Utflyktsguiden. Smultronställen och pärlor i Enköpings kommun

Transkript

1 Utflyktsguiden Smultronställen och pärlor i Enköpings kommun

2 Utflyktsguiden Smultronställen och pärlor i Enköpings kommun

3 Copyright Lantmäteriet, Medgivande nr MS2006/1489

4 Innehåll Platser Hårsbäcksdalen Buskastenen Ådalens vattentorn 1. Altuna hembygdsgård och skolmuseet Runstenen med Tors fiskafänge Lundellska galleriet Karleby tingshus Vadsbacke Skutters skans Skattmansöådalen: Ytterkvarn, kolarkojeruin & skidbacken Sörgården Grönt Trolltrappan Härledgården Glad gris Domtagrisen Pukberget Åloppe ekomat 19 Vånsjöåsen Vånsjöbro Härnevi kvarn Härnevi kyrka Rotbrunna Äsåsen Äs puss 27 Kvekgården Vicke Vire Kappen Bion i Örsundsbro Hagalund Uvberget Alstabadet Alsta trädgård med galleri och café Sätra självplock 33 Härkeberga kyrka Kaplansgården Norrgården gårdsbutik, café och boende Erik Janssons minnessten Bishop Hill-museet 41 Nybylund Kullabadet Tuna trädgård Hjälstaviken: Parnassen & Kvarnberget Nylada badplats Ekolsunds värdshus Lillkyrka fornstig Kungs-Husby Nibble gård Grönsöö slott Veckholms kyrka Härjarö Öns badplats Torsvi kyrka Torsviby gravfält Reese handelsträdgård Mona & Ivans fisk 63 Boglösa hällristningsgård Rickeby Övre Rickeby Fridegårds minnesstuga Hemsta hagar Brandskogsskeppet Lidingby Koffsan 73 Bredsand Fageruddsåsen 79 Enköpings stad med parkerna Gröngarnsåsen Dyarna 85 Haga ekbackar Svinnegarns källa Svinnegarns kyrka badet Strand Hummelstaborgen Nykvarns hantverksby Blotsvens hög 91 Hjulsta ekhagar Arnö fornborg Arnö kyrka Utöhus 99 Fakta Foto: Katja Jahn Kartor 6 Forntida gravfält 16 Vandring 25 Upptäck floran 31 Mularnas landskap 39 Vår konst 45 Albert Målare 46 Fågelskådning 54 För dig med funktionshinder 55 Lokal mat 61 Långfärdsskridskor & skidor 69 Bär och svamp 70 Hällristningar 77 Inte bara på sommaren 82 Naturen nära dig 89 Runstenar 97 Naturskyddade områden 103 Allemansrätten Bryggholmen Röllingen Tedarön 105

5 Foto: Fredrik Johansson För ideella insatser av olika slag tackas: Medlemmar i Mälarlandet, Naturskyddsföreningen i Enköping, Friluftsfrämjandet i Enköping, Altuna hembygdsförening, Bishop Hill-sällskapet, Boglösa hembygdsförening, Bryggholmsstiftelsen, Härkeberga Gille, Lagunda hembygdsförening, Paddebo kulturförening, St Bartholomei Gille, Simtuna hembygdsförening, Teda hembygdsförening, Torstuna hembygdsförening, Åloppe byalag och Enköpings fotoklubb. Tack allesammans! Ett stort tack till alla markägare som välkomnar besökare! 4 Utflyktsguiden är utgiven av Enköpings kommun i samarbete med LRF Mälardalen och Upplandsstiftelsen. Ansvarig utgivare: Åsa Byman-Falck Projektledare: Anders Häggström Styrgrupp: Maria Berg, LRF Mälardalen, Anders Lindholm, kommunekolog Miljö & Stadsbyggnad och Karolina Vessby, Upplandsstiftelsen. Text: Ylva Fontell och Katja Jahn/Dynamo kulturinformation, med textbidrag från Anders Lindholm. Formgivning: Mats Thorburn/underhuset.com Foto framsidan: Katja Jahn, Ylva Fontell, Mats Thorburn, Anna Everitt Foto baksidan: Ylva Fontell Tryck: 08 Tryck, Bromma ISBN

6 Förord Den här boken har tillkommit genom ett samarbete mellan lantbruksföretagare, hembygdsvårdare, naturskyddsföreningen, friluftsfrämjare, fotointresserade, LRF, Enköpings kommun och Upplandsstiftelsen. Alla är på ett eller annat sätt intresserade av eller verksamma i bygden. Var och en ser landskapet med sina ögon och tillför sin bit till helheten. Upplandsstiftelsen, LRF och Enköpings kommun har rott skutan framåt med delfinansiering från EUs landsbygdsprogram, förmedlat via länsstyrelsens landsbygdsenhet. Utflyktsguiden presenterar ett smörgåsbord av natur, kultur och kulinariska upplevelser på landsbygden i Enköpings kommun, mitt i Mälardalen. Skriften är till för oss som bor och verkar i Enabygden. Många av oss har favoritställen som vi återkommer till gång på gång. Vi hoppas att guiden ska inspirera till nya upptäckter bakom nästa krök. För dig som gästar kommunen erbjuder guiden ett tidigare kanske helt okänt utbud av smultronställen och pärlor. Våra guider är skribenterna Ylva Fontell och Katja Jahn. De har besökt platserna som presenteras i boken och det är deras upplevelser och intryck som förmedlas. Varmt välkommen ut på upptäcktsfärd! Mona Nordberg Åke Hedén Jan Lundqvist Regionchef Kommunalråd vd LRF Mälardalen Enköpings kommun Upplandsstiftelsen 5

7 Copyright Lantmäteriet, Medgivande nr MS2006/1489 Kartor Det finns en mängd kartor som hjälper dig att hitta i landskapet. Några passar för bilutflykten, andra för cykelturen eller svamputflykten. Kartorna i den här boken är utdrag ur Lantmäteriets terrängkarta, som även kallas Gröna kartan. Med hjälp av dem blir det inte några problem för dig att hitta till platserna i boken. Gröna kartan är i skala 1:50 000, guidens utdrag är av varierande skala, men det är bra att veta att varje ruta alltid täcker 2 x 2 km. Vill du ha hela Gröna kartan säljs den bl a i bokhandeln. Varje blad visar en yta på 25 gånger 25 km, hela kommunen upptar således sex olika kartblad. Enköpings kommun har tagit fram en egen karta, Fritidskartan Enköpings kommun med samma innehåll som Gröna kartan. Den går att köpa bland annat på turistbyrån. Orienteringskartor är ännu mer detaljerade. Enköpings orienteringsklubbar har karterat många områden kring tätorterna. Dessa finns i olika skalor från 1:2000 till 1: Orienteringskartor är, när du lärt dig grunderna i kartläsning, fantastiska redskap som hjälper dig i okända marker. Varje stig, liksom höjder, vattendrag och tomter, har märkts ut. Stora stenblock och små kärr, åkrar, öppen mark och skogar allt som behövs för att inte gå vilse finns med. Kartorna säljs av orienteringsklubbarna. På www. orientering.se/uppland hittar du en förteckning över kartorna och får också veta var de går att köpa. 6

8 Foto: Ylva Fontell Så funkar guiden! Utflyktsguiden tar dig till besöksvärda platser runtom i Enköpings kommun. Urvalet grundar sig både på hur sevärda de är och att de är väl tillgängliga för besökare. Av det skälet saknas några sevärdheter, där t ex parkeringsfrågor inte gått att lösa. Vilka intressen du än har, finner du säkerligen något inspirerande och matnyttigt för en lyckad utflykt. Det är första gången som bygdens sevärdheter samlas i en och samma skrift och dessutom får du tips om caféer, gårdsbutiker och aktiviteter året runt. Symboler i marginalen hjälper dig att snabbt hitta det du är intresserad av. Utflyktsguiden handlar mest om landsbygdens sevärdheter. Enköpings stad, med hela sin historia och sina berömda parker, berörs bara kortfattat. Vill du veta mer om staden finns det böcker och broschyrer sprängfyllda av information på annat håll. Boken är indelad i 14 kapitel som beskriver olika områden i kommunen. Alla delområden syns på översiktkartan längst fram. Det är fritt fram att välja en enstaka plats eller planera en egen rundtur till ställen som passar just dig. Vandrare, cyklist eller bilist, det spelar ingen roll, till varje kapitel finns en detaljerad karta som gör det lätt att finna vägen. Besöksplatserna är markerade med en pil på kartan. Är P-platsen en bit därifrån markeras även denna. Om den är svår att hitta till, skriver vi mer om det i texten. Vem var egentligen Balle, och vad har mulen att göra med mångfalden? Var kan man åka skidor och var finns de bästa svampmarkerna? Som komplement till områdesbeskrivningarna finns fördjupande temasidor, som är tänkta som inspirerande läsning för dig som vill veta mer. Till boken hör också en bilaga med kontaktuppgifter och öppettider samt ett kalendarium för 2006, som berättar om alla evenemang och aktiviteter som sker under året runtom i kommunen. År 2007 ges en ny aktuell bilaga ut. Finns det praktisk information om besöksmålen i bilagan markeras det med i i guidebokens text, t ex Altuna hembygdsgård i. 7

9 Hårsbäcksdalens naturreservat Buskastenen P Ådalens vattentorn Altuna hembygdsgård och skolmuseet Runstenen med Tors fiskafänge Lundellska galleriet Karleby tingshus P Vadsbacke Skutters skans P Copyright Lantmäteriet, Medgivande nr MS2006/1489

10 1. Hårsbäcksdalen Buskastenen Ådalens vattentorn Altuna hembygdsgård och skolmuseet Runstenen med Tors fiskafänge Lundellska galleriet Karleby tingshus Vadsbacke Skutters skans Den nordvästra delen av kommunen är främst en jordbruksbygd, men där finns också större skogspartier och den slingrande Örsundaån dyker upp här och var. Slätten runt Fjärdhundra kallas Marstallen och var förr ett av Upplands största sankängsområden. Sedan ängarna dikats ut, har det blivit stora åkermarker, där det knappt syns ett hus. Silon i Fjärdhundra står som ett utropstecken över slättbygden. I kanterna runt slätten ligger byarna och där slingrar vägarna som de gjort i århundraden. Hårsbäcksdalen Hårsbäcksdalen är en djup ravin skapad av Örsundaån där den skurit sig ned och brutit igenom Enköpingsåsen. Den här delen kallas Flostaåsen. Området är vackert och välskött. Det är lätt att ta sig runt och små stigar lockar till att utforska ravinen. För den intresserade finns informativa skyltar som berättar om ovanliga växter som går att hitta bara man håller ögonen öppna. Namn som trolldruva och gullpudra sätter fantasin i rörelse och uppe på åsens torra partier finns riktiga rariteter som frösöstarr och mosippa. Gråalen växer här på sin sydgräns i landet. Vid källutflöden från åsen är det bitvis riktigt frodigt och i dalgångens botten ser du den storvuxna ormbunken strutbräken. Foto: Mats Thorburn 9

11 En grupp besökare har kommit för att beundra den tidigblommande tibasten (som syns längst till vänster). Foto: Anders Lindholm Vare sig man är floraintresserad eller bara ute efter en avkopplande promenad bland hassel, ek och lind är detta ett givande utflyktsmål. Redan tidigt i april blommar den sällsynta och väldoftande tibasten med rödvioletta blommor på bar kvist. Lite senare kommer bl a blåsippor, underviol och vitsippor och genom den spirande grönskan hörs svarthätta, grönsångare, stjärtmes och gärdsmyg. Blomprakten fortsätter under sommaren med grönkulla, vildbalsamin, dvärghäxört och många fler. På hösten exploderar alla de olika lövträden i ett fyrverkeri av gult, orange och rött. På vintern kan du se strömstaren sitta vid öppet vatten och dyka ned till åns botten efter husmaskar. Naturreservatet, som till största delen hör till Heby kommun, är föredömligt skött och skyltningen är god redan från väg 254. Det finns en stor parkeringsplats och flera rastplatser med eldstad, vedskjul och toalett. Buskastenen En promenad på några hundra meter genom hag- och skogsmark för dig till en undanskymd runsten. Hembygdsföreningen har iordningställt stigen, som är välmarkerad och lätt att följa. Om det är rätt säsong kan det vara en god idé att ta med bär- och svampkorgen på turen. Runstenen, som är ristad som ett minnesmärke över fadern och maken Assur, står långt från vikingatidens bebodda trakter. Vanligtvis restes runstenarna där så många som möjligt skulle se dem, men den här faller utanför mönstret. Det finns teorier om att en vinterväg mot Sala passerade förbi och det är kanske förklaringen till placeringen. Stenen är ristad av den produktive runristaren Öpir, som har signerat ett femtiotal stenar i Uppland. Öpir var för övrigt bara hans artistnamn och betydde ropare eller skrikhals. Ta en extra titt på kartan, så att du hittar till parkeringen där stigen har sin början. 10

12 Vattentornet i Ådalen Foto: Katja Jahn Strax efter sekelskiftet 1900 skedde en revolution i Altunabygden. Då anlades det järnväg mellan Enköping och Heby-Runhällen och station byggdes i Ådalen. Plötsligt fanns helt nya kommunikationsmöjligheter med den stora världen. Runt stationen växte det fram ett samhälle med bl a handlare, skräddare, skomakare, post och mejeri. Alla de nya husen byggdes i tidens moderna jugend- och nationalromantiska stilar. Idag är tågen sedan länge borta och rälsen uppriven, men vattentornet, där vatten fylldes på till ångloken, står kvar som epokens tydligaste minnesmärke. Det är en märklig medeltidsinspirerad tegelbyggnad som ligger invid vägen genom Ådalen. Överst i tornet finns en stor vattencistern, där det sägs att järnvägskarlarna brukade bada. Inne i vattentornet har hembygdsföreningen ställt upp föremål med järnvägsanknytning, som är väl synliga genom fönstren. Altuna hembygdsgård och skolmuseet i Hembygdsföreningen ordnar en del arrangemang, t ex nationaldagsfirande och midsommarfirande, vid Altuna hembygdsgård i byn Fröslunda. Passa på att besöka gården vid ett sånt tillfälle, för det är en riktig upplevelse att komma in i huset. Den har tidsenlig inredning och väggarna är målade i de mest fantastiska mönster och kulörer. Gården byggdes på 1840-talet och utvändigt kan du titta på de vackert svängda vindskivorna i rokoko-inspirerad form. Intill hembygdsgården Tiden står still på hembygdsgården i Fröslunda by. Foto: Katja Jahn 11

13 ligger socknens första skolhus från Det är idag ett pietetsfullt renoverat skolmuseum med mängder av fina gamla föremål. Museet går att besöka efter överenskommelse med hembygdsföreningen, men det är också öppet i samband med hembygdsgårdens evenemang, liksom under Enköpings kulturvecka i maj. Runstenen med Tors fiskafänge Framför Altuna kyrka står en runsten som har mycket intressant att berätta. Tre av stenens sidor är ristade. På en sida syns tre figurscener som alla har samband med den fornnordiska mytologin. Överst står en person, kanske guden Heimdall, som vaktade bron mellan gudarnas och människornas värld. Vid fara blåste han i sitt horn, Gjallarhornet. Nedanför syns en figur till häst, möjligtvis är det Oden på hästen Sleipner. Längst ner finns den bild som gjort Altuna-stenen vida känd; Guden Tor på fiskafänge. I ena handen håller han sin hammare Mjölner och i den andra en metrev som han agnat med ett oxhuvud. Nappar gör den gigantiska Midgårdsormen och starke Tor tvingas hålla emot så hårt att han trampar igenom båtens botten. Det är en illustration till en välkänd fornnordisk berättelse Det gäller att undersöka Altunastenen noga. Här illustreras en tvåhundra år efter runstenens tillkomst. Här ser vi som skrevs ner av islänningen Snorre på 1200-talet, välkänd gudasaga med många ett tydligt exempel på vilken livskraft de muntliga detaljer. berättelserna hade och deras geografiska spridning. Foto: Ylva Fontell På en annan av stenens sidor berättar en runrad om Holmfast och Arnfast som blev innebrända. Det är den kände ristaren Balle, som tillsammans med Frösten, huggit runorna. Den tredje sidan visar ett fabelaktigt runstensdjur. Vissa forskare menar att det är ett lejon, en tidig kristen symbol. Sådana förekommer ganska ofta på runstenar, men det är bara på den här stenen som djuret blir angripet av en örn. Örnen har slagit klorna i dess nacke och hackar det med sin krökta näbb. Nästan alla runstenar är tidiga kristna monument. Den här stenen är däremot rest av Altunabor som säkerligen inte var kristna. Scenen med örnen som hackar på runstensdjuret kan rent av tolkas som att de kraftfullt motsatte sig den nya religionen. 12

14 Lundellska galleriet i I ett gråskimrande hus med röda och blå detaljer finns Gunilla Lundells keramikverkstad och galleri. Du kan strosa runt i den ljusa och luftiga gallerilokalen och titta på Gunillas alster, kika in i verkstaden och se hur arbetet med krukor, muggar och skulpturer fortgår eller ta en fika med hembakt bröd. Det finns gott om plats både inne och ute i den trivsamma och spännande trädgården. Karleby tingshus i Karleby tingshus syns på långt håll från väg 70 likt en främmande fågel bland bondgårdarna på slätten. Det ljusputsade huset med valmat tak krönt av ett klocktorn togs i bruk till vintertinget Under två hundra år användes huset för rättegångar och det fanns också en arrestlokal i husets källare. I fängelsehålan kan du se handklovar med skruvanordningar som skulle tvinga fram bekännelser. Där berättas också om Elg-Kajsa, som var den sista som blev dömd till döden i tingshuset. Hon hade blandat arsenik i brödet och förgiftat sin make, sin mor och sin dotter. I juni 1839 blev hon halshuggen på avrättningsplatsen vid Bärby skog, en halvmil åt Salahållet. Under sommaren kan du under veckosluten fika i tingshuset. I hembygdsföreningens regi bjuds det på hembakt kaffebröd eller en enkel smörgås. Det är skönt att sitta i solen utanför tingshuset och begrunda den huggna marmordevisen ovanför ingången. Den är på latin, men betyder Gör det rätta och frukta ingen. En kort promenad i omgivningen passar bra efter fikapausen, det är en fin liten bymiljö ner mot den lilla ån, där du kan förundras över pestskråpets enorma livskraft. Gunilla Lundell visar gärna och berättar om hur hon jobbar i sin verkstad. Foto: Ylva Fontell I Karleby tingshus finns det gott om plats både inne och ute. Foto: Mats Thorburn Pestskråp ansåg förr hjälpa mot pesten. Då odlades den. I våra dagar frodas den på fuktiga och näringsrika platser. Foto: Ylva Fontell 13

15 I ett av husen längs bygatan ligger Karleby handel i, där man kan köpa linoljefärg och allt annat som behövs för att renovera gamla fönster. Dessutom finns ett nostalgiskt utbud av godis och leksaker. Vadsbacke gravfält Strax söder om Simtuna kyrka ligger gravfältet Vadsbacke, med ungefär trettio gravar. Det är både stensättningar, rösen och en grav markerad av en rest sten. Gravformerna skvallrar om att de anlagts under en lång tid, de äldsta kan vara år gamla, de yngsta drygt tusen år. På grund av vägbyggen har gravfältet naggats i kanten och arkeologiska undersökningar har gjorts flera gånger. Resultaten är spännande och fynden visar att de begravda hedrats långt utöver det vanliga. En grav innehöll resterna efter en man med full vapenutrustning och två stridshästar. Graven har daterats till 900-talet, d v s vikingatiden. En annan innehöll en man som hade bränts i en båt på 500-talet. Med sig på bålet hade han fått tre hundar, delar av en häst och nötkreatur. Den här typen av gravar har bara hittats på några få platser i Sverige och visar att det bodde stormän under flera hundra år här. Parkera i vägfickan på RV70, vid vägrestaurangen, där en vandringsstig har sin början. Ett gravfynd från Vadsbacke. Foto: Katja Jahn Skutters skans På en moränhöjd högt över bygden ligger Skutters skans, en stor fornborg från järnåldern. Sväng in vid fornlämningsskylten, parkera bakom uthusen och fortsätt uppför den branta skogsvägen. Skutters skans är en av ca 150 fornborgar i Uppland. Hit kom folket för att söka skydd mot fiender i oroliga tider. Borgen var en säker plats för både 14

16 Sugen på resa i tiden? Följ pilen mot fornborgen. Foto: Katja Jahn människor och husdjur från den omgivande trakten. Stenvallen som omger borgen är upp till två meter hög och på sina håll är murarna dubbla. Murarna var antagligen grunden för en kraftig palissad av timmer, som kanske hade bröstvärn och skottgluggar. I nödfall kunde folk och fä klara en längre vistelse i borgen, här finns flera källor och vattenhål. Idag är det dock inte mycket förutom vallarna, som visar hur det såg ut när borgen var i bruk, det syns inga spår efter hus eller forna strider. Det är en stilla plats med susande tallar och hällar täckta av fönsterlav. På den ena sidan fortsätter skogen och på den andra skymtar det öppna vida åkerlandskapet. Föga förvånande finns det en uppsjö av sägner knutna till Skutters skans, i trakten berättas bl a att fästet en gång hade en herre som kallades Skuttersgubben. Borgmiljön ger fantasin spelrum och det är lätt att glömma bort tiden medan man leker stråtrövare eller indianer. Aldrig smakar väl picknickmaten så gott som när man jagat undan tjuvar, banditer och ondsinta svarta riddare! 15

17 Stensättningar är en gravtyp som förekommer ofta under järnåldern. Grav från Hjulsta ekhagar. Foto: Katja Jahn Forntida gravfält I Enköpings kommun ligger fornlämningarna tätt och på många håll kan du se forntida gravar och gravfält. De ligger vanligen nära den dåtida bebyggelsen, eftersom det var viktigt att begrava sina döda hemmavid. Därför hittar arkeologer ofta spår efter boplatser nära gravfält, men det är inget som syns ovan mark. Gravarna ser ut på många olika sätt: rösen av stenar, stensättningar av skiftande form eller högar i varierande storlekar. Stensättningar är vanligast och förekommer under bronsåldern och hela järnåldern. Det är flacka konstruktioner, ofta runda, men de kan också vara rektangulära eller trekantiga. Ibland har de en tydlig kantkedja av större stenar, ibland syns bara enstaka stenar i jordytan. När jorden tas bort vid en arkeologisk undersökning visar det sig dock, att gravarna i regel är konstruerade av en mängd vällagda stenar i samma storlek. Mot yngre järnåldern börjar man att bygga allt fler gravhögar. Ju större högen är, desto högre status har den döde haft. Ett bra exempel på det är Blotsvens hög som byggdes väl synlig invid det stora vadstället över Sagån. Du har kanske sett en stensättning eller hög med en grop på toppen? Det beror på att många gravar blivit plundrade, men det kan också betyda att det funnits en gravkammare med tak av trä, som så småningom multnat sönder och sjunkit ihop. Vi har inte så mycket kunskap om förhistorisk religion. Det saknas skriftliga källor som på ett direkt sätt kan säga något om trosföreställningarna i Skandinavien under bronsåldern och äldre järnåldern. Vikingatidens gudavärld vet vi mer om. De flesta av dagens forskare tror att vikingarnas religion har en lång tradition bakåt i tiden, även om gudarna kanske hade andra namn och delvis andra egenskaper. 16

18 Högen vid Torstuna kyrka brukar kallas Kungshögen och är 6 meter hög. Foto: Ylva Fontell Den vanligaste begravningsritualen var att bränna den dödes kropp. Antagligen tänkte man sig att själen släpptes fri av den förgörande elden och övergick till en ny existens. Elden har i många olika kulturer satts i samband med fruktbarhet och därmed tankar om återväxt och återfödelse. Elden hade samma krafter som solen, att väcka till liv det som var dött. De brända benen togs om hand på olika sätt. Benen kunde samlas i en ask eller kruka, som grävdes ner i graven, men de kunde också bara strös ut bland gravens stenar. Ibland är de tvättade, ibland har de krossats till småbitar. Ibland har bränningen skett på en speciell bålplats, ibland har graven byggts direkt över bålet. Ofta verkar det ha räckt med att bara en liten del av benen hamnade i graven. Resten användes i olika ceremonier som vi finner små spår efter. Gravarna innehåller nästan alltid flera gravgömmor, det låg alltså flera personer i varje grav och ibland kan man se att det har gått lång tid mellan de olika gravläggningarna. Skelettbegravningar var ovanliga under största delen av brons- och järnåldern. De blir mer förekommande först under slutet av vikingatiden, när inflytandet från kristendomen börjar göra sig gällande. Gravfälten var viktiga kultplatser och kraftcentrum. Här dyrkade man sina förfäder och kände gudarnas närvaro. Antagligen återvände man gång på gång till gravarna och utförde speciella ceremonier där. På ett sätt tänkte man sig kanske också att anfäderna verkligen bodde i graven. Gravfälten är ofta placerade högt och väl synligt i landskapet. Det hade säkert flera anledningar, men en var att gravarna fungerade som en slags makt- eller revirmarkeringar. Förbipasserande skulle upplysas om vilka som styrde och ställde i just den trakten. 17

19 P Ytterkvarn Kolarkojeruin Skattmansöbacken Domtagrisen Sörgården grönt Åloppe ekomat Glad gris Pukberget P Trolltrappan P Härledgården 18 Copyright Lantmäteriet, Medgivande nr MS2006/1489

20 2. Skattmansöådalen: Ytterkvarn, kolarkojeruin & skidbacken Sörgården Grönt Trolltrappan Härledgården Glad gris Domtagrisen Pukberget Åloppe ekomat Den nordligaste delen av kommunen är också den mest höglänta, här blev det först torr mark efter istiden. Det märks bl a på alla stenåldersfynd av yxor och annat som gjorts, och görs, här. Landskapet karakteriseras av uppodlade dalgångar och skogsklädda höjder. Passa på att fylla shoppingkassen, här finns gott om småskaligt producerad mat att ta med sig hem. Skattmansöådalen Åh, så vackert både säger och tänker man när man åker runt Skattmansöådalen. I mitten en slingrande å, en bitvis riktigt brant åravin, åkrar, ängar med betande kor och får, här och var några gårdar och över alltsammans ett stort öppet himlavalv. I Skattmansöådalens naturreservat finns det något speciellt för varje årstid. På våren forsar smältvattnet genom den gamla stenvalvsbron medan vårlökar, sippor och gullvivor täcker marken. På sommaren är ruinerna vid Ytterkvarn ett trevligt picknickställe. Fram mot hösten finns det gott om bär och svamp i de vidsträckta skogarna på norra sidan av dalen. Vintertid är det skidor som gäller, både utför och på längden. Vi börjar vid Ytterkvarn, längst bort i dalen. Där finns ett fall vars kraft har utnyttjats under lång tid. Här anlades ett järnbruk på 1700-talet, när det svenska järnet var världsberömt för sin höga kvalitet. Vattenkraften drev järnhammaren och kolmilor i de omgivande skogarna levererade kol till härdarna. Nedanför fallet växte ett helt samhälle fram och fortfarande syns en del av murstenarna i gräset. Det röda huset uppe på höjden är den enda byggnad som idag finns kvar, det är bruksbyggningen, inspektörsbostaden, från 1790-talet. Vid den välskötta rastplatsen finns en fantasieggande åmiljö med bl a en smal gångbro över 19

21 Fallet vid Ytterkvarn är en bra startpunkt för att utforska Skattmansöådalens natur och kultur. Foto: Katja Jahn vattnet. Upplandsleden passerar här, ta gärna tillfället i akt att gå en bit längs den välutmärkta stigen, t ex bort till skidbacken. Tur och retur blir det en knappt tre km lång promenad genom en pastoral idyll. En bit bort från Ytterkvarn längs med den norra vägen runt dalen finns en liten skylt kolarkojeruin. Följer du markeringarna väntar en stunds vandring genom vacker skogsnatur innan du kommer fram till ruinen. Det som finns kvar är spisröset till den enkla koja som kolvaktaren bodde i medan han passade milan. Någonstans i närheten av kojan ligger kolbottnen, en rund yta som ibland är omgiven av en låg vall. Samma kolbotten användes gång på gång eftersom det var mycket arbete med att anlägga en ny. Veden till milan höggs på senvintern och våren, sedan låg den på tork och kolningen skedde hösten eller våren därpå. När milan väl var tänd skulle den vara igång i drygt 20 dygn. Hela tiden måste kolaren vara på pass så att inte milan slog eld och började brinna. En annan fara för kolaren var risken att trampa igenom milkroppen och trilla ner i milans glödande inre. När milan Träkolen var sköra och kunde lätt skaka sönder, så det gällde att vara försiktig när man körde sin kolryss genom skogen. Teckning: Hans Wirgård kolat färdigt skulle den rivas, det var tungt, varmt och dammigt. Kolet fraktades sedan med häst till bruket. 20

22 Alpin känsla i slättbygden. Foto: Ylva Fontell Skidbacken i i Skattmansöådalen är Upplands högsta, fallhöjden är 52 m och backen är 270 m lång. Det finns två liftar, pulkabacke, grillplatser och i värmestugan kan du köpa fika. Härifrån spåras också två längdskidspår på 2 och 5 km. Backen drivs av ideella krafter på ett föredömligt sätt. Det är härligt att åka skidor i Skattmansö en solig vårvinterdag med den underbara utsikten över dalen. Sörgården grönt i I Tibble väntar dig en kulinarisk sensation! Sätt tänderna i en tomat och inse att det är så här en tomat ska smaka på riktigt. Syrligt, sött, saftigt, krispigt orden räcker inte till. Gurkorna går heller inte av för hackor! Och det bästa är att det alltid De rödaste tomaterna finns på Sörgården grönt. Från maj till oktober mognar giftfria godsaker i växthuset. Foto: Katja Jahn 21

23 är öppet under säsong. Om Jenny eller Torbjörn Lindström inte är på plats väger du själv upp och lägger pengarna i en glasskartong. Vart leder egentligen Trollens trappa? Foto: Ylva Fontell Trolltrappan Det var en gång Ett besök vid Trolltrappan kan väcka sagoberättarlusten hos de flesta. Lämna bilen vid parkeringen och promenera, eller varför inte cykla, längs den bommade skogsvägen. Efter cirka 1,5 km ser du en vägvisare på höger sida. Följ stigen genom skogen. Bakom block täckta med renlav och mossa kikar säkerligen ett och annat troll fram. Är du mer jordnära ska du ta med bärkorgen, här finns blåbär i massor. Plötsligt är du framme vid en brant. Akta dig, det är säkert 4 5 meter till marken. Men titta! En smal trappa i berget trollens trappa! Sanningen att säga är det lättare att klättra upp för trappan än nerför och om du går lite åt höger finns det en väg ner till trappans slut. Barn vill gärna klättra hur många gånger som helst, men även som vuxen är det spännande att ta sig upp och ner längs trappstegen i den halvmeterbreda klyftan. Ska man vara krasst naturvetenskaplig är trappan en diabasgång vinkelrät mot branten, som delvis vittrat ut och bildat en klyfta, men visst låter det mycket mer spännande att det är trollen som har huggit ut den! Härledgården Hembygdsgården Härled i är en bondgård av gammal modell med rödfärgade byggnader Härledgården från talet ligger på ursprunglig plats. Farstukvisten med sin solsymbol är typisk för Fjärdhundrabygden. Foto: Ylva Fontell 22

24 och ett stort vårdträd på gårdsplanen. Den ligger lite högt med fin vy, går du upp på utsiktsberget syns hela dalgången. Härledgården är trevlig att besöka när som helst, men naturligtvis är det roligast när alla byggnader hålls öppna vid något evenemang. Midsommar firas storstilat på Härled, och det brukar också hållas spelmansstämmor där. Glad gris och Domtagrisen Kött från utegrisar är något helt annat än den gamla vanliga fläskkotletten. Saftiga julskinkor, stingiga korvar och annat kan du beställa både hos Glad gris i i Spånga och hos Gris-to-go i i Domta. Hemligheten sägs vara att grisarna lever ute och äter och rör sig naturligt, samt att de slaktas i det lilla gårdsslakteriet utan stress och långa transporter. Grupper kan åka på grissafari i Spånga, med traktor och vagn åker man i väg över åkrar och gärden och träffar de nyfikna, sällskapliga grisarna. Garanterat en upplevelse! Pukberget Pukberget är ännu en plats som sätter fantasin i rörelse. Vid Pukberget ligger det massor av enorma mossbelupna stenblock som kringkastade av en jätte. Bland blocken finns flera mindre grottor. Den största, Pukbergsgrottan, kan du klättra in i. Att grottan använts Några av de glada grisarna i Spånga är faktiskt filmstjärnor. De var med i filmen Tur&Retur (eller var det kanske några hädangångna släktingar?) Foto: Katja Jahn Vågar du krypa in i Pukbergsgrottan? Det berättas både om troll och rövare som bott där och om barn som offrats till onda andar. Foto: Ylva Fontell 23

25 länge vet vi, eftersom det har hittats fornfynd från bronsåldern därinne. Ta med ordentliga skor och gärna en ficklampa, det krävs en hel del klättring för att utforska Pukberget! Området är ett riktigt eldorado för alla äventyrslystna barn och vuxna, och vet ni att det faktiskt finns en skatt gömd där på riktigt! Det är sant, vi lovar! För att komma till Pukberget lämnar du bilen på anvisad plats och följer en markerad stig på någon kilometer genom underskön skogsnatur. Gourmet? Fyll kassarna i Åloppes gårdsbutik. Foto: Mats Thorburn Åloppe ekomat Hos Åloppe ekomat i kan du handla nöt-, kalv- och lammkött. Köttet kommer från djur som betat runt byn. Mörare och smakfullare kött får man leta efter! Köttet hängmöras, vilket förbättrar kvaliteten. Dessutom är Ola Pettersson en hejare på att stycka och putsa, så det är bara att stoppa köttbitarna direkt i grytan. Ekologisk morotsmarmelad är också en av Åloppes storsäljare. På den mullrika jorden ned mot Bromsbo sjö skördas årligen ton morötter. I butiken kan du dessutom köpa fläskkött från Glad gris, grönsaker, mjöl, gryn och ägg. Allt ekologiskt producerat. 24 Foto: Mats Thorburn

26 Det är inte ofta det är så här trångt på Upplandsleden. Foto: Inger Strid-Andersson Vandring Att vandra är ett av de bästa och enklaste sätten att upptäcka ett landskap. Det kräver varken förkunskaper, utrustning eller särskilt bra kondition alla kan vandra. Du får tid att tänka och upptäcka allt smått och stort längs med färdvägen: sällsynta växter, skygga djur och minnen av tidigare generationer. Trafikens brus är avlägset, lugnet avbryts endast av fågelkvitter, vindens sus genom träden och kanske en och annan hackspett. Unna dig en paus från vardagen, själv eller med hela familjen! Det behövs inte mycket utrustning för att vandra. Viktigast är skorna, bra ingångna vandringskängor eller ett par gympadojor. Har det varit blött en längre tid kan det vara säkrast att välja gummistövlarna. Ger du dig ut på en dagstur ska du tänka på en mindre ryggsäck med plats för regnställ, matsäck och vatten. Enabygden är mycket lättvandrad och omväxlande. När som helst under året och nästan var som helst kan du ge dig iväg. En vandring på en våräng med blommor och hundratals fåglar, somriga stigar med paus för ett dopp eller en solig höstdag med klar luft och hög himmel? Det är bara att välja. Om du inte känner dig hemma i skog och mark kan du med fördel följa markerade leder. Den längsta är Upplandsleden som bjuder på varierande vandring genom hela Uppland. De 40 milen är indelade i 17 etapper, varav tre tar dig från södra Trögdens mälarstränder till den natursköna Skattmansöådalen och skogarna på gränsen mot Västmanland. Du går bl a på Enköpingsåsen, genom flack slättbygd och böljande landskap med en del skog. Risken att gå vilse är liten, Upplandsleden är märkt med orange ringar på träd eller stolpar och det finns detaljerade beskrivningar att få på eller i etappbroschyrer som hittas på turistbyrån eller biblioteket. I regel kan etappmålen nås med kollektiva transporter. Längs leden finns rastplatser och eldstäder, men tyvärr mycket få ställen att ta vatten på. Kikare och kamera kan vara roliga att ha med sig, liksom en karta. Glöm inte heller något att samla bär och svamp i naturens skafferi är välfyllt! Både små och stora uppskattar att ge sig ut på vandring. Foto: Ylva Fontell 25

27 Vånsjöåsen P P Vånsjöbro Härnevi kvarn Härnevi kyrka Rotbrunna Äsåsen P Äs puss 26 Copyright Lantmäteriet, Medgivande nr MS2006/1489

28 3. Vånsjöåsen Vånsjöbro Härnevi kvarn Härnevi kyrka Rotbrunna Äsåsen Äs puss Åker du ungefär en mil rakt norrut från Enköping kommer du till ett öppet jordbrukslandskap där Enköpingsåsen här och var höjer sig som en slingrande jätteorm. Mycket grus har tagits ur åsen och grusgroparna ser ut som stora sår i den utsträckta ormens kropp. Dalgångarna häromkring var för inte alltför länge sedan täckta med vatten, och på vissa ställen svämmar bäckarna och åarna fortfarande över i snösmältningstider. Det är ett landskap med mycket rymd, öppna vyer och många småvägar med gamla anor. De slingrande vägarna inbjuder till cykelturer och det är fint att vandra på Upplandsleden, som går genom området. Vånsjöåsen och Vånsjöbro Det är så vackert att det nästan gör ont i hjärtat när man står på toppen av Vånsjöåsen en solig vårdag. Björkarnas skira grönska kontrasterar mot de mörka enarnas symmetriska former och vid dina fötter blommar tuvor av lila backsippor. Det är lätt att föreställa sig hur det såg ut en gång när hela dalen var en stor havsvik med Vånsjöåsen som en grönskande ö. Det är inte konstigt att våra förfäder för tvåtusen år sedan valde att begrava sina döda på den här platsen. Placerade högt och öppet signalerade rösena och gravhögarna: Det här området tillhör oss! Ingen som tog sig fram nere på vattnet kunde undgå att se minnesmärkena över de döda anförvanterna. Njut av backsipporna i maj. Foto: Anders Lindholm 27

29 Himlen nästa! Uppe på Vånsjöåsen hittar du fornlämningar, blommor och picknickplatser med vacker utsikt. Foto: Anders Lindholm Numera är Vånsjöåsen ett fint och lättillgängligt naturreservat, en perfekt picknickplats med möjlighet att studera både olika gravformer och örter som låsbräken, tjärblomster och backsmörblomma, förutom vårens fabulösa backsippor. Om du vill kan du också ta en promenad genom byidyllen Vånsjöbro. Där har kvarnar malt ända sedan medeltiden och byn blev med tiden ett bygdecentrum med garveri, kvarn, såg, mejeri och handelsbod. Idag är det mesta borta, men garveribyggnaden dominerar fortfarande bygatan. Missa inte heller näcken som spelar i det porlande vattnet vid den gamla stenvalvsbron. Vånsjöåsen är fin året runt, men vårt tips är ändå, åk dit och möt våren! Du kan ställa bilen i parkeringsfickorna invid vägen. Härnevi kvarn Vandrar du på Upplandsleden kommer du förbi Härnevi kvarn, men du kan också ta dig dit med cykel eller bil. Kvarnen ligger invid Örsundaån och lämpar sig för ett kortare besök. I gamla tider fanns det i den här trakten upp emot tio kvarnar vid de små vattenfallen. Härnevi kvarn var, tillsammans med kvarnen i Vånsjöbro, en av de dominerande, där vattenkraften, förutom spannmålskvarn, även drev ett sågverk. Kvarnbyggnaden från 1860-talet och hela miljön är osedvanligt välbevarade, och det är trivsamt att ta en promenad i omgivningarna. 28 Idyllisk kvarnmiljö att njuta av i Härnevi. Foto: Ylva Fontell

30 Härnevi kyrka och Rotbrunna Härnevi kyrka är en idyll. Lummiga lövträd och välklippta gräsmattor omger den lilla vitputsade medeltidskyrkan. Kyrkstallarna ligger kvar på andra sidan bygatan och i det faluröda församlingshemmet kan du under sommaren dricka kaffe och äta hembakta kakor vid uteserveringens Sätt dig på bänken och upptäck en gjutjärnsmöbler i. Det drivs av medeltida värld i bilder. Foto: Mats Thorburn ungdomar från trakten som inte bara bakar, kokar kaffe och serverar vid bordet, utan även kunnigt guidar i kyrkan! Därinne myllrar det av bilder på både väggar och tak. Det är Albert Målare som i slutet av 1400-talet prydde kyrkan med bibliska figurer, lipande troll, helgon och exotiska djur. För många generationer härnevibor var nog Simsons lejon till vänster i kortaket det närmsta de någonsin kom ett sådant vilddjur Härnevi och Härkeberga kyrkor har några av Sveriges och världens främsta medeltida målningar, och ligger på bara en halvmils avstånd från varandra. Ta tillfället i akt att besöka dem! Vid den tjärade klockstapeln från 1700-talet är det kvällssol, platsen rekommenderas för en stilla picknick! Fortsätt gärna vägen genom Rotbrunna. Det är Bullebyidyllen i kvadrat, med välbevarade gårdar med snickarglädje och glasverandor. Inte minst den, oftast, årligt återkommande Härnevidagen är ett bra tillfälle att besöka Rotbrunna. Mellan Härnevi kyrka och Rotbrunna ligger också en liten trivsamt spaanläggning, BW massage och spa i, där du kan beställa allehanda behandlingar från topp till tå. Kanske lite uppiggande fotmassage i det åttkantiga lusthuset? Svängiga toner, ponnyridning och marknad. På Härnevidagen finns det något för alla. Foto: Ulrika Appelfeldt 29

31 På Äsåsen finns ett rikt nät av stigar att promenera på. Foto: Ylva Fontell Äsåsen och Äs puss Äsåsen är betydligt mer skogsbevuxen än Vånsjöåsen, men här och där erbjuds goda utblickar över det omgivande slättlandskapet. Där uppe är det rofullt, vinden susar i tallar och granar, marken täcks av lila ljung och skira gräs som gjort för promenader. Åsen är vidsträckt, med en hel del små stigar som leder upp och ner längs de skogbevuxna sidorna. Ibland är det ganska brant. Längs åskrönet löper en relativt lättvandrad stig, som i folkmun har kallats för Klostervägen. Följer man den kommer man så småningom fram till en stor och ståtlig gravhög, Nunneklostret. Idag skyms högen en del av de omgivande träden, men en gång har den säkerligen haft ett dominerande läge på åsryggen. Skogsstyrelsen har genom avtal med markägaren skyddat ett par hektar av granskogen på åsen. Det ger utrymme för svampar och insekter som inte skulle klara en avverkning. Bland annat finns den speciella bombmurklan, som visar sina märkliga runda fruktkroppar i mossan under tidiga vårar. Från östsidan kan man genom träden skymta Äs puss. Det är en nästan helt rund liten sjö, omgiven av vippande kaveldun och andra vattenväxter. Den här typen av sjö kallas för åsgrop och bildades när inlandsisen smälte. Det gick till så här: Ett stort isblock eller isberg bäddades in i avlagringarna från den smältande isälven. När det inbäddade isberget så småningom smälte, bildades en vattenfylld grop där isblocket hade legat. I sjön finns en del fågel, man kan bl a se sothöna, rörhöna, gräsand och häger. Äs puss är en liten sjö vid åsens fot. Foto:Ylva Fontell 30 Foto: Oscar Byman

32 På jakt efter kända och okända växter. Foto: Berndt Godin Upptäck floran Det är något magiskt med en vårlig skog där marken är täckt av blåa eller vita sippor, eller en beteshage som lyser av gullvivor. Den korta tiden på året då naturen bokstavligen exploderar, har en speciell plats i våra nordliga själar. Plötsligt är vårfåglarna och blommorna här och visar mer än något annat, att den långa vintern äntligen är slut. Oftast hinner vi dock inte njuta av våren förrän syrenen har blommat ut. Carpe Diem! Tag ledigt en vacker dag i maj och ge dig ut i naturen när den är som livligast! Det finns gott om utflyktsmål att besöka om du vill upptäcka allt som spirar på marken. Du behöver inte mycket utrustning för att ge dig ut på blomsterskådning, förutom kanske en lupp och en bra flora. Rikedomen och mångfalden av blommor och örter är stor i vår natur. Några känner vi igen, somliga lägger vi knappt märke till. Vissa är sällsynta rariteter, andra desto vanligare, men för många av oss är de flesta anonyma utan namn och egenskaper. Att känna igen och kunna ge namn åt växter kan bli ett sätt att utöka förrådet av blommor och bli uppmärksam på dem. Visst är det roligare att säga: Idag såg jag den första tussilagon än: idag såg jag den första lilla gula blomman, vet du vilken jag menar? Den variationsrika naturen i Enabygden bjuder på många botaniska upplevelser. Längst i norr finns inslag av mer nordliga arter och barrskogen breder ut sig. Mälarlandskapet, med ädellövskogar och ekbackar, är betydligt varmare och den bitvis kalkhaltiga leran ger förutsättningar för en annan vegetation än på barrskogens moränmark. Floran på de öppna betade åsryggarna är något helt annat än frodigheten på klimatmässigt gynnade mälaröar. Bokplantor som växer och trivs invid Mälarens strand på Grönsöö överlever inte om de flyttas någon halvmil inåt land till Kungs-Husby. Vånsjöåsen har ett stort bestånd av backsippor som lockar besökare i början mitten av maj. Samma tid är vårblomningen också överväldigande i Hårsbäcksdalen, liksom i reservaten Nybylund och Hemsta hagar. Parnassen vid Hjälstaviken är välkänd för sina mattor av vitsippor och gulsippor. Vill du inte bara njuta av blomprakten, utan även lära dig mer om hur de växer eller är besläktade med varandra, kan det vara en god idé att följa med på en botanisk exkursion, arrangerad av t ex Naturskyddsföreningen i. Då leds du av kunniga och engagerade botanister in i en ny värld av ståndare och pistiller. Foto:Ylva Fontell 31

33 Hagalund Sätra självplock Alsta trädgård Uvberget P Alstabadet Örsundsbro bio Vicke Vire Kappen Kvekgården 32 Copyright Lantmäteriet, Medgivande nr MS2006/1489

34 4. Kvekgården Vicke Vire Kappen Bion i Örsundsbro Hagalund Uvberget Alstabadet Alsta trädgård med galleri och café Sätra självplock Örsundsbrotrakten har gamla anor med bl a många runstenar längs de slingrande småvägarna. Som namnet Örsundsbro anger var det ett ställe där man kunde ta sig över Örsundaån, först via ett vadställe, senare via en bro. Det blev tidigt en betydelsefull handelsplats, dit skärgårdsborna seglade och bytte till sig spannmål mot salt fisk. Höstmarknaden vid Mickelsmäss drog till sig folk från när och fjärran, transportmöjligheterna var goda och man behövde inte betala några stadstullar. Sedan några årtionden hålls det åter Mickelsmässmarknad i Örsundsbro nu som förr ett folknöje. Landskapet domineras av de öppna dalgångarna, men bara någon kilometer norr om samhället och Örsundaåns dalgång börjar de stora sammanhängande skogsområdena som faktiskt hänger ihop med norra Sveriges vidsträckta skogsarealer. Kvekgården i Låga gråa knuttimrade stugor hukar runt ett gårdstun mitt i byn bland stora moderna ekonomibyggnader. Det är Kvekgården eller Mor Lottas gård, som den kallas efter den sista ägarinnan. En gång i tiden var det byns största gård, här får du se något så ovanligt som en fullständigt bevarad gård på sin ursprungliga plats. Byggnaderna är från mitten av 1700-talet och sedan början av 1800-talet är miljön i stort sett oförändrad. Mor Lotta, som tog över gården på 1860-talet, var en försiktig kvinna som inte ändrade på saker och ting. När hon dog 1926 stod gården kvar som ett monument över en svunnen tid. Tursamt nog insåg 33

35 Lyft på haspen och stig på. Foto: Katja Jahn Hembygdsgillet gårdens unika värden och köpte in den. Det är inte någon rikemansgård utan så här bodde Upplands gråbönder, skogsbygdernas småbönder som inte hade råd att rödfärga sina hus. Hela gården ger ett ålderdomligt intryck och det finns mycket atmosfär i längorna och bodarna. Bäst är naturligtvis att besöka gården när den hålls öppen för visning sommartid. Eldsjälar från Lagunda hembygdsförening visar gärna runt. Vicke vire i Vackra handsydda linnekläder, ylleplädar i väl avstämda färger och blänkande luffararbeten är några av alla de högklassiga hantverksprodukter som du kan handla i Vicke Vires trivsamma affärslokal, med gamla anor som salt- och kalkbod. Affären ligger mitt i Örsundsbro och drivs av åtta Vicke vires konsthantverk och café. Foto: Katja Jahn 34

36 konsthantverkare som turas om med försäljningen. I rummet bakom affären kan du fika gott med hembakta bullar och kakor. Ibland är det också utställningar av olika slag. Handelsmuseeet Kappen i I Örsundsbro startade Sveriges första kooperativa affär. Det skedde redan på 1850-talet och initiativet kom från landshövdingen Robert von Kraemer som var bosatt i trakten. I en röd bod nere vid ån, har traktens hembygdsförening gjort i ordning ett litet museum med gammaldags handelsbod, där du får veta mer om både kooperativet och samhället Örsundsbros historia. Huset är en gammal spannmålsbod, men det ligger på samma plats och ser likadant ut som den ursprungliga affären. Coop Forum i gammal tappning. Foto: Ylva Fontell Örsundsbro bio i Sommartid kan du uppleva biostämning från förr på Örsundsbro bio, men filmerna som visas är aktuella! Biografkänslan sitter inpyrd i väggarna, här visades det film redan på 1920-talet. Då byggde Edvard Johansson till sitt snickeri med biograf. Filmerna visades av en kringresande maskinist som tillhandahöll både projektor och film. Föreningen, som har renoverat lokalen, lyckades få låna en projektor från tiden från en biograf i Stockholm, så nu är bion åter en samlingspunkt i sommarkvällen. Snickerilokalen finns också kvar och går att titta på efter överenskommelse med biografföreningen. Du hittar den röda biografbyggnaden några hundra meter från Örsundsbro centrum, längs vägen genom samhället mot Uppsala. De senaste filmerna i en salong från Garbos tid. Foto: Mats Thorburn 35

37 Myskbocken i Hagalund. Foto: Anders Lindholm Hagalund Spännande miljöer att upptäcka i Hagalund. Foto: Ylva Fontell Naturreservatet Hagalund ligger lite avsides i ett ålderdomligt landskap. Det är mycket nära gränsen till Uppsala kommun och därifrån är det inte långt till den fina miljön i Focksta kvarn. Hagalund har fått sitt namn efter ett torp, vars grundstenar fortfarande syns. Stora hassellundar, ormbunkar och mossbelupna block ger området en lite drömsk stämning, där solens strimmor silar ner genom lövverket. Området, som förvaltas av Upplandsstiftelsen, har precis börjat restaureras. Kor och får betar och granar och sly röjs bort; allt för att hindra lundarna att växa igen och för att återskapa de betade hagmarkerna. Det är en tillflyktsort för bl a göktyta, mindre hackspett och skogsduva. Skalbaggar med fantasieggande namn som myskbock och grönhjon trivs också. En markerad vandringsstig tar dig runt genom reservatet. Hela området andas stillhet och lugn och söker du en vilsam plats finns den här. Parkera på anvisad plats. Uvberget Uvberget är ett litet naturreservat kring en bergknalle alldeles invid Alstasjön. Det är en av traktens högsta punkter med fin utsikt över sjön och bygden ett idealiskt utflyktsmål för att njuta av utsikten, natur och det medhavda kaffet. Förr i tiden tände man säkert vårdkasar här när det var fara å färde, elden syntes långt över nejden. Uvberget är ett litet område, men ändå finns det 36

38 många olika miljöer att upptäcka. Den karga bergknallen, ömsom slipad, ömsom räfflad av inlandsisen, med sina enstaka, förkrympa träd, kontrasterar mot de ståtliga grova ekarna i de gamla hagmarkerna. Den bitvis storblockiga sydbranten är lummig med almar, ekar, fågelbär och hassel, och ett gott tillhåll för allehanda djur. På våren avlöses blå- och vitsippor av liljekonvalj, nunneört och blodnäva. Uvberget nås bäst från Alstabadets parkering. Där börjar en liten stigslinga som går genom naturreservatet och visar vägen upp till utsiktsberget. Örsundaåns dalgång breder ut sig nedanför Uvberget. Här står du på gränsen mellan slättlandskap och skogsbygd. Foto: Ylva Fontell Alstabadet En kommunal badplats som är lätt att köra förbi, det saknas nämligen skylt vid vägen! Här finns omklädningshytter och bryggor. Innanför bryggorna är det ett bra barnbad, där det inte blir för djupt. Från utsidan på bryggan sägs det däremot att man kan dyka. Det är ett välbesökt bad, med gott om plats. Alsta trädgård i Vill du fika med smarrig citronmarängpaj eller hugga tänderna i hembakt rågbröd med krispig nyskördad sallat ska du bege dig till Alsta trädgård. I den inspirerande miljön i de gamla växthusen eller på den kringbyggda gården är Kaffe, konst och blommor. Foto: Katja Jahn 37

39 Alsta trädgård ett utflyktsmål med smak. Foto: Ulrika Appelfeldt det lätt att koppla av vid kaffekoppen. I växthusen bland vinrankor och krukor med citronträd och fikon visas olika konst- och hantverksutställningar. Även utomhus finns en hel del att titta på och det går att handla både perenner och rosor av olika slag. På Alsta trädgård händer eller görs hela tiden något nytt, därför är det värt att återkomma många gånger. Dessutom är det ju det perfekta målet alla de där dagarna när det är lite kyligt och regnigt, men man ändå längtar efter att sitta bland doftande blommor ute fast inne. Sätra självplock i Saftiga, solvarma jordgubbar, finns det något härligare? I Sätra kan du plocka sorterna Polka och Corona och det enda som får dig att tänka på annat än en smarrig jordgubbstårta, är den fina utsikt över dalgången och suset från segelflygplanen som svävar högt över det närbelägna Långtora flygfält. 38 Foto: Mats Thorburn