Övriga städer: Tartu ( ), Narva (66 000), Kohtla-Järve (44 700), Pärnu (43 400)

Transkript

1 Estland Invånarantal: Yta: km² Huvudstad: Tallinn ( invånare) Övriga städer: Tartu ( ), Narva (66 000), Kohtla-Järve (44 700), Pärnu (43 400) Språk: estniska 67,3 % (officiella språket), ryska 29,7 %, övriga 3 % Statsskick: republik (med parlamentär demokrati) Statschef: president Toomas Hendrik Ilves BNP per capita: $ Valuta: euro (från och med januari 2011) Annat: EU- och Nato-medlem (sedan 2004) Källor: webbplatser för CIA World Factbook och Utrikespolitiska institutet (Sverige). Historia Medeltiden Estlands befolkning var inte kristet under början av medeltiden. De kristna makterna i Nordvästra Europa kunde sålunda göra korståg till Baltikum under medeltiden med syftet att omvända hedningarna. Lokalbefolkningen gjorde ganska segt motstånd mot korsriddarna från Tyskland och Skandinavien. Tyska korsriddare och den katolska kyrkan hade börjat erövra områdena kring floden Dvina i dagens Lettland under slutet av 1100-talet. Därifrån erövrade dessa Livland, vilket är det området som finns i dagens norra Lettland och södra Estland. Den danska kungen Valdemar Sejr bjöds in av tyska riddarordnar att kuva befolkningen i norra Estland. Enligt medeltida källor lär danska kungen ha skickat en mycket stor flotta år 1219 till områdena kring dagens Tallinn. Enligt olika legender skulle en flagga ha fallit ner från himlen då danskarna belägrade en fästning vid kullen Toompea. Flaggan hade ett vitt (kristet) kors på en röd bakgrund. Med hjälp av flaggan kunde danskarna erövra fästningen på kullen.

2 Dannebrogen, det vill säga Danmarks flagga, sägs enligt denna legend härstamma från denna händelse. Antagligen är legenden påhittad senare, men faktum är att danskarna grundade en borg på Toompea-kullen som blev på estniska kallad för Taani linn, det vill säga danskarnas slott. Man tror att Tallinn grundandes år 1219, men det är aningen oklart när staden började byggas. De tyska riddarna, danskarna, svenskarna och ryssarna stred om inflytandet i området. Ön Ösel (på estniska Saaremaa) var det sista stället där lokalbefolkningen gjorde motstånd mot kristna arméer. När lokalbefolkningen i Estland hade omvänts till kristendomen började de kristna makterna slåss sinsemellan. År 1242 möttes tyska riddarna av novgorodska fursten Alexander Nevskis trupper på Peipus-sjöns is. Där vann Alexander Nevski en seger över tyska riddarna och deras allierade. Gränsen mellan ortodoxa Novgorod och katolska Estland drogs ungefär längs Narvafloden och Peipus-sjön under medeltiden. Ganska fort ansåg danska kungadömet att Estland var för dyrt och jobbigt att behålla, inte minst på grund av att den estniska lokalbefolkningen hade en tendens att göra uppror med jämna mellanrum. Under kung Valdemar Atterdag år 1346 sålde den danska kronan sina områden i norra Estland åt tyska svärdsriddarorden för en summa som motsvarade kilogram silver (Zetterberg 2007, 81). Tallinn som på tyska hette Reval blev en viktig handelspost för den tyska Hansan, som dominerade handeln i Östersjön under medeltiden. Som en kvarleva från Hansans tid finns några gilleshus kvar i Tallinns gamla stad, för att inte glömma rådhuset som härstammar från den tid då Tallinn/ Reval var en framgångsrik Hansastad. (Gustav Vasa grundade Helsingfors i mitten av 1500-talet för att skapa en konkurrent till Reval.) Reformationen slog igenom under 1500-talet. Under reformationen skapade man också ett estniskt skriftspråk för religiösa ändamål. De katekeser som skrevs på estniska under 1500-talet skapade en språklig tvist för framtida generationer. En katekes var nämligen skriven på en nordestnisk dialekt, medan en annan var skriven på en sydestnisk dialekt. Därför pågick det tvister ända fram till 1800-talet om vilken av dessa skriftspråksvarianter som man skulle föredra. Svenska stormaktstiden i Estland På 1500-talet styrdes norra Estland och Reval av en tysk riddarorden som råkade i kläm mellan olika stormakter. I söder hade Polen kontrollen över Riga och Livland och öster om Narvafloden hade den moskovitiska tsaren etablerat ett starkt Ryssland, med en fästning i Ivangorod vid Narvafloden. Även danskarna etablerade sig åter igen på Ösel.

3 Dessa parter stred om inflytandet i området. I detta läge frågade de tyska riddarna i Reval om svenskt beskydd av kung Erik XIV. Sålunda kom svenska kungamakten att regera norra Estland och Tallinn från och med Flera krig drabbade Estland under och 1600-talen. Polen, Ryssland och Sverige stred om området. Sverige behöll kontrollen över de norra delarna kring Reval, medan Polen hade kontrollen över Livland (dagens södra Estland). Under början av 1600-talet började Sveriges stormaktstid under Gustav II Adolf. Då lyckades Sverige erövra hela Livland åt sitt kungarike av Polen. Under den svenska tiden byggdes bland annat en akademi i staden Dorpat (i dag Tartu). Detta blev grunden för ett universitet som fortfarande existerar i dag. (Utanför universitetet finns i dag en staty av Gustav II Adolf, som anses vara grundaren av universitetet.) Under det stora nordiska kriget förde Sverige krig mot flera av sina grannar. Karl XII ledde sina trupper mot estniska staden Narva, där dessa besegrade de ryska trupperna i ett stort slag. Senare utkämpades slaget vid Poltava i dagens norra Ukraina där Karl XII led sitt största nederlag mot Peter den stores ryska armé. Efter Poltava erövrades Estland och Livland av Ryssland. I freden i Nystad år 1721 bestämdes att Estland skulle vara ryskt framöver. Ryska tiden och ståndssamhället På samma sätt som i Ryssland och stora delar av Östeuropa var en stor del av de estniska bönderna livegna, det vill säga bundna till en adelsherre och dennes gods. Livegenskapen hade existerat i Estland ända sedan medeltiden. År 1861 upphävdes livegenskapen i det ryska imperiet. Sålunda blev de estniska livegna i princip fria bönder, fastän deras levnadsvillkor nödvändigtvis inte förbättrades. Ståndssamhället fortsatte att existera. Adeln och borgerskapet bestod till största delen av balttyskar fortfarande under 1800-talet. Under ryska tiden flyttade även ryskspråkiga invånare till landet. Den svenskspråkiga minoriteten var väldigt liten, men på vissa ställen levde den kvar ända fram till 1900-talet. På 1700-talet vandrade också en grupp Estlandssvenskar till Ukraina, där det fortfarande i dag finns några ättlingar till Estlandssvenskarna. Under slutet av 1800-talet började en estnisk nationalism ta form. Borgerskapet och adeln talade i huvudsak tyska, men majoriteten av befolkningen, det vill säga bönderna, huvudsakligen talade estniska. Därutöver fanns det en del ryskspråkiga invånare. På universitetet i Dorpat användes tyska (och latin) ända fram till slutet av 1800-talet, varefter ryskan blev universitetets språk.

4 En del studenter började i Dorpat skapa en estnisk nationalism som grundade sig på det estniska språket. Vid sidan av ester fanns det också lettiska studenter vid universitet som började definiera en lettisk nationalism. Första världskriget Då första världskriget startade år 1914 drogs fronten mellan Ryssland och Tyskland genom Lettland. Ester kallades in till den kejserliga ryska armén. År 1917 började det gå sämre för Ryssland och de två revolutioner (mars- och oktoberrevolutionerna) i huvudstaden Petrograd (dagens St.Petersburg) orsakade samhälleligt kaos. Efter oktoberrevolutionen retirerade ryska arméerna från Baltikum och ester förklarade landet självständigt den 24 februari år Detta är Estlands självständighetsdag i dag. En mycket kort tid efter självständighetsförklaringen kom tyska armén till Estland. Tyskland ville inte godkänna Estlands självständighetsförklaring. I stället blev Estland och Lettland under tyskt styre. Många tyskspråkiga balttyskar värvades till administrationsuppgifter. De planerade att göra ett tyskt furstendöme av Estland och Lettland. Litauen skulle bli ett tyskt lydrike med en tysk furste som kung Mindaugas II, och Finland skulle ju också få en tysk furste, Friedrich Karl av Hessen som skulle bli kung Wäinö I. Under slutet av år 1918 kapitulerade Tyskland och Tysklands planer i Baltikum gick om intet. Ett inbördeskrig bröt ut i Estland där vita borgerliga trupper stred mot röda trupper. De röda fick stöd av bolsjevikerna i Ryssland. Dessutom hade tyska trupper blivit kvar i Baltikum och dessa skapade en egen maktfaktor i samband med balttyskarna, en så kallad Landeswehr. Den vita sidan fick stöd av engelska vapenleveranser och finska arméns frivilliga bataljoner. År 1919 lyckades de estniska och finska frivilliga trupperna erövra nästan hela Estland. Därifrån avancerade den estniska armén för att samarbeta med nationalistiska lettiska trupper i Lettland. Läget blev väldigt komplicerat då en vit rysk armé stationerades i Estland. Tanken var att dessa skulle avancera från Estland mot Petrograd och strida mot bolsjevikerna. De vita ryska trupperna och balttyska Landeswehr ville trots allt inte godkänna Estlands och Lettlands självständighet. Vid freden i Dorpat år 1920 slöts fred mellan bolsjevikerna i Petrograd och den nationella estniska regeringen. Estland fick ett territorium som var lite större än vad det är i dag. En liten remsa som i dag hör till Ryssland hörde under åren till den estniska republiken.

5 Ett självständigt Estland Estland blev till att börja med en parlamentarisk demokrati enligt västeuropeisk modell. Efter den världsekonomiska krisen efter år 1929 blev läget svårare för de parlamentariska demokratierna. Estland upplevde en politisk och ekonomisk kris under början av 1930-talet och landet hotades av inbördeskrig. Från och med mars 1934 tog riksäldsten Riigivanem - Konstantin Päts makten i landet med förevändningen att landet hotades av inbördeskrig och inre splittring. Parlamentets makt begränsades medan Riigivanem Päts hade större maktbefogenheter. Sålunda begränsades den parlamentära demokratin, medan makten allt mera samlades kring några personer, bland annat Riigivanem Konstantin Päts och arméns överbefälhavare Johan Laidoner. Andra världskriget Inför andra världskriget ställdes de baltiska staterna inför stora problem. När Tyskland invaderade Polen i september 1939 startade andra världskriget. Redan före anfallet hade Tysklands och Sovjetunionens utrikesministrar Joachim von Ribbentrop och Vjatcheslav Molotov kommit överens om att dela Östeuropa i egna intressesfärer. De baltiska länderna och Finland blev en del av Molotov-Ribbentrop-pakten, som slöts den 23 augusti Finland anfölls av Sovjetunionen under hösten De baltiska länderna hade inte ännu annekterats av Sovjetunionen, men sovjetledningen hade krävt att sovjetarmén skulle få militärbaser på baltiskt territorium. När vinterkriget pågick använde sovjetiska flygvapnet estniska flygfält för att bomba bland annat Helsingfors. Under sommaren 1940 hade Sovjetunionen etablerat militärbaser i Baltikum och med hjälp av dessa baser annekterades de tre baltiska staterna under sommaren år Enligt den sovjetiska historieskrivningen påstod man att folket i de baltiska länderna skulle ha röstat för att bli en del av Sovjetunionen, men i själva verket var det den sovjetiska regeringen och Stalinregimen som med militären tog över makten i de baltiska staterna. Mellan Hitler och Stalin Ett år senare inledde Tyskland sitt anfall mot Sovjetunionen. År 1941 erövrade Tyskland de baltiska länderna. Sålunda byttes en stormakt till en annan i de baltiska länderna. En del gick frivilligt med i SS-turpperna och i Estland grundades en Eesti Legioon som var ett estniskt SSförband. När tyska armén omringade Leningrad spelade Estland en viktig roll som bas för tyska trupper.

6 För civilbefolkningen var den tyska ockupationen en orolig tid. Den judiska befolkningen utplånades och områdena i Estlands ansågs som tyska provinser, inte minst på grund av att både Estland och Lettland hade en tyskspråkig befolkning. Vinden vände år 1944 då Sovjetunionen genomförde sin storoffensiv mot tyska armén. Under sommaren 1944 anfölls finska armén vid Karelska näset och under samma år utkämpades ett ännu större slag kring staden Narva i Estland. Under åren erövrade Sovjetunionen de baltiska länderna och stora delar av östra Europa. I dessa områden utsattes civilbefolkningen för stor terror. Soldater behandlade civilbefolkningen illa och enligt Stalins order skickades miljontals människor till Sibirien och Centralasien i fångenskap. Från Estland skickades också tusentals civila till koncentrationsläger därifrån många aldrig återvände. Vissa ester fortsatte med ett gerillakrig i de estniska skogsområdena. En del av dessa lyckades gömma sig där i åratal efter andra världskriget. Estniska sovjetrepubliken På samma sätt som under åren gjordes de tre baltiska länderna till Sovjetrepubliker. Under Sovjettiden flyttade en stor del människor från andra delar av Sovjetunionen till de baltiska länderna. I dag talar en tredjedel av Estlands befolkning ryska som modersmål. Under 1980-talet började Sovjetunionen knaka i fogarna. Efter att Mikhail Gorbatjov kommit till makten år 1985 började den nya ordföranden för kommunistpartiet genomföra glasnost (öppenhet) och perestrojka ( att bygga igenom ) i sovjetsamhället. Dessa reformer ledde inte till önskade resultat ur kommunistpartiets synvinkel. För det första sjönk den ekonomiska utvecklingen och öppenheten ledde till allmän kritik mot systemet som ohjälpligen hade blivit efter Västeuropa i materiell och medborgerlig mening. Den sjungande revolutionen I de baltiska länderna började man kritisera sovjetstyret kraftigt. Balterna började forska i historien och kom fram till att den sovjetiska historietolkningen hade fel i att de baltiska länderna skulle ha röstat för att bli en del av Sovjetunionen. Däremot påpekade man att Sovjetunionen med våld hade erövrat länderna enligt Molotov-Ribbentrop-pakten. I den sovjetiska historieundervisningen hade man inte erkänt att pakten skulle ha existerat.

7 I de baltiska länderna demonstrerade folket på olika sätt. I Estland blev sångestraden Laululaev i Tallinn en viktig samlingsplats för sångfestivaler där man sjöng för revolutionen. För övrigt ordnade man en kedja av människor genom hela Baltikum, där människor från de tre baltiska länderna stod hand i hand i en lång rad som gick igenom de tre länderna den 23 augusti 1989, det vill säga femtio år efter att Molotov-Ribbentrop-pakten slutits. I augusti 1991 försökte en del konservativa kommunister i Moskva genomföra en statskupp för att avsätta Gorbatjov och införa den gamla sovjetiska ordningen med hårda nypor. Kuppen misslyckades och i Estland passade man på att deklarera självständighet den 20 augusti Några dagar senare hade Gorbatjov återvänt till makten efter kuppmakarnas misslyckande. Då ansåg Sovjetunionens regering att de baltiska länderna skulle få bli självständiga. I Finland tvekade man länge innan president Koivisto vågade erkänna Estlands självständighet. Andra länder var snabbare på att erkänna Estlands självständighet, men i Finland var man fortfarande försiktiga då ärendena handlade om östgrannen. Exempelvis hade USA aldrig formellt godkänt att Sovjetunionen överhuvudtaget annekterade de tre baltiska republikerna. Självständighet, EU och Nato Estland har vid sidan av de två andra baltiska staterna en ganska stor ryskspråkig minoritet, vilket har varit en orsak för tvister mellan Estland och Ryssland. År 2007 bestämde den estniska regeringen att den så kallade Bronssoldaten skulle flyttas från Tallinns centrum till en begravningsplats som fanns en liten bit utanför staden. Bronssoldaten är en staty och ett minnesmärke över de soldater som stupade i striderna mot Nazi-Tyskland i den sovjetiska armén. Den ryska regeringen under president Putin protesterade häftigt mot beslutet och en grupp ryska ungdomar från organisationen Nasji (nasji betyder vi på ryska) organiserade kravaller i Tallinns centrum. Dessa händelser utmynnade i att skyltfönster söndrades och att nasji-ungdomar arresterades. Den estniska regeringen höll fast vid att flytta statyn till begravningsplatsen. År 2004 gick de tre baltiska länderna samtidigt med i EU och Nato. De tre baltiska ländernas ekonomier växte hastigt under 2000-talet och i samband med EU-medlemskapet, men under de senaste åren har kurvorna pekat neråt, vilket inte lär bli bättre i och med den globala ekonomiska krisen.

8 De baltiska länderna har försökt samarbeta ekonomiskt och politiskt. Av de tre länderna är Estland den ekonomsikt sett mest framgångsrika och tidvis har letter och litauer ansett att esterna inte vill vara med i det baltiska samarbetet däremot har Estland haft tendenser att sikta mot Finland och Norden vilket inte alltid gillas i Lettland och Litauen. Därutöver talar esterna ett finsk-ugriskt språk medan letterna och litauerna talar baltiska språk. Lettiska och litauiska är släktspråk med varandra, medan estniskan är släkt med finskan och hör sålunda till en helt annan språkfamilj. Politiskt och historiskt har Estland trots allt mycket mera gemensamt med Lettland och Litauen än med Finland och Norden, inte minst på grund av sovjettiden vars arv fortfarande präglar det vardagliga livet i de baltiska länderna. Källor Alenius, Kari: Viron, Latvian ja Liettuan historia, Zetterberg, Seppo: Viron historia, 2007.