Vägledning 2003:2 Version 4. Handikappersättning

Transkript

1 Handikappersättning

2 Vägledningarna innehåller en samlad information om vad som gäller inom ett eller flera försäkringsområden som stöd för Försäkringskassans ärendehandläggning. En vägledning kan innehålla beskrivningar av l författningsbestämmelser l allmänna råd l förarbeten l praxis l JO:s beslut. Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Omtryck görs endast vid större ändringar eller när antalet smärre ändringar blivit mer omfattande. Smärre ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Ändrad text är markerad med grå bakgrund. Den elektroniska versionen hittar du som arbetar inom socialförsäkringsadministrationen på Fia och du som är extern intressent på försäkringskassan/publikationer UPPLYSNINGAR: Försäkringskassan Enheten för vård- och handikappfrågor Tel Version 4. Ändrad Finns ej i tryckt form. Grå markering bakom texten indikerar en ändring från tidigare utgåva.

3 Innehåll Förkortningar...6 Sammanfattning...7 Läsanvisningar Inledning Handikapp, funktionshinder eller funktionsnedsättning vad är rätt? Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Sektorsansvar och etappmål Tillgänglighet Perspektiv Handikappersättningens bakgrund och syfte Handikappersättningens bakgrund Handikappersättning är ett stöd bland andra Ansökan Ansökan hos Försäkringskassan Ansökan kompletteras med läkarutlåtande Ansökan om högre handikappersättning Ansökan av dödsbo Undertecknande Vilka personer omfattas av lagen Det svenska socialförsäkringsskyddet Handikappersättning är en bosättningsbaserad förmån Förordning (EEG) 1408/ När en person lämnar landet När en person kommer tillbaka till Sverige efter utlandsvistelse Anmälan till Försäkringskassan Förutsättningar för rätt till handikappersättning Bestämmelser om handikappersättning Grundläggande förutsättningar för rätt till handikappersättning Ålder för rätt till handikappersättning Nedsatt funktionsförmåga Avsevärd tid Hjälp i den dagliga livsföringen Hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller studera Betydande merutgifter Sammanvägning av hjälpbehov och merutgifter Gränsvärdet för rätt till handikappersättning Framtida kostnader Utredning och dokumentation Utredning och handläggning Metodstöd skriva föredragningsmissiv Jäv Inhämtande av uppgifter Övriga informationskällor Information om funktionsnedsättningar Samarbete med handikapporganisationer

4 6.3 Andra samhällsstöd LSS-insatser Assistansersättning Bedömning av rätten till handikappersättningen Allmänt om bedömning av rätten till handikappersättning Väsentliga bedömningsmoment Försäkringsläkare och försäkringstandläkare Ålder vid ansökningstillfället Nedsatt funktionsförmåga Handikappersättning för hjälpbehov Hjälp i daglig livsföring Fortlöpande hjälp för att kunna förvärvsarbeta Studier Handikappersättning för merutgifter Bostad och bostadsbyte m.m Hjälpmedel Merutgifter för hälsa, vård, kost m.m Kostnader för hjälpbehov i den dagliga livsföringen Merutgifter för resor Övriga utgifter Bedömning av det sammanlagda stödbehovet Metodstöd - skriva beslut om rätten till handikappersättning Olika boendeformer Vård på institution m.m Olika boendeformer Bostad med särskild service för barn och ungdom Bostäder med särskild service för vuxna Särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt SoL Familjehem Vissa andra boendeformer Specialskolor Riksgymnasier för döva och hörselskadade ungdomar Riksgymnasieplatser med rh-anpassad utbildning Beslut hos Försäkringskassan Beslut av särskilt utsedd beslutsfattare Kommunicering Metodstöd - Kommunicering Rätten att lämna uppgifter muntligt Avvikande mening Beslut om handikappersättning av särskilt utsedd beslutsfattare Beslut om handikappersättning av handläggare Beslut om rätt till handikappersättning Provisoriska beslut Tidpunkt för beviljande Motivering av beslut Efterkontroll Omprövning och överklagande Utbetalning Ändrade förhållanden, återbetalningsskyldighet Allmänt om omprövning av rätten till handikappersättning

5 10.2 Omprövning i samband med beslut om aktivitetsersättning, sjukersättning och ålderspension Omprövning med anledning av vilande sjuk- eller aktivitetsersättning Omprövning med anledning av ändrade förhållanden Efterkontroll Anmälningsskyldighet Återbetalningsskyldighet Övergångsbestämmelser Vid utbetalning till utlandet...80 Källförteckning...81 Sakregister...85 Bilaga: Historik information om ändringar i den här vägledningen

6 Förkortningar AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring CSN Centrala studiestödsnämnden EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet FKAR Försäkringskassans allmänna råd FKFS Försäkringskassans författningssamling FKRS Försäkringskassans rättsliga ställningstagande FL Förvalningslagen (1986:223) FR Försäkringsrätterna FRM Försäkringsrätten för Mellansverige FÖD Försäkringsöverdomstolen HSL Hälso och sjukvårdslagen (1982:763) HVF Förordningen (2001:1047) om handikappersättning och vårdbidrag HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KR Kammarrätterna KRNG Kammarrätten i Göteborg KRNJ Kammarrätten i Jönköping KRNS Kammarrätten i Stockholm KRSU Kammarrätten i Sundsvall LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd RegR Regeringsrätten RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket RGD Riksgymnasium för döva RGH Riksgymnasium för hörselskadade SGI Sjukpenninggrundande inkomst SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SoL Socialtjänstlagen (2001:453) 6

7 Sammanfattning Denna vägledning är avsedd att vara ett stöd i det dagliga arbetet hos Försäkringskassan. Den ska hjälpa handläggare att tillämpa lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag (HVL) och förordningen (2000:1047) om handikappersättning och vårdbidrag (HVF) samt tillhörande författningar på ett riktigt sätt. För att kunna beviljas handikappersättning krävs att den sökande är bosatt i Sverige enligt lagens mening. Socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL) reglerar om en person omfattas av den svenska socialförsäkringen. I och med att Sverige är med i Europeiska unionen (EU) kan den sökande komma att omfattas av rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Handikappersättning är en ersättning till vuxna personer med funktionshinder. Försäkringskassan kan bevilja förmånen till en försäkrad från och med juli månad det år han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon fyllt 65 år för avsevärd tid har fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon 1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan, 2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan, eller 3. i annat fall har betydande merutgifter. Beroende på hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek utgör handikappersättning för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet. För den som är blind utgör handikappersättningen 69 procent av prisbasbeloppet för tid före den månad då Försäkringskassan börjar betala ut hel sjukeller aktivitetsersättning eller hel ålderspension börjar betalas ut. För tid därefter utgör ersättningen till den som är blind 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Handikappersättning till den som är döv eller gravt hörselskadad utgör 36 procent av prisbasbeloppet om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning. Den 1 januari 2003 ändrades reglerna för personer med långvarigt nedsatt arbetsförmåga. Förtidspension och sjukbidrag ersattes med aktivitetsersättning, sjukersättning och tidsbegränsad sjukersättning. Försäkringskassan kan bevilja aktivitetsersättning till personer från och med juli månad det år personen fyller 19 år fram till månaden innan personen fyller 30 år. Sjukersättning och tidsbegränsad sjukersättning kan beviljas från den månad personen fyller 30 år. Förmånerna tillhör sjukförsäkringssystemet och inte pensionssystemet, vilket de gjorde tidigare. Som en följd av regeländringarna flyttades åldersgränsen för rätten till vårdbidrag fram. Från och med den 1 januari 2003 kan Försäkringskassan bevilja vårdbidrag till och med juni månad det år barnet fyller 19 år. Det är först i 7

8 denna ålder som det allmänt sett framstår som sannolikt att en ung person kan försörja sig långsiktigt genom arbete. Handikappersättning kan beviljas från och med juli månad det år personen fyller 19 år. År 2006 har Försäkringskassan beslutat om ändring i Riksförsäkringsverkets allmänna råd (RAR 2002:9) om handikappersättning. Försäkringskassan har även beslutat om två rättsliga ställningstaganden. Ett handlar om merutgifter och ett om tillfälligt ändrade förhållanden. De ändrade allmänna råden och de rättsliga ställningstagandena handlar om rekommendationer och tolkningar av lagstiftningen. Vid omprövning och efterkontroll är det viktigt att tänka på att dessa nya rekommendationer och tolkningar inte får användas för att dra in eller sänka nivån på handikappersättningen. Omprövning ska enligt 6 HVL endast göras när förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning ändrats, d.v.s. vid en förändring av den försäkrades merutgifter eller hjälpbehov. 8

9 Läsanvisningar Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av Försäkringskassans personal. Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden. Vägledningen innehåller också en beskrivning av hur man ska handlägga ärenden och vilka metoder som då ska användas för att åstadkomma både effektivitet och kvalitet i handläggningen. Rubriken till sådana kapitel eller avsnitt inleds med ordet Metodstöd. Hänvisningar I vägledningen finns hänvisningar till lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument, förarbeten, rättsfall och andra vägledningar. Hänvisningen finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt anslutning till den mening eller det stycke den avser. I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar, förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen. Exempel Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna och åskådliggör hur en regel ska tillämpas. Historikbilaga Denna vägledning har reviderats. I en bilaga till vägledningen finns en historikbilaga. Den innehåller en kortfattad beskrivning av de sakliga ändringar som gjorts i respektive version av vägledningen. Genom att läsa historikinformationen får man en överblick över de viktigaste nyheterna i denna version av vägledningen. 9

10 Att hitta rätt i vägledningen I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister. Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens kapitel och avsnitt. Sakregistret finns sist i den tryckta vägledningen och innehåller sökord med sidhänvisningar.. 10

11 1. Inledning Detta kapitel ger en övergripande bild av: handikapp, funktionshinder eller funktionsnedsättning vad är rätt? den nationella handlingsplanen för handikappolitiken sektorsansvar och etappmål 1.1 Handikapp, funktionshinder eller funktionsnedsättning vad är rätt? Svaret är att alla är rätt, men orden betyder inte samma sak och kan inte användas i samma situationer. Handikapp uppstår på grund av brister i miljön. Funktionshinder och funktionsnedsättning tar sikte på individens förutsättningar. Begreppen funktionshinder och funktionsnedsättning kan användas synonymt, medan handikapp har en helt annan betydelse. Det så kallade miljörelaterade handikappbegreppet, som i dag används i svensk handikappolitik, innebär att handikapp uppstår i mötet mellan individen och miljön. Det är därmed inte är riktigt att säga att en person är handikappad, eftersom det är miljön som är handikappande. En buss som inte är tillgänglig för personer med rörelsehinder skapar en handikappande situation. Men det beror inte på individens funktionsnedsättning, utan på brister i bussens utformning. Även om begreppet handikapp inte ska användas fristående kan det användas i ordsammansättningar, till exempel handikappolitik, handikappföreningar och handikappersättning. Det kan tyckas underligt. Samtidigt handlar också handikappolitik, handikappersättning etc. om ett samspel mellan individ och miljö. WHO antog i maj 2001 en ny klassifikation, ICF, som står för International Classisfication of Functioning, Disability and Health. Klassificeringen kan användas för alla människor. Den svenska översättningen är klassificering av funktionstillstånd, funktionsnedsättning och hälsa. ICF betonar miljöns betydelse tillsammans med rollen och samspelet mellan både individuella egenskaper och fysiska och sociala faktorer. ICF använder inte begreppet handikapp längre utan det har bytts mot begreppen delaktighet eller aktivitet beroende på sammanhanget. Läs mer om ICF på socialstyrelsens hemsida Den nationella handlingsplanen för handikappolitiken En viktig utgångspunkt för den svenska handikappolitiken är FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet som antogs Standardreglerna innebär ett politiskt och moraliskt åtagande från staternas sida att anpassa samhället till personer 11

12 med funktionsnedsättning. Tanken är att länderna ska ta ansvar för och säkerställa att personer med funktionsnedsättning får samma rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. Reglerna innehåller tydliga principiella ståndpunkter om rättigheter, möjligheter och ansvar. De ger också konkreta förslag till hur ett land kan undanröja hinder för personer med funktionshinder och skapa ett tillgängligt samhälle. Standardreglerna är inte ett juridiskt bindande dokument. Däremot kan de komma att bli internationell praxis när de används av ett stort antal länder. Läs mer om FN:s standardregler på handikappombudsmannens hemsida För Sveriges del har standardreglerna varit betydelsefulla för den kursändring inom handikappolitiken som inleddes Då fastställde regeringen att de återstående hindren mot funktionshindrades möjlighet att delta fullt ut i samhället skulle rivas. Politiken skulle drivas ur ett medborgarperspektiv, det vill säga utgå från att personer med funktionshinder var medborgare med samma rättigheter och skyldigheter som andra. Året därpå fastställde riksdagen handlingsplanen Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79). Utgångspunkten i den nationella handikapplanen är att handikappolitiken ytterst är en demokratifråga. Det innebär att samhället måste erkänna rätten för alla människor att delta i samhällslivet. Samhället ska byggas utifrån insikten om allas lika värde, att alla har samma grundläggande behov och ska behandlas med respekt, att mångfald berikar och att varje människa är en tillgång för samhället. Handikapplanen pekar också på att frågor om inflytande och delaktighet måste få ökad betydelse. Det finns tre nationella handikappolitiska mål: en samhällsgemenskap med mångfald som grund att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder. En samhällsgemenskap med mångfald som grund handlar om att bejaka olika människors erfarenheter och kunskaper. Det handlar också om tillgänglighet, där tillgänglighet inte bara är en fråga för den fysiska miljön, utan också handlar om att exempelvis ge personer med talsvårigheter tid att tala. Det handlar också om att tänka utifrån ett handikapperspektiv, vilket innebär att utgå från att människor har olika förutsättningar och planera utifrån detta. Den grundläggande principen för ett tillgängligare samhälle är ansvars- och finansieringsprincipen. Principen innebär att den ordinarie verksamheten ska finansiera kostnaderna för nödvändiga anpassningsåtgärder. Full delaktighet i samhället innebär att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Det innebär att alla ska ha samma möjlighet till exempelvis barnomsorg, utbildning, förvärvsarbete och trygg bostad. Man ska inte betrakta en grupp av människor som föremål för särskilda åtgärder utan som medborgare med rättigheter och skyldigheter. Jämlikhet i levnadsvillkor ingår i de perspektiv som Försäkringskassan arbetar med. 12

13 1.3 Sektorsansvar och etappmål Enligt den nationella handlingsplanen ska handikappfrågor finnas med som en naturlig del av alla sektorer i samhället. Alla myndigheter har ett ansvar för att leva upp till målen för handikappolitiken och att integrera handikappperspektivet i den ordinarie verksamheten. Vissa myndigheter, som på central nivå har ansvar för en särskild samhällssektor, har dessutom tilldelats ett sektorsansvar. Sektorsansvariga myndigheter har ett särskilt ansvar för att Sverige ska nå de nationella målen. Försäkringskassan är en av fjorton myndigheter som har fått sektorsansvaret. Som sektorsansvarig myndighet ska Försäkringskassan bevaka frågor om rättigheter och intressen inom socialförsäkringen som rör personer med funktionshinder. Målet är att socialförsäkringsadministrationen år 2010 ska vara fullt användbar för personer med funktionshinder. Det gäller för såväl våra kunder som anställda. Handikapperspektivet ska genomsyra hela socialförsäkrings- och bidragssystemet. Fram till år 2010 har regeringen satt upp ett antal etappmål inom områdena tillgänglighet, arbetsgivaransvar och handikapperspektivet Tillgänglighet Tillgänglighet är en viktig del i handikapperspektivet. Ofta används ordet för att beskriva den fysiska miljön. Men begreppet är betydligt vidare än så och det är viktigt att hänsyn tas till alla perspektiv. Begreppet kan delas in i fyra grupper: 1. Fysisk tillgänglighet innebär att inom och utomhusmiljöer ska vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Det innebär bland annat att det ska gå att ta sig in och ur lokaler och att det ska gå att orientera sig. Det innebär också att man ska kunna vara där även som allergiker och alla ska kunna använda eventuella toaletter. 2. Kommunikativ tillgänglighet innebär att alla ska kunna ta emot information och interagera med andra. Därför måste det finnas tolkar, fungerande teleslingor, god akustik och belysning. Webbplatser på Internet måste vara utformade så att de är tillgängliga även för personer med funktionsnedsättning. 3. Informativ tillgänglighet innebär att alla ska kunna ta del av information. Därför måste tryckt och digital information vara tydligt utformad och vid behov gå att få på punktskrift, lättläst, kassett eller Daisy. Talad information bör kunna kompletteras med visuell tillgänglighet. 4. Psykosocial tillgänglighet vilket innebär att attityder, kunskap och bemötande påverkar mötet mellan människor. Vikten av att kunna planera och förstå en persons behov eller situation är en förutsättning för ett bra bemötande. Det är viktigt att det finns kunskap om att både osynliga och synliga funktionshinder påverkar om ett möte ska bli bra eller dåligt. En person med dyslexi kräver tid och stöd för att läsa och tolka text på samma sätt som en person som är synskadad eller blind. Läs mer om tillgänglighet på 13

14 1.4 Perspektiv Försäkringskassan arbetar med fem olika perspektiv. Arbetet med perspektiven handlar bland annat om att skapa uppmärksamhet i bemötandefrågor. Det är också viktigt att förstå konsekvenserna i utveckling av försäkringen och i handläggningen. Människor som kontaktar Försäkringskassan ska bli bemötta på ett respektfullt sätt, oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund, sexualitet eller funktionshinder. De ska också kunna räkna med att deras identitet inte ska påverkar beslutet. Personens kön Kvinnor och män, flickor och pojkar har samma behov av ett bra bemötande. Samtidigt är bemötandet från myndigheten ofta olika. Detta sker ofta undermedvetet. Därför är det viktigt att öka kunskapen om hur våra föreställningar kring genus och mer specifikt den rådande genusordningen påverkar kvinnors och mäns, flickors och pojkars livssituation. Det är exempelvis inte personens kön och traditionella roller i ett hushåll som ska styra hon eller han kan beviljas handikappersättning för hushållsnära tjänster eller inte, utan behovet av hjälp och stöd kopplat till funktionshindret. Barn och unga Barn och unga människor med funktionshinder är i första hand barn och unga människor och inte funktionshindrade. När man är ung förändras livssituationen hela tiden. När man är ung lägger man grunden till sin identitet, självbild och självkänsla. Därför har unga ofta ett annat behov av stöd än vuxna. Barns rätt till utveckling handlar inte om utveckling mot att bli vuxen utan rätten till barndomens egen utveckling med lek, fritid och kultur. Etnisk bakgrund Personer som inte har svenskt ursprung kan ha svårt att bli delaktiga i det svenska samhället. Det kan handla om kulturella skillnader som den funktionshindrades ställning i samhället, familjens ansvar och individens rättigheter. Därför är förmågan och verktygen för att förmedla socialförsäkringens intentioner viktiga. Rätten till bedöms med utgångspunkt av försäkringstillhörighet, inte nationalitet. Sexualitet Oavsett om en person är homo-, bi-, trans- eller heterosexuell ska bemötande och handläggning ske på samma sätt och med samma utgångspunkter. Det är därför viktigt att inte blanda ihop en persons sexualitet med personens levnadsförhållanden (gift, sambo, partner, förälder, etc.) så att det påverkar ett eventuellt beslut. Förutsättningar för bra möten och handläggning påverkas av personernas kunskaper, inlevelse, förväntningar, förhållningssätt och maktpositioner. Det är viktigt att ha inlevelse och respekt i mötet. Det är också viktigt att tänka på att den person som har behov av en offentlig tjänst befinner sig i en beroendesituation. Personen behöver inte alltid befinna sig i en beroendesituation men just i den här situationen är personen beroende av den som beslutar om stödet. Att i sitt arbete ha uppgiften att ge stöd till andra innebär att ha makt över andra. (Riksförsäkringsverket, De handikappolitiska målen och socialförsäkringsadministrationen, 2003) 14

15 2. Handikappersättningens bakgrund och syfte Detta kapitel ger en övergripande bild av: Handikappersättningens bakgrund Handikappersättning är ett stöd bland andra 2.1 Handikappersättningens bakgrund Handikappersättningen infördes 1975, men har till viss del sin grund i blindhetsersättningen vilken infördes redan Lagen som styr rätten till handikappersättning har i princip varit oförändrad sedan 1975, trots förändringar i samhället och introduktion av andra stödformer. Exempel på detta är stöd enligt socialtjänstlagen och enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den första socialtjänstlagen infördes 1980 och ersattes 2002 av den nuvarande socialtjänstlagen (2001:453). Lagen ger bland annat möjlighet att bevilja bistånd i form av hemtjänst. Lagen om assistansersättning infördes Assistansersättning kan ge den enskilde ersättning för kostnader för personlig assistans. Båda lagstiftningarna avser att täcka hjälpbehov som handikappersättningen också kan täcka. Syftet med handikappersättning är att i princip täcka de extra kostnader en person kan ha på grund av en funktionsnedsättning. En person kan också få handikappersättning på grund av ett hjälpbehov. Handikappersättningen introducerades långt före dagens handikappolitiska mål. Man kan ändå se den som ett stöd som gör det möjligt för personer med funktionsnedsättning att vara delaktiga i samhällslivet. Dessutom främjar den jämlikhet i levnadsvillkor för män och kvinnor med funktionshinder. Kopplingen till de handikappolitiska målen och vikten av delaktighet för alla innebär bland annat att Försäkringskassan inte ska bedöma personer med förvärvsarbete på annat sätt än dem som inte arbetar. Det är det individuella stödbehovet som styr rätten till handikappersättning. Det betyder att olika personer med samma funktionsnedsättning kan ha olika behov av stöd. Det är inte funktionsnedsättningen i sig som ger rätt till handikappersättning utan konsekvenserna av den. Detta gäller inte för en person som bedöms som blind, döv eller gravt hörselskadad. De har i viss utsträckning rätt till handikappersättning utan individuell bedömning av den personens stödbehov. 15

16 2.2 Handikappersättning är ett stöd bland andra Handikappersättning kan ersätta merutgifter på grund av nedsatt funktionsförmåga. Någon exakt definition av begreppet merutgifter finns inte, och det kan vara svårt att bedöma vad som kan betraktas som merutgifter i lagens mening. Även om en person anser att kostnaden är en extrakostnad relaterad till funktionsnedsättningen är det inte säkert att handikappersättningen ska ersätta den. Det finns ett antal stödformer, tjänster och ekonomiska stöd där olika huvudmän har olika ansvarsområden. De lagar som styr rätten till stöd är utformade på skilda sätt och ger i vissa fall möjligheter för den ansvariga huvudmannen att prioritera och ta ut avgifter för sina tjänster. I vissa fall har huvudmannen obegränsad rätt att ta ut en avgift, i andra finns ett tak. Inom flera verksamheter finns högkostnadsskydd för att begränsa enskildas kostnader. Trots detta kan dessa priser och avgifter skapa extra kostnader för den enskilde. Med hänvisning till samhällets uppdelning i olika ansvarsområden och de möjligheter huvudmännen har att styra sin verksamhet, bland annat genom olika prioriteringar ska handikappersättningen inte kompensera för merutgifter som uppkommer på grund av annan huvudmans prioriteringar. Sådana prioriteringar kan vara att inte tillhandahålla vissa behandlingar, begränsa vad som ingår i högkostnadsskydd, etc. Försäkringskassan har därför beslutat om ett rättsligt ställningstagande om merutgifter (FKRS 2006:06) Inom vissa områden görs dock undantag från huvudinriktningen att inte kompensera merutgifter som uppkommer på grund av en annan huvudmans prioriteringar. Se vidare i kapitel 7 där det finns utförligare beskrivning av inom vilka verksamheter dessa undantag gäller. 16

17 3. Ansökan Detta kapitel behandlar: ansökan hos Försäkringskassan undertecknande 3.1 Ansökan hos Försäkringskassan Den som vill få handikappersättning måste ansöka skriftligt hos Försäkringskassan för att få rätt till handikappersättning. Detta gäller även ansökan om ökning av handikappersättning. (11 HVL och 1 HVF) Det finns inte något krav på att använda en speciell blankett. Om någon skriftligt meddelar Försäkringskassan att han eller hon önskar få handikappersättning ska man anse detta som en ansökan. Då betraktar man den dag meddelandet kom till Försäkringskassan som ansökningsdag. Detta framgår av 10 förvaltningslagen (FL). Om Försäkringskassan får reda på omständigheter som tyder på att en försäkrad har rätt till handikappersättning är det lämpligt att lämna information om de bestämmelser som gäller och om möjligheten att ansöka om handikappersättning. Försäkringskassan bör också informera om möjligheten att ansöka om högre handikappersättning om hjälpbehovet eller merutgifterna ökar på grund av att funktionsnedsättningen ökar. (Jämför 4 FL ) Den som har fått handikappersättning begränsad till en viss tid ska ansöka igen om han eller hon vill få sin rätt till fortsatt handikappersättning prövad. Då utreder Försäkringskassan förutsättningslöst rätten till fortsatt handikappersättning. Försäkringskassan bör meddela den som beviljats tidsbegränsad handikappersättning i god tid om att det finns möjlighet att söka fortsatt ersättning. Om handikappersättning har beviljats för begränsad tid får den tid för vilken förmånen ska utges förlängas utan att ansökan om detta har gjorts (11 HVL). Om någon ansöker om handikappersättning för tiden före juli det år han eller hon fyller 19 år ska denna inte avvisas på grund av att den sökande är för ung. Se vidare avsnitt 7.4 och avsnitt

18 3.1.1 Ansökan kompletteras med läkarutlåtande Den försäkrade ska ge in ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd tillsammans med ansökan. Detta gäller inte om särskilda skäl talar mot det (2 HVF). Ett sådant särskilt skäl kan vara att Försäkringskassan redan har tillgång till ett läkarutlåtande. Försäkringskassan har i vissa fall medicinska underlag i andra slags ärenden, till exempel sjukpenning, aktivitetsersättning eller sjukersättning. Dessa medicinska underlag kan innehålla uppgifter som man även kan använda för att bedöma rätten till handikappersättning. Det finns ingen gräns för hur länge ett medicinskt underlag är giltigt som bedömningsunderlag för rätt till handikappersättning utan man får bedöma giltigheten utifrån det enskilda fallet. Det är inte alltid nödvändigt med ett nytt läkarutlåtande vid ansökan om fortsatt handikappersättning. I de fall Försäkringskassan kan konstatera att det medicinska tillståndet är oförändrat kan det räcka med utlåtande från sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator eller i vissa fall en telefonkontakt med behandlande läkare. Försäkringskassan har möjlighet att som villkor för rätt till handikappersättning föreskriva att den försäkrade under högst 30 dagar ska vara intagen på sjukhus eller undersökas av en viss läkare (12 HVL) Ansökan om högre handikappersättning Den som beviljats handikappersättning och som vill få högre ersättning ska ansöka igen (1 HVF). En prövning av sjuk- eller aktivitetsersättning och ålderspension kan påverka nivån på handikappersättningen. Om nya förutsättningar tillkommit som ger anledning till att pröva en högre nivå av handikappersättning krävs en ny ansökan från den försäkrade. Marcus har haft hel tidsbegränsad sjukersättning och handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet på grund av ett kombinerat hjälpbehov och merutgifter. Marcus söker fortsatt sjukersättning och kommer nu att arbeta halvtid. Vid samtal i samband med sjukersättningsprövningen får handläggaren reda på att hans merutgifter ökat. Handläggaren informerar honom om att han har möjlighet att lämna in en ansökan om högre handikappersättning för att få sina nya merutgifter prövade. 18

19 3.1.3 Ansökan av dödsbo En ansökan om handikappersättning för tiden före dödsfallet kan undertecknas av företrädaren för dödsboet eftersom ett dödsbo generellt träder i en avliden persons ställe. Man handlägger och bedömer ärendet på samma sätt som om ansökan lämnats av den person som ansökan avser. Kammarrätten i Göteborg har i en dom tagit ställning till om företrädare för ett dödsbo kan ansöka om handikappersättning. Frågan var om dödsboet kunde ansöka om handikappersättning för den avlidnes räkning. Den avlidnes maka (AF) hade undertecknat ansökan om handikappersättning KR fann att den ifrågavarande ansökningen, som var upprättad efter att HF avled, måste anses vara undertecknad av AF som företrädare för dödsboet efter HF. Handikappersättning borde, enligt KR, inte anses vara en sådan förmån som endast kan utges till den försäkrade personligen. Det finns därför inget hinder mot att ett dödsbo ansöker om handikappersättning för den avlidnes räkning. KR hänvisade bl.a. till FÖD 1985:34 och RÅ 1996 ref 2. (dom KRNG ) RegR har i ett mål funnit att ett dödsbo var behörigt att ansöka om resning avseende en dom om handikappersättning ( RegR Dom RÅ 1996 not 183) 3.2 Undertecknande Den som söker handikappersättning ska underteckna ansökan. Detta följer av 2 HVF. Ansökan kan även undertecknas av förvaltare eller god man om det kan anses ingår i uppdraget. (22 HVL, jämför 11 kap. 4 föräldrabalken) När det gäller andra som kan bistå med hjälp i samband med ansökan finns utförligare beskrivning vad gäller ombud, god man m.m. i Vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det (22 HVL). 19

20 4. Vilka personer omfattas av lagen Detta kapitel behandlar: det svenska socialförsäkringsskyddet förordning 1408/71 när en person lämnar landet när en person kommer tillbaka till Sverige efter utlandsvistelse anmälan till Försäkringskassan 4.1 Det svenska socialförsäkringsskyddet Det svenska socialförsäkringsskyddet regleras sedan den 1 januari 2001 av socialförsäkringslagen (1999:799) (SofL) och sedan den 1 januari 1994 av Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Handläggaren måste ta ställning till om socialförsäkringslagen gäller eller om personen omfattas av förordningen 1408/71 för att kunna avgöra om försäkringen omfattar personen som ansöker om handikappersättning. Försäkringskassan ska ta ställning till om en person omfattas av socialförsäkringen. Bedömningen att personen omfattas av försäkringen ska dokumenteras. Om bedömning görs att personen inte omfattas av försäkringen fattas ett avslagsbeslut på ansökan om rätt till handikappersättning. Beslutet ska förses med omprövningshänvisning. I kapitel 9 framgår hur beslut fattas Handikappersättning är en bosättningsbaserad förmån Det svenska socialförsäkringsskyddet är enligt SofL från och med den 1 januari 2001 uppdelat i: en bosättningsbaserad försäkring en arbetsbaserad försäkring Handikappersättningen är en bosättningsbaserad försäkringsförmån. Detta framgår av 3 kap. 2 SofL. Det grundläggande villkoret för att den bosättningsbaserade försäkringen ska gälla är att personen anses vara bosatt i Sverige. Det innebär att personen ska ha sin egentliga hemvist här. En person som kommer till Sverige ska anses vara bosatt här om det kan antas att personen kommer att vistas i landet längre tid än ett år. (2 kap. 1 SofL) En person som behöver ha up- 20

21 pehållstillstånd i Sverige anses inte vara bosatt innan uppehållstillståndet börjar gälla. Vissa personkategorier anses inte som bosatta här även om vistelsen i landet är längre än ett år. Det gäller till exempel utländska statligt anställda personer som sänds till Sverige eller personer som kommit hit för att studera. Priscilla ansöker om handikappersättning. Hon har nyligen kommit till Sverige från USA för att flytta ihop med Hans och har också fått ett arbete. Handläggaren bedömer att Priscilla kommer att stanna i Sverige i minst ett år och att hon därför är bosatt i landet. Handläggaren dokumenterar sin bedömning i akten. Priscillas ansökan utreds och Försäkringskassan fattar senare beslut om rätten till handikappersättning. Försäkringskassan kan betala ut handikappersättning från och med den tidpunkt då en person anses vara bosatt i Sverige. För personer som behöver ha uppehållstillstånd i Sverige får Försäkringskassan betala ut handikappersättning tidigast från med den dag då uppehållstillståndet börjar gälla men inte för längre tid än 3 månader före tillståndet beviljades (3 kap 3 SofL). Ytterligare information om tidpunkten för att ersättningen beviljas finns i avsnitt 9.3. En utförligare beskrivning av bestämmelserna i SofL finns i Vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete. 4.2 Förordning (EEG) 1408/71 Sverige är medlem i EU. Därför har EG-rättsliga regler företräde framför vår nationella lagstiftning. Det innebär att medlemsländerna ska tillämpa EU:s regler om social trygghet. Enligt dessa är det dock varje lands egen lagstiftning som avgör om en person har rätt till en viss förmån eller inte. Förordning 1408/71 handlar om att tillämpa systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Förordning 1408/71 syftar dels till att garantera att den som rör sig mellan medlemsländer är försäkrad i något land, dels till att undvika dubbelförsäkring. Huvudregeln är att en person omfattas av lagstiftningen i det land där han eller hon arbetar. Information om vilken lagstiftning som ska gälla finns i Vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringsförmåner m.m. Reglerna om vilken lagstiftning som gäller, de så kallade lagvalsreglerna, gäller endast för anställda och egenföretagare. Det finns inte några lagvalsregler för familjemedlemmar, pensionärer och studerande. Det är i stället 21

22 medlemsstaternas nationella lagstiftning som avgör deras försäkringstillhörighet, vilket för Sveriges del innebär att tillämpa SofL. En person är försäkrad för samtliga förmåner som förordningen omfattar om den svenska lagstiftningen omfattar personen enligt förordningens lagvalsregler. Det gäller oavsett om förmånerna är bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner enligt SofL. Det gäller också oavsett om SofL:s bosättnings- respektive arbetsvillkor är uppfyllda. Förordning 1408/71 omfattar förmånen handikappersättning. Den är klassificerad som en särskild icke-avgiftsfinansierad förmån (artikel 4.2 a och 10a 1). Det innebär att det bara är personer som anses som bosatta i Sverige som kan få den. Någon rätt till utbetalning för den som är bosatt i ett annat EUland finns inte med stöd av förordningen. Det går inte alltid att bedöma om en person ska anses vara bosatt i Sverige utifrån SofL:s regler om att personen förmodligen kommer att vistas i Sverige i minst ett år. Förordning 1408/71 definierar bosättning som stadigvarande bosättning. EG-domstolen har slagit fast att det framför allt innebär den plats där man stadigvarande tillbringar dygnsvilan och där man har sin familj, fastighet eller dylikt. Ingen har ställt upp något exakt krav på hur lång tid stadigvarande är. Det medför att en person kan få rätt till handikappersättning trots att bosättningen inte är tänkt att vara längre tid än ett år. Personen måste kunna visa att han eller hon stadigvarande vistas i Sverige under den tid som han eller hon arbetar här. Rosita kommer till Sverige från Spanien för att arbeta och bo här under 10 månader för ett svenskt företag. Hon är inte utsänd av något spanskt företag. Rosita ansöker om handikappersättning. Eftersom Rosita kommer hit från en annan medlemsstat för att arbeta omfattas hon av förordning 1408/71. Rosita ska stadigvarande bo i Sverige medan hon arbetar här. Rositas ansökan utreds och hennes rätt till handikappersättning prövas. Gerhard ansöker om handikappersättning. Han har upphört att arbeta i Tyskland. Han kommer till Sverige för att vistas här i ca 7 månader. Handläggaren bedömer att Gerhard inte kan anses bosatt i Sverige. Försäkringskassan avslår Gerhards ansökan om handikappersättning med hänvisning till att han inte uppfyller kraven på bosättning enligt SofL. 22

23 4.3 När en person lämnar landet Om en person flyttar från Sverige upphör den bosättningsbaserade försäkringen från och med den dag personen inte längre bedöms vara bosatt i Sverige.(2 kap. 1 tredje stycket SofL). Göran är bosatt i Sverige och har handikappersättning med 36 procent av prisbasbeloppet. Beslutet är inte tidsbegränsat. Göran meddelar Försäkringskassan att han ska åka till USA den 1 januari 2006 för att resa runt på kontinenten. Han planerar att vistas i USA i 13 månader. Hans vistelse i USA kommer att pågå i mer än 1 år och därför upphör den bosättningsbaserade försäkringen att gälla direkt när han reser till USA, det vill säga från och med den 1 januari Försäkringskassan beslutar om att inte längre betala ut handikappersättning med hänvisning till att Göran inte längre uppfyller kraven för bosättning En person som är bosatt i Sverige och lämnar landet kan ändå ha rätt till handikappersättning om han eller hon vistas i ett land inom EU/EES och Försäkringskassan kan anta att vistelsen kommer att pågå i längst ett år. Om personen arbetar i ett annat EU-land omfattas han eller hon i stället av det landets lagstiftning. Om personen vistas utanför EU/EES kan Försäkringskassan betala ut handikappersättning om vistelsen antas pågå i längst sex månader. (4 kap 1 och 2 SofL) Det finns särskilda bestämmelser för bland annat studerande och statsanställda. Elina är bosatt i Sverige och har handikappersättning. Beslutet är inte tidsbegränsat. Elina meddelar Försäkringskassan att hon ska åka till USA den 1 januari 2006 för att resa runt på kontinenten. Hon planerar att vistas i USA i 7 månader. Elina anses fortfarande som bosatt i Sverige, men har inte rätt till fortsatt handikappersättning eftersom hon ska vistas utomlands mer än 6 månader. Försäkringskassan beslutar om att inte längre betala ut handikappersättning med hänvisning till att Elina inte har rätt till bosättningsbaserad förmån under utlandsvistelsen. 23

24 Jocke har handikappersättning. Han åker till Tyskland för att besöka släktingar och avser att vara borta i nio månader. Under tiden i Tyskland kommer han inte att arbeta. Försäkringskassan kan betala ut handikappersättningen under hela utlandsvistelsen trots att den pågår mer än sex månader. Det beror på att Jocke vistas i ett land inom EU där han inte ska arbeta. 4.4 När en person kommer tillbaka till Sverige efter utlandsvistelse En person som tidigare varit beviljad handikappersättning och kommer tillbaka till Sverige kan åter ansöka om handikappersättning. Man handlägger då ansökan på samma sätt som andra nya ansökningar. Ett första led i handläggningen blir att bedöma om personen uppfyller kravet för bosättning efter utlandsvistelsen. Det krävs en ny ansökan eftersom Försäkringskassans tidigare beslut om handikappersättning upphörde när Försäkringskassan beslutade om indragning inför utlandsvistelsen. Göran kontaktar Försäkringskassan i mars 2006 efter 14 månaders vistelse i USA och berättar att han nu har kommit tillbaka till Sverige. Han har sökt arbete och kommer att bo i Sverige tills vidare. Handläggaren uppmanar Göran att lämna in en ansökan för att få sin rätt till handikappersättning prövad. Handläggaren bedömer att Göran återigen är bosatt i Sverige eftersom hans vistelse i Sverige beräknas vara i minst 1 år framåt. Görans ansökan utreds utifrån de aktuella förutsättningarna och Försäkringskassan beslutar senare om rätten till handikappersättning. 4.5 Anmälan till Försäkringskassan Den som bosätter sig i Sverige utan att vara folkbokförd här ska anmäla till Försäkringskassan att han eller hon har bosatt sig i Sverige. Likaså ska en person som avser att bosätta sig i ett annat land anmäla detta till Försäkringskassan, eftersom det kan påverka rätten till handikappersättning. (5 kap. 1 och 3 SofL) Den som uppbär handikappersättning är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla om förhållandena ändras så att rätten till handikappersättning påverkas. (19 HVL) Se även kap avsnitt

25 5. Förutsättningar för rätt till handikappersättning Detta kapitel behandlar: bestämmelser om handikappersättning grundläggande förutsättningar för rätt till handikappersättning sammanvägning av hjälpbehov och merutgifter gränsvärden för rätt till handikappersättning framtida kostnader 5.1 Bestämmelser om handikappersättning Handikappersättning är en ersättning till personer med funktionshinder. Bestämmelser om handikappersättning finns förutom i HVL och HVF i: Förordning (EEG) nr 1408/71 (artiklarna 4, 10 a samt bilaga 2 a). Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 2000:15) om handikappersättning och vårdbidrag, Rekommendationer om tillämpningen av bestämmelserna om handikappersättning finns också i Försäkringskassans allmänna råd (RAR 2002:9) om handikappersättning. Slutligen har Försäkringskassan uttalat sig om tillämpningen av vissa bestämmelser i rättsliga ställningstaganden (FKRS 2006:06 och FKRS 2006:07) 5.2 Grundläggande förutsättningar för rätt till handikappersättning En grundläggande förutsättning för att ha rätt till handikappersättning är att personen omfattas av socialförsäkringen. Se vidare i kapitel 4. Rätt till handikappersättning har en försäkrad från och med juli månad det år han eller hon fyller 19 år och som innan han eller hon har fyllt 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver fortlöpande hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller i annat fall har betydande merutgifter. Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt hörselskadad. (5 HVL) 25

26 Handikappersättning beviljas med, för år räknat, 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet, beroende på hjälpbehovets och merutgifternas storlek (6 HVL). Handikappersättning är en skattefri förmån. (8 kap 16 Inkomstskattelagen [1999:1229], IL) Ålder för rätt till handikappersättning En person kan beviljas handikappersättning tidigast från och med juli det år personen fyller 19 år. En person som har rätt till handikappersättning vid 65- årsdagen har rätt till fortsatt ersättning om förhållandena är oförändrade. Om förhållanden ändras, se kapitel Nedsatt funktionsförmåga Frågan om nedsättning av funktionsförmågan prövas inte fristående utan mot bakgrund av de följdverkningar i form av hjälpbehov och merutgifter som funktionshindret ger upphov till. Bedömningen av rätten till ersättning grundas på det sammanlagda stödbehovet till följd av funktionshindret (prop. 1977/78:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1977/78 bilaga 8, s. 52) Avsevärd tid Begreppet avsevärd tid innebär i det här sammanhanget en tidsperiod om minst ett år (prop. 1962:90, s. 289 och KRNS ). Tiden räknas från det att funktionsförmågan är nedsatt på sådant sätt att det ger upphov till ett behov av stöd. Se även avsnitt Hjälp i den dagliga livsföringen När man bedömer rätten till handikappersättning ska man ta hänsyn till den försäkrades behov av hjälp av annan i den dagliga livsföringen (5 HVL). Detta behov av hjälp kan ensamt ge rätt till handikappersättning. Hjälpbehovet hos en person med funktionsnedsättning varierar beroende på vilken funktionsnedsättning det är fråga om och hur miljön runt personen ser ut. Miljön avser både den närmaste miljön och hur samhället ser ut. Med hjälp i den dagliga livsföringen bör avses behov av personlig omvårdnad samt behov att få hjälp med matlagning, bäddning, städning och annat hushållsarbete. (RAR 2002:9 till 5 första stycket HVL) Behov av påminnelse, vägledning, instruktioner, uppmuntran m.m. för att den enskilde ska kunna utföra saker på egen hand bör beaktas vid beräkningen av hjälpbehovet.( RAR 2002:9 till 5 första stycket HVL) 26

27 5.2.5 Hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller studera En studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) jämställs med en försäkrad som utför förvärvsarbete. Detsamma gäller för en studerande som är utesluten från en sådan förmån endast på grund av bestämmelser om behovsprövning (5 HVL). Ett behov av hjälp till följd av funktionshinder kan ensamt ge rätt till handikappersättning Betydande merutgifter Merutgifter är de extra kostnader en person har på grund av sin funktionsnedsättning. Betydande merutgifter till följd av funktionshinder kan ensamma ge rätt till handikappersättning. 5.3 Sammanvägning av hjälpbehov och merutgifter Om en person både har hjälpbehov och merutgifter ska man bedöma rätten till ersättning utifrån det sammanlagda behovet av stöd. Det framgår av 5 HVL. 5.4 Gränsvärdet för rätt till handikappersättning Betydande merutgifter till följd av funktionshinder kan ensamma grunda rätt till handikappersättning. Merutgifterna bör uppgå till minst 28,5 procent av prisbasbeloppet för att anses vara betydande.(rar 2002:9 till 5 första stycket HVL) Gränsvärdet för rätt till handikappersättning på 53 procent av prisbasbeloppet som enbart grundas på merutgifter bör bestämmas till 45,5 procent av detta belopp. På samma sätt bör gränsvärdet för handikappersättning på 69 procent av prisbasbeloppet bestämmas till 61,5 procent av detta belopp. (RAR 2002:9 till 5 första stycket HVL) 5.5 Framtida kostnader Vid bedömningen av en persons merutgifter kan hänsyn tas till sådant som personen skulle behöva men inte har haft råd att kosta på sig tidigare. Om en funktionshindrad behöver hjälp eller åtgärder som medför utgifter, för att på bästa sätt motverka och klara av följderna av sitt funktionshinder kan ett sådant behov beaktas oavsett om utgifterna redan finns eller inte. (Prop. 1977/78:100, bilaga 8, s. 53) 27

28 Karl har behov av tvättmaskin i lägenheten då han måste tvätta ofta. Han kan inte använda tvättstugan då den ligger i husets källare och kan bara nås via flera trappor. Karl anser att han inte har råd att köpa tvättmaskinen. I ansökan om handikappersättning tar han upp kostnaden för att köpa en tvättmaskin. Handläggaren godtar kostnaden som merutgifter trots att han ännu inte har haft dem. 28

29 6. Utredning och dokumentation Detta kapitel behandlar: utredning och handläggning inhämtande av uppgifter andra samhällsstöd 6.1 Utredning och handläggning Den utredning som Försäkringskassan gör för att bedöma rätten till handikappersättning ingår som ett led i myndighetsutövningen mot den enskilde. Försäkringskassans arbete styrs av FL:s bestämmelser. Enligt FL ska ett ärende handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det som kommer fram vid utredningen och som läggs till grund för ett beslut ska dokumenteras och kommuniceras med den enskilde före beslut. (1, 7, 15, 17 FL) Mer information om kommunicering finns i avsnitt 9.1 Utredningen sammanfattas i ett föredragningsmissiv som tillsammans med bilagor bildar underlaget för Försäkringskassans beslut. Beslutsunderlaget måste vara tillräckligt och korrekt för att Försäkringskassan ska kunna fatta ett riktigt beslut. Enligt FL ska Försäkringskassan hjälpa den enskilde och om det behövs begära eller ta in kompletterande uppgifter i ärendet. Hur mycket och vad som behöver kompletteras får avgöras utifrån det enskilda fallet. Många personer har svårt att veta vilka merutgifter och hjälpbehov som kan ligga till grund för rätt till handikappersättning. För en person som levt länge med sitt funktionshinder blir vissa utgifter så självklara och en del av vardagen att man glömmer att ta upp dem. Det kan därför vara svårt att räkna ut hur stora merutgifterna är. Det kan också vara svårt att beräkna hur lång tid hjälpbehovet tar. Försäkringskassan ska underlätta för den enskilde och ska vid behov hjälpa personen med upplysningar och vägledning om hur merutgifterna kan räknas ut och hur hjälpbehovets omfattning kan beräknas.(7 FL) Försäkringskassan har en serviceskyldighet (4 FL). Därför är det lämpligt att handläggaren informerar personen om andra socialförsäkringsförmåner som en person kan ha rätt till. Det kan till exempel vara bilstöd, assistansersättning, sjuk- eller aktivitetsersättning, bostadsbidrag eller bostadstillägg till pensionärer. Vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen behandlar de viktigaste bestämmelserna i FL. Den beskriver de bestämmelser i lagen som är aktuella i kontakterna med de försäkrade eller vid handläggningen av ärenden hos Försäkringskassorna. 29