Accounting Update #34 Juni 2014

Transkript

1 Kära läsare! Som denna skrifts tradition bjuder så levererar vi ett fullspäckat nummer precis innan semestertider. En utgåva alldeles ypperlig att ta med sig till stranden eller hängmattan. Äntligen är den här! Som vi har väntat! I hela tolv år har vi väntat på att få en ny standard för intäktsredovisning. I slutet av maj publicerade så IASB IFRS 15 Revenue from contracts with customers. Vi ägnar därför denna standard stort utrymme i detta nummer. Läs och begrunda och återkom gärna efter sommaren och delta på något av våra seminarier om IFRS 15 (se vidare seminarierutan nedan). Vidare har upplysningsstandarden IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag, för IFRStillämpare inom EU trätt ikraft i år. I vår artikel belyser vi hur dessa upplysningar kan utformas. IFRS 13 reglerar värderingar till verkligt värde. Artikeln beskriver de utmaningar som företag ställs inför då kreditrisken ska beaktas vid värdering av finansiella skulder. I och med K3s inträde har frågan ofta uppkommit om vilka regelverk ett dotterföretag i en IFRS-koncern kan välja mellan. Vad är mest fördelaktigt för just mitt företag? I artikeln redogör vi för några av de mer väsentliga skillnaderna mellan K3 och RFR2. Få har väl missat den debatt som har varit beträffande bostadsrättföreningar och progressiva avskrivningar. Läs mer om detta och om BFNs ställningstagande att inte tillåta progressiva avskrivningar. Sist, men inte minst, så har det publicerats en ny redovisningsutredning. Utredningen är sprungen ur EUs nya redovisningsdirektiv. I redovisningsutredningen föreslås en rad förändringar i Årsredovisningslagen. Trevlig läsning! Innehållsförteckning Sid Framtidens intäktsredovisning är här! 2 IFRS 15 Revenue from contracts with customers 2 IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag 7 IFRS 13 Verkligt värde på egna skulder och påverkan från egen kreditrisk 9 Skillnader mellan K3 och RFR2 10 Bostadsrättsföreningar och progressiva avskrivningar 12 Redovisningsutredningen ändringar i årsredovisningslagen 13 Kommande seminarier och utbildningar IFRS 15 Revenue from contracts with customers Stockholm 9 september Stockholm 26 september Göteborg oktober (datum ej fastställt) Malmö oktober (datum ej fastställt) IFRS 9 Finansiella Instrument Stockholm 19 september (förutsatt att publicering av IFRS 9 har ägt rum) K3 Fördjupning (2 heldagar eller gå bara dag 1 eller bara dag 2) Malmö september Stockholm september Stockholm oktober Göteborg november För tid, plats och anmälan - se s hemsida ( Academy) eller kontakta Maria Olsson maria.e.olsson@se.pwc.com Stockholm den 16 juni 2014 Mikael Scheja Ulrika Anjou Ansvarig utgivare Redaktör mikael.scheja@se.pwc.com ulrika.anjou@se.pwc.com Sid 1 Accounting update

2 Framtidens intäktsredovisning är här! IFRS 15 Revenue from contracts with customers Inledning Hans Hoogervorst, Chairman of the IASB: "The successful conclusion of this project is a major achievement for both boards. Together, we have improved the revenue requirements of both IFRS and US GAAP, while managing to achieve a fully converged Standard. Our attention now turns to ensuring a successful transition to these new requirements. " De två normgivarna IASB (International Accounting Standards Board) och FASB (Financial Accounting Standard Board) har sedan länge arbetat med det gemensamma projektet att ta fram en ny gemensam standard för intäktsredovisning. Syftet med att ta fram en ny intäktsredovisningsstandard är att tillhandahålla en heltäckande och principbaserad standard för all intäktsredovisning, dvs. för alla slags transaktioner, i alla branscher. Väntan på den nya standarden har varit lång och vägen dit full av gropar. I hela 12 år har projektet pågått och två utkast har givits ut innan vi nu har den slutliga standarden i vår hand. I maj 2014 publicerades så IFRS 15 Revenue from contracts with customers. IFRS 15 ersätter samtliga tidigare utgivna standarder och tolkningar som avser intäktsredovisning (dvs IAS 11 Construction Contracts och IAS 18 Revenue, IFRIC 13 Customer Loyalty Program, IFRIC 15 Agreements for the Constructions of Real Estate, IFRIC 18 Transfers of Assets from Customers, SIC 31 Barter Transactions Involving Advertising Services). IFRS 15 träder ikraft den 1 januari Ett tag kvar alltså kanske ni tänker. Vi skulle säga nej, det är inte mycket tid kvar att spela med. Samtliga företag som upprättar koncernredovisning enligt IFRS ska presentera ett jämförelseår, dvs De amerikanska företag som tillämpar US GAAP ska vanligen ha två jämförelseår, dvs 2015 och är alldeles bakom hörnet. Implementeringen av IFRS 15 innebär för många företag att ett omfattande analysarbete måste utföras. Avtal ska gås igenom, system ändras, rutiner och rapportpaket byggas om. Det är därför hög tid att börja! I denna artikel redogör vi för vad den nya standarden innebär för redovisningen i stora drag. Intäktsredovisningens grundprincip Den nya IFRS 15 är 87 sidor lång. Till detta kommer 175 sidor med Basis for conclusion samt 63 illustrativa exempel. Är detta tillräckligt? Får vi nu svar på hur alla transaktioner ska intäktsredovisas? Sannolikt inte, men det är betydligt mer än vad vi hittills har haft att tillgå vad gäller intäktsredovisning. IFRS 15 har en samlad modell för all intäktsredovisning och den har en sk balansräkningsansats. Vad innebär detta? Anser man att balansräkningen är viktigast? Nej, så är inte tanken. Tanken är att man utgår ifrån att allt tar sin början i ett avtal om försäljning av en vara eller tjänst, mellan två parter. Man inleder således med att identifiera ett kundavtal, vilket hos säljaren genererar en tillgång (rättigheter, dvs. löfte om erhållande av ersättning) och en skuld (åtagande, dvs. löfte om överföring av varor/tjänster). Företaget redovisar enligt modellen sedan en intäkt när man uppfyller åtagandet att leverera utlovade varor eller tjänster till kunden. Sid 2 Accounting update

3 Huvuddragen i intäktsredovisningsmodellen åskådliggörs nedan Intäktsredovisning- en femstegsmodell; 1. Identifiera kontrakt 2. Identifiera de olika åtagandena i kontraktet 3. Fastställ transaktionspriset 4. Fördela transaktionspriset 5. Uppfyllande av åtagandena= intäkt redovisas 1. Identifiera kontrakt 2. Identifiera de olika åtagandena Ett kontrakt innehåller löften om att överföra varor eller tjänster till kunden. Detta kallas för prestationsåtaganden. Alla prestationsåtaganden som till sin karaktär går att särskilja ska redovisas separat. Standarden ställer upp ett antal kriterier som ska uppfyllas för klassificering som särskiljande. I det fall ett företag ska överföra flera varor eller tjänster och dessa ej går att särskilja ska företaget paketera ihop varor och tjänster tillsammans tills dess att paketet kan anses som unikt till sin karaktär och därmed går att särskilja. 3. Fastställ transaktionspriset 4. Fördela transaktionspriset 5. Uppfyllande av åtagandena=intäkt redovisas Ett kontrakt är en överenskommelse mellan minst två parter vilket skapar en rättighet och ett åtagande. Kontraktet kan vara skriftligt, muntligt eller uppstå ur branschpraxis. Intäktsredovisningen ska appliceras på varje enskilt kontrakt förutom de fall då särskilt specificerade kriterier är uppfyllda vilka medger att flera kontrakt får redovisas såsom ett. Transaktionspriset är det ersättningsbelopp som företaget förväntas erhålla i utbyte mot att de överför utlovade varor eller tjänster. Vanligen utgörs transaktionspriset av en fast ersättning från kunden. I vissa fall kan dock ersättningen bestå i variabla ersättningar alternativ erhållas i annan form än kontanter.variabla ersättningar inkluderas till den del det är högst sannolikt att den inte kommer att bli föremål för en väsentlig reversering när den osäkerhet som den förknippas med upphör. Transaktionspriset ska justeras för pengars tidsvärde (diskonteras) samt eventuella rabatter. Vanligtvis kan företaget fördela transaktionspriset på varje enskild vara eller tjänst baserat på ett fristående försäljningspris. I de fall ett observerbart fristående försäljningspris saknas ska företaget uppskatta ett sådant. I vissa fall kan transaktionspriset innehålla en rabatt eller en avskild ersättningsdel som avser endast en del av prestationsåtagandet i kontraktet. I standarden finns vägledning för hur en sådan ersättning ska fördelas. Ett företag redovisar en intäkt när de uppfyller sina prestationsåtaganden genom att överföra en utlovad vara eller tjänst till kunden (dvs kunden erhåller kontroll). Det belopp som redovisas som intäkt är det belopp som företaget tidigare har fördelat till det aktuella prestationsåtagandet. Ett prestationsåtagande kan uppfyllas vid en given tidpunkt (vilket vanligen är fallet vid försäljning av varor) eller över en tidsperiod (vilket vanligen är fallet vid försäljning av tjänster). För prestationsåtaganden som uppfylls över en tidsperiod ska företaget välja en lämplig metod för uppskattning av färdigställandegrad för att bestämma hur stor andel intäkt som ska redovisas när prestationsåtagandet uppfylls. Intäktsredovisning- steg för steg Ett nytt regelverk innebär nästan alltid förändringar. Så även här. Sannolikt är det framförallt steg två och fem i intäktsredovisningsmodellen, dvs. identifiering av prestationsåtaganden och fastställande av när ett åtagande uppfylls, som innebär nya principer och ett nytt tankesätt, även om det givetvis kan finnas skillnader i de andra stegen också. Det är i dessa två steg vi förväntar oss att de flesta nyheter och svåra bedömningar kan komma att uppträda. Steg 1 Identifiera kontraktet Ett kontrakt definieras som en muntlig eller skriftlig överenskommelse mellan två eller flera parter. Kontrakten ska ha en affärsmässig innebörd, innebära rättigheter och skyldigheter för parterna och innehålla betalningsvillkor (p9). Ibland ska två eller flera kontrakt slås ihop och redovisas som ett kontrakt (p17). Detta är fallet om kontrakten har ingåtts samtidigt eller i nära anslutning med samma kund och kontrakten har ett gemensamt kommersiellt syfte, eller betalningen i avtalen är beroende av varandra, eller om varorna/tjänsterna utgör ett enda prestationsåtagande. Om en ändring sker av ett befintligt kontrakt kan detta i vissa fall innebära att det ses som ett nytt separat kontrakt (p18). Värt att notera är kriteriet att det ska vara sannolikt att företaget kommer att få betalt för den vara eller tjänst som man lovar att överföra. Om man inte bedömer att så är fallet, hamnar kontraktet utanför standardens tillämpningsområde och inga intäkter kan redovisas. Kundens betalningsförmåga påverkar således en framtida intäktsredovisning redan från början genom att avtalet diskvalificeras (p9e). Identifieringen av kundkontrakt kommer i de allra flesta fallen inte att utgöra något större problem. Vår bedömning är dock att identifiering, genomgång och analys av avtal i vissa fall kan tangera en hel del arbete. Metoder för genomgång av stora avtalsvolymer måste hittas. System måste anpassas efter detta sätt att strukturera avtal och styra intäkter via order/avtalsoch faktureringssystem till reskontror och huvudböcker och till slut in i de finansiella rapporterna. Detta är ett arbete som vi bedömer behöver påbörjas redan nu. Sid 3 Accounting update

4 Steg 2 Identifiera de olika åtagandena i kontrakten Ett prestationsåtagande är en förpliktelse, ett löfte, i ett kontrakt att överföra en vara eller tjänst till en kund. Det kan antingen innebära en vara eller tjänst som är distinkt, eller en serie av distinkta varor eller tjänster som till sin substans är likställda varandra och överförs till kunden på likartat sätt (p22). Med distinkt vara eller tjänst avses att varan/tjänsten har en tydlig urskiljbar funktion, vilket innebär att kunden ska kunna använda varan eller tjänsten enskilt som den är eller tillsammans med andra lättillgängliga resurser samt att den utlovade varan/tjänsten är separat identifierad i kontraktet (dvs fristående från andra åtaganden i kontraktet)(p.27). Ovanstående fall är ofta inte så komplext. Men, om en vara eller tjänst inte är urskiljbar på det sätt som ovan anges, hur ska den då redovisas? Jo, om en vara eller tjänst är en del av ett paket så ska den slås samman med de andra delarna i paketet och ses som ett enda prestationsåtagande. Detta är dock bara tillåtet om vissa villkor är uppfyllda. Kortfattat kan man säga att varorna eller tjänsterna ska vara starkt sammankopplade med varandra och att företaget dessutom integrerar dem åt kunden. Vidare så ska detta paket av varor/tjänster vara väsentligt modifierat eller kundanpassat. Med andra ord ska varorna/tjänsterna ha paketerats å kundens vägnar så till den milda grad att de kan anses vara unika och inte går att särskilja. Detta beskrivs i standarden som att en vara/tjänst är separat identifierbar i kontraktet om företaget; inte tillhandahåller en väsentlig integreringstjänst av varan/tjänsten med andra varor/tjänster i kontraktet varan/tjänsten inte innebär en väsentlig modifiering eller kundanpassning av en annan vara eller tjänst i kontraktet, varan/tjänsten inte är starkt beroende eller sammankopplad med en annan vara eller tjänst i kontraktet (p29). Det som beskrivs här är alltså integrationstjänster och försäljningar av paketlösningar. När har man då utfört en väsentlig integrering? När har man gjort en väsentlig kundanpassning? Var går gränsen? Standarden ger inget tydligt svar här. Viss vägledning finns att läsa i Basis for conclusion och i ett antal illustrativa exempel till standarden. Dessa exempel tar sikte på entreprenadkontrakt, t ex uppförande av ett sjukhus, och programvaruförsäljning och är möjligen svåra att applicera på alla typer av situationer. Att avgöra om varor eller tjänster ska redovisas som separata åtaganden eller om de ska redovisas i enlighet med hur paketeringen av dessa har skett, kommer att vara en av de mer väsentliga bedömningarna som företag behöver göra när de ska tillämpa de nya reglerna för intäktsredovisning. Ledningen bör därför noga utvärdera de kriterier som anges för att säkerställa att paketerade varor och tjänster redovisas korrekt och på ett sätt som återspeglar den ekonomiska innebörden i transaktionen. Ett resultat av den nya standarden kan vara att företag behöver se över hur avtal är formulerade och hur varor och tjänster paketeras, i syfte att få den avtalade försäljningen att återspeglas på det sätt som det var tänkt i de finansiella rapporterna. Standardens krav på att identifiera separata åtaganden i ett kontrakt och sedan låta uppfyllandet av åtaganden utgöra grunden för en intäktsredovisning ställer naturligtvis särskilda krav på de system som ska hantera och följa dessa åtaganden. Steg 3 Fastställande av transaktionspriset Transaktionspriset utgörs av den ersättning som ett företag förväntar sig ha rätt att erhålla i utbyte mot att det överför varor eller tjänster till en kund. Oftast utgörs transaktionspriset av en fast ersättning. I det fall en fast ersättning inte stipuleras av kontraktet måste företaget fastställa den rörliga ersättningens storlek. Vid fastställandet av transaktionspriset måste också pengars tidsvärde, icke-kontant ersättning, väsentliga finansieringskomponenter samt eventuella rabatter till kunden beaktas. Värt att notera är att transaktionspriset inte ska justeras för kundens kreditrisk (kundens betalningsförmåga). Anledningen är att transaktionspriset definieras som den ersättning företaget förväntas ha rätt till och inte den ersättning som företaget kan förvänta sig att erhålla. En eventuell nedskrivning av en ersättning görs enligt IFRS 9 och nedskrivningen, kreditförlusten, redovisas som nedskrivning tillsammans med andra eventuella nedskrivningar i resultaträkningen. Särskild upplysning krävs dock, av vilken det framgår hur stor andel av nedskrivningsposten som avser kundfordringar. Redan i steg ett, identifiering av ett kontrakt, lägger man in kriteriet att man förväntar sig att få betalt för den vara/tjänst som ska överföras. Om så ej är fallet är kontraktet inte inom IFRS 15s tillämpningsområde. Det följer sålunda av standardens metod att kreditrisken redan är beaktad och någon extra justering ska därför inte göras i detta steg. Jämför med dagens IAS 18 där det ska vara sannolikt att få betalt för att en intäkt från en vara eller tjänst ska få redovisas. I utkast till IFRS 15 Sid 4 Accounting update

5 fanns inte en sådan tröskel med och det uttrycktes rädsla för att för mycket intäkter skulle redovisas (se vidare nedan för hur transaktionspriset räknas fram med t.ex. vikter), vilket gav upphov till kritik i remissvaren till IASB. Det infördes därför som en extra punkt i steg 1. Vad gäller kontrakt som innehåller rörliga ersättningar så har detta varit föremål för särskild diskussion under standardens tillkomst. Standarden medför nya krav på uppskattningar och bedömningar vilket kan påverka såväl storleken på, som tidpunkten för när en intäkt redovisas i de fall ersättningen är rörlig. Den rörliga ersättningen fastställs genom att en av två metoder väljs: Förväntat värde-metod eller Mest sannoliktmetod. Rörlig ersättning redovisas sedan endast till den del företaget med stor sannolikhet inte bedömer att en väsentlig del av intäkten kommer att behöva återföras i framtiden om uppskattningarna förändras. För att bedöma detta använder sig företag bl a av tidigare erfarenhet och prognoser (p56-57) Här kan en skillnad uppkomma jämfört med dagens regler vad gäller rörliga ersättningar, såsom exempelvis prestationsbonusar. Dessa ska enligt standarden uppskattas och sedan inkluderas i transaktion priset till den grad de med stor sannolikhet inte kommer att behöva återföras ( Highly probable ). Vi är idag vana vid att redovisa detta slags intäkter när den osäkerhet som de är förknippade med upphör. Rörliga ersättningar är sannolikt ett område som kan komma att kräva en del tankeverksamhet från företagen. Kundavtal som innehåller rörliga ersättningar behöver gås igenom i syfte att fastställa hur ersättningen ska redovisas. Steg 4 Fördela transaktionspriset på de olika åtagandena När transaktionspriset är fastställt så ska det fördelas till de respektive åtagandena i kontraktet i proportion till deras oberoende försäljningspriser. I de fall då observerbara priser finns så används dessa. Om så inte är fallet- hur uppskattar man då oberoende försäljningspriser? Standarden anger här att de oberoende försäljningspriserna får beräknas. Detta kan göras på tre olika sätt; via bedömda marknadspriser, via förväntad tillverkningskostnad plus pålägg eller via tillämpning av en residualmetod (p79). Marknadspriser och förväntade tillverkningskostnader är lättförståeliga. Men vad innebär en residualmetod? Jo, som namnet antyder är det en restpost -metod. Residualmetoden innebär att företaget bestämmer de fristående försäljningspriserna på en vara eller tjänst med utgångspunkt i det totala transaktionspriset för hela kontraktet minus observerbara försäljningspriser på andra varor eller tjänster som utlovas i kontraktet. Man tar alltså sitt totala transaktionspris och drar bort alla kända försäljningspriser och den rest (residual) som blir kvar utgör den aktuella varan/tjänstens försäljningspris. Steg 5 Redovisa intäkten när respektive prestationsåtagande uppfylls Intäkten redovisas när företaget har uppfyllt sitt prestationsåtagande. Detta innebär att en utlovad vara eller tjänst är överförd till kunden. Överförd anses varan eller tjänsten vara då kunden har fått kontroll över varan eller tjänsten. När har man då kontroll över något? En kund har kontroll över en vara/tjänst när den direkt kan använda eller erhåller nyttan från en vara/tjänst. Överföring av kontroll är inte detsamma som överföring av risker och förmåner och det behöver inte heller vara detsamma som den kumulativa intjänandeprocessen som vi är vana vid i successiv vinstavräkning enligt dagens regler. Här kan således en skillnad komma att föreligga jämfört med dagens intäktsredovisning. Standarden ger ett antal indikatorer på när kontrollen anses ha övergått till kund och dessa känner vi delvis igen från nuvarande IAS 18 Intäkter (ovillkorad skyldighet att betala, legal äganderätt, fysisk besittning, överföring av risker och förmåner, accept av varan, p38). Det belopp som företaget redovisar när åtagandet är uppfyllt är det belopp som fastställdes och fördelades i steg 3 och 4. Men, ovan gäller vid åtaganden som fullgörs vid en tidpunkt, vilket ofta är fallet med exempelvis varor. När övergår kontrollen över en tjänst som utförs under en längre period? Enligt standarden så uppfylls ett åtagande och intäkten ska redovisas antingen vid en given tidpunkt (vilket vanligen gäller för varuförsäljning) eller över tiden (vilket vanligen gäller vid utförandet av tjänster). Det sistnämnda kan liknas vid dagens successiva vinstavräkning. Standarden föreslår nya kriterier för att fastställa när intäkter ska redovisas över tiden (dvs när åtagandet fullgörs kontinuerligt). Dessa kriterier skiljer sig delvis från dem som tillämpas i nuvarande successiv vinstavräkning och de kan således leda till att intäkten redovisas vid en annan tidpunkt. För företag som idag tillämpar successiv vinstavräkning måste därför en omprövning ske avseende om intäkten ska redovisas när kontraktet är färdigställt, eller i takt med att kontraktet fullgörs. Sid 5 Accounting update

6 Ett företag uppfyller ett prestationsåtagande kontinuerligt (över tiden) om ett av följande kriterier är uppfyllt (p35); a) Kunden erhåller omedelbar nytta när åtagandet uppfylls; b) Företagets prestationer skapar eller förbättrar en tillgång som kunden kontrollerar, eller c) Företagets prestationer skapar inte en tillgång som har en alternativ användning för företaget och företaget har rätt till betalning för hittills nedlagda utgifter. Punkt c) ovan dvs. en tillgång som inte har en alternativ användning för företaget är svårförståelig. Det man åsyftar här är att om en tillgång kan användas på annat sätt av företaget, dvs. säljas till en annan kund så finns en alternativ användning för tillgången. Så är ofta fallet med standardprodukter i lager. Omvänt gäller att om en tillgång är kundanpassad så har den sällan en alternativ användning för företaget eftersom det, för att kunna sälja den till annan kund, måste göra om den till en kostnad som inte är oväsentlig. Grad av kundanpassning kan således vara en indikator vid bedömning av huruvida en tillgång har en alternativ användning eller ej. För att fastställa färdigställandegraden i ett åtagande väljer företaget en mätmetod. Metoderna är output eller inputmetoder som vi känner igen sedan tidigare, såsom kontraktsmilstolpar, levererande antal enheter, nedlagda utgifter, tidsåtgång etc. Licenser Intäktsredovisningen kopplad till överlåtandet av nyttjanderätten för en immateriell tillgång, dvs licenser, kan komma att ändras. IFRS 15 skiljer på två typer av licenser. Den ena licenstypen är en sk right to use IP dvs en licens vilken ger rätten att använda den immateriella tillgången såsom den är vid den tidpunkt då licensen utgives. Detta är med andra ord ett åtagande som fullgörs vid en tidpunkt. Den andra typen av licens är en sk right to access IP, dvs en licens som ger en rättighet att nyttja den immateriella tillgången under licensperioden. Detta är således ett åtagande som fullgörs kontinuerligt över tiden. Standarden innehåller ett antal exempel som företag kan ta stöd i när de ska fastställa hur ett licensåtagande fullgörs. Avslöjande upplysningskrav Slutligen vill vi göra er uppmärksamma på att standarden är mycket upplysningstung. Syftet med upplysningarna är att läsaren ska förstå omständigheter, belopp, tidpunkter och eventuella osäkerheter som är förknippade med de redovisade intäkterna. Upplysningarnas karaktär gör att företag i större utsträckning blottar information som man tidigare inte har gjort. Detta ger naturligtvis intressant information till investerare men också till konkurrenter. Följande är exempel på upplysningar som ska lämnas: Kundkontrakt Nedskrivningar hänförliga till kundfordringar eller aktiverade kontraktutgifter. Uppdelning av intäkter i kategorier baserade på dess natur, belopp, tidshorisont, osäkerhet samt kassaflöde. En beskrivning som möjliggör en avstämning mot de intäkter som redovisas per segment ska också finnas med. En avstämning (IB-UB analys) för kundfordringar, kontraktsutgifter och kontraktskulder. Prestationsåtaganden När företaget vanligtvis fullgör ett åtagande och de väsentliga betalningsvillkor som finns i avtalen. För ännu ej uppfyllda prestationsåtaganden ska information lämnas om summa transaktionspris som avser dessa åtaganden och när man förväntas kunna redovisa en intäkt för dessa. Uppskattningar och bedömningar En beskrivning av de uppskattningar och bedömningar som har gjorts (inklusive ändringar i dessa) när man dels fastställer tidpunkten för ett prestationsåtagandes uppfyllande, dels när man fastställer transaktionspriset och dess fördelning på olika prestationsåtaganden. Övergångsregler och ikraftträdande IFRS 15 träder i kraft den 1 januari Standarden ska tillämpas med retroaktiv verkan. Tanken med detta krav är att det säkerställer att samtliga befintliga kundkontrakt identifieras, redovisas och värderas enligt den nya standarden, för såväl den aktuella perioden som samtliga jämförelseperioder. Kravet på full retroaktivitet ställer emellertid hårda krav på företag att inventera och identifiera samtliga kundkontrakt bakåt i tiden. IASB har dock föreskrivit ett fåtal frivilliga lättnadsregler från full retroaktivitet. Ett företag kan således välja mellan full retroaktivitet och begränsad sådan. Kortfattat innebär lättnadsreglerna följande; Tillämpa standarden på samtliga kundkontrakt som existerar per övergångstidpunkten samt sådana som är ingångna därefter, Sid 6 Accounting update

7 Redovisa den ackumulerade effekten av övergången till standarden i eget kapital per övergångstidpunkt, Lämna upplysningar om den effekt som implementeringen av den nya standarden har haft på befintliga och nya kundkontrakt på samtliga poster som påverkas i de finansiella rapporterna För vissa företag kommer de nya reglerna att innebära krav på ändrade system, processer och kontroller. Vår uppmaning är därför att man påbörjar analysen av vad en övergång innebär redan till hösten för att säkerställa att de systemändringar och informationsinsamlingar som krävs för att genomföra en övergång ska kunna gå så smidigt som möjligt. Även de företag och branscher som inte förväntar sig någon stor påverkan bör begrunda IFRS 15s samtliga nyanser innan detta konkluderas. Om inte annat så innebär upplysningskraven en stor förändring! Ulrika Anjou Mikael Scheja ulrika.anjou@se.pwc.com mikael.scheja@se.pwc.com IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag Den nya upplysningsstandarden IFRS 12 ska för företag inom EU tillämpas första gången i årsredovisningen för räkenskapsår som börjar 1 jan 2014 eller senare. Syftet med upplysningarna är att användarna av de finansiella rapporterna ska kunna bedöma karaktären och riskerna förknippade med ägandet av andelar i andra företag och effekterna på företagets finansiella ställning, resultat och kassaflöden. Standarden tillämpas på andelar som företaget innehar i dotterföretag, samarbetsarrangemang (dvs. gemensamma verksamheter eller joint ventures), intresseföretag och icke-konsoliderade strukturerade företag. Placeringar inom ramen för IAS 39 ligger dock utanför tillämpningsområdet. Att ha i åtanke inför upprättandet av de finansiella rapporterna är att standarden öppnar upp för att aggregera informationen som ska lämnas. Hur detaljerade uppgifter som ska lämnas beror på omständigheterna. Tanken är att inte tynga de finansiella rapporterna med oväsentlig information vilket dock måste vägas mot risken att informationen blir alltför aggregerad för att vara användarbar. Hur mycket information som ska lämnas och på vilken detaljnivå måste bedömas för varje enskilt företag. Viktiga bedömningar och antaganden Att fastställa huruvida företaget har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över ett annat företag inbegriper att företaget gör bedömningar och antaganden som ska upplysas om. Sådana upplysningar kan t.ex. beröra bedömningen att bestämmande inflytande finns trots att ett företag innehar mindre än hälften av de röstberättigande aktierna i ett annat företag. Andelar i dotterföretag För att användaren ska få förståelse för koncernens sammansättning och den andel som ickekontrollerande intressen innehar i koncernens verksamhet och kassaflöden ska ett antal upplysningar lämnas. Exempelvis ska upplysningarna om dotterföretag med icke-kontrollerande intressen som är av väsentlig betydelse inkludera finansiell information i sammandrag om dotterföretaget och resultat som fördelats till dotterföretagets icke-kontrollerande intressen. Fokus ligger därutöver på att ge användarna av de finansiella rapporterna möjlighet att bedöma; Karaktären och omfattningen av betydande begränsningar för företaget att få åtkomst till eller använda tillgångar och reglera koncernens skulder såsom exempelvis krav på begränsning av utdelningar, begränsningar i att överlåta kontanter till andra företag inom koncernen eller vetorätter för icke-kontrollerande intressen. Arten av de risker som är förknippade med företagets andelar i konsoliderade strukturerade företag, såsom att det finns avtalsförpliktelser som medför att finansiellt stöd till ett konsoliderat strukturerat företag kan utkrävas eller att ett företag trots avsaknad av avtalsmässig förpliktelse lämnat stöd till ett sådant företag. Effekterna vid förändring av ett moderföretags ägarintresse i ett dotterföretag som inte leder till förlust av bestämmande inflytande. Konsekvenserna vid förlust av bestämmande inflytande. Upplysning ska lämnas om vinst/förlust samt den post som resultatet redovisats i. Information ska även lämnas om andel av vinst eller förlust som är hänförlig till redovisning av kvarvarande innehav till verkligt Sid 7 Accounting update

8 värde per den tidpunkt då bestämmande inflytande förlorades. Har företaget innehav i samarbetsarrangemang bör upplysning lämnas om vad som ligger till grund för bedömning att gemensamt bestämmande inflytande föreligger och hur arrangemanget klassificerats. Andelar i samarbetsarrangemang och intresseföretag Ett företag ska lämna upplysningar om namn, verksamhet och karaktär av förbindelse med innehavet, verksamhetsort, andel av ägarintresse etc. för andelar i samarbetsarrangemang och intresseföretag. Utöver detta finns ytterligare upplysningskrav för andelar som redovisas enligt kapitalandelsmetoden dvs. för JV och intresseföretag. Finansiell information i sammandrag ska lämnas för JV eller intresseföretag som är väsentliga. Informationen ska avse de totala värden som ingår i bokslutet enligt IFRS för JV eller intresseföretag dvs. inte företagets andel av dessa belopp. Avstämning ska sedan visas avseende den finansiella informationen i sammandrag i förhållande till det redovisade värdet av företagets andelar i JV eller intresseföretag. För väsentliga JVn finns ytterligare krav på viss finansiell information såsom avskrivningar, räntekostnader och -intäkter, skattekostnader eller skatteintäkter etc. För alla enskilt oväsentliga JV eller intresseföretag lämnas upplysning om det sammanlagda redovisade värdet av andelarna i JV respektive intresseföretag samt andel i resultat för kvarvarande verksamheter, resultat efter skatt för avvecklade verksamheter, övrigt totalresultat och summa totalresultat. När redovisning sker enligt kapitalandelsmetoden ska uppgift om verkligt värde av företagets investering lämnas om det finns ett noterat marknadspris för investeringen. Vidare ska upplysning lämnas om oredovisade förluster för rapportperioden och ackumulerat om företaget upphört att redovisa sin andel av förlusterna när kapitalandelsmetoden tillämpas. Upplysning ska lämnas om karaktären och omfattningen av betydande begränsningar för JV eller intresseföretag att överlåta medel till företaget i form av kontantutdelningar eller återbetala lån eller förskott som gjorts av företaget. Åtaganden gentemot JV som inte redovisats men som kan komma att ge upphov till utflöde av likvida medel ska upplysas om, vilket exempelvis skulle kunna vara ett åtagande att tillhandahålla ett lån eller ovillkorliga köpskillingar. Icke-konsoliderade strukturerade företag Ett företag ska lämna upplysningar så att användarna förstår karaktären och omfattningen av andelar i ickekonsoliderade strukturerade företag samt kan bedöma risker som är förknippade med andelar i ickekonsoliderade strukturerade företag. För att uppfylla dessa krav ska bland annat upplysning lämnas om redovisade värden för tillgångar och skulder som redovisas i företagets finansiella rapporter avseende andelarna i dessa icke-konsoliderade strukturerade företag samt vilka poster i balansräkningen som dessa tillgångar och skulder ingår i. Denna uppgift ska dessutom jämföras med företagets maximala exponering för förlust till följd av innehavet av andelar i icke-konsoliderade strukturerade företag. Ytterligare upplysningar tillkommer om finansiellt stöd lämnats eller om företaget har planer på att lämna stöd till ickekonsoliderade företag. Vilka företag påverkas? IFRS 12 kommer sannolikt medföra ökade upplysningar för alla företag som har innehav i dotterföretag, intresseföretag, samarbetsarrangemang eller ickekonsoliderade strukturerade enheter. För att uppfylla kraven på ovanstående upplysningar finns det anledning att närmare analysera avtal som ingåtts för att identifiera åtaganden som inte redovisats, begränsningar att överlåta medel etc. Företagsledningen bör också utvärdera om rapportpaket eller liknande måste utvecklas för att kunna sammanställa den information som krävs till de finansiella rapporterna. I Accounting Update juni och oktober 2011 finns artiklar som behandlar IFRS 10 Koncernredovisning och IFRS 11 Samarbetsarrangemang. Katarina Lindgren katarina.lindgren@se.pwc.com Cecilia Nordenadler cecilia.nordenadler@se.pwc.com Sid 8 Accounting update

9 IFRS 13 Verkligt värde på egna skulder och påverkan från egen kreditrisk Bakgrund Innan finanskrisen var kreditriskpåslaget ofta en relativt liten del av det verkliga värdet på ett lån och nära på obefintligt på derivatinstrument. Många drog därför slutsatsen att man kunde bortse från kreditrisken vid all värdering. Finanskrisen 2008/09 ändrade detta fundamentalt då priset på kreditrisk ökade dramatiskt samtidigt som räntorna sjönk till mycket låga nivåer. För marknadens aktörer är numera kreditrisken en naturlig komponent som prissätts i alla typer av instrument. Priset på samma kreditrisk varierar över tiden så en ökning eller minskning av en skulds verkliga värde betyder inte nödvändigtvis att bolaget blivit mer eller mindre kreditvärdigt. Införandet av IFRS 13 ändrade definitionen av verkligt värde för finansiella skulder jämfört med IAS 39. Den nya definitionen innebär att verkligt värde på en skuld är det värde vilket skulle betalas vid överlåtelse av en skuld (dvs. reglering, som fanns som alternativ i IAS39, har tagits bort från definitionen). Vidare preciserar IFRS 13 att verkligt värde på en finansiell skuld ska värderas utifrån innehavarens perspektiv. Detta betyder att verkligt värde för en skuld utgörs av vad instrumentet skulle prissättas till i en transaktion mellan två oberoende innehavare. Tillsammans innebär detta att värdeförändringar hänförliga till företagets egen kreditrisk måste inkluderas när verkligt värde beräknas för en finansiell skuld. Vilka finansiella skulder påverkas? Då kreditrisk är en del av värderingen av en finansiell skuld påverkar företagets egna kreditrisk värdet på de instrument som redovisas till verkligt värde. Utöver de instrument som värderas till verkligt värde kräver IFRS 7 upplysningar om verkligt värde för i stort sett alla finansiella instrument som redovisas till något annat än verkligt värde (några undantag finns, ex. för korta kundfordringar/leverantörsskulder). Med andra ord behöver man därmed ta fram och hålla reda på priset på företagets egen kreditrisk avseende i stort sett alla finansiella skulder. Det är inte ovanligt att företag antar att upplupet anskaffningsvärde är en rimlig uppskattning av verkligt värde för alla lån med rörlig ränta. Detta förutsätter att kreditriskkomponenten är liten i förhållande till den riskfria räntan. Sedan finanskrisen är detta inte längre sant utan även lån till rörlig ränta har normalt ett verkligt värde som avviker från upplupet anskaffningsvärde. Detta beror på att de flesta rörliga lån består av en rörlig riskfri ränta (exempelvis STIBOR) + ett fast kreditriskpåslag (kreditspread), exempelvis 3 %. Värdeförändringen hänförlig till förändring av den rörlig räntan (ex. STIBOR) är liten då räntan i lånet vid varje ränteomsättningstidpunkt bestäms till marknadsräntan. Däremot förändras, som tidigare sagts, priset på kreditrisk över tiden medan kreditspreaden i lånet är fast över lånets löptid. Detta innebär att förändringar i priset på kreditrisk leder till förändringar i lånets verkliga värde på samma sätt som för ett lån med helt fast ränta. För lån till fast ränta kommer verkligt värdeförändringar att komma från både förändringar av riskfri ränta och kreditspread. Identifiering av aktuell kreditspread Uppgiften att ta fram aktuellt kreditspread kan i många fall vara en utmaning då det oftast inte finns ett observerbart pris på ett företags kreditrisk. Nedan presenteras några exempel på möjliga ansatser att tillämpa när man ska identifiera företagets egna kreditrisk: Bolagets senaste transaktioner: Den bästa indikatorn på aktuell kreditrisk kommer från verkliga transaktioner som företaget genomfört. Har företaget lånat pengar nyligen (exempelvis sista kvartalet) kan det kreditriskpåslag som erhållits användas som utgångspunkt för värdering av äldre lån. Justeringar kan dock krävas, ex. om ett äldre lån har annan säkerhetsmassa eller om företagets kreditvärdighet förändrats sedan upplåningen. Noterade priser från obligationer i andra bolag: Om det finns en rating kan man söka information om utvecklingen i priser för andra bolag som har samma rating. Även om det inte finns rating för företaget i fråga men en rimlig argumentation för att bolaget har samma kreditrisk som ett bolag med noterade skuldinstrument, gäller motsvarande. Antingen härleder man aktuellt kreditpåslag genom att dra av den riskfria räntan från observerbara priser eller så kan man använda prisuppgifter från CDS 1 -marknaden. Uppgifter från banken/motparten: Lånelöften där ett kreditpåslag definieras eller indikationer från banken om vad ny upplåning skulle kosta kan även det vara en input för värdering. Det är självfallet bättre om det går att göra transaktioner på det angivna priset än om det bara är indikativt. 1 Credit Default Swap Ett derivat som syftar till att överföra kreditrisk mellan parter. Det finns en marknad för mer eller mindre standardiserade kreditriskderivat. Det är framförallt bolag, men även stater mm som har noterade lån som är föremål för dessa instrument. Sid 9 Accounting update

10 Bankerna tillhandahåller engagemangsbesked med verkliga värdeuppgifter, exempelvis för derivatinstrument. Även om de flesta svenska banker idag i sin egen redovisning gör justering för CVA 2 så är det tyvärr inte säkert att denna justering även görs i de system som engagemangsbeskeden produceras i. Huruvida CVA inkluderats i värderingen eller inte kan därför behöva verifieras med banken. Värderingar från tredje part: I brist på andra källor kan det vara nödvändigt att ta hjälp av värderingsspecialister. Per-Ove Zetterlund per-ove.zetterlund@se.pwc.com Peter Almgren peter.almgren@se.pwc.com Skillnader mellan K3 och RFR2 Inledning För räkenskapsår som påbörjas 1 januari 2014 eller senare ska större företag som tidigare tillämpat Bokföringsnämndens allmänna råd eller Redovisningsrådets rekommendationer byta redovisningsregelverk till BFNs allmänna råd K3 Årsredovisning och koncernredovisning. Företag som omfattas av en koncernredovisning som upprättas enligt IFRS har, förutom K3, också en möjlighet att välja RFR 2 Redovisning för juridiska personer, utgiven av Rådet för finansiell rapportering. RFR 2 tar sin utgångspunkt i de IFRS som är tillämpliga inom EU och gör därefter undantag eller tillägg beroende på om det står i strid med svensk lag (främst ÅRL) eller försätter företaget i en annan skattesituation jämfört med andra svenska företag som tillämpar en annan normgivning. 3 Vi har noterat att många företag som ingår i en IFRSkoncern nu överväger huruvida de ska välja K3 eller RFR 2 vid upprättande av sin årsredovisning för Vi försöker i denna artikel peka på några av de mer väsentliga skillnader som föreligger mellan dessa regelverk. Väsentliga skillnader Upplysningar Ett företag som väljer att tillämpa RFR 2 kommer att behöva lämna samtliga upplysningar som IFRS kräver. Ur ett upplysningsperspektiv föreligger således ingen skillnad mellan RFR2 och IFRS. Det föreligger emellertid en väsentlig skillnad mellan RFR2/IFRS och K3 vad gäller upplysningskraven. K3 kräver enbart de upplysningar som ÅRL stipulerar samt vissa tillkommande upplysningar som BFN har lagt in i sin rekommendation, t ex upplysning om verkligt värde på förvaltningsfastigheter mm. Rörelseförvärv Även om reglerna i RFR 2 och K3 är mycket lika avseende redovisning av rörelseförvärv så föreligger det vissa fundamentala skillnader. K3 föreskriver att goodwill får ha en avskrivningstid om maximalt 10 år, även tillämpning av RFR 2 innebär att goodwill ska skrivas av, men det föreligger inga direkta begränsningar kring vilken nyttjandeperiod som kan åsättas annat än vad som följer av ÅRL. ÅRL anger att avskrivningstider längre än 5 år ska motiveras särskilt. RFR 2 kräver, med vissa undantag, näst intill en fullständig tillämpning av IFRS 3 Rörelseförvärv. Detta innebär främst att företag ska redovisa samtliga identifierbara tillgångar till verkligt värde vid förvärvstidpunkten. K3 har ingen vägledning kring huruvida nya identifierade tillgångar behöver redovisas separat, utan dessa kan komma att inkluderas i goodwill. Enligt K3 ska förändring i värde av tilläggsköpeskillingar som sker efter 12 månader från förvärvstidpunkten redovisas i resultaträkningen, sker det inom 12 månader ska anskaffningsvärdet istället justeras. RFR 2 anger ett undantag från redovisning av tilläggsköpeskillingar enligt IFRS 3. Undantaget innebär att företag alltid ska justera anskaffningsvärdet i efterföljande perioder om värdet på skulden avseende villkorade köpeskillingar förändras. 2 Credit Value Adjustment avser en justering av verkligt värde på derivat med positivt marknadsvärde som syftar till att spegla motpartens kreditrisk. 3 De möjliga regelverk som finns att tillämpa vid upprättandet av en årsredovisning återfinns efter artikelns slut i ett appendix. Sid 10 Accounting update

11 Uppskjuten skatt Enligt RFR 2 ska företag följa IAS 12 Inkomstskatter vilket medför att redovisningen skiljer sig i vissa aspekter gentemot K3. Anledningen till detta är att K3s regler om redovisning av skatt till viss del baseras på det utkast till ny IFRS-standard kring inkomstskatter som drogs tillbaka av IASB. De primära skillnaderna är att K3 kräver att uppskjuten skatt ska redovisas på samtliga temporära differenser som leder till framtida skattemässiga avdrag eller betalningar. IAS 12 har emellertid vissa begränsningar kring detta, primärt avser det redovisning av temporära skillnader första gången en tillgång eller skuld redovisas. I IAS 12 är det förbjudet att redovisa uppskjuten skatt på denna temporära skillnad såväl initialt som i efterföljande perioder. Vidare har K3 kvar substansförvärvsundantaget för fastighetsförvärv, vilket medför att ett företag får redovisa uppskjuten skatt baserat på det värde som uppskjuten skatt åsatts i transaktionen. Finansiella instrument Både K3 och RFR 2 tillåter att företag antingen redovisar finansiella instrument enligt en metod som har sin utgångspunkt i anskaffningsvärde eller enligt en metod som ligger inom ramen för ÅRL 4 kap 14a som behandlar redovisning av finansiella instrument värderade till verkligt värde. K3 har ett helt kapitel (kapitel 11) som beskriver redovisning av finansiella instrument enligt anskaffningsvärdemetoden. Liknade vägledning finns inte i RFR 2. Detta medför att det kan föreligga skillnader i praktisk tillämpning av denna metod mellan de två regelverken. Även vad gäller företag som väljer att redovisa finansiella instrument inom ramen för ÅRL 4:14a, dvs verklig värdevärdering, så föreligger det skillnader. Enligt RFR 2 ska dessa företag följa IAS 39 Finansiella Instrument: Redovisning och värdering. K3 har ett eget regelverk vid tillämpning av ÅRL 4:14a. De skillnader som kan noteras gentemot IAS 39 är bl.a. omfattningen av finansiella instrument, regler kring när tillgångar och skulder ska tas bort från balansräkningen, redovisning av inbäddade derivat och säkringsredovisning. Valuta Enligt RFR 2 ska den funktionella valutan fastställas för varje enhet och enheten ska sedan redovisas enligt dagskursmetoden. I en juridisk person blir detta framförallt aktuellt för t.ex. en utländsk filial. K3 har inte begreppet funktionell valuta. K3 har vidare särskilda regler för redovisning av utländska filialer, rekommendationen kräver att de redovisas enligt den monetära icke monetära metoden (MiM). Detta är en skillnad gentemot RFR 2 i de fall då den funktionella valutan i filialen skiljer sig gentemot den funktionella valutan i ägarbolaget. Pensionsåtaganden Enligt K3 ska pensionsåtaganden som tryggas via en kapitalförsäkring, sk direkt pensionslösning, redovisas som tillgång och skuld, brutto i balansräkningen. Någon sådan regel återfinns inte i RFR 2 utan här ska företag utgå ifrån den vägledning som kan hämtas i IAS 19 vid redovisningen av dessa åtaganden. Förvaltningsfastigheter Till skillnad från K3 så har RFR 2 ett frivilligt undantag från tillämpning av komponentavskrivning på förvaltningsfastigheter. Detta medför att företag som väljer att tillämpa RFR2 inte behöver få någon förändring av redovisning av förvaltningsfastigheter. Artikelns information ska inte ses som en heltäckande genomgång av skillnaderna mellan RFR 2 och K3, men påvisar de områden där en väsentlig skillnad föreligger. Appendix: Möjliga regelverk vid upprättande av årsredovisning Regelverk Företagskrets IFRS Obligatoriskt för noterade koncerner Frivilligt i alla koncerner Förbjudet i juridisk person RFR2 Obligatoriskt för moderbolag i IFRS-koncern Får tillämpas av dotterbolag i IFRS-koncern Får ej tillämpas av företag utanför IFRS-koncern K3 Obligatoriskt för större företag (def. i ÅRL) K2 Tillåtet förenklingsalternativ till K3 för mindre företag Johan Ericsson johan.m.ericsson@se.pwc.com Sid 11 Accounting update

12 Bostadsrättsföreningar och progressiva avskrivningar Uttalande från Bokföringsnämnden Den 28 april publicerade Bokföringsnämnden ett uttalande där man informerade om att nämnden beslutat att förtydliga K2-regelverken avseende tillämplig avskrivningsmetod för byggnader. Genom uttalandet klargörs att progressiv avskrivning av byggnader inte är en tillämplig avskrivningsmetod. Den 9 maj publicerade sedan Bokföringsnämnden de uppdaterade K2-regelverken. I samband med detta meddelade även Bokföringsnämnden att "en felaktig bedömning av avskrivningsmetod medför att avskrivningsplanen ska omprövas. Den nya bedömningen tillämpas framåt i tiden." Med anledning av detta har FAR sammanställt ett antal frågor och svar som berör avskrivningsmetod på byggnader och tillämpningen av BFNs förtydligande. Frågorna och svaren återfinns i sin helhet nedan tillsammans med länkar till Bokföringsnämndens förtydliganden och FARs frågor och svar. FARs frågor och svar 1) BFN har beslutat om ett förbud mot progressiv avskrivning i K2-regelverken. Från när ska det tillämpas? Svar: BFNs förtydligande avser tillämpningen av K2 och ska därför börja tillämpas omgående om företaget tillämpar K2 redan idag. För övriga gäller ändringen när företaget övergår till att tillämpa K2. Flertalet företag (inklusive bostadsrättsföreningar) börjar att tillämpa de nya regelverken K2 och K3 från och med räkenskapsåret ) Kan bostadsrättsföreningar som upprättar årsredovisning för 2013 efter 28 april 2014 tillämpa progressiv avskrivning i årsredovisningen för 2013? Svar: Nuvarande regler i BFNAR 2001:3 Redovisning av materiella anläggningstillgångar har inte ändrats. BFNs uttalande avser tillämpning av K2, vilket också framgår av BFNs meddelande 9 maj Detta innebär att det i normalfallet är möjligt att tillämpa progressiv avskrivning i årsredovisningen för 2013 vid tillämpning av BFNAR 2001:3. När en förening tillämpar en progressiv avskrivningsmetod, och i kommande årsredovisning ska tillämpa K2, är det FARs bedömning att om det rör sig om en väsentlig förändring bör BFNs beslut i normalfallet vara en händelse som kräver upplysning i föreningens årsredovisning för 2013, lämpligen i förvaltningsberättelsen. 3) Hur sker övergång från progressiv till linjär avskrivning? Svar: För föreningar som börjar tillämpa K2 för första gången innebär övergångsreglerna att nya redovisningsprinciper tillämpas för byggnader från räkenskapsårets första dag utan omräkning av varken jämförelseåret eller den ingående balansen. Detta betyder att det redovisade värdet vid ingången av det nya räkenskapsåret ska vara oförändrat och detta värde ska skrivas av linjärt över den kvarvarande bedömda nyttjandeperioden. Jämförelseåret kommer således att oförändrat redovisa progressiv avskrivning. För en förening som redan tillämpar K2 är bytet av avskrivningsmetod, enligt BFN, en ändrad uppskattning och bedömning och ska därför enbart tillämpas framåtriktat. Det innebär att föreningen ska byta avskrivningsmetod från och med den första dagen på det räkenskapsår som påbörjas efter 31 december 2013, varvid linjär avskrivning sker över den bedömda kvarvarande nyttjandeperioden. Ingen omräkning ska ske av jämförelseåret. 4) Vilket är FARs nästa steg? Svar: FAR kommer bland annat att utreda konsekvenserna av de underskott i bostadsrättsföreningar som en övergång från progressiv avskrivning kan medföra och hur sådana underskott eventuellt kan komma att påverka revisorns rapportering. FAR kommer vidare att fortsatt verka för att redovisningen i bostadsrättsföreningar utvecklas. Det finns all anledning att utveckla informationsgivningen för användarna av en bostadsrättsförenings årsredovisning även inom befintlig normgivning. Därför arrangerar FAR en särskild utbildning på det temat 19 september i anslutning till Branschdagarna. Länk till Bokföringsnämndens meddelande Länk till FARs frågor och svar Christian Stralström christian.stralstroem@se.pwc.com Johan Månsson johan.maanson@se.pwc.com Sid 12 Accounting update

13 Redovisningsutredningen ändringar i årsredovisningslagen EUs redovisningsdirektiv Den svenska årsredovisningslagen baseras på EUs fjärde och sjunde bolagsdirektiv. Dessa direktiv ersattes under 2013 av ett nytt redovisningsdirektiv från EU, som tagits fram i syfte att minska byråkratin och förenkla bestämmelserna, framför allt för mindre företag. Det nya direktivet medför nya bestämmelser om redovisning i små företag vissa ändringar i redovisningsreglerna för mindre och medelstora företag regler om rapportering av betalningar till regeringar från företag verksamma inom utvinningsindustrin. Utredning om implementering Det nya redovisningsdirektivet ska nu implementeras i Sverige och en utredning har i en första fas haft i uppdrag att lämna förslag på de ändringar som krävs för att införa direktivet i svensk rätt. Utredningen presenterade i april sitt första delbetänkande, som innehåller förslag på betydande ändringar i årsredovisninglagen och konsekvensändringar i ett antal andra lagar ny lag om rapportering av vissa betalningar till myndigheter. Utredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling och synpunkter ska lämnas senast den 1 september De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 20 juli 2015 med tillämpning första gången för räkenskapsår som inleds 1 januari I en andra fas ska utredningen ta fram förslag till ytterligare förenklingar för företagen, bedöma om kategorin mikroföretag (se nedan) ska införas och se över ÅRLs struktur och språk. Ändrade företagskategorier I EUs nya redovisningsdirektiv delas företagen in i fem kategorier: företag av allmänt intresse, stora företag, medelstora företag, små företag och mikroföretag. Utredningen föreslår att de fyra första kategorierna införs i svensk lag, medan införandet av kategorin mikroföretag ska övervägas ytterligare i den fortsatta utredningen. Införandet av kategorin mikroföretag är inte obligatorisk för medlemsländerna vilket de andra kategorierna är. Kategorin företag av allmänt intresse omfattar företag vars överlåtbara värdepapper är föremål för handel på en reglerad marknad (noterade), kreditinstitut och försäkringsföretag, samt andra aktiebolag som är registrerade som publika. Företag av de nämnda typerna hänförs till denna kategori oavsett företagets storlek. Andra företag som ibland anses vara av allmänt intresse, såsom statliga och kommunala aktiebolag, ingår dock inte i kategorin. Denna kategori är ny i förhållande till gällande svenska bestämmelser. Kategorierna stora, medelstora och små företag baseras på storlek. Liksom i den nuvarande kategoriindelningen används gränsvärden avseende medelantal anställda, balansomslutning och nettoomsättning. Den tekniska utformningen av gränsvärdena justeras dock något. Fortfarande gäller att två gränsvärden ska överskridas två år i rad. Det tidigare kravet att samma gränsvärde skulle överskridas två år i rad, tas dock bort. Detta kan, i enstaka fall, ge en förändrad klassificering. Gränsen mellan stora och medelstora företag föreslås gå vid 250 anställda, 175 mkr i balansomslutning och 350 mkr i nettoomsättning. Gränsen mellan medelstora och små företag föreslås utgöras av den nuvarande gränsen mellan större och mindre företag, 50 anställda, 40 mkr i balansomslutning och 80 mkr i nettoomsättning. Kategorin mikroföretag definieras inte i direktivet och det är inte obligatoriskt för medlemsländerna att införa kategorin. Utredningen föreslår att kategorin inte införs i den första fasen. I utredningens andra fas ska dock behovet och effekterna av en kategori för mikroföretag analyseras. Eftersom syftet är att underlätta för små företag, är det troligt att kategorin kommer att införas i svensk lag. Det finns dock inga indikationer om vilka företag som i så fall kommer att hänföras till den och vilka lättnader de kommer att få. Sammanfattningsvis föreslås alltså följande kategorier (gränsvärdena avser antal anställda/balansomslutning/ nettoomsättning): Betänkandet Företag av allmänt intresse (noterade, finansiella, publika) Stora företag, över 250/175/350 Medelstora företag, över 50/40/80 Små företag, under 50/40/80 (Mikroföretag behandlas i den fortsatta utredningen) Nuvarande ÅRL Större/mindre Större företag, över 50/40/80 Mindre företag, under 50/40/80 Sid 13 Accounting update

14 Andra föreslagna ändringar En utgångspunkt för det nya direktivet har varit att minska den administravtiva bördan för mindre företag och en del av ändringarna har gjorts i detta specifika syfte. Främst har upplysningskraven satts under luppen. I syfte att göra bestämmelserna mer lättbegripliga för mindre företag har strukturen på upplysningskraven förändrats. Den föreslagna lagtexten (kapitel 5 i årsredovisningslagen) inleds med de upplysningskrav som gäller för alla företag. Därefter anges de ytterligare krav som avser medelstora företag, och sedan de krav som tillkommer för stora företag respektive företag av allmänt intresse. En del av de nu gällande upplysningskraven tas bort. För medelstora företag försvinner till exempel kraven på upplysningar om arvoden till revisorer och om nettoomsättningens fördelning på verksamhetsgrenar och geografiska marknader. För små företag försvinner också kraven på upplysningar om till exempel löner, sociala avgifter och pensionskostnader, fördelning av anställda på kvinnor och män och olika länder, vissa skulder och säkerheter post för post, och antalet aktier. En hel del andra ändringar föreslås också i årsredovisningslagen. Vissa ändringar har ingen eller begränsad praktisk betydelse, till exempel skrivs reglerna om väsentlighet och avvikelse från grundläggande principer om, poolningsmetoden tas bort och begreppet extraordinära intäkter och kostnader utmönstras (upplysningar om avvikande poster bör dock fortfarande lämnas i not). på redovisningsområdet. Bokföringsnämndens K2- och K3-regler kommer därför inte heller att kunna kräva ytterligare upplysningar av de små företagen. Rapport om betalningar till myndigheter Utredningen föreslår att en ny lag antas lag om rapportering av vissa betalningar till myndigheter. Lagen är tillämplig för företag inom kategorierna företag av allmänt intresse och stora företag, som är verksamma inom utvinningsindustrin eller som bedriver avverkning av primärskog. Dessa företag ska upprätta och offentliggöra en årlig rapport över betalningar som gjort till myndigheter i de länder där företagen är verksamma. Endast betalningar som överstiger 860 tkr behöver tas med i rapporten. Rapporten ska inte ingå i årsredovisningen men ska ges in till Bolagsverket på samma sätt och vid samma tidpunkt som årsredovisningen. EU-kommissionen anger att betalningar från utvinningsindustrin och den industri som sysslar med avverkning av primärskog kan utgöra en ansenlig del av ett lands inkomster, särskilt för resursstarka utvecklingsländer. Det är därför viktigt att göra sådana betalningar kända, så att möjligheterna att utkräva ansvar av berörda myndigheter ökar. Målet är att bidra till en förbättrad demokratisk styrning i länder som tar emot betalningar och därigenom minska ländernas problem med korruption, fattigdom och konflikter. Andra ändringar har dock betydande konsekvenser. Till exempel föreskriver lagförslaget att när ett företag aktiverar utvecklingskostnader, ska motsvarande belopp föras till en fond i bundet eget kapital. Härigenom begränsar lagstiftaren företagens möjligheter att dela ut medel som uppkommit genom aktivering av egenutvecklade tillgångar. Dessutom mildras femårsregeln vid avskrivning av immateriella tillgångar och reglerna för värdering av avsättningar ges samma innehåll som i IFRS. Kompletterande redovisningsnormer När årsredovisningslagen ändras, måste också de regelverk som tolkar och kompletterar lagen ändras. Företag som går över till redovisning enligt Bokföringsnämndens K2- eller K3-regler, vanligtvis under 2014, har alltså bara ett par år på sig att vänja sig vid dessa regler. Sedan kommer regeländringar som ska hanteras från och med EU-direktivet förbjuder medlemsländerna att införa ytterligare upplysningskrav, utöver direktivets, för små företag. I utredningen konstateras att denna begränsning gäller även för dem som utfärdar normer Monica Olsson monica.olsson@se.pwc.com Johan Månsson johan.maanson@se.pwc.com Sid 14 Accounting update

15 Ett urval av PricewaterhouseCoopers publikationer K3 i praktiken - andra upplagan Boken ger kompletterande vägledning i den praktiska tolkningen och tillämpningen av K3s regler och principer. Detta sker bl a med ett stort antal praktiska exempel. Strukturen i boken följer helt K3, vilket innebär att den är indelad i kapitel, rubriker och punkter som överensstämmer med K3. För att läsaren ska få en komplett bild av redovisning enligt K3 bör boken läsas tillsammans med det allmänna rådet. Boken riktar sig till alla som upprättar årsredovisning enligt K3 och alla som ska tolka och bedöma sådana redovisningar. Boken beställs från Studentlitteratur Manual of accounting IFRS 2014 Guide till IFRS med omfattande praktiska instruktioner om hur finansiell information enligt IFRS ska upprättas. Inkluderar ett hundratal praktiska exempel och utdrag från bolagsrapporter samt ett exempel på koncernredovisning. Årets utgåva består av tre delar: Manual of accounting IFRS 2014 volume 1 Manual of accounting IFRS volume 2 Illustrative IFRS consolidated financial statements for 2013 year end För mer information och beställning se vår hemsida Segmentrapportering enligt IFRS 8 IFRS 8 Rörelsesegment anpassar identifiering och redovisning av rörelsesegment till den rapportering som ledningen använder internt för uppföljning av verksamheten. Denna broschyr förklarar de viktigaste kraven i standarden och tar upp vissa praktiska frågor som företag måste ta ställning till när standarden tillämpas för första gången. Beställs kostnadsfritt från Redovisningsspecialisterna Koncernredovisning Exempel enligt IFRS Detta exempel är en svensk översättning och anpassning av det internationella exemplet Illustrative IFRS consolidated financial statements. Exemplet innehåller en koncernredovisning enligt IFRS m a p utformning och upplysningar. I exemplet har också beaktats sådana krav enligt svensk lag, god redovisningssed och börskrav som ställs på koncern-redovisningar som svenska företag upprättar enligt IFRS Publikationen kan laddas ner från vår hemsida Skriften behandlar inte upplysningskraven i detalj, dessa återfinns i IFRS disclosure checklist vilken har uppdaterats för att återspegla samtliga upplysningskrav i standarder och tolkningar per 31 december Kvalitet i delårsrapportering Denna skrift har tagits fram för att diskutera frågeställningar om kvalitén i utformningen av en delårsrapport. En genomläsning av aktuella delårsrapporter visar att det finns några områden där relativt många bolag brister i informationsgivningen. Vi redogör för dess områden, samt exemplifierar kvalitetsfrågorna och tar även upp vad undersökningar säger om användares önskemål om innehållet i en delårsrapport. Beställs kostnadsfritt från Redovisningsspecialisterna IFRS 3 (Reviderad) Påverkan på resultat Beskriver nyheterna i IFRS 3 (Reviderad) Rörelseförvärv utifrån perspektivet "Viktiga frågor och svar för beslutsfattare". Beställs kostnadsfritt från Redovisningsspecialisterna Personalen i årsredovisningen Årsredovisningen brukar kallas företagets visitkort och är utan tvekan en av de viktigaste kommunikationsprodukterna. Hur de anställda beskrivs får därför betydelse för hur företaget uppfattas och bedöms. En av huvudpoängerna i denna skrift är att en hög grad av öppenhet gynnar företaget på lång sikt. Öppenhet kan exempelvis minska osäkerheten om företagets situation, vilket kapitalmarknad och andra intressenter brukar uppskatta. Skriften beställs från Studentlitteratur. K2 Årsredovisning i mindre företag exemplet K2-Kemisten AB med vägledning och kommentarer (andra upplagan) Skriften innehåller ett exempel på hur årsredovisningen kan se ut för ett fiktivt aktiebolag som tillämpar K2- reglerna. Den ger också en utförlig beskrivning av K2- reglerna för aktiebolag och en redogörelse för skillnaderna mellan K2-reglerna för aktiebolag respektive ekonomiska föreningar. Skriften ger vägledning till den som ska upprätta en årsredovisning eller bedöma en årsredovisning som upprättas enligt K2-reglerna. Skriften beställs från Studentlitteratur. Årsredovisningslagen En beskrivning av lagens bestämmelser och så som de tillämpas från och med Årsredovisningslagen har under de senaste åren varit föremål för ett antal större och mindre ändringar av olika karaktär. Flertalet ändringar har utgjorts av anpassningar till EU-rätten och av sådana ändringar som är avsedda att medföra förenklingar för företagen. Den ändring som sannolikt får störst genomslag är att gränsen mellan större och mindre företag har ändrats så att betydligt fler företag klassas som mindre. Därigenom kan fler företag tillämpa de lättnadsregler för mindre företag som lagen innehåller. Skriften beställs från Studentlitteratur. K3 för ideella föreningar, registrerade trossamfund och stiftelser Skriften innehåller s tolkningar av K3:s regelverk baserat på våra omfattande erfarenheter och kunskaper om hur ideella organisationer fungerar i praktiken. Regelverket K3 är i första hand skrivet för aktiebolag men har ett tilläggskapitel för stiftelser och ett för ideella föreningar och registrerade trossamfund. Samtidigt gäller tillämpliga delar av det generella regelverket även för de ideella organisationerna. Hur dessa delar ska tolkas i praktiken är inte självklart och i skriften hjälper vi till med vägledning. Skriften laddas ner från s hemsida. Sid 15 Accounting update