En översyn av lagstiftningen om bisjukdomar

Transkript

1 En översyn av lagstiftningen om bisjukdomar förslag till hur bekämpningen av bisjukdomar ska bedrivas Rapport 2006:9 Foto: Mats Pettersson

2

3 En översyn av lagstiftningen om bisjukdomar förslag till hur bekämpningen av bisjukdomar ska bedrivas Växtodlingsenheten Referens Kinfe Girma Lena Hult Gunilla Ideström Susanne Liljenström Margareta Tervell Ulla Thofelt Gynne

4

5 Innehåll 1 Sammanfattning Författningsförslag Förslag till lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211) Förslag till förordning om ändring i bisjukdomsförordningen (1974:212) Förslag till ändringar i Jordbruksverkets föreskrifter Inledning Uppdraget Utredningsarbetet En kort historik Sjukdomarna och parasiterna Amerikansk yngelröta Bekämpningshistorik Bekämpningsmetoder Omvärldsanalys Varroakvalster Bekämpningshistorik Bekämpningsmetoder Omvärldsanalys Trakékvalster Bekämpningsmetoder Omvärldsanalys Den lilla kupskalbaggen Omvärldsanalys Tropilaelapskvalster Bekämpningsmetoder Omvärldsanalys Europeisk yngelröta Bekämpningsmetoder Omvärldsanalys Allmänna utgångspunkter Bisjukdomssituationen i Sverige Bisjukdomssituationen i omvärlden Djurhälsokraven i direktiv 92/

6 5.4 Utvärdering av befintlig bisjukdomslagstiftning Allmänna förbättringsförslag Bisjukdomslagstiftningen Förordningen (EG) nr 1774/2002 ABP-förordningen Lagstiftning om införsel av bin Lagstiftning om införsel av produkter av animaliskt ursprung Läkemedelslagstiftningen Den nya EG-lagstiftningen som kontrollerar efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelser om djurhälsa och djurskydd ( kontrollförordningen ) Internationella regelverk Office International des Epizooties (OIE) EG-lagstiftning Andra länders bitillsyn Förslag till ändringar i befintlig administration Bitillsynsadministrationen Bekämpningsreglerna Nuvarande regler Amerikansk yngelröta Varroakvalster Överväganden och förslag till kommande föreskrifter Amerikansk yngelröta Varroakvalstret Ersättningsreglerna Nuvarande regler Ersättning enligt epizootilagstiftningen Överväganden och förslag Konsekvenser av de redovisade förslagen Allmän bakgrund Jordbruksverkets bedömningsgrunder Bakgrund till förslaget Förslag till ändringar i nuvarande lagstiftning Konsekvenser för biodlare Konsekvenser för biinspektörerna Konsekvenser för veterinärerna Konsekvenser för länsstyrelserna

7 8.9 Konsekvenser för Jordbruksverket Kostnadsberäkning Författningskommentarer Förslaget till lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211) Förslaget till förordning om ändring i bisjukdomsförordningen (1974:212)

8

9 1 Sammanfattning Jordbruksverket har av regeringen fått i uppdrag att utreda hur bekämpningen av bisjukdomar ska bedrivas i framtiden och hur bekämpningen ska organiseras, hur införsellagstiftningen för bin ska se ut och hur biodlingen ska kontrolleras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelser om djurhälsa och djurskydd (den s.k. kontrollförordningen) med hänsyn till utvecklingen i Sverige och i EU. Jordbruksverkets huvudförslag är att göra ändringar i bisjukdomslag (1974:211) och bisjukdomsförordning (1974:212) med verksföreskrifter som i lämpliga delar anpassar den till epizootilagstiftningen, som hanterar övriga djurslags smittsamma sjukdomar. Målet har varit att få en enhetlig hantering av samtliga djurslag. För biodlarna som näringsidkare och för övriga samhället är det av vikt att biodling kan ske utan risk att smittsamma sjukdomar ohämmat får en spridning och att pollinering och honungsproduktion inte påverkas negativt. EU-lagstiftningen jämställer också bin med övriga djurslag, t.ex. har övriga EU-länder tidigare sett biet som ett livsmedelsproducerande djur varför medel som används mot bisjukdomar sedan länge har klassats som läkemedel. I Sverige har vi fram till nu klassat dessa medel som bekämpningsmedel. Att verket inte föreslår att bisjukdomarna helt enkelt lyfts in i epizootilagen beror dels på att de sjukdomar som återfinns där inte ska vara etablerade inom landets gränser, vilket varroakvalstret och amerikansk yngelröta är, dels på att bisjukdomslagen i många avseenden fungerar enklare administrativt. Till exempel är det bitillsynsmannen (beteckningen bitillsynsman föreslås ändras till biinspektör) som både beslutar om och utför bekämpning, och det är länsstyrelsen som beslutar om utbetalning av ersättning för förintat bisamhälle enligt ett fastställt belopp. Veterinärerna kommer inte att spela samma roll för bin som för övriga djur i och med att det är biinspektörerna som undersöker bisamhällen och bekämpar sjukdomar och parasiter enligt lagen. De måste dock i och med ändrade receptförskrivningsregler få utbildning om bin och bisjukdomar och därmed också komma i kontakt med bitillsynen. Också då det gäller flyttning av bin, sperma och ägg inom EU måste en veterinär skriva hälsointyg liksom för övriga djurslag. Kurser för delegerad läkemedelsanvändning för biodlare behöver anordnas. Jordbruksverket föreslår att de sjukdomar och parasiter som ska omfattas av bisjukdomslagen ska utökas med den lilla kupskalbaggen och tropilaelapskvalstret. Däremot föreslås europeisk yngelröta endast vara anmälningspliktig, då den är en anmälningspliktig sjukdom som ska rapporteras till den internationella organisationen OIE, som ansvarar för det internationella standardiseringsarbetet inom djurhälsan. Samtidigt betraktas den inte som en allvarlig bisjukdom i Sverige och behöver följaktligen inte omfattas av ett lagreglerat sjukdomsbekämpningsprogram. De anpassningar till epizootilagen som Jordbruksverket föreslår är att även EG-bestämmelser om livsmedel, djurhälsa, foder, djurskydd och växtskydd m.m. omfattas, att anmälningsskyldigheten utsträcks till att gälla alla som i sitt yrke kommer i kontakt med bin eller produkter av bin samt den som är ansvarig för laboratorium där sjukdom eller parasit enligt lagen konstateras, 5

10 att Jordbruksverket, länsstyrelserna och biinspektörerna efter vad regeringen bestämmer ska ansvara för offentlig kontroll av efterlevnaden av lagen. Regeringen föreslås i kommande ändringar i förordningen besluta mer i detalj. Eftersom verket inte vill föregripa de ändringar som planeras för epizootiförordningen föreslås ingen skrivning vad gäller denna bit i bisjukdomsförordningen, att ersättning enligt lagen kan jämkas om den ersättningsberättigade själv har medverkat till kostnaden eller förlusten eller om han eller hon vägrar att rätta sig efter föreskrift eller beslut till följd av lagen, att polis i stället för kronofogdemyndighet ska lämna handräckning och då endast om särskilda omständigheter kan befaras eller vid synnerliga skäl, att bin eller varor, eller deras värde, kan förklaras förverkad vid olovlig flyttning, att Jordbruksverket får besluta ersättningsbeloppet för förintat bisamhälle, att om det finns särskilda skäl ska ansökan om ersättning kunna beviljas även om den kommer in efter sex månader. Om dessa anpassningar genomförs kommer verket att föreslå att ersättningsbeloppet per förintat bisamhälle höjs till kr, att de biodlare som inte har anmält innehav av bisamhälle mister sin möjlighet till ersättning för förintat samhälle. Då det gäller införselvillkor för bin till Sverige ansöktes vid EU-inträdet om tilläggsgarantier för biparasiterna varroakvalstret och trakékvalstret. Skulle det visa sig i framtiden att Sverige inte beviljas dessa tilläggsgarantier har dock Jordbruksverket möjligheter att utfärda föreskrifter som hindrar flyttningen av smittade eller misstänkt smittade samhällen inom landet. Det enda som förhindrar flyttning inom unionen idag är förekomst av amerikansk yngelröta, den lilla kupskalbaggen och tropilaelapskvalstret. Vid den planerade omarbetningen av Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon ska de svenska kraven för införsel vara samstämmiga med de i direktiv 92/65/EEC. I bisjukdomslagstiftningen regleras även transporter av bikupor och biodlingsredskap. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel, den s.k. ABPförordningen eller biproduktförordningen, anges som biodlingsprodukter endast honung, bivax, drottninggelé, propolis och pollen som används vid biodling. För att reglera införsel av bikupor och biodlingsredskap behöver en ändring göras i Jordbruksverkets föreskrifter om inoch utförsel av produkter av animaliskt ursprung och andra produkter som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur. För att få en effektivare administration föreslår Jordbruksverket att länsstyrelserna uppmuntras till att ta upp bitillsynen som ett samverkansområde samt anordnande av regelbundna utbildningstillfällen för länsstyrelsernas bitillsynspersonal, att länsstyrelserna eftersträvar större tillsynsdistrikt och samtidigt inför ett system med permanenta ersättare för biinspektör (varje biinspektörer är ordinarie för ett distrikt och ersättare för ett eller flera granndistrikt), 6

11 att samlingsprov av vuxna bin för bakteriologisk analys tas upp som en diagnosmöjlighet av amerikansk yngelröta. Detta skulle högst väsentligt underlätta biinspektörernas arbete, att ersättningsbeslut för avdödat bisamhälle får jämkas (se ovan) om inte den aktuelle biodlaren har anmält sina bisamhällen. Detta skulle nämligen med största sannolikhet göra inrapporteringen av uppställningsplatser för bisamhällen mer tillförlitlig och därmed underlätta bitillsynen. 7

12

13 2 Författningsförslag Jordbruksverket föreslår att följande ändringar införs i bisjukdomslag och bisjukdomsförordning: 2.1 Förslag till lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211) Härigenom föreskrivs i fråga om bisjukdomslagen (1974:211) att 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8 och 9 ska ha följande lydelse. Vidare att nya paragrafer 1 a, 3 a, 3 b, 4a och 6 a införs. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse I denna lag avses med bisjukdom även biparasit. 1 Bekämpning enligt denna lag får ske i fråga om bisjukdomar som regeringen föreskriver. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande bisjukdomar som sprids genom smitta och som kan allvarligt skada biodling. 1 a Bekämpning enligt denna lag får ske i fråga om bisjukdomar som regeringen föreskriver. Sådan föreskrift får meddelas endast beträffande bisjukdomar som sprids genom smitta och som allvarligt kan skada biodlingen. Lagen kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmelser) som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen ska i Svensk författningssamling ge till känna vilka grundförordningar som avses. I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen på samma sätt som i första stycket vilka bestämmelser som kompletteras av denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet beslut som behövs som komplettering av EGbestämmelserna. 9

14 Den som har anledning antaga att bisjukdom, som omfattas av föreskrift enligt 1, angripit bisamhälle som han innehar ska genast anmäla detta. Sådan anmälan göres till tillsynsman eller annan myndighet som regeringen bestämmer. För att bekämpa och hindra spridning av bisjukdom, som omfattas av föreskrift enligt 1, får regeringen eller tillsynsman eller annan myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga innehavare av bisamhälle att vidtaga åtgärd för bekämpning av sjukdom hos bisamhället, 2. förordna om förintande av bisamhälle, 3. föreskriva att bibostäder som ej längre hyser levande bin samt honung, bivax och avfall av honung eller bivax skall förvaras på ett sådant sätt att bin icke kan få tillträde därtill, 4. förbjuda eller föreskriva villkor för införsel, utförsel eller bortförsel av levande bin, vaxkakor och avfall av sådana, begagnade bibostäder och begagnade biodlingsredskap, 5. vidtaga eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som finnes oundgängligen påkallad. Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 5 kan verkställas genom bitillsynsmans eller annan myndighets försorg. 2 3 Den som har anledning att anta att bisjukdom, som omfattas av föreskrift enligt 1, angripit bisamhälle som han eller hon innehar ska genast anmäla detta. Även den som i sitt yrke kommer i kontakt med bin eller produkter av bin och som har anledning att misstänka förekomst av bisjukdom som omfattas av föreskrift enligt 1 ska skyndsamt anmäla detta. Anmälningsskyldigheten gäller även den som är ansvarig för ett laboratorium där sådan sjukdom har konstaterats eller där det finns anledning att misstänka fall av sådan sjukdom. Sådan anmälan görs till biinspektör eller annan myndighet som regeringen bestämmer. För att bekämpa och hindra spridning av bisjukdom, som omfattas av föreskrift enligt 1, får regeringen eller biinspektör eller annan myndighet som regeringen bestämmer 1. förelägga innehavare av bisamhälle att vidta åtgärd för bekämpning av bisjukdom hos bisamhället, 2. förordna om förintande av bisamhälle, 3. besluta eller föreskriva att bibostäder som inte längre bebos av levande bin samt honung, bivax och avfall av honung eller bivax skall förvaras på ett sådant sätt att bin inte kan få tillträde därtill, 4. förbjuda eller föreskriva villkor för flyttning av levande bin, vaxkakor och avfall av sådana, begagnade bibostäder och begagnade biodlingsredskap, 5. vidta eller föreskriva annan åtgärd i fråga om enskilds egendom som anses oundgängligen påkallad, Åtgärd som avses i första stycket 2, 3 eller 5 kan verkställas genom biinspektörs eller annan myndighets försorg. 10

15 Innehavare av mark eller byggnad är skyldig att lämna tillträde för undersökning eller åtgärd som behövs för tillämpningen av denna lag. 3 a Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna utövas av Jordbruksverket, länsstyrelserna och biinspektörerna i enlighet med vad regeringen bestämmer. 3 b Jordbruksverket samordnar övriga kontrollmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet. Den som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna. 4 En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som behövs för kontrollen rätt att 1. på begäran få upplysningar och ta del av handlingar, och 2. få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga bina, göra undersökningar och ta prover. Det som sägs i första stycket gäller också den som vidtar åtgärder enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna. Bestämmelserna i första stycket gäller också för EG:s institutioner och för inspektörer och experter som har utsetts av institutionerna. 11

16 Underlåter någon att fullgöra skyldighet som ålagts honom med stöd av 3, kan myndigheten låta verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. Kronofogdemyndigheten ska på begäran av tillsynsman eller annan myndighet som avses i 3 första stycket lämna handräckning när det behövs för kontroll av att lagen eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser efterlevs eller för verkställighet av beslut enligt 5. 4 a Den som är föremål för offentlig kontroll eller annan åtgärd enligt denna lag, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att kontrollen eller åtgärderna ska kunna genomföras. 5 6 a Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EGbestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EGbestämmelserna, får kontrollmyndigheten besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad. Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av lagen. 7 Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna. Hjälp enligt första stycket får begäras endast om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att polisens särskilda befogenheter enligt 10 polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. 12

17 Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. underlåter att göra anmälan enligt 2, 2. underlåter att efterkomma föreläggande eller bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 3, 3. åsidosätter skyldighet enligt 4. En tillsynsmans beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Statens jordbruksverk. Annat beslut av en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut som har meddelats med stöd av 3 eller 5 gäller omedelbart, om inte något annat bestäms. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 8 Till böter dömes den som med uppsåt eller av oaktsamhet 1. underlåter att göra anmälan enligt 2, 2. underlåter att efterkomma föreläggande eller bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 3, 3. åsidosätter skyldighet enligt 4. Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt denna döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. Innefattar ett brott som avses i första stycket 2 olovlig flyttning av bin eller varor kan sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendom kan dess värde förklaras förverkad. Om en gärning som avses i första stycket är att anse som ringa döms inte till ansvar. 9 Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen ska gälla omedelbart, om inte något annat beslutas. 13

18 2.2 Förslag till förordning om ändring i bisjukdomsförordningen (1974:212) Härigenom föreskrivs i fråga om bisjukdomsförordningen (1974:212) att 1, 2, 2a, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 16 och 17 ska ha följande lydelse. Vidare föreslås att 13 a tas bort. Jordbruksverket har inte föreslagit skrivningar hur den offentliga kontrollen ska ske och vem som ska ansvara för den, men förutsätter att bisjukdomsförordningen omarbetas jämsides med epizootiförordningen i detta avseende. Biinspektörerna skulle kunna användas även i detta sammanhang. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 Bekämpning enligt bisjukdomslagen (1974:211) får ske i fråga om amerikansk yngelröta, kvalstersjuka och varroasjuka. Det åligger statens jordbruksverk i fråga om bekämpning av bisjukdom som avses i 2 att 1. med uppmärksamhet följa sjukdomens uppträdande och spridning såväl inom som utom riket samt att särskilt söka utröna sjukdomens spridningsvägar, 2. utfärda föreskrifter om bekämpning av sjukdomen till tillsynsmän som avses i 3 samt meddela anvisningar om bekämpning till ledning för andra myndigheter, 3. till hjälp för biodlare meddela råd och anvisningar för igenkännande och bekämpning av sjukdomen, 4. skyndsamt underrätta chefen för jordbruksdepartementet, då sådan sjukdom utbrutit i landet, samt hålla honom underrättad om sjukdomens vidare utbredning och när den upphört, 5. i övrigt leda bekämpningen av sjukdomen och, när så behövs, genom framställning till regeringen eller vederbörlig myndighet verka för dess bekämpning. Det åligger länsstyrelsen att regionalt biträda jordbruksverket med bekämpning. 2 Bekämpning enligt bisjukdomslagen får ske i fråga om amerikansk yngelröta, den lilla kupskalbaggen, trakékvalster, tropilaelapskvalster och varroakvalster. Det åligger Statens jordbruksverk i fråga om bekämpning av bisjukdom som avses i 1 att 1. med uppmärksamhet följa sjukdomens uppträdande och spridning såväl inom som utom riket samt att särskilt söka utröna dess spridningsvägar, 2. utfärda föreskrifter om bekämpning av sjukdomen till biinspektörer som avses i 3 samt meddela anvisningar om bekämpning till ledning för andra myndigheter, 3. till hjälp för biodlare meddela råd och anvisningar för igenkännande och bekämpning av sjukdomen, 4. skyndsamt underrätta chefen för jordbruksdepartementet, då sådan sjukdom konstaterats i landet, samt hålla honom eller henne underrättad om dess vidare utbredning och när den upphört, 5. i övrigt leda bekämpningen av sjukdomen och, när så behövs, genom framställning till regeringen eller vederbörlig myndighet verka för dess bekämpning. Det åligger länsstyrelsen att regionalt biträda Jordbruksverket med bekämpning. 14

19 Beslut i särskilda fall om åtgärder enligt 3 bisjukdomslagen (1974:211) får meddelas av jordbruksverket. I län, där biodling av någon betydelse bedrives, ska länsstyrelsen efter samråd med styrelserna för större biodlarföreningar inom länet utse erforderligt antal tillsynsmän med uppgift att inom för var och en av dem bestämt tillsynsdistrikt verka för bekämpning av sjukdom som avses i 1. 2 a första stycket Till tillsynsman ska utses en i biskötsel kunnig person som har erforderlig kunskap om smittsamma bisjukdomar och sätten för deras bekämpning och som i övrigt kan anses lämplig för uppdraget. Uppdraget får när som helst återkallas. Länsstyrelsen ska genast till Jordbruksverket sända uppgifter om de personer som utsetts till tillsynsmän och tillsynsdistriktens omfattning samt införa uppgifterna i länets författningssamling. Anmälan enligt 2 bisjukdomslagen (1974:211) göres hos tillsynsman i distriktet eller länsstyrelsen. Har sjukdom som avses i 1 utbrutit eller finnes skälig anledning antaga att sådan sjukdom förekommer, ska jordbruksverket omedelbart förklara område av den storlek, som med hänsyn till omständigheterna anses erforderlig, smittat eller misstänkt för smitta. Från område som förklarats smittat eller misstänkt för smitta får ej utan särskilt tillstånd av tillsynsmannen bortföras levande bin, utbyggda vaxkakor och avfall av sådana, begagnade bibostäder eller begagnade biodlingsredskap. Under tiden den 1 oktober - den 31 mars får dock vaxkakor och avfall av sådana förflyttas för omsmältning Beslut i särskilda fall om åtgärder enligt 3 bisjukdomslagen får meddelas av Jordbruksverket. I län, där biodling bedrivs, ska länsstyrelsen efter samråd med styrelserna för större biodlarföreningar inom länet utse erforderligt antal biinspektörer med uppgift att inom bestämt tillsynsdistrikt verka för bekämpning av sjukdom som avses i 1. Till biinspektör ska utses en i biskötsel kunnig person som har erforderlig kunskap om smittsamma bisjukdomar och sätten för deras bekämpning och som i övrigt kan anses lämplig för uppdraget. Uppdraget får när som helst återkallas. Länsstyrelsen ska till Jordbruksverket sända uppgifter om de personer som utsetts till biinspektörer och tillsynsdistriktens omfattning samt införa uppgifterna i länets författningssamling. Anmälan enligt 2 bisjukdomslagen görs till biinspektör i distriktet eller till länsstyrelsen. Konstateras sjukdom som avses i 1 eller finns skälig anledning anta att sådan sjukdom förekommer, ska Jordbruksverket snarast förklara område av den storlek, som med hänsyn till omständigheterna anses erforderligt, smittat eller misstänkt för smitta. Från område som förklarats smittat eller misstänkt för smitta får ej utan särskilt tillstånd av biinspektören flyttas levande honungsbin, utbyggda vaxkakor och avfall av sådana, begagnade bibostäder eller begagnade biodlingsredskap. Under tiden den 1 oktober - den 31 mars får dock vaxkakor och avfall av sådana förflyttas för omsmältning. 15

20 Tillsynsman ska ställa sig till efterrättelse av jordbruksverkets utfärdade föreskrifter om sjukdomsbekämpning. I övrigt är tillsynsman underställd länsstyrelsen. Utbryter smittsam bisjukdom inom tillsynsdistrikt, där förklaring enligt 6 icke gäller, eller finnes skälig anledning antaga att sådan sjukdom förekommer där, ska tillsynsman omedelbart anmäla detta till länsstyrelsen. Har tillsynsman anledning misstänka förekomst av sjukdom som anses i 1, ska han verkställa undersökning för att fastställa sjukdomens art och taga härför erforderliga prov. Sådan undersökning ska också göras på begäran av länsstyrelse. Finner tillsynsman att bisamhället smittats av sjukdom som avses i 1, ska han vidtaga sådana i 3 första stycket bisjukdomslagen (1974:211) angivna åtgärder som är nödvändiga för bekämpning av sjukdomen. Bisamhälle som har tagit bostad i annat föremål än avsedd bibostad och som kan misstänkas vara smittat av sjukdom som avses i 1, får tillsynsman förinta utan föregående undersökning. Om innehavaren av sådant bisamhälle motsätter sig förintandet och den skada som uppkommer genom förintandet ej är ringa, ska jordbruksverkets medgivande dock först inhämtas. Den som innehar bisamhälle eller föremål vari herrelöst bisamhälle tagit bostad ska lämna tillsynsman erforderligt biträde vid undersökning och behandling av bisamhället Biinspektör ska ställa sig till efterrättelse av Jordbruksverkets utfärdade föreskrifter om sjukdomsbekämpning. I övrigt är biinspektör underställd länsstyrelsen. Konstateras bisjukdom som avses i 1 inom tillsynsdistrikt, där förklaring enligt 6 inte gäller, eller finns skälig anledning anta att sådan sjukdom förekommer där, ska biinspektör omedelbart anmäla detta till länsstyrelsen. Har biinspektör anledning misstänka förekomst av sjukdom som avses i 1, ska han eller hon verkställa undersökning för att fastställa sjukdomens art och ta härför erforderliga prov. Sådan undersökning ska också göras på begäran av länsstyrelse. Finner biinspektör att sjukdom som har konstaterats i bisamhället är sådan som avses i 1, ska han eller hon vidta sådana i 3 första stycket bisjukdomslagen angivna åtgärder som är nödvändiga för bekämpning av sjukdomen. Bisamhälle, som tagit bostad i annat föremål än avsedd bibostad och som kan misstänkas vara smittat av sjukdom som avses i 1, får biinspektör förinta utan föregående undersökning. Om innehavaren av sådant bisamhälle motsätter sig förintandet och den skada som uppkommer genom förintandet inte är ringa, ska Jordbruksverkets medgivande dock först inhämtas. Den som innehar bisamhälle eller föremål vari icke odlat honungsbisamhälle tagit bostad ska lämna biinspektör erforderligt biträde vid undersökning och behandling av bisamhället. 16

21 För kostnad eller förlust som har uppkommit genom en tillsynsmans eller annan myndighets beslut om förintande av bisamhälle i bigårdar kan ersättning av statsmedel lämnas med 100 kronor för varje bisamhälle. Ersättning lämnas dock endast om minst fyra bisamhällen har förintats. Från ersättningsbeloppet ska frånräknas en självrisk om 300 kronor. Ersättning av statsmedel kan också lämnas till den som på grund av beslut av en tillsynsman eller annan myndighet får vidkännas kostnad eller förlust genom att vildbisamhälle förintas. Frågor om ersättning prövas av jordbruksverket eller, efter verkets bestämmande, av länsstyrelsen. Anspråk på sådan ersättning ska framställas inom sex månader från det förintande ägde rum. Framställs inte anspråk inom denna tid, är rätten till ersättning förfallen. Undersökning och behandling av bisamhälle utförs av tillsynsman utan kostnad för innehavaren. Ersättning till tillsynsman lämnas av statsmedel enligt en taxa som fastställs av Jordbrukverket efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Om förbud mot införsel av levande bin finns bestämmelser i kungörelse (1962:62) angående införsel av levande bin. Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av jordbrukverket. Förordning (1991:1443) För kostnad eller förlust som har uppkommit genom en biinspektörs eller annan myndighets beslut om förintande av bisamhällen i bigårdar kan ersättning av statsmedel lämnas för varje bisamhälle med det belopp som fastställs av Jordbruksverket. Ersättning av statsmedel kan också lämnas till den som på grund av beslut av en biinspektör eller annan myndighet får vidkännas kostnad eller förlust genom att icke odlat honungsbisamhälle förintas. Frågor om ersättning prövas av Jordbruksverket eller, efter verkets bestämmande, av länsstyrelsen. Anspråk på sådan ersättning ska framställas inom sex månader från det förintandet ägde rum. Görs inte ansökan inom den angivna tiden är rätten till ersättning förlorad, om det inte finns särskilda skäl. Undersökning och behandling av bisamhälle utförs av biinspektör utan kostnad för innehavaren. Ersättning till biinspektör lämnas av statsmedel enligt en taxa som fastställs av Jordbruksverket efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Om förbud mot införsel av levande bin finns bestämmelser i förordning (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Jordbruksverket. 17

22 Vidare föreslår Jordbruksverket att kungörelsen (1962:62) angående införsel av levande bin upphör. Jordbruksverket föreslår också att regeringen ger tillkänna de EG-förordningar som kompletterar bisjukdomslagen. De som kan komma ifråga är Europaparlamentets och rådets förordning nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet Europaparlamentets och rådets förordning nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien Europarlamentets och rådets förordning nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung Europaparlamentets och rådets förordning nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel Europaparlamentets och rådets förordning nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelser om djurhälsa och djurskydd Europaparlamentets och rådets förordning nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien 2.3 Förslag till ändringar i Jordbruksverkets föreskrifter De föreskrifter som kan komma ifråga att omarbeta är: Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1992:38) om bekämpning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin Statens jorbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:16) om anmälningspliktiga djursjukdomar Bestämmelser med stöd i provtagningslagen Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2004:19) om in- och utförsel av produkter av animaliskt ursprung och andra produkter som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur Nya föreskrifter med anledning av kontrollförordningen Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvården och djurhälsovården Föreskrift om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1996:24) om införsel av djur, sperma, ägg och embryon Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1998:34) om hantering av djurkadaver och annat animaliskt avfall Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1995:70) om utförsel av djur, sperma, ägg och embryon till länder inom Europeiska unionen (EG) 18

23 3 Inledning Jordbruksverket fick genom ett regeringsbeslut 1999 i uppdrag att redovisa förutsättningarna för biodlingsnäringen i Sverige. I uppgiften den gången ingick att analysera biodlingens tillbakagång, med utgångspunkt i jordbruks- och livsmedelssektorn i sin helhet liksom lönsamhet, konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Mål för den av staten finansierade verksamheten skulle anges samt förslag till åtgärder för att effektivisera statens insatser mot de uppsatta målen. Något som denna binäringsutredning 1 pekade på som viktigt att åtgärda var att bitillsynen behöver effektiviseras och lagstiftningen moderniseras. De förslag till ändringar som här framfördes var att församling som område för smittförklaring borde ändras från församling till kommun, att detta borde kunna medföra att antalet bitillsynsmän kunde minskas p.g.a. att färre flyttningstillstånd behöver utfärdas. De kvarvarande bitillsynsmännen kunde då få en högre ersättning för sitt arbete, vilket borde göra det lättare att rekrytera nya bitillsynsmän, att för att kunna ta del av bitillsynens kostnadsfria besiktningar måste biodlarens uppställningsplats för bisamhällena vara anmäld. Detta skulle öka anmälningarna om uppställningsplatser, vilket är en förutsättning för en effektiv bitillsyn, att ersättningsnivån för avdödat samhälle höjs till 900 kronor och att självrisken tas bort. Det är risk att dagens låga ersättningsnivå på 100 kronor med en självrisk på tre samhällen bidrar till en ökad smittspridning eftersom biodlare drar sig för att anmäla utbrott av amerikansk yngelröta, att så länge som zonindelningen för varroa fyller någon funktion bör den finnas kvar. Dessa förslag har i väntan på en större bisjukdomsöversyn inte genomförts. Ytterligare skäl till översyn som nyligen framkommit är att bestämmelserna om bekämpning av bisjukdomar samt om djurhälsokrav vid införsel till Sverige av bin behöver ses över med anledning av utvecklingen inom EU. 3.1 Uppdraget Regeringen har genom beslut den 28 april 2005 gett Jordbruksverket i uppdrag att utreda hur bekämpningen och organisationen för bekämpning av smittsamma bisjukdomar bör bedrivas samt hur lagstiftningen om införsel av bin till Sverige ska vara utformad. I uppdraget ingår att presentera förslag till nödvändiga författningsförändringar. Även formerna för offentlig kontroll av bisjukdomar bör utredas, särskilt mot bakgrund av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelser om djurhälsa och djurskydd. Konsekvensanalyser, kostnadsberäkningar och finansiering ska redovisas för samtliga förslag. Uppdraget ska redovisas senast den 17 mars Biodlingsnäringens förutsättningar, Jordbruksverkets rapport 2001:2 19

24 3.2 Utredningsarbetet Jordbruksverket påbörjade på eget initiativ arbetet med att se över bisjukdomslagstiftningen redan hösten 2001, men kunde tyvärr inte då slutföra översynen. Hösten 2004 återupptog man översynen, men då man fick besked om att ett uppdrag i frågan skulle komma från regeringen lades översynen ner i väntan på uppdraget. Ett stort antal synpunkter i ärendet har under årens lopp inkommit till Jordbruksverket från enskilda biodlare, bitillsynsmän, länsstyrelser, representanter för biodlarorganisationer m.fl. Under hösten 2004 hölls ett förutsättningslöst diskussionsmöte kring arbetet med översynen av bisjukdomslagstiftningen med företrädare för Sveriges Biodlares Riksförbund (SBR), Biodlingsföretagarna (BF), biavdelningen vid SLU samt bisjukdomskonsulenten. Jordbruksverket har informerat om sitt arbete med bisjukdomsöversynen på Bimässa i Örebro den 8 oktober 2005, där drygt 250 biodlare från hela landet hade samlats för olika föredrag och utställningar inom biodlingsområdet samt vid Biodlingsföretagarnas Yrkesbiodlarkonferens i Viebäck den 11 februari Utredningsarbetet inom Jordbruksverket har bedrivits av en arbetsgrupp med representanter för Växt- respektive Djuravdelningen. Bifrågorna kommer från och med den 1 maj 2006 att flyttas från Växtavdelningen till Djuravdelningen. Arbetet har letts av bihandläggare Gunilla Ideström. 3.3 En kort historik År 1946 kom den s.k. bipestförordningen (1946:81) som reglerade de båda bisjukdomarna amerikansk yngelröta och nosemasjuka. Förordningen inskränktes 1962 till att gälla enbart amerikansk yngelröta. Det var länsstyrelsen som förklarade länet smittförklarat och utsåg bitillsyningsmän och tillsyningsdistriktens storlek. Man använde läkemedel (antibiotika) för att bekämpa dessa bisjukdomar. Biinnehavaren var skyldig att ersätta tillsyningsmannen om han eller hon fick sina samhällen behandlade för de reglerade bisjukdomarna. Däremot betalades tillsyningsmannens arbete att förinta herrelösa bisamhällen samt undersöka sjukdomsförekomst i bisamhällena av allmänna medel. På förslag av Lantbruksstyrelsens biutredning 2 som presenterades 1973 beslutades den nuvarande bisjukdomslagstiftningen bestående av bisjukdomslag 1974:211, bisjukdomsförordning 1974:212 och Lantbruksstyrelsens kungörelse (LS 1974:41) med föreskrifter för bitillsyn samt Lantbruksstyrelsens föreskrift (LBS 1975:7) om veterinärs förskrivning av sulfapreparat mot bisjukdom. I den nya lagstiftningen kom Lantbruksstyrelsen och sedermera Jordbruksverket att fatta beslut om smittförklaring, och medicineringen av amerikansk yngelröta med antibiotika inskränktes till användning i undantagsfall och som ett komplement till andra åtgärder. Avdödning av smittat samhälle skulle i första hand tillgripas och fr.o.m (LSFS 1978:11) blev det den enda tillåtna bekämpningsmetoden för amerikansk yngelröta. Lantbruksstyrelsen föreslog vidare i sin biutredning att biodlaren skulle få ersättning med 40 kronor per förintat bisamhälle 3. Det blev också Kungl. Maj:ts beslut, liksom att skärpa års biutredning, Kungl. Lantbruksstyrelsen 3039 L 113/72 3 Från och med 1983 (SFS 1983:215) kom ersättningen av statsmedel per förintat bisamhälle att höjas till 100 kr per samhällen, men med en självrisk på tre samhällen (300 kr). 20

25 lagstiftningen så att beslut fattat av bitillsynsman kunde träda ikraft omedelbart, att innehavare av mark och byggnad kom att bli skyldiga att lämna tillträde för undersökning eller åtgärd som behövdes för tillämpning av bisjukdomslagen, att föreskriven åtgärd kunde få ske på en försumlig biodlares bekostnad samt att kronofogdemyndigheten kunde tillkallas för att vid behov ge handräckning. Straffsanktionen kom fortsatt att bli böter. Benämningen på bitillsyningsman kom att ändras till bitillsynsman. Varför har då inte redan bina inlemmats i lagstiftningen för övriga djur? Anledningen är troligen att man åtminstone under 1900-talet och fram till idag i olika sammanhang har framhävt binas betydelse som pollinatörer av vilda och odlade växter. T.ex. var det Sveriges biodlares riksförbund som tillsammans med Sveriges pomologiska riksförbund, Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund samt Sveriges oljeväxtodlares riksförbund 1945 uppvaktade Kungl. Maj:t för att en utredning om ordnandet av undervisning samt forskningsoch försöksverksamhet på biodlingens område skulle komma till stånd. Uppdraget lades på statens växtskyddsanstalt, som alltsedan 1934 hade haft hand om den statliga verksamheten för bekämpning av smittsamma bisjukdomar. För att begränsa förgiftningen av pollinerande insekter var det också värdefullt att ansvaret för biodlingsfrågorna låg på samma instans som handhade användningen av kemiska bekämpningsmedel. 21

26

27 4 Sjukdomarna och parasiterna I detta avsnitt har de sjukdomar som omfattas av den nuvarande svenska lagstiftningen samt EU-lagstiftningen samt de som är av intresse att rapportera till OIE tagits med. Den svenska lagstiftningen omfattar idag amerikansk yngelröta, varroakvalster och trakékvalster. Amerikansk yngelröta, den lilla kupskalbaggen och tropilaelapskvalstret är anmälningspliktiga inom EU och förekomsten av europeisk yngelröta samt nosema ingår i rapporteringsskyldigheten till OIE. Eftersom nosema betraktas som allmänt spridd inom landet behöver sjukdomen dock inte hållas under allmän uppsikt. Det är endast det första och sista fallet av en sjukdom och om den inte är allmänt spridd som den behöver hållas under observation. 4.1 Amerikansk yngelröta Amerikansk yngelröta, som orsakas av den sporbildande bakterien Paenibacillus larvae, förekommer mer eller mindre allmänt i Götaland och Svealand. I Norrland förekommer den endast lokalt. Den medför betydande förluster inom biodlingen. De senaste sex åren har antal konstaterat smittade 4 samhällen i landet legat på i genomsnitt 299 samhällen per år ( ). För statistik se bilaga Bekämpningshistorik Strategin med att avdöda samhällen som uppvisar kliniska symptom har, i kombination med sanering och förintande av biodlingsutrustning, varit mycket framgångsrik. Antalet bisamhällen som blir sjuka varje år har stadigt minskat från ca % av de undersökta bigårdarna på 1960-talet till nivåer på 2-3 % på 1990-talet. De senaste åren har man dock kunnat se en smärre uppgång till 4-5 % bigårdar med sjuka bin av totalt undersökta bigårdar. I snitt har % av landets uppskattade antal bigårdar undersökts årligen, vilket innebär att bisamhällen i ca 1 % av landets totala bigårdar uppvisar sjukdom årligen Bekämpningsmetoder Sporer av P. larvae är mycket motståndskraftiga. De tål såväl värme som intorkning, och kan vara infektiösa i årtionden. Därför är det mycket viktigt att saneringsarbetet görs omsorgsfullt och noggrant. Kupor som har hyst sjuka samhällen kan sparas om de är i gott skick, men de måste rengöras ordentligt innan de åter tas i bruk. Övriga kuptillbehör och redskap måste också rengöras noga. Dessutom bör alla andra samhällen i bigården invintras på mellanväggar i rengjorda kupor och alla utbyggda vaxkakor smältas om. En sanering av hela bigården leder till minskade mängder av P. larvae-sporer i bigården, vilket leder till minskad risk för återfall. Den avdödning och sanering som bitillsynen utför eller förelägger om medför att koncentrationen av bakteriesporer i angripna bigårdar sänks till en så låg nivå att risken för nya sjukdomsutbrott kraftigt reduceras. Dessutom innebär avdödningen att arvsanlagen för de bin som är mer mottagliga för sjukdomen inte förs vidare. Även eventuellt aggressivare genotyper av sjukdomen oskadliggörs i och med avdödningen av sjuka bin. 4 Smittade samhällen är i detta fall samhällen med kliniska symptom. Antal sporbärande samhällen där sjukdomen inte kommer till uttryck är betydligt större. Det är endast samhällen med kliniska symptom som i nuvarande lagstiftning förintas. 23

28 Amerikansk yngelröta kan också bekämpas med s.k. dubbel omsättning, vilket innebär att man skakar över bisamhället med de kliniska symtomen av sjukdomen till nytt vax, på nya ramar i en ny ren kupa. Detta gör man två gånger. Även användning av antibiotika har använts och används på sina håll världen över mot sjukdomen. Risken är dock med denna bekämpningsmetod att bakterien utbildar resistens mot antibiotikan, som får användas i allt större doser och i nya typer Omvärldsanalys Amerikansk yngelröta återfinns över i stort sett hela världen, dock mer eller mindre spritt i de olika länderna. 4.2 Varroakvalster Varroakvalstret, Varroa destructor, är ett rödbrunt spindeldjur som är ca 1,7 mm brett och 1,3 mm långt. Med sina stickande och sugande mundelar genomborrar kvalstret värddjurets mjukare kitinpartier för att suga den hemolymfa ( blod ), som det livnär sig av. För att producera avkomma måste kvalstret ha tillgång till biyngel. Kvalsterlarverna (nymferna) livnär sig genom att suga hemolymfa ur biynglet, som därigenom skadas. Kvalstren kan också genom sitt sugande av kroppsvätska sprida virusburna sjukdomar mellan bina. Varroa konstaterades första gången i Sverige 1987 på Gotland och därefter 1991 på fastlandet i Malmöregionen. Varroa sprids dels naturligt med bina och dels genom biodlarnas flyttningar av bisamhällen och försändelser av bidrottningar. För att fördröja spridningen har Jordbruksverket med stöd av 6 bisjukdomsförordningen (1974:212) infört zoner som bland annat innebär restriktioner för flyttning av bisamhällen. På fastlandet har zonindelningen ändrats 21 gångar sedan den första indelningen trädde i kraft 1 januari 1992 (SJVFS 1992:86). Zonrestriktionerna, som innebär dels att bin inte får flyttas från zon med lägre siffra till zon med högre siffra eller fri zon och dels att alla flyttningar inom zon 2 och 3 ska föregås av undersökning för varroa, har givetvis bidragit till att fördröja spridningen. Trots detta har varroakvalstret spridit sig till allt fler bigårdar och under hösten 2005, har varroa påträffats i uppskattningsvis bisamhällen. Hela södra Sverige upp till södra Dalarnas och Gästriklands län (utom Visingsö i Jönköpings län) samt hela Haparanda kommun och Svansteins församling i Övertorneå kommun i Norrbottens län ligger sedan våren 2005 inom varroazon Bekämpningshistorik Lantbruksstyrelsen utarbetade år 1987 i samarbete med biodlingsavdelningen på SLU, binämnden, SBR och EKOBI en beredskapsplan mot varroa. När varroa påträffades på Gotland samma år genomfördes undersökningar enligt riktlinjerna i den planen. Då det visade sig att kvalstret var spritt till i stort sett hela ön och därför måste ha funnits där i flera år, bedömdes försöken att utrota kvalstren genom avdödning av bisamhällen som utsiktslöst. När varroa upptäcktes i Malmö år 1991 kom förslag om utrotning av kvalstret åter på tal och ca 280 samhällen förintades då mot ersättning till biodlarna. Det visade sig emellertid snabbt att kvalstret funnits även i detta område under flera år och att varroakvalstret var spritt till ett större område. 24

29 På grund av kvalstrets spridning i Sydsverige bedömdes det vara såväl praktiskt som ekonomiskt omöjligt att utrota kvalstret från landet. Att rensa enstaka bisamhällen från kvalster skulle förmodligen vara genomförbart men inte praktiskt eller ekonomiskt möjligt på nationell nivå. Mot bakgrund av detta samt att det inte ansågs möjligt att förhindra varroans utbredning blev istället åtgärden att med hjälp av bland annat flyttningsrestriktioner och kontroller fördröja kvalstrets spridning Bekämpningsmetoder Om varroakvalstret inte bekämpas kommer bisamhället att dö inom några år. Innan bisamhället bryter samman och dör har det emellertid mycket effektivt lyckats sprida varroakvalstret till kringliggande bigårdar. Det är därför mycket viktigt att biodlare som har varroa i sina bisamhällen effektivt bekämpar parasiten. Det finns ett antal olika metoder och medel för bekämpning av varroakvalster. Dessa medel och metoder kan delas upp i två huvudgrupper: kemiska bekämpningsmedel och ekologiska bekämpningsmetoder Kemiska bekämpningsmedel Från år 1993 har det kemiska bekämpningsmedlet Apistan med tau-fluvalinat som aktiv substans varit registrerat som det enda godkända kemiska bekämpningsmedlet i Sverige. Från och med maj 2005 har ytterligare ett bekämpningsmedel mot varroakvalster godkänts i Sverige. Det är Apiguard med den aktiva substansen tymol. Eftersom det är ett klass 3 preparat får biodlarna använda medlet utan att ha genomgått särskild behörighetsutbildning. När Apistan togs fram visade undersökningar på en mycket hög effektivitet (runt 98-99,5%). Denna höga effektivitet tillsammans med den låga tidsåtgången för användningen gör att medlet är attraktivt för vissa biodlare. Den aktiva substansen tau-fluvalinat, en syntetisk pyretroid, är inbäddad i remsor av plast, varifrån det avsätts på bina som sedan sprider det inom samhället. Vid behandling används 2 remsor per samhälle av normal storlek. Behandling görs efter den sista honungsskörden och pågår i 6 veckor. Remsorna får inte sitta kvar i bikuporna i mer än 8 veckor och får inte återanvändas. Det krävs behörighet för att få använda Apistan som är ett klass 2L-medel. Behörighetskurs anordnas av länsstyrelsen. Användningen av Apistan ger restsubstanser i vaxet men risken är liten för att det ska finnas påvisbara mängder i honungen. Som vid all användning av kemisk bekämpning finns det risk att parasiten utvecklar resistens mot den aktiva substansen Ekologiska bekämpningsmetoder Med ekologiska bekämpningsmetoder avses biotekniska metoder som avlägsnande av drönaryngel och spärrboxmetoden, samt användning av de organiska syrorna myrsyra, mjölksyra och oxalsyra. Vid bekämpning av varroa med ekologiska metoder måste man behandla minst två gånger per säsong samt använda sig av två till tre olika metoder. I ett bekämpningskoncept, som måste anpassas till tillgänglig utrustning, driftsform, drag- och väderförhållanden, ingår dessutom undersökning av varroaangreppets storlek. Det sker genom att antalet döda kvalster som fallit ned till kupans botten räknas minst en gång under bisäsongen Omvärldsanalys Varroakvalstret återfinns över i stort sett hela världen, dock mer eller mindre spritt i de olika länderna t.ex. har ännu inte Australien rapporterat något fynd av kvalstret. 25