder vattenånga. För vanliga brandgaser vid t ex en lägenhetsbrand är det oftast tillräckligt med ett tillskott om 10-20% vattenånga för att lågorna ska upphöra. Ångan framställs genom att släckvatten får förångas mot någon het yta nära en låga. Det är alltså inte lågan i sig själv som värmer upp släckmedlet utan i stället den värme som lågan redan har avgivit till omgivningen. 2-22

23 TEORI 2.2 SLÄCKMETODER MED VATTEN - OFFENSIV SLÄCKNING 21. Moderna strålrör kan finfördela vatten till mycket liten droppstorlek. Detta ger möjlighet till direkt släckning mot lågor och brinnande gaser, s k offensiv släckning. Man behöver alltså inte gå omvägen över ångbildning och indirekt släckning för att bekämpa en utvecklad rumsbrand. Den finspridda strålen kan riktas direkt mot de brännbara gaserna. Det är heller inte nödvändigt att det är ett slutet rum. Offensivsläckning fungerar även i ventilerade utrymmen. Ett villkor för att metoden ska lyckas är att vattnet är tillräckligt finfördelat. Droppstorleken får inte överstiga 0,3 mm i diameter. Metoden bygger på att värmen från de heta brandgaserna ska hinna förånga dropparna redan i flykten. Ju mindre droppar desto större kontaktyta och desto lägre fallhastighet. Genom offensiv släckning kan ett par flygplatsbrandmän/rökdykare skaffa sig direkt kontroll över ett brandförlopp och begränsa vattenskadorna till ett minimum. Det gäller dock att hantera strålröret rätt och utnyttja detta på bästa sätt. Detta lär du dig vid praktiska övningar, här är några tumregler. - De flesta strålrör ger bäst droppstorlek vid ca 60 konvinkel - Vattendropparna bör passera så lång väg genom gaserna som möjligt. Håll röret lågt, rikta det ca 45 uppåt och svep i riktning mot branden - Kyl med korta duschar 2-4 sek med maximalt flöde. Stäng strålröret emellan och ge akt på resultatet. 2-23

24 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN OLIKA TÄNDKÄLLOR ÖPPEN: DOLD: OREGELBUNDEN: INITIALBRAND GLÖDBRAND INTERMITTENT ELEKTRICITET 23. Vid de flesta insatser finns risk för farlig elektrisk spänning. Även en installation i en vanlig villa eller lägenhet kan innebära faror för räddningspersonalen. Det är därför angeläget att du vid en brand redan i ett tidigt skede ser till att strömförsörjningen bryts. Några begrepp: STRÖMSTYRKA = SPÄNNING RESISTENS Strömstyrkan mäts i ampere (A) eller kiloampere (ka) - jämför flödet i en brandslang Spänning mäts i volt (V) eller kilovolt (kv) - jämför trycket i en brandslang Resistens mäts i ohm eller kiloohm - jämför friktionsförlusten i en brandslang En människa är mycket känsliga för elektrisk påverkan: µ mindre än 0,005 A = skrämsel och ryckning µ 0,005-5 A = nervskador, hjärtflimmer, förlamning, risk att fastna µ mer än 5 A = inre eller yttre brännskador, förgiftning av egna cellvätskor, njurkollaps mm 2-24

25 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.3 RISKAVSTÅND 24. De flesta ämnen leder elektrisk ström: metaller, vatten, kol och sot, jord, trä m fl. Elektricitet kan även överföras genom luften i form av en ljusbåge. Vid höga spänningar är det tillräckligt att du kommer i närheten av ett spänningförande föremål för att det ska bli ett farligt överslag. Ju högre spänning desto större risk för överslag. I bostäder och andra smärre förbrukningsställen uppgår spänningen i allmänhet till 220 eller 380 volt. I ett distributionsnät är spänningen ofta betydligt högre, kv. De stora transportledningarna som sammanbinder landets elnät arbetar med spänningar om kv. I nödfall - i samband med livräddning - accepteras ett minimiavstånd som är beroende på spänningsnivån: Riskavstånd vid livräddning = 1 cm per varje kv spänning, dock aldrig mindre än 50 cm. Begreppet riskavstånd får bara tillämpas vid livräddning och då endast för att dra undan en människa som befinner sig i direkt fara. Vid brandsläckning gäller andra avståndsregler. 2-25

26 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.3 SÄKERHETSAVSTÅND 25. Vatten leder elektrisk ström. En sluten vattenstråle har betydligt bättre ledningsförmåga än en spridd stråle. Salt och förorenat vatten förbättrar ledningsförmågan ytterligare. SÄKERHETSAVSTÅND VID SLÄCKNING: - Kolsyra: 1,5 m upp till 50 kv - Pulver: 1,5 m upp till 50 kv - Vatten: Spridd stråle, 3 m upp till 130 kv - högre spänning 5 m Sluten stråle, högst 14 mm:s munstycke, 10 m upp till 400 kv OBS! GÄLLER ÄVEN VID LÅGSPÄNNING 2-26

27 SLÄCKMEDEL 2-27

28 SLÄCKMEDEL 2.4 ALLMÄNT 26. Generellt har du fyra olika typer av släckmedel att tillgå vid släckning av brand: skum, vatten, pulver och koldioxid. Om vi då börjar med skum är där att säga: Vid brand i vätskor är skum ofta ett lämpligt släckmedel. Skum består av bubblor, dvs luft förpackad i sfärer av vätskefilm. Bubblorna kan vara större eller mindre och de mellanliggande väggarna kan innehålla varierande mängd vätska. 2-28

29 SLÄCKMEDEL 2.4 SLÄCKVERKAN SKUM 27. Skummets släckande förmåga kan härledas till två olika principer: Avskiljning Ett skumtäcke ovanpå en bränsleyta förhindrar att bränslet avger brännbara ångor. Branden slocknar på grund av bränslebrist. Kylning Vatten som frigörs ur skumtäcket dräneras ner i den brännbara vätskan och sänker temperaturen. Ångbildningen minskar eller upphör. 2-29

30 SLÄCKMEDEL 2.4 SKUM 28. Ett idealiskt skum bör till en början vara stabilt samtidigt som det har god förmåga att flyta ut. När det väl kommit på plats över vätskeytan bör ungefär hälften av vätskeinnehållet i skummet dränera ut för att kyla underlaget. Resten av skummet bör ligga kvar en längre tid och hindra bränsleavgången genom avskiljning. Skumvätskor finns av många olika typer och sammansättningar beroende på vilken brandfarlig vätska de är avsedda att bekämpa. Skum för brandsläckning består av luft, vatten och skumvätska. I första hand är det skumvätskan som ger skummet dess egenskaper men även metoden för inblandningen av luften har stor betydelse. Skumvätskorna inblandas normalt i vattnet med en koncentration om 1-6 % av volymen. Luftinblandningen däremot kan variera inom mycket vida gränser. Förhållandet mellan den totala skumvolymen och den ingående vätskevolymen kallas för expansionstal: TUNGSKUM är förhållandevis blött och kladdigt med små luftbubblor inneslutna av tjocka väggar av vätskefilm. Tungskumrör är långa och smala och ger långa kastlängder, ofta meter. Skumkanoner har kastlängder som ligger på meter. MELLANSKUM alstras i mellanskumrör. Blandningen av vatten och skumvätska slungas genom ett finmaskigt nät. Det bildas en mängd relativt stora luftblåsor. Skumvolymen blir stor på bekostnad av kastlängden. Mellanskum är lämpligt för att förebygga brand vid t ex ett bränsleutflöde men kan också användas för att släcka mindre ytbränder. LÄTTSKUM alstras med hjälp av ett s k lättskumaggregat. En motordriven fläkt pressar luft genom ett nät som har fuktats med vatten/skumvätskeblandning. Lufthalten uppgår ofta till delar per del vätska. Du får därmed inte någon kastlängd utan måste transportera skummet i en slang, sk tygstrumpa med diameter om ca 1 m. 2-30

31 SLÄCKMEDEL 2.4 OLIKA SORTERS SKUM EXPANSIONSTAL = förhållandet mellan vätska och luftmängd. Exempel: 1 liter vätska + 14 liter luft = expansionstal 15 Med utgångspunkt från expansionstalet skiljer man på tre olika skumtyper: Expansionstal Typiskt värde Tungskum Mellanskum Lättskum ca Ett annat skumalternativ är filmbildande skum, Aqueous Film Forming Foam (AFFF) vilket fritt översatt betyder vattenbaserat filmbildande skum. Filmutbredningen är ett ytspänningsfenomen som gör att en tyngre vätska kan flyta ovanpå en lättare vätska. Vid ytbränder av flygbränsle och andra lättflyktiga vätskor har filmbildande skum ofta mycket god effekt. Vätskan som dränerar ut ur ett sådant skum bildar en vattenfilm som flyter ut på bränsleytan och ökar effektivt den avskiljande släckförmågan. Polära vätskor är lätt blandbara med vatten. Alkohol är en dylik vätska. För att undvika en alltför snabb nedbrytning av skumtäcket använder man alkoholbeständigt filmbildande skum (med tilläggsbenämningen AR = Alkohol Resistent skum). Detta bildar ett skyddande skikt, ett gel, som lägger sig som en hinna mellan bränslet och skummet och hindrar nedbrytningen. 2-31

32 SLÄCKMEDEL 2.4 VATTEN SOM SLÄCKMEDEL 30. Om vi så lämnar skum och tittar på vatten som släckmedel vet vi att den kemiska formeln för vatten är H 2 O. Det är med andra ord paradoxalt nog sammansatt av väte (H) och syre (O), två grundämnen som vi vet - var för sig eller tillsammans - kan ge våldsamma förlopp vid en brand. Trots detta faktum är vatten det vanligaste och bästa släckmedlet vid många typer av bränder. Mellan 0 och 100 C är vattnet flytande. Vid lägre temperatur fryser det till is och vid högre temperatur övergår det till ångform. För att värma vatten krävs energi. Till uppvärmning av 1 liter vatten från +10 C till kokpunkten +100 C krävs en värmeenergi om 377 kj. Men de ojämförligt största energimängderna går åt när vätskan ska förångas. För att överföra 1 liter vatten från 100-gradig vätska till ångform krävs hela 2259 kj. Vid brandsläckning tas energin från brinnande och heta föremål och kyler dem i motsvarande grad. Den bästa släckeffekten uppnås just när vattendropparna övergår till ånga. Vid brandsläckning inomhus eller andra slutna utrymmen erhålls en annan positiv effekt. Varje liter vatten ger 1700 liter ånga! Även ångan har en kylande släckverkan men den tränger framför allt undan luften och ger en sänkning av syrehalten. Dessutom bildas ett övertryck i brandrummet som hindrar ny luft att komma in. 2-32

33 SLÄCKMEDEL 2.4 VATTEN SOM SLÄCKMEDEL 31. Det finns egenskaper hos vatten, vilka du som flygplatsbrandman måste beakta vid släckning av brand. En duktig strålförare med ett bra strålrör och rätt munstyckstryck kan göra imponerande släckningar. Ett övertänt rum kan på bara några sekunder förvandlas till ett kontrollerat utrymme, utan eld och lågor, med viss fuktighet i luften men utan en droppe vatten på golvet. Om det däremot efter släckningen finns kvar mängder av ljummet och smutsigt släckvatten på golvet och i trossbottnar har du misslyckats. Vattnet har bara deltagit i släckningen i ringa grad och orsakar nu i stället en vattenskada. 2-33

34 SLÄCKMEDEL 2.4 PULVER SOM SLÄCKMEDEL 32. Den släckande beståndsdelen i pulver för brandsläckningsändamål utgörs till största delen av natriumvätekarbonat, kaliumvätekarbonat eller diammonium-vätefosfat i mycket finfördelad form. Pulvret har tillsatser av ämnen som dels skyddar det från att ta upp fuktighet och därigenom hindrar det att klumpa sig, dels minskar pulverkornens inbördes friktion, varigenom transporten genom slangar och munstycken underlättas. I dag används i stor utsträckning ABE-pulver (baserat på diammoniumvätefosfat) då detta lämpar sig såväl mot bränder i trä och textilier som mot bränder i brännbara vätskor (ABE-släckare). Natrium- och kaliumpulver lämpar sig främst mot bränder i brännbara vätskor, gaser och elutrustning. Vid natrium- och kaliumpulvrens kontakt med värme sker en viss sönderdelning av pulvret, bl a i soda, respektive pottaska, vatten och koldioxid. Pulvrets släckeffekt är framför allt inhibitorisk (kedjebrytande) samt kylande. 2-34

35 SLÄCKMEDEL 2.4 KOLDIOXID (CO 2 ) SOM SLÄCKMEDEL 33. Avslutningsvis har du koldioxid att tillgå som släckmedel. Koldioxid, som i dagligt tal kallas kolsyra, är ett gasformigt släckmedel, vars släckeffekt kan beskrivas som kvävande och inhibitorisk. CO 2 -gasen är tyngre än luft, men blir lätt bortförd över en brandhärd av de uppströmmar som bildas av förbränningsgaser och lågor. Det är därför ofta svårt att nå ett bra släckresultat med CO 2 utomhus och speciellt i blåsigt väder, medan däremot förutsättningarna för släckning är gynnsamma i slutna, mindre utrymmen. CO 2 är ett rent släckmedel, dvs det lämnar inga restprodukter utan försvinner helt och hållet och förorsakar således inte några sekundära skador. Koldioxiden är inte elektriskt ledande och lämpar sig därför, förutom mot bränder i vätskor, också för släckning i elektrisk utrustning. Det höga ångtrycket hos CO 2 kräver tyngre behållare än för andra släckmedel (gasflaskor). Kraven på lätthanterlighet och begränsad vikt hos handbrandsläckare medför därför att CO 2 -släckare inte kan göras effektiva mot större bränder. Koldioxiden i handbrandsläckare är vid rumstemperatur till största delen förvarad i vätskeform. Trycksänkningen vid tömning av en släckare medför att en stor del av innehållet förångas och en mindre del övergår i fast fas i form, s k kolsyresnö, som har en temperatur av ungefär -79 C. Kolsyresnöns låga temperatur kan lätt förleda till antagandet att CO 2 har stor kylande släckeffekt. Denna uppfattning är emellertid helt felaktig, då kolsyresnöns förångning till gasfas och påföljande uppvärmning sker med så ringa energiåtgång, att dess kylande verkan i stort sett är försumbar från släcksynpunkt. Viss försiktighet bör dock iakttas i sådana speciella fall där koncentrerad koldioxidinsats kan ge skadlig kyleffekt på temperaturkänslig utrustning, t ex förorsaka radering av information som lagrats på magnetband. 2-35

36 DENNA SIDA AVSIKTLIGEN BLANK 2-36

37 RÖKDYKNING 2-37

38 RÖKDYKNING 2.5 MÄNNISKAN SOM RÖKDYKARE 34 Luften består normalt av ca 21% syrgas (=syre, oxygen), 78% kvävgas (=kväve, nitrogen) och 1% s k ädelgaser (bl a helium). I luften finns också små mängder koldioxid samt varierande halt av vattenånga. LUFTENS SAMMANSÄTTNING: Syre (= Oxygen) 21% Kväve (= Nitrogen) 78% Ädelgaser (bl a Helium) 1% 2-38

39 RÖKDYKNING AFS 1995:1 8 RÖKDYKNING Den som vid arbetsprov inte kan genomföra arbete i 6 minuter med belastning 200 W på cykelergometer får normalt inte rök- eller kemdyka 36. Självfallet är det bra om brandmannen har så hög kondition som möjligt. Ju högre kondition han har desto bättre förutsättningar besitter han att kunna utföra ett tungt arbete. Med tanke på den hårda fysiska belastning en rökdykare kan utsättas för, samt att miljön i sig själv kan innebära ett hot för honom, har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat anvisningar som säger att en rökdykare minst måste orka cykla 6 min på ergometercykel med 200 W belastning. Detta värde gäller i princip oberoende av anställningsform (heltid, deltid, industribrandman, värnpliktiga eller tjänstepliktiga brandmän, osv). För nyanställning krävs något högre prestationsförmåga (250 W, 6 min), för att medge viss sänkning vid ökande ålder. DET SYRETRANSPORTERANDE SYSTEMET Lungor Röda blodkroppar Blodkärl Hjärta 2-39

40 RÖKDYKNING 2.5 SJUKDOMAR I HJÄRTAT 37. Kärlkramp och hjärtinfarkt är exempel på sjukliga förändringar i hjärtat som främst drabbar den äldre delen av räddningspersonalen. Hjärtmuskelinflammation förekommer i alla åldrar, men drabbar huvudsakligen yngre fysiskt aktiva personer. Man anser att en bidragande orsak till sjukdomen ofta är att individen ansträngt sig med en infektion i kroppen. Speciellt stor risk tycks föreligga vid luftvägsinfektioner med feber. Självfallet är prestationsförmågan i detta läge också så dålig att vi kanske inte kan utföra det arbete som förväntas av oss vid en insats. Febernedsättande mediciner minskar inte risken för hjärtmuskelinflammation om man anstränger sig med en infektion i kroppen! Även vid infektioner där kroppstemperaturen är lägre än 38½C men när den drabbade känner sig allmänt påverkad (trött, svettig, huvudvärk) är det klokt att undvika kraftig fysisk belastning. Vid feber över 38½C bör man inte arbeta inom räddningstjänsten eller på annat sätt anstränga sig fysiskt Även om hjärtmuskelinflammation är relativt ovanlig i samhället är det en relativt vanlig åkomma inom räddningstjänsten. AFS 1995:1 11 RÖKDYKNING Rökdykarledaren skall uppfylla samma konditionskrav som rökdykarna och genomgå läkarundersökning i samma omfattning som dessa 2-40

41 RÖKDYKNING Fysisk träning är det enda realistiska sättet att vidmakthålla viss värmetolerans hos räddningspersonalen. Bastu direkt efter fysisk träning ökar förmågan till värmetolerans. Om omgivningen har högre temperatur än vår egen är vi helt beroende av att kunna svettas och kunna avdunsta svett för att kunna motverka en inre temperaturökning i kroppen. Ju högre luftfuktigheten är desto svårare har vi att motstå värmen! Då vi sprutar vatten på branden gör vi själva så att luftfuktigheten ökar! VARNINGSSIGNALER PÅ HOTANDE VÄRMEANHOPNING Rökdykaren: Rökdykarledaren: (rökdykarkamraten) Trötthet Yrsel Illamående Huvudvärk Irritation Lyckokänsla 2-41

42 RÖKDYKNING En rökdykare som blir medvetslös vid en insats måste snarast avlägsnas från den varma miljön. SYMTOM VID VÄRMEKOLLAPS - Blodtrycksfall - Medvetslöshet - Upphörd svettning Agerande vid medvetslös rökdykare: - Meddela rökdykarledaren - Kontrollera att den drabbade har luft - För ut den drabbade till sval miljö snarast - Kontrollera puls och andning - Öppna kläderna så mycket som möjligt - Höj fotänden Värmekollappsen vid insats i en varm miljö är en kombinerad effekt av höjd kroppstemperatur och stor vätskeförlust. Vid vätskekompensation inför rökdykarinsats bör användas vanligt rumstempererat vatten i begränsade mängder. 2-42

43 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 FARLIGA SITUATIONER 40. Som flygplatsbrandman har du alltså att fullgöra insatser av olika slag i såväl hälsofarliga som direkt livsfarliga miljöer. Vi ska därför som avslutning på detta kapitel titta på dels vilka riskerna/farorna är dels vilka skydds- och säkerhetsutrustningar du har att tillgå för ditt personliga skydd. Av uppenbara skäl är de miljöer där du ska fungera i (vid skarp insats ) förenade med risker av olika slag. Brand, rök, gas och ras är självklara ingredienser i de miljöer som du ska arbeta i och riskerna för personskador är med andra ord stora. Då brand- och rasriskerna är självklara ska vi här koncentrera oss på de risker som rökutveckling av olika slag innebär och vi ska först ägna lite tid och utrymme åt det vi kallar andningsfysiologi i syfte att försöka klargöra varför rökutveckling är förenad med uppenbara faror för dig som flygplatsbrandman. 2-43

44 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 ANDNINGSFYSIOLOGI 41. Alla delar av vår kropp behöver tillgång till syre för att kunna utföra nödvändig energiproduktion. Andningsvägarna och lungorna utgör transportvägar för syre in i kroppen och för koldioxid ut ur kroppen. Andningsvägarnas byggnad Andningsvägarna startar med näsöppningen och munöppningen. Näshålan och munhålan går samman i svalget. En kort bit har luft och föda en gemensam färdväg. Vid struphuvudet skiljs dock matoch andningsvägarna åt. Luftstrupen ligger framför matstrupen. När du känner på halsen är det lätt att känna den hårda luftstrupen som hela tiden hålls öppen genom att den har broskringar i sin vägg. Nere i brösthålan delar sig luftstrupen i två huvudgrenar (bronker), en till vardera lungan. Dessa grenar fortsätter sedan att förgrena sig till successivt allt tunnare luftförande rör. Lungorna byggs således upp av var sitt träd av luftförande kanaler. Följer man luftens väg från luftstrupen kan man på detta sätt passera ett 20-tal greningsställen in i allt mindre luftförande rör innan man når slutet. Längst ut på varje luftförande kanal finns klasar med tunnväggiga lungblåsor (alveoler). Det är först när luften når ned i lungblåsorna som vi har möjlighet att kunna tillgodogöra oss syret i den. Detta beror på att det är först i lungblåsorna som vi har en nära kontakt mellan blodvägarna och luftvägarna. 2-44

45 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 ANDNINGSFYSIOLOGI 42. Varje lungblåsa är omslingrad av tunna små blodkärl. Blodet som kommer till en lungblåsa är syrefattigt men rikt på koldioxid. Vid passagen genom de tunna blodkärlen runt lungblåsan avger blodet koldioxid och tar i stället upp syre. Det blod som lämnar lungblåsan är således lastat med syre. Den nära kontakten mellan blod- och luftvägarna som finns i lungblåsorna finns inte i andningsvägarna i övrigt. Något gasutbyte kan därför inte ske i dessa delar. Den luft som fyller andningsvägarna från mun- och näsöppningen fram till lungblåsorna blir därför onyttig och kommer att lämna kroppen oförändrad vid utandning. Lungblåsorna (alveolerna) är den plats där blodet kan ta upp syre och avge koldioxid. 2-45

46 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 STYRNING AV ANDNINGEN 43. Andningen styrs av impulser från det centrala nervsystemet. Centrum för andningen ligger i det område där hjärnan övergår i ryggmärgen (s k förlängda märgen). Andningsimpulser utgår då koldioxidhalten i blodet stiger. Det är således inte syrebehovet som styr andningen normalt. Detta är orsaken till att det dröjer en stund innan andningen ökar vid inledningen av fysisk ansträning. En annan viktig faktor som påverkar andningen hos en flygplatsbrandman/rökdykare är psykisk stress. Ökad stress medför ökad andningsfrekvens. Onödig psykisk press på en flygplatsbrandman/rökdykare ökar därför risken för att denne kan hamna i en felaktig andning. Andningen påverkas normalt av koldioxiden i blodet och av psykiska faktorer. 44. Om du fyller lungorna med så mycket luft du nånsin kan kallas den volymen som då står i lungor och andningsvägar den maximala lungvolymen. Tömmer du sedan ut så mycket luft du kan känns det som om du pressar ut all luft. Så är det emellertid inte. Det finns alltid luft kvar i lungorna och andningsvägarna (ca 1 liter). Denna återstående luftvolym kallas för restvolymen (tidalvolymen). Skillnaden mellan den maximala lungvolymen och restvolymen är således den största volym ett andetag kan rymma. Normalt tömmer du dock inte lungorna ända ner till restvolymen och vi fyller inte heller ända upp till den maximala volymen. Du sparar i stället flera liter som restvolym och andas bara in och ut en begränsad volym. Den normala andningsvolymen är ca 500 ml. Emellanåt tar du dock ett djupare andetag för att förbättra luftomsättningen i lungorna. Gäspningen är ett exempel på ett sådant djupt andetag. Ett normalt andetag omfattar ca 500 ml. 2-46

47 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 INRE SKADLIGA RUMMET/ ANDNINGSLUFTENS SAMMANSÄTTNING INANDNINGSLUFT UTANDNINGSLUFT Kväve 78% 78% Syre 21% 17% Koldioxid - 4% Andra gaser 1% 1% Vattenånga 10 gr/m 3 40 gr/m Om 500 ml passerar mun- och näsöppningen vid en inandning innebär inte detta att du kan utnyttja all denna luft. Du har bara nytta av den luft som har närkontakt med blodet, dvs den luft som når ända ner i lungblåsorna. Den luft som går åt för att fylla övriga delar av andningsvägarna (mun- och näshåla, luftstrupe, luftgrenar i lungorna) kan du inte utnyttja, och den kommer du att andas ut igen i oförändrad form. Volymen av den luft som inte har närkontakt (dvs gasutbyte) med blodet brukar man kalla det inre skadliga rummet (= det fysiologiska skadliga rummet eller dead space). Trots att en stor del av inandningsluften inte kan användas för gasutbyte räcker i normala fall den återstående volymen väl till för att leverera syre till kroppen och för att transportera bort koldioxid från kroppen. I tabellen ovan framgår hur luften förändras efter ett andetag. Inandningsluften har givetvis samma sammansättning som luften i miljön, medan utandningsluften har betydligt lägre halt av syre men högre halt av koldioxid. Utandningsluften innehåller också betydligt mer vattenånga än inandningsluften. Den största komponenten i luften är kvävgas. Denna gas reagerar inte med blodet varför halten kommer att vara densamma i in- och utandningsluften. Samma sak gäller för vissa andra gaser (t ex helium och andra s k ädelgaser ). Det inre skadliga rummet är den volym av ett inandetag som inte får gasutbyte med blodet. Volymen av det inre skadliga rummet kan i normala fall uppskattas till 150 ml. I klartext innebär detta att ungefär en tredjedel av ett inandetag har du inte möjlighet att kunna utnyttja. Det inre skadliga rummet motsvarar vanligen ca 150 ml. 2-47

48 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 LUFTFÖRBRUKNING LUFTFÖRBRUKNING VID: l/min Fullständig vila 5-8 Gång Långsam språngmarsch Häftig kortvarig ansträngning Luftförbrukningen beror på hur du man arbetar med musklerna. Ökat muskelarbete medför ökad förbränning och därmed ökad halt koldioxid i blodet. Därmed ökar också andningsimpulserna. Tabellen ovan visar några normalvärden för luftförbrukning för en vuxen person. Att ange ett normalvärde för en flygplatsbrandman/rökdykare i arbete är naturligtvis omöjligt. Beroende på hur hårt arbete du utför och vilken temperatur du utsätts för kan du få värden från ca 20 l/min upp till över 100 l/min. Många gånger hamnar du dock mellan 40 och 60 l/min. En ovan flygplatsbrandman/rökdykare upplever mer psykisk stress än en van och får därför ofta en relativt sett högre luftförbrukning. 2-48

49 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 MINUTVOLYM 47. Såväl antal andetag per minut (= andningsfrekvens) som andetagens storlek är (= andningsvolymen) påverkar givetvis luftförbrukningen. Genom att multiplicera andningsvolymen med andningsfrekvensen erhålls minutvolymen. Om en flygplatsbrandman/rökdykare bär andningsskydd utan någon utläckning blir minutvolymen lika med den luftförbrukning som kan räknas ut genom att avläsa manometern. Andningsfrekvensen kan normalt variera mellan ca 10 och 45 och andningsvolymen mellan ca 0,2 och 6,1 l. 2-49

50 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 YTTRE SKADLIGA RUMMET Om man inte har tillgång till frisk luft framför mun- eller näsöppningen talar man om ett yttre skadligt rum. En lång snorkel, som man andas både in och ut igenom, är ett exempel på ett yttre skadligt rum. 48. I normala fall har du tillgång till frisk luft direkt vid mun- och näsöppningen. Återinandning av sådan luft som utandats blir därför mycket liten. Om du sätter något framför mun- och näsöppningen, så att du inte direkt får tillgång till frisk luft där, blir naturligtvis situationen en annan. Om du t ex tittar på en person som ligger under vattenytan med en lång snorkel, får han tillgång till färsk luft först vid snorkelns övre ände. Den luft som han andas ut kommer nu först att fylla snorkeln, och när han åter andas in måste först den mängd luft som står i snorkeln passera in genom munöppningen innan färsk luft kommer fram. Om personen andas som vanligt kommer han därför att få tillgång till alltför lite syre och dessutom kommer koldioxiden både i den luft han andas och i hans blod att öka. En förhöjd koldioxidhalt medför dels ökad andningsfrekvens dels obehagskänslor. I uttalade fall tillkommer också yrsel och förvirring. Inte så få olyckor har inträffat då ovana personer har använt långa snorklar. Det finns t o m beskrivna drunkningsfall, som inträffat på grunt vatten, där den drabbade sannolikt inte kunnat orientera var ytan fanns p g a koldioxidstegring. Volymen av den luftmängd som skiljer mun- och näsöppning från frisk luft kallas det yttre skadliga rummet 2-50

51 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN 2.6 MINUTVOLYM Det yttre skadliga rummet är volymen av den luftmängd som skiljer mun- och näsöpping från frisk luft 49. Alla andningsskydd medför risk att vi får ett yttre skadligt rum. Enda möjligheten att undvika detta är att direkt vid munöppningen separera ut- och inandningsluften. Med ett bitmunstycke kan man uppnå denna effekt, men därmed tappar man automatiskt möjligheterna till radiokommunikation. Det yttre skadliga rummet i en modern andningsmask utgör volymen av luften i innermasken då flygplatsbrandman/rökdykaren har masken påtagen. Om den inre masken inte fanns skulle hela volymen i masken bli ett skadligt rum! Det yttre skadliga rummet i andningsskyddet motsvarar vanligen ca 50 ml. 50. Detta innebär att om en flygplatsbrandman/rökdykare med påtaget andningsskydd ska få samma luftomsättning nere i lungblåsorna måste han andas ca 0,05 l djupare än normalt för att kompensera för det yttre skadliga rummet. Det totala skadliga rummet utgör summan av det inre och det yttre skadliga rummet. Med påtaget andningsskydd måste flygplatsbrandmannen/rökdykaren ta djupare andetag än normalt om han skall få samma luftomsättning i lungblåsorna som då han är utan andningsskydd. 2-51

52 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN Tungt fysiskt arbete kräver ökad förbränning i rökdykarens muskler. Den ökade förbränningen medför ökad produktion av koldioxid, vilken i sin tur ökar andingsfrekvensen. Till en början ökar också volymen i varje andetag, men när andningstakten blir tillräckligt hög blir det i stället en tendens att få minskad volym i varje andetag. FYSISKT ARBETE ÖKAD KOLDIOXIDHALT I BLODET ÖKAD ANDNINGSFREKVENS MINDRE ANDNINGSVOLYMER ÖKAD KOLDIOXIDHALT I BLODET PSYKISK STRESS PANIK KOLSYRASTEGRING (alveolär hypoventilation) 2-52

53 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN SYMPTOM PÅ KOLDIOXIDSTEGRING: - Hög andningsfrekvens - Korta andetag - Känsla av andnöd ÅTGÄRDER VID KOLDIOXIDSTEGRING: - Avbryt ansträngningen - Tag så djupa andetag som möjligt Det finns inte någon människa som behöver mer luft än vad andningsskyddet levererar. En rökdykare som försöker snåla på luften genom att ta små andetag blir alltid en storförbrukare av luft. En rökdykare som medvetet försöker att andas med djupa andetag förbrukar mindre luft och löper mindre risk för koldioxidstegring än om han andas med korta andetag. Koloxid binder ca 300 gånger lättare än syre till de röda blodkropparna 53. Hudens yta hos en vuxen är ca 2 m 2 medan den sammanlagda ytan i andningsvägarna är ca 100 m 2. ANDNINGSVÄGARNA KÄNNETECKNAS AV: - Stor yta - De djupare delarna saknar smärtnerver - Möjlighet till effektiv sanering saknas 2-53

54 RISKER FÖR FLYGPLATSBRANDMANNEN I en helt okänd skademiljö gäller det att använda ett andningsskydd som ger största möjliga skydd. I andra situationer kan risken vara känd. Man kan då eventuellt tillåta sig ett mindre fullständigt andningsskydd om ämnena i miljön inte är särskilt farliga. För att kunna jämföra olika typer av andningsskydd har man infört begreppet skyddsfaktor. Detta tal anger kvoten mellan koncentration av ett visst ämne i omgivningsluften och koncentrationen av ämnet inne i andningsmasken. SKYDDSFAKTOR = KONC I OMGIVNINGSLUFT KONC I ANDNINGSMASK Om t ex koncentrationen i omgivningsluften är 100 gånger större än inne i masken har man skyddsfaktorn 100, om omgivningskoncentrationen är gånger större blir skyddsfaktorn osv. 1 % INLÄCKNING = 100 X SKYDDSFAKTORN Ett andningsskydd med skyddsfaktorn ger således en inläckning på 0,1%. Vid användning av andningsskydd vid t ex en industri kan denna skyddsfaktor vara tillräcklig För räddningspersonalen krävs dock en betydligt högre skyddsfaktor. Den höga giftigheten vid t ex brand i plast eller vid utsläpp av vissa kemikalier gör att man för räddningstjänstens räkning kräver en skyddsfaktor på minst (dvs högst 0,001% inläckning). AFS 1995:1 3 RÖKDYKNING Andningsskydd för räddningstjänsten skall minst ha en skyddsfaktor på dvs högst tillåta 0,001% inläckning 2-54

55 RÖKDYKARINSTRUKTION 2-55

56 RÖKDYKARINSTRUKTION 2.7 ARBETARSKYDDSSTYRELSENS SYNPUNKTER 55. Synpunkter på rökdykning vid Luftfartsverket, lämnade av Arbetarskyddsstyrelsen : 1. Envar sitt eget skyddsombud - rätt att avbryta verksamhet vid osäkerhet 2. Medicinsk kontroll skall göras med sikte på tjänstbarhet för rökdykning 3. Något slags varm övning (t ex arbete avslutas i bastuvärme), under tjänstgöringen på flygplats 4. Rökdykarinstruktion skall finnas. Utrustning och materiel enligt AFS 1995:1 5. Insatserna är begränsade till flygplanbränder 6. Vid inkallelse till repetitionsutbildning eller kris och krig skall medicinsk kontroll enligt punkt 2 göras före sysselsättning i rökdykeri 2-56

57 RÖKDYKARINSTRUKTION 2.7 FÖRORD 56. Denna rökdykarinstruktion är beslutad att gälla för Luftfartsverket av Stödgrupp utbildning vid möte på Brand- och räddningsskolan (BRS) i samband med föredragning av Arbetsgrupp rökdykning. För all rökdykning inom Luftfartsverkets brand och räddningstjänst gäller Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling 1995:1. Dessa föreskrifter reglerar vissa säkerhetsförutsättningar för rökdykning. Avsikten med denna rökdykarinstruktion är att beskriva hur rökdykargrupper skall arbeta inom arbetsgruppen och som en del av den totala insatsen. Den beskriver också regler för beslutsfattande, ordergivning, utrustning och rökdykarsamband. Denna rökdykarinstruktion skall ses som en grund för Luftfartsverket och utbildningen på Brand och räddningsskolan. Varje flygplats skall upprätta en egen lokalt anpassad rökdykarinstruktion med denna instruktion som bas. 2-57

58 RÖKDYKARINSTRUKTION 2.7 ALLMÄNNA KRAV 57. För att flygplatsbrandmannen skall få påbörja rökdykning, skall han uppfylla följande krav: Godkänd fysisk status enligt AFS 1995:1 Kännedom om innehållet i AFS 1995:1 Genomfört 46 timmars utbildningen enligt AFS 1995:1, vid Brand- och räddningsskolan på Arlanda flygplats Kännedom om innehållet i Luftfartsverkets rökdykarinstruktion UTBILDNING OCH FYSISKA KRAV Grundutbildning Läkarundersökning Utbildning enligt AFS 1995:1, minst 37 tim. Fördelade på 17 tim. teori och 20 timmar praktik. Intyg skall vara utfärdat av godkänd läkare om att inga hinder föreligger för arbetsuppgiften. Läkarundersökningarna skall vara genomförda och icke utvisa något hinder för att utföra arbetsuppgiften. Arbetsprestations- I enlighet med AFS 1995:1 förmåga Provmetod fastställd av arbetsgivaren enligt följande: Prov utförs genom cykling på cykelergometer under 6 minuter med belastningen 200 W. Rökövningar Övrigt Övningar skall genomföras enligt kursplaner och övnings beskrivningar för utbildning på Brand- och räddningsskolan och för utbildning på flygplats. För person som varit borta från verksamheten en längre tid skall konditionstest och intensiv övning genomföras innan han kan godkännas för arbetsuppgiften. Även en ny läkarundersökning kan i vissa fall bli nödvändig. För person som ej klarat arbetsprestationstesten avstängs omedelbart, nytt intyg utfärdas om detta snarast efter testen av godkänd läkare. Ny tid för test utses, och personen ges under tiden möjlig till fysisk träning med individuell anpassning. Arbetstagare skall ej ha uppvisat sådant handlande under övning eller rökdykning att lämpligheten för denna arbets uppgift kan ifrågasättas. Civilpliktig är enligt Arbetsmiljölagen jämställda med arbetstagare. 2-58

59 RÖKDYKARINSTRUKTION 2.7 BENÄMNINGAR 58. Benämningar: Rökdykargrupp Aktiv rökdykarledare Baspunkt Pumpskötare Säker tillgång på släckvatten Återtågsluft Reservluft Depå Består av rökdykarledare samt två rökdykare. Leder, underlättar och ansvarar för rökdykningen och arbetar aktivt med mask på. Plats där rökdykning påbörjas och avslutas. tillika uppehållsplats för rökdykarledare. Kan flyttas under pågående rökdykning. Svarar för att insatt personal har säker tillgång på vatten samt kontinuerlig vattenförsörjning. Kan efter påbörjad rökdykning även svara för anan pumpskötares slangsystem(i omedelbarnärhet) Pumpskötaren svarar för vattenförsörjningen under rökdykningen. Slangsystemet skall vara anpassat så att rätt tryck och volymström uppfylls för det dimstrålrör som används. Luftmängd avsett att användas under avlösning och återtåg Ej att betrakta som reservluft. Luftmängd som endast skall användas vid nödläge. Ej att betrakta som återtågsluft. Plats utsedd av insatsledaren, där materiel och overksam personal samlas. Ansvarigt befäl Insatsledare Skyddsnivå Exempelvis räddningsledare, insatsledare, sakdeplatschef, sektor chef etc. Ansvarig för flygplatsräddningstjänstens insatsstyrka. Kan vara normal eller förstärkt beroende på riskmiljö. Riskmiljö Se sid