Washington & British Columbia 26 april 9 maj 2015

Transkript

1 Washington & British Columbia 26 april 9 maj 2015 Magnus Hellström

2 Washington & British Columbia 1. Nisqually NWR 2. Westport 3. Ocean Shores 4. Kalaloch 5. Cape Flattery 6. Sequim Bay 7. Whidbey Island 8. White Rock 9. Iona Island 10. Manning Park 11. Swan Lake, Princeton 12. Osoyoos 13. Oliver 14. Soap Lake 15. Barnaby Slough 2

3 DELTAGARE Nils-Åke Andersson, Kimstad Bengt Antonson, Kalmar Douglas Bratt, Göteborg Ingegerd Bratt, Göteborg Stefan Johansson, Karlskoga Harald Perby, Årsta Barbro Risberg, Hofors Lennart Risberg, Hofors Leif Runeson, Lund Jörgen Wiklund, Umeå RESELEDARE Magnus Hellström, Kalmar RESRUTT 26/4 Avresa från Stockholm/Köpenhamn, byte i Reykjavik, ankomst till Seattle. 27/4 Halvdag vid Nisqually, transport till Westport, kväll vid Tokeland och Bottle Beach. 28/4 Heldag kring Westport och John s River WA 29/4 Till havs utanför Westport. Under kvällen transport till Ocean Shores 30/4 Morgon vid Ocean Shores. Transport mot Kalaloch via Bowerman Basin och Lake Quinault 1/5 Morgon vid Kalaloch. Därefter transport mot Neah Bay via Hoh Rainforest och Clallam Bay 2/5 Halvdag vid Cape Flattery. Transport mot Sequim Bay via Tongue Point och Ediz Hook 3/5 Heldag vid Sequim Bay och på Hurricane Ridge 4/5 Morgon vid Sequim Bay. Transport mot White Rock via Whidbey Island och Blaine Harbor 5/5 Halvdag vid Iona Beach RP. Eftermiddag vid Brunswick Point 6/5 Transport från White Rock till Osooyos via Manning Park och Swan Lake, Princeton 7/5 Heldag kring Osooyos och Oliver 8/5 Morgon kring Osooyos. Därefter transport till Marblemount via Soap Lake 9/5 Morgon vid Barnaby Slough. Därefter transport till Seattle för avfärd hem mot Sverige OMSLAG. Tundrasnäppa. Foto: Magnus Hellström. DENNA SIDA. Svart roskarl. Teckning: Peter Elfman 3

4 Trädmåsar. Foto: Magnus Hellström INLEDNING En dramatiskt vacker och ödslig kustlinje, fantastiska grovvuxna och mossbeklädda skogar samt ett torrt inland i övergång mot prärie Ungefär så karaktäriserar man bäst det här hörnet av Nordamerika. Efter hemkomst summerar vi två riktigt fågelrika veckor med mängder av höjdpunkter. Resan förlades till skiftet april/maj för att försöka tajma toppen av vadarsträcket. Och det lyckades vi också med vi kommer nog aldrig att glömma åsynen av de tundrasnäpporna vid Bowerman Basin, eller pilgrimsfalken som jagade över hundratals beckasinsnäppor och präriespovar vid Ocean Shores! Det relativt tidiga datumet innebar också höga antal av sjöfåglar och flockar av färgsprakande skogssångare som fortfarande befann sig på vårflyttning. Regionen är extremt nederbördsrik, men vi hade tur nog att pricka en ovanligt torr period. Solen strålade under de flesta av resdagarna och de flesta regnskvättarna föll nattetid. 4

5 RESEDAGBOK 26 april Avresedag. Större delen av gruppen strålade samman på Arlanda och vi bordade flyget mot Island planenligt. Inflygningen mot Reykjavik var vacker och väl på backen hittade vi snabbt våra reskamrater från Kastrup. Vacker var även den långa passagen över Grönland och arktiska Kanada, och vi fascinerades alla över både isberg och de enorma obebodda och väglösa landytorna! Vi landade i Seattle under tidig kvällning och när vi väl lokaliserat vår guide Daniel och hans assistent Jay bordade vi bilarna och körde en timma sydväst mot hotellet vid Nisqually. De första amerikanska resarterna noterades från bilfönstret: rödstjärtad vråk, vandringstrast och rödvingetrupial. 27 april Från Haralds dagbok: Första dagen i fält är alltid intensiv och det blev t.o.m. mycket intensivt när vi kom till ett ställe som Nisqually National Wildlife Refuge. Reservatet avsattes 1974 men påverkades länge av att en skyddsvall skar av det från havet och de naturliga rörelserna vid ebb och flod var borta. Sedan denna revs 2009 lär områdets kvalitet som fågellokal ha ökat markant. Att det fanns kvalitet för oss skådare sammanfattade Ingegerd kärnfullt: Ikväll kommer inte fågelgenomgången gå så fort. Nej, det gjorde den inte. Vi tillbringade hela förmiddagen där och det tog lång tid tillbaka till bilarna där Jay hade dukat upp den första av resans många utmärkta fältluncher. Vandringen tillbaka till bilarna fördröjdes av häckande rostkolibri på bo och en virginiauv som några av oss faktiskt fick höra bohooa mitt på dagen. Ja, området var fågelrikt och bjöd på en riktig smakstart. I våtmarkerna låg amerikanska bläsänder och dito krickor, kanelårtor, kamskrakar, ringänder, buffelhuvuden och tjocknäbbade doppingar. Gulhakar sjöng från buskarna och både vitkronade och gulkronade sparvar hoppade orädda kring benen på oss. Vid några lador fanns en stor koloni av trädsvalor och stensvalor och i ett dike ett stycke bort hittades en karolinasumphöna som oblygt knallade omkring i jakt på något ätbart. Lincolnsparv, mindre bergand, flockar av dvärgsnäppor, större gulbenor, nordliga kamvingesvalor och en vithövdad havsörn på bo avnjöts också innan vi lämnade området och fortsatte färden västerut. En karolinasumphöna spatserade öppet i ett dike. Foto: Magnus Hellström Från Harald: Längs en liten avstickare kom ett av resans första finare kryss. Utanför ett hillbillyhus (förfallet men antagligen bebott) såg vi resans enda västliga buskskrika, en art som är fåtalig i delstaten Washington men på expansion norrut. Vi höll oss laglydigt på vägen, stora skyltar med Private property visade med all önskvärd tydlighet att i USA är skyddet för privat mark starkt. Väl ute vid kusten styrde vi ned mot Tokeland. Eftermiddagssolen gassade varmt och ute på den spegelblanka bukten låg ett par hundra svartnäbbade islommar och fiskade. Bland dessa fanns också en del stillahavslommar och en sammanhållen flock med ca 200 nigricansprutgäss. Några prärietrupialer gick och pickade längs stränderna och längst in i viken stod en samling om ca 300 mindre beckasinsnäppor. En ung gråvingad trut stod orädd på bryggan och blev ett populärt fotoobjekt. Just när vi skulle kliva in i bilarna fick Daniel och Jörgen korn på en svart sak på en telefontråd sannolikt en mindre båtstjärt men den försvann innan vi hann blinka. Tokeland. Foto: Magnus Hellström Under kvällens högvattenperiod besöktes Bottle Beach. Från Harald: Att skåda vadarsträcket i västra USA är en annan upplevelse än att vadarskådning i Europa. Det är inte bara arterna som är olika eller skiljer när det gäller raserna utan det är koncentrationen av vadare. Mängderna är helt enkelt häpnadsväckande på de lämpliga lokalerna. Medan Europa har ganska begränsade landområden med lämpliga häckningsområden för de nordliga vadarna är de mycket stora i norra Kanada och Alaska. Tvärtom är det längs kusterna, längs Europas västkust finns det stora flacka kustområden, det flyttande vadarna sprider ut sig över stora områden. Längs USA:s västkust dominerar klippkusten som bara här och var avbryts av flackare partier runt flodmynningar och därför trycks de rastande vadarna ihop på ganska små ytor, vilket förklarar numerären. Vi tog av oss barfota och gick ut på tidvattenbankarna och njöt av skådespelet i solnedgången. Mängder av tundrasnäppor, kärrsnäppor, kustpipare, mindre beckasinsnäppor, flikstrandpipare m.m. skapade en oförglömlig inramning innan vi körde ut till Westport för nattvila. 28 april Westport ligger ute vid den öppna oceanen, just vid sydsidan av mynningen av den stora tidvattenlagunen Grey s Harbor. Mängder av sjöfågel rör sig i området och vi spenderade morgon och förmiddag alldeles intill båthamnen. Från Harald: När morgonregnet äntligen hade gett sig gick vi till ett rejält torn i cement för morgonskådningen. Det var egentligen ett skyddstorn för tsunamier från Stillahavskusten men även ett alldeles utmärkt fågeltorn. Morgonskådningen blev givande. In på artlistan kom hornalka, marmoralka, sillgrissla, grålira, om- 5

6 Dramatiska kustmiljöer följde oss under en stor del av resan. rådets alla tre skarvar och på långt håll några små grupper trädmåsar. Flockar av bläsgäss och dvärgkanadagäss sträckte norrut och grupper med beringtejstar och bruna pelikaner trafikerade lagunens utlopp. En flock vitnackade och knölsvärtor rastade och så gjorde också en imponerande samling med 1100 stillahavslommar och 100 islommar. En tät flock på ca 40 trädmåsar passerade ute i sundet över en tumlare som lekte runt i ytvattnet. Vi körde bort till stadens enormt stora pir/vågbrytare och fastnade på stranden strax söder om denna. Regnet hade dragit bort och de kvarvarande molnslöjorna lade ett fantastiskt ljus över vadarflockarna som ivrigt rörde sig på och över den ljusa sandstranden. Sandlöparna underhöll oss med oförtröttliga ruscher där de höll takt med de stora dyningar som rullade in, och några flockar med tundrasnäppor kilade orädda framför fotografernas linser. Nya för resan blev rastande flockar av svarta roskarlar och prärietrutar liksom en präriespov. Magnus Hellström och kärrgärdsmygar sjöng i buskarna och en rostkolibri ilade förbi vid flera tillfällen. Brudänder flög över oss, en Wilsonbeckasin stöttes, en bälteskungsfiskare chillade på en stolpe och tre lekfulla floduttrar bevakade oss nyfiket. I de högre träden hördes och sågs orangekronad, audubonskogssångare, svartkronad och svartstrimmig skogssångare och vid en matning fick vi fina obsar på guldsiskor och purpurrosenfink. Lunchpaus vid hotellet i Westport. I bakgrunden anas tsunamitornet vi nyttjade för morgonskådningen. Foto: Magnus Hellström Efter lunchen körde vi ett stycke bort till John s River där vi vandrade ett par kilometer längs floden och ängarna på en sedvanligt välordnad amerikans led. Gulhakar 6 Stränderna bjöd på högklassig vadarskådning. Foto: Magnus Hellström Under kvällen vandrade vi flera kilometer över de ödsliga och vidsträckta sandstränderna söder om Westport. Stora flockar med dvärgkanadagäss passerade och vithövdade havsörnar höll noggrann koll på våra vägval. Orädda dvärgsnäppor kilade runt i strandpölarna och till slut lyckades vi hitta vad vi sökte efter fyra vackra snöstrandpipare! Dagens sista insats blev både spännande och svettig då den lösa sanden inte riktigt kände för att släppa iväg vår bil 29 april Till havs! Båten äntrades i gryningen och till ljudet av dunkande dieselmotorer stävade vi ut från hamnen och lämnade bukten bakom oss med siktet inställt på konti-

7 nentalsockeln. En vithuvad mås sågs på hamnpiren och mängder med lommar snurrade runt oss innan vi efter stund kom ut på öppet hav. Dyningarna var några meter från dal till topp och tidvis rullade vi ganska ordentligt medan vi räknade in hornalkor, pelagskarvar och mycket annat. Efter ett par timmar hittades rastande flockar av trädmåsar och smalnäbbade simsnäppor. Några av deltagarna började här att blekna och en stund senare hade en mindre sjösjukeepidemi spridit sig ombord. De övriga deltagarna noterade att grålirorna blev allt talrikare och väl framme vid sockeln räknades hundratals i varje kikarsvep. Bland dessa fanns också en hel del rosanäbbade liror och de flesta fick också fina obsar på en ljusfotad lira. Kortstjärtad lira ropades ut av de amerikaner som skötte räkningarna, men i myllret av snabba gråliror var det bara ett fåtal av oss andra som hann med den. Det dröjde inte länge innan den första svartfotade albatrossen gled in på scenen och strax därefter följde grå stormsvalor och stormfåglar. Vi fortsatte utåt och stannade upp ett slag för att chumma och på tio minuter förvandlades ett fågelfattigt område till ett rent ymnighetshorn: 25 albatrosser trängdes på närgränsen, små flockar av grå stormsvalor, passerande tofslunnar, vackra adulta tärnmåsar och mycket annat. Under färden tillbaka mot land sågs bl.a. två knölvalar och också en snabb obs av resans enda två sotalkor. Några Stellers sjölejon trängdes på en klockboj och väl inne i hamnen avlöstes dessa av ett större och mer högljutt sällskap kaliforniska sjölejon på hamnbryggorna. En amerikansk gråsnäppa sågs halvdant på vågbrytaren strax innan vi åter stod på landbacken. I sanning en minnesvärd båttur! Vi packade ihop och lämnade Westport för transport mot Ocean Shores. Fågelvägen handlar det bara om några kilometer men eftersom lagunen måste rundas landade förflyttningen istället på ca åtta mil. På vägen dit passerade vi genom det lilla samhället Aberdeen och passade då på att köra förbi Kurt Cobains barndomshem. Ocean Shores nåddes under kvällen och under en kort tur i närområdet hittades bl.a. en flock mindre bergänder samt ett gäng bränningssnäppor på vågbrytaren. 30 april Ljudkulissen i den här delen av USA domineras av sångsparv, vitkronad sparv, vandringstrast och rödvingetrupialer. Samma sak gällde även denna morgon men med ett tillskott i form av fläckiga busksparvar vars skallrande ramsa hördes från flera håll. Morgonpromenaden gav också resans första fina obsar av skrikstrandpipare. Efter frukost förflyttade vi oss bort till Bowerman Basin där promenaden ut mot maderna bl.a. gav fina obsar på stensvalor. Tundrasnäpporna stod här koncentrerade och efter flera oberoende försök att räkna fåglarna enades vi om en summa på ca ex., även kärrsnäppa och flikstrandpipare var här rätt talrika. Väl tillbaka i Ocean Shores besöktes ånyo stadens vågbrytare som idag bjöd på en av resans stora överraskningar förutom bränningssnäppor och svarta roskarlar hittades nämligen tre orädda klippsnäppor vilandes på de stora stenblocken! Gladast blev nog Lennart som snöpligt missat arten i Alaska för länge sedan och som i och med detta fick sin Calidris-lista komplett. I en vik på halvöns insida stod ca 500 mindre beckasinsnäppor och AVIFAUNA präriespovar och vid ett tillfälle panikflög flockarna för att undkomma en jagande pilgrimsfalk. Klippsnäppespaning vid Ocean Shores. Foto: Magnus Hellström En pilgrimsfalk satte fart på både präriespovar och beckasinsnäppor. Foto: Jörgen Wiklund Vi lämnade Ocean Shores och fortsatte färden norrut på Olympiahalvön. Vi pausade för en härlig skogsvandring vid Lake Quinault och förundrades över de majestätiskt högstammiga, uråldriga och mosstäckta regnskogarna. Trots de tillsynes unika naturvärdena är dessa skogar dock ganska fågelglesa. Vi funderade på tänkbara orsaker och den kanske bästa hypotesen var att klimatet medfört att svamp snarare än insekter står för nedbrytningen, och att födounderlaget för skogsfåglar därmed är sämre. Sant eller falsk, insektsförekomsten var hur som helst betydligt lägre än vad vi var vana vid från andra fina skogsområden. Helt fågeltomt var det inte och bl.a. stellerskrika, rostmesar, guldkronade kungsfåglar beskådades. Ytterligare några mil senare nådde vi den lilla stugbyn vid Kalaloch, vackert belägen på en kustbrant. Vi hann knappt ut ur bussen innan vi hittade ett gäng med havsuttrar som arttypiskt låg på rygg och knackade musslor ute i kelpen. En del kråkor gick och petade på sandstranden nedanför branten och vid flodmynningen bråkade ett gäng trutar. Ganska besvärliga fåglar där borta, och Harald sammanfattar det hela som följer: Varje universitetsutbildad biolog som har läst om artbildning på en hyfsat hög nivå har kommit i kontakt med de hybridsvärmar som finns i kontakten mellan olika former av trutar. Olympiahalvön är det område där hela spektrat av övergångsformer mellan den mörka västtruten till den ljusa gråvingade truten förekommer. Vår normalt drivne och noggranne lokale guide Daniel ägnade dem endast ett förstrött intresse och avfärdade dem som Olympic gull. På samma sätt fördjupade vi oss inte särskilt mycket i de lokala kråkorna, Alaskakråkan är enligt Daniel på väg ut

8 Skogarna i regionen är storslagna! som art och börjar anses vara en liten kustform av den amerikanska kråkan. Intrycket är att det i USA finns fler sådana artkomplex än i vår del av världen. Även om vi bara såg en form av junco finns del en hel uppsjö med former och där ekologin lär skilja något mellan dem. Rävsparven är en annan sådan art som ser mycket olika ut inom olika områden. För många arter som är spridda över hela kontinenten finns det en öst-västlig gradient. Ibland räknas de geografiska formerna som separata arter men i kontaktytan hybridiseras det frekvent. 1 maj Gryningspromenad i skogarna kring lodgen och vi hann knappt utanför dörrarna innan den första sitkatrasten hördes sjunga. Sången är mycket speciell likt en bakfull guldtrast men mycket stämningsfull och gav oss ordentliga rysningar i den svala morgonen. Efter lite slit lyckades vi hitta fågeln i en gran och vi enades snabbt i att arten hör till regionens verkliga läckerbitar! Vandringen fortsatte och gav ytterligare en dryg handfull sitkatrastar, några bandstjärtsduvor, dunspett, hårspett, stillahavsgärdsmygar, rostkolibrier, purpurrosenfink och en del violettgröna svalor. Några vauxseglare drog snabbt förbi och vid lodgen hittades en sjungande brun rävsparv. Vi rullade vidare mot Hoh Rain Forest och slogs återigen av de rätt och slätt fantastiska miljöerna man möter i de mer orörda skogsområdena! Från Harald: In kom vi i skogar med majestätiska Douglasgranar och jättetujor (Western Red Cedar). Douglasgranen är ett av världens högsta träd och jättetujorna är inte mycket mindre. Det är inte Sequoiahöjder men en bra bit på vägen upp dit. Skogarna formas av det milda och fuktiga klimatet, de växer fort och träden blir stora. Jättarna kan leva länge, ofta bortåt 400 år, men när de faller bildas stora ljusluckor där det utvecklas en frodig undervegetation och det finns gott om epifytiska hänglavar. Bottenskiktet av lågor är imponerande, det är praktiskt taget omöjligt att Foto: Jörgen Wiklund komma fram om det inte finns röjda stigar, stammarna är så tjocka att skiktet av lågor ställvis är mer än manshögt. Det sägs att de första européerna som kom till området var helt beroende av de stigar som indianerna höll öppna. Vissa vägar lär ännu följa de gamla indianstigarna. Det är i sådana skogar som några av resans mest spännande arter återfinns, som den lätt mytiska sitkatrasten och det är här som den sällsynta fläckugglan (som vi aldrig såg) häckar. Det är ugglan som förargade George W. Bush eftersom den genom sin skyddade status hindrade avverkningen av värdefulla skogar. En annan art som häckar i dessa skogar är marmoralkan. Olikt andra alkor häckar den i träd, högt upp på Douglasgranarnas bredaste grenar. Marmoralkan såg vi fåtaligt längs kusterna men inne på häckningsplats är den extremt svår att se. Den lär bara flyga till boet medan det är mörkt och bona ligger högt. Artens hotstatus gör att det är lättare att skydda skogarna där den häckar. Häckningarna inventeras regelbundet genom att volontärer ack så viktiga i amerikansk naturvård ger sig ut nattetid och lyssnar efter dess flyktläte i de majestätiska skogarna. Skogarna är också en förklaring till varför Washington var en av de stater som tog emot flest svenska och norska immigranter. Svenskar och norrmän var drivna timmerhuggare som var vana vid att fälla stora träd. Fogsvansar och yxor har lett till att en stor del av dessa magnifika skogar nu har försvunnit, de finns nu mest kvar på delstatens marker. I övrigt finns stora områden med monoton planterad skog. Bortsett från de vackra salarna av mossklädda träd bjöd Hoh också på en del fina fågelobsar: brudänder, guldspettar, västempider och fina obsar på nya sitkatrastar. Vi anlände den lilla staden Forks där vampyrklassikern The Twighlight Saga utspelar sig och passade på att göra ett stop vid Bellas hus innan vi fortsatte norrut mot halvöns nordkust och Juan de Fucas sund med Kanada i fonden. Kusten kring Clallam Bay var magnifikt vacker i 8

9 den soliga vårkvällen men en kylig och styv nordvästvind höll oss vakna och alerta. Ute bland vågorna låg några flockar om totalt 600 vitnackade svärtor och bland dessa hittades också en knapp handfull amerikanska sjöorrar. Jörgen blev själaglad vid upptäckten av en vacker flock strömänder (resans första) och efter ett tag kunde vi summera hela 23 ex. Exklusiva var också de två kragalkor vi hittade, och det tog en ganska bra stund innan alla i gruppen lyckats lokalisera dem på det oroliga havet. 2 maj Från Harald: Förmiddagen tillbringades på Cape Flattery, USA:s nordvästligaste punkt på fastlandet, om Alaska inte räknas in. Området ingår i Makahindianernas reservat. Som andra reservat är det ett litet samhälle med egna lagar och regler. Före européernas ankomst var kuststaterna i nordväst de som hyste de största indiangrupperna havet och skogarna gav gott om föda. Än idag finns det flera grupper som lever på en traditionell diet. Reglerna skiljer från reservat till reservat. Ibland fick vi stränga order om att hålla oss uppe på vägarna under skådarstoppen, ibland kunde vi röra oss nästan lika fritt som i svensk natur. Stammarnas regler gäller även sådant som alkohol vi var i ett område med totalförbud mot införsel och innehav och kasinoverksamhet som är en stor inkomst för en del stammar. Vi vandrade genom Makahindianernas magnifika kusttallskog och kom till plattformar med en magnifik blick mot Tatoosh Island och Cape Flatteryfyren. Sjö- och kustfågellivet var rikt med svarta strandskator och små flockar av strömänder, skarvar och tofslunnefåglar som flög till och från häckplatserna på fyrön. De estetiska värdena i utsikten var höga men vi var vid det här laget nästan immuna mot sådant. Ja, utsikten över Stilla havet och Juan de Fucasundet var verkligen enastående, och obsplatsen bjöd på en suverän överblick av fågeltrafiken i vattnen utanför. Som vanligt var det gott om lommar och Melanittor, men även pelagskarvar och blåstrupiga skarvar for av och an. Ett 80-tal gråliror räknades in och en flock om 40 trädmåsar passerade norrut. Enstaka mörka svandoppingar låg till havs och utöver de redan nämnda tofslunnarna sågs gott om beringtejst och en del hornalka och marmoralka. kortnäbbad tundrasnäppa i vinterdräkt som åtdrog sig uppmärksamheten. Alldeles intill, bakom några hornalkor, låg en stor oljeborrplattform uppankrad. Enligt uppgift var den på väg norrut mot Alaska och just efter vår hemkomst till Sverige uppmärksammades den stort av media p.g.a. Greenpeaces tappra försök att stoppa dess färd. Vi inkvarterade oss i en stugby vackert beläget vid en vik strax öster om Sequim. 3 maj Vi väcktes under den tidiga morgonen av oroliga röster och förstod snart att något hade hänt. Vår stora 15- sätesbil var stulen och den mindre bilen vi använt för packning och utrustning stod med långsidan intryckt i en av stugväggarna. Daniel och den lokala polisen tog hand om saken och efter att vi konstaterat att packningsbilen var i körbart skick beslutade vi om en plan B för att rädda skådningen. Dagen var tänkt att spenderas uppe i bergen vid Hurricane Ridge och för att inte gå miste om detta delade vi in oss i ett förmiddagsgäng och ett eftermiddagsgäng som i halvtid avlöste varandra uppe vid besökscentrat. Från Harald: Färden de meterna uppåt i höjdled till Hurricane ridge förde oss till ett helt annat ekosystem än vad vi har sett tidigare. Den frodiga högstammiga kustskogen var ersatt av slanka granar med nedhängande grenar, en anpassning till de stora snömängderna vintertid. Det var förbjudet att mata de grå lavskrikorna men det fick vi reda på först sedan vi kommit ner. Lavskrikorna verkade tycka att det var ett särdeles dumt förbud eftersom de trotsade det flitigt när vi offrade några powerbars för att få fina närbilder. Turligt nog blev det ornitologiska utbytet nära nog identiskt för de båda grupperna: Nordliga solitärtrastar, dovt spelande sotjärpar, hedpiplärkor och en flock berglärkor. Promenaderna nere kring stugbyn gav också en hel del fåglar och sammantaget hade de olika grupperna bl.a. räknat in en handfull kaliforniska tofsvaktlar, bandstjärtsduvor, spetsstjärtade duvor, Annas kolibri, rödbröstad savspett, västlig kungstyrann och en townsendskogssångare. Cape Flattery med Tatoosh Island i fonden. Foto: Magnus Hellström. Vi fortsatte österut längs Olympiahalvöns nordkust och gjorde en del småstopp här och var. Strömänder, svarta roskarlar och klippstrandskator sågs på flera ställen liksom enstaka bälteskungsfiskare och sitkatrastar. Vi nådde Port Angeles under den sena eftermiddagen och tog kvällsskådningen vid närbelägna Ediz Hook. En gammal tärnmås rastade längs stranden men i övrigt var det främst de orädda vitstrupiga sparvarna och en lurigt 9 Alpängarna vid Hurricane Ridge var fortfarande täckta av fjolårsgräs. Foto: Jörgen Wiklund 4 maj Morgonvandringen i omgivningen var mycket trevlig och utöver en del repriser från gårdagen hittades även nya resarter som svarthuvad kardinal och västlig tangara. Några kolibrimatare på en husbilscamping blev populär både bland oss och bland de snabba fåglarna, och vi bjöd på fina närobsar på åtskilliga rost- och Annas kolibrier.

10 Hornalkor flög runt färjan när vi passerade över Puget Sound. Daniel, som redan under gårdagen hade givit sig av för att ordna nödvändigheter inför vår fortsatta resa, dök upp lagom till frukost med en ny bil och sitt tyska reservpass. Resan fortsatte mot Port Townsend där vi tog färjan över Puget Sound till Whidbey Island. Båtfärden var trevlig och vi ställde oss strategiskt i fören för att få bra läge på sjöfåglarna. Mängder av dykänder, hornalkor och stillahavslommar flög och rastade på närhåll och mitt ute i sundet födosökte en stor måsflock med bl.a. ca 200 trädmåsar. Väl i land på Whidbey Island inledde vi med ett besök vid Crockett Lake på gångavstånd från färjebryggan. En hel del simänder och vadare rastade och i strandvegetationen lyckades vi nosa reda på en vacker gul skogssångare. Längre norrut på ön gjorde vi ett stopp vid ett kargt men vackert kustlandskap och hittade där bl.a. en smalnäbbad simsnäppa och en förbipasserande val (sannolikt gråval)! Vi fortsatte färden och gjorde en del småstopp här och var (bl.a. vid en amerikansk variant av Naturbokhandeln, men där halva butiken bestod av revolvrar). Gränspassagen in till Kanada gick relativt smidigt och vi körde direkt till vårt hotell i White Rock, utanför Vancouver. I det vackra kvällsljuset, mot en strålande regnbåge, dök ett vitt moln upp som efter en stund visade sig vara en tätt sammanhållen flock om ca trädmåsar som på hög höjd flåg in mot staden för att därefter handlöst kasta sig ned mot vattenytan! 5 maj Tidig avfärd mot Iona Island strax utanför flygplatsen i Vancouver. Ett regnväder hade passerat under natten och skruvade upp våra förhoppningar om rastande skogssångare. På Iona Island finns ett stort reningsverk med tillhörande system av slamdammar, och i anslutning till vegetationen kring dessa finns också en liten fågelstation som ringmärker rastande flyttfåglar. Ringmärkarna var sena upp ur sängen i dag, men medan vi väntade på dem vandrade vi runt de fågelrika dammarna. En hel del änder, bl.a. tre blåvingade årtor, mindre bergänder, ringänder m.m., räknades in liksom rätt stora flockar rastande vada- Foto: Stefan Johansson re på ovanligt gott avstånd. Bland de senare förtjänar resans enda mindre gulbenor att nämnas, tidvis tillsammans med sin större kusin. I de närbelägna vassarna flög gulhuvade trupialer omkring och skränade med sina festliga läten. Fångstnäten drogs upp och medan vi väntade mellan fångstrundorna bjöd luftrummet ovan oss på fina obsar av både Cooperhök och columbiaseglare. Ringmärkningen var spännande och bland de 60-talet infångade fåglarna fanns bl.a. sångvireo, indiansidensvans, lincolnsparv, gulkronad sparv, västempid och sju arter skogssångare (gråhuvad, orangekronad, gul, audubon, gulgumpad, svartkronad samt gulhake). Eftermiddagen blev varm och lugn och en promenad vid Brunswick Point gav ett par amerikanska kärrhökar, skrikstrandpipare och flock på hela 15 gulkronade sparvar. Middagen i White Rock intogs på koreansk restaurang. 6 maj Hotellet i White Rock låg på strandpromenaden och de morgonpigga deltagarna räknade in minst 800 knölsvärtor, 600 vitnackade svärtor, 480 mörka svandoppingar och 100 buffelhuvuden innan utcheckningen och vidare färd österut genom British Columbia. Färden gick till en början över bördiga jordbruksmarker som så småningom övergick i frodiga dalgångar. Vägen klättrade långsamt uppåt och skogarna blev mer barrdominerade och magrare. En strömandshane simmade i en fors och i ett lugnare flodparti bjöds på fina obsar av en orädd bäver. Resans första islandsknipor hittades i en tjärn alldeles invid vägen och strax därefter körde vi in i ett nederbördsområde med snöblandat regn. Vi pausade vid Manning Park och upptäckte snart att ovädret tvingat ned en hel del flyttande skogssångare bland bergen. Det var en nära nog overklig upplevelse att i den färglösa och karga skogen se täta flockar av färgsprakande audubonoch townsendskogssångare! Vid parkens huvudbyggnad hängde flera kolibrimatare och ett 20-tal rostkolibrier trängdes kring dessa. Från Harald: I Manning park rådde det, precis som på Hurricane ridge tre dagar tidigare, ett strikt förbud att mata djuren. Fast det verka- 10

11 de inte fungera särskilt effektivt, det var gott om jordekorrar (?) runt lägerplatsen och de bevakade oss nogsamt och nappade snabbt tag på varenda smula som föll till marken. Mitt under lunchpausen dök en grå nötkråka upp i en trädtopp! Den försvann dock lika snabbt och ett visst tumult bröt ut innan alla hade fått se fågeln. I utkanten av parken tog vi ett slumpstopp där omgivningarna såg fina ut. Bergtitor, rödkronade kungsfåglar, tjippsparvar och rödnackad savspett var alla nya för oss och fina obsar bjöds också på rödbröstad nötväcka och dunspett. Vi fortsatte den långa färden österut och tog ett kvällsstopp vid Swan Lake just utanför Princeton. Landskapet dominerades här av öppna gräskullar och själva sjön låg som en stor dödisgrop nere i en av de små dalarna. På staketstolparna satt flera vackra bergsialior och från gräsmarkerna sjöng västliga ängstrupialer vackert. Ovädret hade nu dragit bort och solen lyste varmt över den vindstilla nejden. Sjön, liksom de närmaste omgivningarna, var mycket fågelrika och vi fick här en magisk kväll att minnas under lång tid framöver. Gulhuvade trupialer bräkte från vassarna och både karolinasumphöna och virginiarall stämde in i kören. I sjön simmade blåvingade och kanelårtor, ringänder, islandsknipor, tjocknäbbad dopping och amerikanska kopparänder liksom dito sothönor. I buskarna runt sjön hittades mängder med rastande tättingar som antagligen också de tvingats ned av dagens oväder. Talrikast var audubonskogssångare, men även en del gula skogssångare, svartkronad skogssångare, västliga pivis och någon enstaka hammondempid, bergempid, gråempid och aftonsparv. Ute på sjön låg en tät flock med 46 trädmåsar som lyfte och tillsynes utan orsak började formationsflyga i korta och snabbt kastande cirklar över sjön. Uppvisningen höll på rätt länge innan de plötsligt stannade av och lade sig igen. Swan Lake. Foto: Jörgen Wiklund Vi fortsatte färden och anlände hotellet i Osooyos efter mörkrets inbrott. 7 maj Naturgeografin i regionen Okanogan skiljer sig markant från de frodiga kusttrakterna vi tidigare hade vistats i. Bergskedjan Kaskaderna lägger området i regnskugga och markerna är torra och klippiga. Öppna gräs- och odlingsmarker dominerar, men här och var finns också ytor med malörtsprärie. De torra skogsklädda sluttningarna är bevuxna med ponderosatall med gles eller obefintlig undervegetation. Morgon och förmiddag spenderades längs den s.k. Road 22. I Deadman Lake låg två vackra wilsonsimsnäppor och ett par amerikanska kärrhökar jagade över ängarna. En bälteskungsfiskare flög förbi vid floden och strax 11 AVIFAUNA därefter for en stor virginiauv rakt över vägen och landade hyfsat öppet i ett träd. Flera rödbruna fibis jagade runt från staketstolparna och ett stycke längre fram, vid en stor klippa vid Haynes Lease E.R., hittades en berghöna och en nordlig solitärtrast. Vi körde norrut förbi den lilla staden Oliver för att kolla ett område som i fjol hade hyst kråkspettar. Utsikten ned mot Vaseux Lake var vacker och bland dykänderna i sjön låg en hel del amerikanska brunänder. Vackra brokseglare for av och an längs klippbranten och amerikanska tornfalkar skrek från en bohylla. Daniel, som befann sig ett stycke bort, ropade plötsligt på oss och strax därefter stod vi alla och vilade ögonen på flera kråkspettar som ivrigt demonstrerade sitt unika beteende att på flugsnapparmanér fånga insekter i luften! Från Harald: Kråkspett är ett ovanligt oromantiskt namn på en art som definitivt var en av resans största skönhetsupplevelser. Ja, dess flygsiluett och grundfärg påminner diffust om kråkfåglarna men därtill kommer ett subtilt raffinemang som gör det till en mycket vacker fågel. Där borde SOF:s namnkommitté tänka om och presentera något som lyfter fram fågelns estetiska kvaliteter. Hela åtta spettar räknades in och det verkade nästan som att det handlade om en lite gles koloni. En gammal kungsörn svepte förbi oss på låg höjd och en Coopers hök seglade över innan vi körde vidare in mot Oliver igen. Vi gjorde ett stopp vid en campingplats för att titta efter grå strömstare i en fors men vi fick nöja oss med fläckdrillsnäppa, sångvireo, islandsknipa och kaliforniska tofsvaktlar. Vi fortsatte upp i skogarna längs Greenlake Road och tog en promenad i de fridfulla omgivningarna. Vår första kalliopekolibri svischade förbi men satte sig snart fint i en buske längs vägen. Flera aftonsparvar sågs och efter en liten stund hittade vi ett gäng med pyttesmå ponderosanötväckor i tallarna. Flera västliga kungstyranner liksom både väst- och bergsialior sågs fint vid de öppna ytorna. Längs Fairview Whitelake Road hittade vi flera snygga lärksparvar, spetsstjärtade duvor och några nya brokseglare. Kvällen förlades till andra sidan dalgången, till områdena längs McKinney Road. Cassinfinkar sågs här och var och en nashvilleskogssångare hittades i en buske. En bergempid rastade i några tallar och ett försök att hitta vitbröstad nötväcka gav frukt en fågel sågs fint men kort i en gammal och fin tallskog ett stycke in från vägen. En stor bevattningsdamm inne i skogen gav stämningsfulla kvällsobsar på islandsknipor, fläckdrillsnäppor samt resans enda amerikanska skogssnäppa. 8 maj Även denna morgon förlades till Road 22, främst med förhoppning att hitta trastskogssångare. Flera par häckar längs floden, men arten anländer vanligen i mitten av maj och vi var därför lite för tidiga. Promenaden längs floden gav dock flera husgärdsmygar, lincolnsparvar, västliga tangaror och rödbruna fibis. Under frukostpausen sträckte en del rovfåglar mot norr över våra huvuden, bl.a. åtta kalkongamar. Vi packade ihop oss och körde söderut över gränsen in till USA igen. En sträckande prärievråk passerade rakt över bilen och enstaka spetsstjärtade duvor sågs här och var. På grusvägar körde vi långt ut i malörtsvegetationen och nådde till slut Soap Lake. Amerikanska koppar- och brunänder, mindre bergänder och en svarthalsad dopping låg i sjön och i omgivningarna hittade vi en klippgärd

12 Malörtsprärie utanför Oliver. smyg, västliga ängstrupialer, tjippsparvar, aftonsparvar och lärksparvar. Vi hade hoppats hitta amerikanska skärfläckor här men dessa lät vänta på sig till vi anlände en mindre sjö, några kilometer längre söderut. Där gick nio vackra skärfläckor i vattenbrynet, och på håll sågs också tre beckasinsnäppor som fångade vår uppmärksamhet. Vi vandrade ut i markerna för att få bättre obsar av dessa och till slut kom vi riktigt nära. Att det var resans första större beckasinsnäppor hade vi redan förstått, men det kändes ändå extra bra att höra dem locka då de flög undan längs stranden. Tillsammans med beckasinsnäpporna gick också en grann wilsonsimsnäppehona och några orädda hedpiplärkor. Efter lunch påbörjade vi färden ut mot kusten igen. Vi stannade på ett par ställen i skogarna nedanför Hart s Pass och hittade bl.a. några cassinvireos, kalliopekolibrier, en sitkatrast och en nashvilleskogssångare. Rastplatserna vid Washington Pass var täckta av ett metertjockt snötäcke och vyerna i kvällssolen var mycket vackra. Middagen intogs på en koreansk restaurang i Marblemount där vi bland annat fick smaka på humbulebumble. 9 maj Hemresedag, men eftersom planet skulle lyfta först under eftermiddagen så hade vi gott om tid till en morgonexkursion. Vi åkte till ett fint system med några fiskodlingsdammar vid Barnaby Slough, i skogen utanför Marblemount. Kamskrake och tjocknäbbad dopping låg i dammen och i träden sjöng svarthuvad kardinal och cassinvireo. Ny art för resan blev en spelande kragjärpe och innan vi lämnade platsen sågs också en rödbröstad savspett fint i en torraka. Foto: Jörgen Wiklund Vi flygplatspackade vårt bagage och ställde därefter in siktet på Seattle. Resans sista tillskott till artlistan är värt ett omnämnande. Från Harald: Under resan letades allt intensivare efter den amerikanska grå strömstaren. Strömstarebäck efter strömstarebäck skådades igenom men vi kammade noll. Daniel, som har bott i Tyskland, påpekade försynt att vi hade lite förutfattade meningar om var den amerikanska arten håller till. Enligt honom har den amerikanska arten en bredare ekologisk nisch än den europeiska. Vi ändrade sökprofil, inkluderade större vattendrag och kammade noll Så när vi alla kände oss färdigskådade (nästan) och slöade under den långa resan till flygplatsen ropade den skarpögde Douglas ut strömstare stopp på bilen folk väller ut och några, men tyvärr inte alla, får se den. Resans sista art, en önskeart för flera av oss, är inhängd och vi kan fara hem. Väl framme på flygplatsen åt vi avskedslunch med Daniel och Jay, och till denna anslöt även Daniels fru Jenny. Vår första bil, den som stals vid Sequim Bay, hade återfunnits i gott skick, och Jenny kom nu för att återförena Jörgen med hans tub som hade hittats av polisen. Resan hem till Sverige var behaglig och punktlig. En fjällripa flög i kapp med planet på flygplatsen i Reykjavik, och några timmar senare stod vi åter på svensk mark. Två intensiva, fågelrika och härliga veckor var till ända! Magnus Hellström 12

13 Vadarflock i härligt kvällsljus. Foto: Magnus Hellström Artlista fåglar USA 1 Greater White-fronted Goose Anser albifrons [Bläsgås] 30 Nisqually NWR 27.4, 50 Johns River 28.4, 200 Westport 28.4, 200 Ocean Shores 30.4 och 50 längs vägen 4.5. Observerad 6 dagar totalt. 2 Canada Goose Branta canadensis [Kanadagås] Observerad 9 dagar totalt. 3 Cackling Goose Branta hutchinsii [Dvärgkanadagås] 62 Nisqually NWR 27.4, 400 Westport 28.4, 150 Westport pelagic 29.4 och 100 Ocean Shores I de flesta fall handlade det om nordsträckande flockar. 4 Brant Goose Branta bernicla [Prutgås] 200 Tokeland 27.4, 50 Westport 28.4, 30 Westport pelagic 29.4, 2 Ediz Hook 2.5 och 9 Whidbey Island Wood Duck Aix sponsa [Brudand] 2 Westport 27.4, 3 Nisqually NWR 27.4, 2 Johns River 28.4, 2 Hoh Rain Forest 1.5 och 2 Whidbey Island Gadwall Anas strepera [Snatterand] Observerad 7 dagar totalt. 7 American Wigeon Anas americana [Amerikansk bläsand] Allmän Nisqually NWR 27.4, 3 Neah Bay 1.5, 6 Sequim Bay 3.5, 2 Sequim Bay 4.5 och 35 Whidbey Island Mallard Anas platyrhynchos [Gräsand] Observerad 10 dagar totalt. 9 Cinnamon Teal Anas cyanoptera [Kanelårta] 20 Nisqually NWR Northern Shoveler Anas clypeata [Skedand] Observerad 5 dagar totalt. 11 Northern Pintail Anas acuta [Stjärtand] Observerad 4 dagar totalt. 12 Green-winged Teal Anas carolinensis [Amerikansk kricka] Allmän Nisqually NWR 27.4, 150 Whidbey Island 4.5 och 50 längs vägen Redhead Aythya americana [Amerikansk brunand] 40 Vaseux Lake 7.5 och 10 Soap Lake Ring-necked Duck Aythya collaris [Ringand] 6 Nisqually NWR 27.4, 2 Whidbey Island 4.5, 4 Vaseux Lake 7.5 och 4 Soap Lake Greater Scaup Aythya marila [Bergand] 10 Clallam Bay 1.5 och 8 Neah Bay Lesser Scaup Aythya affinis [Mindre bergand] 2 Nisqually NWR 27.4, 30 Westport pelagic 29.4, 9 Ocean Shores 29.4, 4 Sequim Bay 3.5, 5 längs vägen 4.5, 2 Vaseux Lake 7.5 och 4 Soap Lake

14 17 Harlequin Duck Histrionicus histrionicus [Strömand] 23 Clallam Bay 1.5, 7 Cape Flattery 2.5, 10 Tongue Point 2.5, 9 Ediz Hook 2.5, 10 Neah Bay 2.5 och 2 längs vägen 4.5. Vackra strömänder. Foto: Jörgen Wiklund 18 Surf Scoter Melanitta perspicillata [Vitnackad svärta] 2 Nisqually NWR 27.4, 150 Westport 28.4, 84 Ocean Shores 29.4, 20 Ocean Shores 30.4, 40 Kalaloch 30.4, 600 Clallam Bay 1.5, 482 Whidbey Island 4.5 och 200 längs vägen 4.5. Observerad 9 dagar totalt. Vitnackad svärta. Foto: Magnus Hellström 19 White-winged Scoter Melanitta deglandi deglandi [Knölsvärta] 25 Westport 28.4, 10 Westport pelagic 29.4, 2 Ocean Shores 30.4, 3 Clallam Bay 1.5, 4 Neah Bay 2.5 och 250 längs vägen Black Scoter Melanitta americana [Amerikansk sjöorre] 30 Westport 28.4, 4 Clallam Bay 1.5 och 2 Kalaloch Long-tailed Duck Clangula hyemalis [Alfågel] 1 Westport pelagic 29.4 och 2 Whidbey Island

15 22 Bufflehead Bucephala albeola [Buffelhuvud] 1 Tokeland 27.4, 15 Nisqually NWR 27.4, 2 Westport 28.4, 3 Neah Bay 1.5, 8 Sequim Bay 3.5, 200 Whidbey Island 4.5 och 3 Barnaby Slough 9.5. Observerad 9 dagar totalt. 23 Common Goldeneye Bucephala clangula [Knipa] 4 Nisqually NWR Hooded Merganser Lophodytes cucullatus [Kamskrake] 25 Nisqually NWR 27.4, 5 Whidbey Island 4.5 och 1 Barnaby Slough Common Merganser Mergus merganser americanus [Storskrake] Observerad 6 dagar totalt. 26 Red-breasted Merganser Mergus serrator [Småskrake] Observerad 5 dagar totalt. 27 Ruddy Duck Oxyura jamaicensis [Amerikansk kopparand] 2 Nisqually NWR 27.4 och 30 Soap Lake California Quail Callipepla californica [Kalifornisk tofsvaktel] 5 Sequim Bay 4 5.5, 25 längs vägen 7.5 och 20 längs vägen Ruffed Grouse Bonasa umbellus [Kragjärpe] 1 Barnaby Slough Sooty Grouse Dendragapus fuliginosus [Sotjärpe] 4 Hurricane Ridge Grey Partridge Perdix perdix [Rapphöna] 1 Soap Lake Common Pheasant Phasianus colchicus [Fasan] 33 Red-throated Loon Gavia stellata [Smålom] Observerad 6 dagar totalt med som mest 30 Tokeland Pacific Loon Gavia pacifica [Stillahavslom] 8 Tokeland 27.4, Westport 28.4, 500 Westport pelagic 29.4, 4 Kalaloch 30.4, 10 Ocean Shores 30.4, 3 Clallam Bay 1.5, 60 Cape Flattery 2.5 och 10 Whidbey Island 4.5. Observerad 9 dagar totalt. 35 Great Northern Loon Gavia immer [Svartnäbbad islom] 200 Tokeland 27.4, 1 Nisqually NWR 27.4, 1 Johns River 28.4, 130 Westport 28.4, 150 Westport pelagic 29.4, 10 Ocean Shores 30.4, 1 Clallam Bay 1.5, 1 Kalaloch 1.5, 3 Ediz Hook 2.5, 5 Neah Bay 2.5, 10 Whidbey Island 4.5 och 8 längs vägen Black-footed Albatross Phoebastria nigripes [Svartfotad albatross] 45 Westport pelagic Northern Fulmar Fulmarus glacialis rodgersii [Stormfågel] 17 Westport pelagic 29.4 och 1 Cape Flattery Sooty Shearwater Puffinus griseus [Grålira] 2 Westport 28.4, Westport pelagic 29.4 och 80 Cape Flattery 2.5. Gråliror räknades i tusental. Foto: Magnus Hellström 39 Short-tailed Shearwater Puffinus tenuirostris [Kortstjärtad lira] 2 Westport pelagic Pink-footed Shearwater Puffinus creatopus [Rosanäbbad lira] 138 Westport pelagic

16 41 Flesh-footed Shearwater Puffinus carneipes [Ljusfotad lira] 1 Westport pelagic Fork-tailed Storm Petrel Oceanodroma furcata [Grå stormsvala] 22 Westport pelagic Grå stormsvala. Foto: Magnus Hellström 43 Pied-billed Grebe Podilymbus podiceps [Tjocknäbbad dopping] 4 Nisqually NWR 27.4, 1 Vaseux Lake 7.5 och 1 Barnaby Slough Red-necked Grebe Podiceps grisegena holbollii [Gråhakedopping] Observerad 5 dagar totalt med som mest 12 Tokeland Horned Grebe Podiceps auritus cornutus [Svarthakedopping] 46 Black-necked Grebe Podiceps nigricollis californicus [Svarthalsad dopping] 1 Nisqually NWR 27.4 och 1 Soap Lake Western Grebe Aechmophorus occidentalis [Mörk svandopping] 10 Tokeland 27.4, 1 Westport 28.4, 6 Westport pelagic 29.4, 2 Kalaloch 1.5, 8 Cape Flattery 2.5, 3 Tongue Point 2.5 och 10 längs vägen American Bittern Botaurus lentiginosus [Amerikansk rördrom] 1 Nisqually NWR Great Blue Heron Ardea herodias [Amerikansk gråhäger] Observerad 9 dagar totalt. 50 Brown Pelican Pelecanus occidentalis [Brun pelikan] 80 Westport 28.4, 85 Westport pelagic 29.4 och 20 Ocean Shores Brandt's Cormorant Phalacrocorax penicillatus [Blåstrupig skarv] 50 Westport 28.4, 30 Westport pelagic 29.4, 25 Cape Flattery 2.5 och 3 Ediz Hook Pelagic Cormorant Phalacrocorax pelagicus [Pelagskarv] 20 Westport 28.4, 15 Westport pelagic 29.4, 3 Clallam Bay 1.5, 10 Tongue Point 2.5, 15 Ediz Hook 2.5 och 200 Cape Flattery 2.5. Observerad 7 dagar totalt. 53 Double-crested Cormorant Phalacrocorax auritus [Öronskarv] Observerad 9 dagar totalt med som mest 500 Ocean Shores Turkey Vulture Cathartes aura [Kalkongam] 10 längs vägen 27.4, 4 Johns River 28.4, 6 Aberdeen 29.4, 1 längs vägen 30.4, 1 Hoh Rain Forest 1.5, 2 Tongue Point 2.5, 11 Neah Bay 2.5 och 3 Hurricane Ridge 3.5. Observerad 9 dagar totalt. 55 Western Osprey Pandion haliaetus [Fiskgjuse] 56 Sharp-shinned Hawk Accipiter striatus [Amerikansk sparvhök] 1 Ocean Shores 29.4 och 1 Cape Flattery Northern Goshawk Accipiter gentilis [Duvhök] 1 Barnaby Slough Northern Harrier Circus hudsonius [Amerikansk kärrhök] 3 Brady Loops 27.4, 1 Bottle Beach 27.4, 2 Johns River 28.4, 1 Bowerman Basin 30.4 och 2 längs vägen 4.5. Observerad 6 dagar totalt. 16

17 59 Bald Eagle Haliaeetus leucocephalus [Vithövdad havsörn] Observerad 10 dagar totalt med som högsta notering. 60 Swainson's Hawk Buteo swainsoni [Prärievråk] 1 längs vägen Red-tailed Hawk Buteo jamaicensis [Rödstjärtad vråk] Observerad 11 dagar totalt. 62 Virginia Rail Rallus limicola [Virginiarall] 1 Nisqually NWR Sora Porzana carolina [Karolinasumphöna] 4 Nisqually NWR American Coot Fulica americana [Amerikansk sothöna] Allmän Nisqually NWR Black Oystercatcher Haematopus bachmani [Klippstrandskata] 3 Tongue Point 2.5, 7 Cape Flattery 2.5, 1 Sequim Bay 4.5 och 2 längs vägen American Avocet Recurvirostra americana [Amerikansk skärfläcka] 9 Soap Lake Grey Plover Pluvialis squatarola cynosurae [Kustpipare] Observerad 5 dagar totalt med som mest 40 Bottle Beach Semipalmated Plover Charadrius semipalmatus [Flikstrandpipare] 10 Bottle Beach 27.4, 40 Westport 28.4, 1 Ocean Shores 29.4, 10 Ocean Shores 30.4 och 100 Bowerman Basin Killdeer Charadrius vociferus [Skrikstrandpipare] 1 Tokeland 27.4, 1 Nisqually NWR 27.4, 2 Ocean Shores 30.4, 3 Clallam Bay 1.5, 1 Hoh Rain Forest 1.5, 1 Sequim 2.5, 3 Sequim Bay 3.5, 1 Sequim Bay 4.5, 2 Whidbey Island 4.5 och 6 Soap Lake Snowy Plover Charadrius nivosus nivosus [Snöstrandpipare] 4 Westport Wilson's Snipe Gallinago delicata [Wilsonbeckasin] 1 Nisqually NWR 27.4 och 1 Johns River Short-billed Dowitcher Limnodromus griseus [Mindre beckasinsnäppa] 300 Tokeland 27.4, 200 Bottle Beach 27.4, 250 Westport 28.4, 500 Ocean Shores 30.4 och 3 längs vägen Long-billed Dowitcher Limnodromus scolopaceus [Större beckasinsnäppa] 3 Soap Lake Marbled Godwit Limosa fedoa [Präriespov] 6 Westport 28.4 och 230 Ocean Shores Whimbrel Numenius phaeopus hudsonicus [Småspov] 25 Ocean Shores 30.4, 3 Tongue Point 2.5 och 8 längs vägen Greater Yellowlegs Tringa melanoleuca [Större gulbena] 2 Tokeland 27.4, 20 Bottle Beach 27.4, 4 Nisqually NWR 27.4, 15 Westport 28.4 och 1 Ocean Shores Wandering Tattler Tringa incana [Amerikansk gråsnäppa] 1 Westport Black Turnstone Arenaria melanocephala [Svart roskarl] 20 Westport 28.4, 5 Ocean Shores 30.4, 8 Kalaloch 1.5, 2 Tongue Point 2.5 och 11 Neah Bay Surfbird Aphriza virgata [Bränningssnäppa] 9 Ocean Shores 29.4, 2 Ocean Shores 30.4 och 1 Kalaloch Red Knot Calidris canutus [Kustsnäppa] 10 Bottle Beach 27.4 och 2 Ocean Shores Sanderling Calidris alba [Sandlöpare] Observerad 5 dagar totalt med som mest 300 Ocean Shores Western Sandpiper Calidris mauri [Tundrasnäppa] 200 Bottle Beach 27.4, 5 Nisqually NWR 27.4, 40 Johns River 28.4, 900 Westport 28.4, 20 Ocean Shores 29.4, 300 Ocean Shores 30.4, Bowerman Basin 30.4, 15 Neah Bay 1.5, 1 Ediz Hook 2.5, 5 Neah Bay 2.5, 25 Cape Flattery 2.5, 7 Sequim Bay 3.5, 150 Whidbey Island 4.5 och 200 längs vägen Least Sandpiper Calidris minutilla [Dvärgsnäppa] 100 Nisqually NWR 27.4, 100 Johns River 28.4, 40 Westport 28.4, 1 Ocean Shores 30.4, 7 Bowerman Basin 30.4, 10 Neah Bay 1.5, 1 Sequim Bay 3.5 och 10 Soap Lake Rock Sandpiper Calidris ptilocnemis [Klippsnäppa] 3 Ocean Shores Dunlin Calidris alpina pacifica [Kärrsnäppa] Observerad 7 dagar totalt med som mest Bottle Beach Wilson's Phalarope Phalaropus tricolor [Wilsonsimsnäppa] 1 Soap Lake Red-necked Phalarope Phalaropus lobatus [Smalnäbbad simsnäppa] 48 Westport pelagic 28.4 och 1 Whidbey Island

18 88 Sabine's Gull Xema sabini [Tärnmås] 12 Westport pelagic 29.4 och 1 Ediz Hook 2.5. Tärnmås. Foto: Lennart Risberg 89 Bonaparte's Gull Chroicocephalus philadelphia [Trädmås] 40 Westport 28.4, 8 Westport pelagic 29.4, 40 Cape Flattery 2.5, 200 Whidbey Island 4.5, längs vägen 4.5 och 200 Vaseux Lake Heermann's Gull Larus heermanni [Vithuvad mås] 1 Westport Mew Gull Larus canus [Fiskmås] Observerad 3 dagar totalt med som mest 20 Westport Ring-billed Gull Larus delawarensis [Ringnäbbad mås] 30 Nisqually NWR 27.4 och 5 Westport California Gull Larus californicus [Prärietrut] 16 Westport 28.4 och 5 Westport pelagic Glaucous-winged Gull Larus glaucescens [Gråvingad trut] Allmän, men de flesta individer visar varierande grad av genflöde från västtrut. Gråvingad trut. Foto: Magnus Hellström 95 Western Gull Larus occidentalis [Västtrut] Allmän, men de flesta individer visar varierande grad av genflöde från gråvingad trut. 96 American Herring Gull Larus smithsonianus [Kanadatrut] 30 Westport pelagic

19 97 Caspian Tern Hydroprogne caspia [Skräntärna] Rätt talrik, observerad 7 dagar totalt. 98 Common Murre Uria aalge californica [Sillgrissla] Observerad 5 dagar totalt. 99 Pigeon Guillemot Cepphus columba [Beringtejst] Observerad 10 dagar totalt med som mest 50 Cape Flattery Marbled Murrelet Brachyramphus marmoratus [Marmoralka] 10 Westport 28.4, 3 Westport pelagic 29.4, 2 Cape Flattery 2.5, 15 Tongue Point 2.5, 2 Ediz Hook 2.5, 5 Neah Bay 2.5 och 2 Sequim Bay Ancient Murrelet Synthliboramphus antiquus [Kragalka] 2 Clallam Bay 1.5 och 2 Tongue Point Cassin's Auklet Ptychoramphus aleuticus [Sotalka] 2 Westport pelagic Rhinoceros Auklet Cerorhinca monocerata [Hornalka] 15 Westport 28.4, 110 Westport pelagic 29.4, 5 Tongue Point 2.5, 2 Ediz Hook 2.5, 15 Cape Flattery 2.5, 1 Sequim Bay 3.5 och 400 Whidbey Island Tufted Puffin Fratercula cirrhata [Tofslunne] 5 Westport pelagic 29.4 och 10 Cape Flattery Rock Dove Columba livia [Klippduva] Observerad 7 dagar totalt. 106 Band-tailed Pigeon Patagioenas fasciata [Bandstjärtsduva] 9 Kalaloch 1.5, 5 Sequim Bay 3.5, 5 Sequim Bay 4.5 och 3 Barnaby Slough Eurasian Collared Dove Streptopelia decaocto [Turkduva] Observerad 8 dagar totalt. 108 Mourning Dove Zenaida macroura [Spetsstjärtad duva] 2 Sequim Bay 3.5, 2 Sequim Bay 4.5 och 5 längs vägen Anna's Hummingbird Calypte anna [Annas kolibri] 1 Nisqually NWR 27.4, 2 Sequim Bay 3.5, 3 Sequim Bay 4.5, 1 Whidbey Island 4.5 och 2 längs vägen 4.5. Annas kolibri. Foto: Lennart Risberg 110 Rufous Hummingbird Selasphorus rufus [Rostkolibri] Observerad 9 dagar totalt med som mest 8 Kalaloch Calliope Hummingbird Selasphorus calliope [Kalliopekolibri] 2 längs vägen Belted Kingfisher Megaceryle alcyon [Bälteskungsfiskare] 1 Bottle Beach 27.4, 1 Nisqually NWR 27.4, 1 Johns River 28.4, 1 Ocean Shores 30.4, 2 Neah Bay 1.5, 1 Neah Bay 2.5, 1 Tongue Point 2.5, 2 Sequim Bay 3.5, 1 Sequim Bay 4.5, 2 Whidbey Island 4.5, 2 längs vägen 4.5 och 1 Barnaby Slough Red-breasted Sapsucker Sphyrapicus ruber [Rödhuvad savspett] 1 Sequim Bay 3.5, 2 längs vägen 4.5 och 1 Barnaby Slough Downy Woodpecker Picoides pubescens [Dunspett] 1 Nisqually NWR 27.4, 1 Kalaloch 1.5, 1 Hoh Rain Forest 1.5, 1 Sequim Bay 3.5 och 2 Sequim Bay Hairy Woodpecker Picoides villosus harrisi [Hårspett] 1 Kalaloch 1.5 och 1 Hoh Rain Forest