Motioner nr är Mot Nr /48) omlokaliseras från Uppsala till Göta Livgardes (P l) e ta blissement

Transkript

1 Motioner nr är 1974 Mot Nr 1804 av herr Nyquist m. fl. i anledning av Kungl. Maj :ts proposition I 974:50 angående vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret. l Kungl. Maj:ts proposition 1974:50 föreslås att Upplands signalregemente (S l) och staben för Uppsala-Västerås försvarsområden (F o 47 /48) omlokaliseras från Uppsala till Göta Livgardes (P l) e ta blissement i Enköping. P l föreslås i form av en pansarbataljon övergångsvis leva vidare, lokaliserat till det blivande infanteriförband i Strängnäs som skall ersätta nuvarande Södermanlands regemente (P l O). Genom den nu lagda propositionen fullföljs förslaget från proposition 1973:135 som, i vad det avsåg omlokaliseringen av S l och F o 47/48 till Enköping, avslogs av riksdagen i avvaktan på en bedömning av störningsriskerna för televerkets mottagningsstation i Vall by, ca 7 km från Enköping. Televerket har vid en närmare undersökning funnit att den föreslagna omlokaliseringen kommer att innebära betydande störningar och avråder från en flyttning av S l och berörda F o. Därest så ändå skulle ske föreslås en rad restriktioner för den militära verksamheten. I anslutning härtill har överbefälhavaren efter utredningar av chefen för armen funnit att de föreslagna restriktionerna inte innebär sådana hinder för förbandets verksamhet i Enköpingsområdet att den föreslagna omlokaliseringen av enbart detta skäl inte skulle kunna ske. Det förutsätts härvid vissa investeringar, beräknade av överbefälhavaren till l, 7 milj. kr., och ökade driftkostnader med ca kr. per år. Vid bedömning av överbefälhavarens utvärdering bör emellertid erinras om dels att han i lokaliseringsfrågan uttryckligen framhållit att Uppsala är en lämpligare ort för S l än Enköping, dels att han beträffande de föreslagna restriktionerna vid en eventuell flyttning av S l till Enköping utgått från dagens metoder och den materiel som nu finns vid signaltrupperna och på Vallbystationen. Vi anser emellertid att en bedömning också måste ske av utvecklingen på något längre sikt. I detta hänseende har televerkets generaldirektör i skrivelse till vederbörande departement utvecklat synpunkter som enugt vårt förmenande inte kan lämnas obeaktade. I sammandrag ges följande bild. Det är till en början ytterst svårt att teoretiskt beräkna den radiovågsutbredning från S l :s sambandsmateriel som skulle komma att störa Vallbystationen. Atmosfäriska och topografiska förhållanden påverkar vågutbredningen och därmed störningarna på ett avgörande sätt. De praktiska försök, som genomförts, har visat att de störningar, som l Riksdagen sam/. Nr

2 Mot. 1974: uppkommer under nu rådande förhållanden, genom olika åtgärder kan bemästras. "Okontrollerade" och "inte förutsedda störningar" kan emellertid uppstå även med den materiel och de metoder som nu används, men framför allt kan materiel- och metodutvecklingen innebära förändringar som inte nu kan överblickas. Med kännedom om den snabba teletekniska utvecklingen finner vi det inte uteslutet att riksdagen, därest S l flyttas till Enköping, inom överskådlig tid kan komma att få ta ny ställning till förbandets lokalisering eller en flyttning av Vallbystationen. En sådan utveckling bör självfallet undvikas, såvida inte andra mera övergripande skäl under alla förhållanden kräver en omlokalisering av S l till Enköping. Departementschefen har uppenbarligen känt ett starkt behov av att just på denna punkt redovisa det avgörande skälet för den föreslagna omlokaliseringen. Ehuru detta inte sker med direkt i1änvisning till de besparingskrav som varit utgångspunkten för det arbete inom försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) som lett fram till bl. a. den nu behandlade propositionen, är det uppenbart att dessa krav föranlett departementschefen att särskilt redovisa investeringsfrågan. Vi finner det helt i sin ordning att så sker men kan samtidigt inte underlåta att göra en kraftig erinran mot det sätt på vilket detta sker. Det av oss avsedda avsnittet har följande lydelse: Jag vill i detta sammanhang också erinra om att min företrädare i propositionen (1973 :135) berörde skälen för den föreslagna lokaliseringen av S l. BL a. anförde han att nya byggnads- och iståndsättningsarbeten för S l i Uppsala som hade beräknats till 95 milj. Ju. under den närmaste 20-årsperioden kunde undvikas om förbandet flyttades. Behovet av investeringar i Enköping för S l angavs till ca 35 milj. kr. (s. 14 i pro p :50). Vi finner det vara högst anmärkningsvärt att departementschefen på angivet sätt jämför ett s. k. faktiskt pris (Uppsala) med ett nuvärde (Enköping), dvs. redovisar icke jämförbara belopp. Redan vid behandlingen av proposition 1973:135 gjordes denna mycket vägande invändning och den gjorda erinran har, såvitt vi känner till, inte kunnat tillbakavisas. En uppföljande genomgång av Uppsala kommuns planeringskontor och nationalekonomiska institutionen vid Upppsala universitet av investeringsfrågan ger följande vid handen. Den angivna besparingssumman på 95 milj. kr. inkluderar också beräknade kostnader för AKS, som skall omlokaliseras till Skövde. Full enighet råder om denna flyttning. Då den emellertid faller utanför ramen för S 1-P J-arrangemanget bör kostnaderna, som FFU uppskattat till ca 19 milj. kr., frånräknas besparingssumman 95 milj. kr. De aktuella inbesparingarna i Uppsala måste också, för att kunna jämföras med de 35 milj. kr. i Enköping, som nämnts omräknas till nuvärde. FFU anger 42 milj. kr. i -nuvärde för S l exklusive AKS. Diskonteras investeringskostnaderna efter den reala räntan 8 procent och fördelas över de 5-årsperioder som FrU har som underlag för sin kalkyl reduceras det nämnda nuvärdet från 42 milj. kr. till 34 milj. kr.

3 Mot. 1974: Det är således inte 95 milj. kr. i inbesparingar, som skall ställas mot 35 milj. kr. i ökade kostnader vid S l :s omlokalisering, utan en inbesparing i Uppsala, i nuvärde räknat, på 34 milj. kr. mot en investeringskostnad i Enköping, också i nuvärde räknat, på 35 milj. kr. Tar man dessutom med i bilden att F o 47/48 är integrerat med S l bör investeringskostnaderna för S l :s omlokalisering till Enköping uppjusteras med ca l milj. kr., dvs. till 36 milj. kr. Härtill skall läggas l,7 milj. kr., föranledda av störningsskydd för Vallbystationen samt icke angivna kostnader för pansarbataljonens lokalisering till Strängnäs. Säviii vi kan finna föreligger ingen besparingseffekt vid en flyttning av S l till Enköpingl Det finns med andra ord ingen ekonomisk anledning att flytta S l från Uppsala. Men inte endast den uteblivna besparingseffekten av en flyttning talar mot en omlokalisering av S l. En rad andra skäl verkar i samma riktning, bl. a. följande. l. Varje omlokalisering av ett förband medför stora problem för den anställda personalen. l propositionen har detta uppmärksammats och tillmätts viss betydelse. Motiven för en förändring måste vara så starka att personalen kan acceptera dem, annars blir följderna ännu svårare och åtgärderna för att mildra dem kostsamma. Motiven för S l :s omlokalisering har starkt ifrågasatts. Omställningen kan för många bli mycket svår, så svår att utbildningseffekten vid regementet starkt reduceras. l sammanhanget bör uppmärksammas att av de anställda vid S l har 75 procent förvärvsarbetande make/maka, och 72 procent är bosatta i egna hem eller insatslägenheter. Dessa siffror är högre än genomsnittet och visar att svårigheterna för de anställda sannolikt blir större än vad som antagits. 2. Vid både 1973 och 1974 års värnpliktsriksdagar har de värnpliktiga med eftertryck framhållit att statsmakterna i lokaliseringsfrågor i betydande utsträckning måste beakta de värnpliktssociala förhållandena. Värnpliktiga vid S l är till omkring 40 procent postgymnasialt studerande. De kan under sin värnpliktstjänstgöring hålla kontakt med sina studier och anser detta vara en viktig social förmån. Det blir alltmer angeläget att anpassa den totala militära miljön till de värnpliktigas sociala behov, när den militära verksamheten så medger. 3. S l omlokaliserades 1957 från Solna till Uppsala. Förbandet har ändrat förläggningsplats två gånger under 30 år. Den tekniska utvecklingen inom sambandsområdet går fort. signaltruppförbanden är speciellt känsliga för yttre förändringar. Erfarenheten visar att det tar cirka tio år efter en omlokalisering att återställa utbildningseffekten samtidigt som möjligheterna att hålla kon tak ten med den tekniska utvecklingen försvåras. Täta omlokaliseringar måste negativt påverka krigsorganisationens kvalitativa innehåll. Detta torde vara ett av skälen varför såväl överbefälhavaren som chefen för armen enstämmigt ansett att Uppsala är den lämpligaste orten för S l.

4 Mot. 1974: Varken i prop. 1973:135 eller 1974:50 har nackdelarna med att Fo 47/48 flyttas från Uppsala redovisats. Dessa nackdelar är delvis av operativ art och en följd av att försvarsområdesstaben är en av landets största mobiliseringsmyndigheter. l sin verksamhet måste försvarsområdesstaben nära samverka med länsstyrelserna i Uppsala och Västmanlands län. Det största samverkansbehovet föreligger mellan länsstyrelsen i Uppsala och försvarsområdesstaben. Denna samverkan försvåras uppenbarligen och fördyras vid en omlokalisering. 5. Den markkonkurrens som angetts mellan S l, å ena sidan, och Uppsala kommun samt Uppsala läns landsting, å den andra, existerar inte längre när AKS-området avträtts för utbyggnad av akademiska sjukhuset. Det är riktigt att kommunen och landstinget under 1960-talet framförde vissa anspråk på regementets mark. Den ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska situationen i Uppsala har emellertid sedan dess radikalt förändrats. Tilltron till de försäkringar som givits av kommunen och landstinget att S l på sikt kan leva kvar i Uppsala samt att något markbehov inte längre föreligger kan inte ifrågasättas. 6. Inte minst arbetsmarknadspolitiska skäl talar för att S l skall ligga kvar i Uppsala. l riksdagens beslut om regionalpolitiken har Uppsala angivits som ett primärt centrum. l propositionen framhölls det angelägna i att primära centra har en väl differentierad arbetsmarknad. Uppsala kommun karakteriseras i hög grad av en näringslivsmössig obalans med en mycket stor andel sysselsatta inom tjänste- och servicesektorn (drygt 60 procent) och en mycket liten andel industrisysselsalla (endast ca 12 procent). Den militära sektorn skiljer sig markant från övriga i kommunen befintliga offentliga verksamheter och bidrar därigenom i icke oväsentlig grad till en breddning av Uppsalas snäva arbetsmarknad. En utflyttning av S l med tillhörande enheter kommer att innebära betydande sysselsättningsmässiga konsekvenser av strukturell natur. l anslutning till prop. 1973:135 ställde dåvarande försvarsministern i utsikt att frågan om lämplig industriinriktad verksamhet som ersättning för S J snabbt skulle utredas av en särskilt tillkallad utredningsman. Såvitt vi kunnat finna har en sådan utredning inte ens initierats. Till yttermera visso har vid förfrågan den nuvarande försvarsministern ställt sig helt främmande till att några sådana utfästelser skulla ha gjorts. 7. Förslaget om P l :s m. m. omlokaisering har brutits ut ur den samlade plan för armens fredsorganisation som FFU arbetar med. Principiellt finner vi detta stridande mot FFU:s egna uttalanden beträffande utredningsmetodiken, då utredningen bl. a. anför: "Förändringarna måste passas in i ett långsiktigt mönster och utgöra etapper inom ramen för en samlad plan för att utveckla en mera rationell fredsorganisation än den nuvarande." (Pro p. 1973:135, s. 36, tredje stycket). Beslut om S l :s eventuella omlokalisering bör med andra ord ej ske förrän den samlade planen redovisats och behandlats. Med hänsyn till de anförda ekonomiska och övriga förhållandena

5 Mot. 1974: framstår beslutet om P l :s nedläggning som utomordentligt olyckligt. Vi är därför inte främmande för tanken på en omprövning av nedläggningsbeslutet. Därest det emellertid skulle visa sig att detta beslut måste stå fast finner vi dt!t angeläget att framhålla att en nedläggning av P l utan att motsvarande verksamhet tillföres orten, kommer att innebära allvarliga störningar i kommunens näringsliv. I detta läge finner vi det naturligt föreslå att den pansarbataljon, med inriktning på framtida infanteriutbildning, som i propositionen föreslås etablerad i Strängnäs, får ligga kvar i En köping. Bataljonen, som i personalhänseende icke nämnvärt skiljer sig från den nuvarande besättningen vid P l, skulle på sikt med fördel kunna utvecklas till en slagkraftig och väl funktionsduglig infanterienhet, av samma näringspolitiska betydelse för Enköping som det nuvarande pansarförbandet. Administrativt skulle bataljonen, i varje fall under ett övergångsskt!dc, kunna anslutas till S 1-Fo 47/48. Med hänvisning till vad som sålunda anförts får vi hemställa l. att riksdagen avslår propositionen 1974:50 i vad den avser omlokaliseringen av Upplands signalregemente (S l) m. m. från Uppsala till Enköping, 2. att riksdagen uttalar att i avvaktan på en samlad plan för armens fredsorganisation den i propositionen till Strängnäs förlagda pansarbataljonen bibehålls i det nuvarande etablissementet i Enköping under en benämning som anknyter till Göta Livgarde och med stegvis inriktning på infanteriuppgifter och därav föranledda kompletteringar. Stockholm den 30 april 1974 OLA NYQUIST (fp) STURE KORPAS (c) SVEN ERIC AKERFELDT (c) BRllT WIGENFELDT (c)