Liturgi / gudstjänst, kyrkoår

Transkript

1 Liturgi / gudstjänst, kyrkoår Sammanfattning konfirmationsundervisning Lena Bergman, Peter Kempi S:t Matteus församling Som inledning till konfirmationsundervisningen ställde vi frågorna: Varför firar vi gudstjänst? Har man någon speciell ordning när man firar gudstjänst? Vad betyder alla färger i kyrkan? Varför firar vi gudstjänt? Kristna har alltid firat gudstjänst. Formerna hur man gör kan skifta men gudstjänsten är en viktigt och naturlig del i en kristen församlings liv. Gudstjänsten syftar till att mötas, att få del av nattvard, dop, texter och förkunnelse, att få be tillsammans och inte minst att samla kraft inför den kommande veckan. Svenska kyrkan är tydlig med att gudstjänsten är öppen för alla och att vi ska ha möjlighet att tolka våra liv och möta Gud. Gudstjänstformerna är som tidigare nämnt i grunden ganska lika, men kan skilja sig i olika sammanhang och tider. Men är man luthersk-evangelisk, som Svenska kyrkan är, känner man igen sig även i gudstjänster i katolska kyrkan eller andra kyrkor. Däremot finns det stilar som skiljer sig ganska mycket och detta ser man mest i nyare kyrkor, det betyder inte att det är bättre eller sämre, bara att det är på ett annat sätt. Prästen är ansvarig för gudstjänsten, men gudstjänst är något man gör/firar tillsammans och därför är det alltid önskvärt att man planerar och genomför gudstjänsten gemensamt, både anställda och icke-anställda. Då det är mycket musik i en gudstjänst är musikern en viktig person. I många kyrkor i Sverige är orgel huvudinstrumentet, men det går utmärkt att använda andra instrument och musikstilar med. Syftet med musiken är lovsång. Man kan fira gudstjänst när som helst och var som helst, men det vanligaste är att man firar Högmässa klockan 11 i kyrkan på söndagar och andra kyrkliga högtider. Men sedan finns det många andra sorters gudstjänster på andra tider i veckan också. Söndagen är den vanligaste dagen att församlingen firar sin huvudgudstjänst. Varför det just är söndagen beror på att Jesus i den kristna traditionen uppstod på en söndag, påskdagen. Man skulle därför kunna säga att egentligen är det påskdag varje söndag då vi påminns om Jesus uppståndelse. Ska man bete sig på något speciellt sätt när man firar gudstjänst? Man kan väl säga att man ska ta seden dit man kommer. Det kan vara så stor skillnad på gudstjänster så det är svårt att säga exakt. Tänk dig en gudstjänst med svängig gospelmusik i New York, då skulle det se konstigt ut om du inte var med och svängde lite i kyrkbänken. Se hur andra gör, är väl kanske det viktigaste rådet. Många gör ändå olika. Vissa vill falla på knä när de exempelvis ber syndabekännelse och det är en ödmjuk gest, andra vill sitta ner, medan andra vill stå upp på vissa partier. Vissa vill hålla händerna framför sig som en liten skål för att visa att man vill ta emot när man exempelvis får välsignelsen medan andra kanske vill göra korstecken. Vissa vill blunda när de ber medan andra inte vill det. Hitta ditt egna sätt där hela du får vara med, både dina inre tankar men också din kropp. Våga också prova dig fram. Det finns inte något som är mer rätt, utan det finns snarare många

2 sätt. Det vor konstigt om vi inte vågade uttrycka oss i en gudstjänst, det är som att inte dansa när det är disco eller att inte jubla när ens lag gör mål. Gudstjänsten är ju för vår skull. Har man någon speciell ordning när man firar gudstjänst? Det finns många likheter mellan judiska och kristna gudstjänster och det är inte så konstigt eftersom de första kristna var judar och gjorde det de redan kände igen. Men ordningen i gudstjänsten har en viss rytm och flöde som formats genom åren. Detta kallas för liturgi. Ordet liturgi kommer från grekiskans leitourgia och betyder ungefär offentligt arbete. I kyrklig betydelse handlar det enkelt sagt om hur vi firar gudstjänst. Liturgi är ett sammanfattande ord som används för alla de medel vi använder oss av för att berätta något i gudstjänsten; färger, hur vi går och står och vänder oss, om vi sitter ner eller står upp, vad vi säger, musik som spelas och sjungs, blommor, ljus och allt annat. Vi ska titta på de olika delarna i en gudstjänst lite längre ner. Kyrkoår Det finns något som kallas kyrkoår, och kyrkoåret börjar inte 1:a januari, utan första söndagen i Advent. Sista helgen på kyrkoåret är Domsöndagen. Under kyrkoårets olika tider och högtider är det olika teman. Varje söndag (och några andra helgdagar) har ett helt eget tema, och till varje tema finns det utvalt några olika bibeltexter som på olika sätt berör det temat. I psalmboken, efter själva psalmerna, finns evangelieboken och där kan man läsa alla de utvalda texterna som är sorterade efter vilken söndag eller den högtidsdag de hör till. Färger Som en påminnelse om vilken sorts tema det är just nu så har man valt ut fem olika färger som man använder sig av i gudstjänsten. Man kan se färgerna på t.ex. prästens kläder och antependiet, det stora tygstycket som oftast hänger framför altaret, längst fram i kyrkan. De olika färgerna, som man kallar liturgiska färger, är: Vit: Glädje och fest. Blå/Lila: Eftertanke, botgöring (att be om förlåtelse för och bearbeta det man gjort som man ångrar, förberedelsetid inför de viktigaste kristna högtiderna (påsk och jul). Grönt: Andligt växande och mognad. Rött: Helig Ande och Martyrer (de som lidit och dött för sin tro). Svart: Sorg (används enbart på långfredag, då Jesus dog, och på begravningar). Liturgiska kläder I Svenska kyrkan kan både män och kvinnor vara präster, diakoner och biskopar och är de enda tre yrkesgrupperna som får ha "prästkrage". Om personens prästskjorta är lila är det en biskop, om den är grön är det en diakon och är det någon annan färg är det en präst. Prästen är den som har huvudansvar för att döpa, konfirmera, viga och begrava. De har också ett särskilt uppdrag att förvalta sakramenten (dop och nattvard), att predika och leda gudstjänsterna, men självklart gör de mycket annat också. Diakonen fungerar lite som en kurator eller socialarbetare i församlingen och jobbar ofta med att försöka stötta de som

3 har det svårt. Biskopen är en präst som är som en hög chef inom kyrkan och som har övergripande ansvar för det som sker inom stiftet, det område han eller hon är ansvarig inom. Svenska kyrkan har tretton stift och lika många biskopar. Sedan finns det också en ärkebiskop som har det yttersta ansvaret i hela Svenska kyrkan, även över de andra biskoparna. I gudstjänsten har präster, diakoner och biskopar på sig speciella kläder: Prästskjorta: Betyder inget speciellt utan ska bara hjälpa till att visa vem man är, ungefär som att en polis har en polisuniform och någon som jobbar i en matbutik har på sig deras tröja. Det finns både sk frimärkskrage med en vit fyrkant fram eller en vit krage som går runt halsen. Alba: Midjerep: Stola: Betyder vit på latin. Det är den vita klänningsliknande dräkten man har på sig. Vit är renhetens och glädjens färg. När barn döps har de oftast på sig en alldeles för lång, vit klänning. Det är för att visa på att man inte har växt i sin tro än. När man konfirmeras har man oftast på sig en vit konfirmationskåpa, där det symboliseras att man nu har växt i sin tro (även om man inte någonsin blir helt färdig med den). Alban är också en påminnelse om dopet, som att man tar på sig sin dopklänning igen. Det finns också en annan variant som kallas röcklin. Kallas för cingulum (lat.) och syftet är att hålla ihop alban. På personer som lever i kloster kan man se att deras cingulum har tre knutar för de tre klosterlöftena: lydnad, fattigdom och avhållsamhet. Den långa, smala tygremsa som prästen hänger över nacken och som sedan hänger ner på hela framsidan av kroppen (eller läggs i kors över magen). Stolan är en symbol för att man tagit på sig kristi ok och därmed försöker hjälpa till att bära världens bördor (ett ok är en slags stång som man förr lade över axlarna och hängde t.ex. vattenhinkar i när man skulle bära tungt, för att underlätta bärandet). Enkelt sagt handlar det om att man har valt att följa Jesus och hjälpa till i världen. Diakonerna bär stolan över ena axeln och korsad över andra höften. Biskopar har oftast stolan hängande rakt ner. Stolan har den liturgiska färg som är aktuell för kyrkoåret just då. Mässhake: Ett högtidsplagg som prästen kan bära när man firar nattvard och som har den liturgiska färg som är aktuell just då. Mässhaken är som ett stort tygstycke med ett hål i mitten som man trär huvudet genom, och är ofta mycket vackert utsmyckad.

4 Gudstjänstens ordning När man kommer till kyrkan brukar man få en psalmbok och en agenda, alltså ett program för vad som kommer att hända under gudstjänsten. Det är alltid bra att slå upp agendan och psalmboken och hänga med i dem. Om det står en stjärna framför något i agendan betyder det t.ex. att alla som kan står upp. När man firar nattvard i en gudstjänst kallas det för mässa. Ofta är det också någon kör eller annan musiker som spelar musik under gudstjänsten. Man tar nästan alltid upp kollekt under gudstjänster, då samlar man in pengar för att stödja något viktigt ändamål, så det är alltid bra att ha med sig en slant till kyrkan. Efteråt fortsätter ofta gemenskapen med ett kyrkkaffe eller kyrkfika så det kan också vara bra att ha med sig en slant till det. En gudstjänst består av många olika moment, och man kan behöva gå på några gudstjänster och fråga de som är mer vana för att man ska få kläm på det hela. I princip kan man säga att en högmässa är indelad i fyra delar: Inledning Ordet Bordet Avslutning Här kommer en snabbgenomgång av de olika momenten i en Högmässa, den sorts gudstjänst som är vanligast om man går i en kyrka kl 11 en söndag. Beroende på kyrka så finns ibland också de latinska namnen med i agendan och eftersom de är vanligt förekommande och du kommer att stöta på dem både i Sverige och utomlands, så har vi med dem här och ger dem en förklaring. Kyrkospråket förr var latin över hela världen. Inledning Klockringning Gudstjänsten startar alltid med klockringning och klockorna kallar oss till kyrkan. Förr i tiden när man inte alltid hade klockor angav de när det var dags att gå till kyrkan. I dag kan vi se klockringning som att den samlar oss och förbereder oss på att nu ska vi fira gudstjänst. Ingångspsalm Beredelsen Ingång En psalm som öppnar gudstjänsten och som ofta är kopplad till söndagens tema. Ibland har man ingångsprocession till denna psalm, dvs de som ska leda församlingen i gudstjänst går in då. En förberedelse inför nattvarden och består av de fyra delarna; beredelseord (betraktelse), syndbekännelse, förlåtelsen och tackbön. Man får en chans att bekänna sina synder, alltså att tyst nämna det som blivit fel inför Gud och be om förlåtelse för det. Prästen förmedlar sedan Guds förlåtelse och vi kan nyförlåtna och glada fortsätta att fira gudstjänst. Kallas Introitus på latin. En inledningshymn/sång som man har i början av gudstjänsten. Sjungs ofta av prästen eller en kör. Herre, förbarma dig Heter Kyrie, eller Kyrie Eleison på latin. Man ber Gud att förbarma sig, alltså att ta hand om oss. Lovsång Dagens bön Heter Gloria på latin. Man sjunger en sång om att man ärar Gud. Kallas ibland kollektbön eller Collecta på latin. Ordet kollekt betyder samla och denna bön ska samla oss till dagens tema.

5 Ordet Textläsningar Gradualpsalm Predikan Trosbekännelsen Kyrkans förbön Man läser tre texter, en från gamla testamentet, en från något av breven i nya testamentet och en från något av evangelierna (de böcker som handlar om Jesu liv). Texterna finns redan utvalda i Evangelieboken som finns i psalmboken. Denna psalm sjunges mellan brevtexten och evangelietexten och ordet gradual betyder en trappa upp. Man gör ofta en förflyttning i kyrkan när man ska läsa evangelietexten för att visa att något viktigt ska ske. Oftast var det upp för trappan till koret eller från söder till norr. Prästen (oftast, men det kan vara någon annan) förklarar hur dagens bibeltexter hänger ihop med temat och vad det kan betyda för oss som kristna idag. Kallas för Credo på latin och betyder Jag tror. Man säger att det här tror vi på som kyrka, detta binder oss samman. Man kan läsa med även om man inte vet om man tror, det är kyrkans trosbekännelse och vi som enskilda personer får tycka att vissa delar är svåra. Man ber för de som har det svårt, för församlingen och för allt annat som är viktigt. Man brukar också be för de i församlingen som blivit döpta, ingått äktenskap eller har dött. För de som dött är det brukligt att man har en sk. själaringning med kyrkklockorna. Bordet Offertoriepsalm Lovsägelsen Nattvardsbön Herrens bön Brödsbrytelsen Herrens frid O Guds Lamm Kommunionen Offertorium betyder vi bär fram och under denna psalm bärs nattvardsgåvorna fram till altaret (ibland står de redan där). Man förbereder nattvarden, detta kallas också för tillredelsen. Detta görs i de kommande avsnitten med sång och olika böner. Man brukar också samla in pengar till något viktigt ändamål under denna psalm, den sk kollekten. Består av tre delar; Sursum Corda (som betyder lyfta hjärtat på latin), Prefationen (som är en lovsång och tackbön som prästen ber/sjunger) och Sanctus (som betyder Helig på latin). Prästen ber/läser orden i bibeln om hur det gick till när Jesus firade den första nattvarden med sina lärjungar. Detta kallas för instiftelseorden. I nattvardsbönen finns också ett moment som ibland kallas för trons mysterium där församlingen läser med. Detta är bönen Fader vår, eller vår Fader, om man vill ha den modernare varianten. Hela församlingen är med i bönen. Kallas Fractio på latin och syftar till att prästen bryter brödet och församlingen läser med orden som vill visa att vi är en gemenskap eftersom vi delar måltiden. Heter Pax på latin och betyder frid och/eller fred. Här kan man önska varandra frid och fred och det kan man göra genom att ta varandra i hand och önska frid. Heter Agnus Dei på latin och betyder just Guds lamm. Syftar på att Jesus tar bort världens synder. Av latinets communio, gemenskap. Nattvarden delas ut.

6 Tackbön Vi tackar Gud för att vi fått ta emot nattvarden. Avslutning Lovsägelsen Välsignelsen Slutpsalm Postludium Kallas benedicamus på latin och betyder just låt oss prisa Herren. En välgångsönskning om att Gud ska vara med oss alla. En psalm som ofta är en lovpsalm. Avslutningsmusik, ofta på orgel.