GRANKULLA STADSFULLMÄKTIGE MOTIVERINGAR TILL GRANKULLA STADS MILJÖSKYDDSFÖRESKRIF- TER

Transkript

1 GRANKULLA STADSFULLMÄKTIGE MOTIVERINGAR TILL GRANKULLA STADS MILJÖSKYDDSFÖRESKRIF- TER Dessa motiveringar har utarbetats som en del av beredningsarbetet för Grankulla stads miljöskyddsföreskrifter.

2 INNEHÅLL KAPITEL 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Syfte och tillämpningsområde Utfärdande av föreskrifter och tillsyn Undantag från föreskrifterna Definitioner... 4 KAPITEL 2 AVLOPPSVATTEN Avloppsvatten som leds i avlopp Förbehandling av avloppsvatten Tvätt av mattor, textilier och liknande Tvätt av fordon, båtar, maskiner och liknande anordningar... 6 KAPITEL 3 KEMIKALIER Förvaring och hantering av flytande bränslen och andra för hälsan eller miljön skadliga kemikalier Besiktning av cisterner... 7 KAPITEL 4 AVFALL Deponering av avfall i marken Avfall som uppstår när husfasader iståndsätts Bränning av avfall på fastigheter Hantering av cisterner som tagits ur bruk KAPITEL 5 MOTTAGNING AV SNÖ Placering och användning av snötippar KAPITEL 6 DAMMBEKÄMPNING Underhåll och renhållning av trafikleder och gårdsplaner Byggnads-, reparations- och rivningsarbete samt markbyggnad KAPITEL 7 BEKÄMPNING AV BULLER OCH SKAKNINGAR Allmän regel Skyldighet att anmäla verksamhet som orsakar särskilt störande buller eller skakningar Särskilt störande buller nattetid Skyldighet att informera om verksamhet som orsakar särskilt störande buller eller skakningar Fyrverkeriuppvisningar KAPITEL 8 RÖK- OCH LUKTUTSLÄPP Utsläpp vid förbränning KAPITEL 9 ÖVRIGA BESTÄMMELSER Påföljder vid brott mot och försummelser av miljöskyddsföreskrifterna Ikraftträdande

3 KAPITEL 1 ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 1 Syfte och tillämpningsområde Miljöskyddsföreskrifterna ges för att verkställa miljöskyddslagen 86/2000. De är lokala bestämmelser med konkreta åtgärder som kompletterar och förtydligar miljöskyddslagen och de bestämmelser som givits med stöd av lagen. Med miljöskyddsföreskrifterna preciseras den allmänt godkända skyldigheten att hindra onödiga skador. I kapitel 1 i miljöskyddslagen framställs syftet med lagen, dess tillämpningsområde samt definitioner och allmänna principer, skyldigheter och förbud för att hindra och minska förorening av miljön. I paragrafen konstateras att föreskrifterna gäller i hela staden, om inte annat bestäms nedan. De övriga bestämmelserna om och begränsningarna av tillämpningsområde kommer direkt från miljöskyddslagen, enligt vilken miljöskyddsföreskrifterna gäller annan verksamhet än sådan som är tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen eller anmälningspliktig enligt 61, 62 eller 78 i miljöskyddslagen. För dessa utfärdas bestämmelser om hindrande och förebyggande av miljöförstöring separat i det beslut som fattas med anledning av tillståndsansökan eller anmälan. Föreskrifterna gäller inte heller för försvarsmaktens verksamhet. Dessutom konstateras i 19 i miljöskyddslagen att i miljöskyddsföreskrifterna utfärdas av de lokala förhållandena påkallade allmänna föreskrifter som gäller kommunen eller någon del av den. Tillämpningsområdet för föreskrifterna begränsas också av att man med dem verkställer miljöskyddslagen, vars syfte och tillämpningsområde är att hindra förorening av miljön. Lagen tillämpas också på verksamhet som ger upphov till avfall samt på återvinning och behandling av avfall. Det är likväl inte förnuftigt att bestämma om avfallshantering i miljöskyddsföreskrifterna, om det inte samtidigt är fråga om hindrande av förorening, eftersom det för detta finns en avfallslag och de bestämmelser om avfallshantering som utfärdas med stöd av denna. Hierarkiskt är miljöskyddsföreskrifterna på samma nivå som andra kommunala föreskrifter. Om det finns bestämmelser om samma sak i andra kommunala regelverk, skall miljöskyddsföreskriften följas alltid när den kan anses leda till ett för miljöskyddet bättre resultat eller nivå. Miljöskyddsföreskrifterna binder inte bara medborgarna utan också myndigheterna, som när de fattar beslut om tillstånd eller andra myndighetsbeslut, skall beakta det som bestäms om ärendet i fråga i miljöskyddsföreskrifterna. 2 Utfärdande och tillsyn av föreskrifterna Enligt 19 1 mom. i miljöskyddslagen utfärdar kommunfullmäktige för verkställigheten av miljöskyddslagen av de lokala förhållandena påkallade miljöskyddsföreskrifter. Enligt 21 1 mom. i miljöskyddslagen skall den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt miljöskyddslagen ankommer på kommunen. Enligt Grankulla stads förvaltningsstadga fungerar samhällstekniska nämnden som stadens miljövårdsmyndighet. Enligt 21 2 mom. i miljöskyddslagen kan den kommunala miljövårdsmyndigheten delegera behörighet enligt miljö- 3

4 skyddslagen till en tjänsteinnehavare så som anges i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning, med undantag av ärenden som gäller förvaltningstvång. 3 Undantag från föreskrifterna Utgångspunkten är att man strävat efter att formulera föreskrifterna så att de följer proportionalitetsprincipen och att det inte kan uppstå oskäliga situationer. Bestämmelsen om undantag behövs ändå därför att en föreskrift kan leda till oskälighet vid den praktiska tillämpningen. En förutsättning för prövning av undantag är, förutom oskälighetsgrunden, också det att undantaget inte får orsaka miljöförorening som är större än ringa. Undantag beviljas enligt 19 i miljöskyddslagen av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Tilläggsuppgifter: Proportionalitetsprincipen är en s.k. förvaltningsrättslig princip enligt vilken myndigheternas åtgärder skall stå i rätt proportion till sitt syfte. Bestämmelser om rättsprinciperna inom förvaltningen finns i 6 i förvaltningslagen (434/2003). 4 Definitioner I paragrafen definieras de använda begreppen, om de inte har definierats i samband med ifrågavarande föreskrift. En del av begreppen, såsom förorening av miljön och olägenhet för hälsan, har definierats i miljöskyddslagen, varför det är onödigt att definiera begreppet i detta sammanhang - lagens definitioner iakttas också vid tolkningen av miljöskyddsföreskrifterna. KAPITEL 2 AVLOPPSVATTEN 5 Avloppsvatten som leds i avlopp Tätbebyggda områden hör i regel till ett vattentjänstverks verksamhetsområde. Enligt 10 i lagen om vattentjänster (119/2001) skall en fastighet som är belägen inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde anslutas till verkets avlopp, med vilket avloppsvattnet avleds till en anläggning för rening av avloppsvattnen. Anslutningsskyldigheten gäller dock inte avledande av dagvatten och dräneringsvatten, om området saknar ett särkilt ledningsnät för ändamålet och dagvatten och dräneringsvatten i övrigt kan avlägsnas från fastigheten på ett ändamålsenligt sätt. I Grankulla är alla fastigheter i praktiken belägna inom vattentjänstverkets verksamhetsområde och således skyldiga att ansluta sig till avloppsnätet. Det finns bara några enstaka fastigheter i Grankulla som inte är anslutna till avloppsnätet. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan bevilja befrielse från anslutningsskyldigheten enligt 11 i lagen om vattentjänster. För att säkerställa avloppsreningsverkets funktion och hindra för reningsverket skadliga utsläpp har man med föreskrifterna förbjudit utsläpp av vissa skadliga ämnen i avloppet. Avfall, oljor, fetter och andra ämnen som inte hör i avloppet kan skada avloppsutrustningen och avloppsreningsverket samt dessas funktion. 4

5 För avledande av avloppsvatten behövs miljötillstånd, om vattnet avleds som det är eller renat direkt i vattendrag och det kan förorsaka förorening av vattendraget, förorening av en i 1 kap. 2 i vattenlagen avsedd bädd eller bassäng eller om sådana ämnen som avses i 3 i miljöskyddsförordningen släpps ut i vattendrag eller allmänt avlopp. Tilläggsuppgifter: Bestämmelser om anslutning till vattentjänstverkets ledningsnät och skötsel av vattentjänsterna finns i 3 kap. i lagen om vattentjänster (119/2001). I statsrådets beslut 365/1994 finns bestämmelser om rening av avloppsvatten från allmänt avlopp och vissa industrisektorer som leds in i vatten samt rening av sådant avloppsvatten från industri som leds in i allmänt avlopp. I stadsrådets förordning 542/2003 bestäms om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattenverkens avloppsnät. Enligt stadens vattentjänstverks bestämmelser är det förbjudet att installera avfallskvarn i avloppsanläggningen i en fastighet som är ansluten till avloppsnätet. Det är förbjudet att i allmänt avlopp leda malt organogent avfall eller annat avfall som inte är avsett att ledas i avloppsnätet. 6 Förbehandling av avloppsvatten Avloppsvatten från företags- och industrifastigheter som behandlar olja, bränslen, lösningsmedel eller fetter samt från övriga fastigheter som behandlar ovan nämnda ämnen i stor skala kan, om det hamnar i avloppsnätet orsaka störningar i avloppens och avloppsreningsverkets funktion samt eventuella olägenheter i näromgivningen. Därför skall ifrågavarande avloppsvatten förbehandlas på vederbörligt sätt innan det leds ut i avloppsnätet. För att avskiljningsanläggningarna skall fungera utan störningar förutsätts att de töms och underhålls regelbundet. Kravet på alarmanläggningar är nödvändigt med avseende på tömning och service av och funktionen hos avskiljningsanläggningarna samt för att hindra överfyllning och skador. Fastighetsinnehavarens bokföringsskyldighet grundar sig på den allmänna skyldigheten att vara konsekvensmedveten enligt 5 i miljöskyddslagen. Enligt lagens 83 har myndighet rätt att i tillsynssyfte få upplysningar. Också statsrådets beslut om uppgifter som skall lämnas om problemavfall samt om förpackning och märkning av problemavfall (659/1996) innehåller bestämmelser om överlämnande av problemavfall. 5

6 7 Tvätt av mattor, textilier och liknande Tvätt av mattor, textilier och annat liknande i vattendrag eller så att tvättvattnet rinner direkt i ett vattendrag orsakar extra belastning på vattendraget och därmed också risk för miljöförorening. Att leda ut avloppsvatten som innehåller tvättmedel orenat i vattendrag orsakar bl.a. eutrofiering av vattendraget och minskar dess rekreationsvärde. Eftersom Grankullas enda sjö Gallträsk redan är eutrofierad, är det motiverat att förbjuda ytterligare belastning. 8 Tvätt av fordon, båtar, maskiner och liknande anordningar Vatten från tvätt av bilar, båtar och andra anordningar är avloppsvatten som skall behandlas på samma sätt som annat avloppsvatten. När bilar och andra anordningar tvättas med tvättmedel som innehåller lösningsmedel eller med andra tvättmedel kan miljön förorenas, i synnerhet om stora mängder avloppsvatten leds ut i terrängen eller regnvattenavlopp. Även om lösningsmedel eller andra tvättmedel inte används, är avloppsvattenmängderna stora vid yrkesmässig eller annan ofta förekommande tvätt. Annan behandling av avloppsvatten än att leda det i avloppsnätet efter tillräcklig förbehandling kan medföra risk för förorening av miljön. Med tanke på avloppsnätets och reningsprocessens funktion är det nödvändigt att förbehandla avloppsvattnet i en sand- och oljeavskiljningsbrunn innan det leds i avloppet. Också i den hantering av avloppsvatten som sker i fastigheter skall man vid behov förbehandla tvättvatten efter biltvätt för att säkerställa reningsutrustningens funktionsduglighet, när tvättvatten som innehåller kolvätebaserade lösningsmedel leds i avloppsnätet. Kolvätebaserade lösningsmedel är bl.a. terpentin, thinner, aceton och lacknafta. För att hindra förorening av vattendrag är det förbjudet att leda orenat tvättvatten direkt ut i vattendrag. Tvätt av fordon, båtar, maskiner och liknande anordningar på allmänna områden, såsom park- och rekreationsområden, kan medföra risk för miljöförorening så att den allmänna trivseln och möjligheterna att använda området för rekreation försämras. Motsvarande förbud fanns i stadens ordningsstadga som upphävdes i och med att ordningslagen trädde i kraft , och därför, på grund av eventuella miljöolägenheter av verksamheten, är det motiverat att inkludera förbudet i miljöskyddsföreskrifterna. KAPITEL 3 KEMIKALIER 9 Förvaring och hantering av flytande bränslen och andra för hälsan eller miljön skadliga kemikalier Även små mängder för hälsan eller miljön skadliga kemikalier kan medföra allvarlig risk för miljöförorening, om de okontrollerat släpps ut i miljön. I synnerhet ämnen i vätskeform kan, beroende på deras egenskaper, snabbt sugas upp i marken och exempelvis upplösta i vatten sprida sig långt från läckagestället. Förebyggande av kemikalieolyckor förutsätter att kemikalier lagras på vederbörligt sätt samt att anordningarna underhålls och besiktas regelbundet. Enligt 5 i miljöskyddslagen skall verksamhetsutövaren också känna tillräckligt väl till verksamhetens konsekvenser och risker för miljön samt möjligheterna att minska 6

7 verksamhetens negativa miljöpåverkan (skyldighet att vara konsekvensmedveten). Med bestämmelserna syftar man till att hindra eventuella av lagring och hantering av kemikalier orsakade utsläpp och dessas skadliga konsekvenser för miljön, såsom förorening av marken, grundvattnet eller ytvattnet. Närmare upplysningar: Bestämmelser om förebyggande och avvärjande av skador av kemikalier på hälsan och i miljön finns i kemikalielagen (744/1989). Lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Säker upplagring och hantering av kemikalier förutsätter att de anvisningar som ges i skyddsinformationsbladen för kemikalien följs. Bestämmelser om den skyldighet som tillverkaren, importören eller distributören av en kemikalie samt andra verksamhetsidkare som svarar för att en kemikalie introduceras på marknaden har att utarbeta och dela ut skyddsinformationsblad finns i kemikalielagen och kemikalieförordningen (675/93). Allmänna bestämmelser om upplagring av farliga kemikalier finns i förordningen om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (59/1999). Om lagring av kemikalier som orsakar fara för hälsan eller miljön finns instruktioner också i TUKES-anvisning K Besiktning av cisterner Skicket hos lagringscisterner för hälso- och miljöfarliga kemikalier skall kontrolleras med periodiska besiktningar för att eventuella läckor eller fel som medför risk för läckage skall upptäckas. Kemikaliecisterner i dåligt skick kan, om de går sönder och läcker, orsaka i miljöskyddslagen förbjuden förorening av mark eller grundvatten. Med hjälp av periodiska besiktningar kan man i tid märka cisternernas försämrade skick och undvika dyra rengöringsåtgärder till följd av förorening. Rengöringen kan kosta tiotusentals euro. I handels- och industriministeriets beslut 344/1983 bestäms om periodisk besiktning av underjordiska oljecisterner. Enligt beslutet gäller besiktningskravet endast underjordiska oljecisterner som är belägna på viktiga grundvattenområden. Risk för förorening av marken eller grundvattnet kan emellertid lika väl orsakas av läckor i cisterner ovan jord, och därför gäller miljöskyddsföreskrifternas besiktningsskyldighet cisterner såväl under som ovan jord. Som grund för bestämmelsen som förpliktar till besiktningar är också de allmänna principerna i 4 i miljöskyddslagen, såsom principen för prevention och minimering av olägenheter, samt den i 5 nämnda skyldigheten att känna till verksamhetens konsekvenser och risker för miljön samt möjligheterna att minska verksamhetens negativa miljöpåverkan. Med certifierad besiktningsman avses en besiktningsman som av Säkerhetsteknikcentralen bedömts vara kompetent. En sådan besiktningsman krävs för att säker- 7

8 ställa att de metoder och anordningar som används vid besiktningen och den erhållna klassificeringen är tillförlitliga. KAPITEL 4 AVFALL 11 Deponering av avfall i marken För att avfall skall få deponeras i marken i större omfattning krävs i allmänhet ett gällande miljötillstånd. Deponering av avfall i marken i mindre skala än detta begränsas av bestämmelserna om förbud mot förorening av mark i 7 och mot förorening av grundvatten i 8 i miljöskyddslagen. Enligt dessa bestämmelser är det förbjudet att lämna avfall på marken som kan medföra risk eller olägenhet för hälsan eller miljön eller annan därmed jämförbar kränkning av allmänt eller enskilt intresse exempelvis genom försämring av markkvaliteten eller vattenkvaliteten. Deponering av avfall begränsas också av avfallslagen. Enligt 6 i denna lag är det förbjudet att bl.a. överge eller okontrollerat hantera avfall. Att gräva ner avfall är okontrollerad hantering av avfallet som kan orsaka förorening av miljön. Motsvarande förbud finns också i SAD:s allmänna bestämmelser om avfallshantering i huvudstadsregionen. Det finns också olika slags avfallsmaterial som utan olägenheter kan användas som markfyllnad. Genom att ersätta naturstensmaterial med rent avfallsmaterial sparar man naturresurser. Med mineraliskt avfall avses bl.a. betong-, tegel-, kakeloch keramikavfall. Avfallsmaterial som deponeras i marken skall lämpa sig tekniskt som markfyllnad och får inte orsaka förorening av marken eller risk för förorening. Betongavfall som innehåller armeringsjärn får inte deponeras i marken, eftersom järnstängerna kan vålla olägenhet för senare användning av området och för att armeringsjärn inte kan anses lämpa sig tekniskt som markfyllnadsmaterial. Deponering av metallavfall i marken kan inte heller anses vara ett godtagbart sätt att återvinna detta avfall. Enligt 5 i miljöskyddslagen skall verksamhetsutövaren känna till verksamhetens konsekvenser och risker för miljön. Också när de allmänna förutsättningarna för deponering av avfall uppfylls, måste miljövårdsmyndigheten ha möjlighet att i övervakningssyfte förbjuda eller ställa villkor för utplaceringen av avfall i marken, om det finns skäl att anta att förfarandet kan innebära risk för miljöförorening. Därför skall tillsynsmyndigheten på förhand underrättas om deponeringen. Deponering av livsmedels- och latrinavfall som inte komposterats kan vålla olägenheter, såsom spridning av skadedjur i omgivningen, och därför måste dylikt avfall komposteras så att det blir ofarligt innan det deponeras. Enligt de allmänna bestämmelserna om avfallshanteringen i huvudstadsregionen bör SAD:s avfallshanteringsverk på förhand underrättas om kompostering av livsmedels- och latrinavfall. I jord- och skogsbruksministeriets förordning finns bestämmelser om behandling av döda djur. I miljöskyddsföreskrifterna tillåts begravning av sällskapsdjur på egen mark, om de begravs tillräckligt djupt. Dessutom skall jord- och skogsbruksministeriets bestämmelser om ärendet iakttas. Att lämna trädgårdsavfall i allmänna områden kan anses som förorening av miljön. Också små mängder kan med tiden orsaka förorening. Placering av trädgårdsavfall i allmänna områden uppfyller också kännetecknen på nedskräpning och 8

9 övergivande av avfall. Det är rätt allmänt att trädgårdsavfall förs till otillåtna platser, och därför har det ansetts nödvändigt att förbjuda det i miljöskyddsföreskrifterna trots att det också enligt avfallslagen är förbjudet att skräpa ned och överge avfall. Närmare upplysningar: Om hanteringen av avfall kan ges fallspecifika bestämmelser med stöd av 57 i avfallslagen samt 84 och 85 i miljöskyddslagen. Bestämmelser om återvinning av icke-förorenat jord- och stenavfall som uppkommer vid byggnadsverksamhet finns i 4 i miljöskyddsförordningen (169/2000). Om kompostering av komposterbart avfall i fastigheter bestäms i de allmänna bestämmelserna om avfallshanteringen i huvudstadsregionen (SAD ). I fråga om hantering av döda djur gäller jord- och skogsbruksministeriets bestämmelser. Jord- och skogsbruksministeriets förordning 1374/2004 gäller bl.a. döda eller avlivade nötkreatur, hovdjur, fjäderfä och sällskapsdjur. Bestämmelser om döda djur finns också i EG:s s.k. biproduktsförordning EG/1774/2002. Bestämmelser om städning av hundexkrementer på underhållna områden i tätorter finns i ordningslagen (612/2003). Ägaren eller innehavaren av en hund skall bl.a. se till att hundens exkrementer inte lämnas kvar i miljön inom en tätort på ett område som underhålls. 12 Avfall som uppstår när husfasader underhålls Polyklorerade bifenyler (PCB) och blyföreningar är problemavfall och hör till de värsta miljögifterna i fråga om beständighet och anrikning. Fogmassa som innehåller PCB eller bly skall avlägsnas så att avfallet tas till vara så fullständigt som möjligt. Lösningsmedel som används vid kemisk färgborttagning och det färgavfall som uppstår vid arbetet och som innehåller lösningsmedel skall samlas upp och lämnas till en mottagningsplats för problemavfall. Närmare upplysningar: PCB-avfall definieras och bestämmelser om behandling av PCB-avfall ges i statsrådets beslut om tagande ur bruk av PCB och PCB-utrusning samt behandling av PCB-avfall (711/1998). Bestämmelser om begränsning av användning av trä som behandlats med kreosot finns i statsrådets förordning 8/2003. Trä som behandlats med kreosot får inte användas till byggande, inredning eller i allmänna rekreationsområden. Trä som behandlats med kreosot och som tagits ur bruk får överlåtas endast till en mottagare som har vederbörligt tillstånd. 9

10 13 Bränning av avfall på fastigheter Samhällsavfall får inte brännas i små fastigheters värmepannor och ugnar, eftersom förbränningsförhållandena inte är sådana som förutsätts av kontrollerad förbränning av samhällsavfall. Med de rökgaser som uppstår vid bränning av avfall sprids sot, lukt och hälsovådliga föreningar (såsom polyaromatiska kolväten), som i tätorter t.o.m. i små mängder kan orsaka miljöförorening, försämra trivseln i miljön och medföra sanitär olägenhet för de känsligaste invånargrupperna. Det är sålunda motiverat att förbjuda bränning av avfall som medför skadliga miljökonsekvenser och miljöförorening. Också i de allmänna bestämmelserna om avfallshanteringen i huvudstadsregionen förbjuds bränning av avfall. När kvistar, hyggesavfall, löv och annat växtavfall bränns, är förbränningsförhållandena sådana att bränningen kan vålla olägenhet för grannar och eventuell sanitär olägenhet i form av rök, utsläpp av skadliga föreningar och lukt. Kvistar och trädgårdsavfall är ofta fuktiga, varför rökutvecklingen är riklig. Bränning i öppen eld kan dessutom medföra risk för markbrand. När trädgårdsavfall och annat växtavfall bränns skall man se till att grannarna vållas så litet olägenhet som möjligt t.ex. genom att bränna möjligast torrt avfall och underrätta grannarna på förhand om bränningen. Före bränningen skall också eventuell varning för skogsbrand beaktas. På sommaren är det inte tillåtet att bränna i öppen eld, eftersom bränningen kan medföra oskäliga olägenheter bl.a. för vistelse på gårdsområden. I huvudstadsregionen kan trädgårdsavfall också föras till vederbörlig behandling till rimliga kostnader. Bränning är inte det enda alternativet för behandling av trädgårdsavfall, utan det kan också hackas eller flishuggas och behandlas genom kompostering. Närmare upplysningar: Med stöd av räddningslagen (468/2003) kan räddningsmyndigheten för viss tid förbjuda öppen eld eller någon annan verksamhet som kan medföra risk för eldsvåda inom ett visst område. Enligt lagen får lägereld eller annan öppen eld inte göras upp i skog eller i närheten av skog, om förhållandena på grund av torka, vind eller av någon annan orsak är sådana att risken för skogsbrand är uppenbar. Öppen eld får inte heller utan tvingande skäl göras upp på annans mark utan lov. 14 Hantering av cisterner som tagits ur bruk Olje-, bränsle- och kemikaliecisterner inklusive rörsystem som tagits ur bruk är avfall enligt avfallslagen, och bestämmelserna om avfallshantering skall tillämpas på dessa. Att lämna cisterner i marken är att överge avfall, vilket är förbjudet enligt avfallslagen. Bestämmelser om förebyggande av miljöförorening på grund av avfall finns också i miljöskyddslagen. Cisterner som tagits ur bruk utgör en risk för marken och grundvattnet. Cisternen har kanske inte rengjorts, och då finns det en risk att marken förorenas när cisternen med tiden går sönder. Dessutom kan det hända att cisternen har läckt och marken kring cisternen förorenats, vilket kräver sanering. Genom att lyfta cisternerna ur marken och tömma dem på olja och oljehaltig bottenfällning kan man förhindra att gamla cisterner i dåligt skick förorenar marken. 10

11 Cisterner som på lämpligt sätt rengjorts och fyllts med sand eller annat godtagbart material innan miljöskyddsföreskrifterna trädde i kraft behöver inte avlägsnas. Cisternernas påfyllnings- och avluftningsrör skall ändå tas bort, så att ingen av misstag fyller dem med bränsle eller andra kemikalier. Det är också viktigt att försäkra sig om att marken kring cisternen inte är förorenad och att det inte finns olja kvar i cisternen som kan rinna ut i marken. Om en gammal cistern befinner sig på en plats varifrån det är tekniskt svårt eller omöjligt att få bort den, exempelvis på grund av att annan egendom skadas, kan undantag beviljas. Ansökan om undantag från skyldigheten att avlägsna cistern kan ställas till kommunens miljövårdsmyndighet. Ansökan skall motiveras noggrant. Miljövårdsmyndigheten överväger från fall till fall, om den beviljar undantag. Ansvaret för en cistern överförs till den nya ägaren när en fastighet byter ägare, så den tidigare ägaren är skyldig att informera den nya om cisternen. Närmare upplysningar: Bestämmelser om hantering av oljeavfall finns i statrådets beslut om oljeavfallshantering (101/1997). Om förvaring av problemavfall bestäms i de allmänna bestämmelserna för avfallshanteringen i huvudstadsregionen (SAD ). KAPITEL 5 MOTTAGNING AV SNÖ 15 Placering och användning av snötippar Bestämmelser om snötippning ingår varken i avfallslagen eller i miljöskyddslagen. Snötippning kan orsaka att olja eller andra föroreningar sprids ut i miljön och att omgivningen skräpas ned. Dessutom kan sandningssand eller salt från snötippar belasta vattendrag. Syftet med bestämmelsen är att hindra att snötippar placeras och används så att de har skadliga konsekvenser för miljön eller inverkar oskäligt störande på trivseln i området. Enligt 4 i miljöskyddslagen svarar verksamhetsutövaren för att förebygga de olägenheter som verksamheten orsakar samt för att undanröja miljöolägenheterna. KAPITEL 6 DAMMBEKÄMPNING Partiklarna i stadsluften är partikelutsläpp från trafiken, energiproduktionen och industrin, gatudamm, damm från byggverksamhet samt partiklar som består av gasformiga föreningar. Damm i luften ökar astmasymtomen, grovt damm irriterar ögonen och små partiklar som inandas tränger ända in i lungblåsorna. Särskilt skadliga är partiklarna för allergiker och astmatiker. De minsta partiklarna kan öka antalet luftvägsinfektioner och astmaanfall samt försvaga lungornas funktion. De större partiklarna smutsar ner och kan avsevärt minska trivseln. 11

12 Det varje vår återkommande gatudammet vållar betydande luftkvalitetsproblem i tätorter. På våren när gatorna torkat lyfter trafiken och vinden upp den på vintern på gatorna och trottoarerna spridna, finmalda sandningssanden samt asfaltpartiklar som sanden och dubbdäcken slitit loss. Också många andra slags material som lagt sig på gatorna under vintern virvlar upp i luften. Syftet med bestämmelserna om dammbekämpning är att hindra dammolägenheter som orsakas av olika byggnads- och underhållsarbeten, såsom nybyggnationer och renoveringar, rivningsarbeten, gatuunderhåll och krossningsarbete. Skyddsmetoderna i dessa arbeten bör vara sådana att spridningen av damm och andra skadliga ämnen hindras. Om det inte är möjligt att helt hindra dammolägenheterna, skall de hållas så små som möjligt. 16 Underhåll och renhållning av trafikleder och gårdsplaner Gatudammet består av sand, stenmaterial som dubbdäck och sandningssand slitit loss från asfalten, metall och gummi från dubbar och däck samt giftiga föreningar, såsom polyaromatiska kolväten (PAH), som kommer från energiproduktionen och bilarnas avgaser. Gatudammet är skadligt i synnerhet för känsliga befolkningsgrupper, såsom barn och personer med hjärt- och lungbesvär. Syftet med bestämmelsen är att förebygga sanitära olägenheter på grund av damm från underhålls- och renhållningsarbeten, hindra att den allmänna trivseln minskar och luftkvaliteten försvagas samt förebygga annan miljöförstöring. Förbudet mot användning av lövblåsare vid avlägsnande av sand är nödvändigt på grund av att dessa får stora mängder damm att virvla upp. 17 Byggnads-, reparations- och rivningsarbete samt markbyggnad Vid olika byggnads-, reparations- och rivningsarbeten, såsom sandblästring, samt vid markbyggnad bildas stora mängder damm. Med bestämmelserna syftar man till att hindra att det uppstår hälsoskador, att den allmänna trivseln minskar och att miljön förorenas genom att så effektivt som möjligt minimera dammet och hindra det från att sprida sig till omgivningen vid ovan nämnda arbeten. Det är speciellt viktigt är att ägna särskild uppmärksamhet åt dammbekämpningen i närheten av objekt som är känsliga för störningar, såsom bostäder, daghem, skolor, sjukhus och ålderdomshem. Innehavaren av fastigheten eller den som utför arbetet är skyldig att underrätta alla objekt inom verkningsområdet om den olägenhet som vållas. Enligt etablerad praxis förutsätts att byggnaderna täcks när fasader sandblästras. Också när fasader som innehåller asbest tvättas med hårt tryck eller när färgytan flagar, är det nödvändigt med skydd för att hindra skador. Mycket små arbeten, såsom exempelvis lappning av små ytor, orsakar sannolikt inga olägenheter, varför täckning av fasaden eller tätning av luftintagen inte förutsätts i dessa arbeten. Miljöministeriet har givit rekommendationer om de åtgärder som skall vidtas för att hindra förorening av miljön, när fogarmassor som innehåller polyklorerade bifenyler (PCB) eller bly avlägsnas (Utdrag ur forskningsrapporten: M. Haukijärvi, 12

13 M. Pentti: Rakennusten saumausmassat ja PCB-yhdisteet). Under och efter saneringen av PCB- eller blyhaltiga fasadfogar skall man genom att utnyttja bästa tänkbara teknik försäkra sig om att det PCB- eller blyhaltiga avfallet inte sprider sig i omgivningen och föranleder hälsorisker vare sig för de boende eller för arbetarna. För att spridningen skall kunna hindras måste man använda tillräckligt effektiva arbetsredskap och arbetsmetoder samt skyddsåtgärder. Transport och upplagring av dammande marksubstanser kan orsaka avsevärda olägenheter på byggplatser och i deras närmiljö samt längs körrutterna, om man inte sköter om dammbekämpningen. Tillfällig krossning under kortare tid än 50 dagar kan utföras utan miljötillstånd. Också tillfällig krossning kan orsaka betydande dammolägenhet och miljöförorening. Bestämmelserna har givits för att förebygga de dammolägenheter som damm från marksubstanser och tillfällig krossning kan orsaka. Närmare upplysningar: Bestämmelser om dammbekämpning vid byggande och på byggplatser finns också i Grankulla stads byggnadsordning (trädde i kraft ). KAPITEL 7 BEKÄMPNING AV BULLER OCH SKAKNINGAR 18 Allmän regel Buller är en av de vanligaste och viktigaste faktorer som försvagar livsmiljöns kvalitet och trivsamhet. Buller är ljud som människan uppfattar som oangenämt eller störande eller som på annat sätt är skadligt för hennes hälsa eller välbefinnande. Buller påverkar på många sätt negativt människans hälsa och välbefinnande. Buller kan störa eller försvåra arbetet, vilan och sömnen. Det i livsmiljön allmänt förekommande bullret är så starkt att det kan orsaka direkta och indirekta sanitära olägenheter. Syftet med bestämmelsen är att betona att onödigt buller som stör näromgivningen bör undvikas. Motsvarande bestämmelse fanns också i Grankulla stads ordningsstadga, som upphävdes när ordningslagen (612/2003) trädde i kraft. I ordningslagen finns inte motsvarande bestämmelser om buller. 19 Skyldighet att anmäla verksamhet som orsakar särskilt störande buller eller skakningar Enligt 60 i miljöskyddslagen skall verksamhetsutövaren till den kommunala miljövårdsmyndigheten göra en skriftlig anmälan om åtgärder eller händelser som orsakar tillfälligt buller eller skakningar, såsom byggande eller offentliga tillställningar, om bullret eller skakningarna kan antas bli speciellt störande. Anmälan behöver emellertid inte göras om verksamhet som förutsätter miljötillstånd. Anmälan skall göras senast 30 dygn innan åtgärden vidtas eller verksamheten inleds. I bestämmelsen anges några verksamheter som alltid omfattas av anmälningsskyldighet enligt 60 i miljöskyddslagen. Dessa är verksamheter som allmänt anses orsaka särskilt störande buller eller skakningar och därför alltid förutsätter anmälningsförfarande. Förteckningen över anmälningspliktig verksamhet är inte ut- 13

14 tömmande. I bedömningen av hur störande bullret är beaktas inte bara ljudstyrkan (db) utan också bl.a. hur länge bullret varar, hur det upprepas, bullrets eventuella smalbandighet eller impulskaraktär, vilken tid på dygnet bullret förekommer samt särskilda omständigheter för dem som störs av bullret. En bulleranmälan skall göras om bygg-, rivnings-, reparations- eller underhållsarbete och därmed jämförligt tillfälligt arbete som orsakar särskilt störande buller eller skakningar, om arbetet utförs på natten, vardagskvällar, lördagar, söndagar och övriga helgdagar samt också om arbetet utförs oavbrutet under fler än 15 vardagar. Om stora för allmänheten avsedda tillställningar utomhus och motsvarande tillställningar görs anmälan, om de arrangeras på söndagar eller övriga helgdagar eller under annan tid än på vardagar kl eller lördagar kl Särskilt störande buller och skakningar nattetid I den nya ordningslagen finns ingen sådan bestämmelse om störande buller och skakningar nattetid som fanns i den upphävda kommunala ordningsstadgan. Med anmälan enligt 60 i miljöskyddslagen kan också särskilt störande buller och skakningar nattetid i många fall regleras. Det har ändå ansetts nödvändigt att ha en allmän bestämmelse som förbjuder störande buller nattetid. Bland annat underhålls- och servicearbeten i fastigheter, såsom snöplogning och tömning av avfallskärl nattetid nära bostäder och liknande ställen orsakar särkilt störande buller, i synnerhet om arbetet sker regelbundet nattetid. Med bestämmelsen syftar man till att arbetena i regel skall utföras på dagen, då bullret från de maskiner och den utrustning som används i underhållsarbete och andra arbeten inte uppfattas som särskilt störande. Undantag utgör nödvändiga arbeten som exempelvis av trafiksäkerhetsskäl inte kan uppskjutas. Ett oundvikligt arbete som då och då måste göras nattetid upplever invånarna inte lika störande som ett ofta återkommande nattligt arbete. Fyrverkerier kan arrangeras på natten, om polisen eller räddningsverket beviljat tillstånd för dem med stöd av lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005), men miljövårdsmyndigheten skall likväl informeras om fyrverkerier på natten enligt 22. Närmare upplysningar: Arrangören av offentliga tillställningar skall enligt 14 i lagen om sammankomster (530/1999) lämna en skriftlig anmälan om tillställningen till polisen med undantag för vissa i samma paragraf nämnda tillställningar. Polisen kan utfärda bestämmelser för tillställningen eller förbjuda den bl.a. på grund av avsevärd olägenhet för miljön eller utomstående. 14

15 21 Skyldighet att informera om verksamhet som orsakar särskilt störande buller eller skakningar 22 Fyrverkeriuppvisningar I det beslut som fattas med anledning av bulleranmälan finns ofta bestämmelser om hur de som störs av bullret skall informeras. De tillfälliga verksamheter som orsakar störande buller är oftast nödvändiga bygg-, reparations- och underhållsarbeten. Det är lättare att stå ut med tillfälligt buller om man på förhand fått information om arbetets eller evenemangets karaktär och varaktighet samt namnen på de ansvariga personerna. Kortvarig störning som orsakas av fyrverkeriuppvisningar kan godkännas utan anmälan till miljövårdsmyndigheten. En anmälan skall ändå alltid göras till polisen eller brandmyndigheten enligt lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005), med undantag för fyrverkerier på nyårsnatten. Oavsett anmälningsskyldigheten skall miljövårdsmyndigheten samt invånarna och andra som kan störas av bullret informeras om fyrverkeriuppvisningar skriftligen på förhand (minst 7 dagar). Närmare upplysningar: Användningen av fyrverkeripjäser har begränsats i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). Fyrverkeripjäser får användas utan tillstånd på nyårsnatten kl Om användning av fyrverkeripjäser som godkänts för allmän handel skall göras anmälan till brandmyndigheten. Brandmyndigheten ger den som gör anmälan ett beslut där användningen och användarna specificeras och där det finns säkerhetsanvisningar. Användningen kan förbjudas, om denna anses orsaka uppenbar fara. Om fyrverkeriuppvisningar där det används andra än för allmän handel godkända pyrotekniska föremål skall anmälan göras till polisen, som sedan meddelar brandmyndigheten om dessa. KAPITEL 8 RÖK- OCH LUKTUTSLÄPP 23 Utsläpp vid förbränning Skadliga, giftiga eller illaluktande föreningar i rökgaser kan vålla sanitär olägenhet och miljöförorening samt minska den allmänna trivseln. Därför är det förbjudet att bränna avfall. (Se också 13.) Hur man ställer in, underhåller och använder förbränningsanläggningar inverkar på förbränningen. I goda förbränningsförhållanden minimeras mängden skadliga föreningar och partiklar i rökgasen. 15

16 KAPITEL 9 ÖVRIGA BESTÄMMELSER 24 Påföljder vid brott mot och försummelser av miljöskyddsföreskrifterna 25 Ikraftträdande Syftet med denna paragraf är att klarlägga följderna av brott mot miljöskyddsföreskrifterna genom att hänvisa till vederbörande bestämmelser i miljöskyddslagen. Beslutet om godkännande av miljöskyddsföreskrifterna tillkännages på samma sätt som övriga kommunala kungörelser. Beslutet anses ha tillkännagivits när kungörelsen lagts fram offentligt. På samma sätt tillkännages att miljöskyddsföreskrifterna träder i kraft. 16