Kastalakyrkans Vitryska Sommarläger 2012

Transkript

1 Kastalakyrkans Vitryska Sommarläger 2012

2 Positiva minnen Det här gör vi För några veckor sedan lastade jag och ett stort gäng andra en stor gul, gammal postbuss som skulle köras till Vitryssland med kläder, filtar, skor, leksaker, cyklar och annat som många av er här i Kungälvsområdet samlat in. Jag tänkte på min vän Sergei, som har en nyfödd hemma. Han mailade oss i vintras och berättade att när det var som allra kallast och han eldade allt han kunde i sitt lilla hus, och körde några strålningsvärmare så att propparna bokstavligt rök, så kom de upp i +18 grader inomhus. Men på morgonen, innan han kunnat börja elda på nytt, var det is på rutornas insida igen. Tyvärr är han inget undantag. Många har det så i Vitryssland. På några håll har vi kunnat hjälpa en del familjer med förbättringar på hus, men vi får koncentrera oss på att försöka få fram kläder och annat som blir till stor välsignelse både för de fattiga familjerna, men också för alla som under vintrarna drabbas av sträng kyla. Samme Sergei berättade att han varit i kontakt med ganska många av de barn som tidigare år varit på våra sommarläger ute på Sundhammar. Det är gott att veta att det sker en uppföljning i Vitryssland, både av ledarna och av våra tre barmhärtighetssystrar: Lena, Marina och Anna. Det som berörde var när Sergei berättade hur mycket det här lägret betytt för barnen. De berättar själva om vilka otroligt positiva minnen de fått med sig av hopp, gemenskap, glädje, av omsorg som de fått möta. Det gör att de vågar se positivt på sin egen framtid. Kanske är det en av våra viktigaste uppgifter att ingjuta hopp och framtidstro hos de här barnen, som kan komma från riktigt jobbiga hemförhållanden. Några av barnen berättar om sina upplevelser lite längre fram i bladet. När du läser det här är förberedelserna i full gång inför sommarens läger. 24 barn med ledare kommer i slutet av juli och är här under två veckor. Det är kostsamt att ordna ett läger med alla resekostnader både buss och färja, med alla försäkringar, utflykter, mat m.m. Därför är vi i stort behov av stöd och hjälp också i år. Använd gärna inbetalningskortet som medföljer här i broschyren och du skall veta att din gåva och ditt engagemang har stor betydelse för de barn som kommer hit! Peter Frykman präst i Kastalakyrkan och styrelseledamot Besök vår hemsida: Sommarläger: Kastalakyrkans Vitryska Sommarläger är en ideell förening, som sedan slutet av 1990-talet anordnar sommarläger för vitryska barn i åldern år. Varje år kommer 24 barn med ledare för två veckors läger. Sundhammars f.d. barnkoloni vid Kovikshamn, strax söder om Marstrand, är en utmärkt plats för lägren. I år pågår lägret 31 juli 14 augusti Barnen kommer från Grodnoregionen i västra delen av Vitryssland. Här finns inte så mycket annan hjälpverksamhet, så vi tror att vårt engagemang i den regionen är extra värdefullt. Vi vill att dessa barn under några härliga sommardagar ska få uppleva svenskt sommarlov med lägerliv, västkustens sol och salta bad och känna gemenskap över språkgränserna. I Vitryssland märks effekterna av Tjernobylkatastrofen ( ) fortfarande i det allmänna hälsoläget i stora delar av landet. Det finns också en stor social misär i landet, där föräldrarna ofta är fast i alkoholmissbruk, har dålig ekonomi eller på andra sätt inte kan ta hand om sina barn. Att få komma på läger i Sundhammar innebär både en hälsovinst för barnen och en positiv lägervistelse med gemenskap och hopp om en bättre framtid. Hjälpsändningar: För att följa upp sommarlägret arbetar vi också med hjälpsänd- 2 3 ningar av kläder, skor, leksaker, skolmaterial, blöjor, sängkläder, m.m. Vi disponerar en lagerlokal på Filaregatan 11 i Ängegärde som håller öppet för inlämning onsdagar kl Det brukar bli ca 2-3 sändningar per år. Vi reser själva ned med sändningarna och har god kontakt med Baptistkyrkan i Vitryssland som vi samarbetar med. Barmhärtighetssystrar: Föreningens tre barmhärtighetssystrar får bidrag för att utföra socialt och diakonalt arbete bland utsatta barn och familjer på plats i Vitryssland, året om. Genom våra barmhärtighetssystrar vet vi att hjälpen kommer dit den skall. Det är också de som väljer ut vilka barn som skall få komma till oss och som fördelar hjälpsändningarna så att de når fram till de mest behövande. Kontakta styrelsen Roland Gustafsson (ordf.) , Peter Frykman (sekr.) , Lars Andreasson (kassör) , Lasse Hallén (ledamot) , Richard Millings (ledamot) Ingvor Öhman (ledamot) Gun Andersson (ledamot)

3 Tre av barnen från lägret förra sommaren berättar om sommarlägret och om hur det var att komma hem till Vitryssland igen. Max Hendel, Berestovitsa Under det här året har jag tjänat lite pengar genom att samla metall för återvinning. Min tro på Gud har också blivit starkare. Jag har bara goda minnen från lägret. Jag insåg att främlingar kan tycka om mig och behandla oss som om vi var nära vänner. Nu kan jag själv tycka om främlingar och acceptera dem som vänner, eftersom jag själv fick så mycket omsorg och kärlek. Tack vare det är jag en bättre människa. Lägerliv Diana Oberdienko, Svisloch Mitt liv förändrades dramatiskt efter sommarlägret Jag kommer aldrig att glömma den svenska hudkrämen som gjorde min psoriasis mycket bättre. Efter resan har min syn på Gud ändrats. Jag har insett att Jesus lever och värd att hyllas. Jag har också blivit en duktigare elev i skolan. Och jag skulle älska att komma tillbaka till Sverige igen. Mitt liv förändrades Arthur Vasilenko, Svisloch Efter att jag kom hem från lägret såg jag annorlunda på många saker. Om du är rik är det nödvändigt att dela med sig till andra för då kommer allt tillbaka till dig hundrafalt, det insåg jag. Jag är inte tillräckligt rik för att dela med mig, men jag försöker dela med mig av mitt hjärta. Jag är volontär i en grupp i skolan som kallas Öppna hjärtan. Vi besöker ofta ett boende för föräldralösa barn, där vi leker med dem. Jag är verkligen tacksam för lägret där jag fick lära mig mycket, och i takt med att jag blir äldre kommer jag att försöka hjälpa dem som behöver det mest. 4 7

4 Att jobba på lägret Jag tyckte det var helt fantastiskt att jobba på vitryska sommarlägret! Inte nog med att man fick vara ett stöd för barnen; de var också ett otroligt stöd för mig. Jag fick kraft av att vara ute på Sundhammar, och så fort jag kom hem saknade jag allihopa. Jag kom många av barnen väldigt nära, och jag tycker det är beundransvärt hur man kan bli så god vän med någon man inte kan tala med. Istället för att kommunicera med ord så fick man tala med kroppsspråket och handlingar. Jag blev särskilt god vän med en del av de stökigare killarna. I början av lägret var dom bråkiga och ville gärna tuffa sig. Men under lägrets gång kunde man märka att dom hela tiden mjuknade. Det var väldigt roligt att se denna utveckling hos barnen. Jag tror att lägret kan göra stor skillnad både hos de vitryska barnen och för oss som jobbar på lägret. Barnen får se hur fritt vi har det här i Sverige jämfört med Vitryssland och förhoppningsvis ger det barnen ett hopp om förändring. Jag som var med som ledare 6 under lägret fick också en vilja att skapa en förändring och jag tror att lägret kan vara ett steg på vägen. Något som jag aldrig kommer glömma från lägret är när vi gick ner till havet för sista gången. Det var den sista kvällen innan dom skulle åka hem och alla barnen ville säga farväl till havet. Barnen hoppade på bryggan så att det skvalpade, en del skrattade och andra grät. Vi kramade om varandra och jag tackade Gud för ett fantastiskt läger! Hanna Karlsson, ungdomsledare 2011 Vad hände sen? Fyra ungdomar som var på sommarlägret 2006 och 2008 berättar om sina upplevelser och litegrann om vad som hänt i deras liv sen dess. Nadya Temruk (2006) Grodno Jag var på lägret Då var jag 12 år, gick i sexan och i söndagsskolan i Hope Church. Nu är jag 18 år. Förra året slutade jag skolan och började college för att bli förskollärare. Tiden vi hade i Sverige har jag bevarat i hjärtat till denna dag och bara positiva minnen. Jag minns väl familjen som vi fick spendera en dag med, och alla andra som tog hand om oss på lägret, speciellt de två som hette Sandra, Robin och Erik. Jag minns havet, en vacker solig dag och hur mycket jag inte ville åka därifrån. Återigen vill jag tacka alla för resan, som verkligen gjorde ett starkt intryck. Att vara hemifrån tillsammans med främlingar: jag hade aldrig trott att det skulle vara en sådan varm vänskap, som en nära familj. Ilya Kurchevski (2006) Grodno Resan till Sverige var väldigt cool. Jag träffade många ärliga människor, inklusive min vän Erik. Jag kommer ihåg honom fortfarande och skulle vilja träffa honom igen. Han lärde mig att uppskatta vänskap även om det är ett stort avstånd och att aldrig glömma dem som gjort dig lycklig. Några år efter lägret började jag studera på byggymnasium för att bli dekoratör, vilket jag gillar väldigt mycket. För inte så länge sen konverterade jag i kyrkan och började ett nytt liv. Jag har blivit äldre, men kommer fortfarande ihåg känslorna som gjorde oss lyckliga i Sverige. Tack för allt ni gjort för oss! Ni gjorde oss verkligen lyckliga! 7 Valeria Yakuta (2008) Svisloch Mitt liv har förändrats mycket efter resan. Jag har fått ett större självförtroende och har fått många nya vänner. Nu är jag 14 år. Varje gång jag tänker på resan känner jag en våg av styrka och glädje. Saknar verkligen svenskarna. De smittade mig med sin glädje och kärlek. Nu har jag har blivit äldre och ser på saker på ett nytt sätt. Jag älskar Gud. Kyrkan har nyligen köpt begagnad musikutrustning: mixer, högtalare och mikrofoner och har uppmuntrat oss unga att lära oss spela musikinstrument och starta ett band. På så sätt har jag börjat att sjunga. För några månader sen adopterade mamma och pappa två flickor och en pojke från barnhemmet. Mina nya systrar och bror tycker om att rita. Även om de inte är mina riktiga syskon älskar jag dem väldigt mycket. Pavel Romanchik (2008) Ostrino För fyra år sedan hade jag möjlighet att resa till Sverige och jag har aldrig ångrat det. Det var en härlig resa. Jag fick se Nordsjön för första gången och kunde till och med simma i havet. Jag hade aldrig sett klippor förut och jag kommer fortfarande ihåg känslan av beundran när jag stod på en klippa och spanade ut på små båtar. Jag tyckte också om att besöka Kastalakyrkan och jag blev tillfrågad att ringa i klockan och starta gudstjänsten. Under resan fick jag nya vänner och är tacksam till alla som gav mig denna underbara chans att se världen. Jag kommer att minnas Sverige i resten av mitt liv. Just nu håller jag på att avsluta åttan. Förra sommaren blev jag kristen på ett av kyrkans läger i mitt land. Efter skolan är min stora dröm att bli arkitekt och bygga hus i svensk stil och, naturligtvis, komma tillbaka till Sverige igen.

5 Lasse och Tony kör en fullastad buss... Hjälpsändning på knaggliga vägar... fram till Grodno och Baptistkyrkan där langningskedjan går... Jag skall, i ärlighetens namn säga att jag inte blev så upphetsad när Lasse, min riktigt gode vän sedan väldigt många år, frågade mig om jag ville ställa upp på en bussresa med hjälpsändning till Vitryssland. Som mycket ung sjöman i mitten på 70-talet, seglade jag på Tallinn, Riga, Ventspils, Klaipeda, m.m. och upplevde då hamnstäderna som väldigt tråkiga, smutsiga och fattiga. Jag hade ju läst om Kastalakyrkans Vitryska Sommarläger, och haft Lasse som föredragshållare i min församling, så visst hade jag lite kunskap om ert arbete. Natten som kom, brottades jag verkligen med Gud. Dagen efter mailade jag Lasse: OK, jag ställer upp! Den 24 mars lastar vi bussen vid lagret på Filaregatan 11 i Kungälv. Med 22 ton, väl packat i den Gula bussen, rullar vi så iväg måndag morgon den 26 mars. Både Lasse och jag är erfarna busschaufförer, men har aldrig kört tillsammans. Klockan är vi ombord på färjan Liverpool Seaways i Karlshamn. Exakt ett dygn efter starten, rullar vi av bussen och ner till den gigantiskt stora 8 hamnen i Klaipeda. Så är vi då i Litauen. När vi köpt vägskattemärket, rullar vi på fram till Kaunas och på ganska knaggliga vägar fram till vitryska gränsen. På grund av ett elfel på bussen blir det svårt att få ner liften och visa busslasten för tullarna vid gränsen. De uppträder korrekt, men det är många papper som ska gås igenom och de tar stickprov på alla lådor. Det är stackars Lasse som får göra grovjobbet. Jag sitter i bussen och får visa passet fyra gånger. Willma, vad är det för märke? frågar de. Men läser man i pappren så står det VOLVO. Efter tre timmar är vi igenom, och lämnar EU bakom oss. Sergei står troget vid vägkanten, för att lotsa oss fram till Hope Church. Överallt är det vägarbeten, så det är skönt att ha Sergei med. Klockan 18 är vi framme vid Hope Church och det blir många välkomstkramar. Här lastar vi av en del av lasten. Sedan bär det iväg hem till pastor Pavel och hans familj. Det som är slående är att se allt nytt och modernt, och samtidigt se det väldigt gamla och slitna. Pavels fina hem är bara sex år, och på hela området byggs det nytt. Kvällsmaten står färdig, och sedan sängen. Skönt! Efter frukosten åker vi tillbaka till Hope Church, för att ta bussen med till den lokala tullstationen, för att deklarera lasten. Denna gång går det på drygt en timme. Rekord, säger Lasse, snudd på ett mirakel. Tillbaka till kyrkan. Nu skall bussen tömmas. Men återigen strejkar liften. Allt får lyftas ut genom en sidodörr. Människor börjar strömma till, och efter 40 minuter är bussen tom. Nu får vi möjlighet att gå runt i kyrkan. Här finns fem lektionsrum för undervisning, data, förskola, rum för handikappade, m.m. Kyrkan byggdes för 10 år sedan. Den är öppen 24 timmar om dygnet och under veckan har man olika program i kyrkdelen. Här träffar vi många vänner, bl.a. Lena Burova, barmhärtighetssyster i Grodno, och som arbetar med föräldralösa barn. Efter detta åker vi med Sergei hem till hans familj. För Lasse ett kärt återseende. De bor långt ut på landet, och på väg dit ser vi många fallfärdiga hus, och jo, människor bor i dem. Väldigt sent kommer vi tillbaka till familjen Pavel igen. Kvällsmaten smakar bra nu. fortsättning på nästa sida hälsar på hos Sergei och andra familjer.

6 Gänget som lastat av bussen radar upp sig. På torsdagen gör vi en stadsrundtur i Grodno. Förutom mixen mellan väldigt gammalt och nytt, ser vi hur det byggs och sopas. Tänk, här passerade Karl XII år Grodnofälttåget betecknas som en av de största militära framgångarna för vår kung. Det känns märkligt att det här fanns svenska soldater från Norra Skånes, Östgöta och Smålands kavalleri, i början på 1700-talet. Vi gör också nya hembesök, först hos barmhärtighetssyster Marina Sheleg och hennes man Alexandr, som jobbar i Dyatlovo med utsatta familjer, barnhem och skolor. En underbar familj som det formligen sprudlar godhet från. De serverar mat, och åter mat. Sedan vidare till Anna Pereshein, barmhärtighetssyster i Mosty. Åter en underbar familj, som bor i missionskyrkan. Tillsammans med henne besöker vi en familj, och det är mycket fattigt, och de bor i väldigt dåliga hus. Så är ännu en lång dag till ända. Efter en sista natt hemma hos pastor Pavel är det dags för hemfärd. Sergei som verkligen kört oss fram och tillbaka, kommer på utsatt tid, och hjälper oss att köra ut ur Grodno igen. Bussen startar snällt denna gång också. Vid gränsen kör vi förbi en tre kilometer lång lastbilskö. Tur att vi har buss, för de har förtur. Dags för papper och stämplar igen. Idag gick det fort säger Lasse. En timma bara. Ännu ett mirakel. Så är vi åter inne i EU och Litauen, och så småningom hemma i Sverige. Under denna resa har vi mött alla fyra årstiderna och nu snöar det. Efter 155 mils körning säger vi farväl till gubben. Jo, bussen är en han, och heter Helge, fick vi veta av Bernt Texén. Tåg och buss sista biten hem, och allt har gått riktigt bra. Tack till alla er som jobbat för att denna resa blivit möjlig. Tack för alla förböner under hela detta äventyr. Det har verkligen hjälpt. Tony Kjellgren tillsammans med Lasse Hallén Genom gatorna i Minsk Kastalakyrkans vitryska sommarläger finns med i ett nätverk av kyrkor i Sverige som samarbetar med Baptistunionen i Vitryssland. Ordförande för det nätverket är Paul Lundh. Här delar han med sig av tankar om landet när han åker genom gatorna i huvudstaden Minsk. Vänligheten i trafiken är något som slagit igenom i Vitryssland. För 10 år sedan var det helt annorlunda, då alla trängde sig fram och det var farligt för både bilister och gående. Sedan kom vänligheten, berättar Victor Krutsko, president för Baptistunionen i Vitryssland, när vi åker gatorna fram i Minsk. I början tittade folk med mycket förvånade blickar på dem som släppte fram någon annan i trafiken. Sedan började de vänligt att tacka. Från predikstolen säger vi ibland att det är ett gott kristet uppförande att visa vänlighet i trafiken, säger Victor. Vänligheten i trafiken har blivit påtagligt mycket bättre de senaste 10 åren, fortsätter Victor när han vänligt släpper fram några gående vid övergångsstället. annat dåligt beteende, allt för att förbättra situationen i familjen, för kvinnor, barn och männen med för den delen, även om det är de som ofta ställer till det. En hjälpande hand vid lägren, ett ekonomiskt bidrag, kläder till hjälpsändningarna. Det är inte oviktigt det du gör. Det kan bli till en våg av förändringar för de vitryska människorna. Vi har varit med de senaste 20 åren och exempelvis ändrat den vitryska synen på föräldralösa barn och funktionshindrade. De är nu sedda i samhället på ett helt annat sätt. Jesus skapade tro och förhoppning bland de människor han mötte. Han utstrålade kraft som ändrade människors livssituation. Samma kraft och möjlighet till förvandling finns också idag. Våga tro att han kan göra det, genom varje liten eller stor handling som du utför. En liknande våg av andlig förnyelse skulle behövas, för att motverka dryckenskap och Paul Lundh

7 Anna Barmhärtighetssystrarna Marina Stötta barmhärtighetssystrarna... genom att sätta in minst 100 kr i månaden (eller 300 kr/kvartal, eller 600 kr/halvår eller 1200 kr/år. Välj själv betalningsalternativ!) på pg Betalningsmottagare: Kastalakyrkans Vitryska Sommarläger. Avsändare: Ditt eget namn och adress. På Meddelande till betalningsmottagaren skriver du att det gäller barmhärtighetssystrar. Kontakta oss om du vill ha färdiga inbetalningskort, tel Grodno Kastalakyrkans vitryska sommarläger stöttar sedan flera år tre barmhärtighetssystrar i Vitryssland. Det sker genom ett nätverk av understödjare här. Deras arbete kan närmast liknas vid våra diakoniassistenter. De besöker fattiga familjer, försöker att rättvist fördela hjälpsändningarna vi skickar ner till familjer, skolor och barnhem. De arbetar med funktionshindrade barn och gör ett fantastiskt arbete. Varje termin skickar de rapporter om sitt arbete och här följer några glimtar från deras senaste brev: Lena Burova i Grodno: Jag har varit hos barn på ett tillfälligt socialt boende. Barnen kommer från familjer där antingen båda föräldrarna är döda, eller där vårdnaden om barnen tagits ifrån dem. Tillsammans med en socialarbetare vid detta boende har jag också besökt flera fattiga familjer, där det finns små eller sjuka barn. Inte sällan möter vi alkoholproblem och psykisk ohälsa. Till de här familjerna har jag kunnat ta med både blöjorna ni skickade i höstas, men också matkassar, kläder och i julas några julklappar. Lena arbetar också på ett barnhem och med funktionshindrade barn på ett dagcenter. Dit har hon kunnat ta med blöjor, leksaker och 12 kläder, och hon pysslar med barnen och har bibelsamlingar med dem. Marina Sheleg i Dyatlovo: I julas hade vi en stor samling i kyrkan (som är en ganska vanlig villa) med nästan 80 barn. Det blev ett fint tillfälle att knyta nya kontakter, bl.a. med en kvinna som har fyra barn. När vi besökte henne ett tag senare, visade det sig att hennes man sitter i fängelse. Vi besöker också barnhemmet här. Det är tragiska historier bakom barnens vistelser. Inte sällan p.g.a. alkoholmissbruk i familjerna, så de sociala myndigheterna tvingas ta barnen från föräldrarna under vissa perioder för barnens bästa. Hit får vi komma med de kläder, skor och leksaker som ni har skickat till oss, och vi försöker övertyga barnen om att deras liv också är viktiga! Anna Pereshein i Mosty: Jag vill tacka er för er omsorg om oss, och för allt ni skickar till oss. Vi har haft flera tillfällen när vi kunnat dela ut det vi fått från hjälpsändningarna, inte sällan i samband med gudstjänster här. Vi har kunnat hjälpa både funktionshindrade barn, adopterade barn och barn i stora familjer. Det var fint att i december kunna gå ut till familjerna som vi lärt känna och ta med blöjor, leksaker, tvål m.m. som ni skickat hit. Lena Du som vill skänka till våra hjälpsändningar: Välkommen till vårt lager på Filaregatan 11 i Ängegärde (vid Hyrservice). Vi håller öppet på onsdagar kl

8 Gynna dessa företag De gynnar oss med finansieringen av denna broschyr! SnickarJansson AB Henrik Jansson Fiskaffären i Centrum Take-Awaybutiken i Rollsbo Öppet Vi utför även elinstallationer Ytterby Beställningstrafik även uthyrning av bussar utan förare Tel KÄRNA Entreprenad AB E.G:s Rörinstallationer Telefon: Maskiner och processlösningar för tillverkningsindustrin I vår pilotlinje i Kungälv kan vi testa idéer och köra prov i liten skala För dig som ska BYGGA, renovera eller har köpt hus. välkommen till oss! KUNGÄLVS TRÄ - En lönande bekantskap Byggmästaregatan 3, Kungälv Öppet: vard , lör Telefon:

9 Sommarläger 2012: några hålltider tisdag 31 juli 24 barn år anländer till Sundhammar Söndag 12 augusti kl 14 Friluftsgudstjänst i Sundhammar Söndag 5 augusti kl Gudstjänst i Kastalakyrkan, vitryska barnen måndag 6 augusti kl Sommarkyrkans program Barn och familj gör en utflykt till Vitryska lägret. Samåkning från Kungälvs församlingshem kl Tisdag 14 augusti Lägret är slut och barnen åker hem till Vitryssland igen Välkommen att träffa barnen på några av aktiviteterna! Onsdag 8 augusti kl 19 Vitryska sommarlägret gästar Sommarkväll i Kungälvs församlingshem Tack till er alla som stöttar vårt arbete år efter år både företag som vill sponsra och personer i trakten som hjälper till med bidrag, gåvor och ett stort hjärta! Vill du ge ett ekonomiskt bidrag är du välkommen att göra det på plusgiro Bli medlem genom att betala 50 kr/år till plusgirot ovan, eller använd inbetalningskortet i mitten. Ange namn och fullständig adress. Besök vår hemsida: