Interimistiska yrkanden om ensam vårdnad

Transkript

1 Juridiska institutionen Vårterminen 2015 Examensarbete i civilrätt, särskilt familjerätt 30 högskolepoäng Interimistiska yrkanden om ensam vårdnad En kvalitativ studie av argument och beslutsmotiveringar Författare: Katarina Sjögren Handledare: Kajsa Walleng

2 2

3 1. Inledning Bakgrund Frågor Metod och material Validitet Avgränsningar Disposition Vissa för uppsatsen centrala begrepp Vårdnadstvister bakgrund och rättsprocess Vårdnadsreglernas utveckling i modern tid Vårdnadsutredningen Samarbetssamtal Domstolsprocessen Utgångspunkter vid bedömningen av vårdnadsfrågan Barnperspektivet Samarbetssvårigheter mellan föräldrarna Olämplig vårdnadshavare Kontinuitetsprincipen Interimistiska vårdnadsbeslut Hur fattas interimistiska vårdnadsbeslut? Kommunens snabbupplysningar Motivering av interimistiska beslut Reglera boendet interimistiskt ett alternativ Muntlig förberedelse vid Södertörns tingsrätt Bakgrund Parternas anföranden Tingsrättens bedömning Analys Muntlig förberedelse vid Stockholms tingsrätt Bakgrund Parternas anföranden Tingsrättens bedömning

4 6.4. Analys Muntlig förberedelse vid Eskilstuna tingsrätt Bakgrund Parternas anföranden Tingsrättens bedömning Analys Muntlig förberedelse vid Blekinge tingsrätt nr Bakgrund Parternas anföranden Tingsrättens bedömning Analys Muntlig förberedelse vid Blekinge tingsrätt nr Bakgrund Parternas anföranden Tingsrättens bedömning Analys Resultat och sammanfattning Bedömningsfaktorer avgörande och inte avgörande Barnets bästa och vikten av motiverade beslut en diskussion Rättssäkerhet kontra effektivitet Slutsatser Käll- och litteraturförteckning

5 Sammanfattning I Sverige handläggs årligen över vårdnadstvister vid tingsrätterna. I somliga fall är situationen föräldrarna emellan så pass infekterad att vårdnadsfrågan blivit akut och man behöver finna en temporär lösning under processens gång. I dessa fall kan en eller båda parter framlägga ett interimistiskt yrkande om ensam vårdnad som behandlas av domstolen vid ett förberedelsetillfälle. Om det anses nödvändigt för barnets bästa ska domstolen interimistiskt besluta om ensam vårdnad i dessa fall men det är viktigt att detta institut ses som en nödlösning eftersom det är ett stort ingripande som ofta baseras nästan uteslutande på parternas egna utsagor. Därtill är det ur rättssäkerhetsperspektiv viktigt att det interimistiska beslutet motiveras väl för att den part beslutet går emot ska kunna värdera utsikterna att nå framgång med ett eventuellt överklagande. I denna kvalitativa studie behandlas fem förberedelseprotokoll från vårdnadstvister daterade år 2013 och år En analys av tingsrätternas bedömningssätt i respektive fall har gjorts där det har undersökts vilka av parternas argument som givits tyngd vid besluten och vilka som lämnats utan avseende. I studien undersöks också hur väl barnperspektivet har iakttagits i bedömningarna och även hur utförliga och väl underbyggda motiveringarna till de interimistiska vårdnadsbesluten har varit. Två bedömningsfaktorer som återkommande behandlats av tingsrätterna i de studerade besluten är barnets bästa och samarbetssvårigheter mellan föräldrarna. Utförligheten i beslutsmotiveringarna har dock varierat och i vissa fall är det svårt att se på vilket sätt domstolen menar att dessa perspektiv har fått betydelse för beslutet. Otydligheten kan vålla problem för den part beslutet går emot, då denne kan ha svårt att bedöma möjligheterna att vinna framgång med en överklagan. 5

6 1. Inledning 1.1. Bakgrund Omkring vart fjärde barn i Sverige har särlevande föräldrar och familjekonstellationerna i dessa hushåll varierar. Statistiken visar att 31 % av hushållen utgörs av ensamstående mammor med barn boende hos sig, 26 % av ombildade familjer och 21 % av ensamstående pappor. Denna statistik måste dock tolkas med försiktighet då den är baserad på barnets folkbokföringsadress, vilken uppskattas överensstämma med den verkliga boendesituationen endast i 60 % av fallen. 1 Det kan dock konstateras att det är ett stort antal barn som årligen berörs av att deras föräldrar separerar. I många fall leder föräldrarnas separation till en vårdnadstvist i domstol. Antalet barn som berördes av en sådan process har ökat stadigt under de senaste åren. Under 2013 avgjordes vårdnadsrelaterade tvistemål i landets tingsrätter. 2 Innan en domstolsprocess inleds utreds föräldrarnas möjligheter att själva överenskomma om gemensamma barns livssituation efter en skilsmässa. Kommunen bistår föräldrarna med hjälp att avtala om vårdnad, boende och umgänge. Ett sådant avtal är efter socialnämndens godkännande verkställbart som en lagakraftvunnen dom. 3 Reglerna för kommunernas ansvar kan utläsas ur föräldrabalken (1949:381), härefter FB, och socialtjänstlagen (2001:453), härefter SoL. I de fall en samförståndslösning inte kan nås finns möjlighet att väcka talan och få frågan prövad i domstol. Av 6 kap. 2 a FB framgår att det är barnets bästa som ska ligga till grund för alla beslut av den här typen och ju äldre och mer moget barnet i fråga är, desto mer inflytande ska barnet ha över beslutet som fattas. Utgångspunkten för bedömningen är att gemensam vårdnad är det bästa för barnet om inget talar för motsatsen. 4 Även om det föreligger en konflikt föräldrarna emellan kan det vara fördelaktigt att vårdnaden förblir gemensam för att möjliggöra en bra relation mellan barn och föräldrar. 5 Uppfattningen att barnets bästa ska ligga till grund för vilken förälder som får vårdnadsansvaret vid en tvist härrör från FN:s konvention om barnets rättigheter, härefter bankonventionen, och har därmed stor spridning globalt. Åsikten att barnets egen uppfattning ska väga tungt vid alla beslut som gäller dem var dock inte oproblematisk att införa i konventionen då vissa länders 1 SOU 2011:51, s. 17 f. 2 Domstolsverket, Domstolsstatistik 2013, s Prop. 1997/98:7, s NJA 1991 s NJA 2007 s

7 delegater ansåg att ett sådant förhållningssätt riskerade att rubba föräldrars rättigheter och vissa länder som ratificerat konventionen har gjort det med undantag för artikel 12 där denna syn på barnperspektivet stadgas. 6 Under handläggningen av en vårdnadstvist i domstol kan det i vissa fall vara behövligt att fatta ett interimistiskt beslut som ska gälla fram till avgörandet. Detta får dock bara ske när det är nödvändigt utifrån barnets bästa. I förarbeten har uttryckts att en förälder som fråntagits vårdnadsansvaret genom ett interimistiskt vårdnadsbeslut ofta har både ett upplevt och reellt underläge inför huvudförhandlingen och att personen därtill ofta upplever sig utpekad som en olämplig förälder. 7 Den interimistiska vårdnadsfrågan handläggs vid en muntlig förberedelse av målet då parterna inställer sig för att frågan ska förberedas inför domstolen. Vid detta tillfälle kan ett interimistiskt yrkande framföras och domstolen tar då ställning till det på plats så att vårdnadsfrågan får en tillfällig lösning Frågor I denna promemoria avser jag att studera vilka kriterier som kan föranleda att ett interimistiskt vårdnadsbeslut, där endast en av föräldrarna tillfälligt blir vårdnadshavare, fattas. Då det visats att interimistiska beslut många gånger inverkar på det slutliga vårdnadsbeslutet 9 finns det anledning att studera detta rättsinstitut. Följande fyra frågor har varit utgångspunkten i analysen av de undersökta förberedelseprotokollen: 1. Vilka argument har domstolen tagit fasta på vid bedömningen av det interimistiska vårdnadsyrkandet? 2. Vilka argument har domstolen lämnat utan avseende trots att de skulle kunna tillmätas betydelse för det interimistiska vårdnadsbeslutet? 3. Har det interimistiska vårdnadsbeslutet motiverats utifrån barnperspektivet? 4. Är motiveringen tillräckligt tydlig för att den part beslutet går emot ska kunna överklaga det? 6 SOU 1997 s. 116, avsnitt Prop. 1990/91:8, s Domstolsverkets handböcker, Tvistemål, kap Dir. 2014:84, s

8 1.3. Metod och material För att besvara den övergripande frågan om vilka kriterier som kan ligga till grund för ett interimistiskt vårdnadsbeslut har jag tagit hjälp av protokoll som förts vid muntlig förberedelse i ett antal tingsrättsmål. Studien är av kvalitativ natur vilket innebär att det är ett mindre antal protokoll som ligger till grund för slutsatserna, som i stället bygger på en mer ingående bearbetning av materialet än vad som är fallet vid en kvantitativ studie. Protokollen i fråga kommer från mål som handlagts vid ett urval av svenska tingsrätter under åren 2013 och 2014 och de behandlas i varsitt kapitel. Parternas interimistiska yrkanden och inställningar har angivits och därtill har partsutsagorna återgivits i löpande text. Protokollen har utgjort det huvudsakliga materialet där jag undersökt vilka yrkanden som lagts fram och vad som anförts i övrigt för att utreda vad tingsrätten tagit fasta på vid bedömningen. Urvalet av protokoll har gjorts genom att tio slumpvis utvalda tingsrätter som är geografiskt spridda över Sverige kontaktats genom telefon. 10 Dessa har ombetts söka fram mellan ett och tre då aktuella eller nyligen avslutade vårdnadstvister från år 2013 eller år 2014 vardera, och därefter skicka protokollet från det första muntliga förberedelsetillfället i respektive mål. Gensvaret var varierande vissa tingsrätter återkom med flera protokoll och andra inget alls. Alla inkomna protokoll var heller inte användbara för uppsatsen utan enbart de som innehåller interimistiska yrkanden om ensam vårdnad var intressanta. Fem stycken protokoll uppfyllde detta kriterium och har utgjort grunden för det fortsatta arbetet. Varje protokoll har sammanfattats under varsin rubrik. Argumenten har därefter av mig kategoriserats utifrån följande teman: argument gällande brottslighet, argument gällande motparts karaktär, och argument gällande barnets situation. Därefter har argumenten i respektive kategori analyserats utifrån frågeställningarna. Frågorna har analyserats i anslutning till respektive protokoll. I det avslutande kapitlet finns en sammanfattande diskussion avseende samtliga protokoll där vissa jämförelser görs. Traditionell juridisk metod har använts vid studien. Det innebär att vedertagna rättskällor som praxis, lagtext, förarbeten och doktrin har använts för att besvara frågorna. Jag har till min hjälp haft rättsdatabaser samt sökt information på myndigheters och organisationers webbsidor. 10 Attunda tingsrätt, Alingsås tingsrätt, Blekinge tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Falu tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Luleå tingsrätt, Stockholms tingsrätt och Södertörns tingsrätt kontaktades. 8

9 1.4. Validitet I denna uppsats studeras protokoll från muntliga förberedelser för att besvara frågor om domstolens beslutsfattande. Som underlag för besluten som fattats kan domstolen emellertid ha ett antal andra bedömningsunderlag såsom socialtjänstens vårdnadsutredningar, polisanmälningar, material från tidigare domstolsprocesser, förundersökningsprotokoll, brottshistorik med mera. En stor del av detta material är sekretessbelagt och har därför inte varit tillgängligt att studera till detta arbete. Det är särskilt parternas egna uppfattningar som kommer till uttryck vid det muntliga förberedelsetillfället och det är detta material studien baseras på. I och med att den muntliga förberedelsen företas i processens inledande skede har i många fall inte heller domstolen mer material än det jag undersöker här att grunda sitt beslut på. Det är dock sannolikt att det finns fall i studien där det interimistiska vårdnadsbeslutet tagits med utgångspunkt i material som inte tillämpats vid min bedömning. I ett par av fallen jag studerat framgår det att parterna har en historik av myndighetskontakter och i de fallen har domstolen sannolikt haft information om det som kan ha inverkat på det interimistiska vårdnadsbeslutet. Den typen av material har alltså inte utgjort underlag för denna studie. Något som både är en del av min slutsats och samtidigt är ett validitetsproblem är att det varierar hur utförligt motiverade besluten är från de olika domstolarna. I de fall domstolarna motiverat sina beslut på ett svepande, oprecist eller kortfattat sätt finns risk för mer spekulativa slutsatser om vad som grundat beslutet vilket påverkar studiens validitet Avgränsningar Avsikten är att i någon mån återge hur argument som framförs i samband med interimistiska yrkanden om ensam vårdnad bedöms idag. Det saknas utrymme för en historisk jämförelse och arbetet avser därmed inte att säga något om hur rättsväsendets bedömningar av detta slags yrkanden har utvecklats över tid. I stället syftar uppsatsen till att återspegla aktuella förhållanden. Hur ett interimistiskt vårdnadsbeslut kan påverka den slutgiltiga utgången av en vårdnadstvist kommer att beröras övergripande för att sätta det interimistiska vårdnadsbeslutet i ett större sammanhang men det är inte en fråga som besvaras i 9

10 uppsatsen. Det ska iakttas att frågorna vid en vårdnadstvist kan vara flera och ofta även berör boende och umgänge. I denna uppsats studeras dock endast vårdnadsyrkanden. Interimistiska yrkanden om boende diskuteras dock som ett alternativt sätt att reglera en vårdnadssituation temporärt, varför sådana yrkanden även behandlas i framställningen. Syftet är dock inte att studera hur interimistiska yrkanden om boende behandlas av tingsrätterna utan detta diskuteras endast som alternativ lösning till att tillerkänna ensam vårdnad interimistiskt. Studien exemplifierar vilka argument i partsutsagorna som kan påverka beslutet i en interimistisk vårdnadsfråga men kan på grund av omfånget och arten givetvis inte aspirera på att ge ett uttömmande svar på hur ett sådant yrkande bedöms i varje fall. I stället syftar studien till att ge läsaren en inblick i ungefärlig omfattning av material som ligger till underlag vid en sådan bedömning och beskriva hur vissa aktuella faktorer tycks ha bedömts i de givna fallen och problematisera detta Disposition De första fyra kapitlen utgör den teoretiska bakgrunden för studien. I uppsatsens kapitel 1 ges en introduktion till ämnet. Här ges en överskådlig bakgrund och en introduktion till studien som företas i uppsatsens andra del. I kapitel 2 beskrivs rättsprocessen i vårdnadstvister och i kapitel 3 förklaras vilka principer och perspektiv som ska ligga till grund för bedömningen av hur vårdnaden ska fördelas mellan föräldrarna. Dessa förhållningssätt utgör utgångspunkter för domstolarna vid såväl ett interimistiskt som ett varaktigt beslut och det är således utifrån dessa perspektiv studien ska betraktas. I kapitel 4 beskrivs interimistiska vårdnadsbeslut närmare. En sammanfattande diskussion avslutar kapitlet och därmed den teoretiska delen. I kapitlen 5-9 behandlas de studerade tingsrättsprotokollen. De åberopade argumenten samt tingsrättens beslut och motivering återges och därefter diskuteras och analyseras dessa utifrån frågeställningarna och bakgrunden. Därefter följer i kapitel 10 en sammanfattande analys av samtliga protokoll där vissa jämförelser har gjorts. Här har jag utgått från nyckelord som har tillmätts betydelse vid de olika bedömningarna och även nyckelord som lagts fram av parterna men som inte syns ha tillmätts betydelse. Därtill förs en diskussion om rättssäkerhet och effektivitet utifrån studiens resultat. Avslutningsvis summeras slutsatserna. 10

11 1.7. Vissa för uppsatsen centrala begrepp Nedan följer en lista över vissa begrepp som förekommer i uppsatsen och hur de används, då de antingen kan ha olika betydelser i olika sammanhang eller är specifika för ämnet som behandlas. Barn... varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt enligt den lag som gäller barnet 11 Boende Vid gemensam vårdnad avgörs boendefrågan antingen genom ett avtal föräldrarna emellan eller genom ett domstolsbeslut. Talan väcks av föräldrarna själva enligt 6 kap. 14 a FB. Syftet med att kunna reglera boendefrågan är att utvidga möjligheterna för föräldrar att fortsätta ha gemensam vårdnad om barnet efter en separation. 12 Det är således ett mindre ingripande sätt att reglera barnets livssituation än att förordna om ensam vårdnad, att lagligen besluta om barnets framtida boendesituation. Ensam vårdnad Reglerna kring de olika vårdnadsformerna finns i 6 och 7 kap. FB. Ensam vårdnad är en relativt ovanlig vårdnadsform 13 som domstolen kan besluta om i de fall det är nödvändigt för att tillgodose barnets intressen. Den förälder som inte har del i vårdnaden har inte rätt att ta beslut som rör barnet och har heller inte rätt att ta del av myndighetsuppgifter rörande barnet. Vårdnadshavaren är inte skyldig att samråda med den andra föräldern vid beslutsfattanden som rör barnet. Föräldern som inte är vårdnadshavare är underhållsskyldig för barnet men har utöver det inga juridiska förpliktelser. Gemensam vårdnad Det vanligaste är att föräldrar har gemensam vårdnad över sina barn efter separation. Tidigare var denna vårdnadsform helt dominerande då barnets bästa i hög grad ansågs sammanhänga med en nära relation med båda föräldrarna FN:s konvention om barnets rättigheter, artikel Prop. 1997/98:7, s SCB, Barn och deras familjer 2004 (Demografiska rapporter 2005:2) 14 Prop. 2005/06:99, s. 49 ff. 11

12 Detta är fortfarande en starkt rådande föreställning men numera betonas också att en förutsättning för att detta ska vara lämpligt är att föräldrarna kan samarbeta. 15 Interimistiskt vårdnadsbeslut Domstolen kan fatta ett tillfälligt beslut om vårdnad och/eller boende som gäller under den tidsperiod domstolsprövningen pågår. Beslutet kan ändras när som helst under tiden. 16 Vårdnadshavare Vårdnadshavaren har enligt 6 kap. 11 FB rätt och skyldighet att besluta i barnets personliga angelägenheter. Umgänge Barnet har rätt till umgänge med den förälder det inte sammanbor med enligt 6 kap. 15 FB. Rätten till umgänge ansvarar båda föräldrarna för. Det kan handla om direkt umgänge, att barnet och föräldern träffar varandra fysiskt, eller vara inrättat på annat sätt om det är mer lämpligt, exempelvis genom telefon. Det har poängterats vid tillkomsten av regleringen att det är barnets behov som ska vara vägledande. Det finns ingen rätt för umgängesföräldern att ha kontakt och inte heller någon skyldighet från barnets sida. 17 Umgängesstöd Vid ett domstolsbeslut om umgänge kan domstolen uppdra åt socialnämnden i kommunen att utse en stödperson som ska medverka vid umgängesutövandet. Det är barnets behov som avgör huruvida en stödperson ska utses. Regleringen framgår av 6 kap. 15 c FB. Beslutet ska inte baseras på vårdnadsförälderns eventuella olustkänslor inför att barnet ska träffa den andra föräldern. Dock kan en konfliktfylld situation föräldrarna emellan indirekt leda till att behov av umgängesstöd behövs, till exempel för att barnet ska slippa uppleva obehagliga konfrontationer i samband med hämtning och lämning vid umgängestillfällena. Bedömningen ska grunda sig på att barnet och umgängesföräldern inte haft en etablerad relation sedan tidigare eller andra skäl som medför att barnet inte känner tillit till föräldern Prop. 2005/06:99, s NJA II 1990 s Zeteo, Norstedts Juridik 2010, lagkommentar till 6 kap 15 FB. 18 Prop. 2009/10:192, s

13 2. Vårdnadstvister bakgrund och rättsprocess 2.1. Vårdnadsreglernas utveckling i modern tid Familjerätten har förändrats kraftigt sedan 1970-talet till att alltmer ta hänsyn till barnets intressen framför föräldrarnas. Under samma tid har man även frångått bestämmelser som ger mödrar större möjligheter än fäder att få ensam vårdnad. I praktiken har det dock visats att det är betydligt vanligare att mödrar tillerkänns ensam vårdnad än fäder. 19 År 1976 infördes möjligheten för två ogifta föräldrar att ha gemensam vårdnad om sina barn och detta har kommit att bli utgångspunkten. Utvecklingen möjliggjorde under 1980-talet för föräldrar att utöva gemensam vårdnad efter separation även utan domstolsbeslut. Gemensam vårdnad kom, även för sammanlevande par som inte var gifta, att bli den vanligaste vårdnadsformen. 20 I början av 1990-talet tillkom bestämmelser för att främja gemensam vårdnad, och detta genomfördes bland annat genom en satsning på samarbetsavtal innebärande att föräldrarna under ledning får hjälp att sinsemellan komma överens i boende- och umgängesfrågor. Först år 1993 tillkom bestämmelser om att domstolen vid bedömningen ska iaktta risken för att barnet blir utsatt för övergrepp, förs bort olovligen, kvarhålls eller på annat sätt far illa. 21 Föräldrabalken reformerades år 1996 då det uttryckligen infördes i lag att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Införandet av detta perspektiv grundar sig i artikel 3 i FN:s barnkonvention. 22 Även 1 SoL bygger på denna artikel och tydliggör att barnets bästa ska stå i första rummet. År 2006 genomfördes en omfattande vårdnadsreform. Ett av resultaten var att det tillfördes ett rekvisit till 6 kap. 5 FB avseende föräldrarnas samarbetsförmåga. Därigenom gjordes denna faktor till en särskilt uttryckt bedömningsgrund i stället för att som tidigare vara en del av en mer allmän bedömning utifrån barnets bästa. Syftet med denna ändring var att öka möjligheterna att tilldöma ensam vårdnad. Tidigare hade detta i huvudsak varit möjligt bara när det i princip ansågs omöjligt för föräldrarna att samarbeta. Härmed önskade lagstiftaren åstadkomma en ny huvudregel, nämligen att 19 Schiratzki, Mamma och pappa inför rätta, s SOU 2005:43, s. 108 f. 21 Prop. 2005/06:99, s FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av FN:s generalförsamling den 20 november

14 gemensam vårdnad främst ska tillämpas i de fall föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete. 23 I praxis som tillkommit efter vårdnadsreformens ikraftträdande framför HD att gemensam vårdnad bör förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att lösa frågor som rör barnet så att det inte ständigt uppstår konflikter som drabbar barnet. 24 I de fall det föreligger djup konflikt är det osannolikt att föräldrarna på ett tillfredsställande sätt kan enas i beslut rörande barnet och då kan det vara olämpligt att vårdnadsansvaret är gemensamt. 25 Som nämnts är dock presumtionen fortfarande stark för att låta den gemensamma vårdnaden bestå. En kärnfamiljskonstellation bestående av två föräldrar presumeras fortfarande vara till barnets bästa, men det har diskuterats i doktrin huruvida denna syn på föräldraskapet bör bestå. Den kan nämligen många gånger innebära att rätten fokuserar på att konstruera en idealbild genom att försöka uppfostra föräldrarna till att samarbeta vilket riskerar att fördjupa konflikten, i stället för att frånta vårdnadsansvaret från en förälder som faktiskt inte är lämplig som vårdnadshavare Vårdnadsutredningen Enligt 6 kap. 19 FB har domstolen skyldighet att utreda vårdnadsfrågan så att en tillfredsställande lösning kan hittas. Domstolen har därmed rätt och i vissa fall skyldighet att ta in bedömningsmaterial ex officio. Detta kan göras genom att ålägga socialtjänsten att vidta en vårdnadsutredning där olika relevanta omständigheter klargörs. För det fall det är lämpligt med tanke på barnets ålder och mognad ska barnet i samband med detta också få framföra sin egen åsikt. Socialtjänsten har genom samma paragraf en skyldighet att yttra sig innan dom meddelas om det finns information hos myndigheten som skulle kunna påverka avgörandet. Dock är det upp till utredaren själv att bestämma om han eller hon vill lämna ett förslag till beslut. 27 Utredaren ska dock alltid komplettera rapporten med en konsekvensbeskrivning i vilken det beskrivs hur olika beslut kan komma att påverka barnet. 28 För att kunna göra en utredning på ett effektivt sätt krävs kompetens om barns behov och kunskap om hur barn agerar i kris. 23 Prop 2005/06:99, s. 50 f. 24 NJA 2007 s Prop. 2005/06:99, s Singer, Gemensam vårdnad för alla Barnets bästa eller social ingenjörskonst?, s Prop. 1990/91:8 s SOSFS 2003:14 14

15 Därtill växer behovet av förståelse för de speciella frågor som uppstår vid vårdnadsärenden som har internationell anknytning i och med att dessa ökar. 29 Vid interimistiska vårdnadsbeslut, som ju är en mer brådskande form, kan domstolen begära ett så kallat snabbyttrande från socialnämnden som kompletterande underlag för bedömningen. Detta yttrande är givetvis långt mindre utförligt än en vårdnadsutredning och utgör vanligen ett utdrag ur de sociala registren samt föräldrarnas uppgifter. En viktig skillnad mellan en vårdnadsutredning och ett snabbyttrande är att de första alltid måste kommuniceras till parterna innan det inlämnas till rätten medan det inte föreligger någon kommuniceringsskyldighet avseende de senare. Som skäl till detta anges att snabbyttranden sällan innehåller information som är okänd för föräldrarna, eftersom de inte är så ingående. 30 Det föreligger inför interimistiska beslut inte någon skyldighet för socialtjänsten att uttrycka någon uppfattning som vägledning för domstolen, vilket är en viktig skillnad i förhållande till den övergripande vårdnadsutredningen Samarbetssamtal Vid en vårdnadstvist är kommunen skyldig att erbjuda hjälp med samarbetssamtal där en sakkunnig deltar, vilket framgår av 5 kap. 3 SoL och 6 kap. 18 FB. Samarbetssamtalet är tänkt att vara ett instrument för att föräldrarna själva ska kunna komma överens i vårdnads- och umgängesfrågan. 32 Samarbetssamtalet har visat sig vara ett effektivt sätt att undvika rättslig tvist. I 80 % av fallen där ett samarbetsavtal kommit till stånd innan ett domstolsförfarande inletts har föräldrarna kunnat enas utan rättslig tvist. 33 Metoden har funnits sedan 1970-talet och används av omkring en fjärdedel av alla föräldrar som skiljs Domstolsprocessen Domstolsprocesser i vårdnadstvister är i många fall långvariga. Det är inte ovanligt att det tar ett par år innan tingsrätten meddelar en dom. Därtill överklagas omkring hälften 29 Dir. 2014:84, s Redogörelse 1996/97: JO1, s. 297 f. 31 Prop. 1981/82:168, Prop. 1990/91:8, s. 27 f. 33 Socialstyrelsen redovisar 1988: Socialstyrelsen, SoS-rapport 2000:7, s

16 av tingsrättsdomarna till hovrätten vilket innebär att processen förlängs ytterligare. 35 De långa handläggningstiderna i det svenska rättsväsendet avseende vårdnadsprocesser har kritiserats. En vårdnadsprocess ska handläggas effektivt utan att dra ut på tiden, framför Europadomstolen i en dom där Sverige anses ha brutit mot konventionsreglerna. 36 Vårdnadsreformen från år 2006 hade, som nämnts i avsnitt 2.1, till syfte att effektivisera domstolsprocessen. Bland annat flyttades den verkställande makten i dessa mål till de allmänna domstolarna från förvaltningsdomstolarna. Det beslöts även att interimistiska beslut endast ska tas när det är nödvändigt för barnets bästa och det gjordes insatser för att förbättra kvaliteten på de vårdnadsutredningar som ligger till grund för besluten. 37 En av de faktorer som medför långa handläggningstider i vårdnadstvister är att vårdnadsutredningarna ofta tar alltför lång tid att genomföra. Vanligen har socialnämnderna 3-4 månader på sig att slutföra en utredning men endast två av tio nämnder uppger i en studie att de hinner slutföra utredningarna inom utsatt tid. Skälen till detta är till exempel att socialnämnden behöver invänta utlåtanden och utredningar från exempelvis polismyndigheten eller psykiatrin. I många fall drar utredningarna även ut på tiden på grund av svårigheter att få föräldrarna att samverka. 38 Genom reformen år 2006 bestämdes även att vårdnadsutredningarna ska innehålla en rekommendation till beslut som vägledning för domstolarna. 39 Ambitionen från rättens sida är att verka för en samförståndslösning så att ärendet kan lösas genom medling i stället för genom ordinarie domstolsförfarande. 40 En förutsättning för detta är dock att det leder fram till en lösning som är fördelaktig utifrån principen om barnets bästa. 41 Enligt 6 kap. 18 a FB kan rätten uppdra åt en medlare att hjälpa till. Det har framhållits att det inte alltid är lämpligt att verka för en samförståndslösning. Här behöver rätten ta hänsyn till om det förekommit våld föräldrarna emellan eller andra omständigheter som kan göra parterna alltför ojämställda för att det ska kunna finnas förutsättningar för en frivillig överenskommelse SOU 2005:43, s Strömblad mot Sverige, nr / Prop. 2005/06:99, s. 65 f. 38 SOU 2005:43, s Prop. 2005/06:99, s Prop. 2010/11:128, s. 26 f. 41 Prop. 2005/06:99, s. 62 f. 42 SOU 2005:43, s. 259 f. 16

17 3. Utgångspunkter vid bedömningen av vårdnadsfrågan 3.1. Barnperspektivet Ett barn har behov av ett stabilt förhållande till sina båda föräldrar, både på ett fysiskt och ett emotionellt plan. Det finns stöd för att barn som sammanbor med båda sina föräldrar eller bor växelvis mår bättre än de som enbart lever tillsammans med en förälder. Dessa barn känner sig oftare trygga, känner att det finns utrymme för dem och har generellt ett högre välbefinnande i och med att de oftare har en bra relation till båda föräldrar. Både på ett ekonomiskt och känslomässigt plan ökar utsattheten för de barn som växer upp med en ensam vårdnadshavare varför det är en naturlig utgångspunkt att vårdnadsansvaret ska vara gemensamt för föräldrarna även efter en separation. 43 Det råder vetenskaplig konsensus om att enighet och kontinuitet i relationen till båda föräldrarna tillhör barnets mest grundläggande behov och ett respektfullt bemötande lägger grunden för att barnet ska kunna växa upp till en trygg och respektfull människa. Vid en separation är det viktigt att alla inblandade föräldrar och myndigheter försöker lösa konflikten snabbt och effektivt. Barnet ska inte dras in i konflikten men det är bra om barnet förstår separationens skeenden. Utgångspunkten är att ingen förälder har rätt till sitt barn utan det är barnets rättigheter som är vägledande. 44 Barnet har rätt till båda sina föräldrar men föräldrarna har inte samma rätt till barnet. Om det finns risk för att det är skadligt för barnet att umgås eller bo med en förälder ska detta inte ske. Att barnet själv utsatts för eller tvingats uppleva våld i hemmet ska medföra att barnet ska slippa träffa den våldsutövande föräldern. Det ställs inte samma beviskrav som i brottmål, utan även till exempel en nedlagd förundersökning kan innebära att en förälder anses olämplig att ha vidare kontakt med barnet. 45 Barnombudsmannen har dock visat i en rapport att endast i 7 % av de fall där en förälder blivit dömd för våld i familjen har detta lett till att föräldern inte fått umgängesrätt med barnet. 46 Sedan år 1996 har instruktionen i lagstiftningen varit att barnet själv ska få uttrycka sina åsikter och ha inflytande i vårdnadsfrågan. Den som genomför vårdnadsutredningen är skyldig att ta hänsyn till barnets inställning och med hänsyn till 43 SOU 2011:51, s Ibid., s. 103 f. 45 Prop. 2005/06:99, s. 42 f. 46 BR 2005:02. 17

18 barnets ålder och mognad väga in detta i underlaget för domen. 47 Sverige ratificerade barnkonventionen år 1990 och detta ledde till att lagstiftarna fick se över hur väl lagstiftningen, på de områden som påverkas av konventionen, överensstämde med bestämmelserna. 48 I nyare förarbeten har det belysts att fler åtgärder måste vidtas för att ytterligare säkra barnets rätt att komma till tals. Förslag har lagts fram om att socialtjänsten ska ha rätt att tala med ett barn utan vårdnadshavarens samtycke eller närvaro. Det enda som ska krävas enligt förslaget är att barnet själv vill samtala förutsatt att barnet uppnått adekvat ålder och mognad för att besluta om detta. 49 I propositionen framgår inte hur bedömningen ska göras av barnets mognadsgrad, en bedömning som sannolikt kan försvåras av att det inte sällan rör sig om fall där vårdnadshavaren är ovillig att samarbeta med socialnämnden. Ett problem kan vara att barnets vilja inte alltid överensstämmer med vad som anses vara bäst för barnet men den ska ändå ges plats i bedömningen. 50 När ett interimistiskt beslut ska fattas förelägger lagstiftningen inget sådant krav som inför den slutgiltiga domen på att barnets vilja ska klarläggas. I vissa fall är det inte heller praktiskt möjligt att genomföra ett barnsamtal inför interimistiska beslut. Det har dock poängterats att barnets vilja, i de fall viljan på något sätt har kommit till uttryck, ska tillmätas betydelse vid beslutsfattandet, då ett interimistiskt beslut likaväl som en dom, ska fattas utifrån barnets bästa. 51 I 6 kap. FB anges ett antal rättigheter som är tänkta att vägleda domstolarna vid bedömningen i vårdnadsfrågan. Det är rättigheter som grundar sig såväl på fysiska som sociala behov. 52 Vid bedömningen av barnets bästa ska tyngd läggas vid risken för att barnet på något sätt kan fara illa hos den ena föräldern. Om det förekommer våld i familjen är gemensam vårdnad olämpligt. 53 I den riskbedömning som ska göras ska hänsyn tas inte bara till övergreppens karaktär utan även om de förekommit frekvent eller sporadiskt samt hur långt tillbaka i tiden de har förekommit. 54 Även våld gentemot en av föräldrarna kan innebära att den våldförande föräldern inte anses lämpad som vårdnadshavare Prop. 2005/06:99, s SOU , avsnitt Prop. 2009/10:192, s Ryrstedt, Barnets bästa och vilja i domstol, s Prop. 2005/06:99, s Rejmer, Barnperspektiv och barnets bästa i tingsrätts handläggning av vårdnadstvister, s Prop. 2005/06:99, s Saldeen, Barn- och föräldrarätt, s. 176 f. 55 NJA 2006 s

19 Att tydligt definiera begreppet barnets bästa har inte låtit sig göras. Det måste ske en individuell bedömning i varje enskilt fall och vad som lämpar sig för ett barn kan vara olämpligt för ett annat. Både fysiska, psykiska, lång- och kortsiktiga effekter ska finnas med vid domstolens bedömning av vad som är barnets bästa. I de fall barnet har kommit till tals i frågan ska barnets inställning också iakttas av domstolen. 56 Barnperspektivet har givit vårdnadstvister en särskild ställning i jämförelse med andra måltyper avseende res judicata. 57 Att vårdnadsfrågan tidigare har bedömts utgör inte talerättshinder i dessa fall då det anses alltför angeläget att barnperspektivet bedöms i sak vid eventuella nya omständigheter för att domstolen ska kunna tillåtas avvisa en sådan talan Samarbetssvårigheter mellan föräldrarna Enligt 6 kap. 5 2 st. FB ska föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet beaktas i en vårdnadstvist. Denna bedömningsfaktor saknar på samma sätt som barnets bästa tydlig definition och lämnar för domstolen att avgöra i det enskilda fallet om föräldrarna har tillräcklig kommunikation för att kunna samarbeta i vårdnadsfrågor så att inte barnets bästa åsidosätts. Våld och övergrepp gentemot barnet eller inom familjen kan vid en riskbedömning anses utgöra samarbetssvårigheter om det riskerar utgöra allvarligt hot mot barnets hälsa. 59 Däremot anses inte meningsskiljaktigheter och oförmåga att interagera friktionsfritt väga tyngre än barnets behov av sina båda föräldrar, varför detta inte är en grund att upplösa gemensam vårdnad. 60 I de fall där båda föräldrar motsätter sig gemensam vårdnad krävs särskilda skäl för att döma till ensam vårdnad Olämplig vårdnadshavare Som grund för yrkanden om ensam vårdnad framförs inte sällan att motparten av olika skäl är en olämplig vårdnadshavare. Det finns, liksom för de i avsnitten 3.1 och 3.2 behandlade faktorerna inte någon tydlig vägledning för hur bedömningen av om en 56 SOU 2005:43, s Res judicata, se 17 kap. 11 RB. 58 Prop. 1990/91:8, s. 49 f. 59 Prop. 2005/06:99, s NJA 1999 s NJA 2000 s

20 förälder är olämplig som vårdnadshavare, ska göras. Enligt förarbeten kan det exempelvis röra sig om när en förälder våldfört sig på barnet eller en annan familjemedlem, eller vid de fall där det föreligger en så djup konflikt att samarbete mellan föräldrarna inte är möjlig. Ställningstagandet att det föreligger samarbetssvårigheter motiveras många gånger med att en av föräldrarna är olämplig som vårdnadshavare. 62 I ett prejudikat har HD avgjort frågan om ensam vårdnad med hänvisning till att en förälder ansågs vara olämplig som vårdnadshavare. I det fallet hade mamman överfallit pappan i hemmet och huggit honom med kniv, och senare blivit dömd för dråpförsök. 63 Det ställs således höga krav för att döma till ensam vårdnad grundat på en förälders olämplighet Kontinuitetsprincipen Inledningsvis ska i detta avsnitt betonas att kontinuitetsprincipen inte i huvudsak tillämpas vid fattandet av interimistiska beslut. I stället kan principen inverka på domen som följer, då det interimistiska beslutet kan ha skapat en presumtion för hur domstolen ska döma. I detta avsnitt avses att återge vilken inverkan interimistiska vårdnadsbeslut haft i praxis för att illustrera långsiktiga konsekvenser av den här typen av snabba beslut. Kontinuitet är nämligen en faktor som vuxit fram som viktig vid avgörandet av vad som är till barnets bästa. Forskning har påvisat att stabilitet är grundläggande för barnets välmående och det finns således ett slags presumtion för att bevara en förhandenvarande boendesituation. 64 Det här innebär en viss presumtion också för att ett interimistiskt beslut får inflytande på det slutgiltiga avgörandet. Eftersom det kan hinna gå lång tid mellan beslutet och avgörandet finner domstolen det många gånger lämpligt att den förälder som en gång tilldelats ensam vårdnad fortsätter att ha det för att barnet inte ska behöva bryta upp ytterligare en gång och förändra sin livssituation. 65 HD har fastslagit att behovet av kontinuitet till och med går före behovet av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Detta kan vara fallet även när den förälder som tillerkänns ansvaret som vårdnadshavare utsätter barnet för påfrestningar. 66 Ytterligare ett prejudikat visar tydligt hur kontinuitetsprincipen kan bli avgörande för 62 Prop. 2005/06:99, s NJA 2006 s SOU 2005:43, s Ewerlöf, Sverne, Singer, s NJA 1980, s

21 vårdnadsfrågan efter ett interimistiskt beslut. I NJA 1999 s. 451 behandlades en vårdnadstvist där båda föräldrarna i första hand yrkat på ensam vårdnad om de gemensamma barnen. Inledningsvis bodde två av barnen med modern och ett med fadern. Tingsrätten beslöt att modern interimistiskt skulle ha vårdnad om alla tre barnen. Beslutet i underrätten blev att modern fick behålla vårdnaden och fadern fick umgängesrätt och skälen som angavs var delvis praktiska, som att fadern inte hade en lika lämplig bostad och inte var delaktig i hushållsarbete, och delvis sociala, att han hade en kränkande och dominerande attityd samt att han inte visat något större intresse för att umgås med barnen. Det framgår inte på något entydigt sätt i tingsrättens motiv hur det är absolut nödvändigt att ge modern ensam vårdnad under processen. Det framgår heller inte om tingsrätten tagit hänsyn till barnens åsikter i frågan. Inget i tingsrättens motivering tyder på att fadern är våldsam eller hotar skada barnen på något sätt. I detta beslut har domstolen dessutom flyttat på ett av barnen från den ena föräldern till den andra vilket borde kräva en tydligare motivering då det går emot stadgandet om att barn behöver kontinuitet. Av HD:s slutgiltiga dom kan man utläsa att båda föräldrarna enligt vårdnadsutredningen framstår som kompetenta och engagerade och att det finns förutsättningar för gemensam vårdnad och att föräldrarna, eftersom detta i lag förutsätts vara för barnens bästa, ska ha gemensam vårdnad. Vad HD inte gör är att ändra på barnens boendesituation. I och med den otrygghet som barnen anses upplevt i och med skilsmässan anför domstolen att det är till deras bästa att inte ryckas upp ur sin nuvarande boendesituation. Bedömningen ter sig rimlig i och för sig, då flyttande sannolikt riskerar vara stressande för barnen och därtill kanske inte praktiskt, men samtidigt uppstår frågan vad HD hade beslutat om det interimistiska beslutet inte hade förelegat. HD uttrycker alltså att dessa båda föräldrar, som var och en önskade ensamt vårdnadsansvar, i och för sig är lika lämpliga för att få det, men att det på grund av tingsrättens bedömning nu är mest lämpligt att fortsätta låta modern ha ensam vårdnad. Ett interimistiskt beslut har i detta fall skapat en helt ny livssituation som domstolen måste ta ställning till. 4. Interimistiska vårdnadsbeslut 21

22 4.1. Hur fattas interimistiska vårdnadsbeslut? Vid muntlig förberedelse bereds målet vid ett eller flera sammanträden enligt 42 kap 9 RB. Parterna inställer sig vanligtvis personligen. En första förutsättning för att domstolen ska fatta ett interimistiskt beslut är att någon eller båda av parterna framställt ett eller flera yrkanden även interimistiskt. Rätten avgör om ett mål ska förberedas muntligen eller skriftligen. I familjerättsliga ärenden, särskilt när det finns interimistiska vårdnadsyrkanden, anses den muntliga formen oftast mest lämplig då föräldrarna får möjlighet att komma till tals och beskriva situationen inför varandra. 67 Rätten är alltid domför vid en muntlig förberedelse för att det ska vara möjligt att fatta ett interimistiskt beslut på plats, vilket framgår av 1 kap. 3 RB. Det har framhållits att interimistiska beslut ofta fattas på mycket vaga grunder, framförallt på parternas egna uppgifter samt ett eventuellt snabbyttrande från socialnämnden. Även detta yttrande grundar sig till stor del på parternas utsagor och därtill på eventuella uppgifter från nämndens register. Kritik har länge framförts mot detta system då det interimistiska beslutet kan få ett starkt inflytande på det slutliga avgörandet 68 Det anses vanligt förekommande att föräldrar smutskastar varandra med falska anklagelser för att vinna fördelar i en vårdnadstvist vilket innebär att det finns risk för oönskade konsekvenser av ett interimistiskt beslut Kommunens snabbupplysningar De snabbupplysningar från socialnämnden som läggs till grund för en interimistisk åtgärd innehåller registerunderlag från socialtjänsten samt yttranden från föräldrarna. Omfattningen av upplysningarna kan variera. 70 I vissa kommuner baseras snabbupplysningarna på en mer ingående utredning där föräldrarna och barnet hörs medan de flesta kommuner enbart gör ett registerutdrag där det framgår om föräldrarna varit föremål för social omsorg. 71 Effekten av denna typ av informationsunderlag har ifrågasatts av ett stort antal familjerättssekreterare, advokater och domare som menar att det framförallt är utdrag ur föräldrarnas egna partsinlagor som återges i snabbupplysningarna. Man har framhållit att det skulle behövas att utredaren samtalar 67 Domstolsverkets Tvistemålshandbok, avsnitt Prop. 1990/91:8, s SOU 2005:43, s SOSFS 2003: Prop. 2005/06:99, s

23 med barnet vid flera tillfällen för att förstå barnets perspektiv och kunna sätta det i ett sammanhang. Det har även påpekats att det finns en risk att användandet av snabbupplysningar medför att domstolen inte förordnar att en fullständig vårdnadsutredning ska göras utan nöjer sig med detta bristfälliga underlag även för att senare meddela en slutgiltig dom. 72 Rättssäkerheten kräver att myndighetsbeslut och de utredningar som ligger till grund för dem dokumenteras väl. Detta stärker parternas möjlighet till insyn och förståelse för beslutet och skyddar mot felaktig och bristfällig myndighetsutövning Motivering av interimistiska beslut Domstolarnas skyldighet att motivera sina beslut kan utläsas av förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL. Enligt 17 kap. 13 RB ska ett interimistiskt beslut motiveras i den utsträckning det behövs. Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har i ett rättsfall uttalat sig om domstolars skyldighet att motivera ett interimistiskt beslut angående omedelbart omhändertagande av barn. 74 Fallet i fråga gällde ett beslut där kommundelsnämnden som första instans utredde behovet av omhändertagande och länsrätten fann att det inte var nödvändigt. Beslutet motiverades utförligt men överklagades sedan till kammarrätten som utan vidare utredning upphävde beslutet och fattade ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande. HFD anförde i domskälen att det med hänsyn till sakens vikt och frågans läge efter den första utredningen var särskilt angeläget att motivera beslutet och underkände därmed kammarrättens agerande. Europadomstolen har slagit fast att nationella domstolar är skyldiga att rättfärdiga sina avgöranden genom att ange skäl för beslutet för att ge parterna möjligheter att överklaga och överinstanserna möjligheter att pröva frågan. Ett otillräckligt motiverat beslut kränker rätten till en rättvis rättegång, artikel 6.1 i EKMR I ett JO-beslut från 2011 framhölls att familjerättsliga beslut av interimistisk karaktär är särskilt viktiga att motivera då de ligger till grund för hela den fortsatta relationen mellan parterna som berörs. Domen som beslutet grundar sig på handlade om 72 SOU 2005:43, s Prop. 2004/05:39 s RÅ 82 2: Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. 76 Suominen mot Finland, nr 37801/97. 23

24 barnet. 78 Mot detta skulle kunna invändas att ett interimistiskt vårdnadsbeslut ändå inte två föräldrar som båda framfört interimistiska yrkanden och där den ena föräldern fick bifall. JO betonar att det är svårt att bedöma möjligheterna att nå framgång med att överklaga ett omotiverat beslut och att man därför inte, som var fallet i den aktuella domen, kan dra slutsatsen att en motivering var överflödig för att beslutet inte ledde till ett överklagande Reglera boendet interimistiskt ett alternativ I den svenska diskussionen har finsk familjerätt förts fram som en förebild avseende interimistiska familjerättsyrkanden. Där är frågan i första skedet inriktad på boende i stället för vårdnad för att man vill undvika att en förälder avskärs från ansvar och därmed riskerar förlora en del av relationen med barnet. Det anses ha ett stort psykologiskt värde för föräldrar att få behålla vårdnadsansvaret under utredningen. Därtill känner sig den förälder det interimistiska beslutet går emot ofta redan i underläge inför huvudförhandlingen och känner sig utpekad som en olämplig förälder. Detta kan vara positivt då arrangemanget både kan medföra att föräldrarna får ett tillfälle att pröva om de faktiskt kan samarbeta trots att de inte längre lever tillsammans och därtill kan det minska risken för att den förälder som missgynnas av beslutet tappar intresse för ska träffa fall där föräldrarna kan samarbeta. Beslutsformen är tänkt för situationer då den ena personen är så pass olämplig att ansvara för barnet att ett ingripande måste ske genast. Det skulle även kunna leda till en mer liberal inställning till att fatta den typen av beslut om de anses mindre långtgående. Om en akut situation ska lösas med ett mindre ingripande, som temporär boendereglering skulle det kunna innebära en risk för att domstolen tillåts att ta ännu mindre hänsyn till den person som beslutet går emot med hänvisning till att ingripandet inte är lika allvarligt. Det är fortfarande sannolikt att de grunder som idag motiverar att ett barn får kvarvara i en vårdnadssituation som redan pågår än att situationen ska ändras, kan tillämpas även i detta fall. Har en av föräldrarna fått tillfälligt ansvar i boendefrågan bör detta, enligt min mening, på samma sätt som det nu gör när det gäller vårdnadsfrågan, kunna riskera att skapa en presumtion till fördel för den föräldern när tvisten avgörs. 77 JO-beslut, daterat Prop. 1990/91, s. 47 f. 24

25 Härtill har även påvisats att många barn till föräldrar som har gemensam vårdnad men bor uteslutande hos den ena föräldern enbart har kontakt med boendeföräldern och att det alltså inte finns några starka belägg för att gemensam vårdnad innebär att båda föräldrarna är engagerade i barnets angelägenheter. 79 Det har också påpekats att det troligen är boendeformen snarare än fördelning av juridiskt ansvar som påverkar barn-/föräldrarelationen i högst grad. Sannolikt har boendeföräldern ett betydligt större reellt inflytande ändå även om föräldrarna delar det juridiska ansvaret rörande barnets vårdnad Muntlig förberedelse vid Södertörns tingsrätt Bakgrund Parterna har ett gemensamt barn som är sex år gammalt. Mamman och barnet bor vid tiden för den muntliga förberedelsen på ett skyddat boende efter att ha uppgivit att pappan utövat våld mot henne. Barnet genomgår en psykiatrisk undersökning då det uppvisat symtom som kan tyda på trauma Parternas anföranden Mammans inställning: Yrkar i första hand interimistiskt på ensam vårdnad och i andra hand interimistiskt att barnet ska ha sitt stadigvarande boende hos henne. Pappans inställning: Yrkar interimistiskt på gemensam vårdnad om barnet. Mammans utveckling av talan: Till grund anförs föräldrarnas samarbetssvårigheter. Pappan påstås ha utsatt mamman för både fysiskt och psykiskt våld under de sju år de varit tillsammans. Han ska även ha hotat och kränkt mamman efter separationen. Mamman har kontaktat barn- och ungdomspsykiatrin med anledning av att barnet mått dåligt och barn-och ungdomspsykiatrin har sedan gjort en anmälan. Utredaren på BUP har funnit att barnet har symtom som tyder på trauma och/eller bokstavsdiagnos. Symtomen för dessa tillstånd kan likna varandra, enligt utredaren, så det är svårt att 79 SOU 2001:55, s Ryrstedt, Barnets bästa och vilja i domstol, s Södertörns tingsrätt, T , aktbilaga 22 25

26 säga vad de beror på i det här fallet. Mamman har även varit i kontakt med en kvinna som pappan nyligen separerat från och kvinnan har bekräftat att barnet farit illa hos pappan. Barnet har enligt henne pratat om att han blivit utsatt för sexuella övergrepp av pappan. Därefter har mamman lämnat in en polisanmälan avseende våldtäkt, olaga hot, övergrepp i rättssak och misshandel. Åtal har väckts. Pappan har enligt mammans uppgift nyligen lagt upp bilder på Facebook där han och barnet bakar pepparkakor i form av hakkors. Han ska även ha kallat mammans nya kille för svartskalle. Sociala myndigheter har gjort en riskbedömning i samband med polisanmälan och placerade därefter mamma och barn i skyddat boende, vilket anförs som stöd för att utredningen visat att det finns betydande hot mot dem. Det saknas enligt mamman möjligheter att samarbeta med pappan nu när mamman och barnet har skyddat boende och därför framställs även yrkandet interimistiskt. Pappans utveckling av talan: Framhåller vikten av att barnet har båda sina föräldrar närvarande. Om föräldrarna lägger det gamla bakom sig anser fadern att de kan samarbeta. Enligt pappans uppgifter har han tidigare haft större delen av vårdnadsansvaret då mamman arbetat obekväma tider. Han har skolat in barnet på förskolan och betalat alla avgifter i samband med det och han har även ansvarat för barnets fritidsaktiviteter. Tidigare har pappan haft politiska åsikter som han nu säger sig starkt ta avstånd från och han vill inte föra över dem till barnet. Pappan erkänner att han tidigare tagit anabola steroider men inte sedan barnet föddes. Pappan förnekar alla brott han står åtalad för. Han anser att modern och den senare flickvännen gaddat ihop sig för att hämnas för de stormiga förhållandena. Pappan beskriver mamman som överbeskyddande. Hon behandlar sexåringen som ett litet barn. Hon har heller inget bra sätt att hantera pengar och har prioriterat att betala för skönhetsingrepp framför att bidra till barnets fritidsaktiviteter. Barnet har haft svårt att behålla sina vänner på förskolan enligt personalen, och detta uppger pappan beror på att mamman inte lämnar barnet på förskolan de dagar hon har hand om barnet. Pappan medger att han ibland höjt rösten mot barnet när han tappat tålamodet, men han har alltid bett om ursäkt efteråt. Han medger att det är möjligt att barnet råkat se sexuella aktiviteter i hans hem men det har i så fall inte skett medvetet. Pappan tycker att BUP-utredningen avseende barnet bör fortsätta och han håller med om att barnet utvecklat ett oroväckande beteende. Mamman har enligt pappans uppgift uttryckt en önskan att flytta utomlands med barnet så han befarar att umgänge kan hindras. Både modern och den andra före detta 26

27 flickvännen har sökt kontaktförbud men detta har inte beviljats då det saknas hotbild. Allt pappan vill är att få träffa barnet Tingsrättens bedömning Tingsrättens beslut: Modern tilldelas vårdnaden interimistiskt. Fadern nekas umgänge. Tingsrättens motivering: Det finns dokumenterat stöd för att parterna inte kan samarbeta. Det beror bland annat boendesituationen. Barnets bästa är att vårdnadshavaren kan fatta beslut inom rimlig tid och det är inte möjligt för föräldrarna att samarbeta i den utsträckningen. Barnet behöver stabilitet, kontinuitet, lugn och ro och det är inte förenligt med barnets bästa i detta fall att bevilja fadern umgänge Analys Argument gällande brottslighet: Mamman uppger själv att pappan under lång tid hotat, kränkt och misshandlat henne och uppger att detta är ett pågående förhållande. Polisanmälningar har lett till att åtal väckts, socialtjänsten har bedömt situationen som tillräckligt allvarlig för att placera mamman och barnet på skyddat boende. Påståenden om våld mellan föräldrarna ska enligt förarbetena till FB alltid bedömas utifrån risken att barnet tagit skada av våldet. Inför vårdnadsreformen 2006 framfördes att detta i många fall har inneburit att våld som inte utövats direkt mot barnet inte har tillmätts betydande vikt vid bedömningen utan att barnets rätt till kontakt med båda föräldrarna vägt tyngre. 82 Av praxis framgår dock att även när våldsutövning föräldrarna emellan inte innebär att en förälder är olämplig som vårdnadshavare så kan det vara ett argument för att föräldrarna inte kan samarbeta. Det är då själva samarbetssvårigheten som misshandeln resulterat i som ligger till grund för beslut om ensam vårdnad. Det är då inte eventuell skada barnet lidit av att se våldet eller risk för att det kommer återupprepas som ligger till grund för att vårdnaden inte längre ska vara gemensam. 83 Denna inställning har ytterligare stärkts i det prejudikat som nämnts i avsnitt 3.3 där en mamma dömts för dråpförsök gentemot pappan. Vid bedömningen, där pappan fick ensam vårdnad, fästes inte vikt vid huruvida mamman var lämplig som vårdnadshavare 82 Prop. 2005/06:99, s. 41 f. 83 NJA 2000 s

28 utan i stället framförde HD att situationen hade resulterat i sådana kommunikationsproblem föräldrarna emellan att gemensam vårdnad inte var möjlig. 84 Det har konstaterats att anklagelser om våld är vanliga vid vårdnadstvister, omkring 50 % av alla vårdnadstvister innehåller sådana påståenden. Endast i 15 % av fallen finns polisanmälningar eller brottmålsdomar och det är vanligen endast i dessa fall detta tillmäts betydelse vid bedömningen. 85 Pappan framhåller att kontaktförbud inte utfärdats vid ansökningarna och menar att detta ska ses som att det inte finns skäl för domstolen att bedöma samarbetsproblemen som allvarliga. I praxis har uttalats att kontaktförbud inte ska baseras på våldsanklagelser som förs fram i samband med en vårdnadstvist gentemot någon som tidigare inte är dömd. 86 Detta talar för att det förekommer att en part begär kontaktförbud utan att anse sig uppleva hot för att vinna fördelar i vårdnadsprocessen och i och med detta vore det rimligt att domstolen tog fasta på det pappan här framför, att utredningarna inte lett fram till kontaktförbud. Att åtal har väckts tyder dock på att det finns en fortsatt misstanke om att pappan utövat våld mot mamman, vilket kan ha vägt tyngre än att kontaktförbud inte utfärdats vid tingsrättens riskbedömning. Argument gällande motparts karaktär: Det läggs i detta mål fram argument från båda parter som är hänförliga till motpartens karaktär. Med karaktärsargument avses i detta fall påståenden om nedsättande kommentarer, dåligt ekonomiskt sinnelag, politiska sympatier och överbeskyddande föräldraskap. Dessa argument syftar till att illustrera varför den åsyftade föräldern är olämplig att utöva vårdnad om barnet. Dessa argument är i sig för vaga för att kunna bryta presumtionen att gemensam vårdnad är till barnets bästa. Det är möjligt att den här typen av argument används ömsesidigt för att stärka bilden av att det föreligger en konflikt av sådan dignitet att gemensam vårdnad inte kan utövas. Karaktärsargumenten används inte bara för att misskreditera motparten utan används även av svarandeparten om honom själv. Genom att påtala att han tagit aktiv del i barnets fritidsaktiviteter, tagit ekonomiskt ansvar och engagerat sig i barnets skolgång förmedlas en bild av en engagerad vårdnadshavare. Pappan antyder också att det finns en risk för att mamman skulle kränka umgängesrätten. Som tidigare konstaterats är umgängesrätten båda föräldrars ansvar och en förälder som inte 84 NJA 2006 s Socialstyrelsen, Glimtar av barn från vårdnads-, boende- och umgängesdomar 1999 respektive 2002, s. 24 f. 86 NJA 2007 s

29 respekterar den kan fråntas vårdnaden helt och anses som en olämplig vårdnadshavare. 87 Ett sätt för pappan att inte spä på brottsmisstankarna mot honom kan vara att, som här, poängtera att han är positiv till traumautredningen barnet genomgår. Det är en vedertagen uppfattning att en motsatt inställning indikerar att en förälder är rädd att uppgifter om familjära missförhållanden om exempelvis våld ska avslöjas vid en sådan utredning. 88 Av det skälet kan det vara betydelsefullt för rätten att den positiva inställningen klargörs. Hur den här typen av argument indirekt kan få betydelse för utgången kan inte sägas men det kan konstateras att inget av de argument som hänförts till denna kategori återfinns i beslutet. Således kan inte uteslutas att de har en stödjande roll vid beslutsfattandet men det är inte denna typ av argument som domstolen lagt till grund för det interimistiska beslutet i detta fall. Det noteras i detta fall är att mamman har framlagt ett alternativt yrkande om att reglera boendefrågan interimistiskt. Det förelåg därför en möjlighet för tingsrätten att välja ett något mindre ingripande alternativ på så sätt, som föreslagits som lösning ibland annat finsk praxis, men domstolen har här funnit att förstahandsyrkandet ska beviljas. Det bör enligt min mening kunna åläggas tingsrätterna att ange i beslutsmotiveringarna varför det inte bedömts vara tillräckligt att bifalla det alternativa yrkandet. Argument gällande barnets situation: Mamman framför misstankar om att barnet utsatts för sexuella övergrepp av pappan. Barnet genomgår en psykiatrisk undersökning och det finns indikationer på att barnet traumatiserats. Detta synes ha haft betydelse för utgången vid den muntliga förberedelsen. Tingsrätten nämner misstankarna i sin motivering. Beviskravet för övergrepp mot barn i vårdnadsärenden är lågt ställt och domstolen har emellanåt bara föräldrarnas utsagor att grunda beslutet på. I detta fall finns även en barnpsykiatrisk undersökning att tillgå, och trots att resultatet av den är tvetydigt och lika gärna kan tala för att barnet har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning kan detta utgöra tillräcklig bevisning för att bedöma pappan som olämplig för gemensam vårdnad. 89 I detta fall finns det följaktligen tillräckliga underlag att tillerkänna mamman ensam vårdnad interimistiskt men tingsrätten hade kunnat utveckla motiveringen ytterligare i och med att bedömningen främst grundar sig på 87 NJA 1992 s Prop. 2011/12:53, s SOU 2005:43, s

30 partsutsagor. Då pappan inte är dömd sedan tidigare och eftersom tingsrätten även interimistiskt inte tillerkänner honom umgänge vore det särskilt angeläget att tingsrätten förtydligade varför beslutet tagits. I motiveringen nämns inget som särskiljer vårdnadshavarna från varandra. I stället läggs fokus på föräldrarnas ömsesidigt bristande samarbetsförmåga. Förvisso antyds att det skyddande boendet utgör ett hinder för gemensam vårdnad och det kan antas att en faktor som vägs in är att barnet kan röja uppgifter om boendet vid umgänge med pappan. Då umgängesinskränkningen innebär så pass långtgående konsekvenser för pappan bör det framgå av motiveringen om den är baserad på pappans lämplighet eller risken att barnet avslöjar boendesituationen. I det senare fallet är det också intressant att ställa frågan om ett sådant beslut verkligen utgår från barnperspektivet eller om det är mammans rätt till lugn och ro som motiverar att pappan inte är delaktig. 6. Muntlig förberedelse vid Stockholms tingsrätt Bakgrund Pappan är häktad i väntan på att ett fängelsestraff om 9 månader ska verkställas sedan han dömts för grov kvinnofridskränkning gentemot modern. Pappan är sedan tidigare är dömd för dels narkotikabrott och dels grovt rattfylleri. Han har en skuldhistorik hos Kronofogden. Parterna har ett gemensamt barn av för mig okänd ålder Parternas anföranden 91 Mammans inställning: Yrkar interimistiskt på ensam vårdnad av barnet. Pappans inställning: Bestrider yrkandet. Mammans utveckling av talan: Pappan har brustit i omsorgen genom att lämna barnet ensamt och inte ta med det till barnavårdscentralen vid bokade möten. 90 Stockholms tingsrätt, T , aktbilaga Detta är allt som framlagts muntligen av parterna vid förberedelsetillfället. 30

31 Pappans utveckling av talan: Han anser att han alltid har funnits där för barnet och riktar inga anklagelser mot mamman Tingsrättens bedömning Tingsrättens beslut: Den gemensamma vårdnaden ska bestå. Tingsrättens motivering: Det saknas skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden. Pappan medger att barnet har sitt stadigvarande boende hos mamman. Detta får anses vara till barnets bästa Analys Argument gällande brottslighet: Fängelsestraffet som pappan dömts för är i sig inget avgörande argument för att mamman ska tillerkännas ensam vårdnad barn i Sverige har en vårdnadshavare som är frihetsberövad. 92 I detta fall är dock brottstyperna pappan dömts för relevanta att bedöma vid beslutsfattandet. Pappan har dömts för både narkotikabrott och rattfylleri vilket kan tala för missbruksproblematik. I och med att barn som växer upp med missbrukande föräldrar betydligt oftare själva utvecklar en psykiatrisk problematik eller utvecklar ett missbruk än andra barn är det viktigt att uppmärksamma denna grupp. 93 Dessa barn blir även svårt utsatta socialt under uppväxten och känner en ökad otrygghet. 94 I 6 kap. 7 FB är missbruk ett av det uttryckliga rekvisit som ska föranleda att rätten ska ändra vårdnadssituationen. Således är det anmärkningsvärt att rätten inte omnämner detta förhållande i sin motivering av beslutet, i och med att domstolen tar beslutet att pappan ska ha fortsatt del i vårdnaden. Vidare finns det en dom rörande våld i familjen och detta brott har renderat ett högt fängelsestraff. Vid en jämförelse med målet i Södertörns tingsrätt där inte bara vårdnad utan även umgänge nekades pappan interimistiskt trots att det endast fanns partsutsagor och otydliga indikationer till stöd för brottslighet måste det anses att Stockholms tingsrätt i detta fall tar ett häpnadsväckande beslut. Det har framförts i en utredning att man bör vara mycket restriktiv med att tillerkänna en pappa vårdnad efter 92 Kriminalvården, Klientkartläggning 2013 Ett regeringsuppdrag, s Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s SOU 2011:6, s. 314 f. 31

32 kvinnofridsbrott. 95 Ett tänkbart resonemang är att pappan ju är frihetsberövad och således rent praktiskt är hindrad att utöva vårdnad och fysiskt umgänge med barnet under den tid domstolsprocessen pågår. Oavsett bakgrunden till beslutet är resultatet ändå att mamman har en plikt att möjliggöra kontakt mellan pappa och barn vilket kan tyckas vara en stötande och orimlig konsekvens. Argument gällande motparts karaktär: Underlaget för bedömningen som framgår ovan i avsnitt 6.3 är sparsamt. Särskilt ger partsutsagorna, där ju karaktärsargumenten ofta framgår, i detta fall sparsamt med information. Mamman har antytt att pappan brustit i omsorg vilket pappan nekar till. Det finns också uppgift om att pappan har ekonomiska skulder. Detta skulle kunna vägas in vid bedömningen beroende på vad skulderna grundar sig i. Ekonomiska skulder stärker grunderna att tro att pappan lider av missbruksproblematik då dessa problem ofta sammanfaller. 96 En indikation gällande pappans lämplighet som vårdnadshavare lämnar domstolen genom att konstatera att det är till barnets bästa att pappan medgett att barnet har sitt boende hos mamman. Det är dock en fåordig motivering domstolen ger och barnperspektivet kopplas inte till några direkta faktorer. I detta fall tycks det snarast som att domstolen hänvisar till barnperspektivet för att det ska vara därifrån bedömningen har sin utgångspunkt. Det är dock svårt att följa hur domstolen menar att detta perspektiv iakttagits i fallet. Argument gällande barnets situation: I huvudsak handlar argumenten i detta protokoll om föräldrarna och det avspeglas också i beslutsmotiveringen, vilket konstaterats, att barnperspektivet tycks ha givits lite utrymme. Mamman framför en oro över att barnet lämnats ensamt av pappan vilket är det enda som påtalas om barnets situation. Som nämnts tidigare är det tänkbart att domstolen i ett fall som detta, när pappan på grund av att han är frihetsberövad faktiskt inte kan utöva någon direkt omsorg om barnet, kan bortse från ett sådant argument vid denna inledande, interimistiska bedömning. I motiveringen hänvisas till barnets bästa utan att redogöra på något sätt för hur den valda lösningen överensstämmer med barnperspektivet. Det vore önskvärt att domstolen redogör tydligare för hur barnperspektivet har iakttagits vid beslutet samt utvecklar motiveringen överlag. Det är, som tidigare nämnts, viktigt att en motivering innehåller skäl som den part som beslutet gått emot kan värdera och motiveringen bör även visa att 95 SOU 1995:60, avsnitt Identitetsbyte. 96 Konsumentverket, rapport 2008:16, s

33 viktiga omständigheter har bedömts så att parten kan ta till sig beslutet och ta ställning till möjligheten att överklaga Muntlig förberedelse vid Eskilstuna tingsrätt Bakgrund Tvisten rör två barn, varav den äldre tycks vara i förskoleåldern. Pappan har tidigare häktats misstänkt för grov kvinnofridskränkning av mamman. En utredning av socialtjänsten har vid förberedelsetillfället vidtagits av det äldre barnet. Barnet uppger att det känner rädsla för pappan då pappan tidigare slagit barnet. Av referat från socialtjänstens anteckningar, som framkommer i förberedelseprotokollet, framgår att pappan vid utredningstillfället pratar nedsättande om mamman. Polisen har gjort en riskbedömning och finner att det föreligger medelhög risk för dödligt våld från pappans sida gentemot mamman Parternas anföranden Mammans inställning: Yrkar i första hand på att vårdnaden om de två gemensamma barnen anförtros henne ensam, jämväl interimistiskt. Yrkar i andra hand på att barnen ska ha sitt stadigvarande boende hos henne, jämväl interimistiskt. Pappans inställning: Yrkar i första hand på att den gemensamma vårdnaden ska bestå och i andra hand att vårdnaden ska anförtros honom ensam, även interimistiskt. Mammans utveckling av talan: Mamman kan inte medge att pappan har del i vårdnaden utan endast begränsat umgänge med barnen i närvaro av umgängesstöd. Till grund för yrkandet anförs dels att pappan är olämplig som vårdnadshavare och dels att föräldrarna har samarbetssvårigheter som grundar sig i det våld pappan utsatt henne för. Till stöd för att pappan har pratat illa och nedsättande om mamman inför barnen anförs ett utdrag från socialtjänstens vårdnadsutredning gällande det ena barnet. Av 97 JO-beslut, daterat Eskilstuna tingsrätt, T , aktbilaga

34 utdraget framgår att mamman samspelar väl med barnet genom kropps- och röstkontakt, medan pappan uppger att barnet lyssnar om man är bestämd. Pappan talar nedsättande om mammans och barnets samspel. Det framförs, med hänvisning till samma vårdnadsutredning, att barnet haft svårt i det sociala samspelet med sina förskolekamrater, vilket enligt utredningen sannolikt beror på att barnet tillvaro i hemmet kantats av såväl fysiskt som psykiskt våld. Socialtjänsten bedömer att barnet hamnat i en svår lojalitetskonflikt orsakad av pappans mycket negativa syn på mamman. Utredaren framhåller att mamman har varit konsekvent i sitt ställningstagande att inte sammanleva med pappan för att skydda barnen från att bevittna våld. Till stöd för att det föreligger en djup konflikt mellan parterna och för att pappan är våldsbenägen framförs socialtjänstens bedömning, som säger att mamman bedöms tillgodose barnets behov av att skyddas från våld i nära relation och egen utsatthet. Det betonas i utredningen att mammans rädsla för sitt liv stärks av polisens riskbedömning, som företogs bara en månad innan förberedelsetillfället, vilken anger att det föreligger en akut medelhög risk för dödligt våld från pappans sida gentemot mamman. I övrigt anförs att pappan har anhållits och häktats för grov kvinnofridskränkning men senare släppts. Det pågår dock vid förberedelsetillfällets tidpunkt en polisutredning mot honom. Utdrag ur utredningen har även anförts som stöd för barnets perspektiv. Av barnsamtalet som hållits vid socialtjänstens utredning framgår att barnet har svårt att kommunicera i tal. En sakkunnig har kontaktats för att få hjälp med den försenade talutvecklingen. Pappan har emellertid inte medgivit att en utredning om talutvecklingen och de sociala problemen barnet uppvisar fullföljs. Här återges relevanta utdrag ur utredningen som anger barnets egen uppfattning. Samtalet har genomförts med hjälp av kort föreställande nallebjörnar som barnet använt för att identifiera sina familjemedlemmar och beskriva relationerna: Han väljer sedan ett kort på en nalle som håller för sina ögon med händerna. Kortet föreställer (barnet). Han väljer en nalle som föreställer en liten nalle som är glad, och det är lillebror (namn). Vi försöker prata om nallen som föreställer (barnet). På fråga om nallen är rädd eller ledsen eller om den leker säger (barnet) rädd. (Barnet) väljer en stor nalle som är arg med knuten näve. Vi frågar om det är (barnet) som är nallen. (Barnet) säger pappa. Jag håller kortet i handen, och då ställer sig (barnet) upp och 34

35 boxar på kortet, sedan visar han hur pappa går över golvet med stora steg, (barnet) går hårt i golvet. (Barnet) tar upp ett kort med ledsen nalle, och det är mamma. Sedan kastar (barnet) korten som ligger på bordet ner på golvet. Jag frågar om han är rädd. (Barnet) ligger böjd men tittar på mig och nickar. Han sätter sig upp. Sitter då bredvid mig och mitt emot mamma. Han tar sin hand och slår sig på kinden långsamt flera gånger, tar sedan mammas hand och slår hennes kind flera gånger (Barnet) reser sig upp och försöker göra sig förstådd via teckenspråk. Han visar snabba, korta steg över golvet, lägger sig sedan snabbt och kryper ihop med knäna indragna under sig, görande sig så liten som möjligt. Det ser ut som om han försöker visa att han gömmer sig. Han tittar upp snabbt och ser rädd ut sedan åter tillbaka i den gömda positionen. Jag frågar om han var rädd "ja" säger (barnet). Mamman uppger att det äldre barnet har mått mycket dåligt och utvecklat ett självskadebeteende på grund av att pappan slagit honom. Det var mycket svårt för mamman att frigöra sig från pappan som alltid lyckades övertala henne om att hon behövde honom. Då mamman slutligen lyckats lämna pappan tillsammans med barnen blev de placerade av polisen på ett kvinnohem. Pappan letade dock upp dem och överföll det äldre barnet bakifrån för att hindra honom att skrika. Pappans utveckling av talan: Det saknas bevisning eller annat underlag för att pappan ska ha misshandlat mamman. Det enda som finns är påståenden från mamman men det finns ingen förklaring till varför pappan inte begärdes omhäktad. Mamman flyttade från det skyddande boende hon placerats i bara fyra dagar efter att pappan sattes på fri fot vilket tyder på att hennes rädsla inte var så stor som hon nu ger sken av. Samarbetet föräldrarna emellan har fungerat väl trots kontaktförbudet. Pappan har utövat sin umgängesrätt varje vecka trots att mamman motsätter sig att pappan har kontakt med barnen. Till stöd för mammans negativa inställning och ovilja att samarbeta anförs ett utdrag ur samma vårdnadsutredning som mamman hänvisar till i sin utsaga där mamman framför att hon inte önskar att barnen ska ha någon kontakt med pappan. 35

36 Mamman har underlåtit att informera pappan om pågående barnpsykiatrisk utredning och det kan inte anses vara till barnets bästa att en vårdnadshavare utestängs från att ta del av så väsentlig information. Åklagaren valde att inte omhäkta pappan vid den tidigare brottsmisstanken. Polisens nuvarande bedömning är att det inte föreligger hot om våld från pappans sida gentemot mamman. Pappan framför att det i stället är mamman som misstänks ha utövat våld mot barnen. Ett citat ur vårdnadsutredningen gällande det äldre barnet anförs som stöd för att det är mamman barnen är rädda för: Jag frågar vem pappa slår, är det (barnet) han slår? "mamma" svarar (barnet). Att familjen inte sedan tidigare är kända för socialtjänsten anges som stöd för att mamman hittat på anklagelser. För det fall det skulle finnas så många allvarliga problem i familjen som påstås, vore det enligt pappan sannolikt att det skulle finnas en historik hos socialtjänsten. Föräldrarna har haft ett tillfredsställande samarbete enligt pappan och umgängesstödjaren har inte gjort några invändningar. Pappan har inte uttryckt sig illa om mamman men han har svårt att uttrycka sig i vissa situationer. Mammans omsorgsförmåga brister i viss mån då hon ibland låtit bli att lämna barnen på förskola på grund av sin egen bristande hälsa. Pappan är orolig för om mamman ska klara av att ha ansvaret för omvårdnaden då det äldre barnet tidigare bott hon pappan. Det äldre barnet har speciella behov enligt pappan och han är orolig för barnet. Pappan framhåller att mamman är en god vårdnadshavare men att det är viktigt för barnen att ha tillgång till båda sina föräldrar. Pappan har tagit stort ansvar vid barnens uppväxt. Till styrkande av detta anförs ett citat ur den vidtagna vårdnadsutredningen: Vid senaste utvecklingssamtalet våren 2013 var fadern närvarande och de uppnådde då en samsyn utifrån det stöd (barnet) behöver i förskolan Tingsrättens bedömning 36

37 Tingsrättens beslut: 99 Det interimistiska vårdnadsyrkandet lämnas utan bifall. gemensamma vårdnaden ska bestå. Den Tingsrättens motivering: Även med beaktande av konflikten emellan föräldrarna kan situationen, baserat på vad som hittills framkommit, inte anses sådan att den gemensamma vårdnaden nu måste upplösas Analys Argument gällande brottslighet / Argument gällande motpartens karaktär: Vilka argument tingsrätten tagit fasta på vid beslutet framgår inte specifikt. Det som nämns som bedömningskriterium är parternas konflikt, vilket är en samlad bedömning av dessa två argumentskategorier. Det är alltså de argument som avser föräldrarnas relation som nämns i tingsrättens kortfattade beslut och motivering. Detta beslut är enligt min uppfattning inte motiverat på så sätt att parterna kan förstå vilka argument som ansetts relevanta, och därmed försätter det mamman, som beslutet går emot, i en osäker sits där det är svårt att bedöma beslutets riktighet. Beslutet är ett exempel på hur restriktiva domstolarna är med att upplösa gemensam vårdnad interimistiskt, även i fall där det finns starka indikationer på att det förekommer våld inom familjen. Enligt min åsikt är det uppenbart att det inte föreligger några reella samarbetsmöjligheter i detta fall då mamman, av goda skäl, fruktar för sitt liv. Det framgår därtill tydligt att det barn som varit föremål för utredning känner rädsla att utsättas för våld av pappan. Därmed har tingsrätten fattat ett så pass restriktivt beslut i detta fall att det är särskilt nödvändigt att i en motivering klargöra hur bedömningen gjorts. Det är inte möjligt här att se om domstolen beaktat risken för fortsatt våld mellan föräldrarna. För att vara en praktiskt genomförbar lösning krävs det därtill att föräldrarna faktiskt kan samarbeta, som ju konstaterats i praxis. Det vore därför i ett fall som detta önskvärt att domstolen i någon mån reglerar hur vårdnaden praktiskt kan utövas. Argument gällande barnets situation: Som underlag för parternas argumentation har till stor del hänvisats till den vårdnadsutredning som företagits gällande det ena barnet. Att sådant underlag finns tillgängligt redan vid det första förberedelsetillfället är som tidigare nämnts inte vanligt. Detta innebär att domstolen bör haft särskilt goda 99 Protokollsbilaga 1, beslut meddelat

38 förutsättningar att bedöma vårdnadsfrågan i detta fall. Med tanke på det omfattande utredningsmaterialet tycks beslutets motivering i detta fallsärskilt bristfällig. Barnets egen berättelse som innehåller uppgifter om att pappan slagit honom har givits stort utrymme vid båda parternas framställningar vid förberedelsetillfället men barnperspektivet uttrycks trots detta inte överhuvudtaget i beslutsmotiveringen. Det har framkommit att barns berättelser sällan tillmäts värde i fall där det finns uppgifter om våld. Detta för att barnets berättelse ofta inte är så precis och detaljrik som rättsordningen kräver och det blir svårt att värdera hur pass tillförlitliga uppgifterna är. 100 I detta fall rör det sig, vilket framkommer av utredningen, om ett förskolebarn och därmed är rätten inte bunden att väga in barnets vilja. Enligt min mening bör dock en domstol som är negativt inställd till att låta ett barns upplevelser få avgörande utgång på beslutet, till exempel på grund av låg ålder, låta den inställningen inverka redan vid beslutet om huruvida det ska företas en utredning. Det är sannolikt mycket påfrestande för ett litet barn att besvara frågor om en familjekonflikt. En domstol som då till synes inte tar hänsyn till barnets berättelse trots att den innehåller uppgifter om våld bör enligt min mening inte heller förordna att barnet ska tvingas besvara sådana frågor. I detta fall kan det inte utläsas ur motiveringen att barnperspektivet iakttagits alls då det interimistiska beslutet fattades. 8. Muntlig förberedelse vid Blekinge tingsrätt nr Bakgrund Parterna har ett gemensamt barn som är fyra år gammalt. Sedan 2013 finns det en i dom fastställd samförståndslösning där barnet haft umgänge med pappan. Pappan har flera gånger polisanmälts för olika brott av mamman, och vissa anmälningar har lett till förundersökningar. Ingen undersökning har dock lett till fällande dom Parternas anföranden Mammans inställning: Yrkar på ensam vårdnad, jämväl interimistiskt. 100 Diesen, Sexuella övergrepp mot barn, s Blekinge tingsrätt, T , aktbilaga

39 Pappans inställning: Bestrider yrkandet. Mammans utveckling av talan: Föräldrarna saknar samarbetsmöjligheter. Det reglerade umgänget som förelegat sedan 2013 har varit skadligt för barnet. Efter umgängestillfällena mådde barnet dåligt och sa konstiga saker som att mamman ska dödas. Mamman har kontaktat barn- och ungdomspsykiatrin för att få hjälp att hantera detta. Enligt mamman jobbar pappan långa dagar och hon menar att det går ut över barnets välmående då pappan inte har tid att ta hand om barnet under umgängestillfällena. Mamman framhåller att pappan kallar henne för kränkande tillmälen och hotar henne och att ett samarbete därför är omöjligt parterna emellan. Det har även lämnats in sms-konversationer som stöd för mammans berättelse. Därtill har pappan figurerat som misstänkt i flera förundersökningar varav en gentemot mamman gällande att han ska ha prejat henne av en väg var pågående vid den muntliga förberedelsen. Pappans utveckling av talan: Pappan medger att han skrivit kränkande tillmälen till mamman men framhåller att detta skett sedan han tröttnat på att hon vid upprepade tillfällen polisanmält honom för saker han inte gjort. Det betonas att pappan inte dömts för något utan att alla förundersökningar har lagts ner. Pappan är även oroad över att mamman nu har en relation med en man med missbruksproblem och tror att detta gör det svårt för henne att ta hand om deras gemensamma barn. Mamman har enligt pappan för egen del sökt psykiatrisk intensivvård. Hon utesluter också pappan, enligt honom, genom att inte informera om viktiga händelser gällande barnet Tingsrättens bedömning Tingsrättens beslut: Mamman tillerkänns interimistiskt ensam vårdnad om barnet. Tingsrättens motivering: Vid alla beslut om vårdnad och umgänge ska barnets bästa vara avgörande. Andra intressen såsom exempelvis rättvisa föräldrarna emellan eller en förälders behov av kontakt med barnet kan inte tillåtas gå före barnets bästa. Vid bedömningen av vad som är barnets bästa måste hänsyn tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt ska såväl 39

40 kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnets bästa beaktas. Tingsrätten finner att det är uppenbart att föräldrarna inte kan samarbeta med varandra angående frågor som rör barnet. Dessutom har pappan visat prov på ett gränslöst beteende gentemot mamman, enligt motiveringen. Han har bland annat vid upprepade tillfällen kallat henne för exempelvis hora och horunge. En vårdnadshavare ska inte behöva stå ut med ett sådant bemötande i samband med, för vårdnaden, nödvändiga kontakter med den andre vårdnadshavaren. Den gemensamma vårdnaden om barnet ska därför omedelbart upplösas och i stället ska mamman ha ensam vårdnad om barnet. Detta bedömer tingsrätten är bäst för barnet. Mot bakgrund av föräldrarnas bristfälliga kommunikation och samarbetsförmåga finner tingsrätten att det saknas förutsättningar för ett växelvis boende. Det har dessutom framkommit att barnet, när det är hos pappan tillbringar mycket tid med sin farmor då pappan arbetar. Barnet har också gett uttryck för att inte må så bra. Barnets umgänge med pappan ska därför tills vidare begränsas och genomföras med hjälp av umgängesstöd på det sätt som mamman begärt. Det är bäst för barnet, eftersom ett sådant umgänge tillgodoser barnets behov av en nära och god kontakt med sin pappa utan att riskera barnets hälsa eller utveckling Analys Argument gällande brottslighet: I den utförliga motiveringen till det interimistiska beslutet nämns inte pappans påstådda brottslighet. Det är möjligt att det är inbakat i bedömningen av parternas samarbetssvårigheter utan att det uttrycks explicit. Kanske iakttar domstolen här en viss försiktighet eftersom det vid en riskbedömning som leder till att det förvisso lågt ställda beviskravet för våld i vårdnadstvister måste finnas stöd, utöver en parts påstående, om att det finns risk för att barnet kommer att utsättas för våld. 102 Då det pågår en förundersökning gentemot pappan för brottslighet riktad mot modern är det sannolikt att detta medverkar till slutsatsen att det föreligger alltför svåra samarbetsproblem för att gemensam vårdnad ska kunna utövas. Argument gällande motpartens karaktär: Pappan har vid ett flertal tillfällen kallat mamman för nedsättande ord, vilket har dokumenterats. Denna faktor skulle möjligen kunna räknas till argumenten rörande brottslighet men jag har valt att hänföra den till 102 SOU 2005:43, s

41 karaktärsargumenten i detta fall då det inte tycks ha diskuterats polisanmälan. Argumentet har påverkat utgången då rätten finner att det inte är rimligt att kräva samarbete av föräldrarna då den ena parten uppför sig på ett oacceptabelt vis. Ett karaktärsargument som domstolen har beaktat vid den interimistiska bedömningen av vårdnadsfrågan i detta fall är att pappan jobbar mycket och att det kan gå ut över barnet. Det är intressant att notera här att domstolen inte på något sätt antyder att detta inneburit några risker för barnet eller att det varit fråga om allvarliga brister i omvårdnaden. Tvärtom anges i motiveringen att barnet spenderat mycket tid med sin farmor. Det föreligger ju ingen plikt för en vårdnadshavare att personligen vara den som tillgodoser barnets behov. I 6 kap 2 FB formuleras vårdnadshavarens förpliktelser på ett passivt sätt, vårdnadshavaren ska se till att barnets behov blir tillgodosedda. Utan vidare bedömning av farmoderns lämplighet som barnvakt i detta fall är det för mig inte uppenbart att pappan åsidosatt sina förpliktelser som vårdnadshavare genom att inte själv utföra den praktiska omvårdnaden om barnet, även under längre perioder. Tvärtom skulle det kunna ses som något positivt att föräldern arbetar, även då det innebär fysisk frånvaro från barnet. Överlag får det anses vedertaget att förvärvsarbete bidrar till sociala, hälsomässiga och ekonomiska fördelar vilka alla kan bidra till en mer stabil familjesituation. Det är därtill norm att förvärvsarbetande föräldrar tar hjälp med barnpassning, antingen i statlig regi eller på egen hand. Pappan har dessutom tagit hjälp av en och samma person vid barnpassningstillfällena, och denna person är en nära släkting till barnet. Tingsrätten har inte enligt min mening motiverat hänsynstagandet till denna faktor tillräckligt väl, då faktorn i sig inte är otvetydigt negativ. Argument gällande barnets situation: Något som är anmärkningsvärt med denna beslutsmotivering är att domstolen inleder med att slå fast att det uteslutande är barnperspektivet som ska avgöra frågan och att föräldrarnas inbördes konflikter inte ska inverka. Därefter fastslår domstolen att det avgörande argumentet för att i detta fall tillerkänna mamman ensam vårdnad är att hon inte ska behöva interagera med pappan på grund av hans beteende. Först efter att ha avgjort frågan baserat på detta lyfts argument som rör barnets mående. Detta är dock ett utförligt motiverat beslut där både barnperspektivet och föräldrarnas samarbetssvårigheter kopplas till de aktuella förhållandena. Det är också det enda av de studerade besluten där barnets egen utsaga om sitt mående uttryckligen anges som grund för beslutet som fattas. Det är, som konstaterats ovan, inte alltid nödvändigt eller ens lämpligt vid ett interimistiskt 41

42 förfarande att söka klargöra barnets inställning, men i de fall domstolen känner till barnets inställning ska den speglas i beslutet. Det förberedelseprotokoll som studerats i detta kapitel det enda av de studerade protokollen som återger en motivering där hänsyn tas till barnets uttryckliga vilja, utan att vara det enda protokoll där det framgår att barnets vilja är känd för domstolen. 9. Muntlig förberedelse vid Blekinge tingsrätt nr Bakgrund Sedan 2009 finns en dom där pappan tillerkänns ensam vårdnad om den gemensamma dottern. Mamman har umgängesrätt med kontaktperson. I en ny dom 2013 har beslutet fastställts. Det aktuella målet är således tredje gången parterna processar om vårdnaden av barnet Parternas anföranden Mammans inställning: Yrkar interimistiskt på ensam vårdnad. Pappans inställning: Bestrider yrkandet. Mammans utveckling av talan: Mamman har av skyddsintresse om dottern underlåtit att lämna henne till pappan vid ett umgängestillfälle. Detta för att hon önskar att dottern själv ska få komma till tals. Hon har även tagit med dottern till Föreningen ATSUB 104, där dottern berättat att pappan utsätter henne för sexuella och fysiska övergrepp. Dottern har även berättat att hon hellre skulle vilja bo hos mamman än hos pappan. Ett intyg från detta föreningsmöte har inlämnats till tingsrätten. Mamman påstår också att dottern har kommit hem till henne med blodiga trosor. Utöver detta är mamman oroad över boendesituationen hos pappan eftersom dottern har berättat att han ofta bråkar med sin nya sambo. Dottern har tvingats byta skola med anledning av att pappan har flyttat och hon trivs inte i den nya skolan. Tingsrätten uppmanas uppdra åt socialtjänsten att 103 Blekinge tingsrätt T , aktbilaga Föreningen Anhöriga Till Sexuellt Utnyttjade Barn. 42

43 utreda hur dottern ser på relationen till mamman och låta henne komma till tals, samt att göra en risk- och konsekvensbedömning vad gäller de påstådda övergreppen. Pappans utveckling av talan: Det saknas belägg för att dottern vill bo hos modern vilket styrks med ett yttrande från socialtjänsten, ett anonymt yttrande samt ett yttrande från barnets rektor. Enligt pappan har dottern inte omnämnt mamman varken positivt eller negativt sedan det verkställdes att hon har sitt boende hemma hos pappan. Pappan motsätter sig ytterligare utredning från socialtjänsten då det inte tillkommit något nytt och då detta kan vara skadligt för barnet Tingsrättens bedömning Tingsrättens beslut: Det interimistiska yrkandet vinner inte bifall utan pappans ensamma vårdnad ska kvarstå. Tingsrättens motivering: Frågan har behandlats både år 2009 och år 2013 och vid båda tillfällena har bedömningen gjorts att pappan ensam ska ha vårdnad om dottern. Påståendena om övergrepp har inte verifierats i polisens och socialtjänstens utredningar. Mammans umgängesrätt begränsas även i samband med beslutet på grund av att hon brutit mot plikten att återlämna dottern till pappan efter umgänget och tingsrätten anser att det finns risk för att detta skulle återupprepas Analys Argument gällande brottslighet: Att olovligen föra bort eller undanhålla ett barn från sin vårdnadshavare är brottsligt enligt 7 kap. 4 brottsbalken (1962:700), BrB. Särskilt allvarligt är brottet om det utförs av en person som inte själv är vårdnadshavare för barnet, som i detta fall. Sker det i form av ett kvarhållande efter en umgängesperiod där den andra vårdnadshavaren varit medveten om att umgänge utövas är det dock inte brottsligt men i en nyligen framställd proposition framförs att även ett sådant förfarande bör kriminaliseras. 105 Det kan alltså sägas att kvarhållande efter umgänge anses allvarligt från lagstiftarens sida och tingsrätten har vid denna bedömning också fäst 105 Prop. 2013/14:120, s

44 avsevärd betydelse vid omständigheten att mamman vägrat återlämna dottern efter umgänge. Det framkommer inte hur lång tidsperiod kvarhållandet rör sig om. Den juridiska definitionen av kvarhållanderekvisitet är nämligen något diffus och talar om att bedömningen ska ta sikte på om att den förälder barnet besökt ska ha hållit kvar barnet så länge och under sådana former att man kan tala om att barnet verkligen skiljts från vårdnadshavaren. 106 Det tycks alltså finnas ett utrymme för argumentation om vad ett kvarhållande är. Att det i fallet är ostridigt att kvarhållande förekommit tyder således på att det kan ha handlat om en längre tid. Vid en straffrättslig bedömning av kvarhållande vid umgänge ska motiven för kvarhållandet iakttas. Om det, vid en subjektiv bedömning utifrån den kvarhållande förälderns perspektiv, ser ut att finnas hot om övergrepp och våld finns det skälig anledning till kvarhållandet och det ska inte klandras. 107 I ett prejudikat har HD uttalat att det även i vårdnadstvister finns situationer där en person kan handla egenmäktigt och i strid mot ett vårdnadsbeslut utan att detta är oacceptabelt. Så kan, enligt rättsfallet, vara fallet i ett vårdnadsmål där domstolen inte tagit ställning till betydelsefulla uppgifter avseende sexuella övergrepp och den andra föräldern bedömt att det varit fråga om en nödsituation. Har dock frågan utretts tillfredsställande i och med vårdnadstvisten anför HD att utrymmet för att åberopa nöd är mycket litet. 108 I fallet vet vi att två tidigare bedömningar gjorts i vilka pappan tillerkänts ensam vårdnad. I motiveringen hänvisas till dessa båda domar och det framgår inte här om frågan om sexuella övergrepp varit uppe för bedömning vid de tidigare tillfällena. Vad man vet är att påståenden om sexuella övergrepp är svårbedömda då det sällan finns något som styrker uppgiften. I allmänhet saknas till exempel teknisk bevisning helt. 109 Då det i detta fall påstås finnas teknisk bevisning i form av blodiga trosor borde det finnas starka skäl att utreda saken vidare. Dock är uppgiften om trosorna endast framlagd muntligen här vilket innebär att ord står mot ord. Trots det låga beviskravet i vårdnadstvister har ett sådant obekräftat påstående sällan inverkan på domstolens beslut, vilket exemplifieras här Prop. 1962:10, s. B Ibid. 108 NJA 1993 s Gregow, Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering i mål om sexuella övergrepp mot barn, SvJT, s Barnombudsmannen, När tryggheten står på spel, s

45 Argument gällande motparts karaktär: Mamman uppger sig vara orolig för hur situationen ser ut mellan pappan och hans nya sambo. Här förekommer inga påståenden om sambons direkta olämplighet som potentiell närstående till barnet. Av detta skäl är det inte anmärkningsvärt att detta inte tas upp i motiveringen till beslutet eller tycks ha haft någon betydelse. Argumentet aktualiserar en dock en fråga om hur misstankar rörande någon annan än en vårdnadshavare kan inverka vid en bedömning av vårdnadshavarens lämplighet. JO har kommenterat ett tingsrättsmål från 1986 där frågan var om socialtjänsten hade agerat rätt då de begärt polisregisterutdrag avseende en av parternas sambo. I yttrandet framförde JO att det självfallet måste tas hänsyn till en parts sambos egenskaper vid en bedömning utifrån barnperspektivet, och att det innebär att även sambors bakgrund får utredas inom ramen för socialtjänstens uppdrag. 111 Argument gällande barnets situation: Barnperspektivet nämns inte i motiveringen och det är svårt att bedöma hur rätten förhållit sig till det i den kortfattade texten. Den interimistiska vårdnadsfrågans avgörande motiveras inte alls utan domstolen hänvisar till de tidigare ställningstagandena. Domstolen tycks inte bedöma vikten av eventuella nytillkomna omständigheter i fallet. Bedömningen indikerar att det undantag som stadgas för familjerättsliga tvistemål, att res judicata inte hindrar att frågan prövas, i praktiken inte alltid får genomslag. I detta fall är den materiella frågan prövad i tidsmässigt nära anslutning till förberedelsetillfället vilket kan rättfärdiga detta. I den statliga utredningen som vidtogs inför vårdnadsreformen 2006 framfördes att nya utredningar många gånger inte behövs för att avgöra en vårdnadsfråga där talan väckts inom kort tid från tidigare dom. 112 Samtidigt finns ju specialregleringen gällande talerättshinder i familjerättsliga mål just för att omständigheterna i dessa fall är föränderliga och därför bör domstolen enligt min mening pröva och motivera varje fall grundligt. Den som har en motsatt syn borde enligt min mening rimligen snarare förespråka att det ska föreligga hinder att väcka ny talan inom viss tid än att domstolen inte ska utreda frågan ordentligt. 111 JO 1989/1990, s SOU 2005:43, s

46 10. Resultat och sammanfattning Bedömningsfaktorer avgörande och inte avgörande I de exemplifierande målen har följande faktorer uttryckligen angivits i tingsrättens bedömning då det interimistiska yrkandet om ensam vårdnad har vunnit bifall: Barnets bästa Barnets uppgifter om att må dåligt Föräldrarnas samarbetssvårigheter Barnets behov av att beslut angående hans/hennes liv kan fattas snabbt och effektivt Barnets behov av kontinuitet, stabilitet, lugn och ro Tidigare domslut Umgängessabotage Dokumentation av att svaranden vid upprepade tillfällen kallat käranden för kränkande tillmälen Andra argument som har förekommit i de studerade protokollen, och som enligt rättskällorna ska kunna leda till ett interimistiskt beslut om ensam vårdnad, men som i de studerade fallen inte ser ut 113 att ha vägts in vid den interimistiska bedömningen: Barnets uppgifter om våld mot sin person Barnets uppgifter om våld inom familjen Barnets uppgifter om rädsla för svaranden Frihetsberövande med anledning av våld mot käranden Brottmålsdomar som indikerar missbruksproblematik (narkotikabrott, rattfylleri) Föräldrars inbördes konflikter Dokumentation av att svaranden pratat nedsättande om käranden Polisens bedömning om risk för dödligt våld mellan parterna 113 Här listas faktorer som inte återgetts uttryckligen i motiveringarna och inte heller kan tydligt kan hänföras till bedömningsfaktorn föräldrars samarbetssvårigheter. Det utesluts inte att faktorn vägts in vid bedömningen av det vaga begreppet barnets bästa. 46

47 Det noteras här att gränsen är suddig mellan de argument som tillmätts uttrycklig betydelse och de som inte har gjort det. Argument rörande våldsbrott, barns egna utsagor och dokumenterade kränkningar mellan föräldern förekommer i båda uppräkningarna. Att föräldrarna har en konfliktfylld relation nämns i vissa beslutsmotiveringar som ett skäl till att förordna om ensam vårdnad interimistiskt då samarbetsproblem anses föreligga. Samtidigt har dokumenterat våld kombinerat med rädsla hos den ena parten för den andra, inte funnits utgöra sådana svårigheter att vårdnadsansvaret interimistiskt har tillerkänts ena parten i de förberedelseprotokoll som studeras i kapitlen 6 och En komparativ diskussion utifrån resultaten I de studerade besluten framstår det som att det finns en enighet hos tingsrätterna i att enbart fatta interimistiska beslut om ensam vårdnad i fall där starka skäl talar för det. Samtliga kärandeparter har lagt fram uppgifter som talar för att det finns risk för att barnet utsätts för antingen våld eller sexuella övergrepp, alternativt bevittnat våld inom familjen, vilket alla är skäl som talar för att bryta gemensam vårdnad. Trots detta har det endast i två av dessa fem fall fattats ett interimistiskt beslut om ensam vårdnad. Samstämmigheten rörande den restriktivitet som tillämpas vid beslutsfattandet tycks emellertid inte gälla den materiella bedömningen. Det odefinierade begreppet barnets bästa tycks i vissa fall användas som motivering för ett valt beslut snarare än som utgångspunkt för bedömningen, som i exemplet från Stockholms tingsrätt i kapitel 6. Det är anmärkningsvärt att brottmålsdomen avseende grov kvinnofridskränkning mot mamman varken föranleder en diskussion om samarbetssvårigheter eller barnets bästa från domstolens sida. I detta fall framstår uttrycket barnets bästa i beslutsmotiveringen som mycket dåligt underbyggt utifrån omständigheterna. Det kan jämföras med det exempel som studeras i kapitel 8, från Blekinge tingsrätt, där det finns en återgivning av särskilda omständigheter som lett fram till bedömningen att det är till barnets bästa att vårdnaden tillfaller mamman interimistiskt. I exemplet från kapitel 8 har tingsrätten jämförelsevis inte heller varit så restriktiv vid bedömningen av det interimistiska vårdnadsyrkandet som var fallen i de studerade protokollen i kapitlen 6 och 7. Exemplet i kapitel 8 sticker ut genom att det ansågs tillräckligt för att meddela ensam vårdnad interimistiskt att det förelåg en konflikt föräldrarna emellan, utan att konflikten framstår som att ha påverkat barnet direkt. Konflikten framstår inte ha varit 47

48 av sådan allvarlig karaktär som i exemplen från Stockholms respektive Eskilstuna tingsrätter där allvarligt våld förekommit utan att detta föranlett att ett sådant beslut tagits. Beslutet som fattades i kapitel 8 tycks långtgående mot bakgrund av den praxis som finns och den starka presumtionen för gemensam vårdnad. Det är inte heller barnperspektivet, vilket ju ska vara avgörande vid bedömningen, som vägts in i detta beslut. Redan utifrån denna begränsade studie framstår det klart att det finns en stor inbördes variation mellan tingsrätterna vad gäller vilka argument som kan nå framgång då ett interimistiskt vårdnadsbeslut ska fattas. Det föreligger inte, enligt min analys av studerat material, en uppenbar gräns för när ett interimistiskt vårdnadsyrkande har för svaga grunder för att vinna bifall. Det tycks i stor grad vara upp till de enskilda domarnas tycke när ett sådant yrkande ska vinna bifall. Det tycks även finnas en variation tingsrätterna emellan avseende hur utförligt domstolen tar ställning till omständigheterna i det enskilda fallet. En tendens som syns i det studerade underlaget är att domstolarna, även då de i flera fall hänvisar till barnets bästa, inte alltid motiverar på vilka grunder de anser att den beslutade lösningen är till barnets bästa. I beslutet som studeras i kapitel 6 framstår barnets bästa snarare som ett argument för att stödja vald lösning än som ett bedömningskriterium som de aktuella omständigheterna studerats emot. Vissa av de studerade besluten har motiverats på ett så pass utförligt sätt att det tydligt framgår hur domstolen gjort bedömningen. De återkommande begreppen samarbetssvårigheter och barnets bästa tycks kunna täcka en stor variation av de argument som kan vara uppe för diskussion vid ett interimistiskt beslut om ensam vårdnad. Då dessa begrepp anges som motivering till beslutet kan de tendera att sluka de specifika omständigheterna i det enskilda fallet och leda till vaga beslutsmotiveringar. I de fall det funnits alternativa yrkanden om boende är det möjligt att domstolarna, i enlighet med den alternativa möjligheten att reglera boendefrågan som föreslås i avsnitt 4.4, valt den lösningen interimistiskt och därigenom kunnat uppnå ett godtagbart resultat utifrån barnets och även kärandens situation. Då hänsyn ska tas till kontinuitetsprincipen i det slutgiltiga avgörandet kan domstolen låsas till att upprätthålla vårdnadskonstellationen som etablerades genom det interimistiska beslutet eftersom barnet då har sin vardag inrättad efter vad som tidigare beslutats. På så sätt kan ett eventuellt mindre välgrundat beslut över tid transformeras till ett välgrundat utifrån barnets behov att inte ryckas upp från sin situation. Av detta skäl finns det, som även 48

49 nämnts inledningsvis, goda skäl till att begränsa interimistiska beslut om ensam vårdnad till särskilt ömmande fall, även efter 2006 års vårdnadsreform som öppnade för en ökad möjlighet att döma till ensam vårdnad. Denna restriktiva syn ser ut att överensstämma med tingsrätternas tillämpning. Två av de studerade besluten, som behandlas i kapitel 6 respektive 7, ger snarast upphov till frågan om det studerade rättsinstitutet tillämpas i tillräcklig utsträckning för att vara effektivt. Flera kriterier som talar för att gemensam vårdnad är olämpligt, även interimistiskt, förekommer i dessa båda beslut. Det torde vara svårt att åstadkomma en enhetlig tillämpning av bedömningskriterierna, då lagstiftaren lämnat beslutet i så stor mån till beslutsfattaren. Ett exempel från de studerade protokollen är att det inte finns en tydlig gräns mellan å ena sidan parternas konflikt och ovilja att ses och å andra sidan samarbetssvårigheter som riskerar orsaka lidande för barnet. I och med detta finns ett stort tolkningsutrymme för domarna, och i och med att motiveringarna i vissa fall är bristfälliga möjliggörs att en distinktion av begreppens innebörd inte behöver göras. Det finns ett förutsebarhetsproblem i och med att den materiella bedömningen varierar så pass mycket domstolarna emellan och i särskilt att det finns en så stor variation i beslutsmotiveringarna Rättssäkerhet kontra effektivitet Tingsrätterna tycks ha fria händer vid bedömningen av de kriterier som kan medföra att ensam vårdnad tillerkänns en part interimistiskt. Detta kan vålla olika typer av problem. Dels är det svårt för en part i en vårdnadsprocess att förutse utgången av ett interimistiskt yrkande eftersom variationen tycks vara stor gällande vilka kriterier domstolen tar i beaktning i varje enskilt fall. Förutsebarheten skapar givetvis en oönskad osäkerhet för alla inblandade parter. Domstolen skulle behöva någon form av praxis som vägledning för att beslut av den här arten ska kunna fattas på ett mer förutsebart, och även ett mer rättvist, sätt. Rättsinstitutet aktualiserar en fråga om rättssäkerhet kontra effektivitet, där det ser ut som att den senare i vissa fall får stå tillbaka till förmån för den förra. I de, i många fall, känsliga fall där ett interimistiskt vårdnadsyrkande läggs fram måste det kunna säkras att barnets intressen tillgodoses på ett effektivt sätt. Rättsväsendet ska givetvis värna om rättssäkerheten men för att möjliggöra att barnets bästa är avgörande i det enskilda fallet kan samtidigt inte 49

50 interimistiska beslut om ensam vårdnad förbehållas endast de fall där det är alldeles uppenbart att ett barn far illa. Här behövs en diskussion som leder till en konkretisering av bedömningsfaktorerna, där barnets bästa definieras utifrån faktiska faktorer som förekommer i vårdnadstvister. Det är inte tillfredsställande med en ordning där domstolen kan fatta ett interimistiskt beslut om fortsatt gemensam vårdnad med hänvisning till att det generellt är till barnets bästa. Förslagsvis skulle vissa kriterier kunna standardiseras som ska leda till att ett interimistiskt vårdnadsbeslut ska fattas. Då det finns en brottmålsdom avseende våld mellan parterna eller gentemot barnet, skulle det exempelvis kunna stadgas att detta ska bryta presumtionen om gemensam vårdnad, även interimistiskt. Idag tycks det saknas en definierad gräns för när ett interimistiskt vårdnadsyrkande vinner bifall och inte. Detta vållar sannolikt både bekymmer för rättstillämparen och i synnerhet för de familjer som är föremål för en prövning av ett interimistiskt vårdnadsyrkande Slutsatser Med återkoppling till de fyra frågeställningarna som framgår i avsnitt 1.2 redovisas här de slutsatser som framkommit löpande i denna framställning: 1. Vilka argument har domstolen tagit fasta på vid bedömningen? Det som lett till bifall, och även avslag, av interimistiska vårdnadsyrkanden i de studerade fallen har framförallt varit domstolens sammanvägda bedömning av vad som är till barnets bästa. Flera olika slags argument har hänförts till barnets bästa i beslutsmotiveringarna. Barnets bästa har också kunnat uppträda snarare som ett självständigt argument för en av domstolen vald interimistisk lösning, än som en konsekvens av förevarande omständigheter i det aktuella fallet. Föräldrars samarbetssvårigheter har kunnat utgöra grund för att den gemensamma vårdnaden ska upphöra interimistiskt. I vissa fall kan det vara tillräckligt att det dokumenterats att det förekommit verbala kränkningar mellan parterna för att finna att samarbetssvårigheterna är för stora för att den gemensamma vårdnaden ska kvarstå interimistiskt. 2. Vilka argument har domstolen lämnat utan avseende trots att de skulle kunna tillmätas betydelse för avgörandet? 50

51 Barnets egen uppfattning har inte alltid tillmätts betydelse, trots att den varit känd för domstolen. Häktning och förundersökning med anledning av misstanke om våld inom familjen innebär inte nödvändigtvis att det anses föreligga skäl att förordna om ensam vårdnad interimistiskt. Inte heller polisens bedömning att det föreligger risk för dödligt våld inom familjen medför med automatik att det anses föreligga för stora samarbetssvårigheter för att låta den gemensamma vårdnaden bestå interimistiskt. Brottslighet av annan art än inomfamiljär har lämnats utan avseende i samtliga fall där sådana uppgifter funnits. 3. Har beslutet motiverats utifrån barnperspektivet? Det varierar hur väl de interimistiska vårdnadsbesluten motiverats överhuvudtaget. I tre av de studerade fallen har barnperspektivet nämnts i tingsrättens beslutsmotivering (kapitel 5, 6 och 8), men i ett av dessa beslut (kapitel 6) har ingen motivering utifrån barnperspektivet gjorts. I de beslut som studeras i kapitel 5 och 8 återges en koppling till hur omständigheterna i det enskilda fallet medför att domstolen funnit den valda lösningen utifrån principen om barnets bästa. Två av de fem studerade besluten har således tydligt motiverats utifrån barnperspektivet. 4. Är motiveringen tillräckligt tydlig för att den part beslutet går emot ska kunna överklaga det? Beslutsmotiveringarna i de studerade förundersökningsprotokollen skiljer sig mycket. Ett par av besluten har motiverats med ett fåtal rader och utan att ange några för fallet specifika omständigheter. Något protokoll innehåller däremot en utförlig beslutsmotivering om cirka en halv A4-sida, där avgörande omständigheter redovisas. I de senare fallen föreligger givetvis bättre förutsättningar för berörda parter att bedöma sin ställning i den pågående vårdnadstvisten än i de fall där tingsrättens motivering inte anger skälen för det beslut som fattats. 51

52 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck Domstolsverket, Domstolsstatistik 2013 Kommittédirektiv 2014:84 En utvärdering av 2006 års vårdnadsreform Prop. 1962:10 Förslag till Brottsbalk Prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m.m. Prop. 1990/91:8 om vårdnad och umgänge Prop. 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge Prop. 2004/05:39 Kvalitet, dokumentation och anmälningsplikt i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), m.m. Prop. 2005/06:99 Nya vårdnadsregler Prop. 2009/10:192 Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn Prop. 2010/11:128 Medling och förlikning ökade möjligheter att komma överens Prop. 2011/12:53 Barns möjlighet att få vård Prop. 2013/14:120 Straffansvaret vid egenmäktighet med barn SOU 1995:60 Kvinnofrid SOU 1997:116 Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige 52

53 SOU 2001:55 Barns och ungdomars välfärd SOU 2005:43 Vårdnad boende umgänge. Barns bästa, föräldrars ansvar. SOU 2011:6 Riskbruk av alkohol, dolt beroende, tidig upptäckt och möjliga insatser SOU 2011:51 Fortsatt föräldrar om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull Rättsfall, Högsta domstolen NJA 1986 s. 338 NJA II 1990 s. 706 NJA 1991 s. 451 NJA 1992 s. 666 NJA 1993 s. 128 NJA 1999 s. 451 NJA 2000 s. 343 NJA 2006 s. 26 NJA 2007 s. 272 NJA 2007 s. 382 Rättsfall, Högsta Förvaltningsdomstolen RÅ 82 2:49 53

54 Övriga rättsfall Blekinge tingsrätt, T Blekinge tingsrätt, T Eskilstuna tingsrätt, T Stockholms tingsrätt, T Södertörns tingsrätt, T Litteratur Diesen, Bevis 6 Sexuella övergrepp mot barn, Norstedts Juridik AB, Stockholm, 2001 Ewerlöf, Sverne, Singer, Barnets bästa Om föräldrars och samhällets ansvar, Norstedts Juridik AB, första upplagan, Stockholm, 2004 Saldeen, Barn- och föräldrarätt, Iustus förlag, sjunde upplagan, Uppsala, 2013 Schiratzki, Mamma och papa inför rätta, Iustus förlag, Uppsala, 2008 Artiklar Gregow, Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering i mål om sexuella övergrepp mot barn, SvJT 1996 Rejmer, Barnperspektiv och barnets bästa i tingsrätts handläggning av vårdnadstvister, SvJT 2002 Ryrstedt, Barnets bästa och vilja i domstol, SvJT 2010 Singer, Gemensam vårdnad Barnets bästa eller social ingenjörskonst?, SvJT

55 Domar från Europadomstolen Suominen mot Finland, ansökan nr /97, dom den 1 juli 2003 Strömblad mot Sverige, ansökan nr. 3684/07, dom den 5 april 2012 Övrigt Domstolsverkets Tvistemålshandbok, FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 JO-beslut, JO, Redogörelse 1996/97: JO1, Justitieombudsmännens ämbetsberättelse JO 1989/1990, Polisregisterutdrag beträffande sambo får inhämtas i en vårdnadsutredning Kriminalvården, Klientkartläggning 2013 Ett regeringsuppdrag, En presentation av bakgrundsfaktorer hos Kriminalvårdens klienter, 2013 Rapport från Barnombudsmannen, När tryggheten står på spel, BR 2005:02 Rapport från Konsumentverket, 2008:16, Leva med skulder bli skuldfri olika faser i skuldsaneringsprocessen Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge. Handbok stöd för rättstillämpning och handläggning inom socialtjänstens familjerätt 55

56 Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:14) om socialnämndens handläggning av vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge Socialstyrelsens lägesrapport, Glimtar av barn från vårdnads-, boende- och umgängesdomar 1999 respektive 2002 Socialstyrelsens rapporter, Socialstyrelsen redovisar 1988:17, Samarbetssamtal vid vårdnads- och umgängestvister. Redovisning av enkät. Socialstyrelsens SoS-rapport 2000:7, Samarbetssamtal socialt arbete med föräldrar Statistiska Centralbyrån, Demografiska rapporter 2005:2, Barn och deras familjer Zeteo, Norstedts juridik,