JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet JURISDIKTION VID GRÄNSÖVERSKRIDANDE INSOLVENSFÖRFARANDEN - särskilt om fastställandet av platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen för bolag och andra juridiska personer enligt artikel 3(1) i EU:s reviderade insolvensförordning Ewelina Wettergren Examensarbete i Internationell privat- och processrätt, 30 hp Examinator: Ija Fink Lundgren Stockholm, Vårterminen 2016

2 I. SAMMANFATTNING I och med dagens alltmer globaliserade samhälle uppkommer inte sällan insolvenssituationer där ett bolag har kopplingar till flera olika länder, vilket aktualiserar den internationella insolvensrätten. Ett bolags insolvens är en förutsägbar risk, därför är det viktigt att den internationella domsrätten fastställs på en plats som gäldenärens borgenärer känner till. Begreppet platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen är centralt för att fastställa domsrätt enligt EU:s internationella insolvensrätt. Syftet med denna uppsats är att undersöka och redogöra för det behörighetsgrundande och centrala begreppet platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen i Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden. Den fråga som besvarats för att uppnå syftet är: Hur fastställs platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen för bolag och andra juridiska personer enligt artikel 3(1) i EU:s reviderade insolvensförordning? De tolkningar som ligger till grund för uppsatsens resultat har gjorts med utgångspunkt i EU-domstolens tolkningsmetoder. Genom tolkningar av de relevanta förordningarnas ordalydelser, EUdomstolens fasta rättspraxis samt yttranden och förklaringar i doktrinen undersöks vilka anknytningsfaktorer som används vid fastställandet av den internationella domsrätten. Platsen för ett bolags huvudsakliga intressen presumeras vara bolagets registrerade säte, om inget annat visas. Presumtionen går att bryta om en helhetsbedömning av de relevanta omständigheterna och faktorerna i varje enskilt fall indikerar att platsen för de huvudsakliga intressena inte korresponderar med platsen för det registrerade sätet. EU-domstolen har fastslagit att dessa omständigheter ska vara objektiva och fastställbara för tredje man. Syftet är att den internationella domsrätten ska fastställas på den plats dit gäldenären har en verklig anknytning. Uppsatsens resultat visar att bolagets registrerade säte inte ändamålsenligt återspeglar den platsen. Förordningens domsrättsbestämmelser är därutöver otydliga och svårtillämpliga och ger inga bra svar på vilka konkreta anknytningsfaktorer som är lämpliga vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. Huvudkontoret bör dock kunna tjäna som ett starkt anknytningskriterium eftersom det, i många fall, ändamålsenligt korresponderar med platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen.

3 II. FÖRKORTNINGAR Centros-domen Dom C-212/97 Centros Ltd Daisytek-domen Dom Daisytek-ISA Ltd High Court of Justice Leeds, meddelat den 16 maj 2003, [2003] BCC 562; [2004] BPIR 30 (Ch D) EU Europeiska unionen EUD EU-domstolen Eurofood-domen Dom C-341/04 Eurofood IFSC Ltd Eurofood Eurofood IFSC Ltd Eurotunnel-domen Dom Eurotunnel Finance Ltd, Tribunal de Commerce de Paris, meddelat den 2 augusti 2006 EU:s reviderade insolvensförordning Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden Insolvensförordningen Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden Insolvenskonventionen Konventionen om insolvensförfaranden av den 23 november 1995 Interedil Interedil Srl

4 Interedil-domen Dom C-396/09 Interedil Srl v. Fallimento Interedil Srl och Intesa Gestione Crediti SpA Kommissionen Europeiska kommissionen UNCITRAL:s modellag UNCITRAL Model Law on Cross-Border Insolvency (1997) Virgós-Schmit-rapporten Den förklarande rapport om insolvenskonventionen som författats av Miguel Virgós och Etienne Schmit

5 III. FÖRKLARINGAR OCH DEFINITIONER Bolag förstås i denna framställning som de bolag och andra juridiska personer som avses i artikel 3(1) insolvensförordningen och artikel 3(1) 2 st i EU:s reviderade insolvensförordning. Forum shopping förstås i denna framställning som en av gäldenären överföring av tillgångar från en medlemsstat till en annan eller ett val av jurisdiktion för att få en förmånligare rättslig ställning till skada för borgenärskollektivet. 1 Insolvensförordningarna författarens samlingsnamn för insolvensförordningen och EU:s reviderade insolvensförordning. Insolvenslandet förstås i denna framställning som den medlemsstat inom vars territorium domstolarna inlett ett insolvensförfarande. Presumtionen till förmån för bolagets säte förstås i denna framställning som presumtionen om att sätet ska anses vara platsen för bolag och andra juridiska personers huvudsakliga intressen enligt artikel 3(1) 2 st. 1 Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl 5.

6 1 INLEDNING Introduktion Syfte Frågeställning Metod Material Avgränsningar Disposition INTRODUKTION TILL EU:S INTERNATIONELLA INSOLVENSRÄTT Inledning Grundläggande principer Bakgrund EU:s reviderade insolvensförordnings tillämpningsområde Domsrättsbestämmelserna i artikel 3(1) SÄRSKILT OM TOLKNINGEN AV ARTIKEL 3(1) Inledning Platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen Systematiken vid fastställandet av de huvudsakliga intressena Särskilt om artikel 3(1) 1 st andra meningen Faktorerna ska vara objektiva och fastställbara för tredje man Särskilt om ett bolags säte NÄR BRYTS PRESUMTIONEN TILL FÖRDEL FÖR BOLAGETS SÄTE? Inledning Vilka omständigheter kan bryta presumtionen? Bolagets huvudkontor Särskilt om bolagen i en koncern Kontroll- och ledningstestet Särskilt om medlemsstaternas nationella domstolar Särskilt om forum shopping Sammanfattande reflektioner SÄRSKILT OM VISSA ANKNYTNINGSFAKTORER Inledning Gäldenärens huvudkontor... 40

7 5.3 Platsen där gäldenären utövar verksamhet Gäldenärens tillgångar Borgenärskollektivet Avslutande reflektioner KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING RÄTTSFALLSFÖRTECKNING... 54

8 1 INLEDNING 1.1 Introduktion Inom EU åtnjuter bolag de fördelar som följer av den fria etableringsrätten och den fria marknaden. Bolagen är fria att ingå rättshandlingar som till exempel innebär att de kan träffa avtal med penninginstitut, äga tillgångar och skulder och knyta investerare. Rättigheter föder dock skyldigheter och när ett bolag blir insolvent förändras dess rättsförhållanden drastiskt; aktieägarna och borgenärerna byter ekonomisk position och de senare vill ha betalt för sina fordringar. I och med dagens alltmer globaliserade samhälle uppkommer inte sällan insolvenssituationer där ett bolag har kopplingar till flera olika länder, vilket aktualiserar den internationella insolvensrätten. Den avgörande frågan som uppkommer vid ett gränsöverskridande insolvensförfarande är: vilken stats domstolar har behörighet att inleda ett insolvensförfarande? På området EU:s internationella insolvensrätt finns det i dagsläget två regelverk som är i kraft, insolvensförordningen 2 och EU:s reviderade insolvensförordning 3. Den senare är, som namnet ger sken av, en omarbetning av insolvensförordningens bestämmelser. 4 Regelverkens domsrättsbestämmelser är i alla väsentliga delar lika, men bestämmelserna i EU:s reviderade insolvensförordning har utökats genom en konsolidering av EUD:s tolkningar av artikel 3(1) i insolvensförordningen. Konsolideringen bygger i första hand på EUD:s tolkningar i Eurofood-domen och Interedil-domen. EU:s reviderade insolvensförordning ska tillämpas från och med den 26 juni , dess domsrättsbestämmelser har därmed varken tillämpats av medlemsstaternas nationella domstolar eller tolkats och utvecklats av EUD ännu. När ett bolag har kopplingar till EU tillämpas alltså insolvensförordningens domsrättsbestämmelser i artikel 3(1). Enligt dessa bestämmelser har domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns 2 Se insolvensförordningen. 3 Se EU:s reviderade insolvensförordning. 4 Se COM(2012) Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 92. 1

9 behörighet att inleda ett huvudinsolvensförfarande. Platsen för de huvudsakliga intressena definieras som den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man. 6 EUD har tolkat denna definition som att de huvudsakliga intressena ska fastställas utifrån faktorer som är både objektiva och fastställbara för tredje man. 7 Fastställandet föregås dock av en presumtion om att det för bolag och andra juridiska personer är det registrerade sätet som är platsen för de huvudsakliga intressena. 8 EUD har fastslagit att denna presumtion endast kan motbevisas om det framgår av en samlad bedömning av samtliga relevanta omständigheter som är objektiva och fastställbara för tredje man 9 att det föreligger en annan faktisk situation än den som platsen för sätet antas återspegla. 10 För att avgöra domsrätten och vilken medlemsstats domstolar som är behöriga att inleda insolvensförfaranden måste det således fastställas på vilken plats de huvudsakliga intressena finns. Det är en enkel uppgift när sätet återspeglar bolagets verkliga anknytning och anknytningsfaktorer som till exempel gäldenärens huvudkontor, tillgångar eller verksamhet alla befinner sig på samma plats. Det är emellertid svårare att fastställa de huvudsakliga intressena när det uppkommer tvivel om gäldenärens verkliga anknytning. När olika faktorer indikerar att gäldenärens huvudsakliga intressen kan befinna sig på olika platser uppkommer frågan: var kan de huvudsakliga intressena fastställas och vilka faktorer ska till grund för bedömningen? Till följd av att de huvudsakliga intressena kan anses befinna sig på olika platser riskeras att platsen för de huvudsakliga intressena missbrukas genom att parter på den inre marknaden överför tillgångar från en medlemsstat till en annan eller väljer jurisdiktion för att få en förmånligare rättslig ställning till skada för borgenärskollektivet Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 3(1) 1 st. 7 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 3(1) 2 st. 9 Se Rastelli, mål C-191/10, punkt Se Eurofood, mål C-341/04, punkt 35. Se även Bogdan, Michael, EU Private International Law, s Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl 5. 2

10 1.2 Syfte Uppsatsen syfte är att undersöka och redogöra för det behörighetsgrundande och centrala begreppet platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen i EU:s reviderade insolvensförordning. För att uppnå syftet kommer några av de faktorer och tillvägagångssätt som, ur ett internationellt insolvensrättsligt perspektiv, lämpligen fastställer de huvudsakliga intressena att undersökas. 1.3 Frågeställning För att uppnå uppsatsens syfte och redogöra för hur begreppet huvudsakliga intressen fastställs kommer följande frågor att besvaras: Hur fastställs platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen för bolag och andra juridiska personer enligt artikel 3(1) i EU:s reviderade insolvensförordning? Besvarandet av ovanstående frågeställning kräver också att följande frågeställningar undersöks och utreds: Hur bryts presumtionen till förmån för bolagets säte? Vilka anknytningsfaktorer kan lämpligen användas vid fastställandet av de huvudsakliga intressena? 3

11 1.4 Metod Denna uppsats har sitt grundval i undersökningsmetoden vilket innebär att uppsatsens problemformulering utreds med hjälp av relevant gällande rätt. 12 Genom tolkningar av de relevanta förordningarnas ordalydelser, EUD:s rättspraxis samt yttranden och förklaringar i doktrinen undersöks vilka anknytningsfaktorer och tillvägagångssätt som kan anses lämpliga vid fastställandet av den internationella domsrätten. En del av EU-rättens bestämmelser kan uppfattas som oprecisa och begreppet huvudsakliga intressen utgör inget undantag. Insolvensförordningens vaga formulering av begreppet har gett upphov till särskilda svårigheter vid dess tolkning och för att utreda hur begreppet fastställs är det därför rimligt att undersökningen har sin utgångspunkt i de tolkningsmetoder EUD använder sig av i sin verksamhet. En närmare redogörelse för dessa metoder följer nedan. En texttrogen tolkning används av EUD när domstolen vill följa en bestämmelses uttryckliga ordalydelse och förhindra att bestämmelser ges ett vidare innehåll. 13 I nära anslutning den texttrogna tolkningen ligger EUD:s tolkningsmetod för språkvariation. Genom EUD:s rättspraxis har språk inom unionen samma legala status och alla språkversioner av unionsbestämmelser är lika giltiga. I jämförelser av bestämmelser på de officiella språken tillämpar EUD en bokstavstolkning eftersom den semantiska och grammatiska innebörden av ord eller meningar kan påverka tolkningen av en bestämmelse. 14 Dessa tolkningsmetoder har tillämpats vid framställningen av denna uppsats med sin utgångspunkt i de svenska och engelska översättningarna av insolvensförordningarnas bestämmelser. EUD:s lagtolkningsmetod är känd för att vara starkt ändamålsorienterad. 15 Domstolen använder sig dock av många olika lagtolkningsmetoder och väljer den tolkning som är mest gynnsam för EU-rättens utveckling. Domstolen har som utgångspunkt att den vid sin tolkning inte bara ska studera en bestämmelses lydelse, utan även dess syfte och sammanhang Se Lindskoug, Patrik, s Se Hettne & Otken Eriksson, s Se Hettne & Otken Eriksson, s. 160 f. 15 Se det franska begreppet effet utile. 16 Se Hettne & Otken Eriksson, s

12 Oprecisa bestämmelser, likt den relevant för uppsatsen frågeställning, tolkas i stor utsträckning med hjälp av den så kallade teleologisk lagtolkningstolkningsmetoden. Metoden tjänar tre huvudsakliga syften: främja det syfte som eftersträvas med en viss bestämmelse, motverka orimliga konsekvenser som kan bli följden av en texttrogen tolkning och fylla ut luckor som annars skulle finnas i unionsrätten. Denna metod är dock av subsidiär karaktär och används när en bestämmelses lydelse eller kontext är oklar. 17 Insolvensförordningarnas skäl innehåller inte några normativa bestämmelser och är inte bindande rätt. Trots detta är de viktiga för domsrättsbestämmelsernas tolkning eftersom de kan förklara dess bakomliggande syfte och ändamål. De är av särskild betydelse när det finns ett behov av att definiera eller klargöra otydliga begrepp eftersom EUD har slagit fast att skälen till en förordning kan användas som vägledning när ordalydelsen i en förordning är otydlig. 18 Starkt sammankopplad med den teleologiska tolkningen är den systematiska lagtolkningen där rättsordningens hela systematik betraktas. Av stor betydelse är ifall en bestämmelse utgör en huvudregel eller ett undantag eftersom undantagsbestämmelser i allmänhet tolkas snävt. 19 Vid författandet av denna uppsats har även en komparativ metod tillämpats. Komparativ rätt är en undersökning av minst två objekt av juridisk karaktär. 20 En komparativ metod har som förutsättning att det finns en bild av det egna undersökningsobjektet och en bild av det andra undersökningsobjektet som sedan utmynnar i en jämförelse. De bestämmelser som jämförs med varandra ska vara avsedda att lösa samma problem. 21 Avslutningsvis är de allmänna rättsprinciperna en grundpelare inom alla EUD:s olika tolkningsmetoder och tolkningen av en bestämmelse får inte inkräkta på dessa principer. Tolkningen av sekundärrätt ska i möjligaste mån vara förenlig med de rådande fördragen och de allmänna rättsprinciperna. 22 Vid författandet av denna uppsats har insolvensförordningarna tolkats med hänsyn till de allmänna rättsprinciperna och det har därvid tagits särskild hänsyn till principerna om förutsebarhet och rättssäkerhet. 17 Se Hettne & Otken Eriksson, s Se Virgós & Garcimartín, s. 39, 48 p. 19 Se Hettne & Otken Eriksson, s Se Schultz, M, Komparativ. 21 Se Lambertz, Göran, s Se Hettne & Otken Eriksson, s

13 1.5 Material Eftersom frågeställningen anknyter till begreppet huvudsakliga intressen i artikel 3(1) i EU:s reviderade insolvensförordning utgör förordningen uppsatsens grund. EU:s reviderade insolvensförordning har två föregångare, insolvensförordningen och insolvenskonventionen. Dessa regelverk bygger kronologiskt på varandra och det material som tillhör till de äldre regelverken kan även vara relevanta för tolkningen av EU:s reviderade insolvensförordnings domsrättsbestämmelser. Uppsatsen är skriven med hjälp av det EU-rättsliga förarbetsmaterial som finns och främst i form av förklarande rapporter till framlagda kommissionsförslag samt material från utskottsbehandlingen i Europaparlamentet. Dessa dokument är tillsammans med generaladvokaternas förslag till avgöranden och den EU-rättsliga doktrinen endast vägledande rättskällor, men kan likväl vara av stor betydelse för tolkningen av en bestämmelse. 23 Som en inofficiell rättskälla används Virgós-Schmit-rapporten, den förklarande rapporten tillhörande insolvenskonventionen. 24 Rapporten har haft en betydande roll vid tolkningen och tillämpningen av insolvensförordningens domsrättsbestämmelser och tjänar som vägledning när enskilda artiklar i detalj ska tolkas och tillämpas. Begreppet huvudsakliga intressen har en autonom tolkning och därför har EUD:s rättspraxis en betydande ställning som ensamt ansvarig för begreppets utveckling. För begreppets tolkning är två avgöranden, Eurofood-domen och Interedil-domen, av stor betydelse. Den prejudicerande tyngden hos dessa avgörandens ökar i och med att de väsentligen rör sig i samma riktning. 25 I den följande framställningen avses med en hänvisning till EUD:s fasta rättspraxis EUD:s resonemang i dessa två avgöranden. EU:s reviderade insolvensförordning bygger i alla materiella delar på insolvensförordningen bestämmelser och konsolidering av vissa av EUD:s resonemang i dessa avgöranden. Avgöranden som baseras på insolvensförordningen är således av betydelse även för tolkningen av EU:s reviderade insolvensförordning. Även generaladvokatens förslag till avgörande har varit av vikt vid författandet av denna uppsats. Det bör dock uppmärksammas att det ska vidtas försiktighet av 23 Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Ds 2007:006, s. 88f. 25 Se Lehrberg, Bert, s

14 tolkningen av dessa förslag eftersom de inte är faktiska avgöranden och därmed inte heller är prejudicerande. Trots detta kan de få en betydande roll i de fall EUD hänvisar till resonemang i förslagen eller när mer detaljerade redogörelser kring ett av EUD:s resonemang finns i förslagen. Förslagen till avgöranden kan därför vara av stor betydelse eftersom de kan hjälpa till att skapa en helhetsbild av EUD:s domslut. 26 Begreppet huvudsakliga intressen har en självständig innebörd 27 och endast EUD har behörighet att tolka och utveckla det. Medlemsstaternas domstolar och deras tolkningar av begreppet kan dock tjäna som underlag för att skapa en djupare förståelse för hur de huvudsakliga intressena fastställs i praktiken. Detta kan bli särskilt relevant i mål när medlemsstaternas nationella domstolar har följt EUD:s fasta praxis. Dessa avgöranden är emellertid inte prejudicerande i förhållande till tolkningen av begreppet huvudsakliga intressen utan används endast för att belysa vissa omständigheter eller tillvägagångssätt. Den praxis från EUD och medlemsstaternas domstolar som använts vid författandet av denna uppsats ska inte ses som uttömmande. De rättsfall som valts syftar till att redogöra för tolkningen av begreppet huvudsakliga intressen och urvalet har inte tagit hänsyn till hur andra bestämmelser i insolvensförordningen har tolkats. Majoriteten av den doktrin som det i uppsatsen hänvisas till hänför sig till tolkningen av begreppet huvudsakliga intressen, men på en rad olika sätt. Uppfattningar om tolkningen av begreppet huvudsakliga intressen i EUD:s fasta rättspraxis har främst inhämtats från artiklar och rapporter. För tolkningen av insolvensförordningen och EU:s reviderade insolvensförordnings domsrättsbestämmelser kan särskilt nämnas författarna Virgós; Moss, Fletcher & Isaacs samt Wessels. Dessa författare besitter stor expertis på området och deras uttalanden och förslag till utveckling av domsrättsbestämmelserna kan därför väga mycket tungt. Men det bör vidtas en försiktighet vid tolkningen av doktrinen eftersom den endast är en vägledande källa. Slutligen bör framhållas att det vid författandet av denna uppsats huvudsakligen tagits del av verk skrivna eller översatta på svenska eller engelska. Den information som har inhämtats har publicerats före den 2 augusti Se Hettne & Otken Eriksson, s. 116 f. 27 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt 31. 7

15 1.6 Avgränsningar Uppsatsen behandlar frågan om domsrätt vid gränsöverskridande insolvenssituationer och fastställandet av det avgörande anknytningskriteriet huvudsakliga intressen. I anslutning till detta är det nödvändigt att göra vissa avgränsningar. Först och främst så behandlar uppsatsen endast de aspekter av EU:s internationella insolvensrätt som uppkommer på grund av frågeställningarna och relaterar till begreppet huvudsakliga intressen. Som ett resultat innebär detta att frågor som hänför sig till materiella frågor inte kommer att beröras. Som exempel kan nämnas frågor om förmånsrätter, egendom och avtal. Det är med andra ord de processuella bestämmelserna med anknytande frågor som har undersökts vid författandet av denna uppsats. Uppsatsen är också avgränsad till att endast avse tolkningen av de processuella bestämmelserna i insolvensförordningarna och kommer inte beröra medlemsstaternas internationella insolvensrättsliga bestämmelser. Som en naturlig del av att EU:s internationella insolvensrätt utgör grunden för denna uppsats har huvudfokus legat på EUD:s avgöranden. Två av dessa avgöranden är av principiell betydelse för tolkningen av den reviderade insolvensförordningen och av den anledningen utgör de undersökningens kärna. Det är viktigt att nämna att de avgöranden som använts vid författandet av denna uppsats endast är ett urval av domar. Andra avgöranden kan givetvis också kan vara relevanta för tolkningen av begreppet huvudsakliga intressen, men dessa har alltså inte behandlats i denna uppsats. Vid författandet av denna uppsats är det endast är domsrättsbestämmelserna i artikel 3(1) och begreppet huvudsakliga intressen som har undersökts. Det finns bestämmelser i insolvensförordningarna som har en nära koppling till artikel 3(1) och dess tolkning, såsom sekundära och territoriellt begränsade insolvensförfaranden och de nya bestämmelserna i EU:s reviderade insolvensförordning angående bolagen i en koncern. Eftersom de huvudsakliga intressena inte är centrala för de bestämmelserna kommer de dock inte att behandlas i denna uppsats. Det bör särskilt nämnas att EU:s internationella insolvensrätt också hanterar frågor om lagval, verkställighet och erkännande. Fastställandet av domsrätten är direkt avgörande för vilken 8

16 rättsordning som ska tillämpas på ett insolvensförfarande, men kommer av utrymmesskäl inte att redogöras för. Uppsatsen är avgränsad till att endast undersöka domsrättsbestämmelserna avseende bolag och andra juridiska personer och som en naturlig del av detta kommer därför endast presumtionen till fördel för bolagets säte att redogöras för. 28 Tillhörande diskussionen om ett bolags registrerade säte uppkommer frågor som rör bolagsrätten. Bolagsrättsliga frågor kommer inte att redogöras för såvida det inte har ansetts nödvändigt för den fortsatta framställningen. I EUD:s fasta rättspraxis kommer således den bolagsrättsliga bakgrunden att presenteras som en fastslagen omständighet. 1.7 Disposition De kommande avsnitten i denna uppsats är disponerade enligt följande. I kapitel två introduceras läsaren för EU:s internationella insolvensrätt. I kapitlet redogörs inledningsvis översiktligt för det relevanta området som sedan följs av en kort presentation av grundläggande insolvensrättsliga principer och bakgrunden till EU:s internationella insolvensrätt. Kapitlet avslutas med en redogörelse för EU:s reviderade insolvensförordning genom en grundlig presentation av de relevanta domsrättsbestämmelserna i artikel 3(1). I kapitel tre beskrivs särskilt tolkningen av begreppet huvudsakliga intressen. Begreppet och den tillhörande presumtionen till fördel för bolagets säte undersöks och framställs såsom det tolkats av EUD och i doktrinen. I kapitel fyra redogörs för hur presumtionen till fördel för bolagets säte kan motbevisas. Diskussionen rör särskilt anknytningsfaktorer som diskuterats i eller hänför sig till EUD:s fasta rättspraxis. Därtill diskuteras anknytande frågor om bolagen i en koncern och fenomenet forum shopping. Avsnittet avslutas med sammanfattande reflektioner kring fastställandet av begreppet huvudsakliga intressen såsom det redogjorts för i kapitel tre och fyra. 28 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 3(1) 3 och 4 st. När det gäller enskilda som bedriver verksamhet som egenföretagare eller fria yrkesutövare presumeras de huvudsakliga intressena korrespondera med gäldenärens verksamhetsställe. För varje annan person ska de huvudsakliga intressena anses vara dennes hemvist. 9

17 I det femte och avslutande kapitlet undersöks ett antal anknytningsfaktorer som, med bakgrund av vad som framkommit i de tidigare kapitlen, kan vara relevanta vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. Uppsatsen avslutas med sammanfattande reflektioner kring de diskuterade anknytningsfaktorerna och uppsatsen rundas sedan av med några avslutande reflektioner. 10

18 2 INTRODUKTION TILL EU:S INTERNATIONELLA INSOLVENSRÄTT 2.1 Inledning Gränsöverskridande insolvenser inom EU hanteras av den internationella privat- och processrätten och mer specifikt av EU:s internationella insolvensrätt. Inom dessa områden utgör bestämmelserna om internationell domsrätt en grundpelare. Inom EU:s internationella insolvensrätt är det i dagsläget insolvensförordningen som tillämpas vid gränsöverskridande insolvenssituationer. Insolvensförordningens domsrättsbestämmelser har en enkel uppbyggnad, men har visat sig vara svår att tillämpa och har utvecklats av EUD i en rad viktiga avgöranden. Domsrättsbestämmelsens tillämpningsproblematik var en av orsakerna till att Kommissionen år 2012 lade fram ett förslag om att omarbeta insolvensförordningen 29, vilket resulterade i EU:s reviderade insolvensförordning 30, vilken huvudsakligen kommer att tillämpas från och med 27 juli Omarbetningen har inte inneburit att domsrättsbestämmelsens grundkoncept har ändrats, utan istället att den utveckling av insolvensförordningens bestämmelser som skett i EUD:s avgöranden konsoliderades. Två av dessa avgöranden, Eurofood-domen och Interedil-domen, är centrala för tolkningen av domsrättsbestämmelserna i insolvensförordningarna. Grundkonceptet i insolvensförordningarnas domsrättsbestämmelser är begreppet platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen i artikel 3(1), vilket är det enda kvalificerande kriteriet för att fastställa domsrätten. Begreppet är unikt inom EU-rätten och har en självständig innebörd, vilket innebär att EUD har exklusiv behörighet att tolka begreppet oberoende medlemsstaternas nationella domstolar. I litteraturen finns det en uppfattning om att det inte 29 Se COM(2012) Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl 88. Förordningen är inte bindande för eller tillämplig på Danmark. 31 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel

19 är de processuella bestämmelserna utan istället den mängd bestämmelser som återfinns i medlemsstaternas materiella rätt och som hänför sig till frågor om förmånsrätter, egendom, avtal, ansvarsskyldighet och huruvida den tillämpliga lagen ska skydda gäldenärens eller borgenärernas intressen, som utgör EU:s internationella insolvensrätts största olägenheter. 32 Dessa är givetvis viktiga frågor, men det är domsrätten som de jure spelar en avgörande roll för hur medlemsstaternas materiella rätt tillämpas eftersom presumtionen är att lagen i den medlemsstat insolvensförfaranden inleds 33 (lex fori concursus) ska vara tillämpligt på insolvensförfarandet och dess verkningar. Begreppet huvudsakliga intressen är med andra ord av central och avgörande betydelse för hela insolvensprocessen. 2.2 Grundläggande principer EU:s internationella insolvensrätt har sin grund i universalitetsprincipen och har som huvudregel att det ska inledas ett [betoning tillagd] ensamt insolvensförfarande med allmän räckvidd (huvudinsolvensförfarande), som effektivt samordnar insolvensprocessen. Huvudinsolvensförfarandet ska inkludera gäldenärens samtliga tillgångar och borgenärer, oavsett var de är belägna. 34 Universalitetsprincipen kan dock inte tillämpas fullt ut, eftersom EU:s internationella insolvensrätt måste ta hänsyn till skillnaderna i medlemsstaternas rättsordningar och vissa särskilda skyddsintressen, som till exempel lokala borgenärer. Detta försvårar användandet av ett allmängiltigt insolvensförfarande inom hela unionen och därför innehåller insolvensförordningarna bestämmelser om sekundärförfaranden. 35 Denna utformning av insolvensförordningarnas domsrättsbestämmelser kallas för modifierad universalitet och ämnar hitta en balans mellan effektivitet och skyddsintressen. 36 Sekundärförfaranden kan under vissa förutsättningar inledas i en annan medlemsstat än insolvenslandet, men är territoriellt begränsade till att endast avse egendom belägen i den medlemsstat de inleds Se Wood, Philip R., s Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel Se Bogdan, Michael, Svensk konkurs, s Se även EU:s reviderade insolvensförordning, skäl Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl 3 och Se Bogdan, Michael, Sveriges och EU:s insolvensrätt, s. 14 f. 12

20 2.3 Bakgrund EU:s internationella insolvensrätt härstammar från en lång historia av förhandlingar och diskussioner som startade under 1960-talet. Under 1990-talet var det nära att EU antog en insolvenskonvention, men det var inte förrän år 2002 som EU:s internationella insolvensrätt fick sitt egentliga genomslag när insolvensförordningen trädde i kraft. 38 EU:s reviderade insolvensförordning bygger till stor del på insolvensförordningens huvudprinciper och innehåller bestämmelser om jurisdiktion, lagval, samverkan mellan flera samtidigt pågående insolvensförfaranden samt erkännande och verkställande. Men det finns även ett antal nya och ännu oprövade bestämmelser om inrättandet av ett europeiskt insolvensregister, syntetiska förfaranden och samordnade insolvensförfaranden för medlemmar i en koncern. 39 Ett av de huvudsakliga motiven till insolvensförordningens omarbetning har sin grund i förordningens bestämmelser eller i flera fall avsaknaden av bestämmelser. 40 I det förslag som Kommissionen lade fram uppgavs att det var svårt för medlemsstaternas nationella domstolar att avgöra om den internationella domsrätten befann sig inom deras territorium eftersom begreppet gäldenärens huvudsakliga intressen inte definieras i förordningen. 41 Även fast det inom EU fanns ett stort stöd för konceptet hade det alltså inneburit stora svårigheter att tillämpa det i praktiken och det fanns ett stort behov av att tydliggöra rättsläget, vilket kom att resultera i EU:s reviderade insolvensförordning. 2.4 EU:s reviderade insolvensförordnings tillämpningsområde EU:s reviderade insolvensförordning är med sina 89 premisser och 92 artiklar mer omfattande än sin föregångare. 42 Förordningen består av sex kapitel med rubrikerna: allmänna bestämmelser, erkännande av insolvensförfaranden, sekundära insolvensförfaranden, upplysningar till borgenärer och anmälan av deras anspråk, insolvensförfaranden för 38 Se insolvensförordningen, artikel Se Bogdan, Michael, EU:s omarbetade insolvensförordning, s Se COM(2012) 744, s. 2 f. 41 Se a.a., s Se Bogdan, Michael, EU:s omarbetade insolvensförordning, s

21 medlemmar i en koncern och uppgiftsskydd. Förordningen innehåller även fyra bilagor som bland annat räknar upp vilka av medlemsstaternas nationella insolvensförfaranden som faller in under insolvensförordnigens tillämpningsområde och vem som utses som förvaltare. Artikel 1(1) 1 st. Denna förordning ska tillämpas på offentliga kollektiva förfaranden, inbegripet intermistiska förfaranden, vilka grundar sig på lagstiftning om insolvens och i vilka, för räddnings-, skuldsanerings-, omstrukturerings- eller likvidationsändamål (a) en gäldenär helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och en förvaltare utses, eller (b) en gäldenärs tillgångar och verksamhet är föremål för kontroll eller övervakning av en domstol eller på grund av lag i syfte att möjliggöra förhandling mellan gäldenären och dennes borgenärer, förutsatt att uppskjutandeförfarandet skyddar borgenärskollektivets intressen och, om ingen överenskommelse nåtts, efterföljs av ett av förfarandena i led (a) eller (b). 43 EU:s reviderade insolvensförordning definierar inte begreppet insolvens, utan tillämpas istället på vissa typer av insolvensförfaranden. Artikel 1(1) ska läsas tillsammans med artikel 2(4) som stadgar att de nationella insolvensförfaranden som uppräknas i bilaga A ska falla in under förordningens tillämpningsområde. Enligt premiss 9 är bilagan uttömmande. 44 Gemensamt för de nationella insolvensförfarandena som uppräknas i bilaga A är att de, oavsett om det rör sig om renodlade likvidations- eller rekonstruktionsförfaranden, endast kan inledas på den plats där gäldenären har sina huvudsakliga intressen. En tillämpning av EU:s reviderade insolvensförordning är utesluten när platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen ligger utanför EU. 45 När ett insolvensförfarande har inletts i enlighet med domsrättsbestämmelserna i artikel 3(1) omfattar förfarandet alla gäldenärens tillgångar och borgenärer, oavsett var i världen de befinner sig. 43 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 1(1) 1 st. 44 Se Bogdan, Michael, EU:s omarbetade insolvensförordning, s Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl 25. Se även Schmid, mål C-328/12, 21 p. 14

22 2.5 Domsrättsbestämmelserna i artikel 3(1) EU:s reviderade insolvensförordning bygger väsentligen på sina två föregångare: insolvenskonventionen och insolvensförordningen. Regelverkens domsrättsbestämmelser har samma uppbyggnad och är hierarkisk designade, med ett [betoning tillagd] universellt huvudinsolvensförfarande. 46 Detta innebär att ett huvudinsolvensförfarande endast kan inledas av domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium de huvudsakliga intressena finns. Som ett resultat kan inte de övriga medlemsstaterna inleda parallella, konkurrerande huvudinsolvensförfaranden och ska erkänna och verkställa insolvensrättsliga beslut fattade av insolvenslandet. 47 Domsrättsbestämmelsernas struktur är simpel och i insolvensförordningarna återfinns begreppet huvudsakliga intressen i artikel 3(1). Tillhörande förklaringar och vägledning återfinns i insolvensförordningarnas skäl. I det följande kommer endast EU:s reviderade insolvensförordnings artikel 3(1) och dess tillhörande skäl att presenteras. Anledningen till detta är att den exakta ordalydelsen i insolvensförordningens artikel 3(1) och skäl 13 återfinns i EU:s reviderade insolvensförordnings artikel 3(1). För att tydligt illustrera de ändringar omarbetningen medfört har den text som utgör nyheter i EU:s reviderade insolvensförordning kursiverats. Artikel 3(1) 1 st. Domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns, har behörighet att inleda ett insolvensförfarande (nedan kallat huvudinsolvensförfarande). Platsen för de huvudsakliga intressena ska vara den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man. 48 I insolvensförordningen definierades aldrig begreppet huvudsakliga intressen, men förklaringen i skäl 13 som lyder [p]latsen för de huvudsakliga intressena bör vara den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man 46 Se Fletcher, Ian, s Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s. 183 f. Se även EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 19. Se även Gdynia, mål C-444/07, 47 p. 48 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 3(1) 1 st. 15

23 har haft principiell betydelse för begreppets tolkning och har flyttats till artikel 3(1) 1 st andra meningen i EU:s reviderade insolvensförordning. Det kan te sig vara en liten förändring, men definitionen har genom denna ändring fått status som bindande unionsrätt. Motivet bakom ändringen kan återfinnas i behovet av att definiera 49 och tydliggöra begreppet huvudsakliga intressen och i den betydelsefulla och vägledande roll skäl 13 har fått av EUD för fastställandet av de huvudsakliga intressena. 50 Insolvensförordningarnas domsrättsbestämmelser har en lång historia bakom sig av diskussioner och överväganden. Det tidigare valet att placera definitionen i skälen motiverades av att lagstiftaren dels ville säkerställa att medlemsstaternas nationella domstolar definierade de huvudsakliga intressena på rätt sätt, dels ville ha en allmänt hållen ordalydelse i själva domsrättsbestämmelsen. 51 Att definitionen sedan dess har kommit att få en central roll för tolkningen av begreppet huvudsakliga intressen får genom ändringen anses etablerat och erkänt. Den semantiska innebörden av att ordet bör har ersatts med ska innebär att de huvudsakliga intressena ovillkorligen ska korrespondera med den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man, vilket även framgår av EUD:s fasta rättspraxis. Det är en normativ bestämmelse med en öppen hållning eftersom det inte tydliggörs hur bedömningen ska ske eller vilka faktorer som är av betydelse. Den engelska översättningen av artikel 3(1) 1 st andra meningen lyder [t]he centre of main interests shall be the place where the debtor conducts the administration of its interests on a regular basis and [betoning tillagd] which is ascertainable by third parties. Enligt Bob Wessels delar ordet och mellan platsen för de huvudsakliga intressena och fastställbarheten för tredje man in meningen i två kumulativa rekvisit. Den svenska översättning som använts vid författandet av denna uppsats bör tolkas på samma sätt eftersom insolvensförordningarna ska tillämpas enhetligt i alla medlemsstaterna Se avsnitt Se COM(2012) 744, s Se Virgós & Garcimartín, s. 39, 48 p. 52 Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s

24 Skäl 28. Vid bedömningen av huruvida platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen är fastställbar för tredje man, bör man ta särskild hänsyn till borgenärerna och deras uppfattning om var en gäldenär förvaltar sina intressen. Detta kan, om platsen för de huvudsakliga intressena ändras, innebära att borgenärerna vid lämplig tidpunkt måste informeras om den nya plats där gäldenären bedriver sin verksamhet, till exempel genom att adressförändringen påpekas i affärskorrespondens eller genom att den nya platsen offentliggörs på andra lämpliga sätt. 53 I skäl 28 i EU:s reviderade insolvensförordning kan medlemsstaternas nationella domstolar finna vägledning i hur de ska tolka de huvudsakliga intressena och anknytningsfaktorn fastställbar för tredje man. Skälet behandlar även den situation när platsen för de huvudsakliga intressena flyttas. 54 EU:s reviderade insolvensförordning är ännu oprövad och det går därför inte att med säkerhet säga hur dess bestämmelser och skäl kommer att tolkas. Ponera dock att det uppkommer en situation där platsen för de huvudsakliga intressena har flyttats och det uppstår en fråga om vilken plats som får anses vara fastställbar för tredje man, den gamla eller den nya? I den situationen kan domstolen finna vägledning i att den nya platsen för det första ska offentliggöras borgenärerna och för det andra ska ha offentliggjorts vid en lämplig tidpunkt. Hur ett bolag offentliggör sina huvudsakliga intressen på andra lämpliga sätt och vad som får anses vara en lämplig tidpunkt återstår dock att se. Artikel 3(1) 2 st. För bolag och andra juridiska personer ska sätet anses vara platsen för de huvudsakliga intressena, om inte annat visas. Den presumtionen gäller endast om sätet inte har flyttats till en annan medlemsstat inom en tremånadersperiod före ansökan om att ett insolvensförfarande ska inledas. 55 Domsrättsbestämmelsernas systematik är relativt enkel, men kan te sig komplicerad och svårförstådd. Utgångspunkten är att platsen för de huvudsakliga intressena grundar den internationella domsrätten, men den bedömningen föregås av en presumtion. En gäldenär kan endast ha sina huvudsakliga intressen på en geografisk plats och för bolag och andra juridiska 53 Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl Se infra. 55 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 3(1) 2 st. 17

25 personer presumeras detta vara bolagets registrerade säte 56, så länge inget annat visas. Presumtionen utgör dock ingen garanti för att ett huvudinsolvensförfarande kan inledas i medlemsstaten där bolagets säte finns; för om en medlemsstats domstolar finner det visat att gäldenären har sin verkliga anknytning till en annan medlemsstat bryts presumtionen. I insolvensförordningarna ges ingen definition av ett bolags säte, utan det fastställs enligt medlemsstaternas nationella rätt. Forum shopping är ett begrepp som innebär att parter på den inre marknaden överför tillgångar från en medlemsstat till en annan eller väljer jurisdiktion för att få en förmånligare rättslig ställning till skada för borgenärskollektivet. 57 Som ett uttalat motiv ska EU:s reviderade insolvensförordning motverka denna typ av missbruk. 58 Innan omarbetningen av insolvensförordningen fanns det inte några handfasta bestämmelser som preventivt reglerade forum shopping, men på inrådan av bland annat Europaparlamentet så infördes tremånadersregeln i artikel 3(1) andra stycket. 59 Skäl 30. Det bör därför vara möjligt att bryta presumtionen att sätet [ ] är platsen för de huvudsakliga intressena och den behöriga domstolen i en medlemsstat bör göra en noggrann bedömning av om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen faktiskt finns i den medlemsstaten. I fråga om [bolag] bör det vara möjligt att bryta denna presumtion om [bolagets] huvudkontor är beläget i en annan medlemsstat än den där det har sitt säte, och när en övergripande bedömning av alla relevanta faktorer på ett sätt som kan fastställas av tredje part visar att centrum för företagets ledning och övervakning samt för tillvaratagande av företagets intressen finns i denna andra medlemsstat. 60 Skäl 30 sammanfattar domsrättsbestämmelsernas komplexitet. Även fast bestämmelserna har sin utgångspunkt i presumtionen till fördel för bolagets säte går det inte att anta att ett bolag med sitt säte i en medlemsstat i alla fall skulle bli föremål för ett insolvensförfarande där. Medlemsstaternas domstolar ska ex officio pröva sin egen behörighet enligt artikel 3(1) och i 56 Skillnaden på faktiskt och stadgeenligt säte är att det stadgeenliga sätet är platsen där ett bolag är inregistrerat eller bildat, medan det faktiska säte är platsen där bolaget har sitt säte eller bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Se Severinsson, Daniel, s. 71 f. 57 Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl Se resolution om insolvensförfaranden, punkt Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl 30. Se även Interedil, mål C-396/09, punkterna

26 varje fall det är fråga om ett gränsöverskridande insolvensförfarande mellan två medlemsstater måste medlemsstaternas nationella domstolar ställa sig frågan: Har vi internationell domsrätt i enlighet med insolvensförordningen för att kunna inleda ett huvudinsolvensförfarande? Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 4(1). 19

27 3 SÄRSKILT OM TOLKNINGEN AV ARTIKEL 3(1) 3.1 Inledning Utgångspunkten för denna uppsats är fastställandet av begreppet huvudsakliga intressen i EU:s reviderade insolvensförordning. I det föregående kapitlet har domsrättsbestämmelserna i artikel 3(1) i EU:s reviderade insolvensförordnings presenterats grundligt och i de följande kapitlen är därför avsikten att göra en fördjupad undersökning av bestämmelserna, som de presenterats supra, tillsammans med det övriga materialet. 3.2 Platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen Det framgår av EUD:s fasta rättspraxis att begreppet huvudsakliga intressen 62 ska inneha en autonom innebörd. Begreppet ska således tolkas enhetligt och oberoende av medlemsstaternas nationella lagstiftning. 63 De huvudsakliga intressena som det avgörande kriteriet för att fastställa den internationella domsrätten motiveras av att insolvensförfaranden ska behandlas av domstolarna i den medlemsstat till vilken gäldenären har en verklig anknytning [betoning tillagd]. Begreppet ämnar reflektera den centrala punkten för gäldenärens ekonomiska verksamhet och förutsätter att det finns någon form av institutionell närvaro 64 på den platsen. 65 I generaladvokatens förslag till avgörande i Eurofood-domen motiverades de huvudsakliga intressena som det avgörande anknytningskriteriet vid fastställandet av den 62 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 3(1) 1 st första meningen. Det är artikel 3(1) i insolvensförordningen som tolkats i EUD:s avgöranden, men regelverkens bestämmelser har samma ordalydelse. I den följande framställningen är det endast EU:s reviderade insolvensförordnings domsrättsbestämmelser som kommer att diskuteras. 63 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt 31. Se även Interedil, mål C-396/09, punkterna 43 och 44 där domstolens resonemang befästes Vad närmare bestämt gäller begreppet platsen där de huvudsakliga intressen finns i den mening som avses i artikel 3.1 i förordningen, slog domstolen i punkt 31 i domen i det ovan nämnda målet Eurofood IFSC fast att det är ett begrepp som är specifikt för förordningen och därför har en autonom innebörd och ska tolkas enhetligt och oberoende av nationell lagstiftning. [ ] Begreppet platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns, i den mening som avses i artikel 3.1 i förordningen, ska tolkas utifrån unionsrätten. 64 Se Virgós & Garcimartín, s. 37, 46 p. 65 Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s

28 internationella domsrätten med behovet av att få fram ett test vars främsta kännetecken är öppenhet och objektiv fastställbarhet. Dessa allmänna principer ansågs vara ändamålsenliga eftersom det är av yttersta vikt att ett bolags potentiella borgenärer i förväg vet om vilken rättsordning som kan komma att reglera en eventuell insolvens, i syfte att öka förutsebarheten ex ante. 66 Det är dessutom särskilt betydelsefullt för investerarna att de redan vid tidpunkten för investeringen vet om vilken medlemsstats domstolar som är behöriga att inleda ett insolvensförfarande. 67 Begreppet går även i linje med den internationella insolvensrätten på den globala nivån eftersom begreppet utgör det avgörande kriteriet för att fastställa den internationella domsrätten enligt UNCITRAL:s modellag 68 och det amerikanska Chapter Systematiken vid fastställandet av de huvudsakliga intressena Den semantiska innebörden av att den internationella domsrätten grundas där de huvudsakliga intressena finns [betoning tillagd], ger uttryck för begreppets vida tillämpning och mobilitet. Den vida tillämpningen kan dock skapa stora praktiska problem eftersom den kräver en extensiv undersökning av alla relevanta omständigheter och kan leda till att medlemsstaternas nationella domstolar gör olika bedömningar i liknande fall. 70 För varje enskilt bolag ska platsen för de huvudsakliga intressena fastställas med utgångspunkt i presumtionen till förmån för bolagets säte enligt artikel 3(1) 2 st. 71 Genom denna systematik ska medlemsstaternas domstolar vid fastställandet av de huvudsakliga intressena inledningsvis utgå från att de huvudsakliga intressena befinner sig på platsen för bolagets säte. Innan ett insolvensförfarande inleds måste domstolarna aktivt undersöka huruvida platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen faktiskt faller in under deras jurisdiktion. 72 Detta innebär inte att platsen för sätet måste vara registrerat inom den medlemsstat där ansökan om att inleda ett insolvensförfarande inkommer, utan i den 66 Se Mucciarelli, Federico, s Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkt Se UNCITRALS modellag. 69 Se Chapter Se Virgós & Garcimartín, s 38, 47 p. 71 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Rådets motivering, s. 56, 17 p. 21

29 situationen får domstolarna där ansökan inkommer fastställa om de huvudsakliga intressena ligger inom dess territorium. Dock alltid med utgångspunkten att de huvudsakliga intressena finns i samma medlemsstat som sätet. Det framgår av själva ordalydelsen i artikel 3(1) 2 st att presumtionen till fördel för ett bolags säte inte nödvändigtvis korresponderar med platsen för de huvudsakliga intressena. 73 Men den presumtionen bryts endast under speciella omständigheter om det framgår av omständigheter som är både objektiva och fastställbara för tredje man att det föreligger en annan faktisk situation än den som platsen för sätet anses återspegla. 74 Om det finns faktorer som ger upphov till tvivel om domstolens internationella domsrätt, bör den alltid kräva att gäldenären lämnar ytterligare bevisning till stöd för sina påståenden om platsen för de huvudsakliga intressena. Den ska också, om medlemsstaternas materiella rätt tillåter det, ge borgenärerna möjlighet att lägga fram sina åsikter. 75 Om en ansökan om att inleda ett insolvensförfarande inkommer till domstolarna i en medlemsstat inom vars territorium platsen för bolagets säte finns, kan domstolen ändå finna att den inte har behörighet eftersom medlemsstaternas domstolar alltid har en skyldighet att pröva sin behörighet ex officio. 76 Det framgår motsatsvis av EU:s reviderade insolvensförordnings ordalydelse att en domstol därmed ska förklara sig obehörig om den finner att de huvudsakliga intressena inte befinner sig inom dess territorium. 77 Enligt Wessels ska beslut angående de huvudsakliga intressena vara faktarelaterade. Men vilka faktarelaterade omständigheter som är att anse som relevanta? Tyvärr ger varken insolvensförordningarna eller EUD:s fasta rättspraxis något bra svar på frågan. I Eurofooddomen gav inte domstolen någon indikation om vilka faktorer som var relevanta för domstolens bedömning och domskälen innehöll få relevanta fakta, vilka varken motiveras eller kommenteras av EUD. 78 Enligt Michael Bogdan är det dock troligen endast ekonomiska intressen som ska tas med i bedömningen. 79 Av EUD:s fasta rättspraxis framgår det dock att alla fakta som ligger till grund för bedömningen av de huvudsakliga intressena måste vara objektiva och fastställbara för tredje man. Dessutom ska det vid bedömningen av begreppet 73 Se Burgo Group, mål C-327/13, 29 p. 74 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt 35. Se även Bogdan, Michael, EU Private International Law, s Se Rådets motivering, s. 56, 19 p. 76 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 4(1). 77 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 4(1) e contrario. 78 Se Ragan, Alexandra, s Se Bogdan, Michael, EU Private International Law, s

30 huvudsakliga intressen göras en samlad bedömning i varje enskilt fall. 80 Ett avgörande från en av medlemsstaternas domstolar som överensstämmer med detta resonemang är den engelska Daisytek-domen i vilken The High Court i Leeds slog fast att den för att fastställa de huvudsakliga intressena var tvungen att göra en avvägning av en rad olika samlade faktorer. Domstolen bedömde dels av vilken omfattning och betydelse det var att gäldenärens intressen förvaltades på en specifik plats, dels av vilken omfattning och betydelse det var att samma gäldenärs intressen även förvaltades från andra platser som också skulle kunna anses vara platsen för de huvudsakliga intressena. 81 Domstolen ansåg att denna avvägning alltid ska göras, oavsett om de olika platserna har sin grund i presumtionen till fördel för bolagets säte eller i andra anknytningsfaktorer Särskilt om artikel 3(1) 1 st andra meningen Meningen platsen för de huvudsakliga intressena ska vara den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man begränsar räckvidden av och definierar begreppet huvudsakliga intressen. 83 Legaldefinitionen har sin grund i Virgós- Schmit-rapporten i vilken författarna förklarar att [k]onceptet huvudsakliga intressen måste tolkas som platsen där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som är fastställbart för tredje man [författarens översättning]. 84 Författarna skriver också att eftersom ett bolags insolvens är en förutsägbar risk, är det viktigt att den internationella domsrätten fastställs på en plats som gäldenärens borgenärer känner till. Frågan om den internationella domsrätten är i sin tur en juridisk risk 85 vilket en gäldenärs borgenärer också måste ta med i sina beräkningar. 86 Enligt Bob Wessels innehåller definitionen därför både en ekonomisk och en juridisk dimension Se förslag till avgörande i Interedil, mål C-396/09, punkt Se Daisytek, Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Virgós-Schmit-rapporten, s. 51, 75 p. 85 I Virgós-Schmit-rapporten förklarar inte författarna vad de juridiska riskerna innefattar, men de utgörs rimligen av lagvalsfrågan eftersom den är direkt kopplad till domsrätten. 86 Se Virgós-Schmit-rapporten, s. 51, 75 p. 87 Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s. 183 f. 23

31 3.4.1 Faktorerna ska vara objektiva och fastställbara för tredje man Det följer av EUD:s fasta praxis att insolvensförordningens formuleringen den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen och är fastställbar för tredje man är vägledande för definitionen av begreppet huvudsakliga intressen. 88 EUD har genom denna definition fastställt att de huvudsakliga intressena ska fastställas utifrån kriterier som är objektiva och fastställbara för tredje man. 89 De objektiva och fastställbara kriterierna är uppfyllda när tredje man har kunnat få kännedom om de konkreta omständigheter som beaktas för att fastställa de huvudsakliga intressena. För att tredje man ska kunna få kännedom om omständigheterna ska de vara offentliggjorda eller i varje fall tillräckligt transparanta för att det ska vara möjligt att få kännedom om dem. 90 Viktigt att notera är att det inte räcker att faktorer är att betrakta som objektiva utan de måste även betraktas som fastställbara, vilket innebär att faktorerna bedöms i två steg. 91 I litteraturen har framhållits att formuleringen ger upphov till en rad frågor, men indikerar att begreppets anknytningsfaktorer ska utgöras av ett test där faktorer som transparens och objektivt fastställande dominerar. Vid fastställandet anser Moss, Fletcher och Isaacs att det är systematiska faktorer, som företagets systematiska ledning och organisation, som ska tas med i bedömningen. 92 De anser att om dessa faktorer ligger till grund för fastställandet av de huvudsakliga intressena borde det bli omöjligt för gäldenären att organisera sin verksamhet på ett sätt som är ämnat att dölja den verkliga platsen för de huvudsakliga intressena där gäldenärens intressen systematiskt förvaltas. Det framförs vidare att det alltså är ett företags funktionella verksamhet, snarare än formella kriterier (substans över form) som till exempel sätet eller var bolaget bildats, som utgör de kriterier som används för att bestämma insolvensförordningens tillämpning och grunda internationell domsrätt. 93 Denna uppfattning stöds av Europaparlamentet som anser att definitionen bör ta hänsyn till kännetecken såsom till exempel externt märkbar avveckling av företagets huvudsakliga verksamhet, tillgångarnas 88 Se Interedil, mål C-396/09, punkt 47. Se även Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Interedil, mål C-396/09, punkt Se Interedil, mål C-396/09, punkt Se Moss, Fletcher & Isaacs, s. 46, 3.11 p. Stycket lyder This should enable parties who have dealings with a debtor to found their expectations on the reasonable conclusion to be drawn from systematic conduct of arrangements for which the debtor is responsible.. 93 Se Moss, Fletcher & Isaacs, s. 45 f. 24

32 lokalisering, centrum för den operativa verksamheten eller produktionsverksamheten och de anställdas arbetsplats. 94 (i) Särskilt om tredje man Av Virgós-Schmit-rapporten följer att definitionen fastställbarhet för tredje man motiveras av att ett bolags potentiella insolvens utgör en framtida risk för dess potentiella borgenärer. I och med denna risk är det viktigt att den internationella domsrätten baseras på en plats som är känd för gäldenärens borgenärer. 95 Enligt Bob Wessels är meningen på ett sätt som kan fastställas av tredje man ett uttryck för hur gäldenären vanligtvis visar upp sig för omvärlden. För bolag blir meningen synonym med hur bolaget visar upp sig för marknaden. 96 Det är därtill avgörande att det rör sig om hur en ensam gäldenär visar upp sig för tredje man. 97 Men vem är den tredje man som avses? I Daisytek-domen fastslog The High Court i Leeds att de viktigaste tredje parterna utgörs av gäldenärens potentiella borgenärer. 98 På grund av valet av begreppet tredje man kan det dock även vara andra fysiska eller juridiska personer, som berörs av ett rättsförhållande men som inte är part av det. I Daisytek-domen utvecklade domstolen sitt resonemang ytterligare genom att fastslå att olika borgenärer kan vara olika betydelsefulla för olika typer av bolag, som exempel nämns ett grossistbolags investerare eller leverantörer. 99 I målet ansåg den större majoriteten av de potentiella och mer betydelsefulla borgenärerna att en plats särskilt urskilde sig som platsen där bolaget förvaltades och domstolen ansåg att det utgjorde det relevanta kriteriet för att fastställa de huvudsakliga intressena. 100 Den engelska domstolen gjorde i och med detta en subjektiv bedömning av platsen för de huvudsakliga intressena, vilket inte motsvarar sig den ursprungliga avsikten i Virgós-Schmit-rapporten eller den utveckling som senare skedde genom EUD:s avgöranden 101. Enligt dessa rättskällor ska bedömningen grunda sig på objektiv faktorer fastställbara för tredje man, vilken rimligtvis skulle innefatta hela borgenärskollektivet utan någon inbördes ordning 102. Virgós och Garcimartín menar att det 94 Se resolution om insolvensförfaranden, punkt Se Virgós-Schmit-rapporten, s Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Daisytek, Se Daisytek, Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s Se Eurofood, mål C-341/ Se BenQ, Bolag i samma koncern kan inte anses som tredje män vid bedömningen av var de huvudsakliga intressena är lokaliserade. 25

33 framgår av EU:s reviderade insolvensförordnings systematik att förordningen ska tillämpas på alla typer av borgenärer och tredje män eftersom den inte gör någon skillnad på varken gäldenärens art eller struktur. 103 I EUD:s fasta rättspraxis används definitionen tredje man utan någon närmre specificering. Den enda gången som tredje man särskilt specificeras är i Interedil-domen där EUD fastslår att kraven på objektivitet och fastställbarhet är uppfyllda när [t]redje man, det vill säga bland annat bolagets borgenärer fått kännedom om de konkreta omständigheter som beaktas vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. 104 Av skäl 28 i EU:s reviderade insolvensförordning framgår endast att det vid bedömningen av huruvida platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen är fastställbara för tredje man, bör tas särskild hänsyn till borgenärerna och deras uppfattning om var en gäldenär förvaltar sina intressen Särskilt om ett bolags säte För bolag ska dess registrerade (formella) säte anses vara platsen där de huvudsakliga intressena finns, om inte annat visas. 106 Presumtionen till fördel för bolagets säte är en central anknytningsfaktor för de huvudsakliga intressena. På grund av skillnaderna i medlemsstaternas rättsordningar 107 kan bolag bildas och registreras på olika sätt och inom EU finns det stora skillnader mellan hur och var olika bolag väljer att lägga sina säten. I praktiken innebär det i vissa fall att bolagets registrering, säte och huvudkontor finnas på olika platser vilket kan skapa problem vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. 108 Virgós och Garcimartín förklarar att begreppet huvudsakliga intressen har sin historiska och teoretiska bakgrund i Sitztheorie, principen om det faktiska sätet [författarens översättning]. Begreppet uppfanns eftersom det eftersöktes ett objektivt kriterium som skulle avslöja den verkliga kopplingen mellan ett bolag och en stat. 109 Det kriterium som man ansåg bäst korresponderade med den verkliga platsen var platsen för gäldenärens centrala förvaltning, 103 Se Virgós & Garcimartín, s 38, 47 p. 104 Se Interedil, mål C-396/09, punkt Se Rådets motivering, s. 56, 17 p. 106 Se EU:s reviderade insolvensförordning, artikel 3(1) 2 st. 107 För försök till bolagsrättslig harmonisering, se bland annat SE-förordningen. Se även FEUF artiklarna Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s. 184 f. Enligt engelsk rätt är det till exempel vanligt att sätet och huvudkontoret läggs i olika medlemsstater. 109 Likt insolvensförordningarnas grundidé. 26

34 vilken bedömdes utgöras av bolagets huvudkontor. Enligt Virgós och Garcimartín författades insolvensförordningen med hänsyn till både begreppet huvudsakliga intressen och gäldenärens centrala förvaltning. 110 De huvudsakliga intressena är utgångspunkten, men platsen där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen är en definition som i alla högsta grad liknar begreppet gäldenärens centrala förvaltning och i Virgós-Schmit-rapporten fastslår författarna att platsen för sätet vanligtvis korresponderar med gäldenärens huvudkontor. 111 I praktiken har sätets och huvudkontorets roll gett upphov till en rad diskussioner kring hur de huvudsakliga intressena ska fastställas. I Eurofood-domen så argumenterade ena parten för att sätet vid gränsöverskridande handel oftast väljs av skattemässiga- och lagstiftningsskäl och därför saknar ett verkligt samband med den plats där uppgifter som ankommer ett huvudkontor faktiskt utförs. 112 Denna uppfattning bedömdes vara både rimlig och övertygande. 113 Med utgångspunkt i de ovanstående resonemangen och i att fastställandet av de huvudsakliga intressena ska fastställas där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som är fastställbart för tredje man har valet av sätet som presumtion fått utstå kritik för att den inte är förenlig med legaldefinitionens ändamål. 114 Ett bakomliggande skäl till valet av sätet som presumtion är att det ut processuell synvinkel är det lättare att föra bevisning kring formella kriterier, som det registrerade sätet, än faktiska kriterier som till exempel gäldenärens huvudkontor. 115 Dessutom blir en medlemsstats domstol, om den inleder ett insolvensförfarande i samma medlemsstat där gäldenären har sitt registrerade säte, behörig att tillämpa både sin insolvens- och bolagsrättsliga lagstiftning. Enligt Mucciarelli är detta förenligt med den starka kopplingen som finns mellan dessa två rättsområden. 116 Utöver detta finns det även ett unisont stöd för presumtionen till fördel för sätet i andra internationella insolvensrättsliga instrument. Det amerikanska Chapter 15 och UNCITRAL:s modellag har sina utgångspunkter i både begreppet huvudsakliga intressena presumtionen till fördel för 110 Se Virgós & Garcimartín, s. 37 f. 111 Se Virgós-Schmit-rapporten, s. 52, 75 p. När det gäller bolag, presumerar konventionen, att så länge det inte motbevisas, är platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen platsen för gäldenärens säte. Den platsen korresponderar vanligtvis med gäldenärens huvudkontor [författarens översättning]. 112 Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkt Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkt 112. Argumenten ansågs som rimliga och övertygande, men hjälpte inte till att besvara tolkningsfrågorna. Målet gällde relationen mellan två fristående juridiska personer, men argumenten bör trots detta kunna tillämpas på en situation när ett ensamt bolag har sitt säte och sitt huvudkontor i två olika medlemsstater. 114 Se Duursma-Kepplinger, artikel 12, 23 p. Se även Mucciarelli, Federico, s Se Virgós & Garcimartín, s Se Mucciarelli, Federico, s

35 bolagets säte. 117 Även professor Wessels ställer sig positiv 118 till presumtionen till fördel för bolagets säte och har tolkat ordalydelsen [n]är det gäller bolag, presumerar konventionen, att så länge det inte motbevisas, är platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen platsen för gäldenärens säte i Virgós-Schmit-rapporten 119 som att presumtionen utgör en regel som undanröjer tvivel om var platsen för de huvudsakliga intressena finns och ökar förutsebarheten. 120 Presumtionen om att de huvudsakliga intressena korresponderar med bolagets säte tjänar, enligt Mucciarelli, endast sitt syfte med att öka förutsebarheten om det är inga eller små avvikelser mellan platsen för sätet och platsen för de huvudsakliga intressena och om det är omöjligt eller extremt svårt att flytta platsen för bolagets säte till en annan medlemsstat. 121 Efter Centros-domen får ett bolag ha sitt säte och sin huvudsakliga verksamhet i olika medlemsstater. 122 Ett bolag kan därför placera sätet på en plats enbart av juridiska skäl, men utöva sin huvudsakliga verksamhet i en annan Se Ragan, Alexandra, s. 132 f. 118 Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s Se Virgós-Schmit-rapporten, s. 52, 75 p 120 Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s185. Insolvensförordningarna ger inga svar på vilken part som bär bevisbördan eller vad bevisen ska bestå av för att presumtionen ska brytas. Bevisbördan torde dock ligga på den part som motsäger presumtionen och hävdar att platsen för de huvudsakliga intressena finns på en annan plats än platsen för bolagets säte. 121 Se Mucciarelli, Federico, s Se Centros, mål C-212/97, 30 p. 123 I dessa fall borde enligt insolvensförordningarnas systematik de huvudsakliga intressena finnas i den medlemsstat där bolaget har sin huvudsakliga verksamhet, så länge dess omständigheter är fastställbara för tredje man. 28

36 4 NÄR BRYTS PRESUMTIONEN TILL FÖRDEL FÖR BOLAGETS SÄTE? 4.1 Inledning När ett bolag bedriver sin verksamhet i den medlemsstat där sätet är beläget, är det enkelt att fastställa platsen för de huvudsakliga intressena. De båda platserna sammanfaller och presumtionen bryts som huvudregel inte. Fastställandet blir endast problematisk i de fall när platsen för bolagets säte inte kan anses sammanfalla med platsen för de huvudsakliga intressena. Det blir då upp till medlemsstaternas nationella domstolar att bedöma huruvida presumtionen kan brytas och ifall de huvudsakliga intressena ska fastställas på en annan plats Vilka omständigheter kan bryta presumtionen? Enligt artikel 3(1) 1 st andra meningen och EUD:s fasta rättspraxis kan medlemsstaternas domstolar bryta presumtionen till förmån för bolagets säte genom faktorer som är objektiva och fastställbara för tredje man. Enligt EUD:s fasta rättspraxis är dock presumtionen stark och kan endast brytas om en samlad bedömning av de specifika omständigheter visar att situationen de facto är en annan än vad placeringen av sätet ger en bild av. 125 Detta är ett högt beviskrav som innebär att medlemsstaternas nationella domstolar för att kunna bryta presumtionen måste vara fullt övertygade om att de huvudsakliga intressena finns på en annan plats än sätet Insolvensförordningarna ger inga svar på vilken part som bär bevisbördan eller vad bevisen ska bestå av för att presumtionen ska brytas. Bevisbördan torde dock ligga på den part som motsäger presumtionen och hävdar att platsen för de huvudsakliga intressena finns på en annan plats än platsen för bolagets säte. 125 Se Interedil, mål C-396/09, punkt Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s

37 Omständigheterna ska som ovan anfört vara objektiva och fastställbara tredje man. Som exempel på sådana faktorer har EUD nämnt de samtliga orter där gäldenären utövar ekonomisk verksamhet och där det har tillgångar. 127 I Interedil-domen ansågs omständigheterna att det insolventa bolagets fastigheter var belägna i en medlemsstat, att det fanns ett anknytande hyresavtal angående två hotellanläggningar och ett avtal med en bank betraktades som sådana objektiva faktorer. De fick även anses vara fastställbara för tredje man, då uppgifterna lär ha varit offentliga. Men enbart att omständigheter är att betrakta som objektiva faktorer är inte [betoning tillagd] tillräckligt för att bryta presumtionen i artikel 3(1). Presumtionen bryts endast om det framgår av en samlad bedömning av alla de relevanta omständigheterna i ett mål att bolagets intressen de facto förvaltas från en plats där det inte har sitt säte. 128 När platsen som presumtionen till förmån för sätet är fiktiv, på grund av att det till exempel enbart valts av skattemässiga eller juridiska skäl, har EUD fastslagit att presumtionen enkelt kan brytas. I Eurofood-domen valdes ett brevlådeföretag som exempel Bolagets huvudkontor Enligt skäl 30 i EU:s reviderade insolvensförordning bör det vara möjligt att bryta presumtionen om bolagets huvudkontor finns i en annan medlemsstat än där bolaget har sitt säte. Därtill ska det göras en övergripande bedömning av alla relevanta faktorer på ett sätt som kan fastställas av tredje part visar att centrum för företagets ledning och övervakning samt för tillvaratagande av företagets intressen finns i medlemsstaten där bolaget har sitt huvudkontor. Detta följer av EUD:s fasta rättspraxis 130 som stadgat att det enligt insolvensförordningens systematik saknar betydelse på vilken plats bolagets tillgångar eller driftställen finns när huvudkontor befinner sig på samma ställe som sätet. I Interedil-domen likställs huvudkontoret med den plats där bolagets ledning befinner sig, styr bolagets verksamhet och uppträder utåt. Presumtionen till förmån för bolagets säte har vidare som ursprunglig avsikt att platsen där huvudkontoret är beläget ska fastställas som den plats som 127 Se Interedil, mål C-396/09, punkt Se Interedil, mål C-396/09, punkt 53. Se även Rastelli, mål C-191/10, punkt Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Interedil, mål C-396/09, punkterna 48, 50 och 52. I Interedil-domen gör EUD även en direkt hänvisning till punkterna 69 och 70 i generaladvokatens förslag till avgörande. 30

38 tredje man kan uppfatta som anknytningspunkt, vilket framgår av Virgós-Schmit-rapporten. EUD har med bakgrund av detta fastslagit att för en situation när huvudkontoret de facto är beläget på samma plats som bolagets säte är det redan från början uteslutet att bryta presumtionen och förlägga gäldenärens huvudsakliga intressen på någon annan plats. 131 Enligt den tolkningen är det alltså inte aktuellt att bryta presumtionen förrän huvudkontoret, ur tredje mans perspektiv, inte finns på samma plats som bolagets säte. Först om huvudkontoret och sätet befinner sig på olika blir det aktuellt att ta hänsyn till var bolaget har sina tillgångar eller driftställen eller var dess verksamhet bedrivs. Dessutom fordrar artikel 3(1) 1 st andra meningen att ytterligare objektiva faktorer måste tas i beaktan och det ska göras en samlad bedömning i varje enskilt fall Särskilt om bolagen i en koncern Ett av huvudproblemen i Eurofood-domen och med insolvensförordningen i stort är att det saknas bestämmelser som reglerar koncerner. 133 Av EUD:s fasta rättspraxis följer att varje gäldenär är en egen fristående juridisk person och har en egen specifik plats för sina huvudsakliga intressen, enligt det system som införts genom insolvensförordningen. 134 Denna bestämmelse innebär att medlemsstaternas domstolar vid fastställandet av de huvudsakliga intressena ska utgå från att varje enskilt bolag i en koncern har sina egna huvudsakliga intressen vid platsen för bolagets registrerade säte. Medlemsstaternas domstolar får sedan göra en helhetsbedömning av de faktorer som talar för att presumtionen kan brytas, i enlighet med förordningens sedvanliga systematik. 131 Se Interedil, mål C-396/09, punkt 50. Se även förslag till avgörande i Interedil, mål C-396/09, punkt Se förslag till avgörande i Interedil, mål C-396/09, punkt Se EU:s reviderade insolvensförordning, kapitel V. I EU:s reviderade insolvensförordning finns det gällande insolvensförfaranden för medlemmarna i en koncern möjlighet för samarbete och kommunikation mellan bland annat förvaltare och domstolar. Dessa regler kommer dock inte att beröras ytterligare i denna framställning och varje enskilt bolag betraktas enligt EU:s reviderade insolvensförordning fortfarande som en fristående juridisk person. 134 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt

39 4.3.1 Kontroll- och ledningstestet 135 I Eurofood-domen fastslog EUD att endast det faktum att ett bolags ekonomiska val kan eller faktiskt kontrolleras av ett moderbolag i en annan medlemsstat inte räcker för att bryta presumtionen i artikel 3(1) 2 st. 136 I målet förespråkade den ena parten vad som i litteraturen har omnämnts som kontroll- och ledningstestet. EUD kommenterade i sitt avgörande inte varför faktorer som innefattades av moderbolagets kontroll inte kunde bryta presumtionen, men generaladvokaten presenterade dock en utförlig analys som redogörs infra. I Eurofood-domen gällde huvudfrågan relationen mellan ett moder- och dotterbolag. Dotterbolaget Eurofood hade sitt säte i Irland, men var ett helägt dotterbolag till ett italienskt bolag Parmalat med säte i Italien. Eurofood förvaltade sina intressen på ett sätt som var fastställbart för tredje man och dessutom kontinuerligt och helt i överensstämmelse med dess egen företagsidentitet i den medlemsstat där det hade sitt säte. Moderbolaget Parmalat innehade dock en ställning som, på grund av sitt aktieinnehav och sin befogenhet att utse företagsledningen, gjorde att den kunde utöva och faktiskt också utövade kontroll över dotterbolagets verksamhet. Den italienska regeringen och förvaltaren ansåg att moderbolagets utövande av kontroll över dotterbolaget var synonymt med uppgifter som vanligtvis utförs av ett huvudkontor och i och med den särställning huvudkontoret har genom Virgós-Schmitrapporten ansåg den italienska parterna därför att presumtionen till förmån för bolagets säte skulle brytas. 137 Den omständigheten att moderbolaget på grund av sitt aktieinnehav och befogenhet att utse företagsledningen intog en ställning som gjorde att den kunde utöva och de facto också utövade kontroll över dotterbolagets verksamhet 138 uppfyllde inte de krav på öppenhet och fastställbarhet som framställs genom insolvensförordningen. Dessutom utgjorde den omständigheten att moderbolaget, genom dessa faktorer, intog en ställning som möjliggjorde för den att kontrollera dotterbolagets verksamhet inget bevis på att bolaget faktiskt [betoning tillagd] kontrollerade dotterbolagets verksamhet. Men även om moderbolaget objektivt sett 135 Författarens översättning av det engelska begreppet command and control. 136 Se Ragan, Alexandra, s Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkt Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, tolkningsfråga 4 c). 32

40 faktiskt kontrollerade dotterbolagets verksamhet så måste dessa omständigheter kunna vara enkelt fastställbart för tredje man. 139 I målet argumenterade den ena parten för att moderbolagets kontroll kunde anses utgöra den förvaltning som avses i definitionen platsen bör motsvara den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar [betoning tillagd] sina intressen. Generaladvokaten ansåg att den uppfattningen inte hade stöd i insolvensförordningen eftersom det inte framgår av ordalydelsen vilka beståndsdelar som ska anses utgöra förvaltning Särskilt om medlemsstaternas nationella domstolar Medlemsstaternas nationella domstolar har nekat jurisdiktion vid ett antal tillfällen och har, i strid med Eurofood-domen, tenderat att behandla en koncern som en helhet. 141 I Eurotunneldomen ansåg de franska domstolarna att de var behöriga att inleda insolvensförfaranden innefattade hela 17 olika bolag, varav flera hade sitt säte i andra medlemsländer än Frankrike. De franska domstolarna grundade sin internationella domsrätt på faktorer som att koncernens gemensamma styrelse sammanträdde i Frankrike, att koncernens ekonomiska beslut, bokföringen och rekonstruktionsförhandlingarna skedde i Frankrike och att ordföranden för majoriteten av bolagen i gruppen var fransk medborgare med fransk hemvist. 142 Som andra faktorer medlemsstaternas nationella domstolar har använt för att fastställa de huvudsakliga intressena kan nämnas: moderbolagets lokalisering 143, platsen för de strategiska och ekonomiska besluten avseende en koncern, vd:ns hemvist, driftchefens hemvist och arbetsplats, vilken börs bolagen var noterade på, vilken aktiekurs borgenärerna följde 144 och platsen för de anställdas arbetsplats Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkterna Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkt Se McCormack, Gerard, s Se Eurotunnel, Se Belvédère, Se Lennox Holdings, Se Henzon,

41 4.4 Särskilt om forum shopping Med sin grund i FEUF och den fria etableringsrätten har bolag en rättighet att flytta platsen för sitt säte, med baksidan att det möjliggör forum shopping om presumtionen om platsen för de huvudsakliga intressena obehindrat kan flyttas. Själva begreppet huvudsakliga intressen är designat att förhindra forum shopping, men har blivit kritiserat för att inte uppnå sitt ändamål. 146 I praktiken kan det vara svårt att avgöra om en ändring av sätet utgör forum shopping eller ej eftersom det i många fall kan gynna vissa av gäldenärens borgenärer samtidigt som det missgynnar andra. 147 Ringe skriver i en artikel att medlemsstaternas nationella domstolar generellt sett har varit villiga att acceptera att platsen för en gäldenärs säte flyttas, förutsatt att de huvudsakliga intressena följer med ändringen. Det har däremot inte ansetts acceptabelt att ett bolag flyttar platsen för sätet efter att en ansökan om att inleda insolvensförfaranden har inkommit Sammanfattande reflektioner Genom EUD:s fasta rättspraxis står det klart att de huvudsakliga intressena ska ha en självständig innebörd och att de tolkas teleologiskt, med hänsyn till dess bakomliggande syfte och ändamål. Det känns som ett klokt beslut, med tanke på begreppets svårtillämplighet. I syfte att harmonisera begreppet och för att öka rättssäkerheten och förutsebarheten i den internationella domsrättsfrågan bör EUD ha en exklusiv behörighet att tolka begreppet, så att det tillämpas enhetligt av medlemsstaternas domstolar. EUD:s fasta rättspraxis ska tolkas så att alla de relevanta faktorerna vid fastställandet av de huvudsakliga intressena sammanställs och bedöms som en helhet. Detta bör rimligen även innebära att en enskild faktor inte ensam kan fastställa att de huvudsakliga intressena finns på en plats, om de andra faktorerna pekar i en annan riktning. Helhetsbedömningen borde dock inte hindra en medlemsstats domstol från att finna att en eller flera faktorer är mer relevanta än andra. Genom EUD:s fasta rättspraxis har det även fastslagits att legaldefinitionen platsen 146 Se SWD(2012) 416, s. 20. Se även COM(2012) 744, s Se INSOL-rapporten, s Se Ringe, Wolf-Georg, s

42 för de huvudsakliga intressena ska vara den plats där gäldenären vanligtvis förvaltar sina intressen på ett sätt som kan fastställas av tredje man innebär att de faktorer som ligger till grund för fastställandet av de huvudsakliga intressena ska vara objektiva och fastställbara, ur tredje mans synvinkel. 149 Därvid har principerna om rättssäkerhet och förutsebarhet en överordnad ställning i domsrättsfrågan. Jag anser dock att det går att ifrågasätta om begreppet huvudsakliga intressen görs tydligare genom legaldefinitionen eftersom formuleringen inte ger någon handfast vägledning om vad definitionen rent konkret innefattar. Eftersom begreppet har en sådan vag definiering är det därför en rimlig utgångspunkt att ett fåtal särskilda grundsatser leder tillämpningen och tolkningen av begreppet. En otydlig definiering av begreppet huvudsakliga intressen får konsekvenser till nackdel för den enhetliga rättstillämpningen. Dels finns det en risk för att medlemsstaternas domstolar gör skönsmässiga bedömningar, dels är det varken rättssäkerhet eller förutsägbart om medlemsstaternas domstolar fattar olika beslut i liknande frågor. 150 Det är givetvis svårt att fastställa en konkret ram eller metod för problem kopplade till gränsöverskridande insolvensförfaranden, eftersom omständigheterna ofta är många, specifika och invecklade. Det är dock önskvärt att EUD i framtida avgöranden kommenterar vilka konkreta faktorer som de facto ligger till grund för att underlätta bedömningen vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. Den enda handfasta vägledning EUD har givit hittills var i Interedildomen då fastigheter, hyresavtal och ett låneavtal ansågs vara objektiva och fastställbara faktorer, ur tredje mans synvinkel. 151 Eftersom dessa faktorer torde vara offentliga ansågs de även som fastställbara. Men vad lägger en sådan tolkning för krav på bolagets borgenärer? Inkluderar bedömningen alla typer av offentliga uppgifter rörande ett bolag? Som nu kan förstås, lämnar EUD:s avgöranden rent innehållsmässigt mer att önska. När ett bolag flyttar sitt säte har lagstiftaren har lagt ett större ansvar på bolaget och dess informationsskyldighet gentemot dess borgenärer. 152 I och med att ett bolag innehar den exklusiva kompetensen att välja vart det ska flytta sätet är det proportionerligt att de på något sätt tvingas ansvara för att underrätta sina borgenärer. Angående olika borgenärsgrupper går det, med utgångspunkt i gällande rätt, inte att uttala sig om huruvida vissa typer av borgenärer ska anses vara viktigare än andra. Något som i alla fall står klart är att bedömningen 149 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl Se Interedil, mål C-396/09, punkt Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl

43 domstolen gjorde i Daisytek-domen i dagsläget varken har stöd i EU:s reviderade insolvensförordning eller EUD:s fasta rättspraxis. Förutsebarheten i domsrättsfrågan får anse vara det bakomliggande syftet till presumtionen till förmån för sätet som platsen för de huvudsakliga intressena. Alltsedan Centros-domen har medlemsstaterna kunnat bilda ett bolag i en medlemsstat och sedan bedriva hela sin verksamhet i en annan. Med detta som bakgrund, hur effektiv är egentligen presumtionen till fördel för bolagets säte? Presumtionen torde brytas i ett mycket stort antal fall där ett bolag väljer att utnyttja den fria etableringsrätten. Enligt Virgós-Schmit-rapporten korresponderar bolagets säte normalt med bolagets huvudkontor, men det är oförenligt utvecklingen i praxis. Utifrån gällande rätt tycks presumtionen till fördel för gäldenärens säte inte leva upp till de krav på förutsebarheten och rättssäkerhet som ställs i domsrättsfrågan. Med Mucciarellis uppfattning 153 och Centros-domen i åtanke tjänar presumtionen till fördel bolagets säte i sådana fall inte heller till att öka förutsebarheten eller rättssäkerheten för tredje man. Men om sätet är oförenligt med platsen dit bolaget har en verklig anknytning, varför har det då valts som presumtion? Vid en omvänd analys av kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet 154 är det registrerade sätet kanske de facto är den mest förutsebara platsen, bland annat på grund av dess bolagsrättsliga aspekter och att det endast kan finnas på en betoning tillagd] plats. Det kan även argumenteras att sätet inte endast är förutsägbart i domsrättsfrågan, utan även för tredje man 155. Men eftersom de huvudsakliga intressena ska fastställas med ledorden objektivitet och fastställbarhet torde det omfatta alla aspekter av begreppet även platsen där sätet finns. Presumtionen valdes med målsättningen att den ska återspegla platsen dit gäldenären förvaltar sina intressen och har en verklig anknytning. I denna framställning har det framgått att verkligheten är en annan. Eftersom EUD:s fasta praxis har fastslagit att presumtionen är stark samtidigt som bolag inom EU skyddas av den fria etableringsrätten, kanske det starkt borde övervägas om inte valet av presumtion snarare möjliggör forum shopping än förhindrar det. Mot bakgrund av detta bör övervägas om presumtionen till fördel för bolagets säte ska 153 Se Mucciarelli, Federico, s Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Interedil, mål C-396/09, punkt 53. Genom att uppgifter har varit offentliga har de även betraktats som fastställbara för tredje man. Om informationen om ett bolags säte är offentlig bör den även kunna betraktas som fastställbar för tredje man. 36

44 elimineras eller ersättas av en annan anknytningsfaktor som är bättre lämpad för de huvudsakliga intressenas ändamål. När ett bolag flyttar sitt säte är det ett beslut som fattas av bolaget och dess aktieägare men som direkt påverkar bolagets borgenärer om platsen för de huvudsakliga intressena också flyttas. Därför kan det anses motiverat att införa en bestämmelse som begränsar bolagets makt att självmant bestämma jurisdiktion. I syfte att förhindra forum shopping gäller inte presumtionen till förmån bolagets säte om ett bolag har flyttat sitt säte till en annan medlemsstat inom en tremånadersperiod före ansökan om att ett insolvensförfarande ska inledas. 156 Det kan dock ifrågasättas om så kort period som tre månader kommer att kunna tjäna sitt syfte. 157 När ett bolag blir insolvent sker det generellt sett inte över en natt och om ett bolag planerar att flytta sitt säte till en förmånligare jurisdiktion sker det antagligen mer än tre månader innan ansökan om att inleda ett insolvensförfarande inkommer. Hur denna bestämmelse ska tillämpas i praktiken är ännu oprövat, men baserat på ordalydelsen och insolvensförordningarnas målsättning att förhindra forum shopping bör den resultera i att medlemsstaternas nationella domstolar får fastställa de huvudsakliga intressena med utgångspunkten att presumtionen redan är bruten. Domstolarna får därvid göra en samlad bedömning av alla de relevanta omständigheterna i målet för att fastställa på vilken plats bolaget har sin närmaste anknytning, på ett sätt som är fastställbart för tredje man. 158 En omständighet som ensam aldrig är tillräcklig för att bryta presumtionen till fördel för bolagets säte gällande dotterbolag är att moderbolaget kan eller faktiskt kontrollerar dotterbolaget. För att presumtionen ska kunna brytas krävs att ytterligare omständigheter som är objektiva och fastställbara för tredje man kan visa att de huvudsakliga intressena befinner sig i samma medlemsstat som moderbolagets. Presumtionen till fördel för bolagets säte kan med andra ord brytas med hänvisning till att uppgifterna som ankommer på ett huvudkontor utförs av ett moderbolag i en annan medlemsstat, under förutsättning att det utöver denna ledning och kontroll finns ytterligare omständigheter som talar för att de huvudsakliga intressena är belägna i den medlemsstaten. Omständigheter måste därtill fastställas som är objektiva och fastställbara för tredje man. Av Eurofood-domen framgår också att det inte 156 Se EU:s reviderade insolvensförordning, skäl Jfr NSOL-rapporten, s. 43. I rapporten föreslog författarna att presumtionen skulle brytas om platsen för gäldenärens säte flyttats ett år innan ansökan om att inleda ett insolvensförfarande inkommit. 158 Vid den bedömningen kan utgångspunkten vara att de huvudsakliga intressena presumeras befinna sig på den sista platsen för bolagets huvudsakliga intressen. Se Interedil, mål C-396/09, punkt 55. Jfr Staubitz-Schreiber, mål C-1/04, punkt

45 räcker att enbart flytta det registrerade sätet till en annan medlemsstat, för vid rent fiktiva situationer kommer presumtionen att brytas. 159 Men det resonemanget torde endast kunna tillämpas när ett bolag inte bedriver någon verksamhet i den medlemsstat där bolagets säte är beläget. 160 Det rör sig i sådana fall om ett textboksexempel av forum shopping vilket knappast underlättar eller tydliggör bedömningen i situationer där ett bolag bedriver någon form av verksamhet i samma medlemsstat som sätet, men omständigheter talar för att de huvudsakliga intressena finns i en annan medlemsstat. Insolvensförordningens ordalydelse är otydlig och svårbegriplig 161 och det har beskrivits som olyckligt att begreppet huvudsakliga intressen inte definierats, med tanke på den centrala roll begreppet spelar för domsrättsfrågan. 162 Själva begreppet är inneboende problematiskt och kapabelt till att resultera i en mängd olika juridiska tolkningar. Även efter Eurofooddomen, i vilken begreppet definierades 163, så har insolvensförordningen fått utstå fortsatt kritik. 164 Eftersom omarbetningen har konsoliderat EUD:s praxis finns det därför en risk att även EU:s reviderade insolvensförordnings domsrättsbestämmelser kommer att uppfattas som odefinierade och svårtillämpliga. Många av de konkreta frågeställningar knutna till de huvudsakliga intressena som uppkom innan omarbetningen kvarstår; för vad händer till exempel om gäldenärens huvudsakliga tillgångar, affärsverksamhet, huvudkontor och platsen för bolagets säte ligger i olika medlemsstater? Vilka faktorer, ensamma eller tillsammans, grundar den internationella domsrätten? Svaren på de frågorna framgår inte tydligt av varken insolvensförordningarna eller EUD:s praxis. Avslutningsvis så lämnar därför troligtvis EU:s reviderade insolvensförordning fortfarande mer att önska. 159 Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se Eurofood, mål C-341/04, punkterna 29 och Se Bogdan, Michael, EU Private International Law, s Se Moss, Fletcher & Isaacs, s Se Eurofood, mål C-341/04, punkt Se McCormack, Gerard, s. 185 f. 38

46 5 SÄRSKILT OM VISSA ANKNYTNINGSFAKTORER 5.1 Inledning I föregående avsnitt redogjordes för och diskuterades domsrättsbestämmelsernas tolkning och tillämpning av EUD och i doktrinen. Där kunde vissa definitioner, principer, omständigheter och faktorer urskiljas som särskilt betydelsefulla vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. Vägledning i frågan om hur begreppet huvudsakliga intressen ska fastställas kan därmed hämtas ur dessa rättskällor. Den primära grundsatsen som EUD slagit fast i sin fasta rättspraxis är att faktorer och omständigheter som är objektiva och fastställbara [betoning tillagd] för tredje man är av betydelse vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. Därtill ska det tas särskild hänsyn till principerna om förutsebarhet och rättssäkerhet som är överordnade i domsrättsfrågan. Problemet med grundsatsen är att formuleringen vag och innehåller en rad olika svårtolkade element. EUD har ännu inte fastslagit vilka konkreta faktorer som ska anses ligga till grund för fastställandet av de huvudsakliga intressena. De två avgöranden som huvudsakligen har legat till grund för denna uppsats har förvisso tjänat till att klargöra rättsläget i vissa frågor, men domskälen är generellt sett ospecificerade och lämnar mer att önska. Särskilt i situationer som rör brytandet av presumtionen till förmån för bolagets säte är rättsläget fortsatt osäkert och trots de huvudsakliga intressenas självständiga innebörd har medlemsstaternas nationella domstolar i flera fall fastställt begreppet i strid med gällande praxis. I dessa situationer kvarstår frågan: vilka faktorer ska beaktas vid fastställandet av de huvudsakliga intressena? Med utgångspunkt i vad som framkommit av domsrättsbestämmelsernas ordalydelse, dess tolkning av EUD, medlemsstaternas nationella domstolar och doktrinen har anknytningsfaktorerna: gäldenärens huvudkontor, verksamhet, tillgångar och borgenärskollektivet valts ut och kommer att redogöras för och diskuteras i följande kapitel. Därefter diskuteras de specifika frågorna om hur de huvudsakliga intressena fastställs, hur presumtionen till förmån för bolagets säte bryts och vilka anknytningsfaktorer används vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. 39

47 5.2 Gäldenärens huvudkontor Genom EUD:s fasta rättspraxis har presumtionen till fördel för bolagets säte kombinerat med ordalydelsen i legaldefinitionen tolkats som en vilja från unionslagstiftaren att ge platsen för bolagets huvudkontor en särställning som anknytningsfaktor i domsrättsfrågan. 165 Förklaringen i Virgós-Schmit-rapporten vad beträffar bolag och juridiska personer finns det i konventionen en presumtion om att platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen, om inte annat visas, ska anses vara den plats där bolaget har sitt säte. Denna plats motsvarar vanligtvis gäldenärens huvudkontor 166 har i Moss, Fletcher och Isaacs tolkats som att bevis som pekar på att de huvudsakliga intressena finns i en annan medlemsstat än sätet, måste demonstrera att uppgifter som vanligtvis ankommer ett huvudkontor 167 också utförs i denna andra stat. 168 I Eurofood-domen vidareutvecklade den ena parten denna tolkning och ansåg att domstolen särskilt ska fokusera på uppgifterna som ett huvudkontor utför snarare än var huvudkontoret är lokaliserat. Detta eftersom ett huvudkontor blir lika meningslöst som ett säte om de uppgifter som tillkommer ett huvudkontor de facto inte utförs där. Wessels är en stark förespråkare av presumtionen till fördel för bolagets säte och delar inte samma uppfattning som Moss, Fletcher och Isaacs angående stycket om huvudkontoret i Virgós-Schmitrapporten. Enligt Wessels förklarar det endast logiken bakom valet av presumtionen till förmån för bolagets säte 169. Ordalydelsen representerar enligt hans mening inte ett självständigt kriterium för att fastställa de huvudsakliga intressena. 170 Angående uppfattningen att sätet saknar ett verkligt samband med den plats där uppgifter som ankommer ett huvudkontor faktiskt utförs 171 anser Wessels att den uppfattningen vore att frångå definitionen av de huvudsakliga intressena enligt artikel 3(1) 1 st andra meningen. För det första finns det ingen definition av uppgifter som ankommer på ett huvudkontor, men Moss, Fletcher och Isaacs tycks vara av uppfattningen att det är synonymt med platsen där strategiska, verkställande och administrativa beslut angående bolagets bokföring, marknadsföring etc. fattas. Wessels är av uppfattningen att den åsikten kan reflektera den 165 Se Interedil, mål C-396/09, punkt 48. Se även förslag till avgörande i Interedil, mål C-396/09, punkt Se Virgós-Schmit-rapporten, s. 52, 75 p. 167 Författarens översättning av begreppet head office functions som diskuteras i doktrinen. Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s Se Moss, Fletcher & Isaacs, 8.39 p. 169 Se avsnitt 3.5 för presumtionens historiska bakgrund. 170 Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04, punkt

48 första delen av meningen vanligtvis förvaltar sina intressen, men den tar inte hänsyn till meningens andra kumulativa rekvisit på ett sätt som kan fastställas av tredje man. Eftersom tredje man generellt sett inte har någon insyn i bolagets verksamhet, har den heller inte någon insyn i de uppgifter som ankommer på ett huvudkontor. 172 Dessutom reflekterar ett sådant synsätt inte de objektiva kriterier som fastslagits i EUD:s avgöranden, utan hänför sig snarare till subjektiva faktorer såsom ett bolags inre verksamhet. Utöver det, anför Wessels, skulle huvudkontoret som ett anknytningskriterium gå emot insolvensförordningarnas målsättning med att undvika forum shopping. För om en anknytningsfaktor utgår från företagets inre struktur och bolaget väljer att flytta den till en annan plats torde även de huvudsakliga intressena rimligtvis följa med. 173 Uppgifter som vanligtvis ankommer ett huvudkontor som avgörande faktorer för att fastställa den internationella domsrätten har använts av medlemsstaternas nationella domstolar i Enrondomen. 174 De konkreta faktorer som låg till grund för bedömningen var platsen där de exekutiva strategiska och administrativa besluten angående ekonomi och verksamhet fattades. De andra faktorerna liknar i alla högsta grad de som användes i lednings- och kontrolltestet 175 och innefattade: att bolagets huvudsakliga borgenärer kände platsen för bolagets förvaltning, de anställda visste om att ledningen rapporterade till vd:n som befann sig i en annan medlemsstat, var platsen för viktiga frågor angående de anställda fanns, var förhandlingar med kunder vid den juridiska avdelningen skedde och var kunderna genomgick en kreditkontroll. Även i andra avgöranden har uppgifter som vanligtvis ankommer på ett huvudkontor använts för att fastställa de huvudsakliga intressena och baserades på faktorer som: platsen för styrelsens möten, den tillämpliga lagen på bolagets huvudsakliga kontrakt, platsen för affärsrelationer med klienter, platsen där den kommersiella policyn definieras, existensen av godkännande från moderbolaget att ingå vissa finansiella förbindelser, platserna för borgenärer i form av banker och den centrala förvaltningen gällande policys, personal, konton och IT-system. 176 I en omfattande studie mellan åren undersökte Mevorach medlemsstaternas domstolars beslut att inleda insolvensförfaranden. Studien är inte färsk, men visar tydligt att 172 Se Wessels, Bob, The Place of the Registered Office, s Se a.a., s Se Enron, Observera att Enron-domen föll innan Eurofood-domen. 175 Se förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/ Se McCormack, Gerard, s. 188 ff. 41

49 domstolarna med stor marginal oftast väljer att bryta presumtionen till fördel för bolagets säte även efter att presumtionen stärkts i Eurofood-domen. Av de faktorer som användes för att bryta presumtionen var det i hälften av fallen gäldenärens huvudkontor som bröt presumtionen. I en tredjedel av fallen var det faktorer som gäldenärens affärsverksamhet och en kombination mellan huvudkontoret och affärsverksamheten som bröt presumtionen Platsen där gäldenären utövar verksamhet Enligt Virgós-Schmit-rapporten används i begreppet huvudsakliga intressen ordet intressen med målsättningen att de inte enbart ska innefatta kommersiella, industriella eller professionella aktiviteter, utan även ett bolags generella ekonomiska aktiviteter. Uttrycket huvudsakliga ska vara en avgörande faktor i en avvägning där intressena innefattar olika typer av verksamheter på olika platser. I rapporten menar författarna även att det är viktigt att den internationella domsrätten baseras på en plats som är känd även för gäldenärens potentiella [betoning tillagd] borgenärer. 178 Men faktorerna som grundar den internationella domsrätten måste enligt legaldefinitionen vara objektiva och fastställbara förtredje man. En alternativ anknytningsfaktor skulle därmed kunna vara platsen där gäldenären utövar sin verksamhet. Denna plats korresponderar enligt Berends typiskt sett med var produktionen, kontoren eller majoriteten av de anställda finns. 179 Han anser att den stora fördelen med denna lösning vore att platsen för ett bolags produktion eller dess kontor är lättare fastställbara för tredje man än många andra faktorer. Stöd för denna uppfattning går utöver legaldefinitionen även att finna i EU:s reviderade insolvensförordnings skäl 28 som lyder [v]id bedömningen av huruvida platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen är fastställbar för tredje man, bör man ta särskild hänsyn till borgenärerna och deras uppfattning om var en gäldenär förvaltar sina intressen. Gemensamt för dessa texter är att de ger uttryck för att platsen för de huvudsakliga intressena måste vara skönjbar för gäldenärens borgenärer. Berends anför dock att den mest fastställbara faktorn inte nödvändigtvis konstituerar de huvudsakliga intressena. Istället ska fastställandet föregås av att alla de relevanta faktorerna för att kunna lokalisera de 177 Se Mevorach, Irit, s Se Virgós-Schmit-rapporten, s. 52, 75 p. 179 Se Berends, André, Eurofood, s

50 huvudsakliga intressena tas i beaktan, men faktorer fastställbara för tredje man väger tyngre. 180 Berends verkar vara av uppfattningen att det är just termen intressen som motiverar användandet av gäldenärens verksamhetsplats som anknytningsfaktor. Termen intressen som den förklaras i Virgós-Schmit-rapporten, som generella ekonomiska aktiviteter, indikerar att intressena snarare hänför sig till ett bolags aktiviteter än dess beslutsfattande. Därför, menar Berends, ska de huvudsakliga intressena fastställas på platsen där beslut verkställs. Inte enbart på grund av den semantiska innebörden i rapporten, utan även för att den platsen är lättare fastställbar för bolagets borgenärer. Borgenärerna kan nämligen mycket väl se resultaten av beslut som verkställs, även om de inte är närvarande när besluten fattas Gäldenärens tillgångar En annan möjlig anknytningsfaktor skulle kunna vara den medlemsstat inom vars territorium majoriteten av gäldenärens tillgångar befinner sig. Berends anser att den stora fördelen med att fastställa de huvudsakliga intressena genom gäldenärens tillgångar är att det blir lättare för förvaltaren att ta hand om tillgångarna som befinner sig inom en viss medlemsstat. Men Berends presenterar även en rad nackdelar. Vid olika typer av förfaranden, till exempel ett rekonstruktionsförfarande, skulle tillgångarna kunna vara av mindre betydelse. Dessutom utgör inte tillgångarna nödvändigtvis den närmaste länken mellan gäldenären och medlemsstaten. En gäldenär kanske har ett bankkonto i medlemsstat X som inte har någonting att göra med gäldenärens faktiska verksamhet. En annan nackdel är att existensen av tillgångar inte nödvändigtvis är fastställbara för tredje man. Berends ger som exempel en borgenär som ansöker om att inleda ett insolvensförfarande enligt presumtionen till fördel för bolagets säte i artikel 3(1). Borgenären har i den situationen antagligen ingen aning om var majoriteten av gäldenärens tillgångar finns belägna. Gäldenären, å andra sidan, vet mycket väl var tillgångarna finns belägna och bryter presumtionen genom att framlägga bevisning om ett bankkonto i en annan medlemsstat. Om presumtionen kunde brytas genom denna metod, skulle det innebära att svaret på frågan om lex concursus skulle bli mer uppenbar för 180 Se Berends, André, Eurofood, s Se a.st., s

51 gäldenären än borgenären. Berends anser inte att det kan vara förenligt med lagstiftarens eller domsrättsbestämmelsernas ändamål Borgenärskollektivet En annan anknytningsfaktor skulle kunna vara platsen där majoriteten av gäldenärens borgenärer befinner sig. I och med att insolvensförfaranden främst är till för att skydda den insolventa gäldenärens potentiella borgenärer motiverar det användandet av borgenärskollektivet som den främsta anknytningsfaktorn. Kommunikationen mellan förvaltaren och borgenärerna skulle även underlättas om platsen för de huvudsakliga intressena fastställdes enligt ett kriterium där alla potentiella borgenärer befann sig i samma medlemsstat. Berends presenterar dock återigen en rad nackdelar. Först av allt skulle det vara en komplicerad uppgift att lokalisera alla potentiella borgenärer och som belysande exempel tar Berends begreppet huvudsakliga intressen. Om det begreppet, eller ett liknande, låg till grund för fastställandet av borgenärskollektivet skulle det knappast underlätta fastställandet av gäldenärens huvudsakliga intressen. I en situation där man istället lokaliserade borgenärskollektivet baserat på deras registrerade säten skulle inte uppfylla kravet på rättssäkerhet eller förutsebarhet, eftersom bedömningen skulle skilja sig från den domstolen gjorde för gäldenärens räkning. Dessutom måste inte nödvändigtvis alla typer av borgenärer ha ett registrerat säte. För det andra kan borgenärernas intressen spela en mindre roll i rekonstruktionsförfaranden än likvidationsförfaranden, vilket inte skulle öka varken rättssäkerheten eller förutsebarheten. Som en tredje invändning menar Berends att det skulle bli svårt att avgöra vad som menas med en majoritet av borgenärerna. Skulle det i den bedömningen vara det större antalet borgenärer eller den grupp av borgenärer som äger de största fordringarna som skulle användas som anknytningsfaktor vid fastställandet? Om utgångspunkten är de största fordringarna skulle en gäldenär kunna ta ett lån hos en bank i an annan medlemsstat och på så sätt flytta platsen för de huvudsakliga intressena. 183 En annan fara med att använda borgenärskollektivet som anknytningsfaktor är att vissa av bolagets borgenärer kan komma att missgynnas om ett bolags ledning och särskilt premierade borgenärer tillsammans kan använda sig av domsrättsbestämmelserna till sin egen fördel. Det 182 Se Berends, André, Eurofood, s Se a.st. 44

52 kan även finnas fall när en sådan särskilt premierad borgenär kan tvinga bolaget till ett särskilt insolvensland, som inte alls gynnar det resterande borgenärskollektivet. 184 Dessutom kan det finnas stora skillnader i hur välinformerade olika borgenärer är om varandra. Som exempel nämner Berends skillnaden mellan en bank och en leverantör eller entreprenör. 185 Stora och viktiga borgenärer är mer troliga att vara bättre informerade än andra om företagets finansiella hälsa och företagets ledning Avslutande reflektioner I det föregående kapitlet har det redogjorts för att det finns en stark koppling mellan huvudkontoret och de huvudsakliga intressena. Den kritik som framfördes mot valet av presumtionen till fördel för bolagets säte har som gemensam nämnare att den premierar substans över form. I de åsikter som framförts genom doktrinen supra finns det en tydlig uppfattning huvudkontoret är den plats som reellt korresponderar med platsen dit gäldenären har en verklig anknytning, det vill säga de huvudsakliga intressena. Med detta som bakgrund blir den regel som EUD fastslog genom Interedil-domen, att det inte kan komma på tal att bryta presumtionen till fördel för bolagets säte om sätet och huvudkontoret finns på samma plats, fullt ändamålsenlig. Liksom Wessels, är jag av uppfattningen att valet av huvudkontoret som ett ensamt och avgörande anknytningskriterium inte bör tillämpas eftersom det inte skulle vara förenligt med legaldefinitionen i artikel 3(1). Jag är av uppfattningen att substans ska premieras framför form, men anser inte att alla de faktorer som medlemsstaternas domstolar ansett utgöra uppgifter som vanligtvis ankommer ett huvudkontor uppfyller kraven enligt ordalydelsen. Faktorerna ger snarare uttryck för en inre substans som, även om de inte utgör formella kriterier, helt hänför sig till gäldenärens inre struktur. I avsaknad av någon slags vägledning från EUD eller insolvensförordningarna om vem tredje man är eller vad dessa faktorer utgörs av rent konkret finns det enligt min mening inget utrymme för att göra en sådan extensiv tolkning av EU:s reviderade insolvensförordnings bestämmelser. Huvudkontoret bör dock, trots detta, kunna fortsätta tjäna som ett starkt anknytningskriterium eftersom jag är av uppfattningen att huvudkontoret i många fall ändamålsenligt korresponderar med platsen för gäldenärens huvudsakliga 184 Se McCormack, Gerard, s Se Berends, André, Eurofood, s Se McCormack, Gerard, s

53 intressen. Ett fåtal av de faktorer som medlemsstaternas domstolar har tagit med i sin bedömning bör rimligen kunna uppfattas som både objektiva och fastställbara för tredje man. Som exempel kan nämnas när bolagets huvudsakliga borgenärer känner till platsen för bolagets förvaltning, var kunderna genomgår en kreditkontroll, platsen för affärsrelationer med klienter och platserna för borgenärer i form av banker. 187 Angående platsen där gäldenären utövar sin verksamhet tyder Berends resonemang på att konkreta faktorer som centrum för ett bolags operativa verksamhet 188, produktionsverksamheten eller de anställdas arbetsplats ska användas som anknytningsfaktorer vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. Jag anser att det som talar mest för verksamhetsplatsen som faktor dels är att den tar sikte på gäldenärens verkliga anknytning till en plats, dels torde uppfylla kraven på objektivitet och fastställbarhet. Dock är inte alla former av operativ verksamhet lika lätta att bedöma som objektiva och fastställbara som en affärslokal eller ett produktionsställe. För bolag som till exempel säljer finansiellaeller IT-tjänster, är rena börsbolag eller har hela sin operativa verksamhet baserad på webben kan det bli en komplicerad bedömning, vilket skulle kunna påverka både rättssäkerheten och förutsebarheten i domsrättsfrågan. Det framgår även av Mevorachs studie att verksamhetsplatsen oftast används som det avgörande kriteriet kombinerat med gäldenärens huvudkontor. Detta tyder på att platsen där gäldenären utövar sin verksamhet i praktiken har använts som en ytterligare eller stöttande anknytningsfaktor snarare än en avgörande. En stor nackdel med gäldenärens verksamhetsplats som anknytningsfaktor är att den kanske i för stor utsträckning saknar vissa formella kriterier som är viktiga för förutsebarheten i domsrättsfrågan. Platsen för ett bolags säte eller huvudkontor utgör trots allt endast en anknytningspunkt, medan ett bolag kan ha sin verksamhetsplats på en mängd olika platser. Det skulle därmed kunna bli väldigt problematiskt att fastställa de huvudsakliga intressena efter verksamhetsplatsen och det skulle knappast tjäna till att varken tydliggöra rättsläget eller uppfylla kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet. Jag anser, i likhet med Berends, att gäldenärens tillgångar inte är en lämplig anknytningsfaktor vid fastställandet av de huvudsakliga intressena. Utöver de argument som han redan framfört uppkommer frågor som hur domstolarna ska bedöma vilken typ av 187 Se Enron, Se även McCormack, Gerard, s. 188 ff. 188 Som då bland annat skulle kunna innefatta alltifrån transporterna för logistikverksamheter till undersökningar eller affärslokaler. Se resolution om insolvensförfaranden, punkt

54 tillgångar som utgör en majoritet. Baseras det på mängd, valör eller värde? Om inte alla tillgångar värderas enligt samma standard kan det därtill uppkomma stora kostnader för både parter och domstolar och det kan äventyra både förutsebarheten och rättssäkerheten. I Interedil-domen ansåg EUD att ett bolags fastigheter utgjorde en faktor som var både objektiv och fastställbar för tredje man. Just fastställbarheten fastställdes genom att uppgifterna om fastigheten torde vara offentliga. 189 Jag anser dels att det inte är förenligt med legaldefinitionens ordalydelse att anknytningsfaktorer torde vara offentliga när de huvudsakliga intressena ska fastställas av tredje man. Dock hade det i det förevarande fallet ingen betydelse eftersom en samlad bedömning av alla de relevanta faktorerna i målet inte ansågs motbevisa presumtionen till fördel för bolagets säte. 190 Utöver Berends sammanfattande invändningar mot borgenärskollektivet som anknytningsfaktor kan även invändas att borgenärerna redan utgör ett avgörande anknytningskriterium. De huvudsakliga intressena fastställs utifrån tredje mans uppfattning om var borgenären har sin verkliga anknytning och det uppkommer närmast en jävsituation om borgenärerna skulle ha möjligheten att använda sig själva som en avgörande anknytningsfaktor. Därtill återkommer återigen frågan om hur borgenärskollektivet skulle fastställas. EU-domstolens uttalanden om objektiva omständigheter indikerar även att de involverade tredje männens subjektiva uppfattningar inte är av någon betydelse. Som framgår av denna uppsats är fastställandet av de huvudsakliga intressena ingen enkel bedömning. Gränsöverskridande insolvenssituationer innehåller så många omständigheter, faktorer och intressen att det enligt min mening inte finns någon lösning som tydligt utmärker sig som bättre än de andra. Viss vägledning gällande fastställandet av de huvudsakliga intressena går att finna EUD:s praxis, men lämnar mer att önska. Eftersom det fortfarande råder oklarheter om när presumtionen till förmån bolagets säte kan brytas och vilka konkreta faktorer som kan anses ligga till grund för fastställandet av de huvudsakliga intressena går det inte att säkert uttala sig om hur de huvudsakliga intressena fastställs. Den enda konkreta och säkra vägledningen är legaldefinitionens tolkning och presumtionen till förmån för bolagets säte. Med bakgrund av den tidigare framställningen och gällande rätt, anser jag att den lämpligaste metoden vid fastställandet av de huvudsakliga intressena är att sammanställa alla de relevanta faktorerna och pröva dem enligt legaldefinitionen. I den bedömningen bör 189 Se Interedil, mål C-396/09, punkt Se Interedil, mål C-396/09, punkt

55 faktorer som är objektiva och fastställbara uppväga de andra faktorerna. Därvid bör, liksom det har framförts, huvudkontoret ges en särskild ställning och kunna ha en avgörande roll om det tillsammans med andra faktorer kan anses bättre återspegla bilden av de huvudsakliga intressena än någon annan plats. I slutändan måste anknytningsfaktorerna uppfylla de krav på förutsebarhet och rättssäkerhet som fastslagits av EUD och det är viktigt att understryka att EUD har exklusiv behörighet att tolka och utveckla begreppet huvudsakliga intressen. Det är i dagsläget cirka ett år kvar tills EU:s reviderade insolvensförordning börjar tillämpas och det återstår att se hur de huvudsakliga intressena, enligt sitt nya utseende, kommer att tillämpas i praktiken. 48

56 6 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING OFFENTLIGT TRYCK FÖRDRAG Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2007), EUF-fördraget, FEUF [cit. FEUF]. KONVENTIONER OCH FÖRORDNINGAR Konventionen om insolvensförfaranden av den 23 november 1995 [cit. Insolvenskonventionen]. Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden [cit. Insolvensförordningen]. Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag [cit. SE-förordningen]. Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden [cit. EU:s reviderade insolvensförordning]. RAPPORTER Impact Assessment accompanying the document Revision of Regulation (EC) No 1346/2000 on insolvency proceedings (SWD(2012) 416 final) [cit. SWD(2012) 416]. 49

57 Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council amending Council Regulation (EC) No 1346/2000 on insolvency proceedings (COM(2012) 744 final) [cit. COM(2012) 744]. Virgós, Miguel & Schmit, Etienne, Report on the Convention of Insolvency Proceedings, 1996 (rapport publicerad av Europeiska rådet, 3 maj 1996), lydelse [cit. Virgós-Schmit-rapporten]. EUROPEISKA UNIONENS OFFICIELLA TIDNING Insolvensförfaranden inom ramen för EU:s bolagsrätt P7_TA(2011)0484 Europaparlamentets resolution av den 15 november 2011 med rekommendationer till kommissionen om insolvensförfarande inom ramen för EU:s bolagsrätt (2011/2006(INI)) EUT C 153E, , s. 1-8 [cit. Resolution om insolvensförfaranden]. Rådets motivering: Rådets ståndpunkt (EU) nr 7/2015 vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om insolvensförfarande (omarbetning) EUT C 141, , s [cit. Rådets motivering]. DEPARTEMENTSSKRIVELSER Ds 2007:006, Internationell insolvens en diskussionspromemoria [cit. Ds 2007:006]. LAGSTIFTNING UNCITRAL Model Law on Cross-Border Insolvency (1997) [cit. UNCITRALS modellag]. 11 U.S. Code Chapter 15 - ANCILLARY AND OTHER CROSS-BORDER CASES [cit. Chapter 15]. 50

58 LITTERATUR Bogdan, Michael, Concise Introduction to EU Private International Law, uppl. 3, Europa Law Publishing, Groningen, Nederländerna, 2016 [cit. Bogdan, Michael, EU Private International Law]. Bogdan, Michael, Sveriges och EU:s internationella insolvensrätt, uppl. 8, Norstedts juridik, Stockholm, 2014 [cit. Bogdan, Michael, Sveriges och EU:s insolvensrätt]. Duursma-Kepplinger H.-C., Duursma, D & Chalupsky, E., Europäisches Insolvenzverordnung, uppl. 1, Springer Verlag, Wien, 2002 [cit. Duursma-Kepplinger]. Fletcher, Ian F., The Law of Insolvency, uppl. 4, Sweet & Maxwell, London, 2009 [cit. Fletcher, Ian]. Hettne, Jörgen & Otken Eriksson, Ida (red.), EU-rättslig metod: teori och genomslag i svensk rättstillämpning, uppl. 2, Norstedts Juridik, Stockholm, 2011 [cit. Hettne & Otken Eriksson]. Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, uppl. 8, Iusté Aktiebolag, Uppsala, 2015 [cit. Lehrberg, Bert]. Moss, Gabriel, Fletcher, Ian F. & Isaacs, Stuart, The EC Regulation on Insolvency Proceedings A commentary and Annotated Guide, uppl. 2, Oxford University Press, New York, 2009 [cit. Moss, Fletcher & Isaacs]. Virgós, Miguel & Garcimartín, Francisco, The European Insolvency Regulation: Law and Practice, uppl 1, Kluwer Law International, Haag, Nederländerna, 2004, IBSN [cit. Virgós & Garcimartín]. Wood, Philip R., Principles of International Insolvency, uppl. 2, Sweet & Maxwell, London, 2007, IBSN [cit. Wood, Philip R.]. 51

59 ARTIKLAR Berends, André J., The Eurofood Case: One Company, Two Main Insolvency Proceedings: Which One is the Real One?, Netherlands International Law Review, vol. 53, 2006, s [cit. Berends, André, Eurofood]. Bodgan, Michael, EU:s omarbetade insolvensförordning, JT 2015 s [cit. Bogdan, Michael, EU:s omarbetade insolvensförordning]. Bodgan, Michael, Svensk internationell konkursrätt, SvJT 1980 s [cit. Bogdan, Michael, Svensk konkurs]. Lambertz, Göran, Anm. av. Michael Bogdan. Komparativ rättskunskap, SvJT 1994, s [cit. Lambertz, Göran]. McCormack, Gerard, Jurisdictional Competition and Forum Shopping in Insolvency Proceedings, The Cambridge Law Journal, vol. 68, 2009, s [cit. McCormack, Gerard]. Mevorach, Irit, Jurisdiction in Insolvency: A Study of European Courts Decisions, Journal of Private International Law, vol 6, 2010, s [cit. Mevorach, Irit]. Mucciarelli, Federico M., Not Just Efficiency: Insolvency Law in the EU and Its Political Dimension, European Business Organization Law Review, vol. 14, 2013, s [cit. Mucciarelli, Federico]. Ragan, Alexandra C. C, COMI Strikes a Discordant Note: Why U.S. Courts are Not in Complete Harmony despite Chapter 15 Directives, Emory Bankruptcy Developments Journal, Vol. 27, 2010, s [cit. Ragan, Alexandra]. Ringe, Wolf-Georg, Forum Shopping Under the EU Insolvency Regulation, European Business Organization Law Review, vol. 9, 2008, s [cit. Ringe, Wolf-Georg]. 52

60 Severinsson, Daniel, EG:s etableringsrätt för bolag, JT s [cit. Severinsson, Daniel]. Wessels, Bob, The Place of the Registered Office of a Company: a Cornerstone in the Application of the EC Insolvency Regulation, European Company Law, Vol. 3, 2006, s [cit. Wessels, Bob, The Place of the Registered Office]. RAPPORTER OCH SKRIFTER Lindskoug, Patrik, Domsrätt och lagval för elektronisk handel. Doktorsavhandling vid Lunds universitet, Juridiska institutionen, 2004 [cit. Lindskoug, Patrik]. Schultz, Mårten, Komparativ juridisk metod, 2007 (föreläsning publicerad på Juridiska institutionen) juridicum.su.se/user/masc/orebro/komparativ%20juridisk%20metod.ppt, lydelse [cit. Schultz, Komparativ]. van Galen, Robert, André Marc, Fritz, Daniel, Gladel, Vincent, van Koppen, Frans, Marks QC, David & Wouters, Nora, Revision of the European Insolvency Regulation (rapport publicerad av INSOL Europé) uropean_insolvency_regulation.pdf, lydelse [cit. INSOL-rapporten]. 53

61 7 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING AVGÖRANDEN FRÅN EU-DOMSTOLEN Dom C-212/97 Centros Ltd mot Erhvervs- og Selskabsstyrelsen ECLI, EU:C:1999:126 [cit Centros, mål C-212/97]. Dom C-1/04 Susanne Staubitz-Schreiber ECLI, EU:C:2006:39 [cit. Staubitz-Schreiber, mål C-1/04]. Dom C-341/04 Eurofood IFSC Ltd ECLI, EU:C:2006:281 [cit. Eurofood, mål C-341/04]. Dom C-396/09 Interedil Srl mot Fallimento Interedil Srl och Intesa Gestione Crediti SpA ECLI, EU:C:2011:671 [cit. Interedil, mål C-396/09]. Dom C-191/10 Rastelli Davide e C. Snc mot Jean-Charles Hidoux ECLI, EU:C:2011:838 [cit. Rastelli, mål C-191/10]. Dom C-444/07 MG Probud Gdynia ECLI, EU:C:2010:24 [cit. Gdynia, mål C-444/07]. Dom C 328/12 Ralph Schmid mot Lilly Hertel ECLI, EU:C:2014:6 [cit. Schmid, mål C- 328/12]. Dom C-327/13 Burgo Group SpA mot Illochroma SA och Jérôme Theetten ECLI, EU:C:2014:2158 [cit. Burgo Group, C-327/13]. 54

62 GENERALADVOKATENS FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE I EU- DOMSTOLEN Dom C-341/04 Eurofood IFSC Ltd ECLI, EU:C.2005:579 [cit. förslag till avgörande i Eurofood, mål C-341/04] Dom C-396/09 Interedil Srl v. Fallimento Interedil Srl och Intesa Gestione Crediti SpA ECLI, EU:C:2011:132 [cit. förslag till avgörande i Interedil, mål C-396/09]. MEDLEMSSTATERNAS NATIONELLA DOMSTOLAR Dom Enron Directo SL, High Court London, Chancery Division, meddelat den 4 juni 2002 (ej rättsfallsreferat) [cit. Enron, 2002]. Dom Daisytek-ISA Ltd High Court of Justice Leeds, meddelat den 16 maj 2003, [2003] BCC 562; [2004] BPIR 30 (Ch D) [cit. Daisytek, 2003]. Dom Eurotunnel Finance Ltd, Tribunal de Commerce de Paris, meddelat den 2 augusti 2006 (ej rättsfallsreferat) [cit. Eurotunnel, 2006]. Dom BenQ Mobile Holding BV (BenQ I), Rechtbank Amsterdam (Civilrättsavdelningen), meddelat den 31 januari 2007, [2008] BCC 489 [cit. BenQ, 2007]. Dom Lennox Holdings Plc, High Court Chancery Division, meddelat den 20 juni 2008, [2009] BCC 155 [cit. Lennox, 2008]. Dom Belvédère SA, Tribunal de commerce Beaune, meddelat den 16 juli 2008 [cit. Belvédère, 2008]. 55

63 Dom Henzon Internationale Group BV, Rechtbank Roermond, meddelat den 17 november 2008 [cit. Henzon, 2008]. 56