Statistisk tidskrift / Efterföljare: Journal of official statistics : JOS Anmärkning:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Statistisk tidskrift / utgiven av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : Norstedt, H. 165, utg utgör register till I Statistisk tidskrift årgångarna publicerades Sveriges officiella statistik i sammandrag som första nummer. Efter ett uppehåll uppstod Statistiska tidskrift igen åren Efterföljare: Journal of official statistics : JOS : an international quarterly / published by SCB, Statistics Sweden. Stockholm : Statistics Sweden [Statistiska centralbyrån], Tidskriften finns från 1985 fritt tillgänglig i fulltext på internet. Anmärkning: Vid digitalisering av Statistisk tidskrift, , har häftena med Sveriges officiella statistik i sammandrag och tre bilagor brutits ut ur sin årgång och behandlats som separata häften. Statistisk tidskrift. 1880: häft Digitaliserad av Statistiska centralbyrån urn:nbn:se:scb-st-1880_h59-60

3 STATISTISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. [Häft ] STOCKHOLM, KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

4

5 INNEHÅLL AF ÅRGÅNGEN [Häft. 58] Årgångens N:o 1. Sveriges officiela statistik i sammandrag sid. 1. [Häft. 59] Årgångens N:o 2. Folkmängdstätheten och Medelegovidden i Sverige (med 1 planche) sid. 87. Om antalet af i Norge år 1875 befintliga personer, födda i Sverige» 117. Om ett Stereogram öfver Sveriges befolkning (med 1 planche i färgtryck)» 129. [Häft. 60] Årgångens N:o 3. Sparbankerna i Sverige år 1878 sid Rättelse. Häft. 59, sid. 115, rad 8 nedifrån står: 12,557; läs: 134,213.

6

7 Folkmängdstätheten och Medelegovidden i Sverige. (Härjemte 1 planche.) När upplysning önskas om ett land och dess folk, är det vanligen tvenne frågor, som man först vill hafva besvarade, nemligen om huru stort landet är, och om huru många menniskor der lefva. Stundom uppställas dessa frågor gemensamt och besvaras på det sätt, att man säger, att på så eller så stor ytvidd finnes det eller det antalet menniskor; eller också omvändt: åt hvar invånare tillkommer öfverhufvud taget den eller den ytvidden. Af de båda sistnämnda frågorna är den förra mera vanlig och man har också i språket ett bestämdt uttryck derför uti ordet: folkmängdstäthet, hvarmed såsom bekant är menas det antal menniskor, som finnas på en viss ytvidd (t. ex. på 1 qvadratmil, på 1 qvadratkilometer o. s. v.). Efter franskt mönster kunde detta förhållande ock benämnas: specifik folkmängd (population spécifique; jfr uttrycket: specifik vigt). Den omvända frågan är deremot icke så ofta begagnad, och sakna vi derför också i svenska språket något särskildt betecknande uttryckssätt för ett sådant förhållande. Engelsmännen benämna det visserligen "areality", men häraf torde man väl svårligen kunna bilda något lämpligt svenskt ord. Om man derför skulle välja mellan förslagsvis: folkmängdsegovidd, specifik areal eller medelegovidd, synes det sistnämnda kunna erhålla företräde. Med medelegovidd skulle alltså menas den ytvidd (t. ex. tunnland, hektar o. s. v.), som kommer på hvar inbyggare, i medeltal räknadt. I korthet sagdt blir då: I afseende på arealsiffrorna bör anmärkas, att man i utlandet vanligen icke gör något afdrag för sjöar, floder och andra innanvatten. I Sverige deremot, der dessa vatten spela en långt vigtigare rol i fråga om arealen, brukar man enligt regel frånräkna vattnen. Fullt riktigt är dock icke ett sådant förfaringssätt, enär vattnen äfven i sin mån bidraga till landets underhåll. Det är ju också en känd sak, att just vid sjöar och vattendrag folkmängden oftast är som tätast, eller att, såsom man Stat. Tidskrift. Sä.e haft. 1

8 88 Folkmängdskartor. säger, vattnen "förtäta" folkmängden, men vattnens förmåga i detta hänseende torde dock i många fall vara mera skenbar än verklig. Då åtskilliga af våra sjöar äro så betydliga, att man knappast kan säga, huru stor del af dem tillkommer angränsande län, och ännu mindre angränsande socknar, och till dessa sjöar äfven kunde räknas mången djupt in i landet skärande hafsvik, så blir det väl rättast att, såsom vanligen hos oss sker vid ifrågavarande folkmängdsberäkningar, konseqvent hålla sig till endast fasta landet. Folkmängdstäthet. Vid hittills gjorda beräkningar öfver folkmängdstätheten har man sällan gått längre ned än till länet. Då likväl en så stor yta, som den ett län erbjuder, i sjelfva verket är mycket ojemnt bebygd, i följd hvaraf verkligheten i många fall skiljer sig betydligt från medeltalet, så bör man för att erhålla en mera riktig bild af förhållandena betrakta länets olika delar såvidt möjligt hvar för sig. För mindre delar än hela socknar har man dock ej tillgängligt räknematerial. Härom vore ej mycket att säga, om alla socknar i riket vore något så när lika stora till omfånget, men då exempelvis i Norrland socknar finnas, som i sig kunde inrymma ett eller annat hundratal socknar, sådana de äro i andra delar af riket, så är saken betänklig nog. I dessa stora socknar borde man derför hålla sig till byarne, men härför saknas, som nyssnämndes, nödigt material. Folkmängdskartor, visande befolkningens större eller mindre täthet sockenvis, äro utgifna af Topografiska korpsen och dess efterföljare, Generalstabens topografiska afdelning, öfver de båda Skånska länen samt Kronobergs län. Deremot finnes veterligen ingen dylik karta för hela riket offentliggjord af någon. *) För att fylla eller åtminstone bereda materialier för fyllandet af sådan brist uträknades för några år sedan i Statistiska Centralbyrån folkmängdstätheten för hvarje socken i hela vårt land enligt de då senast tillgängliga folkmängdssiffror, eller de för år 1875 gällande, och utlades sedermera på en karta de funna siffervärdena i 8 olika färgbeteckningar, hvarjemte städernas storlek särskildt markerades. **) Efterföljande tabb. A och B innehålla samma grupperingar som å nyssnämnda karta, med den skilnad endast att här äro de tätare folk- ) I sammanhang härmed kan erinras, att vid»statistisk karta tillhörande Jernvägsnndersöknings-kommitténs betänkande är 1859» öfver mellersta och södra Sverige är fogad en mindre karta, uppdelad i rntor, hvardera om 1 qv.-mil, och utvisande folkmängdstäthetes pä hvarje sådan rnta. *) Denna karta har i brist af medel icke blifvit offentliggjord. Utom konceptkartan (i OTOVITO för södra och mellersta Sverige samt i muluutr r noi,rs Sverige), hvilken förvaras i Statistiska Centralbyrån, finnes i Krigshögskolan en kopia, tagen för dess behof. Föreliggande nppsats är afsedd att utgöra ett slags text till ifrågavarande karta och förklaras häraf orsaken, hvarför icke något senare år än 1875 lagts till grand för de här gjorda lifferberäkoingarne.

9 Folkmängdstäthet i Lappmarken. 89 mängdsgrupperna närmare specificerade. Tab. A redovisar alltså för horn många qvadratkilometer i h varje län och i hela riket de socknar tillsammanlagdt omfatta, som äro bebodda af mindre än 1 person, af 1 5 personer, af 5 10 personer o. s. v., allt pr qvadratkilometer. *) Genom tillagda noter äro de socknar särskildt angifna, som i anmärkningsvärdare grad skilja sig från de i orten vanliga. De absoluta talen för arealerna uti tab. A äro i tab. B uttryckta i procenttal. Redan vid första ögonkastet på ofvannämnda karta finner man, hvad väl redan förut är nogsamt bekant, att den glesast bebygda trakten i vårt land är Lappland. Folkmängden går här, då man räknar efter hela socknar, öfverhufvudtaget ingenstädes upp till 1 person på 1 qvkm. (== mindre än 114 personer på 1 sv. qv.-mil). Deremot torde vara mindre bekant, att denna för Lappmarken betecknande ringa medelfolkmängd tillkommer trakter, som gå långt sydligare: den följer ett oafbrutet bälte utefter hela fjällryggen ett godt stycke ned i landet, och falla sålunda härinom ej allenast norra, vestra (detta dock ej mycket) samt sydvestra delarne af Jemtland, utan äfven större delen af Herjedalen samt norra delen af Dalarne (Särna och Idre socknar), äfvensom Orsa finmark, som numera räknas till Gefleborgs län. Hela detta ytterst glest bebygda område, hvartill äfven bör läggas Korpilombolo och Pajala socknar af Norrbottens kustland, men hvarifrån bör afdragas Lycksele socken jemte Örträsks kapell af Vesterbottens lappmarker, omfattar (enligt tab. A) 132,855-6 qvkm. (= 1,163 sv. qv.-mil), eller icke mindre än % af rikets hela mark (enligt tab. B). *) Uttryckta i svenska qvadratmil blifva grupperna följande:

10 90 Arealens fördelning efter folkmängdstätheten. Tab. A. Sveriges areal (i qvadratkilometer) fördelad Anm. Se rid. 93.

11 Arealens fördelning efter folkmängdstätheten. 91 efter olika grad af folkmängdstäthet. Ar 1875.

12 92 Arealens fördelning efter folkmängdstätheten. Tab. A. (Forts.)

13 Arealens fördelning efter folkmängdstätheten. 93 Anmärkningar till Tab. A. (Länsvis.) Stockholms lån: ') Ornö kapell.! ) Spång», Färentuna, Ska, Dalarö, Brännkyrka och Sicklaö socknar tillsammantagna. ') Solna jemte Karlbergs slott. Uppsala lån: ') Järlåsa, Jumkil, Rasbokil. a ) Hacksta, Löt, Villberga, [Hernevi], Frösluoda, Kulla, Bondkyrka, Gamla Uppsala. Södermanlands län: ') Spelvik, Helgona, Österåker, Jäder, Sundby, Vallby, Hammarby, Torshälla landsförs. 2 ) Fors socken. 3) Strengnäs, Mariefred. 4) Eskilstuna. Östergötlands län: ') Svinhult, Simonstorp. 2 ) Vreta kloster, Ö. Eneby, Bjälbo, Härberga, Kumla, Rogslösa. ') Heda. 4 ) Motala förs. med Motala köping. ") Norrköping. Jönköpings lån: ') Angerdshestra, Mulseryd, Stengårdshult, Valdshult, Öreryd, Bonstorp, Källeryd, Käfsjö. 2 ) Ölmestad. 5 ) Hakarp med Husqvarna, Visingsö. Kronobergs lån : ') Furuby, Helleberga, Lenhofda, Ekeberga, Herråkra, Vrå. a ) Veijö landsförsamling, Kalfsvik, Urshult, Aringsås, Or. Kalmar lån: ') Söderåkra socken med Bergqvara köping, Hossmo, Högby. 2 ) Hagby. 3) Våitorp. 4 ) Vimmerby. 5 ) Oskarshamn. Gotlands län: ') Hall, Fleringe, Fårö med Gotska Sandön, Hejnum, Gothem, Norrlanda, Etelhem. 2 ) Roma, Tingstäde, Öja, Rone. ') Vestergarn, Klinte, Fide, När. Blekinge lån: ') Torrum, Sturkö. 2 ) Mellby. Kristianstads län: ') Fagerhult, Röke. 2 ) Ingelstorp, Valleberga, Stiby. 3 ) Hammenhög, Onslnnda, Simris, Nöbbelöf. 4 ) Torekov. 5 ) Hoby. ) Båstad. Malmöhus lån: ') L. Iäie, Brunnby med Arilds kapell, S:t Ibb (ön Hven), Hastad, Flädie, Lomma. ') Väsby jemte Höganäs brak. 3 ) O. Torp, Skifarp, Örsjö, Sjörnp. 4 ) Ö. Grefvie. 5) Råhus. 6 ) Hyllie. ') Trelleborgs landsförsamling, Viken. 8 ) Skanör och Falsterbo. 9 ) Trelleborg. Hallands lån: ') Trönninge, Mornp, Träslöf. Göteborgs och Bohus lån: ') Frölunda. 2 ) Öckerö. ') Styrsö. 4 ) Fässberg, Lundby, Örgryte. 5) Göteborg. Elfsborgs län: ') Strengsered, Håksvik, Ölsremma, Töftedal. 2 ) S:t Peter (Gamla Lödöse). 3) Fuxerna. 4 ) Trollhättan. Siaraborgs lån: ') Brandstorp, Bottnaryd. 2 ) Björsäter, Sköfde landsförs. jemte Ryd, Skarke Karaby, Vara. ') Kyrketorp, Åsaka (i Kållands h:d). 4 ) Vämb. 5 ) Hornborga. Vermlands lån: ') Ny (i Elfdals h:d) med Nyskoga kapell, Dalby med S. Finnskoga, N. Finnskoga. 2 ) Ö. Emtervik. ') Boda. Ôre&ro lån: ') Hellefors, [V. Skedvi]. 2 ) Mosjö, Kumla, Edsberg. Vestmanlands län: l ) V. Skedvi, Gunnilbo, [Järlåsa]. 2 ) Kolbäck. ') Sala. Kopparbergs län: ') Särna med Idre kapell. ') Folkärna. 3 ) Torsång. 4 ) Gnstaf, Bjursås. 5 ) Hedemora, Säter. Gefieborgs lån: ') Hamra kapell. 2 ) Högbo, Söderala med Maråkers kapell, Njatånger med Nianfors kapell. resternorrlands län: ') Tynderö. ') Timrå. ') Alnö. 4 ) Skön. Jemilands län: ') Frostviken, Undersåker, Linseils kapell, Lillherdal, Hede, Vemdalen, Tennas med Ljusnedals bruk, Storsjö kapell. ') Marieby, Sunne, Norderön, Rödön. ') Frösön. Vesterbottens län: ') Mala kapell samt Lycksele och Äselo lappmarker ntom Lycksele socken med Örträsks kapell. 2 ) Umeå landsförs. med Holmsunds kapell. Norrbottens lån: ') Lappmarken samt Korpilombolo och Pajala socknar. 2 ) Neder-Lnleå, Neder-Kalii, Neder-Torneå.

14 94 Arealeos procentiska fördelning. Tab. B. Sveriges areal procentvis fördelad efter *) Ttan är beräknad i procent tf hela länet. Hirarje länssumma derför = 100. Detsamma gäller

15 olika grad af folkmängdstäthet. Ar Arealens procentista fordelning. 95 ock om hel» riket.

16 96 Folkmängdstäthet i Norrland. Då man frånräknar ett km. (3 10 mil) bredt bälte längs Bottniska viken samt ett område rundt oin Storsjön i Jemtland, har hela återstoden af Norrland mindre än 5 personer på qvkm. Samma låga folkmängdssiffra visar äfven nordliga och vestra Dalarne samt äfven de öfversta socknarne i Yermland. Allt detta, som sålunda sinter sig intill ofvannämnda ytterst glesa bygd, hvilken egentligen karakteriserar Lappland, omfattar med en folkmängdstäthet af 1 5 personer en yta om 92,317-2 qvkm. (= 808 qv.-mil) eller % af hela riket. Dessa båda stora vidder, för hvilka nu redogjorts, och der man öfverhufvudtaget aldrig träffar en socken med ens 5 personer pr qvkm., utgöra tillsammans 225,172-8 qvkm. (= 1,971 qv.-mil), motsvarande den ansenliga delen % utaf hela rikets mark (jfr tabb. A och B). Såsom nyss nämndes, har i Norrland hafskusten, likasom knstsocknarne vid Storsjön i Jemtland, den tätaste bygden, men rikedomen på folk är derför ingalunda stor, då vanliga folkmängdssiffran är 5 10, och då man sällan träffar härstädes socknar med flere än personer pr qvkm. I Norrbottens län finnes ingen socken af sistnämnda slag. Kommer man längre i söder, blir bygden rikare, men socknarne också vanligen mindre, i följd hvaraf vexlingarne äfven hafva lättare att kunna framträda. Vore förhållandet detsamma inom de nordliga trakterna, nemligen så att landet vore uppdeladt i en mängd mindre sockenområden, så skulle nog äfven här de allmänna dragen i befolkningens utbredning icke visa sig så föga skiljaktiga från hvarandra som de under n.v. förhållanden det göra. Mången floddal i Norrland är fullt ut så tätt bebygd som rikare trakter i södra Sverige (socknar kring Sundsvall erbjuda slående exempel härpå), men när bakom denna i dalen liggande rika bygd sträcka sig stora skogs- och bergstrakter, som äfven måste räknas till den egentliga bygden, så utfaller den statistiska medelsiffran låg, och landet i sin helhet kan ej få annat vitsord än att vara svagt befolkadt. Enligt svenska förhållanden anses Mälaredalen vara temligen godt bebygd. I sjelfva verket ställer man fordringarne då ej synnerligen högt, enär den relativa siffran vanligen håller sig mellan menniskor på qvkm. och endast undantagsvis går till eller derutöfver. Tager man derför denna siffra af minst 20 personer såsom mått på en tätare befolkning, då således allt hvad som understiger detta tal kommer att beteckna den svagare bygden, så blir det af särskildt intresse att se efter, hvar denna gränslinia framgår i vårt land. I stort taget, med frånseende således från mindre fläckar eller mindre utskjutande uddar ur det ena eller andra området, äfvensom af spridda fläckar i Norrland, kan man säga, att norra gränsen för den tätare odlingen går från Vaxholm till Upsala, derifrån nära rakt vesterut ehuru

17 Skilnaden mellan glesare och tätare bygd. 97 med en bugt ner mot Kristinehamn innan linien böjer sig åter till sjön Ofra Fryken i Vermland, hvarest hon brytes mot sydvest tills hon slutligen träffar Bohusläns öfre gräns. Största delen af Svea- och Götaland skulle alltså rara att räkna såsom godt bebygd, men härifrån måste man dock frånräkna åtskilliga icke obetydliga områden, såsom vissa trakter inom östra delen af Södermanland med Södertörn; gränstrakten mellan Svealand och Götaland eller den sedan gammalt under namn af Kolmorden, Tylöskogen och Tiveden kända skogs- och bergsbygden; samt vidare Småländska höglandet, utgörande detta senare ett temligen ensartadt område om minst 20,000 qvkm. (= inemot 200 sv. qv.-mil), som omfattar största delen af Jönköpings län, vestra och östra delen af Kronobergs län samt mer än norra hälften af Kalmar län. Till detta mera svagt befolkade (ehuru ej i nyssnämnda arealsiffra inräknade) område äro äfven att räkna angränsande remsor af Östergötland, Vestergötland och Halland. Hit hör anmärkningsvärdt nog också ön Gotland, hvilken i det hela taget måste räknas till våra mera svagt bebygda trakter, hvilket deremot icke är förhållandet med Oland. Af denna allmänna öfversigt öfver folkmängdens utbredning i vårt land bekräftas den gamla satsen, att det är låg- och slättlandet som bildar den tätaste bygden, under det att boningarne blifva allt glesare ju högre upp man kommer. Detta visar sig ock inom mindre områden, till exempel hvarpå kan anföras, att i vår rikaste bygd, slättlandet Skåne, snart sagdt hvarje förhöjning å marken motsvaras af en sänkning i folkmängdssiffran. Att så verkligen är förhållandet kan man tydligen se af ofvannämnda af Topografiska korpsen offentliggjorda folkmängdskartor, enär dessa åtföljas af särskilda höjdkartor, emellan hvilka alltså jemförelser kunna anställas. Då de folkmängdsgrupper, som innehållas i ofvanstående tabb. A och B, äro alltför detaljerade för att tillåta en allmän öfversigt, men deremot en åtskilnad, såsom nyss skett, mellan endast gles och tät befolkning torde vara alltför knapphändig, synas följande större grupper hålla en lämplig medelväg, nemligen så att Ofvanstående öfversigt uttryckt i svenskt gammalt mått blir:

18 98 Fördelning i glesare och tätare bygd. Efterföljande tabb. C och D äro med ledning af de tvenne föregående tabellerna A och B upprättade för att lemna en redogörelse enligt nyssnämnda gruppindelningar, och skola vi nu ingå på en kort analys af hvad dessa tabeller för hvarje län innehålla. Tab. C. Sveriges areal (i qvkm.) fördelad efter större grupper af folkmångdstäthet. År 1875.

19 Städernas folkmängdstäthet. 99 Hvad na till en början beträffar städerna i allmänhet och särskildt Stockholm» stad, är det att ihågkomma, att denna stads folkmängd här fördelats icke blott på den egentliga stadsplanen ntan äfven på tillhörande och mera landtligt bebygda område utom Malmarne, såsom Tab. D. Sveriges areal procentvis fördelad efter större grupper af folkmängdstäihet. Ar 1875.

20 100 Städernas folkmängdstäthet. Djurgårdens gamla landsförsamling med Ladugårdsgärde o. s. T. Samma anmärkning gäller ock om öfriga städer, i följd hvaraf städer med små eller inga s. k. jordar förete en relativt tätare befolkning än andra, som man eljest hade skäl att anse ega ett fullt nt så tätt om ej mera bopadt invånareantal. Detta förklarar hvarför Stockholms stad i fråga om befolkningstätheten (4,844 inv. pr qvkm.) icke blifver den första i riket, såsom man kunde vänta, utan måste lemna främsta rummet åt Oskarshamns stad (8,811). Sistnämnda stad eger ingen stadsjord utom sin tomt. De allra flesta städer hafva så stora landområden, att de icke kunna uppvisa mera än personer på qvkm., d. v. s. visserligen en befolkning som enligt ofvanstående skema skulle få anses vara mycket tät, om den gälde en landssocken, men väl icke kan så anses, när fråga är om en stad. I Skåne och åtskilliga andra län finnas socknar, som äro lika tätt befolkade som dessa städer, ja icke mindre än 11 städer i vårt land (jfr anm. till tab. A) uppgå med sin relativa folkmängdssiffra ej ens så pass högt och sålunda till mindre än 100 personer pr qvkm., hvilket motsvarar förhållandet i en vanlig tätt befolkad socken å landet. Skilnaden mellan land och stad i detta hänseende beror mest derpå, att å det förra är folket mera spridt i sina byar och gårdar, hvaremot i staden invånarne hafva slagit sig tillsammans på en fläck af sitt område, hvilket icke hindrar att ju ändock dessa s. k. småstäder, såsom kändt är, drifva en ingalunda oväsentlig landtmannanäring på sin jord. Det torde här vara skäl att erinra, det en stor folkmängdstäthet icke med nödvändighet behöfver förutsätta äfven trångboddhet, enär dessa båda saker egentligen icke hafva något med hvarandra att göra, då det väl torde höra till undantagen att icke tillräcklig plats finnes för uppförande af nödiga boningshus, om ock erfarenheten ådagalägger, att der folkhopen är stor, pläga bostäder icke finnas i samma rikliga mängd, som der åboarne äro spridda öfver en stor yta, hvilken då också vanligen lemnar god tillgång på byggnadsmaterialier. Bostadsöfverflödet i det svagt befolkade Norrland är allmänt kändt. Beträffande åter landsbygden och till en början särskildt Stockholms län, kan man ej undgå att anmärka, huru glest bebygdt detta län i sjelfva verket är, oaktadt det inom sig omfattar rikets hufvudstad, hvars närvaro tyckes böra i icke oväsentlig mån bidraga till ökningen af innevånaretalet uti omgifvande bygd. Föga mera än en femtedel af detta län kan anses vara någorlunda tätt befolkad, liggande området härför hufvadsakligen i länets sydvestra mot Mälaren vända del, hvartill ej då får räknas Södertörn, der endast spridda fläckar äro tätare befolkade. Hit höra ock bland annat öarne på ömse sidor utanför Norrtelge samt ett par socknar vester om nämnde stad. Af tab. A jemte anmärkningarne, till hvilka i

21 Folkmängdstätheten i oliks län. 101 allmänhet hänvisas för erhållande af kunskap om beaktansvärdt stor eller liten folkmängdstäthet inom hvarje ort, framgår att den invid hufvndstaden belägna Solna socken är den tätast befolkade i hela Svealand. *) Af Upsala län är en tredjedel någorlunda tätt bebygd, omfattande detta mest länets sydligaste del, hvartill då också räknas trakten kring Uppsala. Samma egenskap tillkommer äfven en liten fläck (Tuna och Alnnda socknar) midt i länet på gränsen mot Stockhohns län, samt området vid Dalelfvens mynning (Elfkarleby socken). Anmärkningsvärdt är, att man till denna mera befolkade bygd icke kan få räkna de socknar, hvaruti ligga Dannemora grufvor och de många bruken, de s. k. Dannemoraverken. Oaktadt såsom kändt är vid dessa industriela verk underhålles en stor arbetspersonal med hustrur och barn, synes dock detta icke förslå att stegra hela folkmängdssiffran till den höjd, att orten i sin helhet kan anses vara tätt befolkad, något som deremot nästan alltid karakteriserar den åkerbrukande, egentliga slättbygden. Detta förhållande är icke någonting utmärkande för Upsala län, utan kan ofta nog ådagaläggas äfven på andra trakter inom vårt land. I viss mån strider detta mot hvad man på andra håll iakttagit såsom regel, nemligen att industriidkande länder vanligen Sro tätare bebygda än mera rent åkerbrukande, och torde derför vår motsatta erfarenhet få anses innebära, att industrien hos oss ännu står efter landtmannanäringarne. Nära hälften af Södermanlands läns areal är någorlunda tätt befolkad och gäller detta isynnerhet om länets vestra delar (bland annat Vingåkersbygden) samt ännu niera de invid Eskilstuna och Mälarens strand derstädes belägna socknarne. Länets allmänna skaplynne att vara småknperadt förråder sig äfven genom en vexlande täthet i folkmängdens utbredning, så att det ej är möjligt att, utan att ingå i detaljer, redogöra för de stora dragen af densamma. Af Östergötlands län är ej en fullt så stor del tätt befolkad som af nyssnämnda län, men då folkmängden, der den i Östergötland koncentrerar sig, gör detta i långt högre grad än i Södermanland, så är förstnämnda provins också i det hela taget rikare befolkad än den senare. I Östergötland intager denna tätare bygd dessutom nästan ett enda sammanhängande fält, så att endast provinsens nordligare trakter och sydligare delar (Ydre och Kinda härad), samt socknar vid Kalmar läns norra gräns kunna sägas vara mer eller mindre svagt bebygda. Länets städer omgifvas i allmänhet af rik bygd, och då dessa allesammans äro belägna inom länets medlersta del, utmärker sig denna också i sin helhet för odling och beboddhet. Länets folkrikaste socken är Motala församling med Motala köping (107 pers. pr qvkm.). *) På förhand anmärkes här, att i Norrland finnes vid Sundsvall en ännn mera tätt bebygd locken (Skos).

22 102 Folkmängdstatheten i olika län. Jönköpings län är i allmänhet ganska glest bebygdt, ty knappt en fjerdedel af länet kan få anses ega en någorlunda tätt samlad befolkning, nemligen i länets nordöstra hörn, som stöter an mot Östergötland och söderut omfattar Vetterns södra ända, samt i länets sydvestra del, i h vars niidt Hvetlanda kan sägas vara beläget, då man ej faster sig dervid att åtskilliga socknar söder härinvid rätteligen icke höra till den rikare bygden. Vestra kanten af detta rikare område genomfares af Södra stambanan från Säfsjö station allt ned till Kronobergs länegräns. Nässjö socken med sin jernvägsknut tillhör ock den rikare bygden. Den magraste trakten är belägen i länets nordvestra del. Kronobergs län är i fråga om sin odling bättre än sitt rykte, ty man kan räkna 38 % af dess område till rikets tätare befolkade trakter (af Jönköpings län endast 23 %). Den som känner Småland endast efter de intryck, som man kan erfara vid en jernvägsresa på Södra stambanan genom landskapet, kan väl svårligen undgå att anse bygden vara särdeles mager och glest bebygd. Att orten är mager torde väl få lemnas obestridt, men dereraot är folkmängden ingalunda gles, åtminstone efter den måttstock, som här är tagen. Såsom ofvan redan antydt är, framgår jernvägen från Säfsjö station i Jönköpings län allt söderut till gränsen mot Kronobergs län endast genom sådana socknar, som icke äro sämre befolkade än hvad vanligt är inom Mälaredalen, och sammalunda är förhållandet genom hela Kronobergs län, då man undantager en enda socken, eller den som ligger invid länets norra gräns (vid Lamhults station). Genom Skåne fortsätter stambanan såsom man kan vänta endast genom tätare befolkade trakter, men öfvervigten till en början, d. v. s. i Kristianstads län, är ingalunda särdeles betydlig i jemförelse med förhållandet utefter jernvägen genom Kronobergs län, ty skilnaden torde knnna uppskattas till endast 7 8 personer pr qvkm. De glesaste bygderna i Kronobergs län ligga i länets nordvestra del (i Sunnerbo härad) och i dess nordöstra del (Uppvidinge härad), hvarest den allra svagaste befolkningsstyrkan inom länet är att söka i de socknar, som genomfaras af Nybro Säfsjöströms jernväg. I Kalmar län npptager den tätare bygden 40 % af länsarealen, fördelad på fyra särskilda områden, nemligen rundt om Gamleby-viken (som träffar hafvet vid Vestervik), vid Mönsterås och Pataholms köpingar, i hela Södra Möre härad jemte södra delen af Norra Möre, samt på nästan hela Oland. Den tätaste bygden ligger utefter Kalmarsund, men vid bafssidan af Öland träffar man äfven lika tätt befolkade socknar. Om man undantager Dalarne och Vennland, är Gotland det svagast bebygda län i hela Svea- och Götaland, ehuru det icke får förnekas, att Jönköpings län står mycket nära härintill. Af ön äro 80 # mer eller mindre glest bebygda. I allmänhet är öns södra del bättre befolkad än

23 Folkmängdstätheten i olika län. 103 den norra, och är det inom denna södra del som man finner de största fläckarne med tätare befolkning. Det anmärkningsvärdaste området härför anträffas vid öns sydöstra kust. Blekinge är den första provins, som man finner icke ega någon socken med gles befolkning, ntan äro alla socknar här mer eller mindre tätt bebygda. Utefter hafvet såväl på länets östra som södra sida träffas den bästa bygden, och af länets hela areal kan en sjundedel anses hafva verkligen tät befolkning. Bland rikets samtlige län intager Blekinge, då man räknar efter folkmängdstätheten, 3:e rummet, lemnande före sig endast Göteborgs och Bohus län (N:o 2) och Malmöhus län (N:o 1), Stockholms stad oberäknad. Fjerde rummet intages deremot af Kristianstads län, som föröfrigt är mycket ojenint bebygdt, egande länet nemligen socknar ej blott med temligen glest spridd befolkning utan äfven vidare i nästan alla gradationer, ända intill mycket tät sådan. Den glesare bygden (18-49 % af länet) ligger på gränsen mot Småland och Halland, den tätaste deremot isynnerhet på den sydliga del, der Simrishamn och åtskilliga fiskelägen finnas. Hofby socken utmärker sig här för sin synnerligen täta befolkning. Rik är bygden också omkring länets residensstad äfvensom inemot Kattegat (Skelderviken), hvarest Torekovs och ännu mera Båstads socknar äro anmärkningsvärdt folkrika. Dessa tvenne socknar jemte nyssnämnda Hofby hafva, alla tre med sina fiskelägen, en relativ folkmängd af personer pr qvkm., d. v. s. ungefår detsamma som tillkommer en mängd bland våra städer. Malmöhus län är jemte Blekinge det enda som ej eger någon socken, som kan sägas vara glest bebygd, utan är alltsammans tätt ända till mycket tätt befolkadt, hvilket isynnerhet utmärker de mera platta kustsocknarne vid hafvet. 14 socknar om tillsammanlagdt qvkm. (= nära 2 qv.-mil) hafva så tät relativ befolkning som personer. Härtill komma 2 socknar (Viken och Trelleborgs landsförsamling) med mera än 260 personer pr qvkm. (omkring 30,000 pr sv. qv.-mil), hvilka också äro de tätast befolkade socknar i hela riket, om man ej såsom landssocken räknar Trollhättan (i Elfsborgs län), hvilken eljest skulle intaga högsta rummet. Den glesa bygd, som utmärker vestra delen af Småland, fortsätter såväl inom tillstötande del af Vestergötland som inom Halland, der sådan bygd upptager icke mindre än 47 % af hela länsarealen. Kustlandet är deremot utefter hela sträckan godt bebygd till 1 2 mils bredd, hvilket norrut blir hela länets bredd, öfverstigande detta allt dock högst sällan 50 personer pr qvkm. Bohuslän intager i fråga om folkmängdstätheten första rummet näst efter Malmöhus län, och är det endast i provinsens nordligaste de- Stat. Tiditrift. 59:e haft. 2

24 104 Folkmängdatätheten i oliks län. lar och i den öster om Göteborg utskjutande udden (Landvetters och Härryda socknar), som man påträffar en glesare bygd. Eljest utmärka sig just de omkring Göteborg liggande socknarne för sin folkrikedom ( pr qvkm.). I öfrigt äro de vid hafsbandet utefter nästan hela provinsen belägna socknarne starkt befolkade, hvartill utan tvifvel det betydande fisket väsentligen bidrager. Ehuru Elfsborgs län är att räkna till våra mera tätt befolkade län, utgör dock den glesare bygden härstädes icke mindre än 43 % af länsarealen, hvaraf största delen faller inom Kinds härad, vid Smålandsgränsen. Eljest förekomma inom länets Yestgötadel åtskilliga spridda fläckar med svagare bygd, såsom inom Bollebygd, Vettle härad m. fl. På Dal är det de till Norge stötande socknarne, och de i södra delen af Valbo härad belägna, som äro svagast bebygda. S:t Peters och Fuxerna socknar, båda vid Göta elf, äro de tätast befolkade, och häribiand skulle med ännu mera skäl böra räknas Trollhättans socken med sina 355 personer pr qvkm (= 40,600 på sv. qv.-mil), men sistnämnda område är att mera anse som stad än land. Eljest blefve Trollhättan den tätast bebygda landssocken i hela riket. Skaraborgs län är särdeles jemnt och tätt bebygdt och intager detta län femte rummet bland rikets län. Den svagare bygden, som upptager blott en åttondedel af hela länet, tillhör mest Tiveden, på gränsen mot Nerike, samt några socknar i Vartofta härad invid Vettern. Tvenne små socknar, Vånib och Hornberga, hafva mera än 100 invånare på qvkm. I Vermland möta vi en provins, som är att räkna till våra mera glest bebygda, då som sådan är att anse öfver tre fjerdedelar af hela landskapet. Elfdalen, d. v. s. hela öfra hälften af Klarelf vens dalgång, är isynnerhet klent bebygd, då här anträffas icke ens 5 personer pr qvkm. Hela Venerns strandområde utmärker sig deremot för sin odling, och skjuter härifrån äfven en däld af likadan beskaffenhet upp mellan Glafsfjorden och Frykensjöarne, öster om hvilka detta område äfven sträcker sig, i sin nedre del råkande Elarelfven. Inom denna bugt ligga ock de tätast bebygda socknarne i länet, nemligen O. Emtervik och Boda (40 60 pers.). Örebro län omfattar till sin ena hälft en glesare bygd och till sin andra en folkrikare sådan, utgörande denna senare ett temligen afrundadt område med residensstaden som medelpunkt, närmast omkring hvilken också den tätaste bygden (högst 50 pers.) är att söka. De glesare trakterna tillhöra deremot de socknar, som ligga på gränsen mot andra län. Frånräknar man trakten omkring Lindesberg, är hela Vestmanlandsdelen relativt ganska folkfattig. Af Vestmanlands län är knappt en tredjedel någorlunda tätt bebygd, liggande denna trakt i ett sammanhängande område utefter Mälaren, och sålunda ftfven mötande de tillstötande länens likartade mark. Med inberäkning

25 Folkmängdstätheten i olika län. 105 af Örebro länsdelen blir provinsen Vestmanland i sin helhet ett ganska klent bebygdt landskap, och anmärkningsvärdt nog detta oaktadt sina många bergverk, dock sjunker folkmängdssiffran härstädes aldrig så lågt som i Vermland och de norra länen. Hvad som hittills räknats till tätare bygd, d. v. s. egande minst 20 personer pr qvkm., såsom vanliga förhållandet är i Mälardalen, blir i norra Sverige mycket sällsynt, utan nödgas man här mest göra skilnad mellan mera eller mindre gles bygd. Af hela Dalarne är endast \\ % någorlunda tätt bebygd i vanlig bemärkelse, liggande denna i några fläckar inom landskapets sydöstra del, hvilken i allmänhet upp mot Siljan är ej så glest bebygd som den öfriga delen. Här öfverst mötes man dessutom af den synnerligen magra socknen Särna med Idre kapell, som på en yta om nära 15 % af hela länet föder icke ens 1 person på qvkm., hvilket såsom redan anmärkt är eljest betecknar folkmängdsförhållandena i Lappmarken. Mera än hälften af länet har icke 5 pers. pr qvkm. Såsom liggande vid hafvet är Gefleborgs län relativt folkrikare än Dalarne. 3 % af länet (städerna inräknade) äro någorlunda tätt befolkade, med fördelning på trenne ställen, nemligen vid korset mellan Gefle Dala-jernvägen och norra stambanan, vid Ljusnans utlopp (söder invid Söderhamn) och söder om Hudiksvall. I öfrigt kan man anse nära två tredjedelar af länet temligen glest och en tredjedel mycket glest bebygd (det senare i nordvestra Helsingland), hvaribland det från Dalarne genom gränsförändring hitflyttade Hamra kapell framträder med lika anmärkningsvärdt låg relativ folkmängdssiffra, som framhölls nyss i fråga om Särna socken. Bland de Norrländska länen har intet så rik vexling i sin folkmängdstäthet som Vesternorrlands län, och här invid Sundsvall träffar man äfven de nordligaste socknarne i vårt land, som äro så beskaffade, att de kunna räknas till den tätare bygden. Af dessa socknar är det en, Skön, hvilken är så relativt folkrik (109 pr qvkm.), att man får förgäfves söka i hela Norrland och Svealand ntan får färdas allt ned till Östergötland innan man finner någonting jemförligt. Antagligen hafva de många sågverken kring Sundsvall väsentligen bidragit till den hopade befolkningen derstädes. Den mycket glesa bygden deremot intager ej fullt hälften af Medelpad (mot Jemtlandssidan) samt något mera än hälften af Ångermanland (öfre Ådalen och öfre till Lappmarken angränsande delen af Norra Ångermanland). Bodums socken är den svagast befolkade inom länet (1-3 pers. pr qvkm.). Kring Storsjön i Jemtland finnes, såsom redan påpekadt är, en efter ortens förhållanden god bygd, om den också ej kan räknas till den "tätare" bygden, och deribland framstår såsom den bästa just den i sjelfva Storsjön belägna Frösön (17 pers. pr qvkm.). I öfrigt är länet särdeles klent befolkadt; det är det näst sämsta i hela riket. Den för Lappmarken

26 106 Folkmägdstätheten i olika län. utmärkande låga befolkningssiffran (mindre än 1 pers. pr qvkro.) tillkommer mera än en tredjedel af länet, sträckande sig sådan obygd från Lappmarken ntefter Norska fjällryggen allt ned mot och in i Dalarne och upptagande sålunda bland annat hela Herjedalen, om man frånräknar Sveg och nedanför liggande socknar, som äro litet bättre befolkade. Mången fjällklump, som sträcker sig milsvidt omkring i Jemtland och i öfre delen af Herjedalen, saknar bofasta men ni skor; på sin höjd träffar man här några nomadiserande lappar. Umeå landsförsamling (med 11 pers. pr qvkm.) är den folktätaste i Vesterbottens lån. Den närmaste graden härunder (5 10) tillhör de andra kustsocknarne, och allt det öl riga af det s. k. nedre landet jemte Lycksele socken och Örträsk kapell liar ännu mindre folkmängdstäthet (1 5). Lappmarken i öfrigt (57 % af länet) har mindre än 1 menniska på qvkm. I vår nordligaste och relativt folktomaste trakt, Norrbottens län, är 9 pers. pr qvkm. det högsta som tillkommer någon socken (Neder-Luleå). Den närmast härunder i befolkningens täthet kommande bygden tillhör likasom i Vesterbottens län det s. k. nedre landet, hvars öfversta del dock, Korpilombolo och Pajala socknar, icke höjer sig öfver den för Lappmarken utmärkande. Sistnämnda obygd intager 81 % af hela länets yta. Här utefter länegränsen mot Vesterbottens lappmarker träffar man den glesaste bygden i hela vårt land, nemligen Arjeplougs socken, der medelfolkmängden uppgår till endast 0-09 på qvkm. (10-6 på qv.-milen). För att gifva rätt betydelse åt denna siffra bör ihågkommas, att hon gäller en socken, som har, oberäknadt 12 qv.-mil vatten, en ytvidd om 120 sv. qv.-mil, och hvilken alltså är större än något län söder om Dalelfven, med undantag endast af Vermland. Blott 1,267 menniskor lefva (år 1875) på Arjeplougs ofantliga yta. Man kan härmed jemföra den andra ytterligheten, Oskarshamns stad, som derest den omfattade 1 qvkm. skulle med samma folkmängdstäthet som år 1875 hafva egt 8,800 invånare, eller hvilken, om dess yta vore ] sv. qv.-mil, skulle hafva intagit en rangplats bland verldens städer med sina 1,006,000 menniskor. Stockholms stad nnder sistnämnda förhållande finge nöja sig med 552,000 invånare. Af den redogörelse, som nu lemuats för folkmängdens utbredning i h varje län, torde såsom allmän regel hafva framgått, att folkmängden glesnar af mot norden. Detta framstår ännu tydligare af efterföljande tabell E, der länen äro sammanförda efter den gamla historiska indelningen i Svealand, Götaland och Norrland med Lappmarken.

27 Folkmängdstätheten i olika landsdelar. 107 Tab. E. Summarisk fördelning af Sveriges areal efter folkmängdstätheten. Sammanfattas denna tabells innehåll till att redogöra endast för de tvenne hufvudklasserna "glesare" och "tätare" befolkning, så visar sig att Den tätare bygden, som i rikets sydligare del alltså upptager mera än hälften af området, krymper ihop mot norden ända till en obetydlighet, så att riket i sin helhet får endast något öfver en sjettedel af sitt område till att vara jem förlig eller åtminstone icke sämre än hvad Mälarens gamla bygd kan uppvisa. Vid en granskning af tab. A eller tab. B finner man såsom allmän regel för hvarje län, att områdena för de olika grupperna af folkmängdstäthet växa till en viss punkt, hvarefter de åter aftaga, äfvensom att denna maximipunkt oftast ligger närmare åt venster, d. v. s. åt det glesare hållet, och detta desto mera, ju glesare bygden är. I följd häraf ligger också hos de nordligaste länen den areala maximipunkten redan i den aldra glesaste folkmängdsgruppen, ehuru det är troligt, att om folkmängden vore här efter de lokala förhållandena uppdelad i flere grupper,

28 108 Folkmängdstätheten i»ldre tider. maximum för arealen skulle äfven inom dessa trakter intaga ett med sydligare och mera befolkade orter likartadt läge. Denna maximipnnktens benägenhet att hålla sig närmare åt venstra (glesare) hållet vållar, att den också ligger till venster om (under) länets medelr-folkmängdstäthet Så t. ex. är af Malmöhus län den största arealen (958-1 qvkm.) bebodd af personer, men i medeltal bo inom detta län 71 personer på hvar qvkm. (enligt efterföljande tab. F). I Kristianstads län ligger tyngdpunkten (1,130-4) i gruppen 30 40, eller hos 35 personer om medeltalet tages, under det att rätta medelsiffran är 37, o. s. v. Onekligen spelar denna maximi- eller tyngdpunkt en vigtig rol inom hvarje ort, hvadan det skulle vara icke utan intresse att undersöka t. ex. hvilka rubbningar i dess läge skulle vållas vid en större eller mindre ökning på den ena eller andra sidan af densamma, men då en sådan undersökning skulle måhända blifva här nog vidlyftig, synes den lämpligare kunna företagas i en framtid, om en gång en dylik utredning som den här föreliggande återapptages, då resultaten också kunna bekräftas genom vunnen erfarenhet. För deu bakom oss liggande tiden finnas beräkningar gjorda endast för folkmängdstätheten i hvarje län och hela riket vid olika tidpunkter, räknade från *) För riket i sin helhet ställer sig utvecklingen i folkmängdstätheten sålunda : Till sistnämnda siffra bidraga landets delar på detta sätt: I fråga om hvarje läns folkmångdstäihet år 1875 hänvisas till efterföljande tab. F. En jemförelse mellan Sverige och åtskilliga andra länder utfaller sålunda.- *) Jfr tab. Litt. A & sid. 4 i Sammandraget till K. M:8 Befallningshafvandes femaraberättelaer

29 Folkmängdstätheten i utlandet. 109 Såsom synes intager Sverige i fråga om den specifika folkmängden en mycket låg plats bland Europas öfriga stater. Vissa områden af vårt land äro dock jemförliga med utlandets. Så t. ex. har Malmöhus län fullt samma folkmängdstäthet (71) som Frankrike (70); Skåne i sin helhet (51) och Bohus län (50) hafva samma som Danmark (50). Malmöhus län är tätare befolkadt än Danska öarne med afdrag af Köpenhamn (63), men öfverträffas af dessa, om hufvudstaden inberäknas (80). Jutlands folkmängdstäthet (33) håller sig ungefär midt emellan Kristianstads (37) och Sallands (28). Deremot öfverträffar Sverige i sin helhet grannländerna Norge och Finland. För att vara fullt rättvis vid sistnämnda jemförelse, bör man ej förglömma, att Sverige går med en betydlig del långt sydligare än de båda grannländerna. Fråndrager man derför Götaland, hvilket i det närmaste motsvarar denna öfverskjutande del, så framträder följande förhållande: Likheten i såväl areal som folkmängd och i följd deraf äfven folkmängdstäthet är i ögonen fallande. Sveriges öfvervigt öfver grannländerna kan alltså sägas bero af Götaland med en areal om 87,107 qvkm. och 2,522,547 invånare (år 1875), hvaraf betingas dess folkmängdstäthet 29-o. Medelego vidd. Enligt den betydelse som ofvan är gifven åt medelegovidd, skulle härmed förstås omfånget af den jordyta, som i medeltal tillkommer hvarje innebyggare inom ett visst område. Vid den nyss gjorda redogörelsen för folkmängdstätheten är här, såsom man numera allmänt gör, qvadratkilometern tagen såsom ytenhet, men då detta mått skulle för medelegovidden blifva alltför stort, kan man mycket lämpligare taga hundradelen deraf, eller hektaret, såsom måttenhet. Problemet blifver

30 110 Förhållandet mellan folkmängdstäthet och medelegovidd. alltså att söka utreda, huru många hektar land tillkomma öfver hufvud hvarje innebyggare i olika delar af riket, om man nemligen tänkte sig, att en sådan allmän fördelning af jorden skalle verkställas. Uttryckt med andra ord skulle problemet kunna också sägas blifva en undersökning om huru mycket jord erfordras uti olika landsdelar för att under n. v. förhållanden föda hvarje dess invånare, smått och stort öfverhufvud räknadt. Härvid bör man dock ej förbise, att man då antager att ensamt jordbruket med dess binäringar skulle föda landets bebyggare, hvilket likväl strängt taget icke är riktigt, enär åtskilliga förvärfskällor ju finnas, som ej direkte uppkomma från egoområdet. Då det skulle måhända leda till nog stor vidlyftighet att för hvarje socken beräkna niedelegovidden, har någon dylik beräkning icke här verkstälts. I sjelfva verket vore också en sådan undersökning temligen öfverflödig, då man har folkmängdstätheten för hvarje socken uträknad, enär härur med lätthet kan härledas medelegovidden. Förestående tabb. A E kunna sålunda förvandlas till att redogöra för den sistnämnde, om i kolumnhufvudena för folkmängdstäthets-grupperna insättas de tal, som utvisas af följande reduceringstabell: Denna reduceringstabell använd på tab. A visar, att exempelvis af Stockholms län äro 66-6 qvkm. så bebodda, att öfverhufvudtaget på hvar af dess invånare belöpa sig 10 à 20 hektar mark. Detta belopp (= 20

31 M edelegovidd i olila landsdelar. 111 à 40 tunnland*) är också det mesta som kommer på någons lott, om en delning af länet skulle sockenvis verkställas. En dylik fördelning af den folkrikaste socknen inom samma län skulle deremot lemna endast l-oo à lui hektar på hvar sockenbo. Likartad delning af Skånes tätast bebodda socknar visar, att här får hvar och en åtnöja sig med 30 ar (ej fullt 20 kappland). I såväl Malmöhus som Blekinge län är jorden sådan, att det mesta som härstädes erfordras för att föda en menniska är 4 à 5 har (8 à 10 t:d) mark, hvaraf i sjelfra verket då icke alltsammans utgöres af odlad jord. I Oskarshamns stad tillkommer hvar stadsbo endast 1 ar (f kappl.), då uti rikets motsatta ytterlighet, Arjeplougs socken, hvar inbyggare får på sin andel 1,078 har (= 2,183 t:d). Med här antagen måttstock på glesare och tätare bygd utfaller i allmänhet en jorddelning så, att på hvar invånare belöper sig i mycket gles bygd minst 20 har,» temligen gles» 5 20»» någorlunda tät» 2 5»» tät» 1 2»» mycket tät a mindre än 1» Då nu gränsen mellan den glesare och tätare bygden sättes vid 5 bars (10 t:ds) medelegovidd, så framgår af redan gjord utredning, att 55-5 % af Götalands område, 21-3»» Svealands» 0-4»» Norrlands» eller öfverhufvudtaget 16-3 % af hela rikets mark äro så beskaffade, att för n. v. erfordras för hvar der boendes uppehälle mindre än nämnda 5 har jord (åker, äng och utmark). Huru förhållandet utfaller om jordfördelningen deremot verkställes länsvis framgår af efterföljande tabell F. Tänker man sig nu, att ett landtmäteri verkligen blefve länsvis utfördt sådant efterföljande tabell antyder det, så blifver första frågan: hvad form komma egofigurerna att utvisa? För att delningen må kunna rätt utföras, måste man först tänka sig, att länsinvånarne vore jemnt fördelade på hela ytan som skall fördelas, så att hvar och en finge lika långt till sin granne och att han komme att stå i midten af sitt blifvande egoområde. Vidare måste man fordra af förrättningsmannen, att delningen verkställes så, att alla egofigurerna blifva likformiga, så att icke en blir cirkelformig, en annan triangulär, en annan åter qvadratisk o. s. v., äfvensom att hvarje jordegares område sluter tätt intill grannens, ty om några slags mellanrum härvid uppstå, så vore naturligtvis *) Man ihägkomme, att 1 hektar är i det aldra närmaste lika med 2 svenska tnnnland (noga räknadt = 2'0257 t:d).

32 112 Folkmängdstäthet och medelegovidd, länsvis. Tab. F. Folkmängdstäthet, medelegovidd oeh medelafstånd i Sverige, länsvis, år 1875.

33 Formler for beräkning af medelegovidden. 113 delningen ej rätt utförd. Den enda matematiska figur som uppfyller alla dessa vilkor är sea-sidingen, och skulle alltså en landtmäterikarta öfver medelegovidden i hvarje län förete endast sex-sidiga figurer, uti hvilka medelpunkterna representerade hvar sin länsinnevånare. Åfståndet mellan dessa medelpunkter, d. v. v. mellan hvarje innebyggare, äfvensom storleken af den sexsidiga egofigurens sida i hvarje län och hela riket befinnes enligt beräkning vara sådant, som vidstående tabell F det närmare utvisar.*)

34 114 Karta öfver medelegovidden. Här bifogade planche eller karta visar, hurudan en landtmäterikarta, sådan denna na är beskrifven, skalle i verkligheten gestalta sig. Kartans skala är 1_20000 d. v. s. densamma som användes för Ekonomiska kartverkets konceptkarta, och blefve derför, om man utförde egodelningen på detta kartverk, egofignrerna precis lika stora som den bilagda kartplanchen utvisar det. Kartan innehåller 11 rutor, hvaraf en gäller för hela riket, en för Stockholms stad och öfriga nio för lika många län. För att ej öfverlasta planchen äro inga figurer ritade för de återstående länen, men deras plats i serien är angifven mellan närmast lika folktäta län. Emedan rutorna äro ordnade efter olika grad af folkmängdstäthet, har Riket fått sin plats mellan Vermlands län å ena sidan samt (Gefleborgs, Kopparbergs och) Vesternorrlands å den andra, Hvarje länsruta är 1,000 m. i längd och i bredd och innehåller således 1 qvkm. = 100 har (= 203 t:d). Olikheten mellan länen är af kartan särdeles i ögonen fallande. A ena sidan bör man i Stockholms stads ruta kunna räkna nära 5,000 små egofigurer med hvar sin égare i midten, då å motsatta ytterligheten eller i Norrbottens län invånaren icke får rum för en enda egofigur inom rutan. I Malmöhus läns ruta synas 67 punkter, representerande hvardera en länsinvånare. De i rutans kanter liggande egofigurerna äro af hennes gränslinier afskurna, men om medelst de sålunda uppkomna egostyckena dels de förut nästan hela egofignrerna fullkomnas, dels nya sådana sammansättas, så skalle 4 hela figurer tillkomma. Härigenom fås tillsammans 71 figurer med 71 punkter, d. v. s. 71 menniskor på qvkm., hvilket just är folkmängdstätheten i Malmöhus län. I rutan för riket i sin helhet räknar man 7 hela och 4 halfva egofigurer, samt 6 mindre delar deraf. Inom 1 qvkm. inrymmas derför nära 11 egoområden, d. v. s. nära 11 invånare, hvilka derför få hvar på sin lott 9-28 hektar. Sidan i en sådan egofigur är (enligt tab. F eller kartans skala) 189 m., och afståndet mellan tillstötande egofigurers medelpunkter (= mellan grannarne) 327 m. Inom rutan för Jemtlands län rymmes visserligen en hel egofigur, men ingen ytterligare hel sådan. Norrbottningen deremot får icke plats för sitt område inom rutan. arealen för tvenne områden, så förhälla sig enligt (3) Äro A och A l lika eller afse de samma område, sa är Medelafståndet minskas alltså vid iblkmängdstillväxt icke direkte med ökad folkmängdssiffra, utan med qvadratroten nr detta tal. För att alltså exempelvis i en socken afståndet mellan grannarne må blifva hälfttn af det nuvarande, måste socknen blifra 4 gånger så tätt bebvgd.

35 Afståndet mellan landets invånare. 115 För de gradationer i folkmängdstätheten, som här ofvan i tab. A gjorts socknarne emellan, kan den bifogade kartan äfven tjena till upplysning, hvarvid som typ för en folkmängdstäthet af mindre än 1 person gäller Norrbottens län. 1 5»» Jemtlands län. 5 10»» Vesternorrlands län »» Riket »» Jönköpings el. Vermlands län »» Uppsala län »» Östergötlands län »» Kristianstads län »» Malmöhus län. De figurer alltså, som å kartan ligga till höger och under Uppsala län, representera alla endast glesare bygd. 1 fråga om Lappmarkens mycket glesa socknar gäller dock strängt taget Norrbottens länsfigur icke som typ. Om man för Arjeplougs socken ville upprita egofiguren, rymdes den på höjden icke ens inom hela kartaus ram. Sidan i sexhörningen här håller mera än 2 km. i längd och afståndet mellan hvar person, om man tänkte sig invånarne på lika stort afstånd från hvarandra utplanterade på socknens yta, blefve mera än 35 km., d. v. s. J svensk mil mellan hvar och en! Det är här sagdt (i slutet af noten å sid. 114), att afståndet minskas med qvadratroten ur den ökade folkmängden. Ett tydligt exempel på sådant förhållande visar kartan för Malmöhus och Jönköpings län. Med 4 ggr så tät folkmängd har nemligen det förra länet medelafstånden jemnt hälften så stora som i Jönköpings län. Man finner af detta, huru verkligen svårt det är, att bringa folkmängden tätare tillhopa mot hvad den vid en viss tidpunkt är. Om medelafståndet mellan hvar Stockholmsbo enligt ofvan gjorda antaganden är 15 m., så skulle totala/ståndet mellan alla 152,585 stadsboarne blifva 15 gånger detta antal eller 2,289 km., eller nogare räknadt 2,356 km. (enligt formeln i noten å sid. 113). För Stockholms län blefve motsvarande totalafstånd 34,136 km., o. s. v. ända till slutsumman för hela riket, som utfölle med 1,434,545 km., hvilket med andra ord skulle säga, att den som ville besöka rikets alla inbyggare skulle få färdas 1,434,545 km. eller 12,557 sv. mil. I afseende å dessa totalafstånd är dock att anmärka, att de i sjelfva verket utfalla alldeles för stora, emedan inbyggarne icke äro enligt antagandet jemnt spridda öfver landet utan äro förenade i vissa centra, såsom i hus, byar och städer. Ett riktigare uttryck för distanserna inom landet erhölle man derför, om man kände antalet af t. ex. hus eller byar, då afståndet mellan dessa kunde tagas till måttstock, men sålänge sådan kunskap saknas, nödgas man hålla sig till endast folkmängden. Emeller- Bättelse. Haft. 59, «iâ. 115, r»a 8 nedifrån star: 12,557; läs: 134,213.

36 116 Afståndet mellan landets invånare. tid kunna de angifna värdena för totalafstånden mellan hvar invånare få anses ega åtminstone relativ giltighet vid jemförelse mellan olika landsdelar. Man finner alltså, för att hålla oss till endast ett exempel, att oaktadt Malmöhus län eger 333,924 och Norrbottens län 83,356 invånare, så behöfver den som ville besöka de förra färdas icke ens hälften af den vägsträcka, som vore erforderlig inom senare länet. Siffrorna knnna derför tjena till någon ledning för bedömandet af olikheten i behöfliga tjensteresor för domare, läkare, prester, fogdar, länsmän, postbad m. fl. dylike, som hafva att ställa sig i direkt beröring med landets inbyggare. Elis Sidenbladh.

37 Densite de la population et territoire de chague habitant de la Suede en 1875.

38

39 Om antalet af i Norge år 1875 befintliga personer, födda i Sverige. Ur de svenska församlingarne pläga årligen utskrifvas 1,500 à 1,800 personer för utflyttning till Norge, men deremot inskrifvas samtidigt i våra kyrkoböcker enligt erfarenheten under senare år vanligen blott 400 à 500 personer, såsom kommande från Norge. Då alltså motströmmen icke uppväger utströmmen härifrån, så bör i Norge finnas ett icke obetydligt antal personer, härstammande från Sverige. Af de till Norge utresta svenskarne stanna dock icke alla der; några gå troligen längre vesterut såsom emigranter till Ameiika, andra komma åter med eller utan anmälan, och i tidens längd myllas mången ner i Norges jord. Vid 1870 års folkräkning anträffades här i landet 2,570 personer med Norge som födelseort, hvaremot man vid folkräkningen år 1865 i Norge inräknade i dess folkmängd 15,784 personer med svensk födelseort. Sedandess har antalet svenskfödda med vistelseort i Norge betydligt ökats, hvilket visade sig vid den sista folkräkningen derstädes d. 31 Dec Detta framgår närmare af efterföljande tabeller, hvartill materialier benäget meddelats af Direktören för Norges Statistiska Centralbyrå. Sistnämnda dag funnos i Norge 26,948 äldre personer jemte 2,392 barn eller tillsammans 29,340 personer födda i Sverige, hvaraf dock icke alla utan 28,231 uppgåfvo sig vara i Norge bosatte. Dessutom räknades ombord på norska fartyg i utlandet 1,519 svenskfödda, af hvilka likväl större delen (1,063) ansågo sig vara svenske sjömän. Hela antalet personer som, ehuru födda i vårt land, angåfvo Norge som sin rätta bostad, utgjorde 28,668 personer, nemligen 16,373 af mankön och 12,295 af qvinkön. (Jfr tab. N:o 1.) Största antalet eller mera än en fjerdedel af det hela anträffades i det till Bohuslän, Dalsland och Vermland angränsande Smaalenenes Amt, och dernäst har folkströmmen dragit sig till Akershus Amt och Kristiania stad samt Jarlsbergs och Laurviks Amt, så att i dessa tre amt jemte hufvudstaden, hvilka tillsammans (jemte en liten del af Buskeruds Amt) omsluta Kristianiafjorden, funnos icke mindre än 18,654 i Sverige födda personer eller 64 % af hela antalet, hvaraf dock en mindre del (411 pers.) icke hade fast bostad i Norge, utan voro bosatta i Sverige. Uti de tre amt, Buskeruds, Brattsbergs samt Nedenœs Amt, som ligga närmast vester om nämnda centrum, mötte man vidare, isynner-

40 118 Antalet i Norge befintliga svensk-födda personer. het utefter hafsbandet, rätt många svensk-födda personer (tillsammans 3,673 personer), men längre i vester blefvo de i allmänhet sällsynta. Deremot anträffades ett icke obetydligt antal uti det till Vermland och Dalarne angränsande Hedemarkens Amt (1,820). Uti det utefter Svenska Lappmarken liggande Nordlands, Tromsö och Finmarkens Amt fannos 2,868 personer med svensk födelseort. Af sam t lige de i Norge vid folkräkningsdagen anträffade personerna med födelseort i Sverige, uppehöllo sig 19,557 på landet och 9,783 i städerna. (Jfr tab. N:o 2.) Bland dessa fannos alla åldrar representerade, fråu och med spenabarnet ända intill 100-åringen, men intaga de mera arbetsdugliga åldersklasserna isynnerhet af mankönet en öfvervägande proportion, livilket visar att flertalet af de personer, som ehuru födda i Sverige, nu säga sig vara bosatta i Norge, egentligen äro att räkna till hvad man kallar Tal). N:0 1. Antal personer, som vid folkräkningen i Norge den 31 Dec uppgifvits vara födda i Sverige.

41 De svensk-föddas vistelseort i Norge. 119 arbetssökande, hvaraf väl mången slutligen med eller mot sin vilja kommer åter till fädernejorden. Det är anmärkningsvärdt, att bland dessa fnnnos 7,745 gifte män, men endast 5,351 gifta qvinnor. Den stora öfvervigten på männernas fiida torde förklaras deraf, att en mängd gifta män begifver sig af till Norge för längre eller kortare tid, lemnande sina hustrur hemma i Sverige. Till en del torde förhållandet kunna ock förklaras derigenom, att mången i Sverige född man tager sig en Norsk hustru. Naturligtvis finnes det dessutom mången Norsk man med hustru från Sverige. I öfrigt bör ej lemnas oanmärkt, att åtskilliga här i landet födda, som nu anträffats i Norge, rätteligen ej kunna sägas härstamma från Sverige, om de nemligen egt Norska föräldrar, som vid barnets födelse uppehållit sig inom Sveriges gränser. Angående ålder och civilstånd i öfrigt jfr Tab. N:o 3. Tab. N:o 2. Vistelseorten i Norge för de personer, som vid folkräkningen derstädes d. 31 Dec uppgifvits vara födda i Sverige. *) Till Åkers fögderi äro här äfven räknade Kristianias förstäder Öster-Åker (393 m qt. = 717 pers.) och Vester-Aker (191 m qv. = 435 pers.). Frän d. 1 Jan ira dessa förstäder med staden införlifvade. Stat. Tidtkrift. 59:e häfi. 3

42 120 De svensk-föddas vistelseort i Norge. Tab. N:0 2. (Forts.) *) Se noten & föreg. aidt.

43 De svensk-föddas vistelseort i Norge. 121 Tab. N:o 2. (Forts.)

44 122 De svensk-föddas vistelseort i Norge. Tab. N:o 2. (Forts.)

45 De svensk-föddas vistelseort i Norge. 123 Tab. N:o 2. (Forts.)

46 124 De svensk-föddas vistelseort i Norge. T»b. N:o 3. (Forts.)

47 Ålder, kön och civilstånd. 125 Tab. N:o 2. (Forts.) Tab. N:o 3. Ålder, kön ock civilstånd för de personer, som vid folkräkningen i Norge den 31 Dec uppgifvits vara födda i Sverige.

48 126 Ålder, kön och civilstånd. Tab. N:0 3, (Forts.)

49 Ålder, kön och civilstånd. 127 Tab. N:o 3. (Forts.)

50 128 Ålder, kön och cmlstând. Tab. N:o 3. (Forts.) Elis Sidenbladh.

51 Om ett Stereogram öfver Sveriges befolkning. (Härjemte 1 planche i färgtryck.) För att på ett för ögat tydligt sätt framställa statistiska förhållanden, har man, såsom kändt är, länge nog begagnat sig af vissa grafiska beteckmngssätt, eller s. k. diagram. Medelst sådana kan man dock strängt taget icke komma längre än till tvenne dimensioner, d. v. s. till dem som det för diagrammets uppritande använda papperets yta eger (längd och bredd). Emellertid är detta i många fall icke tillräckligt, hvadan försök icke saknas att framställa äfven en tredje dimension (höjd). Ett anmärkningsvärdt exempel på en framställning i sistnämnda hänseende erbjuder det diagram, som finnes intaget i Svenska befolkningsstatistiken för åren (3:e afd.) och hvilket redogör för antalet lefvande födde i Sverige under hvarje qvinqvenniam samt folkmängden inom femåriga åldersklasser under åren De tre variabla qvantiteter, som här alltså framställas, äro : antal, ålder och tid. Detta diagram, utfördt i större skala och fullföljdt till senare år samt slutligen äfven ådagaläggande skilnaden till kön, har varit förevisadt vid flere verldsutställningar och vetenskapliga kongresser, hvarvid det ådragit sig icke ringa uppmärksamhet*) såväl för sjelfva framställningssättet som för ämnets innehåll, detta senare så mycket mera som intet annat land veterligen eger materialier för en dylik framställning. Diagrammet finnes derför ock återgifvet i åtskilliga utländska lärda arbeten. För hvarje diagram i vanlig mening kan man alltid tänka sig ett kors af tvenne axlar ligga till grund. G. Zeuner, professor vid Polytechnicum i Zurich, har deremot (1869) uppställt ett annat system, nti hvilket man begagnar sig af trenne axlar och hvarvid man sålunda har att tillämpa analytisk geometri för tre koordinater. För demonstrationen af ett sådant system är man då nödsakad att begagna sig af perspektivritningar eller, hvilket blir ännu tydligare, af en solid figur ("solidt diagram"). Det är klart, att om också teoretiskt taget åtskilliga statistiska data kunna medelst detta system bättre och riktigare än genom andra fram- *) Såsom bidrag till diagrammets historia kan här antecknas, att det rid verldsutatällningen i Pari» 1867 blifvit af Sveriges n. v. Koanng demonstreradt för Kejsar Napoleon III.

52 130 Stereogrammets konstruktion. ställas, så böra dock sådana praktiska svårigheter möta för sjelfva utförandet, att metoden icke kan vara synnerligen om egentligen ens något använd. Helt nyligen har dock ett.märkligt arbete i denna väg blifvit utfördt, hvilket utom sin allmänt vetenskapliga betydelse har för oss svenskar en särskild sådan derutinnan, att just ofvannämnda statistiska diagram öfver svenska folkets lifsutveckling sedan 1750 ansetts vara af den vigt, att det tagits som ämne för den nya metodens användning. Chefen för Italiens statistiska embetsverk, L. Bodio, tillkommer äran af detta särdeles intressanta arbetes utförande, hvilket verkstälts af L. Perozzo, ingeniör-kartograf vid nämnda verk. Uti en mémoire i ämnet*), der Hr Perozzo närmare redogör för hittills brukliga framställningssätt för demografiska data i allmänhet, föreslår han att kalla det så att säga solida diagrammet för stereogram, och tyckes denna benämning väl värd att godkännas. Bifogade planche **) söker att åskådliggöra ifrågavarande stereogram och redogör alltså enligt rubriken för: "Absoluta antalet lefvande födda mankön och deras afkoinlingar, klassificerade efter ålder, enligt resultaten af folkräkningarne i Sverige " Här är sålunda frågan endast om mankönet. Ett för qvinkönet utfördt likartadt stereogram skulle i det stora hela förete ungefär enahanda utseende, som mankönet utvisar. Stereogrammets konstruktion är i korthet följande. På vertikala bakplanet räknas nedifrån uppåt antalet individer medelst de gröna s. k. isodemiska (= lika folkstarka) linierna. Dessa äro egentligen att tänka sig som afskärningar af horizontala plan, hvarför de ock (å original-stereogrammet) sedda rätt framifrån synas som räta linier och icke krokiga, hvilket deremot flerstädes är förhållandet å planenen, der perspektivritning måst användas. På bottenplanet räknas åldrarne, de yngsta längst innerst, de äldsta längst fram. Sedda från sidan visa sig (de svarta) linierna utmärka vertikala plan. *) Statistique graphique. Sur la représentation graphique d'une collectivité d'individus dans la succession du temps, et en particulier sur les diagrammes à trois coordonnées. Rome Afhandlingen finnes dessutom på originalspråket, Italienska, intagen i Annali di Statistica. Ser. 2:a, Vol. 12. Den är desslikes i tysk öfversättning införd i Conrads Jahrbucher fur Kationalökonomie und Statistik; Neue Folge, 1:1 2, samt beledsagad af anmärkningar af W. Lexis, en känd författare inom ifrågavarande område. **) Hr Bodio har haft den artigheten att förära Svenska Statistiska Centralbyrån ett i gips väl utfördt exemplar af stereogrammet jemtc deraf tagna fotografier samt dessutom ett för denna tidskrift nödigt antal exemplar af en chioraolithografisk teckning, hvarigenom det blifvit möjligt att här åskådliggöra den nya grafiska metoden. Teckningen eller planchen är utförd i ^:dels storlek af stereogrammets och har likasom originalexemplaret italiensk text. Det till Sverige öfversända stereogrammet är försedt med inskriptioner på latin.

53 Genom stereogrammet åskådliggjorda förhållanden. 131 Längs fram på bottenplanet (likasom öfverst på bakplanet) angifvas folkräkningsåren (tiden) vid ändpunkterna af de röda linierna. De härigenom gående vertikala planen likasom de vertikala plan, som tillhöra de qvarlefvande (blå linierna), skära hvarandra och bakplanet under lika stor vinkel (60 ). Härigenom har den ursprungligen horizontala, mot åskådaren vända axeln blifvit upplöst i tvenne, hvarigenom mera symmetri erhållits, men synes detta icke vara nödvändigt, utan hade det röda planet äfven kunnat ställas vinkelrätt mot bakplanet, då det blå fått en lutning deremot af 45. Den öfversta (svarta) linien visar, hurusom antalet födda gossar varit från medlet af förra seklet allt intill våra dagar i ständig stegring, dock ingalunda med jemn utveckling utan stundom till och med företeende sänkningar. Märkligt i senare hänseendet är tillbakagåendet under den femårsperiod, som markeras af årtalet 1775 såsom slutpunkt, vidare den stagnation som fortgår under åren och stagnationen under åren samt slutligen den djupa inskärningen för perioden År 1875 slutar linien vid talet 336,000, hvilket var det antal gossar, som föddes i vårt land under femårsperioden Motsvarande tal för var endast 317,000, men utgjorde deremot för den höga siffran af 339,000. Innan vi gå vidare, böra vi först erinra oss, hurusom äfven döden måste lyda bestämda lagar, så att han bland barnen tager bort en viss gifven del, bland medelåldringame en annan o. s. v. Inträda derför inga störande förhållanden, eller hafva dödens lagar under en tiderymd ej undergått några märkbara förändringar, så måste, om tvenne kullar från skilda tider med hvarandra jemföras, deras afkomlingar vid en viss ålder förete samma relativa storlek, då hvardera jemföres med den kull, från hvilken de utgått. Detta dock endast relativt taget, men absolute måste (af nyssnämnda skäl) efter en större kull af födda barn qvarlefva om ett visst antal år flere, än de som äro qvar om lika många år efter en svagare kull. Häraf följer, att om man uppritar en kurva för de födde under en längre tidsföljd, samt sedermera andra kurvor för deras efterlefvande, betraktade vid olika åldrar, så böra höjningar och sänkningar i de föddes kurva återfinnas äfven hos de qvarlefvandes motsvarande linier. Man bör alltså kunna spåra en viss parallelism emellan linierna, hvilken naturligen bör vara tydligast hos dem som ligga källan närmast, d. v. s. hos de yngre, hvaremot ojemnheterna böra försvinna allt mer och mer, ju längre man skiljer sig derifrån, ända till dess alla äro lika, d. v. s. om 100 år, då sällan någon mera finnes qvar af den en gång rika barnaskaran. Af den bilagda planenen finna vi det sagda till fullo bekräftadt. Kurvan för 0 5-åringarne följer i det hela taget mycket troget födelse-

54 132 Genom stereogrammet åskådliggjorda förhållanden. linien; likaledes gör 5 10 (å planenen benämnd 6 10) åringarnes linia o. s. v., h var vid ihågkommes, att för hvarje äldre femårsgrnpp har man äfven framflyttat sig 5 år i tiden, så att de qvarlefvande alltid äro att söka till höger nedom födelseåret enligt anvisning af de qvarlefvandes linia (den blå). Vänder man sig nu till (röda) folkräkningslinien för år 1875, finner man, att de som voro i åldern under 5 år nppgingo till ett antal af 277,000, i åldern 5 10 till 230,000, i åldern till 236,000 o. s. v. ända till åldern med ett antal af 108,000, sjunkande linien vidare allt mer och mer, tills hon slutligen försvinner med den siste 100-åringen. Såsom nyss nämndes, räknade man år , åringar, men 236, åringar. Vid första påseendet kan detta synas nästan orimligt, då det kunde förefalla som om en yngre åldersklass alltid borde vara manstarkare än en äldre, qvarlefvan som den senare är efter en föregående yngre kull, men gåtan vinner sin fulla lösning om man närmare ser efter, från hvilka verkligen den äldre åldersgruppen härstammar. Det är klart, att den äldre kullen i sjelfva verket står vid en viss tidpunkt uti intet kausalsammanhang med en samtida yngre, ntan har h vardera sina särskilda rötter, nr hvilka de utgå. De år 1875 räknade 5 10-åringarne voro till antalet underlägsna åringarne helt enkelt derför, att under åren föddes ett mindre antal gossar än under närmast föregående femårsperiod. Huru enkel än denna sanning måste förefalla, när den en gång blifvit ådagalagd, har den dock troligen icke alltid blifvit insedd, hvadan det är att befara, det man i sådana länder, som ej kunnat utgå från så säkra åldersuppgifter som vi, varit mången gång färdig att i dylika skenbara oregelbundenheter, som nyss här ådagalagts, vilja se följder af ofullkomliga uppgifter i stället för natnrliga sakförhållanden. Härvid bör dock anmärkas, att detta icke är någon genom stereogrammet vunnen ny sanning, utan har denna länge och ofta nog blifvit framhållen i den svenska befolkningsstatistiken, men stereogrammets onekliga förtjenst är, att det på ett för ögat särdeles tydligt sätt kan åskådliggöra de verkliga förhållandena. Ett annat och ännu tydligare exempel erbjuda de kullar, som föddes kring året Om man följer de qvarlefvandes (blå) linia, som utgår från nämnda årtal intill 1875, finner man, hurusom hon alltifrån sin början och så långt som hon hittills kunnat följas, d. v. s. under 50 år, öfverallt betecknar sjelfva ryggen af en högt uppstigande våg, som å ena sidan begränsas af 1810 års och dess afkomlingars djupt nerskurna linia under en tiderymd af 65 år ( ), då på den andra sidan följer en afsats med flere småvågor, hvar och en troget afspeglande oskillationerna i de föddes antal, som å födelsekurvan begränsas inom årtalen

55 Genom stereogrammet åskådliggjorda förhållanden Man ser alltså, hvilken kraftig ansats till utveckling svenska folket inom sig vannit, när det kunde lemna bakom sig de olyckliga tider, som vi här låtit sluta med året Men följderna af denna tid stanna ej härmed, vi spåra dem tydligen ännu i våra dagar, och, h vad märkligare är, de skola synas efter oss. Man torde nemligen kunna som allmän regel säga, att ju flere föräldrar, ju flere barn; eller omvändt: har den åldersklass, som hos ett folk bör hufvudsakligast bidraga till folkökningen, blifvit af någon anledning till sin numeriska styrka nedsatt, så skall detta visa sig äfven uti ett minskadt totalantal af deras födda barn. De som föddes vid början af detta sekel, hade på 1830-talet kommit till den egentligen produktiva åldern. Om man som typ härför tager de i åldern varande och om man lägger märke till, hurusom den flacka ålderslinien för dessa, sådan han genom folkräkningarne 1825, 1830, 1835 och 1840 utkonstruerats (invid isodemiska linien 100,000), noga åtföljes under samma tid af en lika flack födelselinia (något öfver 240,000 i hvarje qvinqvennium), så kan med fullt skäl påstås, att det stillestånd i födslarue, som utmärker tiden närmast före 1840, är en naturlig och direkt följd af den nedsättning i de föddes antal, som närmast före 1810-talet vållades af då inträffade krig, svält, sjukdom och nöd eller andra förutgående olyckor. Minimipunkten 1870 låter på samma sätt hänföra sig till minimipunkten 1840 och genom denna till 1810, så att, om också till sänkningen i de föddes antal under åren bidrogo 1867 och 1868 årens missväxter med derefter följande stark emigration af personer i den giftasvuxna åldern, hufvudorsaken till denna sänkning i våra dagar ändock kan med skäl förläggas allt tillbaka till början af detta sekel. Det är på detta sätt som olyckor, hvilka öfvergått ett folk, kunna göra sig märkbara hos folket sjelft långt efter det att de olyckliga följderna inom andra områden kunna vara längesedan utplånade. Men det är icke nog härmed. Man kan vara förvissad derom, att man äfven i en lång framtid skall spåra samma i folkets lif djupt ingripande verkningar. Den starka inskärningen i födelsekurvan vid 1870-talet skall helt visst kunna följas ännu en tid af år, d. v. s. inemot medlet af nästkommande sekel. Sålunda bekräftas sanningen af det ord, som säger, att fådrens missgerningar straffas inpå barnen allt till tredje och fjerde led. TJtan att vidare fortsätta analysen, inskränker jag mig till att antyda, det man medelst stereogrammet skulle med ganska stor noggranhet kunna nu å förhand bestämma styrkan af de olika åldersklasserna. som komma att räknas vid innevarande års folkräkning. Slutligen erinras, att den yta, som för hvarje folkräkningsår begränsas emellan folkräkningslinien och den dertill hörande horizontala

56 134 Genom stereogrammet åskådliggjorda förhållanden. (snedt åt ven st er mot åskådaren vända) linien samt vertikallinien, är proportional mot hela (den manliga) folkmängden, hvilkeu derför kan vid olika tider mätas efter storleken af denna yta. För år 1875 är denna yta blottad och kan hon sålunda lätt beräknas. Den innehåller tillsammans nära 213 srnårotor, hvardera betecknande 10,000 menniskor, eller i det hela inemot 2,130,000 personer af mankön, hvilket derför ock var 1875 års manliga folkmängd. A motsatta sidan räknas för året 1750 endast 83 rntor, representerande männernas dåvarande ringa folktal 830,000. Elis Sidenbladh.

57 NUMERO ASSOLUTO DEI NATI VIVI loro superstiti classificati per etå secondo i risultati dei Censimenti in SVEZIA

58

59 Sparbankerna i Sverige år 1878*). (Pour un résumé en français voir page 195). Af de i efterföljande tabell n:o 1 intagna 338 egentliga sparbankerna voro 336 vid slutet af år 1878 i verksamhet, hvarjemte tabell n:o 2 redogör för 11 folkbankers sparkasseverksamhet. Ehuruväl dessa båda slag af banker delvis hafva samma verksamhet, äro dock folkbankerna icke införda bland länens sparbanker utan särskildt redovisade, enär folkbankerna, som icke hafva någon sparbanksfond och icke kunna uppgifva, huruledes sparkasseafdelningens penningar blifvit placerade till skilnad från folkbankens öfriga medel, icke äro fullt jemförliga med de egentliga sparbankerna. Af nämnda 349 sparbanksinrättningar kommo 94 på städerna och 255 på landsbygden. Under året har ingen sparbank upphört med sin verksamhet, hvaremot Gefle folkbank under året varit under afveckling, hvadan den icke här upptagits. För första gången redovisas nu för 9 sparbanker och 1 folkbank, nemligen: i Jönköpings län: Toftenjds församlings sparbank, som började sin verksamhet 1877, enligt reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 7 Februari 1877, inom det område som namnet angifver. Banken hålles öppen för insättare tredje lördagen i hvarje månad och då torgdag hålles i Skillingaryd. Insättarne hafva erhållit 5 % årlig ränta. *) Jfr redogörelserna för Sparbankerna i Sverige i Statistisk Tidskrift, haft. 13 orh 14 eller band II: sid (redogörelseåren ),» 16 el. III: (redog. 1864),» 17 el. Ill: (redog. 1865),» 19 el. Ill: 23G (redog. 1866),» 22 el. III: (redog. 1867),» 27 [ = N:o 3 af årg. 1870] el. IV: (redog. 1868),» 30 [ = N:o 3 af arg. 1871] el. V: (redog. 1869),» 34 j>n:o 3 af arg. 1872] el. VI: (redog. 1870).» 36 [ = N:o 2 af arg el. VII: (redog. 1871),» 40 [ = N:o 3 af ârg. 1874] el. VIII: (redog. 187i),» 42 l = N:o 2 af årg. 1875] el. IX: (redog. 1873),» 46 -N:o 3 af årg el. X: (redog. 1874),» 49 [ = N:o 2 af årg. 1877] el. XI: (redog. 1875),» 53 [ = N:o 3 af arg. 1878] el. XII: (redog. 1671) och» 57 [=-N:o 3 af årg. 1879] el. XIII: (redog. 1877). Stat. Tidsh-ift. 60:e häftet. 4

60 136 Sparbankerna i Sverige år i Kalmar län: Figeholms sparbank, som med reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 24 Okt började sin verksamhet 1878, inom Figeholms köping, är öppen för insättare hvarje lördag eller, om helgdag då infaller, nästföregående söcknedag. Ät insättarne har sparbanken gifvit 5 à 6 % ränta. i Gotlands län: Älskogs sockens sparbank började 1878 och har sitt verksamhetsområde inom socknen enligt reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 29 December För insättarne, som erhållit 5 % ränta, är sparbanken tillgänglig första och tredje lördagseftermiddagen i hvarje månad. Ostergarns sockens sparbank började sin verksamhet Reglementet är den 13 Mars 1877 stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande. Verksamhetsområdet är inom Ostergarns och Gammalgarns församlingar. För iusättarne, som erhållit 5 % ränta, är sparbanken öppen hvarje helgfri lördagseftermiddag. Vamlingbo pastorats sparbank med verksamhetsområde inom församlingen började sin verksamhet Dess reglemente är den 4 Mars 1878 stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande. Sparbanken hålles öppen för insättare, hvilka erhållit 5 % ränta, hvarje helgfri lördagseftermiddag. Lau sockens sparbank började sin verksamhet Dess reglemente är den 30 Juli 1878 stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande; området är Lau socken. För insättarne, som erhållit 5 % ränta, är sparbanken öppen alla lördagseftermiddagar. När församlings sparbank med verksamhet inom församlingen började 1878 enligt reglemente stadfäst den 28 Juni 1878 af Kun«l. Maj:ts Befallningshafvande. Sparbanken hålles tillgänglig för insättare måndagseftermiddagar. Insättarne hafva erhållit 5 % ränta. i Blekinge län: Sillhöfda sparbank med verksamhetsområde inom Sillhöfda församling och orten deronikring började år Dess reglemente är den 14 December 1877 stadfäst af Kungl. Majrts Befallningshafvande. Sparbanken hålles öppen för insättare sista torsdagsförmiddagen i hvarje månad. Insättarne hafva erhållit 5 % ränta. i Jemtlailds län: Ragunda härads sparbank började sin verksamhet Dess reglemente är stadfäst den 15 Oktober 1869 af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande, och området för verksamheten är inom»raganda härad» (tingslag). För insättarne, hvilka erhållit 5 % ränta, hålles sparbanken tillgänglig tredje helgfria lördagen i hvarje månad. Aktiebolaget Jemtlands folkbank började sin verksamhet 1874 och har hela länet till sitt verksamhetsområde. Reglementet är af Kungl. Maj:t stadfäst den 24 November Folkbanken hålles för insättare

61 Sparbankerna i Sverige år tillgänglig alla helgfria förmiddagar. 5 % ränta. Insättare å sparkasseräkning hafva Enligt hvad ofvan är nämndt, uppgick antalet i verksamhet varande sparbanker i hela riket till 336, hvilka hade, såsom anförda tab. n:r 1 närmare angifver, 560 filialkontor och sparbankskommitéer, och voro folkbankerna med sparkasseafdelningar 11. Till följd af bristande uppgift har en ytterligare befintlig folkbank ej kunnat här intagas. Bland sparbankerna är här såsom förut äfven räknad en sparbank, som uttryckligen tillkännagifver sig vara en sparbank blott till namnet men i sjelfva verket»en solidarisk aktiebank». Dessa 336 sparbankers och 11 folkbankers förhållande till rikets areal och folkmängd var: 1 sådan bankinrättning kom på 1 l - a qvadiatmil af rikets samfälda område och 1 på 13,060 invånare. Dessa tal motsvaras under närmast föregående år af 11.5 qvadratmil och 13,268 invånare, hvadan 1878 års förhållanden i dessa hänseenden visa sig litet gynnsammare. Af tabellerna n:r 1 och 2 framgår vidare, hvad delegarne*) beträffar, att under året tillkommit 65,956 delegare, hvilket är 13,523 färre tillkomna än under år 1877, afgått 66,291 eller 10,186 flere afgångne än under det näst föregående året, och att vid årets slut qvarstodo 757,108, hvilket är en minskning under året i delegarnes antal af 393. Det ogynnsamma förhållande, som under de senare åren inträdt mellan tillkomne och afgångne delegare, har under år 1878 stigit derhän, att de afgångne varit flere än de tillkomne. Åren afgingo 30 delegare mot 100 tillkomne, 1874: 34, 1875: 51, 1876: 55, 1877: 71, och 1878: 101. Då nu folkmängden varit i tillväxt men delegarnes antal minskats, blir ock förhållandet mellan folkmängd och delegare icke så gynnsamt som det visat sig förut. År 1871 fanns öfver hufvudtaget 1 delegare bland 10 invånare, år 1877: 1 bland 6 och 1878 likaledes 1 bland 6. Medeltalet delegare i hvarje sparbank har, medan såväl sparbankerna som delegarnes antal ökats, höjt sig mer och mer och utgjorde år 1871 : 1,508 och 1877: 2,241, men har år 1878, då sparbankernas antal men ej delegarnes tillväxte, nedgått till 2,182. Insättningarna under året hafva uppgått till 26,812,877 kr. eller 4,620,815 kr. mindre än under år 1877, hvaremot uttagningarna utgjort *) 1 sammandraget för 1877 (Stat. Tidskr. haft. 57) hafva i tabellen å sida 176 i rikssnmman för delegarne influtit 187(j års tal, hvaremot de i texten å sida 125 meddelade talen äro de rätta för år 1877.

62 138 Sparbankerna i Sverige år ,917,540 kr. eller 3,357,996 mera än under nästföregående år. Förhållandet mellan de insatta och uttagna beloppen, som ifrån 1871, då den uttagna summan utgjorde 56 % af den insatta, nästan alla år ställt sig mer och mer ogynnsamt och var 1875: 92 %, men förbättrades obetydligt 1876 till 90 %, utgjorde år 1877: 116%. Åfven år 1878 uppvisar, liksom nästföregående år, mindre insatt än uttaget belopp, utgörande bristen för detta år: 13,104,663 kr., och är förhållandet mellan insatta och uttagna medel så ofördelaktigt, att uttagningarna bilda 149 % af insättningarna. Då räntorna å delegarnes kapital under året varit 6,817,805 kr., hvilket är 67,005 kr. mindre än under år 1877, men fullt 13 mill. kr. mera uttagits än insatts, måste delegarekapitalet under året hafva lidit en minskning. Denna delegarnes behållning vid 1878 års slut var 139,914,761 kr., utvisande en minskning under året af 6,212,604 kr. Ofvan visades att uttagningarna öfverskjutit insättningarna med 13,104,663 kr., och om räntorna 6,817,805 kr. derifrån dragas, borde det förtärda kapitalet hafva varit 6,286,858 kr. Den skilnad af 74,254 kr. till förmon för delegarnes kapital, som vid jemförelse af dessa tal framgår, förklaras dels deraf att två af de tio nu för första gången redovisade sparbanksinrättningarna förut varit i verksamhet och vid årets början ingått med en förr i dessa sammandrag ej upptagen behållning, dels af några nu från sparbankerna meddelade rättelser till deras uppgifter för nästföregående år. Om afseende ej fästes vid sådan tillökning utan endast å den tillväxt i delegarnes kapital, som vunnits genom räntor och de insatta eller uttagna beloppens öfverskott, visar sig tillväxten eller minskningen hafva varit: Enligt hvad ofvan är nämndt, utgjorde vid 1878 års slut delegarnes antal 757,108 och deras behållning 139,914,761 kr., hvadan således medelvärdet af hvarje sparbanksbok, eller det belopp som hvarje delegare i medeltal hade innestående, utgjorde 184 kr. 80 öre, hvilket är ej så litet lägre än vid nästföregående års siat. Detta medelvärde har nämligen under de närmast föregående åren från och med år 1871 varit , , 188-/.4, , , , kronor. Då klassifikation af delegarne efter deras innestående behållning fortfarande saknas för åtskilliga sparbanker, kan en fullständig sådan redo-

63 Sparbankerna i Sverige år görelse här ej meddelas. Men då de uppgifter, som enligt tab. n:r 1 och 2 föreligga från 335 sparbanksinrättuingar med 645,311 delegare och 118,708,974 kr. delegarebehållning, omfatta 96 % af bankerna och 85 % af delegarne och deras behållning, så torde de meddelade uppgifterna kunna få anses såsom ett uttryck af förhållandet i allmänhet. Inom den grupp af delegare, der hvar och en har öfver 1,000 kr. i bebehållning, bildade delegarne blott 3 p 90 % af bankernas samtliga delegare men deras behållning uppgick till 38o7 % af all delegarebehållning. I nästföregående grupp från 500 till 1,000 kronors behållning åt hvarje, finnas delegarne vara 6 - il % och deras behållning 22'ofi %, allt af summorna för hela riket. Af samma rikssummor utgjorde delegarne inom gruppen kr % af delegarne och % af behållningen. Under 100 kronors behållning åt hvarje hade % af alla delegarne, men deras samlade kapital var endast 8-69 % af det hela. Om Stockholms stads sparbank, för hvilken ingen specifikation under 100 kronor är meddelad, utlemnas ur denna beräkning, visar sig inom de olika grupperna delegarnes antal och deras behållning hafva utgjort följande procent af det hela: Sparbankernas egna tillgångar utgjorde vid 1878 års slut 9,932,683 kr. eller 888,023 kr. mera än vid nästföregående års slut. Härvid fästes afseende endast vid de egentliga sparbankerna, då folkbankerna för sina sparkasseafdelningar icke ega några särskilda grund- eller reservfonder. I afseende på förhållandet mellan sparbankernas reservfond och delegarnes kapital stadgar 4 af Förordningen den 1 Oktober 1875 angående sparbanker:»all vinst som å sparbanks rörelse uppkommer, skall ingå i en reservfond till bestridande af nödiga omkostnader och betäckande af möjligen inträffande förluster; dock må, när reservfonden öfverstiger tio procent af insatta medel med dera upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet innefattar förbud deremot, användas för allmännyttigt ändamål.» Denna föreskrift är dock icke ovilkorligen gällande för andra sparbanker än dem som stiftats efter år 1875, men blir det efter år 1880 för alla sparbanker. Om vi nu efterse, huru många af de redovisade 338 sparbankerna hafva en till tio procent af delegarebehällningen

64 140 Sparbankerna i Sverige år uppgående reservfond, så finna vi endast 44. Förhållandet vid 1877 års slut var ännu mindre fördelaktigt, ty då hade af 329 sparbanker endast 34 så hög reservfond. Det är ock tydligt, att då det är god tillgång på penningar i landet, så ske många insättningar i delegarefonden, men sparbankerna kunna ej vid sin utlåning betinga en så mycket högre ränta än den till insättarne utlofvade, att reservfonden kan erhålla stor tillväxt. Deremot vid knappa tider blir förhållandet onivändt, och såsom år 1877 och i synnerhet nu 1878, då delegarefonden sjunkit medan reservfonden ökats, blir denne sistnämndes ställning till bankens förbindelser allt fördelaktigare. Efter de stora tillströmningarna af kapital till sparbankerna har förhållandet för samtliga rikets sparbanker mellan reservfond och delegarnes behållning varit år 1874: 5-1 %, 1875: 5-3 %, 1876: 5-6 %, 1877: 6-3 %, och %. Detta procenttal vexlar dock mycket för de olika sparbankerna. Och om man grupperar sparbankerna i vissa klasser efter delegarnes behållning, finner man att öfver hufvud taget i de små sparbankerna äro deras egna tillgångar mindre i förhållande till delegarnes kapital än i de stora. I följande öfversigt äro sparbankerna, som upptagas till 338, enär bland de 26 minsta sparbankerna ingå tvenne, som visserligen upphört med all sparbanksrörelse, men hafva förut insatta medel ännu utlånade, sammanförda i vissa grupper enligt delegarnes behållning vid 1878 års slut. Vi se häraf, att i första gruppen, i de minsta sparbankerna, som innehafva åt delegarne mindre än 10,00 kronor, bildar reservfonden blott 4'5 % af delegarekapitalet, i nästa grupp, från 10 till 50 tusen kr., är reservfonden 4'9 %, i gruppen från 50 till 100 tusen kr. 6'2 % och i gruppen från 100 till 250 tusen kr. 6-] %. De större sparbankerna visa ett bättre förhållande. I gruppen från 1 / i till 1 / g million kr. är reservfonden 7-7 %, i närmast större grupp, från 1 / 2 till 1 million kr., 7-9 % och i sparbankerna med mer än 1 million kr. 7 - i %. Härvid bör icke lemnas oanmärkt, att för en och annan sparbank har kommunen iklädt sig förbindelse. Detta kan visserligen vara godt

65 Sparbankerna i Sverige år och väl till insättarnes säkerhet, men bättre synes vara, att sparbankernas verksamhet regleras så, att kommunen och kommunalnämnden äro oberörda af sparbankens affärer. Många af sparbankerna hade vid det ifrågavarande årets slut, såsom tab. n:r 1 närmare upplyser, skulder, hvilkas sarufälda summa uppgick till 841,870 kr., eller 90,610 kr. mera än vid J877 års slut. Huru de af de egentliga sparbankerna förvaltade medlen äro placerade innehåller tab. n:r 1 redogörelse för h varje sparbank. Sådana uppgifter ega vi för de tre åren Samfälda beloppet af delegarnes behållning, sparbankernas egna fond och skulder var vid slutet af år 1876: 151,267,021 kr., 1877: 154,415,463 kr. och 1878: 149,308,320 kr. Af dessa summor utgjorde Dessa procenttal häntyda på att förhållandet med medlens placerande varit temliiren lika under de tre åren. Eu liten skiljaktighet märkes deri, att lån mot inteckningar år 1878 ökats, under det att lån mot borgen minskats, och att i jernvägsobligationer, aktier o. dyl. skulle under året nedlagts något mera penningar än under 1877, medan fordringar mot»annat hypotek» däremot minskats. Till en del torde ock så förhållandet vara, men till en del kan skiljaktigheten bestå äfveu deraf, att några lan, utletnuade mot säkerhet af både inteckning och borgen, blifvit nu i sparbankernas uppgifter hänförda till inteckning i stället för borgen, och att några såsom hypotek för lån lemnade obligationer, aktier o. dyl. blifvit i uppgifterna införda såsom af sparbanken köpta värdepapper. Ofvanstaende procenttal för medlens placering gälla rikets sparbanker öfver hufvud taget. Om afseende deremot fästes vid sparbankens större

66 142 Sparbankerna i Sverige år eller mindre rörelse, utfaller fördelningen något annorlunda. Enligt här förut å sida 140 stående gruppering var vid 1878 års slut en del af de af sparbankerna förvaltade medlen sålunda placerade: Hvad af denna särskilda öfversigt framgår, öfverensstämmer ganska nära med likartade sammanställningar för åren 1876 och 1877, nemligen att ju större summor sparbankerna hafva att placera, desto heldre uppköpa de publika värdepapper och fordra inteckningar såsom säkerhet för utlemnade lån, hvaremot större delen af de mindre sparbankernas utlemnade lån erhållits mot säkerhet af borgen. I likhet med hvad i föregående års sammandrag egtrum,bifogashär några uppgifter angående riinte- och kapitalförsåkringsanstalterna i riket år Dessa anstalter voro följande 14:

67 Sparbankerna i Sverige år Af försåkringsböcker voro vid årets början utfärdade 124,105 och under året 11,812. Délegarne voro vid början af år 1878 dels 302 lifräntetagare och dels 112,466 hörande till besparingsfonden samt vid 1879 års början 362 lifräntetagare och 125,212 hörande till besparingsfonden, Under året afledo 4 lifräntetagare och 1,359 hörande till besparingsfonden. Under insättningsåret afledo 81. Antalet af delegare, hvilkas behållningar under året afförts till Förfallna medels konto, var 158; af dem som under året uttagit samladt kapital 224 och af dem som under året lyft uppsagda arfs- och räntevinster 258. Anstalternas fonder voro vid årets början 14,266,895 kr. Under året voro inkomsterna 1,580,579 kr., deraf 762,553 kr. insättningar och 771,294 kr. upplupna räntor. Utgifterna voro 350,505 kr., deraf 124,151 kr. utbetalda samlade kapital, 52,569 kr. uppsagda arfs- och räntevinster, 36,620 kr. lifräntor, 65,689 kr. utbetalningar i anledning af dödsfall, 49,880 kr. förvaltningskostnader och 21,596 kr. från förfallna medels konto, m. m. Huru ofvan nämnda fonder vid 1878 avs slut fördela sig mellan de olika anstalterna, synes af efterföljande öfversigt, i hvilken de ordnats efter summan af de förvaltade fonderna: Karl Sidenblad/i.

68 Stockholms stad. 2. Stockholms län. Tab. N:o 1. Rikets

69 3. Uppsala län. 4. Södermanlands län. 145 Sparbanker år 1878.

70 Stockholms stad. 2. Stockholms lån. Tab. N:o 1 (forts.). Rikets

71 3. Uppsala län. 4. Södermanlands lån. 147 Sparbanker år 1878.

72 148 Tab. N:o 1 (forts.). 5. Öster-

73 götlaads län. 149

74 150 Tab. N:o 1 (forts.). 5. Öster-

75 götlands län. 151

76 152 Tab. N:o 1 (forts.). 6. Jön-

77 köpings län. 7. Kronobergs län. 153

78 154 Tab. N:o 1 (forts.). 6. Jön-

79 köpings län. 7. Kronobergs län. 155

80 156 Tab. N:o 1 (forts.). 7. Kronobergs

81 län. 8. Kalmar län. 157

82 158 Tab. N:o 1 (forts.). 7. Kronobergs

83 län. 8. Kalmar län. 159

84 160 Tab. N:o 1 (forts.). 9. Got-

85 lands län. 10. Blekinge län. 161

86 162 Tab. N:o 1 (forts.). 9. Got-

87 lands län. 10. Blekinge län. 163

88 164 Tab. N:o 1 (forts.). 10. Blekinge

89 län. 11. Kristianstads län. 165

90 166 Tab. N:o 1 (forts.). 10. Blekinge

91 län. 11. Kristianstads län. 167 Stat, Tidskrift. 60:e häftet. O

92 168 Tab. N:o 1 (forts.). 11. Kristian-

93 stads län. 12.Malmöhuslän. 169

94 170 Tab. N:o 1 (forts.). 11. Kristian-

95 stads län. 12. Malmöhus län. 171

96 172 Tab. N:o 1 (forts.).

97 12. Malmöhus län. 173

98 174 Tab. N:o 1 (forts.).

99 12. Malmöhus län. 175

100 176 Tab. N:o l (forts.). 13. Hallands län. 14. Göteborgs

101 ock Bohus län. 15. Elfsborgs län. 16. Skaraborgs län. 177

102 178 Tab. N:o 1 (forts.). 13- Hallands län. M. Göteborgs

103 och Bohus län. 15. Elfsborgs lån. 16. Skaraborgs län. 179

104 180 Tab. N:o 1 (forts.). 16. Skaraborgs län.

105 17. farmlands län. 18. Örebro län. 181

106 182 Tab. N:o 1 (forts.). 16. Skaraborgs län

107 17. Vermlands län. 18. Örebro län. 183

108 184 Tab. N:o 1 (forts.). 19.Vestmanlandslän.

109 20. Kopparbergs län. 21. Gefleborgs län. 185

110 186 Tab. N:o 1 (forts.). 19.Vestmanlandslän

111 20. Kopparbergs län. 21. Gefleborgs län. 187

112 188 Tab. N:o 1 (torts.). 21. Gefleborgs län 22. Vesternorrlands län. *) Koll gälla för endast 335 sparbanker, af Imlka

113 23. Jemtlands läs. 24. Vesterbottens län. 25. Norrbottens län. 189 Stockholms stads sparbank ej iugiir i koll

114 190 Tab. N:o l (forts.). 21.Gefleborgslän. 22. Vesternorrlands län.

115 23. Jemtlands län. 24. Västerbottens län. 25. Norrbottens län. 191

116 192 Tab. N:o 2. Folkbankernas

117 sparkasseafdelningar år Anmärkningar till tab. N:o 1. ') Klaasiflkatioa af medel under 100 kr. är ej meddelad. J ) Till sin helhet eller största delen kreditivsknld. 3 ) "Insatta och uttagna penningar införas i Brukets cassaconto vid hvarje månads slut, så ock inbetalte eller utlånte medel. Utlånade äro återstående amorteringslån för socknens tvenne skolhnsbyggnader 2,220,37 kr. och till nnderhafvande 35,683,68 kr. mot 5'/ 4 % ränta och reverser med och utan borgen. Bruksegaren ansvarar i sista hand för de utlånade medlen." Räkenskapsåret är l l n 3l / i0. 4) I den egna fondens utgifter ingår ett anslag till folkskolan 1,180 kr. 5 ) Delegarnes behållning vid årets början uppgifves nu något olika mot hvad föregående års redogörelse visar. 6 ) Egna fondens behållning uppgifves nu något olika mot i föregående redogörelse.! ) Räkenskapsåret är V, »/, ) I egna fondens utgifter äro inräknade beviljade "anslag" och i dess behållning vid årets slut ingår "anslagsfonden" 60,539,83 kr. ) Utan tvifvel äro i egna fondens inkomster och utgifter orätt inblandade delegarnes räntor.,0 ) I den egna fonden är här inräknad aitieegarnes besparingsfond, som lemnat aktieegarne en utdelning under året af 4,120 kr. Bland egna fondens utgifter äro medräknade "gåfvor" 550 kr. ") Medlen innestå kontant i kassan hos Ofverrnms bruk. Antalet delegare vid årets början uppgifves nu något olika med förhållandet vid föregående års slut. ") "Sparbanken drifver sin rörelse under namn af Sparbank, är en solidarisk aktiebank."

118 194,3 ) Åf reservfondens behållning vid arets slnt skall användas till kommunala behof 300 kr. ") I den egna fondens utgifter ingår ett ej uppgiftet belopp "afskrifning på jernvägsaktier".,5 ) 500 jernvägsaktier till ett sammanlagdt belopp af 50,000 kr. ingå i den egna fondens utgifter. I6 ) Den meddelade klassifikationen af delegarnes behållning har såsom i fiere punkter felaktig ej knnnat användas. ") I egna fondens utgifter ingår ett uppgiftet belopp "gåfvor för välgörande ändamål". '") Såsom skalder äro här upptagna de ej särskilda beloppen af dels fonder som stå under sparbankens förvaltning, dels skulder till bankinrättningar.,9 ) Skalderna bestå af "amorteringsfonden". M ) Sparbankens egen fond eger dessutom 16,500 kronor, som äro räntefritt utlånade och icke få återfordras, så vida ej sparbanken för sina förbindelsers uppfyllande dertill nödsakas. Räkenskapsåret börjar den 1 december. 21 ) Klassifikationen visar sig i fråga om beloppen under 10 kr. vara ej alldeles riktig. Räkenskapsåret börjar med den 31 december och slutar med den 30 december. 22 ) "I antalet afgångne delegare äro inräknade 372 konti, mestadels öreposter, som blifvit på grand af några äldre hufvudböckers sammandragning öfverförde till särskild restlängd." 23 ) I skulden ingår en kreditivskuld 2,580,20 kronor. 24 ) Från antalet delegare, deras och kassans behållning äro här fråndragne 40 iusättare i lifräntekassan och deras behållning 23,30 kronor. 25 ) "I fonden äro inbegripne stiftarnes insatser 4,300 kr., hvilka äro onppsägbara under de första 20 åren från tiden för insättningen." 26 ) Klassifikationen har ehuru delvis oriktig här användts. ") Af skulden utgöra 1,144,07 kr. kreditivskuld. 28 ) Sparbanken har den 31 dec upphört med sin verksamhet och dess rörelse samtidigt öfvertagits af Norra Kinds folkbank. 2S ) Alla insättningar hafva för nere år sedan upphört.»") Af skulden utgöra 370 kr. kreditivskuld. 31 ) I egna fondens behållning vid årets slut ingår "Tjenstehjonsbelöningsfonden" med 2,132,37 kronor. 32 ) Räkenskapsåret är '/ii 3! io- 33 ) 1 egna fondens utgifter ingå premier till insättare 951 kr. 34 ) Största delen, 15,636,93 kr., af delegarnes behållning var innestående hos Karmansbo brnksegare. 35 ) Af skulden äro 20,800 kr. å kreditivräkning.