Våtmarksinventering i Kvismaren

Transkript

1 Våtmarksinventering i Kvismaren Magnus Persson Här redovisas vad våtmarksinventeringarna för 29, 21 och 211 har gett för resultat. Tre år i rad av totalinventering har aldrig skett förut i Kvismarens historia. Under dessa tre häckningssäsonger ser vi att några fågelarter flyttar mellan olika delar av Kvismaren för hitta bästa häckningsplatserna med hänsyn till främst vattenståndet. Inventerare Nina Rees och Jan Rees gjorde inventeringarna 29 och 21. Craig Brookes och undertecknad inventerade 211. All inventering av mellan är gjord av Åke Pettersson. För en fullständi g genomgång av Rysjöinventeringarna rekommenderar jag Kvismare fågelstations jubileumsskrift Åke Pettersson redogör där för våtmarksfåglar i under de senaste 3 åren. Metodik Varje delområde inventeras vid minst fem tillfällen under häckningssäsongen som varar från april till början av juni. Det går mellan fem och femton dagar mellan varje tillfälle. Två inventeringar sker i april, två till tre i maj och en i början av juni. Man kan gärna komplettera med fler tillfällen för att få fram ett säkrare resultat. Alla inventeringar görs på morgonen förutom den i slutet maj som görs på kvällen för att inte missa kvällsaktiva arter. Inventeringen har gått till på likartat sätt under de tre åren. De områden som inventerats är, Löten, Nyängen, Nynäsängen, Fräknabotten, Åslasjön, Fågelsjön, Hammarmaden, Fiskinge, Värstamaden och delvis den ännu inte färdigrestaurerade centrala delen av Östra Kvismaren. har inventerats årligen sedan 198-talet, de andra områdena med några års mellanrum under samma period. 21 inventerades inte Fiskinge, Åsla- och Fågelsjön bland 2 annat på grund av att en sen översvämning spolierade många häckningar. För det centrala området i Östra Kvismaren finns inga kompletta inventeringsresultat. Varje våtmark spanas av med hand- och tubkikare från vallar, gångstråk och utsiktsplaster. Det är viktigt att hela området täcks in. Tidpunkt och väderlek bör vara så lika tidigare år som möjligt. Inventerare mellan åren samråder så att samma rutt och rutiner följs. En förenklad karta över området används som ritunderlag. Alla våtmarksarter noteras på inventeringskartan i förkortad form, till exempel FT för fisktärna. All information om antal, kön, om det är par, spelande fåglar, om man ser boet eller om man endast hör fågeln noteras med så exakt position som möjligt på kartan. Dessa kartblad sammanställs sedan i ett Excel-ark. En art måste ses minst två gånger på samma plats under inventeringsperioden för att bedömas som häckande. Väder, torka och översvämningar År 29 föll stora regnmängder under juni, juli och augusti, men under våren var det relativt regnfattigt. Det var normalt till högt vattenstånd i både Fågelsjön och vilket gynnade bland annat sothöna som häckade med 1 respektive 63 par. År 21 drabbades Kvismaren av översvämningar först i april och därefter under maj. I maj föll cirka 15 mm regn. Då stod Fiskinge, Fräknabotten och Hammarmaden helt eller delvis under vatten. Detta

2 Tärnor & måsar Vadare Sothöns Grågås Simänder Doppingar Löten-29-Fuktig Löten-21-Fuktig Löten-211-Torr Figur 1. Lötens totala antal våtmarkshäckande arter fördelat på olika artgrupper. År 211 var Löten en torr strandäng med bara en liten vattensamling i den västra centrala delen. Både antalet arter och antalet revir minskade något. Figure 1. The total number of wetland breeding spieces divided into there spieces groups. The year 211 Löten was very dry only with a small water pond in the west central part. Both number of species and t erritories declined. komplicerade tolkningen av inventeringssiffrorna då många fåglar flyttade mellan olika områden i större utsträckning än under en säsong med normala vattennivåer. År 211 föll väldigt lite nederbörd under april och maj. Först i mitten av juni kom flera svalkande sommarregn med tillsammans cirka 1 mm. Fräknabotten svämmade över i slutet av april med 9 stycken krickor, 22 bläsänder och 7 skedänder som rastade. Löten blev det året torrlagd på grund av att en vallsektion brast så vattnet rann ut i Kvismare kanal. Även nordvästra delen av Östra Kvismaren söder om kanalen förblev torr på grund av att restaureringsarbetet ännu inte blivit klart. Vintrarna har varit kallare än normalt både 29/21 och 21/211. Detta har drabbat främst sothöna och knölsvan i övervintringsområdet. Detta syntes tydligt på sothönans minskade numerär, 21 medan knölsvanen producerade mindre och senare kullar. Lötens artrikedom gynnas av att den hålls blöt Det skiljer sig i vad en fuktig våtmark jämfört med en strandäng har att ge, både vad gäller mängden arter och vilka artgrupper som väljer att gå till häckning. Det visar de tre senaste våtmarksinventeringarna i Löten, som var fuktig våtmark både 29 och 21. År 211 var den relativt torr på grund av att vallen skadats av vårfloden. Om vi tittar närmare på informationen från inventeringarna ser vi en dalande kurva i Löten för häckande mås, tärna, sothöna och gråhakedopping (se figur 1). Den skrattmåskoloni på 15 par som fanns för tre år sedan var borta 211. Sothöna fanns med tre par 21, 211 inget par. De arter som har ökat är framförallt vadare, i Lötens fall tofsvipa

3 och enkelbeckasin. 211 häckade sex par av tofsvipa, en art som inte häckade alls för tre år sedan. Enkelbeckasinen spelade intensivt på morgnar och kvällar och fyra hannar hävdade revir, för tre år sen fanns endast ett par. Grågåsen kom in som ny art under 211 med ett häckande par i det nordvästra hörnet. Simänderna (snatterand, gräsand, årta och skedand) visade en svag ökning. Tofsvipor ökar i Löten År 29 hade en torr vårperiod. Löten var en intakt våtmark med en liten skrattmåskoloni. Det häckade inga tofsvipor det året. 21 var Löten fortfarande en våtmark och tre par vipa häckade. 211 valde sex par tofsvipa att häcka på Löten (figur 2). Slutsatsen är här att tofsvipan gärna väljer fuktiga betade strandängar istället för den omkringliggande åkermarken. När de stora maskinerna harvar, sår och plöjer med breda aggregat förstörs många av vipkullarna. Det är tydlig statistik från dessa tre år att torrare strandängar är populära hos tofsvipa. Men det är i detta fall på b ekostnad av skrattmås, svarttärna, sothöna och doppingar. Lösningen är givetvis att olika delområden i Kvismaren bör hålla olika vattennivåer. Om vi tittar på inventeringarna av (se tabell 3 nedan) ser vi att under 198-talet var det inga eller väldigt få par vipa som valde att häcka där. Sedan skedde en drastisk ökning under 1998 då 22 par häckade på s strandängar. Ökningen skedde tack vare återskapande t av betade strandängar i s östra och sydöstra strandzoner och ett hårdare bete. Restaureringen innefattade även bort tagande av stora diken bl.a. intill den gamla banvallen (vägen ut till tornet). Under 21-talet låg antalet par på ca 1. Dvärgmåshäckning i Nynäsängen Nynäsängen ligger väster om Nyängen (som faktiskt ligger i Kumla kommun, dock är det Örebro kommun som sköter all förvaltning i hela Kvismaren). Den ligger söder om Kvismare kanal och väl skyddad från mänsklig störning. Vassen har en mosaikartad utbredning och vattnet är grunt och ofta med fina dybankar. År 21 häckade två par skrattmås och ett par dvärgmås i Nynäsängen. Dvärgmåshäckningen var den första i Kvismaren där en halvvuxen unge kunde ringmärkas. Dvärgmås har ökat sin förekomst under 2-talet och har förutom 21 även häckat 1998 med ett par i samt gjorde häckningsförsök 1994 och 199. Vid Nynäsängen fanns också i maj 211 två par adulta dvärgmåsar som uppvaktade varandra med dansliknande beteenden. Detta skedde under inventeringstillfällena den 1 och 7 maj. När jag kom den Figur 2 Häckande par tofsvipa på Löten. Figure 2. Breeding pairs of Lapwing in Löten talet 199-talet 21-talet Figur 3 Häckande par tofsvipa i. Figure 3. Breeding pairs of Lapwing in. 22

4 Nyängen Fräknabotten Hammar 2 29 (14 par) 21 (116 par) 211 (15 par) Figur 4. Grågåsen visar en viss nedgång i. Hammarmaden och framförallt Fräknabotten har dock blivit mer populära föryngringsmarker enligt våtmarksinventeringens resultat. Figure 4. Greylag Goose show a slight decrease in. Hammarmaden and mainly Fräknabotten has become more popular breeding grounds. 15 maj hade vattnet stigit en aning och inga mer dvärgmåsar sågs. Även den skrattmåskoloni med cirka 25 par som påbörjat sin häckning hade spridit sig till omkringliggande marker, främst och Nyängen. Svarttärnor i Västra Kvismaren Tre par svarttärnor häckade på Löten 29. Ett par fick ut två ungar i Nyängen 21. År 211 fanns hela fem par i. Detta visar hur anpassningsbar svarttärnan är för att kunna häcka på den mest optimala platsen ett visst år. Var väljer de att häcka 212? Grågåsen är stabil Den första noterade häckningen av grågås i Kvismaren gjordes 1968 (Hägersta i Västra Kvismaren). Sedan dess har arten ökat kraftigt och har som mest varit uppe i 3 häckande par under slutet av 2-talet. Grågåsen har under de tre senaste åren haft en stabil population i Kvismaren (se figur 4). Om vi lägger ihop 23 resultaten från Nyängen, Fräknabotten, Hammarmaden och visar det sig att en viss förflyttning verkat ske. Trenden är att gåsen väljer bort för att hellre häcka i den intilliggande delen av Västra Kvismaren inklusive Fräknabotten. Troligen är det de nyskapade stora gräsmarkerna med betande kreatur som lockar med dukat salladsbord. Dock har fortfarande den klart största andelen av grågässen i Kvismaren (se blå färg i figur 4) med strandängar, vassruggar och (31 par) 21 (?) 211 (4 par) Figur 5 Antalet gåspar i Åsla- och Fågelsjön år 29 och skedde ingen inventering. Figure 5. Number of Greylag Goose pairs in Åsla- and Fågelsjön. There was no census 21.

5 Magnus Persson inventerar Värstamaden. Foto: Elin Andersson. Magnus Persson is counting on Värstamaden. Photo: Elin Andersson. skyddande vattenspeglar att gömma sig i om räven eller örnen kommer. Arten är dock svårinventerad i täta populationer och högt växande gräs i slutet av maj, varför inventeringssiffrorna får tas med viss försiktighet. Tyvärr saknas inventering av Åsla- och Fågelsjön för 21 men antalet grågåsrevir låg år 29 där på 31 par och 211 på 4 par om man klumpar ihop data från båda sjöarna (figur 5). Den stora s amlingsplatsen för grågåsfamiljerna i början av juni är Hammarmaden. 29 räknades 371 stycken gässlingar vid Hammar. År 211 var siffran 25 stycken. Här sitter ofta havsörn och tar sig ganska lätt en och annan munsbit från det dukade bordet. Örnuppvaktningen gör också ungarna svårräknade. Sothönan minskar kraftigt Om vi tittar på treårsperioden ser vi en stark tillbakagång för sothönan (figur 6). Två stränga vintrar i följd är den troliga huvudorsaken till att sothönspopulationen nästan har halverats på tre år. Kvismarens havsörnar har även vid flera tillfällen setts jaga vuxna sothöns i vilket också finns med i bilden. Antalet par i är nu det lägsta s edan Sothönan har också minskat i andra sjöar i Närke. Om vi tittar i figur 6 så ser vi en tydlig nedgång för både, Åsla- och Fågelsjön (för Åsla- och Fågelsjön år 21 har information hämtats från Artportalen och uppskattats till 6 par då det inte finns inventeringsuppgifter från det året). Dock går Nyängens population glädjande nog uppåt från ett till åtta par 24

6 (84 par) 21 (61 par) 211 (53 par) Åsla- & Fågelsjön Nyängen Figur 6. Sothönans nedgång under tre år i tre våtmarksområden i Kvismaren. Nedgången beror sannolikt främst på de senaste två årens kalla vintrar. Havsörnarnas jakt kan också ha påverkat numerären av detta lättfångade bytesdjur. Figure 6. The decline of Coots during three years in three areas. The decline is probably because of the last cold winters. Predation by White-talied Eagle might also be a cause. under dessa tre år, men detta är en klen tröst då det år 1984 fanns 125 par bara i. Under 211 var den siffran nere på rekordlåga 35 par. Knölsvanarna verkar ha motvind Knölsvanen är en art som borde drabbats hårt av två bistra vintrar men visar ändå en svagt uppåtgående trend i Kvismaren (figur 7). Dock visade det sig att svanarna i fick ut färre ungar än normalt vilket kan indikera att knölsvanhonorna var i sämre kondition 211 än efter en normalvinter. Kullarna var ofta små, 2 3 ungar. I sågs under juli 211 sammanlagt 13 ungar, jämfört med 17 ungar 21 och 31 ungar 29. Fiskinge hade 29 inga par och 21 stod Fiskinge under vatten och inga inventeringssiffror finns därför att tillgå. År 211 fanns där två revirhävdande par, dock sågs inga kullar. Kanske var honorna inte i häckningskondition efter två bistra vintrar. På Nyängen och 25 Nynäsängen fanns alla tre åren två par. I Åsla- och Fågelsjön saknas data från 21 men populationen visar samma siffror för 29 som för 211. Snatteranden är en vinnare under 2-talet Snatteranden var lite av en raritet och i paritet med skedand och årta i Kvismaren under 198- och 199-talen. I fanns under 198-talet cirka 2 par och under 199-talet cirka 9 par. Under 2-talet exploderade siffran och 24 och 25 häckade 45 par bara i. Till 211 var antalet nere i 23 par. För de tre senaste åren visar det sig att s minskning hänger samman med en till ökning i övriga områden (figur 8). En överflyttning har främst skett till Nynäsängen, Hammarmaden och Västra Kvismarens nordöstra del. Detta område har tillsammans med Fräknabotten blivit en alltmer attraktiv plats att häcka på för

7 Åslasjön Fågelsjön Fiskinge Nyängen & Nynäsängen Figur 7. Antal revirhållande knölsvanspar för fem områden i Kvismaren. Notera att data från Fiskinge, Åsla- & Fågelsjön saknas för 21. Figure 7. Number of breeding pairs of Mute Swan in Kvismaren. Note that data from Fiskinge, Åslaand Fågelsjön i missing for 21. många våtmarksfåglar efter restaureringen 27 och 28. För områdena Fiskinge, Åslasjön och Fågelsjön (som inte är med i figuren) så är antalen på samma nivå, dock med en viss ökning i Fågelsjön och liten minskning i Åslasjön. Varför det är så är svårt att säga men kan bero på konkurrens om mat och lämpliga boplatser. Doppingar Doppingarna parantal redovisas i figur 9. Små- och skäggdopping har inte setts häcka 211. Det är numera troligen bara gråhake- och svarthakedopping som häckar i Kvismaren. Dock har både småoch skäggdopping setts vid flera tillfällen utan att häckning har kunnat påvisas. Dykänder År 211 saknas brunanden och vigg som häckfåglar i Kvismaren. Båda arterna har uppvisat en neråtgående trend under de senaste tio åren. Möjligen finns det naturvårdsåtgärder som kan gynna dessa 26 dykande arter. Knipan är dock fortfarande kvar med flera par och dess bo i håligheter ligger förmodligen i skogsområdena en bit utanför våtmarkerna. Tio stycken knipoch uggleholkar kommer att sättas upp i reservatet under 212 av fågelstationen. Håll utkik efter vilken effekt detta får. Övriga våtmarksarter Två par mindre strandpipare häckade 21 på den förstärkta vallen söder om Kvismare kanal i Östra Kvismaren, men denna vall växte delvis igen till 211 och så fanns bara ett par kvar. Även vid dammen intill Hammarkullens observationsplats fanns ett par mindre strandpipare under 29. Centrala Östra Kvismaren hyste småfläckig sumphöna, som visslade i området under majkvällarna 211. Även en spelande dubbelbeckasin hördes den 2 maj 211. Rödbenan häckade med 1 par. På Hammarmaden häckade också 1 par.

8 Sammanfattande slutsatser Inventeringarna visar att de senaste kalla vintrarna påverkat numerären av främst sothöna. Knölsvanarna har troligen farit illa och detta kan avläsas genom uteblivna eller mindre och s enare ungkullar. Många våtmarksarter visar dessutom prov på flexibilitet genom att flytta mellan delområden med olika vattenstånd något som arterna säkerligen är anpassade till sedan länge. English summary A wetland survey was made in the Kvismaren bird reserve in 29, 21 and 211. Only breeding wetlands birds were counte d like Ducks, Divers, Waders, Cranes, Geese, Gulls and Terns. Almost every part of the Kvismaren lakes was studied over three years. The study shows that many species are moving around to breed in different parts in different years, primarily due to actual water levels. The last two cold and snowy winters have certainly caused a decline in numbers of breeding Coots. The Mute Swans are still going strong but the females produced fewer youngsters (2 3) than normally (5 7). Gadwall is increasing in Kvismaren. This year was the first time in 3 years when Pochard and Tufted Duck did not breed in the reserve. But on the other hand we have had more observations and breedings of Little Gull and Black Tern than in earlier years. To add up wetland species are adapted to move to areas with the most optimal water levels and cold winters are crucial to some of the featured species Fräknabotten Hammarmaden Löten Nyängen & Nynäsängen Figur 8. Snatterandens utveckling under de tre senaste åren. I har den gått från 28 par 29 till 23 par 211. Dock har arten ökat i både Hammarmaden, Fräknabotten och inte minst Nyängen/Nynäsängen. Figure 8. Development in the Gadwall population in different parts of Kvismaren during three years Figur 9. gråhake- och svarthakedopping Figure 9. Number of Red-necked and Horned Grebes populations. Antall par Åslasjön Fågelsjön Löten Nyängen & Nynäsängen