Ett nyhetsbrev från Agunna-

Transkript

1 Livets Tråd Nu närmar det sig. En knapp månad återstår tills utställningen Livets Tråd tar plats i Agunnaryds kyrka och församlingshem. De kreativa deltagarna i planeringsgruppen har ytterligare några träffar kvar innan pusslet är lagt, men att döma av de alster som hittills samlats in blir det en mångbottnad och färgstark textilutställning som slår upp dörrarna för oss i oktober! Inom ramarna för Livets Tråd inryms handarbete från både i går och i dag, för den lilla människan och den något äldre. Här hittas textilier som används till vardags men också alster som måste handhas varsamt ja, här finns många av livets skeden och temperament representerade! Vi ser med 18

2 Ett nyhetsbrev från Agunna- Nr Lösnummer: 15 kr

3 Eva-Britt Uvebrant, Inger Johansson, Svea Karlsson, Theodor Landin, Ulla Sjöö, Ingrid Trankvist, Marianne Jönsson, Vera Pettersson, Karin Persson. De kom, såg och beundrade. Efter tvåhundra besökare slutade man att räkna - och då hade utställningen varit öppen endast en timme. Att den skulle vara sevärd, det betvivlade jag inte efter att ha haft förmånen att få smygtitta lite i början av september, men att den skulle vara så omfattande och så välbesökt, det hade jag nog inte kunnat tro. Gästboken bestod av femton meter tyg, och det behövdes till sista bit. Varenda dag under utställningsveckan, när jag vid femtiden passerade kyrkan på väg hem efter arbetet, stod bilar tätt parkerade på var sida vägen. Tänk, vilken succé det blev! -Nu öppnar jag mormors dröm! När lille Theodor med ena handen drar i tråden som är fäst vid ingången till kyrkan, och med den andra håller sin mormors hand (Ulla Sjöö), är vi många som ler varmt och blir en aning rörda. Bilden av de två, mormor och dotterson, illustrerar ett av utställningens grundläggande syften, nämligen att visa på att vi alla befinner oss någonstans utmed livets tråd och att vi, oavsett ålder, hör samman och finns representerade i den utställning som invigs. Dessutom löper tråden tillbaka till tidigare generationer. Utställningen beskriver livet. Gipsavgjutningen av den gravida magen, varifrån livets tråd börjar sin ringlande färd genom kyrkorummet, ger en effektfull start på utställningen. Tråden fortsätter via dopklänningar, barnkläder, vantar i hundhår, till broderade tavlor och kläder för vuxna. Längst fram, snett under predikstolen, står ett par skyltdockor i bröllopskläder 4 av vackert, äldre snitt. I en annan del av kyrkan hittar vi ett handbroderat överkast från 1860-talet och även sorgekläder och flor får sin plats, vid trådens ände. I ett av församlingshemmets rum är temat Högtider. Jul och påsk blandas med midsommar i en dignande kavalkad av dukar, gardiner, tavlor och textildekorationer. Vid kapprummet utgörs golvet av virkade små dukar under en genomskinlig, hård plast och i övre salen är väggarna klädda med bonader av allehanda slag. Om man vill kan man även testa sina kunskaper i en liten tipsrunda. De första veckorna i oktober har arrangörerna arbetat intensivt med att få allt på plats och både tidningar och radio har intresserat sig för deras arbete. Bland annat ägnade Lisa Syrén ett radioprogram åt att intervjua initiativtagaren till Livets tråd, Ulla Sjöö, dagarna före invigningen. Ulla drömde, bokstavligt talat, om att man i Agunnaryd skulle kunna ordna en textilutställning av det här slaget. Att det sedan blev verklighet och att så många nappade på idén och ville hjälpa till, är fantastiskt, tycker hon. Det är många vid sidan av henne som starkt har engagerat sig. Tillsammans har de samlat in, registrerat och så småningom ställt ut textilierna på ett professionellt och välkomponerat sätt. Det är enkelt och tydligt gjort, och med varsam hand färdigställt. Att man nyttjar kyrkorummet gör utställningen bara mer rättvisa. Det ger ett särskilt ljus och en särskild rymd. Men inte bara av det skälet tjänar kyrkan väl som utställningslokal. För mig är kyrkan förknippad med just det som utställningen handlar om liv och död. Många av de som inte besöker kyrkan så ofta, gör det åtminstone vid vissa viktiga tillfällen i ens eget eller i andras liv: vid dop, konfirmation, vigsel och begravningar. Under tiden jag går omkring och ser på utställningen, associerar jag bakåt till en svunnen tid och till gamla, nära och kära. Flera alster har skapats av den generation som inte längre lever, och få idag behärskar alla de tekniker som användes förr. Ett vagt vemod kommer över mig, men det övergår snart i en tacksamhet över att de kvinnor och män som skapat allt detta, härigenom får ett slags erkännande. Allt detta gjorde de, när det sades att de inte gjorde någonting, har Ulla Sjöö sagt tidigare under insamlingsarbetet. Det måste kännas tillfredsställande för arrangörerna att kunna lyfta fram dessa människors arbeten och att dessutom så många har velat komma och ta del av dem. Alla kan vi känna igen oss i något, eller på annat sätt ta starkt inryck, av det som visas upp. Det är en strid ström av unga och gamla som i sakta mak går utmed de, av textilier, vackert smyckade kyrkväggarna och en värme sprider sig i brösttrakten när jag efter en givande vandring så småningom är på väg ut igen, i den kyliga höstluften anno Anna Salmonsson

4 Else-Marie Wigren, Granhult - En minnesresa. Man blir starkt berörd av att se många av dessa gamla, fina alster som man själv förknippar med sina farföräldrar och sin egen barndom. Man känner sig varm inombords. Hugo och Ulla-Stina Jansson och Britta Samuelsson, Ljungby: - Vi åkte hit i tron att det skulle ta en kvart att se det hela, men hade absolut fel. Att lilla Agunnaryd kan sta värd för en sådan utställning Maria Bringendal, Lund och Anton Härder, Stenbrohult: - Det är verkligen fantastiska arbeten. Här finns många gömda skatter som vi får ta del av. Kyrkorummet kommer väl till pass, det är positivt att det används i det här syftet. 5

5 6