Sankt Ibb gamla kyrka

Transkript

1 2007:8 Sankt Ibb gamla kyrka Byggnadsarkeologiska undersökningar & Arkeologisk schaktövervakning Cecilia Pantzar med bidrag av Lars Salminen Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne 1

2

3 Rapport 2007:8 Sankt Ibb gamla kyrka Byggnadsarkeologiska undersökningar & arkeologisk schaktövervakning Sankt Ibb sn Landskrona kn Skåne län Cecilia Pantzar med bidrag av Lars Salminen 3

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, S:t Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2007:8 ISSN Omslagsfoto: Detalj av inskription på sandsten i långhusets nordfasad. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 Sankt Ibb gamla kyrka Innehåll Byggnadshistorik med relevans för ärendet 5 Bakgrund och dokumentationsmetod 6 Frågeställningar 7 Byggnadsarkeologiska iakttagelser 7 Västparti 8 Långhus 10 Kor 11 Vapenhus 12 Valvslagning 12 Arkeologisk schaktövervakning 2004 av Lars Salminen 13 Tolkning av byggnadsutveckling 16 Den äldsta kyrkan - långhus och kor 16 Koret förstoras österut 16 Långhus och kor förstoras norrut 16 Östlig tillbyggnad ett torn? 17 Vapenhus i söder 17 Sentida förändringar 17 Slutord 17 Litteratur och källmaterial 18 Tekniska och administrativa uppgifter 19 Bilaga 1 Kontextlista 20 Bilaga 2 Bruksbeskrivning 21 Bilaga 3 Murverksritningar 23 Bilaga 4 Matris för kontexter 28 Bilaga 5 Matris för ytskikt 29

6 St Ibb gamla kyrka är belägen på Vens nordvästra spets. Kyrkan är belägen på ön Ven, tillhörande Landskrona kn

7 S:t Ibb kyrka, ett välbekant landmärke i Sundet Byggnadshistorik med relevans för ärendet S:t Ibb kyrka utmärker sig i landskapet med sin dramatiska placering intill Vens branta kustlinje. Byggnaden är i stora delar medeltida men har genomgått en rad omfattande ombyggnader. Kyrkans grundplan avviker något från den traditionella, vilket har orsakat huvudbry hos intresserade kyrkoforskare. Västpartiet, som höjer sig något över långhuset, anses härstamma från tidig medeltid och vara kyrkans äldsta del. Senare under medeltiden byggdes nuvarande långhus, kor och vapenhus. Koret med utanpåliggande trapptorn utgjorde inledningsvis något så ovanligt som ett östtorn. Enligt räkenskaper från 1699 var tornet redan vid denna tid så skadat att det utfördes reparationer och förstärkningar med järnankare. Problemen med tornet fortsatte in i 1700-talet och redogörelser i skriftliga källor omtalar att tornet omformades till nuvarande kor, 1727 (Gustavsson 1964). I samband med denna radikala förändring är det inte omöjligt att ytterligare ingrepp utfördes. Exempelvis ersattes sannolikt de raserade valven över långhusets östra travé och över koret av brädvalv. Omkring 1820 förstorades kyrkans fönster samtidigt som flera nya fönster togs upp. I slutet på 1800-talet övergavs kyrkan till fördel för den nygotiska kyrka som stod klar Den gamla kyrkan stod övergiven fram till 1930-talet, då den efter en omfattande restaurering åter togs i bruk. Bland annat ersattes brädvalven över långhus och kor med murade tegelvalv. I samband med restaureringsarbetet genomfördes en arkeologisk provundersökning i kyrkans mittgång. Vid undersökningen påträffades rester av en mur vars utbredning avvek helt från kyrkans östvästliga längdriktning. Avvikelsen innebar att muren tolkades vara en rest av en byggnad som föregått kyrkan, eventuellt ett kapell. Muren var utförd som skalmur, med skal av kluvna gråstenar, fogning av kalkbruk och en bredd på cm (Källström 1929). 5

8 Utsnitt ur Braun och Hogenbergs träsnitt från Kyrkan hade då ännu kvar sitt kortorn I samband med den interiöra renovering som utfördes 2004 gavs åter tillfälle att undersöka delar av kyrkans golv. Äldre murlämningar framkom på flera ställen norr om den mur som konstaterades I ljuset av de nya iakttagelserna ansågs det mest troligt att en tidigare byggnad haft en nordlig utbredning samt att dess utformning varit mer komplex än den som tidigare varit föreslagen (Salminen 2004). Den byggnadsarkeologiska undersökning som genomfördes i samband med den utvändiga renoveringen gav i sin tur ny kunskap om kyrkans äldsta period. Med följden att den rådande teorin om västpartiet som kyrkans äldsta byggnadsdel delvis får skrivas om. Bakgrund och dokumentationsmetod I samband med årets utvändiga renovering frilades stora delar av kyrkans murverk från puts. För första gången på överskådlig tid gavs tillfälle att studera kyrkans byggnadsutveckling mer ingående. Projekt av detta slag är till sin natur mycket tidspressade, vilket tillsammans med ekonomiska begränsningar inverkade på undersökningens omfattning. Den byggnadsarkeologiska undersökningen fokuserades på att söka de stora dragen i kyrkans byggnadsutveckling och dokumentationen anpassades därefter. Hela kyrkan dokumenterades med fotografier men fotograferingen försvårades av att byggnadsställningarna var helt intäckta. Fasadfoton återges på grund av detta i sneda perspektiv och inte sällan med dåliga ljusförutsättningar. Intressanta murpartier och specifika förändringar i murverket ritades i skala 1:20. Ritningar upprättades över nord- och sydfasader på 6

9 långhus och västparti (Se bilaga). Utöver detta genomfördes beskrivningar av samtliga förekommande murverk. Arbetet har utförts med utgångspunkt i så kallad kontextuell undersökningsmetodik som i korthet innebär att varje enskild del av murverket som exempelvis en öppning, en skada, ett ytskikt eller en upphuggning definieras, namnges med nummer och beskrivs på särskilda blanketter. Varje del som registreras relateras till omgivande delar stratigrafiskt. På så vis är det möjligt att avläsa murverkets relativa utveckling. Som arbetsredskap för att koppla samman de olika händelserna i byggnadens murar används matriser, ett slags händelsescheman som åskådliggör murarnas utveckling, från de äldsta delarna överst i matrisen till de yngsta förändringarna längst ner (Se bilaga) (Harris 1979; Eriksdotter 1996:23f). Den bifogade matrisen utgör ett komplement till ritningarna och innehåller en delmatris med enbart kronologin för registrerade ytskikt. Observera att ytskikten följer en separat numrering från Frågeställningar Undersökningen tog sin utgångspunkt i att studera relationen mellan de olika byggnadsdelarna i syfte att försöka klargöra kyrkans relativa byggnadsutveckling. Nedan följer de frågor som bedömdes vara av stort intresse att få besvarade. Utgör västpartiet kyrkans äldsta del? I vilken turordning byggdes kyrkans olika delar? Finns det några konkreta spår efter ett östtorn i det nuvarande koret? Förekommer det äldre fönster- och dörröppningar och vad säger dessa om de olika delarnas funktion? Byggnadsarkeologiska iakttagelser Inledningsvis redovisas iakttagelser för kyrkans respektive delar. Därefter följer en sammanfattande tolkning av kyrkans byggnadsutveckling och relativa kronologi. För att underlätta sammankopplingen mellan den följande redogörelsen och de benämningar som används i bilagda ritningar, anges de olika murdelarnas nummer inom parantes. Samma gäller för omnämnda ytskikt men för att särskilja dessa anges de med Y. 7

10 Plan där kyrkans respektive delar är namngivna. Dagens kor är troligtvis nedre delen av ett sekundärt torn. Kyrkans ursprungliga murverk finns endast bevarat i söder och är markerat på planen med röd färg. Västparti Kyrkans västligaste del är belägen nära den branta ravin som utgör kyrkogårdens västliga begränsning. I söder ansluter vapenhuset som ligger helt i liv med västpartiets västmur. Västpartiet är nästintill kvadratiskt till formen och utgör kyrkans högsta byggnadsdel. Det rör sig emellertid inte om något regelrätt torn, men återges ofta som just kyrkans torndel. Västpartiet innehöll murverk av mycket skiftande karaktär som vittnade om en rad omfattande ombyggnader. Sydfasaden utmärkte sig särskilt med murverk av en helt annan karaktär än västpartiets övriga fasader. I syd framträdde ett ordnat murverk av sandsten och gråsten med tydlig skiftgång. Fasadens fyra nedre skift bestod uteslutande av sandsten. I övrigt varvades rena skift av tuktad sandsten med skift av obearbetad gråsten och flintsten. Flintstenen uppträdde främst i murens nedre del. Skifthöjden låg i allmänhet på omkring 15 cm. Sandstenen var gulbrun med återkommande inslag av mörka strimmor, vilket antyder att det rörde sig om Nordvästskånsk sandsten. Stenmaterialet var av tämligen liten storlek. Sandstenarna uppmätte en bredd på cm och en höjd på cm. Gråstenarna var omkring cm breda och i allmänhet jämnhöga med sandstenarna. Murhörnet i öster avslutades med välhuggen sandstenskvader av betydligt bättre stenkvalitet än murstenen. Kvaderstenen var av samma typ som murstenen men något mer homogen i färgen och av större storlek. Murverket var fogat med ett fint homogent, väl sammanhållet kalkbruk (Y2) påfört utan markerad fogstrykning. Enstaka sandstenar var placerade med stående klov och dessa sammanföll i flera fall med igenmurade bomhål. Fasaden uppmätte en murtjocklek på omkring 0,8 meter att jämföra med nordfasadens 0,85 meter. Centralt i fasaden framkom rester av ett ursprungligt tegelomfattat rundbågigt fönster (21). Endast östra delen av båge och omfattning var bevarade. Invän- 8

11 digt på vinden syntes omfattningens överdel medan den nedre delen doldes bakom det sekundära valvet. Utvändigt framgick att omfattningen hade blivit ombyggd i flera omgångar. Inledningsvis till ett stickbågigt fönster vars båge förflyttades till en något lägre nivå i fasaden (22). Därefter förminskades fönstret nedtill för att slutligen muras igen till nuvarande nisch (25). Det stickbågiga fönstret bestod av gulrödflammigt tegel och kalkbruk med sned fogstrykning. Av teglet att döma rörde det sig om en sen ombyggnad. Påföljande förminskning av fönstret var utförd med samma typ av flammiga tegel och ett smuligt kalkbruk, eventuellt med inslag av cement. Förminskningen kan kopplas till tiden före restaureringen 1939 medan igenmurningen till dagens nisch sannolikt utfördes i samband med restaureringen eller därefter. Invändigt, strax väster om tegelomfattningen, framträdde rester efter ytterligare en igensatt omfattning i sandsten. Endast östra delen var bevarad och av den framgick att smygen varit sned. Omfattningen tycktes vara ursprunglig i muren. Utvändigt var detta murparti dolt bakom vapenhuset och tillfälle gavs aldrig att undersöka fenomenet närmare. Motsvarande murverk väster om vapenhusets takfall var lagat i flera omgångar och oregelbundet både i skiftgång och innehåll. Stenmaterialet var blandat i likhet med västfasaden (se beskrivning nedan) och fogarna oregelbundna med tegelskrot och mindre skolstenar om vartannat. I nord- och västfasaden bestod murverket till stor del av obearbetad och tuktad gråsten med inslag av enstaka spridda sandstenar. Samtliga hörnkedjor var murade med kvader av gulbrun sandsten. Murstenarna låg i relativt jämna skift med en skifthöjd på omkring cm. Stenarna var omkring cm höga och cm breda, undantaget de nedre murdelarna som innehöll avsevärt större stenar som mätte upp till 1-1, 5 meter i diameter. Nordsidan var i allmänhet välmurad med brett utstrukna fogar skolade med småsten och tegelskrot. Murens ytliga fogbruk bestod av ett gulvitt fett kalkbruk med relativt stor ballast och inslag av både hår och halm (Y28). Under de breda fogarna följde det som tolkades vara murens ursprungliga bruk, ett betydligt vitare, hårdare och mer homogent kalkbruk (Y1). Nordsidan saknade sockel medan västsidan hade sporadiskt utskjutande obearbetade stenar. Både nord och västfasaden hade en murtjocklek på 0,85 meter. Väster om den befintliga fönsteröppningen framträdde en igensatt rundbågig tegelportal (2), tegelstl 26 x 12 x 8-8,5 cm. Portalen var samtida med murverket och anslöt nedtill mot en utskjutande trappsten. Omfattningen var utformad med rak yttersmyg och uppmätte en höjd på 2,6 m och en bredd på 1,24 m. Igensättningen bestod av gråsten, tegel och ett vitt homogent kalkbruk (3, Y23). Västfasadens utsatta läge har resulterat i ett mycket sargat murverk. Det visade prov på en oändlig rad lagningar av olika slag och kvalitet. Murmaterialet var ungefär det samma som i nord men med en stor andel senare tillägg i form av tegel, tegelskrot och tegeltakpannor. Skiftgången var svår att följa, men i fasadens mitt tenderade stenstorleken att vara mindre. 9

12 Utsnitt ur dokumentationen av kyrkans sydfasad. Sandstensmurverket som fortsätter till ungefär fem meter öster om västpartiets sydöstra hörn tillhör kyrkans ursprungliga romanska murverk. Öster därom kunde det ses en tydlig vertikal övergång till ett mera renodlat gråstensmurverk med avsevärt större stenar. Långhus Långhuset innehöll precis som västpartiet två helt skilda murverkstyper, sandstensmurverk respektive renodlat gråstensmurverk. I söder var fasadens västliga del murad enligt samma rytmiska skiftgång som västpartiets sydfasad. Rena skift sandsten alternerades med skift av gråsten och flinta. Både stenmaterial och fogbruk överensstämde väl med angränsande murverk i västpartiet. Hörnet mellan västparti och långhus var murat i förband och murarna är därmed samtida. Sandstensmurverket upptog omkring fem meter av fasadens längd. Därefter följde en tydlig vertikal övergång till ett mer renodlat gråstensmurverk. Skiftgången blev genast mer oregelbunden och stenstorleken avsevärt större. Riktigt stora stenar återfanns utmed marknivån, därefter följde stenar som uppmätte en bredd på cm och en höjd på cm. Murens övre del kröntes av fem tämligen regelbundna skift väl tuktad sandsten. Fogbruket i gråstensmurverket, ett fint, hårt och homogent kalkbruk (Y15), påminde om fogarna i sandstensmurverket. Sydfasaden uppmätte genomgående en murtjocklek på omkring 0,75 meter. Nedre delen var sockelfri förutom på ett kort parti av 2,5 meter i öster. Östra hörnet anslöt med stötfog mot korets tegelmurade trapptorn. Långhusets nordfasad var murad i relativt jämna skift av gråsten med enstaka inslag av sandsten och kritsten. Stenstorleken varierade i fasaden med större block nedtill och mer jämnstora stenar i övrigt. De stora stenarna uppmätte en höjd på en meter och en bredd på 1,5 meter. I övriga fasaden låg skifthöjden i allmänhet på omkring 40 cm med stenar som var mellan cm höga och cm breda. 10

13 Invid nordfasadens hörnkedja i öster påträffades en återanvänd sandsten med detta ristade stenhuggarmärke Fogarna överensstämde väl med de iakttagna i västpartiets nordfasad. Ursprungsbruket (Y8) var dolt bakom brett utstrukna sekundära fogar med inslag av hår och halm (Y28). Hörnkedjan i öster var murad med kvader av gulbrun sandsten. Invid detta hörn påträffades en återanvänd sandsten med ristat stenmärke. Nordfasaden stod inte i förband med varken kor eller västparti. I anslutning till nordfasadens östligaste fönster framträdde en sekundär sedermera igensatt portal (8). Omfattningen var murad i tegel av formatet 25 x 11,5 x 5,5-6 cm. Fogbruket var ett svagt lerhaltigt kalkbruk. Upphuggningen för omfattningen skar genom ett kvastat putsbruk (Y22). Endast en begränsad del av bågen fanns bevarad och den gav intryck av att vara stickbågig till formen. Igensättningen var utförd med tegel (23 x 11 x 5 cm) och lerbruk samt utförd redan innan fönstret fick sin nuvarande utformning (10). Kor Koret i öster anslöt mot långhuset med stötfog. Murverket av tuktad och obearbetad gråsten låg i relativt jämna skift. Ibland löpte större stenar över två skift. Stenarna var i allmänhet mellan cm breda och cm höga. Fogarna låg på 2-5 cm med regelbunden skolning av småsten (flinta, sandsten, gråsten). Murtjockleken uppmättes till omkring en meter, vilket utgjorde kyrkans mest tilltagna murar. Att jämföra med sandstensmurverkets tjocklek på 0,75 meter och långhusets gråstensmurverk med tjockleken 0,85 meter. Nordfasadens murverk var tämligen välbevarat medan öst och sydfasaden hade blivit reparerade i flera omgångar. Östfasadens tegelmurade hörn bedömdes vara tämligen tidiga lagningar. Sekundära murpartier konstaterades i anslutning till trappgavlarna. I nord och syd avslutades korets murkrön med ett flertal sekundära avjämnande tegelskift. 11

14 Trapptornet i söder hade genomgått omfattande reparationer. Tegelmurverket följde inget förband och fogarna var av mycket blandad kvalitet. Teglet uppmätte x x 8,5-9 cm. Tornet anslöt mot koret med en dåligt anpassad stötfog. Eventuellt rör det sig om lagningar till följd av sättningar i trapptornets murverk. Invändigt upphörde trapptornets murar i jämnhöjd med kormuren. Tegelmurverket var uppbrutet vilket visade att trappan blivit nedriven. Korets östra gavelparti uppvisade invändigt ett oregelbundet murkrön som snarare pekade på tillblivelse genom nedrivning än medveten uppbyggnad. Vapenhus Vapenhuset var murat med obearbetad och tuktad gråsten lagda i jämna skift på mellan 30 och 40 cm. Stenarna varierade något i storlek och uppmätte omkring cm i höjd och cm i bredd. Fogarna av fint mellanmörkt gulaktigt kalkbruk var skolade med småsten och tegelskrot. Gavelröstet och portalen i söder var murade i tegel av storleken 12-12,5 x 7,5-8 x 25 cm. Tegelmurverket var reparerat i flera omgångar och portalens yttre skal tycktes var omgjort i sin helhet. Både gavelröste och portalomfattning var sekundära i förhållande till övriga murverket. Utskjutande sockelstenar förekom både på syd- och västfasaden. I västfasaden fanns även en utbuktning i gränsen mot västpartiet, men det gick inte att se huruvida dessa båda delar låg i förband eller inte. Valvslagning Den ursprungliga romanska kyrkan saknade valv. Förekomsten av puts ovan valvet i väster samt högt sittande fönster i samma fasad vittnar om detta. Valvslagningen ägde rum först i samband med att kyrkan utvidgades norrut och tycks vara utförd samtidigt i västparti och nuvarande långhus. Av långhusets båda medeltida valv är endast det västra intakt. Valven över koret och över långhusets östra travé antas ha varit delvis raserade i början på 1700-talet och ersattes vid ungefär samma tid av brädvalv (E. Gustavsson 1964). Vid iståndsättningen på talet avlägsnades brädvalven och nya tegelvalv murades upp. Rester av de medeltida valven finns bevarade i kyrkorummet som konsoler och på långhusvindens östra vägg i form av putsförsedda valvanfang. 12

15 De iakttagelser som gjordes vid ledningsschakt inne i kyrkan är inlagda med rött. Muren som är påträffad i kyrkans mittgång framkom vid undersökningar 1929 Arkeologisk schaktövervakning 2004 av Lars Salminen I samband med kyrkans renovering gjorde Regionmuseet vid flera tillfällen under 2004 arkeologiska schaktningsövervakningar. Bland annat grävdes ett antal smala ledningsschakt inne i kyrkan och utvändigt, runt hela kyrkan, grävdes ett schakt för åskledare. Ett nord-sydligt schakt grävdes i kyrkans västparti, mellan orgeln och bänkkvarteren. Schaktet utgick i söder från öppningen ut till vapenhuset och fortsatte ända fram till den norra långsidan. Bredden uppgick till ca 1 m och innebar i stort sett endast att golvteglet lyftes. I den norra delen gjordes en liten provgrop med ett djup på ca 0,2 m. Sättlagret bestod av en fin sand som fortsatte åtminstone 0,2 m ner. Även i den södra delen gjordes en 0,2 m djup provgrop som visade att sättsanden här var något grövre, blandad med kalkbruk och tegelkross med inslag av människoben. I höjd med det norra bänkkvarteret framkom två större stenar i rad med en nordsydlig orientering. Längs kyrkans norra insida, framme vid övergången mellan långhus och kor, grävdes också ett mindre schakt. Även här påträffades äldre murlämningar. Ingreppet var ytmässigt väldigt litet, men det tycktes som att den mur som påträffades inte anslöt med 90 grader mot den nuvarande norra långhusmuren. Dessutom påträffades det vid svampsanering en stor (grund-?)sten en bit utanför den södra muren i västpartiet. De nu grävda schakten är ytmässigt alltför små för att enbart utifrån dessa tillåta sig några mer långtgående tolkningar. Dessutom hade senare gravläggningar inne kyrkan spolierat delar av dessa äldre murar. Att murresterna tillhört en äldre byggnadslämning, som den nuvarande kyrkan vilar på, förefaller emellertid sannolikt. På slutet av 1920-talet, i samband med att kyrkan skulle iordningställas 13

16 Översiktsplan med alla iakttagelser gjorda vid ledningsgrävningarna inlagda, såväl utanför som inne i kyrkan. och åter tas i bruk efter en period av förfall, gjorde Olle Källström en provgrävning längs efter kyrkans mittgång. Ett schakt togs upp ungefär från gränsen mellan västparti och långhus och gick nästan fram till kortrappan. Han påträffade då en mur som delvis var bevarad upp till nedersta skiftet av dagermuren. Vid inmätning gick det att fastslå att muren bildade en tydlig avvikande vinkel till alla längsgående linjer i kyrkointeriören. Källström föreslog att murresterna under S:t Ibbs kyrka härrör från ett kapell som föregått kyrkan. Han levererade två alternativ på hur detta kan ha legat. Vid det ena skulle murarna till kapellet fortsätta ut på kyrkogårdens norra sida och i det andra skulle de äldre murarna fortsätta utanför det nuvarande långhusets södra långsida. Det verkar mest troligt med en nordlig sträckning med tanke på de murrester som nu framkommit inne i kyrkan, men byggnadskroppen har i så fall troligen varit cirka 4-5 meter längre än vad Källström antagit. Det förefaller också sannolikt att den äldre byggnaden varit mera komplex än den av Källströms rekonstruerade. Dessvärre kunde det schakt för åskledaren som grävdes utanför kyrkan inte skingra några frågetecken i denna fråga. I övrigt kan nämnas om det utvändiga schaktet att det hade en bredd om ca 0,5 m och ett djup som varierade mellan ca 0,5-0,7 m. Avståndet till kyrkomuren varierade mellan ca 0,1-1,0 m. Vid den västra kyrkomuren bestod massorna från schaktet av "byggmassor", dvs. i detta fallet sand blandad med kalkbruk och med 14

17 inslag av sten och tegel. Längs med hela den västra sidan fanns det inslag av gult tegel. Kyrkans NV hörn skall enligt uppgift vila på en gravhög. I topografin syns mycket riktigt en tydlig förhöjning som skärs av kyrkokroppen. Om man antar att den i plan varit rund torde den ha haft en diameter om ca 5-7 m. I schaktet framkom emellertid inget som tyder på att förhöjningen i fråga var annat än en naturlig bildning. I övrigt kunde det konstateras att samma typ av "byggmassor" som fanns på den västra sidan även förekom här med en tjocklek på upp till 0,4 m, dock utan inslag av det gula teglet. Undergrunden bestod av sand i vilken ett flertal mörkare fläckar framträdde. En del av dessa torde, med tanke på framkommet redeponerat gravmaterial, kunna vara gravnedgrävningar. Ska man försöka kort sammanfatta iakttagelserna vid ledningsschakten så berördes flera platser med potential att avge intressant information om kyrkans utveckling. Ett av schakten i långhusets nordöstra del snuddade vid ett område som sammanfaller med utbredningen av en eventuell avskiljande mur mellan nuvarande långhus och kor. Ett antal stenar påträffades, men tycktes ha en vinkel som mera överensstämmer med den äldre murlämning som Källström påträffade Det fanns dock även mycket vaga tecken på att ett murparti från en vinkelrätt utskjutande mur mellan dagens kor (tidigare torn) och långhus kan ingå. För att bringa klarhet i om detta verkligen kan knytas till en mur skulle det ha behövts att ett större parti av golvet bröts upp. Men om det rör sig om en mur så tycks den i så fall haft en något mindre murtjocklek än övriga kyrkans murar, ca 70 centimeter, vilket i och för sig inte är otänkbart eftersom den i så fall från början troligen inte varit avsedd som mur till östtornet utan som kyrkans östgavel. Och när tornet sedan tillkom har antagligen den nedre delen av detta fungerat som kor så som den fortfarande gör idag, även om det då dessutom var ett torn. I det schakt som grävdes i nord-sydlig riktning mellan västpartiets murar fanns det möjlighet att träffa på både den äldsta kyrkans ursprungliga nordmur och eventuellt även murar efter den ännu äldre föregångaren (kapellet?) som Källström hittat murar efter. Två större (grund?)stenar påträffades förvisso, men det är vanskligt att försöka knyta dem till någon av dessa byggnader. En förklaring till varför det inte påträffades mera murar i detta parti är sannolikt att schaktets djup här endast var 0,2 meter. Rester efter nedrivna murar kan vara belägna på ett större djup. När schakten är så pass små som i detta fall så kan de även lokalt ha blivit helt utplånade av återkommande ingrepp i samband med gravläggning i kyrkans golv. Men att det inte på norra sidan utanför kyrkan framkom några som helst spår efter det äldre kapell som Källström anser ha föregått kyrkan förefaller märkligt. Möjligen har byggnadsresterna efter detta återanvänts vid kyrkobygget och gick därför inte att spåra. 15

18 Tolkning av byggnadsutveckling Den äldsta kyrkan - långhus och kor Undersökningen visade att murar från kyrkans äldsta period endast fanns bevarade i söder. Västpartiets sydsida utgjorde från början den romanska kyrkans södra långhusfasad. Angränsande murparti i nuvarande långhus sammanföll med den romanska kyrkans södra korfasad. Murverket i dessa äldsta delar skilde sig avsevärt från kyrkans övriga medeltida murverk med en regelbundet genomförd skiftgång i sandsten och gråsten, ett finmagrat fogbruk och tunnare murtjocklek. De ursprungliga delarna, i form av kor och långhus, förenades i ett tydligt förband och uppfördes därmed samtidigt. I västpartiet fanns en ursprunglig tegelomfattad fönsteröppning murad med räfflat tegel. Förekomsten av tegel indikerar att kyrkan härrör från den romanska periodens senare del och sannolikt uppfördes någon gång under 1200-talet. Korets östliga utbredning kunde inte fastställas, men den tydliga övergången till gråstensmurverk utgör sannolikt dess ungefärliga utbredning. Det ursprungliga korets östfasad och hörnkedjor utnyttjades sannolikt som byggnadsmaterial i samband med den påföljande utvidgningen österut. Koret förstoras österut Den inledande ombyggnaden tycks emellertid endast ha avsatt spår i det nuvarande långhusets sydfasad. Gråstensmurverket i denna skilde sig på flera punkter från långhusets norra fasad. Stenmaterialet var i allmänhet av något mindre mer regelbundet format och inslaget av sandsten betydligt större. Därtill var fogbruket av ett helt annat slag och uppvisade, som redan nämnts, stora likheter med det fogbruk som återfanns i sandstensmurverket. Det signifikanta fogbruket kunde konstateras så långt österut som två meter bortanför fasadens östligaste fönster. I ett första skede utvidgades sannolikt den romanska kyrkan österut. Utvidgningen följde korets bredd och sträckte sig så gott som lika långt som dagens långhus. Långhus och kor förstoras norrut Nästföljande ombyggnad berörde kyrkans norra del. Nordfasaderna i både västparti och långhus uppvisade gråstensmurverk av likartat slag. Stenmaterial, skiftgång, fogbruk och murtjocklek överensstämde väl. Fasaderna tolkades vara samtida trots att murhörnet saknade förband. I västpartiet fanns en med muren ursprunglig portal med tillhörande utskjutande trappsten. Portalens placering centralt i fasaden knyter an till den tradition av nord- och sydportaler som var allmän under medeltiden. Utbyggnaden genomfördes därmed vid en tid då denna tradition upprätthölls. Långhusets sekundära nordportal var av betydligt senare slag murad med ett mindre tegelformat och lerhaltigt kalkbruk. Eventuellt har denna ingång tillkommit som en ersättare för den västliga nordportalen. Igenmurningen av västpartiets portal kunde emellertid inte kopplas till den nya portalens tillkomst utan tycktes istället vara utförd i ett tidigare skede. Både kalkbruk och stenmaterial avvek helt från det material som användes i långhusets portal. 16

19 Östlig tillbyggnad ett torn? S:t Ibb gamla kyrka Kyrkan utvidgades så småningom österut med det som utgör dagens kor. Korets murverk skilde sig från angränsande murverk i långhusets nordfasad och mötte med stötfog mot det samma. Den rådande teorin att koret uppfördes som ett östligt placerat torn understöddes på flera punkter. Utvändigt var nord- och sydfasaderna avjämnade upptill med ett flertal tegelskift. Invändigt visade murkrönet på det östliga gavelröstet tydliga tecken på rasering. Murarnas väl tilltagna tjocklek, kyrkans bredaste, gav en antydan om att de ursprungligen anpassades för en högre murhöjd. Det sydliga trapptornets tydligt raserade överdel visade att trappan tidigare haft en fortsättning. Blotta förekomsten av ett trapptorn vittnar i sig om att det nuvarande koret har varit av annan mer reslig höjd. Trapptornet stod inte i förband med koret, möjligen berodde detta på att trapptornet utfördes i tegel och murarna i gråsten. Vapenhus i söder Vapenhusets gråstensmurverk var inte av samma ordnade slag som korets och fogbruket var svagt lerhaltigt. Murarna anslöt till västpartiets södra fasad med en tydlig stötfog. De sekundära tegelpartierna i gavelröstet och omkring portalen kan eventuellt vara samtida med korets gavelröste. Sentida förändringar Dagens kor tog sannolikt form först under 1700-talet. Skriftliga källor omnämner nedtagandet av de skadade tornmurarna Kormurarnas avjämnade tegelkrön vittnar om denna förändring. Gavelröstet kan eventuellt vara tillkommet i samband med denna ombyggnad också. Upptagandet av en nordlig portal i långhusets östra del kan inte materialmässigt knytas till någon annan förändring. Kyrkan tycks ha stått utan nordlig öppning under en längre period, då igensättningen av den ursprungliga nordportalen tycks ha ägt rum innan kyrkan utvidgades med ett östparti. Den sekundära portalens östliga placeringen kan eventuellt ha sin upprinnelse i att tornets bottenvåning inte stod i förbindelse med övriga kyrkorummet. Den sekundära portalens murverk och fogbruk signalerar emellertid tydligt att det rör sig om ett förhållandevis sent ingrepp, troligtvis 1600-tal. Igensättningen av samma portal har sannolikt varit kopplad till den förändring som sker när östsidan blir omformat till ett traditionsenligt kor. Materialet i den igenmurade öppningen är av sentida karaktär och kan mycket väl härstamma från 1700-talet. Portalen murades igen innan det intilliggande fönstret togs upp alternativt förstorades. Fönsterförstoringen hör hemma i 1800-talet och kan genom skriftliga källor knytas till talet. Slutord Från början var kyrkan utformad enligt traditionellt romanskt mönster med långhus och smalare kor. Efterföljande förstoringar utmärker sig från den allmänna medeltida kyrkoutvecklingen. Dessa tydliga avsteg när det gäller utvidgningar och 17

20 förekomsten av ett östligt torn grundar sig troligtvis i kyrkans placering invid branten i väster. Platsen gav helt enkelt inte utrymme för sedvanliga västutvidgningar. Istället utnyttjades både norra och östra sidan för utbyggnad. Avvikelserna i kyrkans utformning påverkade sannolikt även kyrkorummets funktion. Detta faktum väcker många frågor som tyvärr inte kan diskuteras i denna rapport. Exempel på några frågeställningar som väckts till liv är följande: Var den vanligtvis östliga korfunktionen ständigt knuten till kyrkans östra del eller påverkades dess placering av kyrkorummets utveckling? Kan exempelvis västpartiet ha fungerat som kor under någon period? Vad säger ingångarna om kyrkorummets användning? Hur fungerade tillträdet till kyrkan efter att den nordliga portalen togs ur bruk och hur såg samspelet ut mellan den södra portalen och den sekundära portalen i nord? Litteratur och källmaterial Eriksdotter, G. Dalby Kungsgård byggnadsarkeologisk undersökning dokumentation över renoveringsarbetena Gustavsson, E. St Ibbs gamla kyrka Harris. E. Principles of Archaeological Stratigraphy Källström, O. Nytt bidrag till St Ibbs gamla kyrkas byggnadshistoria. Fornvännen Reijer, P. St Ibbs kyrka och Allhelgonakyrkan på Ven Rydbeck, O. Beskrivning av kyrkan från Regionmuseets arkiv. Salminen, Lars. Slutredovisning av arkeologisk undersökning/utredning

21 Tekniska och administrativa uppgifter Byggnadsarkeologisk undersökning Objekt Sankt Ibb gamla kyrka Socken Sankt Ibb Kommun Landskrona Arbetshandlingar , Arkitekt- & Restaureringskonsult AB Länsstyrelsens beslut , dnr Byggherre/beställare Landskrona kyrkliga samfällighet Byggledare/arkitekt Hans Ponnert, Arkitekt- & Restaureringskonsult AB Entreprenörer Bröderna Bergströms Byggnads AB Antikvarier Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne Kristina Nilén, Cecilia Pantzar, Anna Sturesson Undersökningstid Sex dagar under november 2003 Kyrkoantikvarisk ersättning Nej Kyrkobyggnadsbidrag: Nej Arkeologisk förundersökning (schaktningsövervakning) Regionmuseets diarienummer:l Länsstyrelsens diarienummer: Fornlämning: Raä 7, S:t Ibb socken, 1329 Undersökt, schakt 112 lpm Fältpersonal: Lars Salminen, Jan Kockum Fältarbetstid: Arkeologtid: 23 timmar Kostnad, exkl. moms: :- (inkl. resor) Kostnadsansvarig: Landskrona Kyrkliga Samfällighet Rapport färdigställd: av Lars Salminen Dokumentationsmaterialet förvaras på Regionmuseet/Landsantikvarien i Skåne, Lund: Fasadritningar av västparti sydfasad, skala 1:20 Fasadritning av långhus södra fasaden, skala 1:20 Fasadritning av västparti norra fasaden, skala 1:20 Fasadritning av långhuset norra sidan, skala 1:20 Planritning av kyrkan, skala 1:100 Översiktsplan med arkeologiska iakttagelser inlagda, skala 1:100 Specialplaner över mindre provgropar inne i kyrkan, skala 1:20 Fasadritning av påträffad äldre murlämning inne i kyrkan, skala 1:20 Sektionsritningar av schakt där äldre golvlager berördes, skala 1:20 Foton Digitala, finns på CD Lund 9/ Lars Salminen 19

22 Bilaga 1 Kontextlista Siffran anger kontextens nummer. Kontexternas relativa kronologi redovisas i matrisform i bilaga 4 och 5. 1 Konstruktion - gråstensmurverk i västpartiets nordfasad 2 Öppning - ursprunglig portal i västpartiets nordfasad 3 Igenmurning - av portal 2 4 Igenmurning - lagning av murverk 1 5 Konstruktion - gråstensmurverk i långhusets nordfasad 6 Öppning befintligt fönster i långhusets nordfasad 7 Skada förstoring av fönster 6, 1800-tal 8 Öppning - sekundär portal i långhusets nordfasad 9 Skada upphuggning för portal 8 10 Igenmurning - av portal 8 11 Öppning befintligt fönster i långhusets nordfasad 12 Skada förstoring av fönster 11, 1800-tal 13 Öppning befintligt fönster i långhusets sydfasad, västligt 14 Skada förstoring för fönster Öppning befintligt fönster i västpartiets nordfasad 16 Skada förstoring av fönster 15, 1800-tal 17 Konstruktion blandat murverk västpartiets västfasad (ej på ritning) 18 Konstruktion gråstensmurverk kor (ej på ritning) 19 Konstruktion sandstensmurverk i västpartiets östliga sydfasad 20 Konstruktion sandstensmurverk i långhusets västliga sydfasad 21 Öppning romansk tegelomfattning i västpartiets östliga sydfasad 22 Öppning ombyggnad av 21 till stickbågig tegelomfattning 23 Skada upphuggning för öppning Igenmurning av fönster Öppning ombyggnad av 22 till nisch i västpartiets östliga sydfasad 26 Konstruktion trapptorn på korets sydfasad 27 Konstruktion tegelmurverk på korets övre del (ej på ritning) 28 Konstruktion gråstensmurverk i långhusets sydfasad 29 Konstruktion gråstensmurverk vapenhus (ej på ritning) 30 Öppning befintligt fönster i långhusets sydfasad, östligt 31 Skada förstoring för fönster Fönster sandstensomfattning i västpartiets sydfasad, synligt från vinden 33 Igenmurning av 32 Teckenförklaring till matrisfigurer: Konstruktion Skada / Upphuggning Öppning Igenmurning Ytskikt

23 Bilaga 2 Bruksbeskrivning Fb fogbruk, Pb-putsbruk, Vp västparti, Lh långhus, N V S Ö Väderstreck. Mått på kornstorlek och tjocklek anges i mm. Prov togs på ytskikt 1-20 medan nr enbart registrerades okulärt. Ytskikten relateras till varandra kronologiskt i separat matris, bilaga. Färgmarkerade brukssorter visar på samhörighet. tegelomfattning (21). 3 Pb Vp N, allmänt förekommande på kyrkan. 4 Fb Lh S, samtida med sandstens-murverk Fb Lh S, sekundär fogning ovan fb 4 och fb 6. 6 Fb Lh S, samtida med gråstens-murverk 28. Samma som fb Fb/Pb Lh S, sekundärt bruk direkt på fb 6. Allmänt förekommande lagningsbruk. 8 Fb Lh N, samtida med gråstens-murverk 5. Samma som fb 18. homogent Gråvitt Kalk, sand 1-8 med bas 0-3 Vitt Kalk, sand 0-1, homogent Vitt, halvfett Kalk, sand 0-4, enstaka upp till 10, kalkklumpar 0-2 Vitt Kalk, sand 0-1, homogent Vitt, fett Kalk, sand 0-10, kalkklumpar 0-4, halm, hår Vit,fet Kalk, sand 0-3 spor 3-5 9Pb Lh N, direkt på fb 8. Gråvitt Kalk, sand 0-3, enstaka upp till 5 10 Fb Kor Ö, nordöstligt tegelhörn. Lagning. 11 Fb Kor Ö, samtida med gråstensmurverk Fb Kor Ö, ovan fb 11, samma som allmänt förekommande fb 7. Bruk Plats/förekomst Färg Innehåll/kornstl Hårdhet Tjocklek Övrigt Datering 1 Fb Vp N, samtida med Vitt,fett Kalk, sand 0-3 Medel, väl Medeltid gråstens-murverk 1. frekvent inslag av sammanhållet Fb Vp S, i ursprunglig Vitt Kalk, sand 0-1, Hårt Ingen fogstryk tal ning Medel 2-5 Belagt med flera kalkskikt, algyta som mellanskikt. Hårt Hårt, lite smuligt Hårt Medelhårt, smuligt Medel, väl sammanhållet Vitt Kalk, sand 0-4, Hårt, lite smuligt Vitt, fet Kalk, sand 0-4, lite halm Vitt, fett Kalk, sand 0-10, hår 13 Pb Kor Ö Vitt Kalk, sand 0-2, enstaka upp till 5, kalkklumpar 0-5 Ingen fogstrykning, svartnad yta Liknar 8 som är ursprungligt bruk på långhusets nordsida. Ingen fogstrykning Jämf fb12 på koret. Troligtvis samma skede. Ursprungligt med långhusets nordfasad Smuligt 2-4 Samma skede som 3, flera kalkskikt med mellanliggande algyta. Hårt, lite smuligt Medel, smuligt Hårt, väl sammanhållet Liknar 11. Lagning utförd kort efter korets uppförande? Ursprungligt fogbruk på koret Slätputs fläckvis förekommande Före tal Mt 1200-tal Relativt sent, fanns ytterst vid övergivandet Medeltid Före 1899 Senmedeltid Senmedeltid Före 1899 Medeltid

24 Bruk Plats/förekomst Färg Innehåll/kornstl Hårdhet Tjocklek Övrigt Datering 14 Pb Kor Ö, direkt på fb 12, samma som fb 9 och Fb Lh S, ursprungligt i gråstensmurverk 28, samma som fb Fb Lh S, sekundär fogning på fb Fb Lh S, på vinden i östligt övre sandstens-murverk mellan valven. Samma skede som fb Fb Lh N, på vind i gråstensmv 5. Samma som fb Fb Kor Ö, på vind i gråstensmv 18. Samma som fb Fb Vh Ö, samtida med gråstensmurverk. 21 Fb Vp N, igenmurning av mt nordportal 22 Pb Lh N, på och in i smyg på sekundär portal omfattning 8. Efter fb Fb Lh N, igenmurning av sekundär nordportal. 24Fb LhN, i omfattning av sekundär portal Fb Lh N, i nuvarande fönsteromfattningar 26 Fb Vp S, i stickbågig sekundär tegelomfattning 22 (utvidgning av öppning 21). 27 Fb Vp S, i förminskning av omfattning Fb Vp/Lh N, sekundär fogning på fogbruk 1 och 8 Gråvitt Kalk, sand 0-2 Medel, smuligt Vitt, halvfett Kalk, sand 0-2, kalkkl 0-3 Gulvitt Kalk, sand 0-8, kalkkl 0-4 Vitt och Kalk, sand 0-1, fett! kalkkl 0-5 Vit,fet Kalk, sand 0-3 enstaka 3-10, kalkklumpar 0-5 Vitt, fet Kalk, sand 0-4, lite halm, kalkkl Mellan gulgrå 0-4 Kalk, sand 0-2, kalkklumpar 0-1, kol 0-2, homogent Hårt Hårt! Hårt Smuligt men sammanhållet Hårt, lite smuligt Hårt Vit, fet Kalk, sand 0-5 Medel, väl sammanhållet Gulvit, fet Kalk, sand, kol, Medel halm Mellanmörk gulbrun Ljus beige Lera, kalk, kalkklumpar 0-2, sand 0-2, sporadiskt upp till 10 Kalk, svag lerhalt, sand , kornig yta pga underliggande fb 12 Ursprungligt med långhusets nordfasad Samma som 10 och 11. Specifikt för vapenhus Före 1899 Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Senmedeltid? Senmedeltid? Medeltid? Kvastad slät yta 1600-tal? Efter sek portal i nord men före igenmurning 10. Smuligt Slarvigt påfört! 1700-tal? gråvit Kalk, sand 0-8, kalkklumpar 0-5 smuligt gulvit Kalk, sand 1-3 smuligt Sned fogstrykning 1600-tal? 1800-tal Sek fönster 1800-tal? Vit, fet Kalk, sand 1-5 smuligt Slarvigt påfört 1939 eller senare Gulvitt, fett Kalk, sand 0-3, Smuligt Brett utstrukna, Före putsbruk frekvent 3-10, liknar 7. 3 och kalkkl 0-5hår, därmed före halm 1899.

25 Bilaga 3 Murverksritningar Västparti Sydfasad med murverk av sandsten, tillhörande kyrkans ursprungliga långhus.

26 Långhus sydfasad åt väster, med murverk av sandsten, tillhörande kyrkans ursprungliga kor.

27 Långhus sydfasad åt öster, med murverk av gråsten. S:t Ibb gamla kyrka

28 Västparti nordfasad av gråsten med igensatt portal.

29 Långhus nordfasad med murverk av gråsten och igensatt portal invid fönstret till vänster.

30 Bilaga 4 Matris för kontexter

31 Bilaga 5 Matris för ytskikt S:t Ibb gamla kyrka

32 Regionmuseets rapportserie 2007 Kulturmiljö 1. Hässleholms filfabrik, AK, Henrik Borg, Barsebäck kyrka, Barsebäcks sn, FU, Lars Salminen, Hovdala slott hus E, L329-förstärkningsåtgärder, Brönnestads sn, AK, Kristina Nilén 2006/ Tånga kvarn, Välinge sn, AK och DK, Henrik Borg, Tegelgolv i Bäckaskogs kyrka, Kiaby sn, AK & FU, Jan Kockum, 2004& Kävlinge gamla kyrka, 8 ½ sekler av hemligheter, Byggnadsarkeologisk undersökning, Petter Jansson, Tåstarps kyrka, Tåstarps sn, AK, Lotta Eriksson, Sankt Ibb gamla kyrka, BAD & FU, Cecilia Pantzar & Lars Salminen, Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning AK- antikvarisk kontroll AU-arkeologisk utredning DK- dokumentation, övrigt FU- arkeologisk förundersökning KA- kulturhistorisk analys MD-murverksdokumentation OU- osteologisk undersökning PJ- projektrapport VP-vårdplan UN- arkeologisk undersökning BD- byggnadsdokumentation BAD-byggn-ark-dokumentation BMU-byggnadsminnesutredning

33