PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN. Bikalutamid Actavis 50 mg, filmdragerade tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN Bikalutamid Actavis 50 mg, filmdragerade tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En tablett innehåller 50 mg bikalutamid. Hjälpämne: En tablett innehåller 60 mg laktosmonohydrat För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. Vit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt BCM 50 på en sida. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Behandling av avancerad prostatacancer i kombination med behandling med LHRH-analoger (luteinizing hormone-releasing-hormon) eller kirurgisk kastrering. 4.2 Dosering och administreringssätt Vuxna män inklusive äldre patienter. En 50 mg tablett en gång dagligen. Administreringsväg: oralt Tabletterna ska sväljas hela tillsammans med vätska. Behandling med bikalutamid ska påbörjas minst 3 dagar före behandling med en LHRH-analog påbörjas, eller samtidigt som kirurgisk kastrering. Barn och ungdomar Bikalutamid är inte indicerat till barn och ungdomar. Nedsatt njurfunktion Dosjustering är inte nödvändig till patienter med nedsatt njurfunktion. Erfarenhet av användning av bikalutamid till patienter med svårt nedsatt njurfunktion saknas (kreatininclearance < 30 ml/min) (se avsnitt 4.4). Nedsatt leverfunktion Dosjustering är inte nödvändig till patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion. Läkemedlet kan ackumuleras hos patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4). 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot bikalutamid eller mot något hjälpämne. Bikalutamid är kontraindicerat för kvinnor och barn.

2 Samtidig administrering av terfenadin, astemizol eller cisaprid med bikalutamid är kontraindicerat (se avsnitt 4.5). 4.4 Varningar och försiktighet Bikalutamid metaboliseras i levern. Forskningsresultat tyder på att bikalutamids elimination kan vara långsammare hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion och att detta kan leda till ökad ackumulation av bikalutamid. Bikalutamid bör därför användas med försiktighet till patienter med måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion. Allvarliga leverskador har i sällsynt fall observerats med bikalutamid (se avsnitt 4.8). Bikalutamidbehandling bör avbrytas om förändringarna är allvarliga. Regelbundna leverfunktionsprover är motiverat för att upptäcka eventuella leverförändringar. De flesta förändringar förväntas inträffa inom de första 6 månadernas bikalutamidbehandling. Då erfarenhet saknas av användning av bikalutamid till patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min), bör bikalutamid endast användas med försiktighet till dessa patienter. Regelbunden kontroll av hjärtfunktion bör ske hos patienter med hjärtsjukdom. Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorbtion. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Inga farmakologiska eller farmakokinetiska interaktioner har påvisats mellan bikalutamid och LHRHanaloger. In vitro-studier har visat att bikalutamids (R)-enantiomer är en hämmare av CYP 3A4 med mindre hämmande effekter på aktiviteten hos CYP 2C9, CYP 2C19 och 2D6. Även om in vitro-studier har indikerat en möjlig hämmande verkan hos bikalutamid på cytokrom 3A4, har ett antal kliniska studier visat att omfattningen av denna hämning inte är kliniskt relevant för de flesta läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450. CYP 3A4-hämning orsakad av bikalutamid kan icke desto mindre vara kliniskt relevant för läkemedel med ett snävt terapeutiskt index vilka metaboliseras i levern. Därför är samtidig användning av terfenadin, astemizol och cisaprid kontraindicerat. Försiktighet bör iakttas vid samtidig administrering av bikalutamid med ämnen såsom ciklosporin och kalciumkanalblockerare. Dosminskning kan behövas för dessa läkemedel, i synnerhet om det finns bevis för ökad effekt eller biverkningar. För ciklosporin rekommenderas att plasmakoncentrationer och kliniskt tillstånd noggrant övervakas efter initiering eller avbrytande av bikalutamidbehandling. Försiktighet bör iakttas då bikalutamid administreras till patienter som tar läkemedel som hämmar oxidationsprocesser i levern, t.ex. cimetidin och ketokonazol. Detta kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer av bikalutamid, vilket teoretiskt kan leda till fler biverkningar. In vitro-studier har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin, en antikoagulant av kumarintyp, från dess proteinbindningsställe. Därför rekommenderas att protrombintiden noggrant övervakas om bikalutamid påbörjas hos patienter som redan får antikoagulantia av kumarintyp. 4.6 Graviditet och amning Ej tillämpligt, då detta läkemedel inte används till kvinnor.

3 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har utförts på effekterna på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Det bör dock observeras att tillfällig yrsel eller somnolens kan inträffa (se avsnitt 4.8). Drabbade patienter bör iaktta försiktighet. 4.8 Biverkningar Mycket vanlig ( 1/10; vanlig ( 1/100, <1/10): mindre vanlig ( 1/1000, <1/100); sällsynt (1/10 000, <1/1000); mycket sällsynt (<10 000), frekvens inte känd (kan ej beräknas från tillgängliga data). Immunsystemet Mindre vanlig: Överkänslighetsreaktioner, inklusive angioneurotiskt ödem och urtikaria Psykiska störningar Mindre vanlig: Depression Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Mindre vanlig: Interstitiell lungsjukdom Magtarmkanalen Vanlig: Diarré, illamående Sällsynt: Kräkningar Lever och gallvägar Vanlig: Leverförändringar (förhöjda nivåer av transaminaser, kolestas och gulsot) 1 Mycket sällsynt: Leversvikt 2 Hud och subkutan vävnad Vanlig: Klåda Sällsynt: Torr hud Njurar och urinvägar Mindre vanlig: Hematuri Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mycket vanlig: Ömmande bröst 3, gynekomasti 3 Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Mycket vanlig: Blodvallningar 3 Vanlig: Asteni 1 Leverförändringar är sällan allvarliga och var oftast övergående och försvann eller förbättrades med fortsatt behandling eller efter behandlingens avbrytande (se avsnitt 4.4). 2 Leversvikt har inträffat i mycket sällsynta fall hos patienter behandlade med bikalutamid, men inget orsakssamband har med säkerhet kunnat fastställas. Regelbundna leverfunktionsprover bör övervägas (se även avsnitt 4.4). 3 Kan minska vid samtidig kastrering. Följande biverkningar har dessutom rapporterats i kliniska prövningar vid behandling med bikalutamid med/utan LHRH-analog: Blodet och lymfsystemet Vanlig: Anemi Mycket sällsynt: Trombocytopeni

4 Metabolism och nutrition Vanlig: Diabetes mellitus, viktökning Mindre vanlig: Anorexi, hyperglykemi, viktminskning Centrala och perifera nervsystemet Vanlig: Yrsel, sömnlöshet Mindre vanlig: Somnolens Hjärtat Mycket sällsynt: Hjärtsvikt, angina, retledningsrubbningar inklusive förlängning av PR- och QTintervall, arytmier och icke-specifika EKG-förändringar Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Mindre vanlig: Dyspné Magtarmkanalen Vanlig: Förstoppning Mindre vanlig: Muntorrhet, dyspepsi, flatulens Hud och subkutan vävnad Vanlig: Hudutslag, svettningar, hirsutism Mindre vanlig: Alopeci Njurar och urinvägar Mindre vanlig: Nokturi Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mycket vanlig: Minskad libido, erektil dysfunktion, impotens Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Vanlig: Ödem, allmän smärta, bäckensmärta, frossbrytningar Mindre vanlig: Buksmärta, bröstsmärta, huvudvärk, ryggsmärta, nacksmärta 4.9 Överdosering Inga fall av överdosering har rapporterats. Eftersom bikalutamid tillhör anilidföreningarna föreligger en teoretisk risk för utveckling av methemoglobinemi. Methemoglobinemi har observerats hos djur efter överdosering. Därför kan en patient med akut förgiftning vara cyanotisk. Det finns ingen särskild antidot; behandlingen bör vara symtomatisk. Dialys hjälper sannolikt inte, eftersom bikalutamid har hög proteinbindningsgrad och inte återfinns i oförändrad form i urinen. Allmän understödjande vård, inklusive frekvent kontroll av vitala tecken, är indicerat. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Antihormoner, antiandrogener ATC-kod: L02BB03 Bikalutamid är en icke-steroid antiandrogen, utan övrig endokrin aktivitet. Det binder till vildtypen eller till normala androgenreceptorer utan att aktivera genuttryck, och hämmar således androgen stimulus. Denna hämning orsakar regression av prostatatumörer. I en klinisk situation kan avbrytande av bikalutamid leda till antiandrogent utsättningssyndrom (antiandrogen withdrawal syndrome) hos vissa patienter.

5 Bikalutamid är ett racemat med sin androgena aktivitet nästan uteslutande kopplad till (R)- enantiomeren. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Bikalutamid absorberas väl av efter oral administrering. Det finns inga belägg för att mat har någon kliniskt relevant effekt på biotillgängligheten. (S)-enantiomeren elimineras snabbt jämfört med (R)-enantiomeren. Den senares halveringstid i plasma är ungefär 1 vecka. Långtidsadministrering av bikalutamid ger en 10-faldig ökning av högsta koncentrationen av (R)- enantiomeren i plasma jämfört med nivåer som uppmätts efter en singeldos om 50 mg bikalutamid. Ett doseringsschema med 50 mg bikalutamid dagligen leder till steady state-koncentrationer av (R)- enantiomeren på 9 μg/ml och som ett resultat av dess långa halveringstid uppnås steady state efter ungefär 1 månads behandling. Farmakokinetiken hos (R)-enantiomeren påverkas inte av ålder, nedsatt njurfunktion eller lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det finns belägg för att (R)-enantiomeren elimineras långsammare från plasma hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion. Bikalutamid är i hög grad proteinbundet (racemat till 96 %, (R)-enantiomer > 99 %) och metaboliseras i stor utsträckning (genom oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurar och galla till ungefär lika stor del. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Bikalutamid är en androgenreceptorantagonist hos försöksdjur och människa. Huvudsaklig sekundär farmakologiska verkan är induktion av CYP450-beroende mixed function -oxidaser i levern. Enzyminduktion har inte observerats hos människa. Förändringar i målorgan hos djur är tydligt kopplade till primär och sekundär farmakologisk verkan hos bikalutamid. Dessa omfattar tillbakabildning av androgenberoende vävnader; follikulärt sköldkörteladenom, lever- och Leydigcellhyperplasier och neoplasier eller cancer; rubbad könsdifferentiering hos manlig avkomma; reversibel försämring av manlig fertilitet. Genotoxicitetsstudier visade inte på någon mutagen potential hos bikalutamid. Samtliga biverkningar som observerats i djurstudier anses vara icke relevanta för behandling av patienter med framskriden prostatacancer. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Tablettkärna Laktosmonohydrat Krospovidon Povidon K-29/32 Magnesiumstearat Natriumlaurilsulfat Dragering Laktosmonohydrat Hypromellos Makrogol 4000 Titandioxid (E171)

6 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll 5, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 56, 80, 84, 90, 98, 100, 140, 200, eller 280 tabletter i blisterförpackningar (PVC/PE/PVDC/aluminiumfolie) Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Actavis Group PTC ehf. Reykjavikurvegi IS-220 Hafnarfjordur Island 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN