Vi tar några exempel. Det är sang och din partner spelar ut spader ess:

Transkript

1 KURSMATERIAL NIO ÖVERSIKT AVSNITT Markeringar Planlägg ditt spel Deklarationskortet MARKERINGAR Det här med att ge varandra signaler i motspelet är väldigt användbart. Förra gången lärde vi oss utspelsregler (första/tredje/femte från toppen) och påspelsregler (man sticker underifrån med likvärdiga kort). De är till god hjälp. Man kan också skicka signaler när man ska bekänna med en hacka. De signalerna kallas för MARKERINGAR. Precis som med utspels- och påspelsreglerna får det aldrig kosta ett stick att markera. Om man måste sticka (högt i tredje hand till exempel) kan man inte markera. Men om man ändå ska lägga en hacka, så kan man ge partnern en signal beroende på vilken hacka man väljer. Den viktigaste typen av markering kallas "hög och lågmarkering". Den används dels när partnern spelar en färg, dels när man ska saka. Principen är ganska enkel: Om du lägger ditt lägsta kort i en färg kallas det "högmarkering" och är en tummen upp signal det talar om att du har bra i den färgen, och gärna vill att partnern spelar den. Lägger du en högre hacka är det en "lågmarkering" och en tummen ner signal. Det ena tillfället man markerar är alltså när partnern spelar en färg, och du ska lägga en hacka. (Till exempel när partnern spelar ut en honnör.) Då markerar man för att berätta om man "gillade färgen" om man har något att hjälpa till med. Vi tar några exempel. Det är sang och din partner spelar ut spader ess: E 6 2 D Du ska bekänna med trean. Det är ditt lägsta kort och betyder "kom igen partner". Kallas "Schneider" eller "omvänd markering". Partnern har kanske E K x x i spader, och när hon får se din högmarkering så fortsätter hon med spader. Men säg att du istället har: E Här ska du bekänna med nian på spader ess. (Så hög hacka du har råd med, för att göra markeringen tydlig.) Då berättar du att du inte har något att hjälpa till med i färgen. Sedan får partnern bedöma om det är rätt att fortsätta med färgen eller inte. (Har hon E K D x x x fortsätter hon säkert trots din lågmarkering... : ) ) Kursmaterial nio Sida 1

2 Det är fortfarande sang, och din partner spelar ut hjärter kung. Du har: K 7 4 Kn 6 2 Bekänn med tvåan på partnerns kung! Spelar partnern ut kungen mot sang har hon antingen K D Kn eller K D 10 i toppen i det här fallet bevisligen det senare. Och då är hon väldigt intresserad av om du har knekten eller inte. Tvåan från dig är en kom igen signal som berättar att du antingen har esset eller knekten. Hela sitsen kan vara: K D E Kn 6 2 Vare sig spelföraren tar för sitt ess eller släpper sticket, vet din partner att det är lugnt att fortsätta med hjärter. Har du istället i det här läget, bekänner du med åttan på partnerns kung. Har partnern K D Kn struntar hon i din markering och fortsätter med färgen. Men säg att hela sitsen är: K D E Kn Partnern ser din åtta och fattar att knekten sitter hos spelföraren. Om spelföraren släpper sticket så fortsätter din partner inte med hjärter upp i spelförarens gaffel, utan byter färg. Om du sedan kommer in spelar du hjärter så hamnar knekten "i kläm". I färgspel kan man också högmarkera för att man vill ha en stöld. Säg att spader är trumf och din partner spelar ut klöver ess. Du ser: E Kn Högmarkera med tvåan. Partnern har troligen klöver kung också när hon spelar ut så, och du vill väldigt gärna att hon fortsätter med klöver. Partnern ser tvåan, tar för klöver kung och fortsätter med en tredje rond klöver och du får stjäla. Har du istället i det här läget har du inga stöldmöjligheter, så du lågmarkerar med sjuan på partnerns ess istället! Kursmaterial nio Sida 2

3 Säg att partner spelar ut en låg ruter mot sang: 4 Kn 7 6 K 8 2 Spelföraren lägger lågt från bordet. Vad bekänner du med? Kungen! Högt i tredje (och täck honnör med honnör och sånt) går alltid före. Här måste du klämma i med kungen så att spelföraren inte får ett billigt stick, så här har du ingen möjlighet att markera. Det andra tillfället man markerar är när man sakar alltså när spelföraren eller partnern spelar en färg du inte kan bekänna på. Du måste då saka en hacka i en annan färg, och beroende på vilken hacka du sakar ger du en signal till partnern. Sakar du ditt lägsta kort i en färg är det en högmarkering som betyder "den här färgen har jag honnörer i, partner spela gärna den när du kommer in". Sakar du en färg där du bara har hackor, så saka istället en hög hacka en lågmarkering som betyder "den här färgen har jag ingenting i, partner". Markeringar är viktiga. Och roliga! De hjälper er att hitta rätt i motspelet. Sedan är inte alla lägen lätta. Ibland är även rutinerade spelare osäkra på om det är rätt att hög eller lågmarkera i ett visst läge. Ibland missförstår man varandra man ser åttan från partnern och tror att det var en lågmarkering. Men efteråt visar det sig att det var en kom igen signal bara det att åttan råkade vara det lägsta kort partnern hade i färgen... Det är inte lätt att markera/tolka markeringar om man är nybörjare, men försök! Det finns andra sorters markeringar än hög och lågmarkeringar, men vi struntar i dem. Hög- och lågmarkering är det allra vanligaste och viktigaste. PLANLÄGG DITT SPEL När utspelet kommit ta alltid en liten stund för att planera din spelstrategi: I sang: Hur många säkra stick har du? I vilken/vilka färger kan du ordna extrastick? Hur? - Maska? - Bästa färg att odla upp hackor? Farligaste färg? Hur stoppa fienden? - Hålla upp så att deras korta hand töms på denna färg Inkomstkort åt bägge håll (med andra ord bra kommunikationsmöjligheter)? - Viktigt att tänka på tidigt för att inte plötsligt fastna på fel hand! I trumf: Hur många säkra stick har du? I vilken/vilka färger kan du ordna extrastick? Hur? - Maska - Stjäla på bordet innan du trumfar ut - Odla upp hackor efter uttrumfning Inkomstkort åt bägge håll (med andra ord bra kommunikationsmöjligheter)? - Viktigt att tänka på tidigt för att inte plötsligt fastna på fel hand! Kursmaterial nio Sida 3

4 ÖPPNINGSBUDEN / "DEKLARATIONSKORT" Om vi då ska sammanfatta alla öppningsbud vi har i vårt lilla budsystem: 1 trick i färg = hp, inte en hand som passar in på 1 NT 1 NT = hp, balanserad hand 1 Kl = 20+ hp, inte en hand som passar in på 2 NT, krav 2 Ru/2 Hj/2 Sp = 8-11 hp, god sexkortsfärg 2 NT = hp, balanserad hand 3 i färg/4 i färg = spärrbud, under öppningsstyrka, men rejält lång färg (7-8 kort) När man spelar på en bridgeklubb är varje par skyldigt att ha ett "deklarationskort", som kort beskriver deras budsystem och andra överenskommelser: vad öppningsbuden lovar, vilka konventioner de har, vad de har för utspel/markeringar och sånt. Alla sådana överenskommelser måste vara offentliga för motståndarna man får alltid se på motståndarnas deklarationskort om man undrar över något. (Men man får inte se på sitt eget.) Bridgeförbundet har tagit fram färdiga deklarationskort som man bara fyller i. Och undrar man vad ett av motståndarnas bud betyder, är det bara att fråga! Man frågar då PARTNERN till den som bjöd budet, och hon ska då berätta vilka överenskommelser de har om det budet. Man får bara fråga när man står i tur att bjuda eller spela. Vi har ett mycket enkelt system. Vårt deklarationskort hade kunnat se ut så här: Vissa bud har vi inte behandlat, men de står omnämnda i extramaterialet som skickas ut efter detta möte. Grundsystem: Modern standard Öppningsbud: 1 i färg: 12-19, 4 kort 1 NT: 15-17, balans 2 : : 8-11, 6 kort 2 NT: 20-21, balans 3 i färg: spärr 4 i färg: spärr Försvarsbud: 1 NT: 15-17, balans Hoppinkliv: spärr Slam: Blackwood 4 NT (4 E) Markeringar: Schneider Mer hade ni inte behövt fylla i på ert deklarationskort. (Många bud och spelkonventioner har namn ofta efter uppfinnaren. Därav "Blackwood" och "Schneider" ovan.) Kursmaterial nio Sida 4

5