FATTIGVÅRDEN ÅR 1923 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN FATTIGVÅRD STOCKHOLM 1926

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Fattigvården / Kungl. Socialstyrelsen = [Public assistance] / [Social Welfare Board]. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: År , år utgiven av Statistiska centralbyrån med innehållsförteckning och sammanfattning på franska med innehållsförteckning och sammanfattning på engelska. År med parallelltitel på franska: Assistance publique. År med parallelltitel på engelska: Public assistance. Föregångare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. U, Kommunernas fattigvård och finanser. Stockholm, Täckningsår: Efterföljare: Socialhjälpen / Kungl. Socialstyrelsen = [Social assistance] / [Social Welfare Board]. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Socialvården / Statistiska centralbyrån = Social welfare statistics / National Central Bureau of Statistics. Stockholm, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Fattigvården år Digitaliserad av Statistiska centralbyrån urn:nbn:se:scb-fatvar-1923

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FATTIGVÅRD FATTIGVÅRDEN ÅR 1923 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1926 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 III Text. INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sammanfattning på franska V Inledning 1 Fattigvårdssamhällen. Distriktsindelning. Donationer och fonder 3 Fattigvårdsanstalter 4 Understödstagarnas antal. Understödets natur 6 Direkta och indirekta understödstagare. Fördelning efter kön, ålder och civilstånd 9 Varaktigt och tillfälligt understödda. Understödstagarnas omsättning 20 Understödets beskaffenhet 23 Orsaker till understödsbehovet 27 Understödets värde 32 Åtgärder mot tredskande familjeförsörjare o. d. samt ersättning för lämnad fattigvård 34 Tabeller. Tab. 1. Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsanstalter år 1923, länsvis 38 Tab. 2. Understödstagarnas antal samt fördelning efter kön och ålder år 1923, länsvis 40 Tab. 3. Understödstagarnas fördelning efter kön och civilstånd år 1923, länsvis 44 Tab. 4. Understödets varaktighet samt understödstagarnas omsättning år 1923, länsvis 48 Tab. 5. Understödstagarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd samt omsättning år 1923, sammandrag för hela riket 52 Tab. 6. Understödets beskaffenhet år 1923, länsvis 58 Tab. 7. Understödets beskaffenhet år 1923, sammandrag för hela riket 62 Tab. 8. Orsaker till understödsbehovet år 1923, sammandrag för hela riket 65 Tab. 9. Orsaker till understödsbehovet år 1923, länsvis 68 Tab. 10. Understödets värde år 1923, länsvis 72 Tab. 11. Understödets värde år 1923, sammandrag för hela riket 76 Formulär 79 Sid. TABLE DES MATIÈRES. Texte. Pages Résumé en français V Introduction 1 Arrondissements d'assistance. Districts. Donations 3 Établissements d'assistance 4 Nombre des assistés 6 Assistés directement et indirectement. Répartition par sexe, par âge et par état civil 9 Assistés continuellement et temporairement. Mouvement des assistés 20

6 IV Pages Forme de l'assistance 23 Causes de l'indigence 27 Valeur de l'assistance 32 Mesures contre des soutiens négligeants, etc. 34 Tableaux. Tabl. 1. Arrondissements d'assistance et établissements d'assistance, par département 38 Tabl. 2. Nombre des assistés et répartition par sexe et par âge, par département 40 Tabl. 3. Répartition des assistés par sexe et par état civil, par département 44 Tabl. 4. Durée de l'assistance et mouvement des assistés, par département 48 Tabl. 5. Répartition des assistés par sexe, par âge et par état civil; mouvement des assistés, dans le royaume 52 Tabl. 6. Forme de l'assistance, par département 58 Tabl. 7. Forme de l'assistance, dans le royaume 62 Tabl. 8. Causes de l'indigence, dans le royaume 65 Tabl. 9. Causes de l'indigence, par département 68 Tabl. 10. Valeur de l'assistance, par département 72 Tabl. 11. Valeur de l'assistance, dans le royaume 76 Formulaires 79

7 V Résumé de la statistique de l'assistance publique en Dès 1923 la statistique de l'assistance publique en Suède est organisée de la manière suivante. Chaque commune à la campagne et chaque ville constitue en general un arrondissement d'assistance. Dans tout arrondissement d'assistance, il y a une administration de l'assistance publique (fattigvårdsstyrelse). Il appartient a ces administrations communales de l'assistance d'envoyer annuellement au Bureau central de statistique des données individuelles sur les personnes qui ont joui de l'assistance publique ou reçu les pensions additionnelles ou secours selon la loi du 14 juin Pour toutes ces données il y a une formulaire, inprimée pp Dans celle-ci il faut noter des données pour chaque individu directement assisté, tandisque les enfants qui ont joui de l'assistance accordée à leur parents et par cela sont regardés comme indirectement assistés, selon leur nombre seront seulement annotés à la même ligne comme quelqu'un de leur parents. Les villes avec plus de d'habitants peuvent être dispensées de livrer des données en question, à condition qu'elles élaborent un résumé statistique sur l'assistance publique selon la formulaire se trouvant pp En 1923 les arrondissements d'assistance possédaient des établissements d'assistance au nombre de 3 500, où l'on pouvait loger à la fois personnes. Le nombre des assistés se levait à , dont ont joui de l'assistance publique proprement dite, des pensions additionnelles et 832 du secours accordé par les communes aux malades. Du nombre total des assistés, appartenaient à la campagne et aux villes. La répartition des assistés par âge en nombres absolus et en pourcent de la population se voit dans le tableau suivant: Les enfants directement assistés ont été de en 1923, les personnes au dessus de 16 ans de et les enfants indirectement assistés de Du total des assistés, ont joui de l'assistance durable et de l'assistance temporaire. En ce qui concerne la forme de l'assistance, une personne qui pendant l'année a joui du secours de plusieurs sortes figure sous chacune des rubriques en question. Dans le tableau suivant on trouvera une répartition du total des assistés au point de vue de la forme de l'assistance:

8 VI Pour les continuellement assistés qui pendant l'année ont joui de l'assistance pour la première fois, et pour les temporairement assistés il y a des données sur les causes de l'indigence. Ces groupes se répartissent de la manière suivante: La valeur de l'assistance en 1923 était de couronnes. Pour les continuellement assistés, la valeur se levait à 30'33 cr. pour chaque mois d'assistance, dont pour les personnes dans les établissements d'assistance cr., pour ceux dans les hôpitaux cr., pour ceux mis en pension 23'19 cr. et pour ceux assistés dans les petites maisons des pauvres ou à domicile 19"i3cr.

9 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed i underdånighet överlämna sin berättelse angående kommunernas fattigvård år De statistiska uppgifter om fattigvården, som det jämlikt nådigt brev

10 2 INLEDNING. den 30 december 1874 åligger fattigvårdsstyrelse att årligen avgiva, hava hittills lämnats å formulär, som, med vissa däri år 1888 vidtagna ändringar, varit gällande alltsedan år I enlighet med nämnda formulär hava fattigvårdsstyrelsernas ordförande själva upprättat statistiskt sammandrag över fattigvårdspersonalen inom vederbörande fattigvårdssamhällen, och statistiska centralbyråns uppgift i fråga om fattigvårdsstatistiken har i huvudsak inskränkt sig till att granska och sammanfatta de för de särskilda fattigvårdssamhällena avgivna sammandragen. De uppgifter, som i nämnda sammandrag meddelas angående understödstagarna, hava emellertid varit mycket summariska och icke lämnat någon upplysning beträffande flera, för en tillräcklig kännedom om fattigvården synnerligen viktiga frågor. För avhjälpande av denna brist framlade statistiska centralbyrån, efter samråd med statens fattigvårdsinspektör, i underdånig skrivelse den 11 mars 1922 förslag till nytt formulär för statistisk redogörelse samt till enhetligt formulär för den förteckning över understödstagare, vilken det jämlikt 10 lagen om fattigvården den 14 juni 1918 åligger fattigvårdsstyrelserna att föra. Genom nådigt beslut den 7 april 1922 blevo ifrågavarande formulär av Eders Kungl. Maj:t fastställda att användas fr. o. m. redogörelseåret Härmed har fattigvårdsstatistiken ordnats på följande sätt. Grundvalen för fattigvårdsstatistiken är den nyssnämnda förteckningen över understödstagarna, som fattigvårdsstyrelserna visserligen redan tidigare varit skyldiga att föra, men för vilken något enhetligt formulär dittills icke varit fastställt. 1 denna förteckning skola fattigvårdsstyrelserna införa samtliga direkt understödda personer, som erhållit egentligt fattigvårdsunderstöd eller som enligt lagen om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag den 14 juni 1918 erhållit dylikt tillskott eller bidrag. För varje dylik understödstagare skola angivas namn och bostad, varjämte genom anteckning i ett antal kolumner upplysningar meddelas angående deras personliga förhållanden och det till dem lämnade understödets beskaffenhet och storlek. Det nya formuläret för statistisk redogörelse över fattigvården, som finnes avtryckt å sid , ansluter sig i huvudsak till nyssnämnda förteckning, varjämte det innehåller vissa uppgifter angående fattigvårdsanstalternas antal och utrymme m. m. Förteckningen över understödstagarna skall såsom en liggare föras fortlöpande under redogörelseåret, medan den statistiska redogörelsen efter årets slut upprättas i form av en avskrift av liggaren. Den statistiska redogörelsen skall av vederbörande fattigvårdsstyrelse före utgången av mars månad efter redogörelseåret avlämnas till statens fattigvårdskonsulent inom distriktet, vilken, för vinnande av omedelbar rättelse av ögonskenliga fel och ofullständigheter, skall granska densamma och därefter insända den till statistiska centralbyrån. Från skyldigheten att för förteckningen över understödstagarna använda det fastställda formuläret har statens fattigvårdsinspektör bemyndigats att medgiva fattigvårdsstyrelse befrielse, mot villkor att den av fattigvårdsstyrelsen förda förteckningen innefattar alla de uppgifter, som skola meddelas i den statistiska redogörelsen. Tillika har statistiska centralbyrån

11 FATTIGVÅRDSSAMHÄLLEN M. M. 3 bemyndigats att medgiva städer med över invånare befrielse från skyldigheten att till byrån avlämna individuella uppgifter enligt det för den statistiska redogörelsen fastställda formuläret, under villkor att i stället upprättas statistiskt sammandrag efter statistiska centralbyråns anvisningar. Formulär till dylikt sammandrag kar av centralbyrån fastställts och finnes avtryckt å sid För år 1923 hava Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle, Jönköping, Borås, Sundsvall, Trollhättan, Södertälje, Uddevalla, Mölndal, Ystad, Härnösand och Söderhamn, eller tillsammans 16 städer, erhållit.dylikt medgivande och alltså själva upprättat statistiskt sammandrag över fattigvården. Den viktigaste nyheten vid fattigvårdsstatistikens omläggning är, att från hela landet med undantag för nyssnämnda städer individuella uppgifter ingå till statistiska centralbyrån beträffande varje person, som erhållit direkt understöd. Det sammandragsarbete, som fattigvårdsstyrelsernas ordförande tidigare utfört var och en för sitt fattigvårdssamhälle, har därigenom överflyttats till statistiska centralbyrån. Vid detta arbetes utförande har centralbyrån överfört de för varje nnderstödstagare meddelade uppgifterna till en särskild kartolin, varigenom materialets gruppering ur olika synpunkter underlättats. Fattigvårdsstatistikens omorganisation har även föranlett en väsentlig omläggning av föreliggande berättelse, vilken tack vare de fullständigare uppgifter angående understödstagarna, som enligt det nya formuläret skola meddelas, kunnat göras åtskilligt mera detaljerad. Enär i den av statistiska centralbyrån utgivna»årsbok för Sveriges kommuners vissa uppgifter meddelas för varje kommun angående antalet fattigvårdsanstalter och understödstagare, har det likväl alltjämt ansetts tillräckligt att i föreliggande berättelse meddela uppgifter endast i summor för varje läns landsbygd och städer samt särskilt för de större städerna. Fattigvårdssamhällen. Distriktsindelning. Donationer och fonder. Antalet fattigvårdssamhällen, varom uppgifter meddelas i tab. 1, kol. 2, uppgick år 1923 till 2 515, av vilka tillhörde landsbygden och 111 utgjordes av städer. Enär två kommuner i Uppsala län, nämligen Åland och Järlåsa, jämlikt 6 i fattigvårdslagen förenat sig att tillsamman utgöra ett fattigvårdssamhälle, är antalet fattigvårdssamhällen på landsbygden ett mindre än antalet landskommuner. Enligt 19 i fattigvârdslagen bör fattigvårdssamhälle, såvida ej dess fattigvård är av ringa omfattning, vara indelat i distrikt. Dylik distriktsindelning förekom år 1923 inom fattigvårdssamhällen (tab. 1, kol. 3), och antalet distrikt utgjorde inalles På landsbygden var antalet samhällen med distriktsindelning 1228 med inalles distrikt samt i städerna resp. 87 samhällen och 825 distrikt. Indelning i distrikt förekom alltså på landsbygden i 511 % av alla fattigvårdssamhällen och bland städerna i 78-4 %. De enskilda fattigvårdssamhällen, som vid den nya fattigvårdslagens ikraft-

12 4 FATTIGVÅRDSANSTALTER. Tab. A. nom fattigvårdssamhällena befintliga donationer och fonder för understöd åt hjälpbehövande, länsvis. trädande voro inrättade, få, enligt övergångsbestämmelserna i nämnda lag, alltjämt bibehållas. Antalet dylika samhällen, som under de senare åren oavbrutet nedgått, utgjorde år 1923 endast sju, fördelade på Södermanlands, Skaraborgs och Västernorrlands län. De enskilda fattigvårdssamhällenas personal är inräknad bland de i föreliggande berättelse redovisade understödstagarna. I det nya formuläret för fattigvårdsstatistiken infordras även uppgifter angående beloppet av befintliga donationer och fonder för understöd åt hjälpbehövande. En sammanställning av de härom erhållna uppgifterna, vilka enligt av statistiska centralbyrån lämnade anvisningar böra omfatta alla donationer och fonder för ifrågavarande ändamål, oavsett om de stå under fattigvårdsstyrelsens förvaltning eller ej, meddelas länsvis i tab. A. För hela riket uppgingo de till ett sammanlagt belopp av kr., varav på landsbygden kr. och i städerna kr. Av sistnämnda belopp komma icke mindre än kr. på Göteborg. Fattigvårdsanstalter. I redovisningen av fattigvårdsanstalterna hava i det nya formuläret vissa förändringar vidtagits. De båda viktigaste grupperna av anstalter betecknades förut såsom fattighus eller fattiggårdar, varvid till sistnämnda grupp räknades anstalter, där understödstagarna under uppsikt

13 FATTIGVÅRDSANSTALTER. och för kommunens räkning sysselsattes med jordbruksarbete. Anstalter av sistnämnda slag benämnas i det nya formuläret ålderdomshem med jordbruk, under det att fattighusen uppdelats på ålderdomshem utan jordbruk samt fattighus. Såsom ålderdomshem räknas därvid anstalt enligt 31 fattigvårdslagen med föreståndare eller föreståndarinna och gemensam hushållning och såsom fattighus anstalt utan föreståndare eller föreståndarinna. Med den innebörd, som begreppet fattighus härigenom erhållit, intaga dithörande anstalter en mellanställning mellan ålderdomshem och mindre fattigstugor, från vilka sistnämnda de i många fall endast i avseende på storleken torde skilja sig. Antalet fattigvårdsanstalter i vidsträckt mening, d. v. s. med inräknande av mindre fattigstugor, uppgick under år 1923 till st. med utrymme för sammanlagt personer (tab. 1, kol. 4 15), nämligen: 5 Antalet fattigvårdsanstalter har sedan närmast föregående år bibehållit sig i det närmaste oförändrat, medan det uppgivna utrymmet minskats med nära platser, en nedgång, som till övervägande del beror därpå, att utrymmet i många anstalter icke ansetts kunna uppgivas lika stort som tidigare. Medeltalet personer, som kunde samtidigt inrymmas i var och en av de egentliga fattigvårdsanstalterna, utgjorde 31, därav särskilt för fattighusen 10, för barnhemmen 28, för ålderdomshemmen utan jordbruk 32, för ålderdomshemmen med jordbruk 46 och för arbetshemmen 504. De i avseende på personalutrymmet största fattigvårdsanstalterna i riket voro S:t Eriks sjuk- och vårdhem i Stockholm och Stockholms stads arbetsinrättning, av vilka den förra i förening med sina filialer kunde samtidigt inrymma och den senare 1432 personer, samt anstalten >Gibraltar> i Göteborg med utrymme för personer. Beträffande personalutrymmet i mindre fattigstugor hava uppgifterna i åtskilliga fall liksom förut visat sig något svävande, varför ovannämnda antal av personer, som dessa stugor uppgivits kunna inrymma, samt det på grund därav beräknade medeltalet av högst 4 personer i varje stuga måste anses såsom endast approximativa. Av samtliga fattigvårdsanstalter kommo 3 270, med ett utrymme för personer, på landsbygden och 230, rymmande personer, på städerna. Efter frånräknande av mindre fattigstugor befinnes antalet egentliga fattigvårdsanstalter hava utgjort å landet med platser och 174 i städerna med platser, eller i medeltal för varje anstalt 23 på landet och 108 i städerna.

14 6 UNDERSTÖDSTAGARNAS ANTAL. I det nya formuläret för fattigvårdsstatistiken äro inryckta frågor, huruvida vid fattigvårdsanstalterna finnas inrättade särskilda, vederbörligen godkända avdelningar för sinnessjuka och kroniskt sjuka. De härom erhållna uppgifterna sammanfattas på följande sätt: I 14 fall hava två eller flera, i ett fall icke mindre än fem fattigvårdssamhällen förenat sig om en gemensam fattigvårdsanstalt. I några av dessa fall har gemenskapen uppkommit på så sätt, att en köping utbrntits från en kommun men likväl bibehållit sin andel i den befintliga fattigvårdsanstalten. Det vanliga är emellertid, att några fattigvårdssamhällen med tillämpning av lagen om kommunalförbund sammanslutit sig om en gemensam anstalt. Bland rikets fattigvårdssamhällen voro 345 eller % i saknad av varje slags fattigvårdsanstalt. I förestående antal fattigvårdsanstalter ingå icke sådana fattigvårds- eller välgörenhetsinrättningar, som grundats eller underhållas genom enskilda donationer. Däri ingå icke heller de arbetshem, som jämlikt stadgandet i 33 i lagen om fattigvården upprättats av landsting. Av sådana voro år 1923 endast två i verksamhet, nämligen Långmora arbetshem med 43 platser, som äges av Kopparbergs och Gävleborgs läns landsting och Gävle stad, sammanslutna till Gävle Dala arbetshemsförbund, samt Ödevata arbetshem med 20 platser, som äges av Kalmar läns södra landsting men vari enligt överenskommelse även Kalmar läns norra landsting äger disponera fem platser. Av den i tab. 1, kol. 10 och 11 redovisade Stockholms stads arbetsinrättning är en avdelning tills vidare använd såsom arbetshem för män jämlikt 33 i fattigvårdslagen. Såsom provisoriskt arbetshem för kvinnor använder Stockholms stad det av Kristliga föreningen av unga kvinnor ägda arbetshemmet Emaus med 12 platser. Understödstagarnas antal. Understödets natur. Såsom understödstagare betecknas i föreliggande berättelse alla de personer, som genom fattigvårdssty relsernas bemedling erhållit understöd för sitt uppehälle eller vård, vare sig det skett i form av egentligt fattigvårdsunderstöd eller enligt lagen om kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag den 14 juni Sammanlagda antalet personer, som under år 1923 åtnjöto understöd i ena eller andra formen, utgjorde , sålunda fördelade på landsbygd och städer samt efter understödets natur (tab. 2, kol ):

15 UNDERSTÖDSTAGARNAS ANTAL. 7 Emot understödstagare år 1923 svarar ett antal av år Beträffande jämförbarheten mellan de båda årens uppgifter torde böra framhållas, att för år 1923 första gången uttryckliga anvisningar lämnats till fattigvårdsstyrelserna, att de statistiska redogörelserna skola omfatta jämväl personer, som erhållit kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag. Även närmast föregående årsredogörelser omfattade dock i några fall dylika understödstagare, bl. a. ingingo i 1922 års redogörelse för Stockholms stad personer, som erhållit kommunalt pensionstillskott, samt för Jönköpings stad likaledes 174 personer, varemot samma års redogörelse för Göteborgs stad icke innefattade understödstagare av ifrågavarande slag. Av de personer, som i 1923 års statistik uppgivits hava erhållit kommunalt pensionstillskott eller sjukvårdsbidrag, torde omkring hälften, eller i runt tal personer, hava tillkommit uteslutande på grund av. att personer med dylikt understöd numera genomgående inräknats bland understödstagarna. Minskas skillnaden mellan de för åren 1922 och 1923 redovisade understödstagarna med nyssnämnda antal, överskjuter 1923 års understödstagare det närmast föregående årets med omkring personer. Icke heller hela detta överskott torde likväl motsvaras av en reell ökning av understödspersonalen, enär efter fattigvårdsstatistikens omläggning det nya systemet med individuella uppgifter torde hava medfört en fullständigare redovisning av understödstagarna och ökningen alltså till en del endast är skenbar. Detta antagande bestyrkes därav, att den inträffade ökningen så gott som uteslutande kommer på landsbygden, där den eventuellt förefintliga ofullständigheten i den äldre redovisningen huvudsakligen kan antagas hava förekommit. Den på landsbygden inträffade ökningen i understödstagarnas antal återfinnes visserligen inom alla län men är dock ganska ojämnt fördelad på rikets olika delar; starkast är densamma inom Gävleborgs län och Svealand och därinom särskilt i Kopparbergs län, vars landsbygd sett sin understödspersonal på ett enda år ökas från till personer, eller med nära 50 %. Av de större städerna visar Göteborg en betydande ökning, vilken dock till största delen endast är skenbar, i den mån den beror på statistikens utsträckning till dem, som erhållit kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag. Av övriga större städer visa de flesta en mindre nedgång i understödspersonalens storlek. Proportionen mellan antalet understödstagare och folkmängden, varom upplysning lämnas i tab. B, har för år 1923 beräknats utgöra 499 % för hela riket, därav 435 % för landsbygden och 6-44 % för städerna. En jämförelse mellan de särskilda länen ådagalägger, vad landsbygden beträffar, att understödstagarnas antal i förhållande till folkmängden år 1923

16 8 UNDERSTÖDSTAGARNAS ANTAL. Tab. B. Antalet understödstagare i procent av folkmängden samt fördelade efter understödets natur, länsvis. var störst i Kopparbergs län, där detsamma uppgick till 6-66 %, samt därnäst i Norrbottens och Västernorrlands län, som likaledes hade över 6 %. A andra sidan intog Gotlands län den gynnsammaste ställningen med endast 213 %, en ställning som detsamma innehaft alltsedan år 1904, varjämte inom ytterligare fyra län i Götaland, nämligen Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Älvsborgs, understödstagarnas relativa antal stannade under 3 '/.. Av rikets större städer företedde Västerås den ogynnsammaste siffran med % understödstagare, närmast följt av Norrköping med 9-06 %. För Göteborg bör det redovisade antalet understödstagare rätteligen höjas med personer, som avgiftsfritt vårdats â stadens, med länslasarett likställda sjukhus, varigenom understödstagarnas relativa antal bringas upp från 601 till 6-81 %. Även för Stockholm är understödstagarnas uppgivna antal för lågt, enär inga uppgifter kunnat erhållas angående antalet personer, som på stadens bekostnad vårdats å allmänna sjukvårdsanstalter. Av samtliga understödstagare har under år 1923 ett antal av erhållit egentligt fattigvårdsunderstöd, kommunalt pensionstillskott och

17 UNDERSTÖDETS NATUR kommunalt sjukvårdsbidrag. De båda senare grupperna av understödstagare innefatta alltså endast resp. 3 0 och 0-3 % av hela antalet, därav på landsbygden resp. 0 7 och 0-3 samt i städerna 6-5 och 0-3 %. Likväl torde ifrågavarande tal snarare vara för höga än för låga. Vid granskningen inom statistiska centralbyrån av de avgivna redogörelserna har det nämligen visat sig, att fattigvårdsstyrelserna i stor utsträckning missförstått beteckningarna kommunalt pensionstillskott och kommunalt sjukvårdsbidrag och till den förra understödsformen hänfört understödstagare, så snart de erhållit pension eller pensionatillägg enligt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913, samt förväxlat kommunalt sjukvårdsbidrag med vanligt fattigvårdsunderstöd för sjukvård. Så snart i redogörelserna understöd uppgivits hava utgått under någon av nu angiva former, har statistiska centralbyrån därför genom skriftväxling med vederbörande fattigvårdsstyrelse sökt göra sig förvissad om, huruvida understödet varit rätt rubricerat. I ett stort antal fall har det därvid visat sig, att missförstånd förelegat, varför understödet i stället fått rubriceras såsom egentligt fattigvårdsunderstöd. Det har dock icke varit möjligt att alltid erhålla säker upplysning i denna fråga, varför det icke är uteslutet, att i enstaka fall uppgifterna om tilldelat pensionstillskott eller sjukvårdsbidrag med orätt bibehållits. Av de 8969 personer, som erhållit kommunalt pensionstillskott, tillhörde icke mindre än Stockholm och Göteborg, motsvarande resp och 144 % av de båda städernas hela understödspersonal. De personer, som erhållit kommunalt sjukvårdsbidrag voro mera jämnt fördelade på de olika fattigvårdssamhällena, men inom det stora flertalet såväl landskommuner som städer saknades helt och hållet ifrågavarande former av understöd. Såsom i det föregående blivit anfört, är bland kommunernas understödstagare även den personal medräknad, som åtnjutit understöd av de enskilda fattigvårdssamhällena. Inom ifrågavarande samhällen uppgingo understödstagarna till ett antal av 156 personer, fördelade länsvis på följande sätt: I de statistiska redogörelserna skall särskild uppgift meddelas, huruvida understödstagare tillhör annat fattigvårdssamhälle än det, där understödet utdelats. Sammanlagt utgjorde under år 1923 antalet dylika personer , varav voro upptagna i landsbygdens och i städernas fattigvårdsredogörelser. Av samtliga understödstagare motsvarar detta i genomsnitt för hela riket 41 % därav särskilt för landsbygden 3-4.% och för städerna 53 %. Direkta och indirekta understödstagare. Fördelning efter kön, ålder och civilstånd. Understödstagarna särskiljas, allteftersom det meddelade understödet utgått omedelbart eller endast medelbart kommit den behövande till del, i tvenne större huvudgrupper, direkta och indirekta understödstagare. Såsom direkta

18 10 DIREKTA OCH INDIREKTA UNDERSTÖDSTAGARE. understödstagare räknas dels alla äldre av kommunerna understödda personer, dels barn under 16 års ålder, till vilka särskilt för dem avsett understöd utgått. Till indirekta understödstagare hänföras åter barn, som bott hos föräldrarna (eller annan nära anhörig) och erhållit understöd tillsammans med dessa. Uppdelningen av barnen på direkt och indirekt understödda har visat sig svår att få fullt likformigt genomförd, och trots lämnade anvisningar och skriftliga förfrågningar torde därvid fattigvårdsstyrelserna i åtskilliga fall hava förfarit olika. Fördelningen av understödstagarna på dessa båda huvudgrupper meddelas länsvis i tab. 2; i sammandrag för hela riket utfaller den på följande sätt Samtliga indirekta understödstagare hava erhållit egentligt fattigvårdsunderstöd. De personer, som erhållit kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag, äro alla direkt understödda. Såsom ovanstående tablå utvisar, är flertalet barn indirekt understödda. Till sistnämnda grupp hörde år 1923 i genomsnitt för hela riket 64-9 % av alla understödda barn. Proportionen mellan de båda grupperna var dock något olika på landsbygden och i städerna, i det att landsbygden relativt taget hade åtskilligt flera indirekt understödda barn än städerna. I samma proportion har _ sedan år 1922 en förskjutning inträffat, varigenom de indirekt understödda barnens övertalighet något minskats. Bland samtliga understödstagare år 1923 voro av mankön och av kvinnkön (tab. 2). Mot varje hundratal understödstagare av mankön svarade i hela riket 133 av kvinnkön, därav 128 på landsbygden och 140 i städerna. Avvikelserna härutinnan inom olika grupper av understödstagare framgå av efterföljande beräkningar, som angiva antalet understödstagare av kvinnkön mot 100 av mankön:

19 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 11 Tab. C. Absoluta och relativa antalet understödstagare inom olika åldersgrupper. Bland barnen och särskilt bland de direkt understödda barnen är, såsom av ovanstående framgår, kvinnkönets antal något underlägset mankönets. Även inom befolkningen i dess helhet är gossarnas antal större än flickornas, med de förras numerära överlägsenhet är där icke så stor, i det att mot 100 gossar svara 96 flickor, medan bland de av fattigvården understödda barnen proportionen är 91 flickor mot 100 gossar och bland de direkt understödda barnen t. o. m. endast 80 fiickor mot 100 gossar. Bland äldre understödstagare äro däremot kvinnorna talrikare än männen; särskilt stor är kvinnkönets övertalighet inom gruppen änklingar, änkor och frånskilda, där mot 100 män svara icke mindre än 365 kvinnor. Likaså är kvinnkönets övertalighet avsevärt mycket större bland dem, som erhållit kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag, än bland personer med egentligt fattigvårdsunderstöd. Närmare upplysningar angående understödstagarnas fördelning efter kön inom skilda åldrar och civilstånd meddelas i det följande. I den äldre fattigvårdsstatistiken lämnades inga andra uppgifter angående understödstagarnas åldersfördelning än en uppdelning på barn (under 16 år) och äldre personer. Enligt det nya formuläret för fattigvårdsstatistiken skall däremot för varje direkt understödstagare uppgift å födelseår meddelas. På grundval härav hava i tab. 2 och 5 de direkta understödstagarna fördelats på vissa åldersgrupper, varjämte i tab. C en sammanfattning lämnas i absoluta tal av understödstagarnas åldersfördelning samt varje åldersgrupps relativa

20 12 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. andel av hela folkmängden inom motsvarande grupp. 1 Av sistnämnda jämförelse mellan antalet understödstagare och hela folkmängden framgår, att, såsom man kunde vänta, de förras relativa antal är minst inom de arbetsföra åldrarna. Av samtliga personer inom gruppen år äro endast 1-6 % understödstagare. Med tilltagande ålder blir dessas relativa antal allt större, och bland personer, som uppnått 75-årsåldern, hava icke mindre än 228 '/., eller över 7 5 > måst anlita samhällets hjälp. Av barnen äro 6-0 % understödstagare. Inom alla åldersgrupper med undantag för den lägsta är de kvinnliga understödstagarnas relativa antal större än männens. Såsom redan i det föregående framhållits, hava städerna en i förhållande till folkmängden större understödspersonal än landsbygden, i det att i städerna understödstagarna motsvara 6-4 % av folkmängden emot 4 4 % på landsbygden. Denna olikhet mellan landsbygd och städer upprepas, såsom tab. C utvisar, inom alla åldersgrupper bland såväl män som kvinnor och framträder mest utpräglad inom de högre åldrarna. Inom åldersgruppen år äro exempelvis i städerna icke mindre än 19-1 % av folkmängden understödstagare emot 90 % på landsbygden. Tab. D lämnar ytterligare bidrag till belysning av åldersfördelningen bland understödstagarna. Av densamma framgår till en början, att barnen utgöra en avsevärd del av hela understödspersonalen. Bland samtliga understödstagare äro 387 % barn och 61-3 % vuxna, och bland de manliga understödstagarna utgöres icke långt ifrån hälften (47 3 %) av barn, medan dessas andel av den kvinnliga understödspersonalen stannar vid något mindre än 73 (32-3 %). Talförhållandet mellan barn och vuxna understödstagare är ungefär detsamma på landsbygden och i städerna, varemot barnen genomgående utgöra en något större andel av de tillfälligt än av de varaktigt understödda. Av barnen äro de direkt understödda uppdelade på två åldersgrupper, under 7 år och 7 16 år, av vilka den sistnämnda är i det närmaste tre gånger så talrik som den förstnämnda. Vidare framträder i den nämnda tabellen en utpräglad olikhet i de manliga och kvinnliga understödstagarnas åldersfördelning, i det att de äldre årsklasserna äro avsevärt starkare representerade bland kvinnorna än bland männen. Medan sålunda 26 7 % av alla kvinnliga understödstagare uppnått åldern 67 år, är detta fallet med endast 18 3 % av de manliga. Ännu större är olikheten i åldersfördelningen mellan de varaktigt och tillfälligt understödda. Från föregående år kvarvarande personer med varaktigt understöd äro, såsom helt naturligt, starkt företrädda inom de högre årsklasserna, de varaktigt understödda, som tillkommit under redogörelseåret, äro ganska jämnt fördelade på de olika åldersgrupperna, under det att de tillfälligt understödda äro personer, som till alldeles övervägande del tillhöra de mellersta och yngre årsklasserna. I åldern 67 år 1 Beträffande åldersfördelningen inom hela folkmängden föreligga inga senare uppgifter än frän är Hed utgångspunkt från den relativa åldersfördelningen nämnda är har emellertid 1923 års folkmängd, särskilt för landsbygd och städer samt för mankön och kvinnkön, fördelats pä åldersgrupper, varefter en jämförelse kunnat göras med de på samma åldersgrupper fördelade understödstagarna.

21 Tab. D. Understödstagarnas fördelning efter ålder, i procent. 13

22 14 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Tab. E. Understödstagarnas fördelning efter ålder, i procent vid understöd av olika natur. och däröver befinna sig sålunda 31'2 % av de från föregående år kvarvarande, varaktigt understödda och 185 % av de nytillkomna, varaktigt understödda men endast 76 % av de tillfälligt understödda, medan motsvarande procenttal för åldersgruppen år utgör resp. 179, 27-3 och 357. Tab. E innehåller en jämförelse mellan åldersfördelningen å ena sidan bland personer med egentligt fattigvårdsunderstöd och å andra sidan bland de understödstagare, som erhållit kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag. Därav framgår bl. a., att inom sistnämnda grupp av understödstagare 702 % uppnått 67 års ålder, vid vilken, oavsett arbetsoförmåga, rätt till s. k. avgiftspension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring inträder. En granskning av de i tab. F för varje län framlagda uppgifterna angående understödstagarnas åldersfördelning ådagalägger, att betydande olikheter i detta avseende förefinnas inom landets olika delar. Ett karakteristiskt drag är därvid, vad beträffar länens landsbygd, å ena sidan de yngre årsklassernas relativa fåtalighet inom så gott som hela södra och mellersta Sverige, medan de å andra sidan i hela Norrland och Kopparbergs län äro anmärkningsvärt talrikt företrädda. Motsatsen är i detta avseende störst mellan Skaraborgs och Norrbottens län; i det förstnämnda länet hava 41-0 % av samtliga understödstagare överskridit 67-årsåldern, i det sistnämnda länet däremot endast 9 6 %, medan i åldern under 50 år befinna sig i förra fallet endast 409 %, men i senare fallet 79-3 % av samtliga. Åldersfördelningen

23 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 15 Tab. F. Understödstagarnas fördelning i procent på vissa åldersgrupper, länsvis. bland understödstagarna i norra Sverige överensstämmer närmare med den som råder inom flertalet städer, och som mest utpräglad förekommer inom vissa industristäder, såsom Hälsingborg, Gävle, Örebro, Borås, Eskilstuna och Västerås. Det har redan i det föregående (sid. 10) framhållits, att proportionen mellan mankön och kvinnkön ställer sig väsentligt olika bland barn och äldre understödstagare. Till ytterligare belysning av denna fråga meddelas i tab. Gr uppgifter om antalet understödstagare av kvinnkön på 100 av mankön inom olika åldersgrupper. Av densamma framgår, att kvinnornas övertalighet bland de vuxna understödstagarna är minst utpräglad inom de lägre åldersgrupperna och därefter regelbundet tilltager med stigande ålder; medan i åldern år mot 100 män svara 135 kvinnor, är inom den högsta gruppen proportionen 100:198. Tabellen visar vidare, att bland de vuxna understödstagarna kvinnornas övertalighet inom alla åldrar är större i städerna än på landsbygden och att den därjämte är betydligt mera framträdande bland de från föregående år kvarvarande, varaktigt understödda än bland de under året nytillkomna eller tillfälligt understödda. Beträffande understödstagarnas fördelning efter civilstånd lämnas upp-

24 16 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Tab. G. Antalet understödstagare av kvinnkön mot 100 av mankön inom olika åldersgrupper. gifter dels länsvis i tab. 3, dels i sammandrag för hela riket men med fördelning på olika åldersgrupper i tab. 5, varjämte vidstående tab. H innehåller en sammanfattande översikt i absoluta och relativa tal av civilståndsfördelningen inom hela understödspersonalen. Av samtliga understödstagare äro 61-5 % ogifta, 18-6 % gifta och 19-9 % änklingar, änkor och frånskilda. Såsom tab. H utvisar, är emellertid denna proportion mycket olika inom skilda åldersgrupper; de ogifta understödstagarnas relativa antal avtager med stigande ålder, de gifta äro relativt talrikast inom de mellersta åldersklasserna och gruppen änklingar, änkor och frånskilda är mycket starkt företrädd inom de högre åldrarna. Samma karakteristiska drag framträda såväl bland män som bland kvinnor, ehuru den olikheten genomgående framträder mellan de båda könen, att ogifta och gifta understödstagare äro relativt talrikare bland männen än bland kvinnorna, under det att den tredje civilståndsgruppen omfattar en avsevärt mindre andel av de förra än av de senare. Mellan landsbygd och städer framträder ingen nämnvärd skillnad i avseende på civilståndsfördelningen. Av samtliga äldre understödstagare äro på landsbygden 36-8 % ogifta, 30-1 «i gifta och 33-1 ; änklingar, änkor eller frånskilda, under det att i städerna de tre civilståndsgrupperna omfatta resp.

25 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 17 Tab. H. Understödstagarnas fördelning efter civilstånd inom olika åldersgrupper. 37-5, 30-7 och 318 % av hela den vuxna understödspersonalen. Däremot kan «n viss olikhet i fördelningen på civilstånd iakttagas, om understödstagarna särskiljas med hänsyn till det erhållna understödets natur, i det att änklingar, änkor och frånskilda äro åtskilligt fåtaligare, relativt taget, bland personer med egentligt fattigvärdsunderstöd än bland dem, som erhållit kommunalt pensionstillskott eller sjukvårdsbidrag. Bland vuxna understödstagare av förstnämnda slag äro 37 3 % ogifta, 308 % gifta och 31 9 % änklingar, änkor eller frånskilda, under det att inom den sistnämnda gruppen motsvarande procenttal äro resp. 33 7, 223 och 440 %. Denna olikhet sammanhänger med den förut påpekade olikheten i åldersfördelningen mellan de båda här ifrågavarande grupperna av understödstagare. De gifta understödstagarna särskiljas i tab. 3 och 5, allteftersom de åtnjutit understöd gemensamt, eller understödet utgått till endast endera av makarna eller båda var för sig. I sammandrag för hela riket fördela sig de gifta understödstagarna efter nu angivna synpunkt på följande sätt: Av samtliga gifta understödstagare hava f>6'6 % erhållit gemensamt understöd, medan för 33-4 % understödet utgått endast till endera maken eller till båda makarna var för sig. Till den sistnämnda gruppen hör ett icke obetydligt antal äkta makar, som båda erhållit understöd men av vilka den

26 18 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. Tab. I. I och utom äktenskap födda barn. ena varit intagen på sjukvårdsanstalt medan den andre, eventuellt tillsamman med makarnas barn, erhållit understöd i hemmet. Samma grupp torde även med orätt innefatta ett antal gifta män, vilkas hustrur och barn, ehuru de fått del av det till männen lämnade understödet, likväl icke redovisats såsom understödstagare. Enligt det nya formuläret för fattigvårdsstatistiken skola för de direkt understödda barnen angivas, huruvida de äro födda i eller utom äktenskap. För de s. k. tillhörande barnen lämnas ingen direkt uppgift härom, men med ledning av uppgifterna om föräldrarnas civilstånd erhålles kännedom dels om antalet barn, som tillhöra ogifta understödstagare, dels om antalet barn, vilkas föräldrar äro gifta, änklingar, änkor eller frånskilda, vilka båda grupper i huvudsak sammanfalla med de utom, resp. inom äktenskap födda. Med denna utgångspunkt hava de understödda barnen fördelats efter inomeller utomäktenskaplig börd i efterföljande tablå, som utgör en sammanfattning av de i tab. 3 länsvis meddelade uppgifterna:

27 FÖRDELNING EFTER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND. 19 Mot 100 i äktenskap födda barn svara i genomsnitt 31 utomäktenskapliga barn, men medan motsvarande relationstal bland de direkt understödda barnen utgör 89, är detsamma bland de indirekt understödda endast 12. I genomsnitt för hela landet är de utomäktenskapliga barnens antal relativt taget något mindre på landsbygden än i städerna, men förhållandena i detta avseende växla, såsom tab. I utvisar, mycket starkt inom olika län. Äldre personer inom varje civilståndsgrupp särskiljas i tab. 3, allteftersom de ensamma eller i förening med sina minderåriga barn åtnjutit understöd. I sammandrag för hela riket fördela de sig efter nu angivna synpunkt på följande sätt: Sammanlagt utgjorde antalet ensamma personer och antalet personer med tillhörande barn Sedan närmast föregående år hava de förstnämda ökats med personer, medan de sistnämnda minskats med 2 866, en omkastning som tyder på att åtskilliga understödstagare, som i den äldre statistiken upptagits jämte tillhörande barn, numera redovisats ensamma och deras barn rubricerats såsom direkt understödda. Av hela antalet äldre personer hava 199 % minderåriga barn, som åtnjutit del av deras understöd. Inom olika civilståndsgrupper och kön uppgår antalet personer, som erhållit understöd tillsammans med sina barn, till följande procent av hela antalet vuxna understödstagare inom vederbörande grupp:

28 20 VARAKTIGT OCH TILLFÄLLIGT UNDERSTÖDDA. I nu ifrågavarande avseende råder en mycket nära överensstämmelse mellan förhållandena på landsbygden och i städerna. Sättes antalet tillhörande barn i relation till det ovan redovisade antalet vuxna personer med barn, erhålles följande genomsnittliga antal barn per vuxen understödstagare (per gift par ifråga om äkta makar med gemensamt understöd): Det framgår härav bl. a., att inom alla eivilståndsgrupper barnantalet i genomsnitt är något större bland understödstagarna på landsbygden än i städerna. Varaktigt och tillfälligt understödda. Understödstagarnas omsättning. Med avseende på understödets varaktighet särskiljas understödstagarna i två huvudgrupper, varaktigt och tillfälligt understödda. Såsom tillfälligt understödd räknas den, som under normala förhållanden icke är i behov av understöd men som på grund av någon övergående orsak, såsom sjukdom av icke kronisk art eller arbetslöshet, nödgats anlita fattigvården. Övriga understödstagare, vilkas behov av understöd är av mera varaktig karaktär, räknas såsom varaktigt understödda. En efter denna grund verkställd uppdelning av understödstagarna återfinnes dels länsvis i tab. 4, dels i sammandrag för hela riket men med fördelning på ålders- och civilståndsklasser i tab. 5. Till de där framlagda uppgifterna torde emellertid böra anmärkas, att ifrågavarande uppdelning visat sig svår att från fattigvårdsstyrelsernas sida få fullt likformigt genomförd, då i många fall gränsen mellan varaktigt och tillfälligt understöd är ganska svävande. Hela antalet varaktigt och tillfälligt understödda personer har under år 1923 utgjort följande: Sedan näst föregående år har antalet personer med varaktigt understöd ökats med och antalet tillfälligt understödda med Av samtliga understödstagare utgöra år 1923 de varaktigt understödda 72-1 % och de tillfälligt understödda 27 9 %, med i det närmaste samma procenttal för både landsbygd och städer. Däremot äro de tillfälligt understödda relativt taget något talrikare bland männen (31-3 %) än bland kvinnorna (25-4 %). Bland personer med egentligt fattigvårdsunderstöd äro varaktigt och

29 VARAKTIGT OCH TILLFÄLLIGT UNDERSTÖDDA. Tab. J. Understödstagarnas fördelning på varaktigt och tillfälligt understödda tillfälligt understödda, eller resp och 28 5 «/. Bland de personer åter, som erhållit kommunalt pensionstillskott eller sjukvårdsbidrag, äro varaktigt och 942 tillfälligt understödda, motsvarande resp. 90'4 och 9-6 ii. I regel har pensionstillskottet haft karaktären av varaktigt understöd, medan sjukvårdsbidraget varit av tillfällig natur. Proportionen mellan de varaktigt och tillfälligt understödda inom varje län framgår av uppgifterna i tab. J, som visar, att växlingarna i detta avseende mellan olika delar av landet äro ganska betydliga. I Norrland samt i Stockholms, Örebro och Kopparbergs län utgöra på landsbygden de tillfälligt understödda en anmärkningsvärt stor del av hela nnderstödspersonalen, varemot på landsbygden i södra Sverige understödstagarna i betydligt större utsträckning erhållit varaktigt understöd. För de direkt och varaktigt understödda meddelas i det nya formuläret för fattigvårdsstatistiken uppgifter även om antalet understödsmånader under redogörelseåret, vilka uppgifter här återgivas i tab. 10 och 11. Genom en sammanställning av antalet understödstagare av ifrågavarande slag och antalet månader, under vilka de erhållit understöd, erhålles ett medeltal, som i någon mån belyser understödets varaktighet. Det visar sig, att samtliga varaktigt och direkt understödda under redogörelseåret erhållit understöd i genom-

30 22 UNDERSTÖDSTAGARNAS OMSÄTTNING. Tab. K. De varaktiga understödstagarnas omsättning, länsvis. snitt under 10-3 månader, vilket medeltal företer mycket små växlingar för olika grupper av understödstagare. För rikets landsbygd utgör detsamma l0-6 månader och för städerna 9-7, vilket tyder pä att understödet i allmänhet har något kortare varaktighet i städerna än på landsbygden. Till belysning av omsättningen inom den del av de direkta understödstagarna, som erhållit varaktigt understöd, meddelas vissa uppgifter länsvis dels i absoluta tal i tab. 4, dels i relativa tal i texttabell K. Från år 1922 kvarstod» personer och under redogörelseåret tillkommo personer; å andra sidan hava under året avgått personer genom dödsfall och på annat sätt, vadan vid årets slut kvarstodo personer, vilket med eller 2" o % överstiger motsvarande antal vid föregående årsskifte. Mot 100 från före. gående år kvarvarande understödstagare svara på landsbygden 15'7 och i städerna 22-2 samt i genomsnitt för såväl landsbygd som städer 18-2 understödstagare, som tillkommit under år Motsvarande relativa tal för de under året avlidna utgöra för landsbygden 6-3 % och för städerna 6i /. samt för de på annat sätt avgångna Ii % för landsbygden och 14 - o /. i städerna.

31 UNDERSTÖDETS BESKAFFENHET. Såsom härav framgår, har städernas understödspersonal varit underkastad åtskilligt större förändringar än landsbygdens. Detsamma gäller även, såsom tab. K utvisar, de manliga understödstagarna i jämförelse med de kvinnliga. Huru omsättningen bland de varaktiga understödstagarna gestaltar sig i de särskilda länen, upplyser likaledes tab. K. Tillsamman med tab. J belyser densamma ur olika synpunkter de lokala växlingarna i omsättningen inom hela understödspersonalen. Vad de avlidna beträffar, utgör, såsom nyss nämndes, deras antal bland de varaktigt och direkt understödda 9 023, motsvarande 5a % av samtliga direkta understödstagare med varaktigt understöd. För personer med tillfälligt understöd samt för indirekt understödda barn saknas uppgifter om dödsfall. Understödets beskaffenhet. I den äldre fattigvårdsstatistiken följdes vid redovisningen efter understödets beskaffenhet den principen, att en person, som erhållit olika slags understöd under olika delar av året, upptogs endast vid det slags understöd, varav han under den längsta tiden erhållit del. Häri har vid fattigvårdsstatistikens omläggning den förändringen vidtagits, att en person, som Under året erhållit understöd av flera slag, redovisas under var och en av de ifrågavarande rubrikerna. De i tab. 6 och 7 meddelade uppgifterna angående antalet personer, som erhållit understöd av olika slag, är därför snarast att anse såsom en redovisning av antalet understödsfall och motsvarar icke det i föregående tabeller angivna nettoantalet individer, som under året kommit i åtnjutande av understöd. Av samma skäl äro de icke heller jämförbara med de för tidigare år meddelade uppgifterna angående understödstagarnas fördelning efter understödets beskaffenhet. En ojämnhet i 1923 års uppgifter angående nu ifrågavarande förhållanden torde därjämte böra påpekas. Då till en fattigvårdsanstalt hör en särskild avdelning för vård av sinnessjuka eller kroniskt sjuka, skola enligt lämnade anvisningar de i dessa avdelningar vårdade understödstagarna redovisas såsom intagna på fattigvårdsanstalt och ej såsom vårdade i sjukvårdsanstalt. Några av de städer, som själva upprättat statistiskt sammandrag över fattigvården, hava emellertid i stället hänfört ifrågavarande understödstagare till sistnämnda grupp. I efterföljande tablå meddelas en sammanfattning av uppgifterna för år 1923 angående understödets beskaffenhet: 23

32 24 UNDERSTÖDETS BESKAFFENHET. Tab. L. Understödstagarnas fördelning efter understödets beskaffenhet, i procent, sammandrag för hela riket. Av den å sid. 23 stående tablån såväl som av tab. L framgår, att de slag av understöd, som numerärt äro av den största betydelsen, äro understöd i hemmet (59-6 % av samtliga understödsfall), vård å fattigvårdsanstalt (13s %) samt utackordering (10 - i ji). Såsom sistnämnda tabell närmare utvisar, råder emellertid stor olikhet i detta avseende mellan understödstagare av olika slag. Personer med kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag hava erhållit understöd i hemmet och i >annan» sjukvårdsaustait i betydligt större utsträckning än den egentliga fattigvårdspersonalen. På alldeles samma sätt skilja sig de tillfälligt understödda från dem, som erhållit varaktigt understöd. För de tillfälligt understödda spelar i stället vården å fattigvårdsanstalter samt å anstalter för sinnessjuka och kroniskt sjuka en mera underordnad roll. Av barnen hava de indirekt understödda helt naturligt till allra största delen erhållit understöd i hemmet, under det att bland de direkt understödda barnen med varaktigt understöd utackordering är den utan jämförelse vanligaste understödsformen (704 %) och bland de direkt understödda

33 Tab. M. Understödstagarnas fördelning efter understödets beskaffenhet, i procent, länsvis. 25

34 26 UNDERSTÖDETS BESKAFFENHET. barnen med tillfälligt understöd vård å fattigvårdsanstalt (17 2 %) oeh å»annan» sjukvårdsanstalt (29-1 %) äro de jämte hemunderstöd (29-9 #) vanligaste formerna. Av den uppdelning efter ålder, som för de vuxna personerna med varaktigt understöd verkställts i tab. L, framgår, att även mellan de skilda åldersgrupperna vissa karakteristiska olikheter framträda i avseende på understödets beskaffenhet. Bland männen har inom åldersgruppen år understödet i icke mindre än 35 9 % av alla fall utgått i form av sjukhusvård men i åldern över 66 år endast i 5-2 %, medan vård å egentliga fattigvârdsanstalter och hemunderstöd bliva allt vanligare, ja äldre understödstagarna äro. Även bland de vuxna kvinnliga understödstagarna gör sig samma tendens gällande ehuru ej i så utpräglad grad. Mellan rikets landsbygd och städer framträder ingen större avvikelse i nu berörda avseende, varemot, såsom tab. M närmare utvisar, växlingarna mellan de olika länen äro ganska betydande. Dessa växlingar torde till stor del betingas av understödspersonalens sammansättning i avseende på ålder och det erhållna understödets varaktighet men bero givetvis också, vad den egentliga anstaltsvården beträffar, på antalet förefintliga platser i fattigvårdsanstalterna. Det sistnämnda gäller särskilt på landsbygden i Norrland och Dalarne, där anstaltsvården har en relativt ringa omfattning, men det i fattigvårdsanstalterna förefintliga utrymmet likväl utnyttjats i större utsträckning än i andra delar av rikets landsbygd. På Gotlands läns landsbygd däremot beror anstaltsvårdens ringa omfattning på att anstalternas utrymme icke utnyttjats; i de där befintliga fattigvårdsanstalterna, som uppgivas rymma 315 personer, hava nämligen under hela eller någon del av året inalles endast 43 personer varit intagna. Även utackorderingssystemet tillämpas i växlande omfattning i landets olika delar. Vanligast är detsamma dels i Stockholms stad (17-4 % av samtliga understödsfall), dels på landsbygden i Gotlands (21-8 %), Älvsborgs (16-6 %), Skaraborgs (16-1 %), och Västernorrlands län (14-5 %). Det stora flertalet utackorderade äro minderåriga, men särskilt på Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens läns landsbygd förekommer därjämte bland de utackorderade ett relativt stort antal vuxna understödstagare. I landsbygdens fattigvârdsanstalter hava under hela året eller någon del därav understödstagare haft bostad och i städernas , motsvarande resp och 15e % av samtliga understödsfall. Skillnaden i detta hänseende är alltså jämförelsevis obetydlig, men annorlunda ställer sig förhållandet vid en undersökning, i vilken utsträckning det vid anstalterna förefintliga utrymmet utnyttjats. I landsbygdens samtliga egentliga fattigvårdsanstalter kunde plats samtidigt beredas åt personer och i städernas anstalter åt Då, såsom redan nämnts, de anstaltsvårdades antal utgjorde på landsbygden , framgår härav, att långt ifrån hela det i dess anstalter förefintliga utrymmet tagits i anspråk. I fråga om städerna åter är antalet anstaltsvårdade större än antalet platser, men kunna härav inga säkra slutsatser dragas angående beläggningen på anstalterna,

35 ORSAKER TILL UNDERSTÖDSBEHOVET. då man icke känner, huru livlig omsättningen under året varit bland personalen. Ett säkrare mått på den omfattning, i vilken det på anstalterna förefintliga utrymmet blivit utnyttjat, kan erhållas genom en sammanställning av antalet platser och det sammanlagda antalet understödsmånader för de under året på fattigvårdsanstalterna intagna understödstagarna. Sistnämnda uppgift finnes visserligen icke för samtliga anstaltsvårdade utan måste ungefärligt beräknas dels för alla tillfälligt understödda, dels för de personer, som jämte anstaltsvård under en del av året även åtnjutit understöd av annat slag. En dylik beräkning kan dock med ganska stor säkerhet utföras med ledning av de i tab. 11 för ifrågavarande grupper av understödstagare meddelade uppgifterna om värdet av den till dem lämnade anstaltsvården och under antagande av att värdet per månad av sagda vård varit ungefär lika stort som för understödstagare med fullständiga uppgifter icke endast om understödets värde utan även om antalet understödsmånader. Enligt en på nu angivet sätt för landsbygden utförd beräkning skulle under år 1923 i de egentliga fattigvårdsanstalterna understödstagare hava erhållit vård under sammanlagt omkring understödsmånader, motsvarande årspensionärer. Då samma anstalter uppgivits rymma personer, har alltså det i landsbygdens fattigvårdsanstalter förefintliga utrymmet utnyttjats till omkring 52 %. Enligt en liknande beräkning för städerna, vid vilken hänsyn tagits till det förut påpekade förhållandet, att i några större städer en del av de i fattigvårdsanstalter intagna understödstagarna redovisats såsom vårdade å sjukvårdsanstalter, hava där omkring 78 % av anstaltsutrymmet utnyttjats. I genomsnitt för hela riket uppgår motsvarande tal till omkring 60 ;'.. Orsaker till understödsbehovet. De uppgifter angående orsakerna till understödsbehovet, som enligt det nya formuläret för fattigvårdsstatistiken för första gången skola lämnas, äro begränsade till dels de under redogörelsearet nytillkomna, varaktiga understödstagarna, dels till de tillfälligt understödda. jför alla de varaktigt understödda, som åtnjöto understöd även föregående år, lämnas däremot inga uppgifter i berörda avseende. Enligt av statistiska centralbyrån utgivna anvisningar skall, om beträffande en understödstagare flera samverkande orsaker finnas till understödsbehovet, likväl endast en sådan angivas, nämligen den enligt uppgifts]ämnarens mening huvudsakliga. Beträffande direkt understödda barn skall enligt samma anvisningar orsaken till den försörjningspliktiges oförmåga att draga försorg om barnet angivas. Även beträffande äldre personer med indirekt understödda barn skall i regel orsaken angivas till den försörjningspliktiges oförmåga, och beträffande äldre personer utan direkt understödda barn skall angivas den direkta orsaken till understödstagarens egen oförmåga att försörja sig själv. De angående orsakerna till understödsbehovet erhållna uppgifterna äro sammanförda för hela riket i tab. 8 samt länsvis i tab. 9. I sammandrag fördela sig understödstagarna med hänsyn till orsakerna till understödsbehovet på följande sätt:

36 28 ORSAKER TILL UNDERSTÖDSBEHOVET. Bland de uppgivna orsakerna till understödsbehovet dominera, såsom ovanstående tablå utvisar, sjukdom, otillräcklig arbetsförmåga och arbetslöshet helt och hållet. Därnäst kommer gruppen»andra orsaker», vilken till övervägande del torde omfatta sådana fall, då antingen den faktiska orsaken varit för uppgiftslämnaren okänd eller från dennes sida ovisshet rått om orsakens rätta rubricering, övriga, i ovanstående tablå särskilt angivna orsaker spela numerärt en ganska underordnad roll. Särskilt anmärkningsvärt är det mycket obetydliga antalet understödstagare (i hela riket endast 452 st.), för vilka dryckenskap angivits såsom orsak till understödsbehovet. De olika orsakernas relativa betydelse för olika grupper av understödstagare framgår närmare av de i tab. N meddelade procenttalen. Det visar sig till en början vid en jämförelse mellan de nytillkomna, varaktigt understödda och de tillfälliga understödstagarna, att sjukdom för båda grupperna spelar den största, och i båda fallen en ungefär lika stor roll för understödsbehovet, men att otillräcklig arbetsförmåga, som bland de varaktigt understödda är den näst viktigaste orsaken, bland de tillfälligt understödda träder tillbaka för arbetslöshet. Mellan personer med egentligt fattigvårdsunderstöd samt kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag råder vidare en tydligt utpräglad olikhet, som står i samband med gruppernas olika sammansättning. För de understödstagare, som erhållit pensionstillskott och sjukvårdsbidrag, förekomma praktiskt taget inga andra orsaker än sjukdom och otillräcklig arbetsförmåga. Även mellan landsbygd och städer framträda särskilt beträffande de nytillkomna, varaktiga understödstagarna vissa olikheter, som närmare belysas av tab. N. Vad slutligen beträffar orsakernas relativa betydelse bland barn och vuxna understödstagare samt inom olika kön och civilstånd, hänvisas likaledes till tab. N. Av barnen äro anmärkningsvärt många hänförda under rubriken»andra orsaker», och av de orsaker, som för barnen särskilt angivits, böra, förutom sjukdom och otillräcklig arbetsförmåga, nämnas även den försörjningspliktiges död eller avvikande samt talrik familj och lättja och liknöjdhet. Vad de olika könen bland de vuxna understödstagarna beträffar, är sjukdom och arbetslöshet en betydligt vanligare orsak bland män än bland

37 ORSAKER TILL UNDERSTÖDSBEHOVET. Tab. N. Understödstagarna fördelade efter civilstånd och orsaker till understödsbehovet, i procent, sammandrag för hela riket. 29 kvinnor, under det att förhållandet är det motsatta ifråga om otillräcklig arbetsförmåga. Även mellan de olika civilstånden framträda vissa, delvis mycket betydande växlingar, som till största delen torde bero på de rådande olikheterna i åldersfördelningen, och som därför tydligare belysas av tab. O- I sistnämnda tabell hava de vuxna understödstagare, som erhållit egentligt fattigvårdsunderstöd, fördelats efter ålder och orsaken till understödsbehovet.

38 Tab. O. Äldre personer med egentligt fattigvårdsunderstöd, fördelade efter ålder och orsaken till understödsbehovet. 30

39 ORSAKER TILL UNDERSTÖDSBEHOVET. Tab. P. Understödstagarna fördelade efter orsaker till understödsbehovet, länsvis. 31 Då planen för ifrågavarande bearbetning icke upprattats förrän efter sedan de statistiska sammandragen inkommit från de städer med över invånare, som erhållit tillstånd att själva upprätta dylika sammandrag, hava ifrågavarande städer därvid icke kunnat medtagas. Den åberopade tabellen visar emellertid åskådligt den stora skillnad, som råder mellan understödstagare av olika åldrar i avseende på orsakerna till understödsbehovet. Särskilt framträdande är denna skillnad ifråga om de tre vanligast förekommande orsakerna, sjukdom, otillräcklig arbetsförmåga och arbetslöshet. Sjukdom och arbetslöshet äro de orsaker, som företrädesvis tvinga yngre personer att anlita samhällets hjälp, under det att otillräcklig arbetsförmåga såsom orsak till understödsbehovet helt naturligt starkt tilltager med stigande ålder. Även mellan de särskilda länen förekomma, Båsom av tab. P framgår, betydande växlingar i fråga om de vanligast förekommande orsakerna till understödsbehovet. Det är därvid särskilt den större eller mindre omfattning, i vilken understöd lämnats på grund av arbetslöshet, som förtjänar iakttagas. Vad landsbygden beträffar är arbetslöshet en mycket vanligt förekommande orsak i vissa, relativt starkt industrialiserade län, såsom Gävleborgs (32 9 %

40 32 UNDERSTÖDETS VÄRDE. av samtliga), VästmanlandH (29 - s %), Örebro (26 9 %), Kopparbergs (25 4 %) och. Norrbottens (20 5 %). Låga procenttal visa å andra sidan icke endast de huvudsakligen jordbruksidkande länen utan därjämte även sådana län som Stockholms, Göteborgs och Bohus och Västernorrlands, ehuru industrien på landsbygden där nått en betydande omfattning. I fråga om städerna är arbetslösheten såsom orsak till understödsbehovet vanligast inom Västmanlands (49-7 %),' Kopparbergs (47-6 %) och Norrbottens (43 7 %) län. Allra sämst ställt i detta avseende är Västerås, där av 994 nytillkomna eller tillfälligt understödda icke mindre än 623, eller 62? %, på grund av arbetslöshet nödgats anlita samhällets hjälp. Understödets värde. I det fr. o. m. år 1923 använda formuläret för fattigvårdsstatistiken skall för varje direkt understödstagare uppgift meddelas angående värdet av det under redogörelseåret erhållna understödet. Om man och hustru tillsammans erhållit understöd, skall dock värdet angivas gemensamt för dem båda. Värdet skall enligt av statistiska centralbyrån meddelade anvisningar angivas brutto, utan avdrag för den ersättning fattigvårdssamhället sedermera kan hava erhållit från stat, landsting, annat fattigvårdssamhälle, allmänna pensionsförsäkringen, understödstagaren själv, annan enskild person eller från annat håll. Vid redovisningen av värdet är understödet allt efter dess olika beskaffenhet uppdelat på tre olika slag, nämligen kontant understöd, vård å samhällets anstalt samt annat understöd. Som kontant understöd räknas endast sådant, som understödstagaren själv erhållit av fattigvårdsstyrelsen, men däremot icke kommunens utgifter för utackordering, sjukvård o. dyl., vilka räknas såsom»annat understöd». Det uppgivna värdet av vård å samhällets anstalt innefattar såväl samhällets direkta omkostnader för avlöningar, utspisning, kläder, ved o. dyl., som även värdet av i anstalternas hushåll använda produkter från eget jordbruk samt ett beräknat värde av bostad. Det uppskattade värdet av fri bostad för de i mindre fattigstugor intagna understödstägarna räknas såsom»annat understöd». Genom den samtidigt för de varaktigt understödda lämnade uppgiften om antalet understödsmånader under redogörelseåret kan för nyssnämnda slag av understödstagare en beräkning göras av medelvärdet för månad eller för år av det till varje understödstagare utgående understödet. Även till den äldre fattigvårdsstatistiken lämnades för varje fattigvårdssamhälle en uppgift om det beräknade medelvärdet per år av en understödstagares fulla försörjning, vilken uppgift dock endast avsåg de understödstagare, som av vederbörande kommun åtnjöto fullständigt underhåll. Då enligt den nya fattigvårdsstatistiken ingen uppdelning av understödstägarna äger rum i fullt och delvis försörjda, äro de båda medelvärdena icke med varandra jämförbara. De erhållna uppgifterna om understödets värde meddelas länsvis i tab. 10 samt för hela riket i tab. 11. I båda tabellerna hava understödstägarna med egentligt fattigvårdsunderstöd uppdelats på varaktigt och tillfälligt

41 UNDERSTÖDETS VÄRDE. Tab. R. Understödets värde per månad för varaktigt understödda personer med egentligt fattigvårdsunderstöd. 33 understödda, och för de förstnämnda lämnas uppgifter även om antalet understödsmånader. I sammandrag uppgick understödets värde till följande belopp i kronor: Understödets värde per månad för de varaktigt understödda, som erhållit egentligt fattigvårdsunderstöd, framgår av tab. R. Medelvärdet utgör för samtliga understödstagare av ifrågavarande slag på landsbygden kr. och i städerna kr. samt i medeltal för såväl landsbygd som städer

42 34 UNDERSTÖDETS VÄRDE M. M kr. För direkt understödda bara ntgör medelvärdet kr., för äldre personer utan tillhörande barn kr. samt för äldre personer med dylika barn 2971 kr. Det kan synas egendomligt, att medelvärdet är lägre för äldre personer utan än för sådana med tillhörande barn, då i sistnämnda värde även ingår det understöd, som kommit de tillhörande barnen tillgodo. Den skenbara motsägelsen förklaras emellertid därav, att de personer, som erhållit understöd tillsamman med sina barn, till allra största delen varit bosatta i sina hem och att hemunderstöd har ett betydligt lägre medelvärde än de flesta andra former för understöd. För de understödstagare, som varit intagna på fattigvårdsanstalt, utgör medelvärdet i genomsnitt för hela riket kr. men stannar för landsbygden vid kr. emot kr. för städerna. För de på arbetshem intagna utgör medelvärdet kr. och för de på sjukvårdsanstalter intagna 4629 kr., varvid i senare fallet landsbygdens medeltal likaledes är betydligt lägre än städernas. För de utackorderade utgör medelvärdet kr., men i detta fall visar landsbygden en något högre siffra än städerna, beroende därpå att utackordering av äldre personer, vilken drager åtskilligt större kostnad än utackordering av barn, förekommer i större utsträckning på landsbygden än i städerna. Jämföras medelvärdena av utackorderade barn och vuxna var för sig, visar landsbygden de lägre siffrorna. För dem, som varit intagna i mindre fattigstugor eller understötts i sina hem, utgör medelvärdet kr., varav särskilt för landsbygden kr. och för städerna kr. Ifråga om denna grupp av understödstagare är medelvärdet betydligt högre för de vuxna personer, som erhållit understöd tillsamman med sina barn, än för understödstagare utan barn. Växlingarna mellan olika län i avseende på understödets värde per månad belysas av tab. S. Vad landsbygden beträffar, hava Jämtlands och Stockholms län de högsta medelvärdena med resp och kr. samt Blekinge det lägsta med kr., vilket visar, att de ifrågavarande växlingarna äro ganska betydande. Vad särskilt anstaltsvården beträffar, visa Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län jämte Stockholms län betydligt högre medelvärden än övriga län. Av städerna har Stockholms stad det högsta medelvärdet med kr.; det är där särskilt vården av de understödstagare, vilka varit intagna på sjukvårdsanstalter, som dragit en anmärkningsvärt hög kostnad. Åtgärder mot tredskande familjeförsörjare o. dyl. samt ersättning för lämnad fattigvård. I 71 av fattigvårdslagen är stadgat, att om någon genom lättja eller liknöjdhet ådragit sitt minderåriga barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård enligt 1 av samma lag måste lämnas, han är skyldig att efter föreläggande av fattigvårdsstyrelsen fullgöra honom å fattigvårdsanstalt eller eljest anvisat arbete. Enligt å det nya formuläret till fattigvårdsstatistiken lämnade uppgifter har med tillämpande av nämnda bestämmelse försörjningspliktig i sammanlagt 588 fall ålagts arbete, därav 243 fall på landsbygden och 345 i städerna, vilket åläggande likväl endast i 204

43 Tab. S. Understödets värde per månad för varaktigt understödda personer med egentligt fattigvårdsunderstöd, länsvis. 35

44 36 ÅTGÄRDER MOT FÖRSUMLIGA FÖRSÖRJARE M. M. fall, därav 84 på landsbygden och 120 i städerna lett till inställande i arbete. Därest någon, som intagits å anstalt eller eljest ålagts arbete, undandrager sig att fullgöra anvisat arbete eller i övrigt gör sig skyldig till tredska eller dåligt uppförande, är fattigvårdsstyrelsen jämlikt 74 fattigvårdslagen berättigad att tilldela honom varning. Dylik varning har under år 1923 tilldelats i 163 fall därav 86 på landsbygden och 77 i städerna. Låter den felande icke rätta sig av meddelad varning, kan fattigvårdsstyrelsen enligt 75 i samma lag hos Konungens befallningshavande göra framställning om dömande till tvångsarbete. I 39 fall har under år 1923 framställning härom gjorts, därav i 22 fall på landsbygden och 17 fall i städerna. Av försörjningspliktig enligt 3 fattigvårdslagen hava fattigvårdssamhällena under år 1923 i fall erhållit ersättning för till den försörjningspliktiges anhöriga lämnad fattigvård. Av nämnda fall komma 951 pä landsbygden och på städerna. Stockholm den 16 juni ERNST HÖIJER. Underdånigst LUDVIG WIDELL.

45 TABELLER

46 38 Tab. 1. Fattigvårdssamhällen och

47 fattigvärdsanstalter år 1933, länsvis. 39

48 40 Tab. 2. Understödstagarnas antal samt

49 fördelning efter kön och ålder år 1923, länsvis. 41

50 42 1 Dessutom personer, som avgiftsfritt vårdats ä stadens med länslasarett likställda sjukhus.

51 43

52 44 Tab. 3. Understödstagarnas fördelning

53 efter kön och civilstånd år 1923, länsvis. 45

54 46

55 47

56 48 Tab. 4. Understödets varaktighet samt under-

57 stödstagarnas omsättning år 1923, länsvis. 49

58 50

59 51

60 52 Tab. 5. Understödstagarnas fördelning efter kön, ålder och civila) Personer med egentligt

61 stånd samt omsättning år 1923, sammandrag för hela riket. fattigvårdsunderstöd. 53

62 54 b) Personer med kommunalt pen-

63 sionstillskott och sjukvårdsbidrag. 55

64 56 c) Samtliga under-

65 stödstagare. 57

66 58 Tab. 6. Understödets be-

67 skaffenhet år 1923, länsvis. 59

68 60

69 61

70 62 Tab. 7. Understödets beskaffenhet år 1923, sammandrag för hela riket. a) Personer med egentligt fattigvårdsunderstöd.

71 b) Personer med kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag. 63

72 64 c) Samtliga understödstagare.

73 65 Tab. 8. Orsaker till understödsbehovet år 1923, sammandrag för hela riket. a) Personer med egentligt fattigvårdsunderstöd.

74 66 b) Personer med kommunalt pensionstillskott och sjukvårdsbidrag.

75 c) Samtliga understödstagare. 67

76 68 Tab. 9. Orsaker till understöds- (Nytillkomna varaktigt samt

77 69 behovet år 1923, länsvis. tillfälligt understödda.)

78 70

79 71

80 72 Tab. 10. Understödets Personer, som erhållit

81 värde år 1923, länsvis. egentligt fattigvårdsunderstöd. 73

82 74

83 75