Femtonde avdelningen. Oädla metaller och varor av oädel metall

Transkript

1 Femtonde avdelningen Oädla metaller och varor av oädel metall Allmänna anvisningar Denna avdelning omfattar oädla metaller (även kemiskt rena) och många varor av sådana metaller. En förteckning över varor av oädel metall som inte omfattas av denna avdelning finns i slutet av dessa allmänna anvisningar. Avdelningen omfattar också naturliga gedigna metaller som har skilts från sina gångarter samt skärsten av koppar, nickel och kobolt. Malmer samt metaller som är inneslutna i sina gångarter omfattas inte av avdelningen (nr ). I enlighet med anm. 3 till denna avdelning förstås med "oädla metaller" i hela tulltaxan: järn och stål, koppar, nickel, aluminium, bly, zink, tenn, volfram, molybden, tantal, magnesium, kobolt, vismut, kadmium, titan, zirkonium, antimon, mangan, beryllium, krom, germanium, vanadin, gallium, hafnium, indium, niob, rhenium och tallium. Vart och ett av och kap. omfattar bestämda oädla metaller, obearbetade eller i form av halvfabrikat (stång, tråd, plåt etc.) eller andra varor, dock inte vissa specificerade varor av oädel metall som, oavsett metallens beskaffenhet, klassificeras enligt 82 och 83 kap., vilka kapitel endast omfattar dessa specificerade varor. A. Legeringar av oädla metaller Enligt anm. 6 till denna avdelning skall, om inte annat är föreskrivet (t.ex. i fråga om stållegeringar), ett omnämnande av en oädel metall i och kap. eller någon annanstans i tulltaxan också avse legeringar av ifrågavarande metall. Likaså skall ett omnämnande av "oädel metall" i 82 och 83 kap. också avse legeringar som klassificeras som legeringar av oädla metaller. Enligt anm. 5 till 71 kap. och anm. 5 till femtonde avd. skall legeringar av oädla metaller klassificeras på följande sätt: 1. Legeringar av oädla metaller med ädla metaller. Dessa legeringar klassificeras som oädla metaller under förutsättning att inte någon enstaka ädel metall ingår i legeringen med så mycket som 2 viktprocent. Andra legeringar av oädla metaller med ädla metaller klassificeras enligt 71 kap. 2. Legeringar av oädla metaller. Dessa legeringar klassificeras som den metall som dominerar viktmässigt, med undantag av ferrolegeringar (se anv. till nr 7202) och kopparförlegeringar (se anv. till nr 7405). 3. Legeringar av oädla metaller enligt denna avdelning med ickemetaller eller med metaller enligt nr Dessa legeringar klassificeras som legeringar av oädla metaller enligt denna avdelning, under förutsättning att den sammanlagda vikten av sådana metaller är lika med eller större än den sammanlagda vikten av övriga ingående beståndsdelar. Om detta inte är fallet klassificeras legeringarna i allmänhet enligt nr Sintrade blandningar, heterogena intima blandningar som har erhållits genom hopsmältning (andra än kermeter) samt intermetalliska föreningar. Sintrade blandningar av metallpulver samt heterogena intima blandningar som har erhållits genom hopsmältning (andra än kermeter) klassificeras på samma sätt som legeringar. Till det sistnämnda slaget av blandningar hör i synnerhet göt av varierande sammansättning, vilka är framställda genom nedsmältning av skrot. Klassificeringen av osintrade blandningar av metallpulver regleras emellertid av anm. 7 till denna avdelning (se avsnitt B nedan). Intermetalliska föreningar som består av två eller flera oädla metaller klassificeras också på samma sätt som legeringar. Den huvudsakliga skillnaden mellan intermetalliska föreningar och legeringar är att de olika atomerna i kristallgittret i en intermetallisk förening är ordnade i ett regelbundet mönster medan atomerna i en legering är oregelmässigt fördelade. B. Varor av oädla metaller I enlighet med anm. 7 till denna avdelning klassificeras varor av oädel metall i vilka ingår två eller flera oädla metaller som varor av den oädla metall som dominerar viktmässigt över var och XV:1

2 en av de övriga metallerna om inte annat är föreskrivet i tulltaxenumren. (Järn- eller stålspik med huvud av koppar klassificeras exempelvis enligt nr 7415 även om kopparn inte dominerar viktmässigt.) Samma regel gäller för varor som delvis är tillverkade av annat ämne än metall, under förutsättning att varorna med tillämpning av de allmänna tolkningsreglerna skall klassificeras som varor av oädel metall. Det bör observeras att vid tillämpningen av denna bestämmelse skall: 1. järn och stål av olika slag anses utgöra en enda metall; 2. en legering anses helt bestå av den metall som är bestämmande för klassificeringen (en mässingsdel behandlas alltså som om den bestod helt av koppar); 3. en kermet enligt nr 8113 anses som en enda oädel metall. C. Delar till varor I allmänhet klassificeras igenkännliga delar till varor enligt respektive nummer för delar. Särskilt föreliggande delar med allmän användning (enligt definition i anm. 2 till denna avdelning) anses emellertid inte som delar till varor utan klassificeras enligt de nummer i denna avdelning som är tillämpliga för dem. Detta gäller exempelvis specialtillverkade bultar till radiatorer för centraluppvärmning och specialtillverkade fjädrar till bilar. Bultarna klassificeras enligt nr 7318 (som bultar) och inte enligt nr 7322 (som delar till radiatorer för centraluppvärmning). Fjädrarna klassificeras enligt nr 7320 (som fjädrar) och inte enligt nr 8708 (som delar till motorfordon). * * * Det bör observeras att urfjädrar på grund av bestämmelserna i anm. 2 b till denna avdelning inte omfattas av avdelningen utan förs till nr Förutom de varor som är uppräknade i anm. 1 till denna avdelning omfattar avdelningen inte heller: a) amalgamer av oädla metaller (nr 2853); b) kolloidala suspensioner av oädla metaller (i allmänhet nr 3003 eller 3004); c) tandcement och andra tandfyllningsmedel (nr 3006); d) strålningskänsliga fotografiska plåtar av metall för exempelvis klichétillverkning (nr 3701); e) blixtljuspreparat för fotobruk enligt nr 3707; f) metalliserat garn (nr 5605); vävnader av sådant garn eller av metalltråd, av sådana slag som används i kläder, som inredningsvävnader eller för liknande ändamål (nr 5809); g) broderier och andra varor som är upptagna i elfte avd., av metalltråd; h) delar till skodon, andra än sådana som är omnämnda i anm. 2 till 64 kap. (t.ex. skoskyddare, snörhålsringar, hakar och spännen) (nr 6406); ij) mynt (nr 7118); k) avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer (nr 8548); l) borstar med borstmaterial av metalltråd (nr 9603). XV:2

3 72 kap. Järn och stål Detta kapitel omfattar järnhaltiga legeringar form av tackjärn, spegeljärn, ferrolegeringar och andra råmaterial (underavdelning I) samt vissa av järn- och stålindustrin tillverkade varor (göt och andra obearbetade produkter, halvfärdiga produkter och de viktigaste produkterna som framställs direkt av dessa) av järn eller olegerat stål (underavdelning II), av rostfritt stål (underavdelning III) och av annat legerat stål (underavdelning IV). Produkter som är vidare bearbetade, såsom gjutna eller smidda varor etc., spont, profiler som är framställda genom svetsning, banbyggnadsmateriel för järnvägar eller spårvägar samt rör, klassificeras enligt 73 kap. eller i vissa fall enligt andra kapitel. Som råvaror används inom järn- och stålindustrin olika naturliga järnmalmer (järnoxider, järnoxidhydrater och järnkarbonater) vilka är uppräknade i anv. till nr 2601, kisbränder (sintrade järnoxider som återstår sedan svavlet bränts bort från svavelkis eller andra naturliga järnsulfider, såsom markasit och magnetkis) samt avfall och skrot av järn eller stål. I. Utvinning av järn genom reduktion av järnmalm Järn utvinns ur järnmalm genom reduktion av denna antingen i smält fas till tackjärn (i masugnar eller elektriska ugnar) eller i fast fas till en porös produkt (järnsvamp) eller till oregelbundna stycken. Endast vid behov av järn av mycket hög renhetsgrad för speciell användning (t.ex. inom den kemiska industrin) utvinns detta genom elektrolys eller andra kemiska processer. A. Utvinning av järn ur järnmalm genom masugnsprocessen Det mesta av det järn som erhålls ur järnmalm utvinns fortfarande genom masugnsprocessen. Vid denna process används huvudsakligen malm som råmaterial, men skrot, förreducerad järnmalm samt annat järnhaltigt avfall kan också användas. Som reduktionsmedel i masugnar används huvudsakligen koks, ibland i kombination med små mängder stenkol eller flytande eller gasformiga kolväten. Ur masugnen tappas smält tackjärn (råjärn). Biprodukterna utgörs av slagg, masugnsgas och masugnsstoft. Det mesta av det smälta tackjärn som framställs i masugn omvandlas direkt till stål i stålverk. En del används i gjuterier för framställning av götkokiller, gjutjärnsrör etc. Återstoden gjuts till tackor eller block i gjutmaskiner eller sandformar, omvandlas till oregelbundna stycken eller granuleras genom att hällas i vatten. Tackjärn i fast form omsmälts tillsammans med järn- eller stålskrot antingen i stålverk för framställning av stål eller i gjuterier (i kupolugnar eller elektriska ugnar) för att omvandlas till gjutgods. B. Utvinning av järn ur järnmalm i anläggningar för direkt reduktion I motsats till ovan beskrivna process används här vanligen flytande eller gasformiga kolväten eller stenkol som reduktionsmedel, alltså ingen koks. Vid ifrågavarande processer är reduktionstemperaturen lägre, så att de framställda produkterna (i allmänhet benämnda järnsvamp) erhålls genom reduktion i fast fas i form av förreducerade pelletar eller porösa, oregelbundna stycken, utan att ha passerat smält tillstånd. På grund härav är deras kolhalt vanligen lägre än hos tackjärn som har framställts i masugn (där den smälta metallen är i nära kontakt med kolet). Det mesta av dessa råmaterial smälts i stålverk och omvandlas till stål. II. Stålframställning Tackjärn i smält (råjärn) eller fast form samt de järnprodukter som erhålls genom direkt reduktion (järnsvamp) utgör, tillsammans med avfall och skrot, utgångsmaterialen för framställning av stål. Till dessa material sätts vissa slaggbildande ämnen såsom osläckt kalk, flusspat, desoxidationsmedel (t.ex. ferromangan, ferrokisel eller aluminium) samt olika legeringsämnen. Stålframställningsprocesserna kan indelas i två huvudkategorier, nämligen konverterprocesser vid vilka det smälta tackjärnet (råjärnet) raffineras (färskas) i en konverter eller genom inblåsning av luft, samt andra processer, såsom martinprocessen och elektrostålprocessen. Konverterprocesserna kräver ingen yttre värmekälla. Dessa används då chargen består huvudsakligen av smält tackjärn (råjärn). Oxidationen av vissa grundämnen som finns i tackjärnet alstrar tillräcklig värme för att hålla stålet i flytande form och till och med för att 72:1

4 smälta tillsatt skrot. Till dessa processer hör sådana i vilka rent syre blåses in i smältan (Linz- Donawitz-processerna: LD eller LDAC, OBM, OLP, Kaldo m.fl.) samt sådana i vilka luft, ibland berikad med syre, blåses in (thomas- och bessemerprocesserna). De sistnämnda håller nu på att bli föråldrade. I processerna av den andra kategorin behövs emellertid en yttre värmekälla. Dessa processer används när chargen består av råmaterial i fast form (t.ex. avfall och skrot av järn, järnsvamp och tackjärn i fast form). De två viktigaste processerna i denna kategori är martinprocessen, i vilken värmen erhålls genom förbränning av tjockolja eller gas, samt ljusbågs- eller induktionsugnsprocesserna, i vilka värmen alstras på elektrisk väg. Vid framställning av vissa stålsorter kan två olika processer tillämpas efter varandra (duplexprocess). Färskningen kan exempelvis påbörjas i en martinugn och avslutas i en elektrisk ugn, eller också kan stål som har smälts i en elektrisk ugn föras över till en speciell konverter där avkolningen fullbordas genom att blåsa syre och argon på chargen (en process som används exempelvis vid framställning av rostfritt stål). Många nya processer har utvecklats för framställning av stål med speciell sammansättning eller med speciella egenskaper. Bland dessa processer märks smältning med elektrisk ljusbåge i vakuum, smältning i elektronstråleugn samt elektroslaggprocessen. I alla dessa processer erhålls stålet från en självförtärande elektrod, varifrån det droppar ner i en vattenkyld götkokill. Kokillen kan vara tillverkad i ett stycke eller också kan bottnen avlägsnas, så att det stelnade götet kan tas ut underifrån. Det flytande stål som erhålls vid ovannämnda processer tappas i allmänhet, eventuellt efter ytterligare färskning, i en s.k. skänk. På detta stadium kan legeringsämnen eller desoxidationsmedel tillsättas. Detta kan ske i vakuum för att undvika gasformiga föroreningar. Stål som har erhållits genom alla dessa processer delas upp efter sitt innehåll av legeringsämnen i olegerat stål och legerat stål (rostfritt och annat). De kan vidare delas upp efter sina speciella egenskaper i t.ex. automatstål, kisellegerat stål för elektriska ändamål, snabbstål och kiselmanganstål. III. Framställning av göt och andra obearbetade produkter samt av halvfärdiga produkter Även om smält stål kan gjutas (i gjuterier) till sin slutliga form i gjutformar (stålgjutgods) gjuts huvuddelen av det smälta stålet till göt i götkokiller. I gjutnings- eller tappningsskedet och i stelningsskedet indelas stål i tre huvudgrupper: otätat stål, tätat stål och halvtätat stål. Otätat stål benämns så emedan det under och efter tappningen pågår en reaktion mellan den järnoxid och det kol som är lösta i stålet varvid gasblåsor bildas. I stelningsstadiet koncentreras föroreningarna till mitten och den övre halvan av götet. Det yttre lagret, vilket inte innehåller föroreningar, ger sedermera de valsade produkter som framställs av dessa göt en bättre yta (låg andel ytfel). Detta stål, som är relativt billigt att framställa, används också för kallvalsning. I många fall kan inte stål gjutas på ett tillfredsställande sätt i otätat tillstånd. Detta gäller i synnerhet legerat stål och kolrikt stål. I sådana fall måste stålet tätas, dvs. desoxideras. Desoxidation kan ske genom behandling i vakuum, men den åstadkoms vanligen genom tillsats av ämnen, såsom kisel, aluminium, kalcium eller mangan. På detta sätt fördelas föroreningarna mera jämnt i götet och därigenom är man säkrare på att stålet har samma egenskaper rakt igenom, vilket är av betydelse vid vissa användningar. Vissa stålsorter är delvis desoxiderade och sägs då vara halvtäta. Sedan göten har stelnat och deras temperatur är densamma rakt igenom, valsas de till halvfärdiga produkter (blooms, billets, rundstål, slabs, platiner) i götvalsverk eller grovvalsverk eller bearbetas till halvfärdiga smidesstycken av en hejare eller i en smidespress. En ökande mängd stål gjuts direkt till halvfärdiga produkter i maskiner för kontinuerlig gjutning (stränggjutning). Formen på tvärsnittet hos dessa produkter kan i vissa fall ligga nära tvärsnittet hos färdiga produkter. Halvfärdiga produkter som har erhållits genom stränggjutning kan kännas igen på utseendet hos ytan, vilken vanligen uppvisar tvärgående ringar av varierande färg på mer eller mindre regelbundna avstånd, samt också på utseendet hos tvärsnittet, vilket vanligen uppvisar radiell kristallbildning som en följd av den snabba avkylningen. Stränggjutet stål är alltid tätat. IV. Framställning av färdiga produkter 72:2

5 Halvfärdiga produkter och, i vissa fall, göt omvandlas sedermera till färdiga produkter. Dessa indelas i allmänhet i platta produkter (universalstål, plåtämnen i rullar, plåt och band) och långa produkter (stång, varmvalsad, i oregelbundet upprullade ringar, annan stång, profiler och tråd). Dessa produkter erhålls genom plastisk deformation, antingen i varmt tillstånd, av göt eller halvfärdiga produkter (genom varmvalsning, smidning eller varmdragning), eller i kallt tillstånd, av varmbearbetade produkter (genom kallvalsning, strängpressning, tråddragning eller blankdragning), i vissa fall följd av färdigbehandling (t.ex. stång som är färdigbehandlad genom centerless-slipning eller precisionssvarvning). Enligt anm. 3 till detta kapitel skall järn- och stålprodukter som har framställts genom elektrolys, pressgjutning eller sintring klassificeras, alltefter formen, sammansättningen och utseendet, enligt de tulltaxenummer i detta kapitel som är tillämpliga för liknande produkter som är framställda genom varmvalsning. Vid tillämpning av denna anmärkning skall med där förekommande uttryck förstås: 1. Pressgjutning (tryckgjutning). Vid detta förfarande sprutas en legering i smält eller degigt tillstånd in i en form (pressgjutningsverktyg) under mer eller mindre högt tryck. Ett sådant förfarande underlättar massproduktion och ger precisa dimensioner. 2. Sintring. Detta är ett pulvermetallurgiskt förfarande, varvid en produkt som har formats av hoppressat pulver upphettas i en speciell ugn. Detta förfarande, genom vilket det sintrade materialet erhåller sina slutliga egenskaper, äger rum vid bestämd temperatur, under viss tid och i speciell atmosfär. Därvid åstadkoms en agglomerering av pulvret till kompakt form. Sintring kan också utföras i vakuum. A.Plastisk deformation i varmt tillstånd. 1. Med varmvalsning förstås valsning vid temperaturer som ligger mellan temperaturgränserna för snabb rekristallisering och begynnande smältning. Spännvidden mellan dessa temperaturer är beroende av ett flertal faktorer, t.ex. stålets sammansättning. I regel uppgår arbetsstyckets temperatur vid varmvalsning till omkring 900 C. 2. Med smidning förstås deformation av metallen i varmt tillstånd med hjälp av fallhammare (hejare) eller i smidespressar, varvid föremål av vilken form som helst kan erhållas. 3. Vid varmdragning upphettas stålet och får passera genom en dragskiva, varvid stång, rör och profiler av olika form erhålls. 4. Med varmsänksmidning menas framställning av metallföremål (vanligen på löpande band) genom formning i varmt tillstånd av avkapade ämnen i sänken (öppna eller hopsatta) med hjälp av speciella verktyg. Arbetet, som utförs genom slag eller genom pressning, sker vanligen stegvis efter förberedande valsning, hamring, handsmidning eller bockning. B. Plastisk deformation i kallt tillstånd. 1.Kallvalsning utförs vid omgivningens temperatur, dvs. under omkristalliseringstemperaturen. 2. Med kallsänksmidning menas framställning i kallt tillstånd av metallföremål genom förfaranden som liknar dem som är beskrivna i punkt A 4 ovan. 3. Strängpressning, som i allmänhet utförs i kallt tillstånd, är en metod för deformering av stål under högt tryck mellan en matris och ett pressverktyg, varvid metallen befinner sig i ett utrymme som är slutet på alla sidor utom den sida genom vilken metallen passerar under det att den antar önskad form. 4. Tråddragning är en bearbetning som utförs i kallt tillstånd och vid vilken stång i oregelbundet upprullade ringar i hög hastighet dras genom en eller flera dragskivor, varvid erhålls tråd med mindre diameter som sedan rullas upp i ringar eller på spolar. 5. Blankdragning är en bearbetning som utförs i kallt tillstånd och vid vilken stång, även i raka längder, dras (med relativt låg hastighet) genom en eller flera dragskivor, varvid erhålls produkter med mindre tvärsnitt eller med tvärsnitt av annan form. Kallbearbetade produkter kan skiljas från varmbearbetade genom följande kännetecken: 72:3

6 ytan hos kallbearbetade produkter har ett bättre utseende än ytan hos produkter som har framställts genom ett varmbearbetningsförfarande och har aldrig någon glödspånshinna (glödskal); dimensionstoleranserna är mindre för kallbearbetade produkter; tunna plåtar och band är vanligen framställda genom kallvalsning; en mikroskopisk undersökning av kallbearbetade produkter visar en tydlig deformering av kristallerna och en kristallorientering som är parallell med bearbetningsriktningen. Däremot uppvisar produkter som har erhållits vid varmbearbetning nästan regelbundna kristaller till följd av rekristalliseringen. Dessutom har kallbearbetade produkter följande egenskaper, vilka dock även förekommer hos vissa varmvalsade eller varmdragna produkter: a) till följd av bearbetningens art är kallbearbetade produkter mycket hårda och har stor draghållfasthet; dessa egenskaper kan dock minska avsevärt om de värmebehandlas; b) brottöjningen är mycket liten hos kallbearbetade produkter; den är dock större hos produkter som har undergått lämplig värmebehandling. Den mycket lätta kallvalsning, "glättning" (eng. "skin pass" eller "pinch pass") som vissa varmvalsade platta produkter får undergå utan märkbar reducering av tjockleken ändrar inte varornas karaktär av varmvalsade produkter. Denna kallvalsning under ringa tryck påverkar endast produkternas yta, medan egentlig kallvalsning förändrar kristallstrukturen hos den bearbetade metallen genom att valsningen avsevärt reducerar tvärsnittets tjocklek. C. Vidare bearbetning De färdiga produkterna kan underkastas ytterligare avslutande bearbetning eller bearbetas till andra varor genom en rad förfaranden såsom: 1. mekanisk bearbetning, dvs. svarvning, fräsning, slipning, perforering, stansning, falsning, kalibrering etc. Det bör emellertid observeras att grovsvarvning enbart för att avlägsna glödspånshinnan (glödskalet) samt grovgradning inte anses utgöra sådana bearbetningar som påverkar klassificeringen; 2. ytbehandling och andra behandlingar, inbegripet plätering, för att förbättra metallens egenskaper eller utseende, skydda den mot rost och korrosion, etc. Om inte annat är föreskrivet i texten till vissa tulltaxenummer påverkar sådana behandlingar inte varornas klassificering enligt deras respektive nummer. Bland dessa behandlingar märks: a) glödgning, härdning, anlöpning, sätthärdning, nitrering och liknande värmebehandlingar för att förbättra metallens egenskaper; b) avlägsnande av glödspån (glödskal), betning, skalning och andra förfaranden för att ta bort den oxidhinna eller -skorpa som har bildats vid uppvärmningen av metallen; c) bestrykning som enbart är avsedd att skydda produkterna mot rost eller annan oxidering, att förhindra glidning under transporten och att underlätta handhavandet, t.ex. bestrykning med färg som innehåller rostmotverkande pigment (blymönja, zinkpulver, zinkoxid, zinkkromat, järnmönja etc.) eller med opigmenterade bestrykningsmedel på basis av olja, fett, vax, paraffin, grafit, tjära eller bitumen; d) avslutande ytbehandling, t.ex.: (i) polering, glättning och liknande behandling; (ii) oxidering på konstgjord väg (genom olika kemiska processer, såsom nedsänkning i en oxiderande lösning), patinering, blåanlöpning, brunering och bronsering (med olika metoder), varvid på ytan av produkten bildas ett oxidskikt som förbättrar varans utseende. Dessa förfaranden ökar motståndskraften mot rost; (iii) kemiska ytbehandlingar, såsom: fosfatering, en metod som består i att produkten sänks ned i en lösning som innehåller bl.a. fosforsyra och vissa salter, i synnerhet av mangan, järn eller zink; alltefter nedsänkningens varaktighet och badets temperatur benämns metoden parkerisering eller bonderisering; oxalsyrabehandling, borsyrabehandling etc., metoder somliknar fosfatering och vid vilka lämpliga salter och syror kommer till användning; kromsyrabehandling, en metod som betår i att produkten sänks ned i en lösning av huvudsakligen kromsyra eller dess salter. Denna metod används exempelvis för att överdra stålplåt med zink. 72:4

7 Dessa kemiska ytbehandlingar har fördelen att de skyddar metallytan och underlättar senare deformerande kallbearbetning av produkterna samt också anbringandet av färg eller andra ickemetalliska skyddsöverdrag. (iv) metallbeläggning (metallisering), vilken huvudsakligen utförs genom något av följande förfaranden: nedsänkning i ett bad med smält metall eller metallegering, t.ex. varmförzinkning, varmförtenning, varmförblying och aluminering; elmetallisering (katodisk utfällning av överdragsmetallen på den produkt som skall beläggas genom elektrolys av en lämplig metallsaltlösning), t.ex. med zink, kadmium, tenn, bly, krom, koppar, nickel, guld eller silver; diffusionsbeläggning, vilken sker genom upphettning av den produkt som skall beläggas tillsammans med pulver av överdragsmetallen, t.ex. sherardisering (för zinköverdrag), kalorisering (för aluminiumöverdrag) och kromering (för kromöverdrag); sprutmetallisering (finfördelning av smält metall och sprutning av denna på den produkt som skall beläggas), t.ex. Schoops metallsprutningsmetod samt gaspistol-, ljusbågs- och plasmametoderna, ävensom sprutning på elektrostatisk väg; metallisering genom förångning av beläggningsmetallen i vakuum; metallisering genom att bombardera beläggningsmetallen med joner i en glimurladdning; beläggning genom katodförstoftning av metall (sputtering); (v) beläggning med ickemetalliska ämnen, t.ex. emaljering, fernissning, lackering, målning, tryckning, beläggning med keramiskt material eller plast, inbegripet speciella processer såsom glimurladdning, elektrofores, elektrostatsprutning och virvelsintring; e) plätering, dvs. sammanfogning av lager av metaller med olika färg eller beskaffenhet genom molekylär interpenetration i beröringsytorna. Denna interpenetration är karakteristisk för pläterade produkter och skiljer dessa från produkter som har överdragits med metall på de sätt som är nämnda i föregående stycken (t.ex. genom vanlig elmetallisering). Plätering kan utföras på olika sätt: beläggning med smält pläteringsmetall, följt av valsning; enkel varmvalsning av pläteringsmetallen så att denna blir effektivt hopvälld med den underliggande metallen; andra metoder för anbringande av beläggningsmetallen, följda av något mekaniskt eller termiskt förfarande för att åstadkomma hopvällning (t.ex. elektroplätering), vid vilken pläteringsmetallen (nickel, krom etc.) anbringas på den underliggande metallen genom galvanisk utfällning. Molekylär interpenetration åstadkoms sedan genom värmebehandling vid lämplig temperatur och efterföljande kallvalsning. Järn- och stålprodukter med plätering av andra metaller än järn eller stål klassificeras enligt sina respektive nummer i 72 kap. under förutsättning att järn eller stål dominerar viktmässigt (se anm. 7 till femtonde avd.). Produkter av järn eller stål med plätering av järn eller stål av annat slag än den underliggande metallen, vilka på grund av sammansättningen av de ursprungliga produkterna eller av pläteringsmetallen skulle kunna klassificeras enligt två olika underavd. i 72 kap. (underavd. II, III eller IV) skall likaledes klassificeras efter den metall som dominerar viktmässigt (se anm. 2 till detta kapitel); som exempel kan nämnas att en stång av olegerat stål som är pläterad med rostfritt stål klassificeras i underavd. II om den förra metallen dominerar viktmässigt och i annat fall enligt underavd. III; f) borttagande av smärre stycken av metallen för materialprovning; g) laminering t.ex. beläggning med lager av metall på ett mellanliggande lager av viskoelastiskt material, vilket fungerar som ljudisolering etc. * * * Klassificeringen av järn- och stållegeringar och sammansatta varor behandlas i allm. anv. till femtonde avd. 72:5

8 UNDERAVDELNING I Obearbetade material; produkter i form av granulat eller pulver Allmänna anvisningar Denna underavdelning omfattar: 1. råmaterialen för järn- och stålmetallurgin (tackjärn, spegeljärn, ferrolegeringar, produkter som har erhållits genom direkt reduktion av järnmalm samt andra porösa, järnbaserade produkter, avfall och skrot samt omsmältningsgöt), ävensom järn med en renhetsgrad av minst 99,94 viktprocent (nr ); 2. granulat och pulver av tackjärn, spegeljärn, järn eller stål (nr 7205) Tackjärn och spegeljärn i form av tackor eller i andra obearbetade former A. Tackjärn Olegerat tackjärn innehållande högst 0,5 viktprocent fosfor Olegerat tackjärn innehållande mer än 0,5 viktprocent fosfor Legerat tackjärn; spegeljärn Tackjärn är definierat i anm. 1 a till detta kapitel. Kromstål som innehåller mer än 2 % kol skall dock, som framgår av anm. 1 d till detta kapitel, klassificeras som legerat stål enligt underavd. IV. Tackjärn är det viktigaste råmaterialet för järn- och stålindustrin. Det framställs huvudsakligen genom reduktion och smältning av järnmalm i masugnar eller genom smältning av järn- och stålskrot i elektriska ugnar eller kupolugnar. Det utgör en legering av järn och kol och innehåller också andra grundämnen, såsom kisel, mangan, svavel och fosfor, vilka härrör från malmen, skrotet, flussmedlet eller bränslet. Det kan också innehålla andra grundämnen, såsom krom och nickel, vilka tillsätts för att ge järnet speciella egenskaper. Numret omfattar både tackjärn i det skick i vilket det erhålls direkt från masugnen etc. (råjärn) och sådant tackjärn som har mer eller mindre renats genom omsmältning eller legerats eller som utgör en blandning av olika slags tackjärn, under förutsättning att metallens sammansättning motsvarar definitionen i anm. 1 a. Tackjärn kan förekomma i form av tackor, block eller oregelbundna stycken, även krossade, eller i smält tillstånd, men numret omfattar inte artiklar som är formade på annat sätt (t.ex. gjutjärnsrör eller andra produkter av järngjutgods). Tackjärn har en karakteristisk sprödhet och är inte smidbart. Dessa brister kan i viss utsträckning avhjälpas genom glödgning, varigenom produkten på ytan erhåller vissa av stålets egenskaper. Produkten kallas aducerat gjutgods ("whiteheart" eller "blackheart"). Denna behandling används i praktiken i allmänhet på gjutna artiklar, vilka klassificeras enligt andra nummer, men allt aducerat gjutgods i form av obearbetade tackor etc. förs till detta nummer, under förutsättning att kolhalten överstiger 2 viktprocent. Legerat tackjärn är sådant tackjärn som innehåller ett eller flera av de grundämnen som är omnämnda i kompletterande anm. 1 a till detta kapitel inom där angivna gränser (efter vikten räknat). B. Spegeljärn Spegeljärn är definierat i anm. 1 b till detta kapitel. Det anses inom branchen ibland som en ferrolegering men klassificeras enligt samma nummer som tackjärn, därför att det i allmänhet erhålls direkt ur malm. Spegeljärn används huvudsakligen vid ståltillverkning för desoxidering och uppkolning av järn samt för framställning av legeringar. Det har på grund av den höga manganhalten speglande brottyta och förekommer i samma former som tackjärn Ferrolegeringar 72:6

9 - Ferromangan: Innehållande mer än 2 viktprocent kol Annat - Ferrokisel (kiseljärn): Innehållande mer än 55 viktprocent kisel Annat Ferrokiselmangan - Ferrokrom: Innehållande mer än 4 viktprocent kol Annat Ferrokiselkrom Ferronickel Ferromolybden Ferrovolfram och ferrokiselvolfram - Andra slag: Ferrotitan och ferrokiseltitan Ferrovanadin Ferroniob Andra Ferrolegeringar är definierade i anm. 1 c till detta kapitel. Ferrolegeringar skiljer sig från tackjärn genom att de innehåller endast en mindre mängd järn, som endast tjänstgör som "lösningsmedel" för stora kvantiteter av legeringsämnen (t.ex. mangan, krom, volfram, kisel, bor eller nickel) och genom att de får innehålla 2 viktprocent kol eller mindre. Ferrolegeringar används normalt inte för valsning, smidning eller annan bearbetning, åtminstone inte industriellt, även om vissa av dem är smidbara. De används inom järn- och stålindustrin huvudsakligen för tillsättning av bestämda mängder av legeringsämnen till stål eller tackjärn för att ge dessa speciella egenskaper. Ferrolegeringar används i allmänhet i sådana fall då det skulle vara opraktiskt eller oekonomiskt att använda legeringsämnena i rent tillstånd. Vissa ferrolegeringar används också som desoxidationsmedel eller som medel för avlägsnande av svavel eller kväve. Andra åter används vid svetsning eller för metallbeläggning. Vissa ferrolegeringar kan direkt användas för gjutning. Ferrolegeringar förs till detta nummer endast då de föreligger i form av tackor, gösar, oregelbundna stycken eller liknande obearbetade former eller i form av granulat eller pulver eller i former som har erhållits genom kontinuerlig gjutning (t.ex. billets). Ferrokisel (kiseljärn) används också, i form av pulver med sfäriska korn vilkas yta har härdats i en speciell process, vid gravimetrisk separation (selektiv flotation) av malm. Även sådant ferrokisel förs emellertid till detta nummer. Numret omfattar också ferrolegeringar som först har sönderdelats till granulat eller pulver och som sedan har agglomererats till briketter, cylindrar, tunna plattor etc. med hjälp av cement eller andra bindemedel. Dessa produkter kan också vara försatta med exotermiska ämnen. Även om vissa ferrolegeringar (t.ex. ferromangan och ferrokisel) kan framställas i masugnar, tillverkas de vanligen i elektriska ugnar eller genom aluminotermisk reduktion i deglar etc. De viktigaste ferrolegeringarna är: 1. ferromangan; 2. ferrokisel; 3. ferrokiselmangan; 4. ferrokrom; 5. ferrokiselkrom; 6. ferronickel; 7. ferromolybden; 8. ferrovolfram och ferrokiselvolfram; 9. ferrotitan och ferrokiseltitan; 10. ferrovanadin; 11. ferroniob; 12. ferrokiselmagnesium och ferrokiselkalcium. 72:7

10 Numret omfattar inte: a) kemiska produkter som används för samma ändamål och på samma sätt som ferrolegeringar, såsom molybdenoxid, kalciummolybdat och kiselkarbid, ävensom, om de innehåller mindre än 4 viktprocent järn, kalciumsilicid och mangansilicid (28 kap.); b) ferrouran (nr 2844); c) järncerium (ferrocerium) och andra pyrofora legeringar i alla former (nr 3606); d) produkter som i vissa länder ibland benämns "ferronickel" eller "ferronickelkrom" men som är smidbara och normalt inte används som tillsatsämnen inom järn- och stålmetallurgin (nr eller 75 kap.) Produkter erhållna genom direkt reduktion av järnmalm (järnsvamp) samt andra porösa, järnbaserade produkter i form av oregelbundna stycken eller pelletar eller i liknande former; järn med en renhetsgrad av minst 99,94 viktprocent i form av oregelbundna stycken eller pelletar eller i liknande former Produkter erhållna genom direkt reduktion av järnmalm (järnsvamp) Andra slag Detta nummer omfattar produkter som är framställda genom reduktion av järnmalm utan smältning (se allm. anv. till detta kapitel, avsnitt I B). Dessa produkter erhålls av malm i form av oregelbundna stycken eller granulat eller av anrikad malm i form av briketter eller pelletar. De innehåller vanligen mer än 80 viktprocent metalliskt järn och har en porös struktur (järnsvamp). De används för tillverkning av stål. Produkterna enligt detta nummer i form av briketter eller pelletar bör inte förväxlas med briketter och pelletar av anrikad malm enligt nr De förra skiljer sig från de senare framför allt genom brottytans blanka utseende. Produkter som har erhållits genom direkt reduktion av järnmalm kan lätt skiljas från andra porösa järnbaserade produkter (erhållna genom s.k. atomisering av smält tackjärn) genom det förhållandet att de förra har en grov och porös yta, medan de senare har en rundad yta som klart visar att de passerat smält tillstånd. Numret omfattar också mycket rent järn (dvs. järn med en halt av föroreningar av högst 0,06 %). Detta slag av järn, vilket används i forskningslaboratorier och inom vissa grenar av järnbearbetningsindustrin (t.ex. inom pulvermetallurgin), är ett bra utdrygningsmedel för metaller. Numret omfattar inte heller stålull (nr 7323) Avfall och skrot av järn eller stål; omsmältningsgöt av järn eller stål Avfall och skrot av gjutjärn - Avfall och skrot av legerat stål: Av rostfritt stål Annat Avfall och skrot av förtent järn eller stål - Annat avfall och skrot: Svarvspån, hyvelspån, flisor, fräsavfall, sågspån, filspån, klipp- och stansrester, även i paket Annat Omsmältningsgöt A. Avfall och skrot Numret omfattar avfall och skrot (enligt definition i anm. 8 a till femtonde avd.) av järn eller stål. Sådant avfall och skrot av järn eller stål är av skiftande slag och i allmänhet i form av: 1. avfall från tillverkning eller mekanisk bearbetning av järn och stål (t.ex. avkapade ändar, filoch svarvspån); 2. varor av järn eller stål som är slutgiltigt oanvändbara för sitt ursprungliga ändamål på grund av skada, sönderdelning, slitage eller annan orsak. Skrot av järn eller stål är vanligen bearbetat på 72:8

11 något av följande sätt för att anpassa det till de dimensioner och kvaliteter som användarna behöver: a) skärning (även gasskärning) och klippning av tunga eller långa stycken; b) hoppressning till balar, särskilt i fråga om lätt skrot, med hjälp av exempelvis en hydraulisk press; c) ragmenteringav motorfordonskarosserier och annat lätt skrot, åtföljd av separering (även magnetisk) för att erhålla en produkt som har hög densitet och är tämligen ren; d) krossningoch agglomerering till briketter av filspån och svarvspån av järn eller stål; e) sönderslagning av gamla artiklar av järn. Avfall och skrot används i allmänhet för återvinning av metall genom omsmältning eller för tillverkning av kemikalier. Numret omfattar emellertid inte varor som med eller utan reparation eller renovering kan återanvändas för sina ursprungliga ändamål eller för annat ändamål. Det omfattar inte heller artiklar som kan formas till andra varor utan att först ha återvunnits som metall. Sålunda omfattar numret inte t.ex. stålkonstruktioner som är användbara efter utbyte av förslitna delar; begagnade järnvägsräler som är användbara som gruvstöttor eller som kan omformas till andra artiklar genom omvalsning; stålfilar som kan användas på nytt efter rengöring och skärpning. Numret omfattar inte heller: a) slagg, glödspån (glödskal) och annat avfall från järn- och ståltillverkning, även om det är lämpligt för återvinning av metallen (nr 2619); b) avfall och skrot som inte kan användas direkt inom järn- och stålindustrin på grund av att det är radioaktivt (nr 2844); c) brottstycken av tackjärn eller spegeljärn (nr 7201). B. Omsmältningsgöt Dessa produkter är definierade i anm. 1 g till detta kapitel. De består av göt eller tackor, vanligen av höglegerat stål, som har erhållits genom omsmältning och gjutning av fint avfall (t.ex. filspån eller fina svarvspån). Produkterna valsas inte utan används som tillsatsmedel vid ståltillverkning. De har en grov, ojämn yta med blåsor, sprickor och gropar, vilka har uppstått genom att gjutningen har utförts i använda götkokiller. Gjutningen till götform görs utan ingöt. Följaktligen uppvisar göten inga spår efter sjunkhuvuden eller gjuthuvuden utan har oregelbundna ytor, ibland med en fördjupning i den övre. Denna yta har ofta små kratrar i vilka man kan se inneslutningar av porös slagg Granulat och pulver av tackjärn, spegeljärn, järn eller stål A. Granulat Granulat - Pulver: Av legerat stål Annat Granulat är definierat i anm. 1 h till detta kapitel. Detta nummer omfattar granulat, dvs. en vara som består av mer eller mindre runda korn eller av skarpkantade korn. De runda kornen framställs genom att flytande järn eller stål hälls i kallt vatten eller mot en ångstråle, de skarpkantade kornen genom krossning av runda korn eller genom krossning i kallt tillstånd av plåt etc. av härdad metall. Dessa varor förs hit, även om de är sorterade efter storlek. Granulat används för rengöring av metaller och för borttagande av glödspån från dessa, för polering eller gravering av metall eller glas, för bearbetning av sten etc. Det används ibland också som tillsats till betong för att öka dennas hållbarhet eller för att öka ogenomträngligheten för röntgen- eller gammastrålar. Detta nummer omfattar också korta avhugg av järn- eller ståltråd ("wire pellets"), vilka används för ovannämnda ändamål. 72:9

12 B. Pulver Pulver är definierat i anm. 8 b till femtonde avd. Pulver av tackjärn, spegeljärn, järn eller stål utgör material som är lämpliga för sammanpressning eller agglomerering och som framställs genom s.k. atomisering av smält järn eller stål, genom reduktion av järnoxider (torr process), genom krossning av tackjärn, järnsvamp eller ståltråd, genom utfällning (våt process), genom sönderdelning av järnkarbonyl, genom elektrolys av vattenlösningar av järnsalter eller genom pulverisering av järn eller stål (även av filspån). Pulveriserat järn och stål (inbegripet pulveriserad järnsvamp) kan sintras till diverse artiklar, t.ex. kärnor för elektromagnetiska spolar till telefonapparater, magnetapparater etc. Produkten används också vid tillverkning av svetselektroder och svetspulver, inom den kemiska industrin (i synnerhet som reduktionsmedel) och ibland vid beredning av farmaceutiska produkter (pulver som har erhållits genom pulverisering av filspån). * * * Numret omfattar inte: a) radioaktivt järnpulver (isotoper) (nr 2844); b) järnpulver som föreligger som medikamenter enligt nr 3003 eller3004; c) granulat och pulver av ferrolegeringar (nr 7202); d) filspån och svarvspån av järn eller stål (nr 7204); e) små defekta kullagerkulor, vilka, även om de ofta används för samma ändamål som granulat, klassificeras enligt nr 7326 i överensstämmelse med anm. 6 till 84 kap. Sådana kulor skiljer sig från granulat genom att de har ett mera regelbundet och färdigarbetat utseende och är tillverkade av stål av högre kvalitet. 72:10

13 UNDERAVDELNING II Järn och olegerat stål Allmänna anvisningar Denna underavdelning omfattar produkter av järn eller olegerat stål, nämligen följande: 1. göt och andra obearbetade former, såsom smältstycken och råskenor, block och oregelbundna stycken, inbegripet stål i smält tillstånd (nr 7206); 2. halvfärdiga produkter, såsom blooms, billets, rundstål, slabs, platiner, grovt tillformade smidesstycken samt ämnen till profiler (nr 7207); 3. valsade platta produkter (nr ); 4. stång i oregelbundet upprullade ringar (nr 7213) och annan stång (nr 7214 eller 7215); 5. profiler (nr 7216); 6. tråd (nr 7217) Järn och olegerat stål i form av göt eller i andra obearbetade former (med undantag av järn enligt nr 7203) Göt Andra slag I. Göt Göt är den obearbetade form till vilken järn eller stål gjuts efter framställningen genom någon av de processer som är beskrivna i allm. anv. till detta kapitel. Göt har vanligen kvadratiskt, rektangulärt eller åttkantigt tvärsnitt. Den ena änden är tjockare än den andra för att underlätta uttagandet ur kokillerna. Götet har regelbunden och likformig ytstruktur och saknar i allmänhet defekter. Göt valsas eller smids i allmänhet till halvfärdiga produkter men ibland också direkt till stång, plåt eller andra färdiga produkter. II. Andra obearbetade former Förutom stål i smält tillstånd omfattar numret också block och oregelbundna stycken samt smältstycken och råskenor. Block och oregelbundna stycken framställs huvudsakligen av "agglomerat" som erhålls genom direkt reduktion av järnmalm eller genom elektrolys. När huvuddelen av slaggen avlägsnas från dessa block etc., sedan järnet har upphettats till degkonsistens, i en press eller genom hopsmidning erhålls smältstycken och råskenor, vilka efter valsning ger en produkt med en karakteristisk fibrös struktur på grund av sitt innehåll av slagg. Dessa produkter är lämpliga för vissa speciella ändamål, t.ex. tillverkning av ankarkätting och lyftkrokar. Numret omfattar inte: a) omsmältningsgöt (nr 7204); b) produkter som har erhållits genom stränggjutning (nr 7207) Halvfärdiga produkter av järn eller olegerat stål - Innehållande mindre än 0,25 viktprocent kol: Med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt och med en bredd av mindre än två gånger tjockleken Andra, med rektangulärt (annat än kvadratiskt) tvärsnitt Andra Innehållande minst 0,25 viktprocent kol 72:11

14 Halvfärdiga produkter är definierade i anm. 1 ij till detta kapitel. Med uttrycket "underkastade en förberedande varmvalsning" i denna definition avses att produkterna har underkastats en valsning som har gett dem ett utseende som visar att de skall bearbetas ytterligare. Numret omfattar blooms, billets, rundstål, slabs, platiner, grovt tillformade smidesstycken, ämnen till profiler samt alla produkter som har erhållits genom stränggjutning. A. Blooms, billets, rundstål, slabs och platiner Samtliga dessa produkter erhålls genom varmvalsning eller smidning av de göt, smältstycken eller råskenor som klassificeras enligt nr De utgör halvfärdiga produkter som är avsedda för ytterligare valsning eller smidning. De behöver därför inte ha exakta dimensioner. Kanterna är oskarpa och sidorna ofta konvexa eller konkava och kan ha märken som har uppkommit under tillverkningsprocessen (t.ex. märken efter valsarna). Blooms har vanligen kvadratiskt tvärsnitt och är större än billets. De senare har antingen kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt. Både blooms och billets används för vidare valsning till stång eller profiler eller för tillverkning av smidesstycken. Rundstål har cirkulärt eller mångsidigt tvärsnitt (med mer än fyra sidor) och används huvudsakligen som mellanprodukter för tillverkning av sömlösa stålrör. De kan skiljas från stång inte endast genom de karakteristiska kännetecken som är gemensamma för halvfärdiga produkter utan också genom det förhållandet att de vanligen levereras i längder om 1 2 m och att ändarna ofta är avskurna med skärbrännare, vilket inte är fallet med stång, vilken normalt kapas på ett mera omsorgsfullt sätt. Även slabs och platiner har rektangulärt tvärsnitt men bredden hos dessa överstiger tjockleken väsentligt. Slabs är tjockare än platiner. Slabs valsas därför vanligen till grovplåt, medan platiner i allmänhet används för framställning av tunnplåt eller band. Vitplåtsplatiner används för framställning av vitplåt. Beträffande skillnaden mellan slabs och platiner och viss plåt se anv. till nr 7208 nedan. B. Grovt tillformade smidesstycken Dessa utgör halvfärdiga produkter med utseende av råämnen och med stora toleranser med avseende på dimensionerna. De tillverkas av block eller göt genom bearbetning med hejare eller i smidespressar. De kan utgöra igenkännliga ämnen som har grovt tillformats så att färdigvaran kan framställas utan onödigt spill. Numret omfattar emellertid endast sådana smidesstycken som behöver en ansenlig ytterligare tillformning genom smidning, pressning, svarvning etc. Det omfattar t.ex. göt som har hejats till ett plant sicksackformat ämne som erfordrar ytterligare tillformning för att bli till en vevaxel. Vevaxlar som är färdigsmidda för slutlig finbearbetning förs däremot inte hit och inte heller produkter som har erhållits genom sänksmide (smidning mellan formar), eftersom varor som har framställts på detta sätt är färdiga för slutlig finbearbetning. C. Ämnen till profiler Ämnen till profiler har ett tvärsnitt som är anpassat till tvärsnittet hos den färdiga produkten och som är lämpligt för det valsningsförfarande som ämnena skall underkastas. Numret omfattar exempelvis ämnen till bredflänsiga balkar. D. Halvfärdiga produkter som har erhållits genom stränggjutning Denna grupp omfattar alla halvfärdiga produkter av järn eller olegerat stål, oavsett form, som har erhållits genom stränggjutning. Vid denna process överförs stålet från skänken till en gjutlåda från vilken det förs vidare till de olika gjutbanorna. I dessa ingår: a) en kokill utan botten, försedd med kylanordning; b) utanför kokillen en vattenbesprutningsanordning för kylning av den gjutna metallen; c) en rad drivvalsar som med jämn hastighet drar ut den stelnade metall en; samt d) kapmaskiner, följda av en utmatningsanordning. Beträffande kriterier för att skilja mellan produkter som har erhållits genom stränggjutning och andra produkter, se avsnitt III i allm. anv. till detta kapitel. 72:12

15 7208 Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av minst 600 mm, varmvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag (+) I ringar eller rullar, inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med reliefmönster - Andra, i ringar eller rullar, inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, betade: Med en tjocklek av minst 4,75 mm Med en tjocklek av minst 3 mm men mindre än 4,75 mm Med en tjocklek av mindre än 3 mm - Andra, i ringar eller rullar, inte vidare bearbetade efter varmvalsningen: Med en tjocklek av mer än 10 mm Med en tjocklek av minst 4,75 mm men högst 10 mm Med en tjocklek av minst 3 mm men mindre än 4,75 mm Med en tjocklek av mindre än 3 mm Inte i ringar eller rullar och inte vidare bearbetade efter varmvalsningen, med reliefmönster - Andra, inte i ringar eller rullar och inte vidare bearbetade efter varmvalsningen: Med en tjocklek av mer än 10 mm Med en tjocklek av minst 4,75 mm men högst 10 mm Med en tjocklek av minst 3 mm men mindre än 4,75 mm Med en tjocklek av mindre än 3 mm Andra slag Valsade platta produkter är definierade i anm. 1 k till detta kapitel. Produkter enligt detta nummer får ha underkastats följande ytbehandlingar: 1. avlägsnande av glödspån (glödskal), betning, skalning och andra förfaranden för att ta bort den oxidhinna eller -skorpa som har bildats vid uppvärmningen av metallen; 2. bestrykning som enbart är avsedd att skydda produkterna mot rost eller annan oxidering, att förhindra glidning under transporten och att underlätta handhavandet, t.ex. bestrykning med färg som innehåller rostmotverkande pigment (blymönja, zinkpulver, zinkoxid, zinkkromat, järnmönja etc.) eller med opigmenterade bestrykningsmedel på basis av olja, fett, vax, paraffin, grafit, tjära eller bitumen; 3. polering, glättning och liknande behandlingar; 4. oxidering på konstgjord väg (genom olika kemiska processer, såsom nedsänkning i en oxiderande lösning), patinering, blåanlöpning, brunering och bronsering (med olika metoder), varvid på ytan av produkten bildas ett oxidskikt, som också förbättrar varans utseende. Dessa förfaranden ökar motståndskraften mot rost; 5. kemiska ytbehandlingar, såsom: fosfatering, en metod som består i att produkten sänks med i en lösning som innehåller bl.a. fosforsyra och vissa salter av mangan, järn eller zink; alltefter nedsänkningens varaktighet och badets temperatur benämns metoden parkerisering eller bonderisering; oxalsyrabehandling, borsyrabehandling etc., metoder som liknar fosfatering och vid vilka lämpliga salter och syror kommer till användning. kromsyrabehandling, en metod som består i att produkten sänks ned i en lösning av huvudsakligen kromsyra eller dess salter. Denna metod används exempelvis för att överdra stålplåt med zink. Dessa kemiska ytbehandlingar har fördelen att de skyddar metallytan, underlättar senare deformation av produkterna i kallt tillstånd samt också anbringandet av färg eller andra ickemetalliska överdrag. Valsade platta produkter enligt detta nummer kan ha reliefmönster som har uppkommit direkt vid valsningen, såsom skåror, räfflor, våffelmönster eller droppformiga, knappformiga eller rombiska upphöjningar. De får också vara bearbetade efter valsningen (t.ex. perforerade, korrugerade eller försedda med avfasade eller rundade kanter), under förutsättning att de inte härigenom har fått karaktär av varor enligt andra nummer. 72:13

16 Numret omfattar emellertid inte valsade platta produkter som är pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med överdrag av ickemetalliska ämnen såsom målningsfärg, emalj eller plast (nr 7210). Numret omfattar inte heller valsade platta produkter som har pläterats med ädel metall (71 kap.). Valsade platta produkter anses vara korrugerade när de uppvisar en regelbundet återkommande kurvig profil (t.ex. sinusformad). I fråga om dessa korrugerade produkter är bredden i korrugerat (icke utslätat) skick avgörande för klassificeringen. Numret omfattar emellertid inte plåt med skarpkantig profilering (t.ex. rätvinklig, trekantig eller trapetsformig (i allmänhet nr 7216). Numret omfattar också valsade platta produkter av annan form än kvadratisk eller rektangulär, oavsett storleken, under förutsättning att de inte har karaktär av varor enligt andra nummer. Numret omfattar bl.a. "plåtämnen i rullar" ("wide coils") samt plåt. Detta nummer omfattar också universalstål ("wide flats", "universal plates"). Universalstål enligt detta nummer utgör produkter med rektangulärt tvärsnitt, inte i ringar eller rullar, som är varmvalsade på fyra sidor i slutna spår eller i universalvalsverk och som har en tjocklek av minst 4 mm och en bredd av minst 600 mm men högst mm. Universalstål har därför mycket rakare och jämnare sidor och skarpare kanter än plåtämnen och plåt. De omvalsas aldrig utan används i stålkonstruktioner etc. utan ytterligare bearbetning av kanterna. "Plåtämnen i rullar" samt plåt framställs genom varmvalsning av göt, slabs och platiner, ibland följd av skärning i tvär- eller längdriktningen. "Plåtämnen i rullar" kan skiljas från plåt genom att plåt är en plan produkt medan plåtämnen förekommer i regelbundet upprullade ringar eller rullar med nästan plana sidor. Varmvalsade "plåtämnen i rullar" används antingen direkt på samma sätt som plåt eller bearbetas till plåt, svetsade rör eller bockade profiler. Plåt används för skeppsbyggnad, för tillverkning av rullande järnvägsmateriel, cisterner och ångpannor samt i broar och andra konstruktioner, vilka behöver ha stor motståndskraft mot påfrestningar. Viss plåt kan ha liknande dimensioner som slabs och platiner. Sådan plåt kan emellertid skiljas från slabs och platiner genom att: 1. de oftast är valsade i två riktningar (på längden och på tvären eller snett), under det att slabs och platiner endast är valsade på längden (i ämnes- eller förvalsverk); 2. kanterna i allmänhet antingen är klippta eller skurna med skärbrännare medan slabs och platiner har runda kanter; tjocklekstoleranserna och kraven på ytornas felfrihet är mycket stränga, under det att slabs och platiner har varierande tjocklek och uppvisar olika ytdefekter. Numret omfattar inte: a) klippnät (nr 7314); b) ämnen till artiklar enligt 82 kap. * * * Förklarande anmärkningar till undernummer HS-nr , , , , , , , , , , , och Förutom varmvalsning får produkter enligt dessa statistiska nummer ha underkastats följande bearbetningar och ytbehandlingar: 1. riktning i varmt tillstånd; 2. glödgning, härdning, anlöpning, sätthärdning, nitrering och liknande värmebehandlingar för att förbättra metallens egenskaper; 3. ytbehandlingar som, där inget annat framgår av sammanhanget, är omnämnda i punkt 1 och 2 i andra stycket i anv. till nr 7208; Avlägsnande av glödspån (glödskal) kan utföras: a) genom betning med syra eller genom reduktion (kemisk eller termisk metod), med eller utan behandling med kalkmjölk; b) på mekanisk väg (genom hyvling, grovslipning, sandblästring etc.). Produkter från vilka glödspån har avlägsnats på mekanisk väg har i allmänhet följande kännetecken: a) hyvlat stål har ljus yta med grova, parallella märken som är tydligt synbara för blotta ögat och kan förnimmas med känseln; 72:14

17 b) grovslipade ytor är i allmänhet ojämna och matta. De märken som har gjorts av slipverktyget syns tydligt. Finslipning ger däremot en absolut jämn och blank yta som t.o.m. kan vara speglande. Ofta är de märken som har gjorts av verktyget praktiskt taget osynliga; 4. lätt kallvalsning ("skin pass" eller "pinch pass") av det slag som är beskrivet i avsnitt IV B i allm. anv. till detta kapitel; 5. prägling, stansning, tryckning etc. med enkla inskriptioner, t.ex. varumärken; 6. nedskärning till kvadratisk eller rektangulär form; 7. bearbetningar som har utförts endast för att upptäcka defekter i metallen Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av minst 600 mm, kallvalsade och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag (+) - I ringar eller rullar, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen: Med en tjocklek av minst 3 mm Med en tjocklek av mer än 1 mm men mindre än 3 mm Med en tjocklek av minst 0,5 mm men högst 1 mm Med en tjocklek av mindre än 0,5 mm - Inte i ringar eller rullar och inte vidare bearbetade efter kallvalsningen: Med en tjocklek av minst 3 mm Med en tjocklek av mer än 1 mm men mindre än 3 mm Med en tjocklek av minst 0,5 mm men högst 1 mm Med en tjocklek av mindre än 0,5 mm Andra slag Anv. till 7208 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr Beträffande kriterier för att skilja mellan kallvalsade produkter enligt detta nummer och varmvalsade produkter enligt nr 7209, se avsnitt IV B i allm. anv. till detta kapitel. På grund av sina speciella egenskaper (blankare yta, större lämplighet för kallbearbetning, strängare toleranser, i allmänhet mindre tjocklek, högre mekanisk styrka etc.) används produkter enligt detta nummer i regel för andra ändamål än motsvarande varmvalsade produkter, vilka de alltmer tenderar att ersätta. De används i synnerhet för tillverkning av bilkarosserier, möbler, hushållsartiklar och radiatorer för centraluppvärmning samt för framställning av profiler (genom bockning eller profilering i kallt tillstånd). De är lätta att förse med överdrag (genom förtenning, elektrolysering, utfällning, fernissning, emaljering, lackering, målning, plastbeläggning etc). Vid leveransen är de ofta glödgade eller normaliserade eller har underkastats annan värmebehandling. Om de är mycket tunna (i allmänhet med tjocklek mindre än 0,5 mm) och om ytan har betats för att göra dem lämpliga för förtenning, fernissning eller tryckning, kan de inom handeln kallas "svartplåt". Sådana produkter förekommer både i plant skick och i rullar. Förklarande anmärkning till undernummer HS-nr , , , , , , och Förutom kallvalsning får produkterna enligt dessa nummer ha underkastats följande bearbetningar och ytbehandlingar: 1. riktning; 2. glödgning, härdning, anlöpning, sätthärdning, nitrering och liknande värmebehandlingar för att förbättra metallens egenskaper; 3. betning; 4. ytbehandlingar som är omnämnda i punkt 2 i andra stycket i anv. till nr 7208; 5. prägling, stansning, tryckning etc. med enkla inskriptioner, t.ex. varumärken; 6. nedskärning till kvadratisk eller rektangulär form; 7. bearbetningar som har utförts endast för att upptäcka defekter i metallen. 72:15

18 7210 Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av minst 600 mm, pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag (+) - Överdragna med tenn, dock inte pläterade: Med en tjocklek av minst 0,5 mm Med en tjocklek av mindre än 0,5 mm Överdragna med bly, dock inte pläterade Överdragna med zink på elektrolytisk väg, dock inte pläterade - Överdragna med zink på annat sätt, dock inte pläterade: Korrugerade Andra Överdragna med kromoxider eller med krom och kromoxider, dock inte pläterade - Överdragna med aluminium, dock inte pläterade: Överdragna med aluminium- zinklegeringar, dock inte pläterade Andra Målade, lackerade eller plastöverdragna Andra slag Detta nummer omfattar samma slags produkter som nr 7208 och 7209, men för att klassificeras enligt nr 7210 måste de vara pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag. Med nyssnämnda uttryck förstås i detta nummer produkter som har underkastats någon av de bearbetningar som är beskrivna i avsnitt C 2, punkt d iv, d v och e i allm. anv. till detta kapitel. Detta nummer omfattar inte: a) platta produkter som är pläterade med ädel metall (71 kap.); b) produkter enligt nr Förklarande anmärkningar till undernummer Samtliga HS-nr under nr 7210 Vid tillämpning av de statistiska numren under nr 7210 skall produkter som är försedda med mer än ett slags överdrag klassificeras efter den behandling som de sist har underkastats. Kemiska ytbehandlingar som kromsyrabehandling räknas dock inte som sista behandling. HS-nr , och Produkter enligt HS har underkastats sådan bearbetning som är beskriven i avsnitt IV C, punkt 2 d (iv), andra stycket i allm. anv. till 72 kap. Produkter enligt HS-nr och har underkastats någon av de andra bearbetningarna som är beskrivna i avsnitt IV C, punkt 2 d (iv) i samma allm. anv. För att skilja produkter som är överdragna med zink på elektrolytisk väg från produkter som har överdragits med zink på annat sätt kan följande metod användas: Produkterna granskas först (ev. med mikroskop) för att se om de företer "rosor". Om man upptäcker sådana är produkterna varmförzinkade (doppade i smält metall). Om inga rosor kan upptäckas ens vid 50 gångers förstoring, bör beläggningen analyseras på kemisk väg. Om aluminium eller mer än 0,5 % bly påvisas är produkterna varmförzinkade. Om så inte är fallet är de överdragna med zink på elektrolytisk väg Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av mindre än 600 mm och varken pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag (+) - Varmvalsade men inte vidare bearbetade: Valsade på fyra sidor eller i slutna spår, med en bredd av mer än 150 mm och med en tjocklek av minst 4 mm, inte i ringar eller rullar och utan mönster i relief 72:16

19 Andra, med en tjocklek av minst 4,75 mm Andra - Kallvalsade men inte vidare bearbetade: Innehållande mindre än 0,25 viktprocent kol Andra Andra Detta nummer omfattar samma slags produkter som nr 7208 och 7209 men för att klassificeras enligt nr 7211 måste de ha en bredd av mindre än 600 mm. Anv. till nr 7208 och 7209 gäller i tillämpliga delar också för varor enligt nr 7211, utom vad avser bredden (se också allm. anv. till detta kapitel). Bland produkter som omfattas av detta nummer märks universalstål ("wide flats", "universal plates") med en bredd av mer än 150 mm men mindre än 600 mm samt band. Band framställs vanligen genom valsning i varmt tillstånd av halvfärdiga produkter enligt nr De kan därefter kallvalsas för att erhålla en tunnare produkt och en bättre yta. Band framställs också genom slitsning av plåtämnen i rullar eller plåt enligt nr 7208 eller Produkter enligt detta nummer får vara bearbetade (t.ex. korrugerade, räfflade, mönsterpressade eller försedda med avfasade eller rundade kanter), under förutsättning att de inte härigenom har fått karaktär av varor enligt andra nummer. Band används för många ändamål, t.ex. för bandning av lådor, fat och andra behållare; som utgångsmaterial för vitplåtsband; för tillverkning av svetsade rör, verktyg (t.ex. sågblad), i kallt tillstånd tillformade profiler, transportband etc.; inom bilindustrin samt för framställning av många andra varor (genom stansning, falsning etc.). Numret omfattar inte: a) vridet band av sådana slag som används till stängsel, av järn eller stål (nr 7313); b) korrugerat band med ena kanten tandad eller avfasad och utgörande spikbleck som längdvara, avsett för sammanfogning av trä (nr 7317); c) ämnen till artiklar enligt 82 kap. (inbegripet rakbladsämnen i bandform). Förklarande anmärkningar till undernummer HS-nr , och Se anv. till HS nr , , , , , , , , , , , och HS-nr och Se anv. till HS-nr , , , , , , och Valsade platta produkter av järn eller olegerat stål, med en bredd av mindre än 600 mm, pläterade, på annat sätt metallöverdragna eller försedda med annat överdrag (+) Överdragna med tenn, dock inte pläterade Överdragna med zink på elektrolytisk väg, dock inte pläterade Överdragna med zink på annat sätt, dock inte pläterade Målade, lackerade eller plastöverdragna Försedda med annat överdrag, dock inte pläterade Pläterade Detta nummer omfattar samma slags produkter som nr 7210 men för att klassificeras enligt nr 7212 måste de ha en bredd av mindre än 600 mm. Numret omfattar inte isolerat elektriskt band (nr 8544). Förklarande anmärkningar till undernummer Samtliga nummer under nr 7212 Angående produkter som är försedda med mer än ett slags överdrag, se kompletterande anvisning till nr :17

20 HS-nr och Se anv. till HS-nr , och Stång av järn eller olegerat stål, varmvalsad, i oregelbundet upprullade ringar Med mindre försänkningar, kammar eller andra mindre deformationer åstadkomna under valsningsprocessen (armeringsjärn) Andra, av automatstål - Annan: Med runt tvärsnitt med en diameter av mindre än 14 mm Annan Stång av järn eller olegerat stål, varmvalsad, i oregelbundet upprullade ringar är definierad i anm. 1 l till detta kapitel. Denna produkt (som också kallas valstråd) används huvudsakligen för dragning till tråd (nr 7217) men den används också för andra ändamål, i synnerhet i byggnader (t.ex. i form av svetsade nät), vid tillverkning av muttrar och bultar samt för tillverkning av svetsstavar. Numret omfattar också stång för armering av betong (armeringsjärn). Sådana produkter har mindre upphöjningar eller försänkningar (t.ex. tänder, räfflor eller kammar) som de har erhållit vid valsningen. De förs hit under förutsättning att de har ett tvärsnitt som motsvarar någon av de geometriska figurer som är nämnda i anm. 1 l till detta kapitel. Dessa upphöjningar eller försänkningar får enbart ha till uppgift att ge bättre fäste i betongen. Numret omfattar inte stång av detta slag som har rätats ut och kapats till bestämda längder (nr 7214) Annan stång av järn eller olegerat stål, smidd, varmvalsad, varmdragen eller varmpressad, även vriden efter valsningen men inte vidare bearbetad Smidd Med mindre försänkningar, kammar eller andra mindre deformationer åstadkomna under valsningsprocessen eller vriden efter valsningen (armeringsjärn) Annan, av automatstål - Annan: Med rektangulärt (annat än kvadratiskt) tvärsnitt Annan Annan stång är definierad i anm. 1 m till detta kapitel. Stång enligt detta nummer tillverkas vanligen genom varmvalsning eller smidning av blooms, billets, smältstycken eller råskenor. Den framställs ibland också genom varmdragning eller varmpressning. I allmänhet kan stång skiljas från andra valsade, smidda eller dragna produkter genom att den: 1. företer ett mera omsorgsfullt utförande och ett finare utseende än smältstycken (nr 7206), blooms, billets, rundstål, slabs och platiner (nr 7207). Tvärsnittet är likformigt och lika stort utefter hela längden och, om det är kvadratiskt eller rektangulärt, har det skarpa hörn; 2. har större tjocklek i förhållande till bredden än produkterna enligt nr 7208 och Stång enligt detta nummer levereras vanligen i raka längder eller hopvikt i buntar. Produkter enligt detta nummer får ha underkastats följande ytbehandlingar: 1. avlägsnande av glödspån, betning, skalning och andra förfaranden för att ta bort den oxidhinna eller -skorpa som har bildats vid uppvärmningen av metallen; 2. bestrykning som enbart är avsedd att skydda produkterna mot rost eller annan oxidering, att förhindra glidning under transporten och att underlätta handhavandet, t.ex. bestrykning med färg som innehåller rostmotverkande pigment (blymönja, zinkpulver, zinkoxid, zinkkromat, järnmönja etc.) eller med opigmenterade bestrykningsmedel på basis av olja, fett, vax, paraffin, grafit, tjära eller bitumen. 72:18