Birgit Johansson Justitiedepartementet STOCKHOLM. Bilagt översänds svar på enkäten angående EG-direktivet om personuppgifter.

Transkript

1 Birgit Johansson Justitiedepartementet STOCKHOLM R 7462/2001 Bilagt översänds svar på enkäten angående EG-direktivet om personuppgifter. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Elisabet Fura-Sandström / Ragnar Palmkvist

2 A. Kontaktuppgifter Sveriges advokatsamfund Ragnar Palmkvist Box Stockholm Tfn Fax B. Bakgrundsuppgifter Advokatsamfundet som sådant ägnar sig förutom sådant som rör registrering av de för närvarande ca ledamöterna samt ca biträdande jurister åt hantering av personuppgifter i sin ärendehantering. Det rör sig om följande ärendekategorier: In- och utträden, ca 200/år Disciplinärenden, ca 700/år Arvodesärenden, ca 150/år Behandlingen regleras ännu av datalagen. Ledamöterna av samfundet ägnar sig naturligtvis i stor omfattning åt behandling av personuppgifter. Det rör sig företrädesvis om klient- och motpartsregister i syfte att kontrollera förekomsten av jäv samt om uppgifter hänförliga till de enskilda ärendena. Omfattningen är svår att uppskatta. C. Eventuella problem En tillämpning av personuppgiftslagen medför från advokatsynpunkt huvudsakligen problem utifrån tre aspekter, nämligen rätten att bevara uppgifter, frågan om samtycke och skyldigheten att informera den registrerade. I det följande lämnas kommentarer i anslutning till de punkter som uppställts i enkäten. Kommentarerna hänför sig till övervägande del direkt till personuppgiftslagen, inte till direktivet. 1. Vad som krävs för att ett giltigt samtycke skall föreligga förefaller vara väl formalistiskt. Att det t.ex. är tveksamt om ett konkludent handlande kan konstituera samtycke är inte tillfredsställande. 2. En advokats verksamhet torde i dag innebär att vederbörande faller (eller inom kort kommer att göra det) inom personuppgiftslagens tillämpningsområde. Klientregister förs i dag oftast så att de kan behandlas automatiskt och är i andra fall sådana att de är strukturerade för sökning.

3 3. För att kunna fullgöra sin skyldighet att iaktta de regler om frihet från intressekonflikter som gäller för advokatverksamhet måste en advokat bevara klientregister och annat material en förhållandevis lång tid. Som ett riktmärke för skyldigheten att bevara aktmaterial har Advokatsamfundets styrelse i annat sammanhang tidigare angett tjugo års förvaring som en lämplig tid (se TSA 1973 s. 329 f. och 1974 s. 85). 4. Den allmänna förutsättningen för behandling av personuppgifter är att den registrerade gett sitt samtycke. I fråga om en klient föreligger i det fallet knappast något problem. Värre blir det i fråga om motparten. Något samtycke till behandlingen är ofta inte att förvänta och i övervägande antalet fall av t.ex. affärsmässiga hänsyn inte ens realistiskt att söka. Det är endast med svårighet man under reglerna 10 a e personuppgiftslagen kan hänföra den behandling som inom ramen för en normal advokatrörelse kan förväntas ske i fråga om uppgifter om en motpart, potentiella vittnen etc. Den möjlighet som finns är att hänvisa till 10 f, bestämmelsen om en intresseavvägning. Det förefaller mindre lämpligt att lagligheten av en behandling av personuppgifter som ur alla synpunkter är socialt adekvat och lämplig skall vara hänvisad till en allmän generalklausul. 5. I fråga om 21 personuppgiftslagen skall bara anmärkas att Datainspektionen meddelat föreskrift med undantag från förbudet att behandla personuppgifter om lagöverträdelsen, se 1 c d DIFS 1998:3. 6. Allmänt kan i detta fall hänvisas till vad som under punkt 4 sagts om samtycke. Lika lite som det i flertalet fall är realistiskt att från t.ex. motparten inhämta samtycke till att behandla personuppgifter om denne är det från t.ex. processtaktisk synpunkt lämpligt att underrätta motparten om att man i syfte att undersöka förutsättningarna för att väcka talan mot vederbörande behandlar personuppgifter om denne. I fråga om möjligheten att underlåta att informera den registrerade hänvisas till nästa punkt personuppgiftslagen innehåller bestämmelser om när information skall lämnas till den registrerade och också om vilken information som skall lämnas ut. Av bl.a. de skäl som berörts i föregående punkt infördes en undantagsbestämmelse i fråga om skyldigheten att lämna såväl information enligt 23 som 26. I propositionen anfördes som exempel att man inför en förestående domstolsprocess hade anledning att hemlighålla personanknuten information, se prop. 1997/98:44 s. 84. Den konstruktion som lagen fått är emellertid inte särdeles lyckad. Enligt bestämmelsen får en personuppgiftsansvarig som inte är en myndighet i motsvarande fall som avses i sekretesslagen (1980:100) vägra lämna ut uppgifter om motparten. Hur långtgående detta undantag är och hur det skall tillämpas framstår emellertid som högst oklart. Kan t.ex. en brottmålsadvokat åberopa förundersökningssekretess sedan åtal väckts? Kan en advokatbyrå som är personuppgiftsansvarig åberopa att den enskildes ställning som part

4 försämras i en förestående rättegång, när det är klienten som är part (jfr 6 kap. 7 sekretesslagen)? Från advokatsynpunkt framstår den nuvarande regleringen som djupt otillfredsställande Publiceringen på Internet av Advokatsamfundets matrikel, innehållande vad som torde utgöra förhållandevis harmlösa uppgifter om namn, adress och verksamhetsinriktning, och vars publicering för närvarande faller inom ramen för ett av Datainspektionen meddelat tillstånd, torde i framtiden kräva medgivande av var och en av ledamöterna samt de biträdande juristerna. Med hänsyn till ändamålet med publiceringen, marknadsföring och ökad tillgänglighet, framstår det som en överloppsgärning att kräva samtycke i detta fall. 12. Datainspektionen har också i fråga om skyldigheten att göra anmälningar enligt 36 första stycket personuppgiftslagen meddelat föreskrifter med betydelse för advokatverksamhet. I 5 e DIFS 1999:3 görs ett undantag från skyldigheten att anmäla behandling av personuppgifter i advokatverksamhet som har betydelse för att utföra uppdrag i verksamheten eller för att kontrollera att en jävssituation inte föreligger, om den personuppgiftsansvarige själv för en förteckning över behandlingarna En fråga som inte direkt omfattas av enkäten men som från advokatsynpunkt ändå är av intresse är förhållandet mellan personuppgiftslagen och andra författningar (2 ), främst reglerna i rättsgångsbalken som på olika sätt skyddar förtroligheten mellan advokaten och dennes klient (8 kap. 4 om tystnadsplikt, frågeförbudet i 36 kap. 5 etc.). Man kan tänka sig att en klient i ett vårdnadsmål lämnat en uppgift till en advokat om motparten på ett sådant sätt att uppgiften i fråga hos advokaten omfattas av personuppgiftslagen. Advokaten skulle normalt inte utan samtycke från klienten kunna tvingas vittna om den uppgiften. Huruvida motparten har rätt att med stöd av personuppgiftslagen på annat sätt få ut uppgiften kan möjligen sättas i fråga. D. Missbruksmodell Såvitt kan bedömas på föreliggande underlag skulle en utformning av direktivet i enlighet med departementets förslag vara att föredra framför den nuvarande. Vad som framstår som oklart är framför allt vad som avses med ett allmänt intresse och vilka faktorer som skall tas med vid övervägandena av vad som utgör ett sådant.

5 E. Ändringar av direktivet De viktigaste problem som samfundet kunnat spåra rörande i första hand personuppgiftslagen framgår av det föregående. I vilken mån problemen är hänförliga till direktivet eller det svenska genomförandet av det kan självfallet diskuteras. Det kan möjligen hävdas att den svenske lagstiftaren inte gjort tillräckliga ansträngningar att på vissa problem hitta lösningar som direktivet faktiskt medger. Ur advokatsynpunkt framstår det emellertid som angeläget att det måste vara klart att man i en rättslig angelägenhet skall kunna anlita ett ombud som inte på grund av regler till skydd för persondata måste underrätta en blivande motpart om att uppgifter om denne registreras, vare sig genom att kräva samtycke eller på annat sätt, och detta oavsett om anspråket förväntas bli prövat i domstol eller rör en avtalsförhandling eller liknande.