Kommentarer till studentexamensprovet i historia Essäer till frågorna och kommentarer till dessa av en historielärare

Transkript

1 Kommentarer till studentexamensprovet i historia Essäer till frågorna och kommentarer till dessa av en historielärare

2 Förord Dessa kommentarer är inte patentsvar på frågorna. En redaktör (fil.mag.) med historia som specialisering har skrivit essäer på varje fråga. Varje essä har sedan kommenterats av en erfaren gymnasielärare i historia. Ibland har också övriga källor refererats, bland annat Abitreenits finskspråkiga sidor och docent Heikki Mikkelis kommentarer till studentexamensproven. Till sist finns några huvudpunkter som sammanfattar ämnet. Det finns trots allt inget facit på vad som är ett perfekt svar. Dessa kommentarer kan trots sina eventuella brister och tillkortakommanden förhoppningsvis fungera som övningsmaterial för dem som vill öva inför studentskrivningarna. Historia är inte ett exakt ämne och svaren i studentexamensproven bedöms som helheter och är unika dokument i sig. Därför är det svårt att göra ett facit som i matematik. Därför kallas detta dokument för kommentarer. Det handlar om en diskussion om studentexamensfrågorna och de ämnen som behandlades. Fastän de inte ger exakta svar kan de fungera som gratis övningsmaterial för dig som vill repetera och öva historia inför studentexamensproven. Vetamix 2012.

3 1. Jämför antikens Rom och nya tidens Nordamerika med avseende på slaveriets ekonomiska och samhälleliga betydelse. Essän I antikens Rom var slaveriet, liksom i antikens Grekland, en etablerad institution. Ofta fick man nya slavar i krig då man erövrade en fiende eller en annan stat eller ett annat land. Slavarna ansågs som förlorare som skulle bestraffas genom att man tog dem som slavar som kunde sysselsättas i olika oattraktiva och farliga uppgifter som gruvdrift eller annat liknande. Slavar kunde bli romerska medborgare om de hade tjänat sina ägare lojalt. Sålunda fanns det vissa möjligheter för slavar att avancera som exempelvis lärare eller till och med tjänstemän. Bland annat kunde utbildade greker vara slavar men samtidigt bli anställda som lärare eller rådgivare för romare. Om dessa hade tur kunde de bli frigivna från sitt slaveri och bli medborgare och sålunda stiga i rättslig status. För slavar i galärskepp och gruvor var situationen oftast krassare och arbetet kunde leda till död och sällan avancemang i socioekonomisk mening. För dem som ägde slavarna var slavarna ett slags kapital och ett tecken på att man helt enkelt var rik. Detta gällde i både antiken och i nya tidens Nordamerika. Om man håller sig till de stora linjerna i Nordamerika användes först indianer som slavar av främst spanjorer i nya världen under och 1600-talen. På grund av indianernas dåliga uthållighet i gruvorna och på grund av att dessa dog som flugor på grund av det farliga arbetet och av europeiska epidemier behövdes ny arbetskraft. Sålunda började främst spanjorer och portugiser hämta slavar från Afrika till den nya världen, först i lite mindre grad under och 1600-talen och i allt större omfattning under 1700-talet. På 1700-talet var den afrikanska slavarbetskraften rätt stor i Karibien och de södra delstaterna av de brittiska kolonierna i Nordamerika. (Frågeställningen om Nordamerika är rätt diffus i frågan: vad avses med nya tidens Nordamerika? Hur skall vi avgrända det geografiska området?) Européerna etablerade fort och stationer på Afrikas västkust för att betala slavjägare på kontinenten för att de sålde slavar åt européerna. Ibland kunde afrikanerna själva erövra varandra i krig och på det viset få slavar, och sedan såldes slavarna till européer som kunde erbjuda varor som vapen, sprit eller andra manufakturer åt afrikanska mellanhänder som gjorde profiter på slavhandeln. Triangelhandeln utövades av britter under 1700-talet och gick ut på att lasta fartygen med överloppsvaror som inte gick till salu i hemlandet. Sedan seglade man till Afrika, där dessa varor

4 såldes och slavar köptes. Efter detta seglade man mot Amerika där slavar såldes för att arbeta i gruvor eller på plantager. I Amerika lastade man fartygen med råvaror som bomull, som sedan skeppades till Storbritannien där man lagade kläde av råvaran. Denna sorts kapitalism motsvarar inte riktigt det tänkande som man hade under antiken i Rom och Grekland. Under 1700-talet hade industrialiseringen ännu inte tagit riktigt fart, men under 1700-talet bidrog den kapitalistiska utvecklingen till att industrialiseringen började i Storbritannien, bl. a. inom klädesindustrin. Den ökade produktionen krävde naturligtvis mer råvaror och dessa råvaror fick afrikanska slavar arbeta för i Nordamerika, särskilt inom bomullsoch tobaksodlingen i Nordamerikas södra delstater. Därför blev slaveriet i Nordamerika indirekt en del av kapitalismen och industrialismen som utvecklades under och 1800-talen. På denna punkt skiljer sig slaveriet i Nordamerika från antika modeller. Man har spekulerat om en industriell revolution skulle ha kunnat äga rum under antiken. Tille exempel ångkraft användes till vissa maskiner i Egypten i Alexandria av greker, men denna kraft användes inte i stor skala för att utveckla industrin. Däremot litade man på att det alltid fanns tillräckligt med slavar som kunde utföra grovjobbet. Under och 1800-talen utförde afrikanska slavar grovjobbet i Nordamerika, men samtidigt utvecklades fabriker och industrier i Europa som kunde börja ersätta en del av det manuella arbetet. Under början av 1800-talet började man förbjuda slaveriet på grund av att det ansågs inhumant, men samtidigt kan man fråga sig om industrialiseringen påverkade att beslutsfattare kunde avskaffa slaveriet, eftersom den blev onödig ur ekonomisk synvinkel då mekaniseringen började ta fart i samband med den industriella revolutionen. I USA handlade inbördeskriget i mitten av 1800-talet i stort sett om slaveriet (även om andra orsaker också fanns). Sydstaternas ekonomi förlitade sig på plantager där svarta slavar arbetade för att skörda bomull, tobak och andra råvaror som sedan såldes främst till Storbritannien. Nordstaterna som var mera industrialiserade ville avskaffa slaveriet dels på grund av humana skäl, men säkerligen dels på grund av att dess ekonomi inte var beroende av slavarbetskraft. Nordstaterna vann i inbördeskriget mot sydstaterna och slaveriet avskaffades sålunda där också. Under 1800-talet förbjöds slaveriet av de flesta europeiska stater och kungadömen, men trots allt förblev de svarta slavarna i Nordamerika i en beklämd position för en lång tid framöver. Ännu på 1900-talet var lagstiftningen i amerikanska sydstaterna fortfarande segregeringsbetonad. I andra Nordamerikanska länder i exempelvis Karibien är ättlingar till afrikanska slavar ofta en majoritet av befolkningen, men deras levnadsvillkor har nödvändigtvis inte blivit bra trots att de har emanciperats.

5 Med tanke på antiken kan man säga att antikens slavar kunde ha det dåligt, men i vissa fall kunde slavar avancera trots sin slavstatus och bli framstående lärare eller rådgivare och kanske i slutändan t.o.m. medborgare. Det Nordamerikanska slaveriet under nya tiden gav mycket sällan sådana här friheter åt slavarna, som på rasistiska grunder sattes i grovarbete och ofta segregerades från de vita européerna som icke-medborgare eller andra klassens medborgare. I nya tidens Nordamerika skiljdes slavarna åt från övriga befolkningen på basis av hudfärg, vilket inte var gällande under antiken. Sålunda var antikens slaveri knappast hemskare än nya tidens Nordamerikanska dito. I själva verket kunde antikens slavar ha större möjligheter till socioekonomiskt avancemang än de svarta slavarna i Nordamerika under nya tiden. En lärare kommenterar Svaret är ju informativt och nyttigt för en elev som läser sig in på slaveriets historia. Det som borde vara mera betonat i essän är tudelningen i a) Slaveriets ekonomiska betydelse, b) Slaveriets samhälleliga betydelse. Som det är nu blir den senare frågan relativt osynlig. Kom också ihåg att begreppet jämför innebär att skribenten borde hitta såväl likheter som skillnader mellan det antika Rom och nya tidens Nordamerika (tidsbegreppet lite vagt i frågeställningen).

6 Några huvudpunkter 1. I antiken erövrade man slavar i krig eller köpte dem på en marknad. Särskilt den romerska ekonomin var beroende av slavarbetskraft. 2. I Nordamerika fick man afrikanska slavar genom slavhandeln. Plantagerna i Nordamerikanska sydstaterna hade slavarbetskraft i stor skala. 3. Att äga slavar var en måttstock för socioekonomisk status i både antikens Rom och nya tidens Nordamerika. 4. I Nordamerika ersattes vissa manuella arbeten av maskiner, men i exempelvis sydstaterna förlitade man sig på slavarbetskraft som försåg t.ex. klädesindustrin i Storbritannien med bomull och andra råvaror. I antiken utvecklades inte exempelvis ångkraften inom industrin säkerligen på grund av att det fanns gott om slavarbetskraft. 5. I antiken kunde slavar och deras ättlingar i bästa fall avancera i socioekonomisk mening och bli t.ex. romerska medborgare. I nya tidens Nordamerika var det inte lika lätt att avancera från slavstatus till medborgare. 6. I nya tidens Nordamerika hade de svarta slavarna svårt att avancera i samhället. Fastän slaveriet avskaffades tog det länge innan lagarna i vissa amerikanska delstater tillätt samma rättigheter åt alla medborgare oberoende av hudfärg. Hudfärgen hade större betydelse som markör för slaveriet i nya tidens Nordamerika än i antikens samhällen.

7 2. Vilka faktorer påverkade tillväxten av städerna i Europa från 1100-talet till början av 1700-talet? Essän Från och med högmedeltiden utvecklades jordbruket med olika innovationer och det västeuropeiska jordbruket började ge en högre avkastning vilket i sig ökade befolkningsmängden. Handeln blev också livligare och på grund av det ekonomiska uppsvinget (men också på grund av andra orsaker) började städer utvecklas och växa i befolkningsmängd ungefär från och med 1100-talet. I Nordeuropa blev städer som Paris och Ghent (i Belgien) stora vid sidan om de norditalienska städerna. Om man flyttade från landsbygden till en stad kunde det innebära att man blev fri från landsbygdens livegenskap. Städernas tillväxt skapade nya yrkesgrupper som hantverkare och köpmän. Dessa började kallas för borgare (kanske för att de bodde innanför eller nära en borg under medeltiden). Dessa nya sociala klasser utvecklade en tidig kapitalistisk penningekonomi vid sidan om den gamla medeltida naturahushållningen som försiggick under medeltiden i Europa på landsbygden i det feodala samhället. Det feodala samhället fortsatte att existera länge. Feodala samhället gick ut på att en adel eller ett prästerskap ägde och styrde som länsherrar över en bondebefolkning som odlade jorden och fick beskydd av adeln och prästerskapet. Städerna utvecklade en annorlunda ekonomi med skrån och gillen, som övervakade hantverkarnas och köpmännens verksamhet. Visserligen var det ofta en adelsman, furste eller kung som kunde härska över skråna och gillena samt stadsbefolkningen, men ibland gjorde sig stadsborna oberoende av adeln och prästerskapet. Under senmedeltiden uppstod det många mäktiga stadsstater och i Italien blev städer som Florens, Venedig och Genua mäktiga aktörer. Dessa stadsstater kallade sig ibland för att vara republikanska och dessa kunde styras av ett republikanskt råd i stället för en furste. Senare under nya tiden (under och 1600-talen) då makten började centraliseras och staterna blev större placerades furstens hov och dess byråkratiapparat i någon huvudstad nära marknader och manufakturer. Detta bidrog också till att dessa huvudstäder växte och blev mäktigare. Urbaniseringen som fortgick under nya tiden bidrog till att utveckla kapitalismen och nya produktionsformer, men tillväxten var inte konstant. Ibland kunde farsoter döda människor i stora antal och städerna var de värsta smittohärdarna, eftersom många människor packades tätt ihop i ohygieniska förhållanden. Därutöver spred den växande världshandeln olika epidemier

8 från främmande länder. Även digerdöden (pesten) på 1300-talet smittade längs handelsleden, vilket ledde till att ungefär en tredjedel av Europas befolkning dog. (Senare återkom pesten i olika vågor.) Handeln började expandera under senmedeltiden exempelvis i Norditalien. I Nordeuropa och Östersjöområdet spelade Hansans nätverk av handelcentra en viktig roll. Under slutet av och början av 1500-talet försiggick upptäcktsresor som också bidrog till att göra världshandeln livligare och därför började städerna växa. (Exempelvis spelade silver från spanska kolonierna Peru och Mexico en stor roll i Europas ekonomi.) Under och 1600-talen växte städernas antal och befolkningsmängd i stort sett tack vare världshandeln. Trots allt var just 1600-talet också en tid av en klimatförsämring (medeltemperaturen sjönk), farsoter och krig (t.ex. 30-åriga kriget) vilket orsakade temporära minskningar av befolkningsmängden. Tack vare bättre hygien och medicinvetenskapernas framsteg under och 1800-talen började dödligheten i europeiska städer trots allt minska. Vid sidan om dessa faktorer pågick industrialiseringen parallellt, vilket lockade allt mer människor från landsbygden till städerna som började växa explosionsartat under och 1900-talen. Nu uppstod miljonstäder som London och Paris under slutet av 1800-talet. Huvudorsaken till detta var industrialiseringen, vars revolutionerande inverkan lade ner gamla modeller. Sålunda ansåg beslutsfattare att det var viktigt att liberalisera handeln och lägga ned gamla merkantilistiska kontrollmekanismer, varav skråna och gillena hade spelat en viktig roll. I och med att vem som helst fick flytta till en stad och börja utöva ett yrke växte städerna ytterligare. En lärare kommenterar Ursprunget för begreppet borgare är lite oklart. Städerna var ofta placerade i närheten av en borg (en skyddsort) men burskap, alltså rätten att utöva hantverk eller bedriva handel, kan också ha med begreppets ursprung att göra. Återkomsten och tillväxten av städerna är intimt förenat med handelns och penningekonomins återkomst, som startade i de norditalienska staterna fr.o.m. korstågen. När man övergick från att enbart importera råvaror till att förädla dessa (t.ex. bomull till vekar i oljelampor/ljus) maximerades profiten, vilket förklarar renässanskulturens lyx. Från nya tiden innebar naturligtvis rikedomarna från den nya världen ett uppsving för handeln och städerna. Hansan och andra städers viktiga roll som ekonomiska centrum kunde betonas. Centraliseringen av makten placerar allt fler regenter i städerna vilket innebar att staden också blir ett politiskt maktcentrum.

9 Några huvudpunkter 1. Innovationer inom jordbruk och handelns uppsving under medeltiden bidrog till städers uppväxt. Ett ekonomiskt uppsving påverkade att nya städer och nya yrkesgrupper uppkom. 2. Hantverkare ordnades i skrån och köpmän i gillen. Yrkesutövarna i städerna kallades för borgare. Dessa yrkesgrupper blev kännetecknande för städer i Europa före franska revolutionens ekonomiska reformer. 3. En kapitalistisk penningekonomi började utvecklas i Europas städer från och med medeltiden i allt högre grad vid sidan om naturahushållningen. Den kapitalistiska penningekonomin var en förutsättning för urbanisering. 4. Urbaniseringen ökade kraftigt under och 1600-talen, men farsoter och krig kunde härja i städerna så att deras invånarantal sjönk drastiskt. Den ökade världshandeln spelade en viktig roll. 5. Under och 1600-talen centraliserades staterna och hoven. Deras byråkratiapparater placerades vid någon huvudstad, vilket ökade städernas betydelse. 6. På 1700-talet under upplysningstiden utvecklades medicinvetenskaperna och hygienen vilket minskade på dödligheten i städerna. Dessutom bidrog det ekonomiska uppsvinget till att befolkningsantalet växte ytterligare.

10 3. Vilka likheter finns i Förenta staternas självständighetsförklaring (1776) och i franska revolutionens förklaring om de mänskliga rättigheterna (1789), och hur sattes dessa förklaringar i verket i Förenta staterna och Frankrike före slutet av 1700-talet? Essän Grogrunden för den amerikanska självständighetsförklaringen och franska revolutionens förklaring om de mänskliga rättigheterna fanns att finna i upplysningens tankar som frodades i västvärlden under 1700-talets lopp. Om man frågar sig hur dessa idéer sattes i verket före slutet av 1700-talet i Förenta staterna och Frankrike kan man säga att de större enskilda händelserna var just det amerikanska självständighetskriget och den amerikanska självständighetsförklaringen vid sidan om den franska revolutionen och dess förklaringar. I dessa länder hade man inte i praktiken kunnat verkställa många av de tankar som upplysningsfilosoferna hade framfört, delvis därför att kungen i Frankrike regerade som absolut monark och kungen av Storbritannien hade makt över de Nordamerikanska kolonierna. (På det politiska planet hade brittiska parlamentet också en del makt gentemot den brittiska kungen och såtillvida var kungen av England inte en envåldshärskare av Guds nåde på samma sätt som den franska monarken.) I liten skala hade man kunnat tillämpa upplysningsfilosofernas idéer i både Frankrike och Nordamerika, men det var egentligen först i samband med de politiska förändringarna som omkullkastade de gamla regimerna som man kunde börja tillämpa och bygga moderna republiker på upplysningstankar. I Nordamerika började detta med the Boston Tea Party när amerikaner protesterade mot Storbritanniens koloniala och merkantilistiska politik. (I och för sig var the Boston Tea Party droppen som fick bägaren att rinna över. Idéer om självständighet hade funnits redan under ytan en längre tid.) Senare förklarades staten USA självständig från sitt gamla moderland och den nya amerikanska grundlagen kunde bygga på tankar om mänskliga rättigheter, åtminstone på papper. Visserligen bör det påpekas att fastän den amerikanska grundlagen talade om lika rättigheter åt alla fanns det fortfarande exempelvis slavar i USA långt efter självständighetsförklaringen. Egentligen verkställdes många av upplysningsidéerna om mänskliga rättigheterna först långt senare. (Exempelvis fördes de svartas kamp om samma rättigheter i USA som vita hade först under mitten av 1900-talet då Martin Luther King ledde den svarta medborgarrättsliga rörelsen i USA som strävade efter att ändra på den rassegregering som fortfarande existerade i vissa

11 delstater i USA under mitten av 1900-talet både i lagar och i praktiken.) I amerikanska självständighetsförklaringen år 1776 står det: Vi anser följande sanningar självklara: att alla människor är skapade lika I Frankrike var det också ganska få upplysningsidéer som verkställdes före revolutionen just på grund av att monarken Ludvig XVI ansåg sig vara en absolut monark av Guds nåde. Det låg inte i den franska kungamaktens främsta intresse att förbättra de lägre samhällsklassernas levnadsstandard. I viss mån tillämpade man upplysningsidéer inom handel och vetenskaper under franska kungaväldets tid på 1700-talet men i frågan om politik och mänskliga rättigheter gjorde man inga stora reformer. När franska revolutionen slog igenom 1789 började man med radikal hand förändra politiken i Frankrike, men före detta hade det hänt föga. Trots revolutionen fanns det också många mänskliga rättigheter som inte tillämpades: bland annat fortsatte slaveriet i franska kolonier trots revolutionen (exempelvis på Haiti, där slavarna efter franska revolutionen genomförde ett eget uppror mot fransmännen). Kvinnor fick rösträtt i Frankrike först efter andra världskriget. I franska revolutionens förklaring om de mänskliga rättigheterna år 1789 står det: människan föds och förblir jämlik till sina rättigheter. Likheterna i franska revolutionens förklaring om de mänskliga rättigheterna och i amerikanska självständighetsförklaringen är om att alla människor är jämlika. Både den amerikanska självständighetsförklaringen och den franska revolutionens förklaring om de mänskliga rättigheterna var trots allt i främsta hand förhoppningsfulla ord som inte verkställdes ordagrant förrän tvåhundra år senare. Många av de saker som man talade om i dessa förklaringar har inte ännu heller uppfyllts, men i princip bygger den franska republiken och den amerikanska demokratin på upplysningstankarnas idéer. Trots allt var de mer retoriskt än praktiskt tillämpade under 1700-talet. Medborgerliga rättigheter och friheter tillhörde i praktiken en manlig vit medelklass i både USA och Frankrike under slutet av 1700-talet. De moderna republikerna i västvärlden, exempelvis Finland, har i mångt och mycket grundats på de tankar som franska revolutionens republik och amerikanska självständighetsförklaringen byggde på. En lärare kommenterar I svaret har plockats fram en hel del intressanta detaljer (t.ex. de franska slavarnas ställning tror jag att studentexamensnämnden fullständigt glömt bort) men ett grundläggande fel i svaret är att det inte fokuserar i tillräkligt hög grad på dokumenten (som man måste hänvisa till) samt att det inte reageras på begreppet jämför som innebär att man måste plocka fram likheter och skillnader i den första frågan. I den andra frågan (hur sattes principerna i verket) så anser jag att essän är bra med det minimala tillägget att amerikanerna de facto hade en omfattande autonomi

12 och Boston Tea Party gällde en av de få, och verkligen inte betydelsefulla, inskränkningar som ännu existerade. Därför valde revolutionärerna att provocera och angripa telasten. Några huvudpunkter 1. Upplysningstidens tankar är bakgrunden till de franska och amerikanska revolutionerna. 2. I bägge fallen bildades regeringar som grundade sig på tanken om folkvälde, alltså om att makten härstammade från folkmassorna och inte från en suverän monark. 3. Amerikanska självständighetskriget och franska revolutionen var ett förverkligande av dessa ideal. I citaten finns likheter då båda betonar att människor är jämlika (och att dessa hade naturliga rättigheter). 4. Marknaderna liberaliserades i både USA och Frankrike (gamla merkantilistiska principer avskaffades). Ständernas betydelse försvann (adel, präster, borgare och bönder). 5. För övrigt räknades slavarna inte till medborgarna i varken USA eller Frankrike under 1700-talet. Dessutom fick kvinnorna rösträtt i USA och Frankrike först under 1900-talet. 6. Därför gällde de mänskliga rättigheterna i praktiken under 1700-talet i både Frankrike och i USA en vit borgerlig manlig befolkning, fastän det retoriskt sätt låter som om deklarationerna var riktade till alla människor.

13 4. På vilket sätt har informationsförmedlingen förändrats efter andra världskriget, och vilka effekter har förändringen haft på kulturen och livstilen? (Se docent Heikki Mikkelis tv-svar på frågan: Essän I denna typs fråga är det naturligtvis svårt att begränsa sitt ämne, men så som Heikki Mikkeli sade i sitt tv-svar är det klart att det i en sådan här fråga är naturligt att tyngdpunkten ligger på västvärlden, eftersom västvärlden dominerar informationsförmedlingen globalt sett. Eftersom tidsperioden som frågas är tiden efter andra världskriget kan det vara bra att fokusera på globaliseringsaspekter så som Heikki Mikkeli sade i sitt svar. Om man talar om globaliseringen går svaret också på en allmän global nivå och utanför västvärldens sfär. Heikki Mikkeli nämnde också att man kunde skriva om medier och kommunikationssystem som används inom informationsförmedling. Radion fanns redan före andra världskriget vid sidan om tidningar, men vid sidan om detta medium har det kommit en hel del nya medier som tv:n, datorer, internet och mobiltelefoner. Enligt Mikkeli kunde man exempelvis diskutera om dessa medier och hur dessa har förändrat kulturen efter andra världskriget. Vid sidan om medierna i sig sade Mikkeli att vissa storbolag sägs i dag dominera informationsförmedlingen och även detta kunde diskuteras i svaret till denna fråga. Bland annat kunde man fundera om det är bra eller dåligt att vissa storbolag ensamt styr informationsförmedlingen och på vilka grunder detta är bra eller dåligt samt hur dessa aspekter påverkar kulturen. Mikkeli nämnde också att denna typens fråga tangerar med ämnena samhällslära och geografi. Därför kunde det vara bra att tänka på det som man lärt sig i dessa ämnen då man svarade på frågan. En lärare kommenterar Det här var ju en ganska omöjlig fråga redan 2006 men när man betraktar den i dag så har den ju fått ännu fler dimensioner med revolutionerna i Nordafrika och arabländerna. Också Kinas inställning till sociala medier är ju intressant då man talar om deras genomslagskraft. Eftersom frågan är så omfattande så måste man ju välja hur man tacklar den. Den första delen av frågan är

14 väl relativt enkel men vad gäller den andra delen så måste man kanske, i ett förtjänstfullt svar, definiera hur man disponerar svaret. Några positiva och negativa konsekvenser kan nämnas. Några huvudpunkter 1. Globalisering: innovationer och kulturfenomen sprids snabbt. Allt fler människor nås snabbt av massmedierna. 2. Medier och kommunikationssystem blir allt mer elektroniska på bekostnad av tryckta verk. 3. Tyngdpunkten ligger på västvärlden. 4. Tv, datorer, internet och mobiltelefoner (radion fanns redan före andra världskriget, men den kunde också nämnas i och med att radion har varit viktig också efter andra världskriget). 5. Masskulturen sprids och demokratiseras. Livet har kommersialiserats och blivit underhållsbetonat. 6. Positiva och negativa effekter kunde tas upp.

15 5. En konflikt från kalla krigets dagar som har hotat världsfreden och som Förenta staterna och Sovjetunionen har varit indirekt involverade i (Se docent Heikki Mikkelis tv-svar på frågan: Möjliga kriser var t.ex. Koreakriget, Suezkrisen, Berlinkriserna, Kubakrisen, Vietnamkriget, och kriget i Afghanistan. Essän I denna fråga kunde man t.ex. välja Koreakriget, Kubakrisen eller t.o.m. kriget i Vietnam som exempel. Mikkeli sade i sitt svar att det som menades med indirekt i frågan betydde att konflikten ägde rum utanför USA:s och Sovjetunionens gränser. Trots allt var kriget i Vietnam eller Afghanistan kanske sämre alternativ än Kubakrisen och Koreakriget, eftersom det frågades i frågan om en konflikt som hotat världsfreden. Sålunda är Kubakrisen och Koreakriget eventuellt bättre alternativ, eftersom dessa konflikter tänkte utlösa kärnvapenkrig och i bägge fallen försökte båda parter vara indirekt blandade såtillvida att så som Mikkeli sade kallades USA och dess allierade i Korea som FN-styrkor. Sovjetunionen stödde också Nordkorea indirekt. I Kubakrisen stödde Sovjetunionen Kuba med vapenleveranser och USA krävde av Sovjetunionen att dessa missiler skulle föras bort från Kuba. Sålunda handlade inte Kubakrisen om ett krig utan en indirekt konflikt, som hotade världsfreden i och med att det fanns en rädsla av att kärnvapenkrig skulle utlösas. Andra kriser som man skulle ha kunnat ta upp var kriserna med Berlin. När Sovjetunionen under Stalins diktatur bestämde sig för att stänga gränserna kring Väst-Berlin måste USA leverera varor med en luftbro, alltså med flygplan, över blockaden. Detta skulle man också kunna tolka som en konflikt där bägge parter var inblandade och som en konflikt som hotade världsfreden ganska kort efter andra världskriget. Det kan hända att kriget i Afghanistan och kriget i Vietnam var sämre alternativ, eftersom Afghanistan handlade mera om Sovjetunionens inblandning och Vietnam om USA:s inblandning. Å andra sidan skolade USA gerillasoldater som stred mot Sovjetunionens trupper i Afghanistan och Sovjetunionen gav vapen åt Nord-Vietnam och åt sydvietnamesiska gerillasoldater som stred mot USA. Dessutom började dessa konflikter med att både Sovjetunionen och USA försökte först vara i högsta grad indirekt inblandade. Först senare eskalerade bägge konflikter till att vara direkta krigszoner där USA och Sovjetunionen hade sina trupper.

16 Trots allt är det svårt att bedöma hur mycket krigen i Afghanistan och Vietnam hotade världsfreden. Med tanke på världsfreden var just Kubakrisen och kriget i Korea kanske bättre alternativ, eftersom vissa amerikaner menade under Koreakriget att atombomben borde användas och samma gällde Kubakrisen, då både Sovjetunionen och USA hade kärnvapen som de kunde hota varandra med. Trots alla alternativ fanns det många olika sätt hur man kunde svara på frågan, men man måste fundera på hur den indirekta inblandningen skedde från USA:s och Sovjetunionens sida och på vilket sätt detta hotade världsfreden. Därutöver gällde det att redogöra för krisens bakgrund och konsekvenser. En lärare kommenterar Egentligen så kan skribenten välja vilken kris som helst, bara man kan motivera att stormakterna varit inblandade och att den utgjort ett globalt hot. Det viktiga i svaret är ju BAKGRUND, HÄNDELSER OCH KONSEKVENSER, alltså insikten att det finns tre klart avskilda frågeställningar som skall behandlas. Det svåra är ju här också att begränsa bakgrunderna och konsekvenserna. Personligen anser jag att begreppet indirekt är mycket misslyckat eftersom det enbart krånglar till det hela. Bägge stormakterna har ju varit mycket direkt involverade i alla konflikter.

17 Några huvudpunkter 1. Koreakriget, Kubakrisen, Vietnamkriget, Berlin, Afghanistan m.m. 2. Hot om kärnvapenkrig, särskilt i Koreakriget och i Kubakrisen. Kalla kriget och bägge parternas motiv och handlingar skulle analyseras. 3. Indirekt inblandning: enligt Heikki Mikkeli kunde det handla om att USA och Sovjetunionen skickade sina trupper utanför sina gränser till främmande länder. I Koreakriget stred USA och dess allierade som FN-styrkor. Sålunda försökte man undvika att blanda sig direkt i konfliktområdena. Man försökte använda olika täckmantel för att ge bilden av att man inte var direkt inblandad i konflikterna. 4. Fastän trupper inte deltog i krigen kunde vapenleveranser ges. Sovjettrupper deltog inte direkt i striderna i Korea men Sovjetunionen försåg Nordkorea med vapen. 5. Också mindre konflikter kunde hota världsfreden, som de kriser som handlade om Berlin. 6. I Afghanistan deltog sovjetiska trupper, medan USA stödde gerillasoldater som stred mot Sovjetunionen. I Vietnam var det andra vägen: USA förde krig medan Sovjetunionen stödde Nordvietnam och gerillarörelserna i Sydvietnam.

18 6. Hur påverkades utvecklingen i Finland av sönderfallet av Sovjetunionen i början av 1990-talet? Essän Finland påverkades av Sovjetunionens sönderfall under början av 1990-talet både politiskt och ekonomiskt. Den ekonomiska depressionen som inträffade under början av 1990-talet i Finland påverkades inte direkt av Sovjetunionens sönderfall, men i och med att de sovjetiska marknaderna - där bland annat finska pappersindustrin hade haft goda förmåner - föll ned fick de finska marknaderna en ytterligare chock vid sidan om den bankkris som parallellt påverkade Finlands ekonomi. I och med att Ryska federationens (som grundades 1992) bruttonationalprodukt föll drastiskt i jämförelse med f.d. Sovjetunionens skadades Finlands utrikeshandel, eftersom Sovjetunionen/ Ryssland hade nästan alltid varit bland de största utrikeshandelsländerna till Finland. Vid sidan om de ekonomiska aspekterna förändrades den politiska kulturen. Finlands utrikespolitik hade under flera decennier präglats av den så kallade Paasikivi-Kekkonen linjen, som gick ut på att ha goda relationer med Sovjetunionen. Ju bättre relationer österut, desto bättre ställning hade Finland också världspolitiskt och västerut (enligt denna politik). På tyska kallades detta förhållande med Sovjetunionen för Finlandisierung. Med finlandisering menade man att Finland försökte vara till lags med Sovjetunionen. Denna vänskap till Sovjetunionen hade inte sällan lett till en politisk självcensur. I självcensuren ingick att man inte fick alltför öppet kritisera Sovjetunionen och dess politik. I och med att Sovjetunionen försvann och i och med att det nya Ryssland blev en mindre maktpolitisk aktör än det forna Sovjetimperiet påverkades Finlands utrikespolitik. År 1995 röstade finnarna för att gå med i EU, vilket i sig var en epokgörande händelse. Medlemskapet i EU var på sätt och vis ett tecken att Finland orienterade sig politiskt västerut efter kalla kriget. Det nya Ryssland utgjorde ett mycket mindre politiskt hot för Finland än det forna Sovjetimperiet. T.ex. godkände president Mauno Koivisto finska medborgarrättigheter åt ingermanländare år Denna händelse kan ses som gest av att man kunde öppnare förhandla med Ryssland om det förflutna, och ingermanländarna, vars ursprungliga modersmål hade varit finska, fick enligt Koivistos godkännande bosätta sig i Finland. (En del ingermanländare hade flytt till tyskarna under andra världskriget. Meningen var att dessa skulle fly till Finland, men på

19 grund av att Sovjetunionen dikterade fredsvillkoren åt Finland år 1944 kunde Finland inte ta emot ingermanländska flyktingar.) Trots allt hade Mauno Koivisto varit väldigt försiktig som president då det gällde de baltiska staterna som kom med sina självständighetsförklaringar. Ännu på hösten 1991 då de baltiska republikerna förklarade sig självständiga från Sovjetunionen väntade Finland och president Koivisto länge innan de godkände Estlands, Lettlands och Litauens självständighetsförklaringar. Förhållandet till Sovjetunionen var ännu på hösten 1991 försiktigt, men från och med att den Ryska federationen skapades vid årsskiftet 1992 och Sovjetunionen försvann började förhållandet österut vara öppnare och slappare från Finlands sida. Ganska snabbt efter Sovjetunionens fall kunde Finland köpa Hornet-flygplan till sin armé från väst, vilket knappast skulle ha varit möjligt under kalla kriget. Efter Hornet-avtalet började nästa stora steg i integrationen västerut då Finland började förhandla om EU-medlemskap och blev en medlem Vsb-pakten som hade varit i kraft mellan Finland och Sovjetunionen sedan andra världskrigets slut började ifrågasättas i Finland under 1980-talet. Trots allt valde regeringen att upprätthålla pakten. När Tyskland förenades 1990 började man på allvar i Finland fundera på att avskaffa pakten och när Sovjetunionen kollapsade beslöt Finland och Ryssland år 1992 att avskaffa Vsbpakten. Sålunda kan Sovjetunionens fall under hösten 1991 ses som en ganska stor händelse i Finland. Det bör dock kommas ihåg att Sovjetunionens fall inte skedde under en natt, utan de stora processerna bakom kollapsen låg i de reformer som pågick i Sovjetunionen under Mikhail Gorbatjovs tid som ledare i Sovjetunionen En lärare kommenterar Jag anser att tolkningen att koncentrera sig på den ekonomiska och politiska utvecklingen är korrekt (själva frågan är ju lite vag med sin utveckling ). Det som kanske i ännu högre grad kunde betonas är hur den finländska statsledningen nästan som en pilkare suttit och väntat på dramatiska förändringar ända sedan Gorbachev besökte Finland i slutet av 80-talet och försäkrade att SU inte tänkte blanda sig i Finlands västrelationer. EU-förhandlingarna och Hornet-affären inleddes nästan omedelbart efter att det blivit klart att VSB-pakten inte längre var gällande. Vad gäller den ekonomiska kraschen så kunde man betona handelsavtalet mellan SU och Finland som ju byggde på principen att SU förbundit sig att köpa finska produkter till samma värde som Finland köpte, främst olja, från SU.

20 Några huvudpunkter 1. De sovjetiska marknadernas förmåner försvann för de finska företagen, vilket försvårade depressionen i Finland under början av 1990-talet. 2. Den finska säkerhetspolitiken ändrades efter Sovjetunionens fall. 3. Finland började orientera sig västerut: Hornet-flygplan köptes till armén från väst och Finland blev medlem i EU år Trots allt var exempelvis president Koivisto försiktig då de baltiska staterna förklarade sig självständiga från Sovjetunionen. Förhållandet till Sovjetunionen var ännu under början av 1990-talet försiktigt från Finlands sida. 5. I fråga om Vsb-pakten upprätthölls pakten Finland och Sovjetunionen emellan. Först år 1992 då Sovjetunionen ersattes av Ryssland beslöt Finland och Ryssland att avskaffa den gamla pakten. 6. Sovjetunionens fall år 1991 avslutade på sätt och vis kalla kriget. Sålunda var det en vändpunkt i Finlands historia, men å andra sidan var processen lång och den skedde gradvis från det att Gorbatjov kom till makten år 1985 i Sovjetunionen.

21 7. Två samtida skildringar av mötet mellan européer och västafrikanska folk A-delen (max 3 poäng) Essän I det portugisiska exemplet verkar afrikanerna ha varit nyfikna och i viss mån positiva till att se en europé, kanske för första gången i sitt liv. Tidpunkten var mitten av 1400-talet då portugiser började utforska Afrikas kuster. I det franska exemplet var afrikanerna betydligt mer reserverade och eventuellt rädda för européer. Tidpunkten för citatet var mitten av 1600-talet, det vill säga tvåhundra år efter portugisernas första seglingar till Afrika söder om Sahara på 1400-talet. Sålunda kan man kanske dra slutsatsen att afrikanerna mötte enligt källorna européerna med nyfikenhet, men att denna nyfikenhet förändrades till försiktighet och rädsla då de såg vita män komma över haven. Skildringarnas pålitlighet som kunskapskällor kan anses vara ganska bra, eftersom det kan förväntas vara trovärdigt att afrikanerna var först nyfikna, men senare försiktiga med européer på grund av att européerna så småningom hade hittat på fram till 1600-talet att afrikaner kunde skeppas som slavar till nya världen. B-delen (max 3 poäng) b) (Se docent Heikki Mikkelis tv-svar på frågan: Essän Antagligen var det första mötet med européer ofta ett möte som gjorde befolkningarna i olika världsdelar nyfikna på de vita människorna och deras seder och klädsel. Så som vi ser i den portugisiska skildringen var afrikanerna väldigt nyfikna och kom nära portugiserna för att observera vad det var som de såg. Senare när européer började frekvent trafikera världshaven svalnade intresset antagligen. När européer dessutom började bete sig arrogant, upprätta slavhandel och bilda kolonier och imperier bortom haven kan inställningen till dessa främlingar inte ha varit annat än negativt för dem som led av européernas expansion. Sålunda kan förklaringen till varför afrikanerna i den franska skildringen från 1600-talet var så försiktiga till européerna bero på att dessa hade dåliga upplevelser av vita människor eller européer, kanske på grund av slavhandeln, kanske på grund av våld eller andra negativa upplevelser.

22 En lärare kommenterar (på både A- och B-delarna) Essän är bra. Skillnaden mellan 1455 och 1640-talet är naturligtvis slavhandeln som naturligt förklarar misstänksamheten. Skildringarnas pålitlighet är ju helt beroende på hur man tänker använda sig av källorna. Ifall det är för att erhålla en sanningsenlig bild av västafrikanska folk så är de ju ganska värdelösa men ifall vi forskar i europeiska attityder gentemot västafrikanska folk så har de ju båda ett stort värde. Några huvudpunkter 1. Skildringar pålitlighet som kunskapskällor: antagligen är det trovärdigt, så som källorna säger, att afrikanerna var nyfikna på 1400-talet och rädda för européer under 1600-talet då dessa besökte Afrikas kuster. 2. Antagligen har afrikanernas förhållande svalnat på grund av européernas expansion. 3. Den europeiska expansionen innebar upprättandet av slavhandel längs Afrikas kuster. 4. Slavhandeln har antagligen gett negativa bilder för afrikanerna om hurdana de vita européerna var som människor. 5. Det kan hända att afrikanerna som skildrades i den franska 1600-talsskildringen hade upplevt våld från européernas sida och därför aktade dessa européer. 6. I den första portugisiska skildringen från 1400-talet är det troligt att de afrikaner som beskrevs inte hade träffat vita européer tidigare. Sålunda var de säkerligen mer nyfikna att träffa dessa människor, då de inte hade negativa upplevelser av européer från tidigare.

23 8A. Den islamiska världen betraktar man nu för tiden ofta som en kulturell enhet. Bedöm detta synsätt med hjälp av exempel. (Se docent Heikki Mikkelis tv-svar på frågan: Essän Heikki Mikkeli nämnde i sitt tv-svar att religionen naturligtvis spelade en kärnroll i svaret på frågan om islam kunde betraktas som en enhetlig kultur. Mikkeli nämnde också att det kunde vara bra att försöka se islam som en global religion och att komma ihåg att det finns länder som Afghanistan och Malaysia långt borta från Medelhavsvärlden där det bor många muslimer. En sak som Mikkeli också påpekade var att det kunde vara bra att diskutera sekulariseringens grad. Hurdan är kvinnans ställning i de olika länderna? Exempelvis nämnde Mikkeli att Turkiet är ett ganska sekulariserat land medan exempelvis Iran anses åtminstone i väst som ett ganska fundamentalistiskt islamiskt land. Utmaningen låg då i att försöka diskutera hur man kunde se alla dessa muslimska länder som en enhetlig kultursfär och då var religionen förstås en viktig fråga. Hur påverkar stormaktspolitiken och förhållandet till USA? Mikkeli påpekade dock att religionen inte var den enda saken i den gemensamma islamska kulturen och det var kanske skäl att komma ihåg att det finns också andra faktorer som förenar muslimska länder som inte direkt är religiösa. Till slut nämnde Mikkeli trots allt att om man inte skulle ha nämnt religionen i detta svar kunde det kanske ha känts lite konstigt, eftersom religionen trots allt spelar en så central roll. En lärare kommenterar En dålig fråga med ganska fattiga kommentarer av experten. Begreppet kulturell enhet borde ju diskuteras. Vad allt inbegriper man i detta? Det är uppenbart att islam är en förenande faktor men det finns ju massvis med argument som man kunde framföra mot uttalandet. Olika exempel skulle säkert vara det enklaste sättet att argumentera för eller emot.

24 Några huvudpunkter 1. Religionen islam har en central roll i svaret på denna uppgift. 2. Islam som en global världsreligion, kan man se det som en enhetlig kultursfär? 3. Inte bara Medelhavsvärlden och Mellanöstern. Också länder som Indonesien, Malaysia och Afghanistan har många muslimer. 4. Stormaktspolitik: hurdant är förhållandet till USA i de olika länderna. 5. Man kunde fundera på sekulariseringens grad, exempelvis är Turkiet relativt sekulariserat. Hurdan är kvinnans ställning i dessa länder? 6. Däremot anses Iran åtminstone i väst som ett ganska fundamentalistiskt islamskt land.

25 8B. I Finlands historia har 1700-talet kallats nyttans tidevarv. Vad avses med benämningen, och hur kom nyttans tidevarv i praktiken till uttryck i Finland? Essän För det första är det kanske skäl att nämna upplysningen som en tankeströmning under talet. Många upplysningsfilosofer lyfte fram det rationella som på sätt och vis kan kopplas till det svenska ordet nytta. Det rationella stod i kontrast till vidskeplighet, tro och skepsis, medan man försökte betona rationellt tänkande, förnuft och nytta som dygder. Om man tänker på hur detta påverkade Finland under 1700-talet kan det kanske sägas att upplysningsfilosofin spreds i främsta hand genom eliten som oftast bodde antingen i städerna eller på gods eller prästgårdar. Särskilt präster hade inverkan på landsbygdsbefolkningen då dessa introducerade nya metoder i hur man borde odla jorden. I Frankrike ansåg de fysiokratiska filosoferna att jordbruket var nyckeln till ett lands rikedomar och under 1700-talet experimenterade man mycket med olika jordbruksmetoder i de europeiska länderna. Exempelvis introducerades potatisen i finska jordbruket under 1700-talet. Vid sidan om potatisodling introducerades andra jordbruksmetoder och nyttoväxter i syfte att öka jordbrukets produktivitet. På sätt och vis kan detta anses ha varit framgångsrikt i Finland med tanke på att landets befolkning ökade drastiskt just under 1700-talet. De nya jordbruksmetoderna spelade en stor roll, men framstegen inom medicin och de nya kunskaperna om hur farsoter sprider sig påverkade Västeuropeiska härskares uppfattningar om hur man borde bygga städer för att förebygga att epidemier inte skulle sprida sig i städer och på landsbygden. I Finland spekulerade också många lärda akademiker i akademiska avhandlingar om hur ekonomin eller hushållningen skulle skötas och det kan sägas att ekonomi- (eller hushållningsvetenskaperna) introducerades i Finland under svenska tidens slut under 1700-talet. Hushållningen eller ekonomin intresserade just på grund av att det ansågs vara något nyttigt. Sålunda grundades också ett hushållningssällskap i Finland som skulle främja ekonomiska intressen bland de lärda klasserna. Inom ekonomin gjorde sig Anders Chydenius gällande, i och med att han filosoferade kring fri handel i det svenska riket ungefär samtidigt som Adam Smith utvecklade sina filosofier om fri handel. Chydenius var en präst från Österbotten och deltog i riksdagen i Stockholm. Man kan

26 säga att Chydenius tankar om fri handel visavi merkantilism var ett tecken på nyttans tidevarv, i och med att tanken var att främja handeln. En lärare kommenterar Finland inbegriper ju Sverige, som ju var en av de ledande nationerna under upplysningen. Vetenskapsakademierna kunde nämnas. Storskiftet, nyskiftet, upptäcktsresor, uppfinningar, kemi (Scheele), Biologi (Linné och i Finland Kalm). Sveaborg och Ehrensvärd som en personifiering av nyttotänkandet och en upplysningens man. Några huvudpunkter 1. Upplysningens tidevarv inträffade under 1700-talet. 2. Rationalitet, nytta och förnuft var dygder i upplysningstänkandet under 1700-talet. 3. Nyttoväxter som potatis och produktivare jordbruksmetoder introducerades på finska landsbygden. 4. Vetenskaperna och framstegen inom medicin. 5. Hushållning och ekonomi blev på modet. 6. I Finland spekulerade Anders Chydenius kring fria handelns nyttiga aspekter ungefär samtidigt som Adam Smith framställde sina idéer om fri handel i Skottland.

27 +9. Relationerna mellan Tyskland och Japan under andra världskriget A-delen (2 poäng) Essän Tyskland förväntade sig att Japan skulle delta i kriget på deras sida. I främsta hand skulle de binda brittiska trupper och anfalla USA så att dessa två makter skulle vara upptagna på Stillahavsfronten. Sålunda skulle både Storbritannien och USA vara tvungna att fördela sina krafter mellan Europa och Asien, vilket skulle gynna Tyskland som endast stred i Europa och norra Afrika. En lärare kommenterar Ok, men man borde citera källorna. B-delen (2 poäng) Essän Enligt Okas uttalande ser det ut som om han skulle ha varit missnöjd med att Tyskland anföll för hastigt Sovjetunionen. Orsaken till detta uttalande kan ha varit den att Japan inte hade hunnit börja sin krigskampanj mot USA. Attacken mot Pearl Harbor inleddes i december 1941 och det kan hända att Oka tyckte att Japan skulle ha behövt mera tid för att upprusta sin armé inför en attack mot brittiska och amerikanska baser i Stilla havet. I och med att Sovjetunionen anfölls under sommaren 1941 av Tyskland tyckte väl Oka kanske också att USA och Storbritannien fick större ytor att koncentrera sig på Stillahavsområdet då tyskarna var upptagna på östfronten i Ryssland. Sålunda satte det press på Japan att agera hastigt mot USA och Storbritannien så att dessa inte skulle hinna upprusta sina arméer vid Stillahavsfronten. Japan var resursfattigt på olja och andra nödvändiga råvaror som behövdes för att föra ett modernt industriellt krig. Dessutom menade Oka att Japan hade försökt förhandla med USA att dessa skulle hålla sig utanför kriget och att Japan och USA skulle komma överens om fallet Kina (som Japan hade anfallit tidigare). Tysklands anfall på Sovjetunionen hade enligt Oka gett en ny orsak till att Förenta staterna började upprusta sin armé, vilket enligt Oka var till Japans nackdel.

28 C-delen (5 poäng) Essän Japans mål under andra världskriget var att skapa ett kolonialvälde i Östasien som skulle kunna försörja den japanska industrin och ekonomin med råvaror som olja, kol, gummi och metaller. Japan var i sig ett folkrikt och industriellt utvecklat land i jämförelse med sina närmaste grannländer. Trots allt saknade Japan råvaror och kunde inte sålunda förlita sig på att isolera sig på sina öar i ett världskrig. Ideologiskt försökte japanska ledare skapa en nationalism som gick ut på att Japan skulle bli den ledande östasiatiska staten. De europeiska länderna hade kolonier i Östasien och den japanska militärledningen försökte skapa en uppfattning om sig själv som Asiens befriare. Trots allt ingick i tanken ett fascistiskt element, i och med att japanerna inte sällan uppfattade sig själva som högre stående än exempelvis koreaner och kineser. Därför behandlades befolkningen i just Korea och Kina väldigt illa av Japan som redan före andra världskrigets utbrott i Europa gick framåt med att etablera kolonier i Kina, Manchuriet och Korea. Under andra världskriget och efter angreppet på Pearl Harbor gick japanska militären i angrepp mot franska och brittiska kolonier vid sidan om amerikanska militärbaser och kolonier. Frankrike hade redan besegrats av Nazityskland, men Japan gick framåt i franska Indokina och erövrade dessa områden. Även de brittiska kolonierna Burma, Singapore och Hong Kong erövrades av Japan. Nederländerna som ockuperats av Nazityskland hade haft Indonesien (eller Nederländska Östindien) som en koloni och även här erövrade Japan stora områden. Amerikanerna hade haft Filipinerna som en koloni sedan slutet av 1800-talet, men även här steg japanerna i land och lade en stor del av Sydöstasien under sitt välde. Sålunda hotades brittiska samväldets länder Australien och Indien. Vid sidan om de brittiska kolonierna låg Japan också nära USA då japanerna bombade Pearl Harbor på Hawaii och ockuperade några öar utanför Alaska. Sålunda var både USA och brittiska samväldet på sina tår under åren Den japanska framfarten var snabb och framgångsrik till att börja med, men i längden kunde Japan inte tävla med sin krigsindustri mot jätten USA och dess allierade Storbritannien och Sovjetunionen. Tysklands mål var ganska likadana såtillvida att Nazitysklands ledning uppfattade sin nation som ett herrefolk, likt japanska militärledningen ansåg om sig själva och om japaner. Därför skulle tyskar, likt japaner i Östasien, härska över slaviska och andra östeuropeiska människor som ett herrefolk enligt den nazistiska ideologin. Både Japan och Nazityskland gjorde sig skyldiga till