MOVIUM FAKTA. BRUKAD MEN INTE FÖRBRUKAD två aspekter på utrangerade gravstenar

Transkript

1 MOVIUM FAKTA # Foto: Anna Andréasson. BRUKAD MEN INTE FÖRBRUKAD två aspekter på utrangerade gravstenar Den totala energiförbrukningen för en gravsten framställd i Kina är nästan sju gånger större än om man väljer att återanvända en gammal gravsten. Förutsatt att gravstenen klarar av hanteringen är alltså återanvändning det minst energikrävande alternativet. Utrangerade gravstenar har också ett värde precis som de är. Tvåhundra års samhällsutveckling avspeglas i femtio noggrant utvalda gravstenar från skånska begravningsplatser. Stenarna har samlats i ett nytt lapidarium i Sibbhult, mitt i det skånska stenriket, i ett rum format som en grön spiral. Av Titti Olsson och Lilly Kristensen

2 Stenar i spiral Femtio utrangerade gravstenar från Skåne ingår i det lapidarium som invigs vid Sibbhults kyrka på pingstafton. Landskapsarkitekt Mona Wembling har utformat platsen. Hennes lösning heter Stenar i spiral. En häck av avenbok formar en envägslabyrint, som leder besökaren på en vandring, där stenarna står tätt sida vid sida längs en tidslinje. Av Titti Olsson tt lapidarium ett utomhusmuseum för E stenar med gravstenar från en hel region och inte bara från en enskild kyrkogård är unikt. Uppdraget att ge form åt lapidariet i Sibbhult, med femtio gravstenar från hela Skåne, har gått till landskapsarkitekt Mona Wembling. I och med att kyrkan och begravningsplatsen är så ung den anspråkslösa kyrkan av trä är uppförd 1942 finns heller ingen väletablerad tradition att förhålla sig till. Det har gett henne frihet i utformningen åt det cirka femhundra kvadratmeter stora utomhusmuséet. Kyrkotomten utgörs av en kulle med kyrkan placerad på krönet. Det var därför naturligt för Mona Wembling att placera lapidariet nedanför backen, vid vägen och huvudentrén, där den också befinner sig på visst avstånd från begravningsplatsen. Vid huvudentrén finns en befintlig kyrkogårdsmur, och valet av plats gör lapidariet synligt och lättillgängligt. Det blir det första besökaren möter vid ankomsten. Stenarna, som står ovanligt tätt placerade i en spiralform, kommer förhoppningsvis att få besökaren att Axonometri till förslaget Stenar i spiral av Mona Wembling. haja till detta är någonting annat än ett vanligt gravkvarter. Att vandra och följa stenarna längs en tidsaxel kändes logiskt, och att arrangera vandringen i en organisk, cirkulär form gav en vacker rumslighet på den ganska begränsade ytan, säger Mona Wembling. Det finns en minneslund, invigd 1989, med en liten rund damm, formgiven av landskapsarkitekt Agneta Persson, och lapidariet är tänkt som en pendang till den platsen. Cirkelns form innesluts ju i spiralen, säger Mona Wembling. utformningen har det varit viktigt att samspela med platsen och med det stora inslaget I av natursten, som inte bara är karaktäristiskt för en begravningsplats utan i det här fallet för hela trakten Sibbhult är hjärtat i den skånska stenindustrin. Mona Wembling utgår därför från och untyttjar den befintliga kyrkogårdsmuren i sin formgivning. Några av de allra äldsta och känsligaste stenarna har plockats ut ur tidslinjen och placerats intill muren för att stå lite för sig själva under ett väderskyddande trätak. Men all natursten kräver, menar hon, sitt komplement i form av grönska. Första gången hon kom till platsen var det vinter och snö. Jorden är ganska mager och stenig på platsen, här kan bli både väldigt torrt och fuktigt i perioder. Inför valet av växter till lapidariet studerade hon därför noggrant lokala trädgårdar för att se vad som verkar trivas i trakten. Hon fann att avenbok skulle vara ett bra val till häcken som formar själva spiralen och därmed rummet. Avenboken blir tät, den behåller sina blad och är vacker året om. När den tätnar och växer upp kommer man inte att se hela lapidariet på en gång. Det blir intressant att vandra vidare, att lockas att upptäcka och studera några stenar i taget. Förutom stommen av en spiralformad avenbokhäck ville hon ha inslag av blommande perenner, träd och buskar. Tanken är att när man kommer in i lapidariet omedelbart ska mötas av en liten plats med marktäckande perenner under en formklippt lind som bryter mot all sten som finns i gångytor, socklar, gravstenar och murar. Här finns en liten yta med kopparhägg, och inne i spiralen ut mot vägen ligger en bård av funkior och nävor som blommar hela säsongen. 2

3 53 47 MOVIUM FAKTA Här finns också inslag av kantnepeta och ormbunkar. Jag har inte valt mängder av sorter och arter utan några få, sammanhållande som ska gå hand i hand med naturstenen, säger Mona Wembling. Perennerna hon valt är alla robusta sorter med fint bladverk och lång, vacker blomning. Här finns, förutom ormbunkar, funkior och nävor i blålila ton, även pioner i nyanser av vitt till blekt rosa. Pioner är en gammal klassisk trädgårdsväxt. Den är tålig och fin hela säsongen, även om den blommar ut ganska snabbt. Men den har fina blad hela tiden och tilltalar många. Den har lite ålderdomlig prägel även om den fått en renässans. Den hör väl hemma på en begravningsplats. Euphorbia polycroma Geranium Rozanne Nepeta Walker s Low Paeonia Sarah Bernhardt EXEMPEL FRÅN MONA WEMBLINGS VÄXTLISTA TRÄD Gulbarkig hägg Prunus maackii Amber Beauty BUSKAR Rödbladig smällspirea Physocarpus opulifolius Diable D OR HÄCK Avenbok Carpinus betulus KLÄTTERVÄXT murgröna Hedera helix PERENNER Daggkåpa Alchemilla mollis, Koreansk plymspirea Aruncus aethusifolia, Kaukasisk förgätmigej Brunnera macrophylla Jack Frost, Doftfunkia Hosta plantaginea Hyacinthina ORMBUNKE Träjon Dryopteris filix-mas PRYDNADSGRÄS Jättetåtel Molinia arundinacea Transparent LÖKAR Tulipa Ballerina Anvisningar till anläggningsarbetet placering av gravstenar, av Mona Wembling. 43. Hässleholm 1956 H: 52 cm B: 91/81 cm (smalare i överkant) Dj: 10 cm Mått: 101 x 20 cm Landskrona 1957 H: 76 cm B: 105 cm Dj: 20 cm. 40. Landskrona 1937 (+2 små hällar) H: 79 cm B: 93 cm Dj: 18 cm. Hällar: H: 31, B: 35 cm. Gravsten flyttas bakåt så hällarna får plats. Btg.fundamentet måste byggas på 39. Hässleholm Mått saknas. Sockel saknas, nytillverkas Häll Mor 37. Landskrona H: 97,5 cm B: 57 cm Dj: 19 cm. Sockel: H: 18, B: 81 Dj: 26 cm 36. Hjärsås /24 H: 99 cm B: 151 cm Dj: 25 cm Häll Far Hässleholm Höjd: 60 cm Bredd: 89 cm Djup: 13 cm. Sockel saknas, nytillverkas. Mått: 99 x 23 cm 38. Kristianstad 1938/40 Mått saknas. Sockel saknas, nytillverkas 42. Broby 1953 Höjd: 71 cm Bredd: 100 cm Djup: 18 cm 44. Landskrona 1952 Sten: H: 74 cm B 92 cm Dj: 19 cm Hässleholm 1957 Höjd: 63 cm Bredd: 86 cm Djup: 12 cm Mått: 96 x 22 cm 50. Landskrona 21 H: 65 cm B: 90 cm Dj 12 cm Sockel saknas, Mått: 100 x 22 cm 53. Landskrona 1974 H: 66,5 cm B: 80 cm Dj: 18 cm Lund (521) Sockel saknas: nytillverkas. 48. Landskrona 20 Siriusorden - Axel Fransson H: 101 cm B: 81 cm Dj: 11 cm. Mått: 91 x 21 cm 49. Landskrona 1969 H: 77 cm B: 115 cm Dj: 20 cm. 51. Hässleholm 1983 Höjd: 80 cm Bredd: 60 cm Djup: 10 cm Mått: 70 x 20 cm 35. Hjärsås 1917/1936 H: 41 cm B: 65 cm Dj:17 cm Sockel saknas Mått: 75 x 27 cm 34. Trelleborg 2 Trelleborg 1923 Sockel saknas Nevishög Sockel saknas Silvåkra 10 H: 95 cm B: 46 cm Dj: Djup: 17 cm Saknar sockel Mått: 56 x 27 cm Trelleborg 1914 Saknar sockel 31. Silvåkra H: 92 cm 29. B: 38 cm Höja 2 Dj:14 cm 1897 Sockel saknas, Livsten: H: 85 cm nytillverkas B: 50,5 cm Mått: 48 x 24 cm Dj: 17 cm Sockel finns Nevishög Mått saknas Nr 51 Gravsten med Placeras på sockel 52. Hässleholm 1983 Höjd: 70 cm Bredd: 61 cm Djup: 10 cm Mått: 71 x 20 cm Sockel som nytillverkas Förutbestämt mått: Stenens mått + 5 cm extra på bredd och djup. Se måttangivelse intill varje sten. Avstånd mellan gravstenar: 0,55 cm Gravsten/sockel där Små förändringar som passar plats inga mått angivits och sten kan göras på plats Placering av gravstenar i Lapidarium i Sibbhult Detalj 1 och 2 Skala 1: Ändrad placering Mona Wembling Landskapsarkitekt tel:

4 Stenar som berättar Femtio, noggrant utvalda gravstenar bär naturligtvis på en mängd intressant information. Stenarnas form, titlar, text och symboler, liksom den teknik som använts vid tillverkningen, blir till berättelser om hur samhället förändrats under tvåhundra år. Av Titti Olsson Anna Andréasson, arkeolog och kulturvetare med särskild inriktning på grön kulturmiljö, har fått uppdraget att välja ut de stenar som ska ingå i lapidariet. Utifrån en fotodokumentation av hundratals utrangerade gravanordningar från kyrkogårdar runt om i Skåne har hon gjort ett urval på femtio stenar som representerar ett tidsspann på närmare tvåhundra år. Den äldsta stenen är från början av 1800-talet och den yngsta från 1980-talet. Varenda sten är noggrant utvald. Anna Andréasson har beaktat stenens inskriptioner, titlar, symboler, dekor och form samt den teknik som använts vid tillverkningen. Allt man kan utläsa av stenen hänger intimt samman med de ideal som rådde i samhället då stenen tillverkades. En stil, ett typsnitt, på en gravsten, till exempel, kan man också återfinna i ett bokverk från samma tid. Likaså kan man spåra rådande konstideal i symboler och dekorationer. De äldsta stenarna är från talen. Det är stående kalkhällar, som var mjuka att hugga och som bröts i Skåne under talets första hälft. De är typiska för det skånska landskapet, där tillgången på de här stensorterna var god och hantverksskickligheten fanns. Stenarna är alltid högre än vad de är breda. Stilen är antingen strikt nyklassicistisk eller bär drag av barock, och stenarna är alltid försedda med mycket text. Stenar från den här tiden är ofta målade, exempelvis med dekorslingor i grönt, text i blått eller svart och med solsymboler i gult. De är resta över skånska storbönder och måste ha varit mycket pampiga, säger Anna Andréasson. Från mitten av 1800-talet börjar variationen i utformningen bli större. Nu väljer man till exempel romantiska, mindre stenar med dekor av vinblad och murgröna. Idealet varar fram till 1890-talet. Kring sekelskiftet 1900 blir gravvårdarna allt större. Obearbetade bautastenar och väldiga, klassicistiska monument av svart diabas dominerar. En bit in på 1900-talet blir stenarna åter mer strama i sin utformning: modernismen anas som en reaktion på det storslagna. Nu väljer man också andra material än den dominerande svarta, och som man nu anser dystra, diabasen. Material som marmor, röd och beige granit blir vanligare. På 1950-talet var åttio procent av alla gravstenar fortfarande utförda i svart diabas, men på 1980-talet hade den nästan försvunnit helt. Man brukar säga att funkisen slog igenom i Sverige i samband med Stockholmsutställningen Där fanns en liten avdelning för gravstenar. Det visar att debatten om vilken stil som skulle råda för gravstenarnas utformning fanns med även på en utställning som denna. Det samtalet ansågs viktigt, poängterar Anna Andréasson. På talen blev gravstenarna för första gången i historien större på bredden än på höjden. Resväskestenar kallas de ibland lite vanvördigt. Men även efter modernismens genombrott är skillnaderna mellan efterföljande decennier stor. En sten från 1940-talet skiljer sig mycket från en sten från 1980-talet, även om formen och storleken är densamma. Nu handlar det mer om detaljerna. Det kan till exempel vara en fråga om symmetri i utformningen. Nästan alla 1950-talsstenar är strikt symmetriska. Där råder total balans. Om det finns ett dekorelement på ena sidan återfinns det alltid spegelvänt på den andra. På 1980-talet är det däremot lite mer osymmetriskt. Då placeras exempelvis ett kors en aning bredvid namnet, eller också finns en liten symbol bara på vänster sida, säger Anna Andréasson. P å de yngsta stenarna uppträder en helt ny symbolik. Här uppenbaras en hel föreställningsvärld som visar hur man ser på döden och på sig själv. En ny naturromantik gör sig gällande. Man kan till exempel på stenar från och 70-talen börja se träd och skogsmotiv. Det är ett nytt sätt att uttrycka känslor inför liv och död. Något sådant skulle man aldrig gjort på eller 50-talet. Då var kyrkan, liksom religiositeten, stark och korset var den givna symbolen. På talen sker en glidning bort från den 4

5 religiöst färgade symboliken, och man finner oftare symboler som fåglar eller solnedgångar som yttryck för hoppet om en fortsättning efter döden. Titlar på gravstenar är inte särskilt vanliga idag, vilket de däremot var under 1800-talet och på många håll även under 1900-talets första halva. Här finns stora lokala skillnader i landet. På många håll på landsbygden förekommer till exempel titeln lantbrukare även på 1900-talet. Och i mindre städer, som Hässleholm, ser man oftare titlar även längre fram i tiden, samtidigt som de ofta försvann i början av 1900-talet i större städer. I lapidariet finns till exempel en 1950-talssten med titeln predikant, säger Anna Andréasson. Andra titlar som förekommer i lapidariet är järnvägstjänsteman, nämndeman, husman, brevbärare, åbo (en jordbrukare som inte själv ägde den brukade jorden), lantbrukare, skomakarmästare, byggmästare, kvarnägare, snickare, tunnbindare och hälsovårdsinspektör. För kvinnor är titeln hustru vanligast. Om kvinnan hade ett yrke som definierade vilken plats och uppgift hon hade i samhället, till exempel barnmorska, väverska eller något annat yrke som stod för hennes försörjning, så står också det på stenen. Men de flesta kvinnorna identifierades på 1800-talet av andra och av sig själva utifrån makens yrke, berättar Anna Andreasson. Man använde sällan efternamn på 1800-talet. Det var viktigare vilken gård man bodde på och drev. En kvinna var därför mer känd som till exempel Stina på Rönnedal än för sitt efternamn. I vår tid är individen viktigare än yrkesrollen och placeringen i samhällsstrukturen. Det är vem jag är och vad som varit viktigt i mitt liv som anses väsentligt att veta. Därför kan man se en båt på en gravvård över en person som haft ett passionerat förhållande till segling. Det är vår tids sätt att berätta om vem man är. Hur har det blivit så? Jag kan bara spekulera i detta, säger Anna Andréasson. Att exempelvis ta bort titlarna och göra gravstenarna ungefär lika stora var nog ett uttryck för en jämlikhetssträvan. Det uttrycker en tanke om att alla är lika inför döden och ingen är förmer än någon annan. Det hänger nog ihop med samhällsförändringar i tiden, till exempel med folkhemsbygget. Med bara namn och datum, eller kanske till och med bara med ett efternamn och ordet familjegrav, blir graven något mer intimt och privat. En plats för de närmaste, som redan vet vem personen som ligger begravd där är. Gravvårdar med mycket text och titlar riktar sig i sitt budskap däremot till hela samhället. Även om man känslomässigt tror att en gravsten över en kär person ska stå där för evigt vet man ändå någonstans vilka regler som gäller idag, man är medveten om att graven inte finns där för alltid. Så var det inte förr. Vid förra sekelskiftet var man övertygad om att minnesstenen på den köpta familjegraven skulle stå där i evig tid, säger Anna Andréasson. Stenguide En introduktion till alla de berättelser som gravstenarna kan förmedla om sin tid kommer att finnas med i en broschyr som man kan använda som guide vid besök i lapidariet. Den skånestudie som Anna Andréasson gjort i samband med anläggandet av lapidariet ligger till grund för en bok, som hon i skrivande stund färdigställer manus till, och som ska publiceras i Moviums Stad & Land-serie. Boken handlar om gravstenar från hela landet och baseras på skånestudien. Boken berättar gravstenarnas historia med början i tusentalet, då våra kyrkogårdar kom till. Stenen som material är bokens röda tråd, liksom hur gravstenarnas form och utseende förändrats. Men här finns också andra aspekter på gravvårdar över tiden, inte minst gravstenarnas rika symbolvärld. Tanken är att man med boken i hand ska kunna ge sig ut och med nya ögon återupptäcka det rika kulturarv som finns på våra kyrkogårdar. Stort projekt Lapidariet på Sibbhults kyrkogård är en del i ett större projekt med namnet Sibbhult navet i den svenska stenindustrin. De långsiktiga målen för huvudprojektet är att öka intresset för natursten såväl regionalt som nationellt. 5

6 Återanvända gravstenar bäst för miljön Blir det billigare att framställa en gravsten av natursten i Kina än i Sverige? Hur förhåller det sig om man analyserar energiåtgången och påverkan på miljön? Trädgårdsingenjör Lilly Kristensen har gjort en studie för att få svar på frågorna. En energianalys utgår från en så kallad funktionell enhet och all energiförbrukning för produkten inventeras från vagga till grav. Den funktionella enheten var i studien en gravsten med måtten 75 x 50 x 10 cm och en tillhörande sockel med måtten 10 x 60 x 16 cm. Både gravsten och sockel antogs vara framställda av röd granit som bryts i Vånga utanför Kristianstad. Analysen är gjord för gravstenar som är framställda både i Kina och i Sverige för att se om energiförbrukningen vid en jämförelse skiljer sig åt. Eftersom det går att beställa gravstenar efter eget önskemål har data tagits fram för tre olika utföranden. Energiförbrukningen för att bearbeta gravstenarna antas i studien vara lika stor för de båda produktionsländerna. Monteringen antas ske på en kyrkogård i Malmö. Total energiförbrukning återfinns i diagrammet för en överblick över de olika alternativen. Total energiförbrukning för en gravsten framställd i Kina visar sig i studien vara megajoule (MJ) jämfört med en sten framställd i Sverige, där den totala energiförbrukningen är MJ. För en gravsten från Kina är energiförbrukningen alltså mer än tre gånger så stor som för en sten från Sverige. Den stora skillnaden i energiförbrukning mellan de två länderna beror på transporterna. Energiförbrukningen för transport från stenbrottet i Sverige till stenhuggeriet i Kina är 675 MJ och för transport från Kina till kyrkogården i Malmö 818 MJ. Detta kan jämföras med energiförbrukningen 126 MJ för transport av en gravsten framställd i Sverige. Energiåtgången vid bearbetning av de tre undersökta utförandena visar sig i studien vara MJ för gravstenar från både Kina och Sverige. Men då ska man ha i åtanke att energin produceras på olika sätt i de båda länderna och att det i sin tur påverkar miljön. Förutom ovan nämnda moment tillkommer energiförbrukning vid brytning av stenblock och transporter för deponering av en utrangerad gravsten. Det finns olika sätt att återanvända en gravsten. Ett sätt är att slipa bort den gamla Blocksågning med klinga. Foto: Lilly Kristensen. 6

7 Arbetsmiljöförhållandena för de kinesiska stenarbetarna är knappast de bästa. Foto: Kurt Johansson. inskriptionen och ersätta den med en ny. Den totala energiförbrukningen för denna bearbetning, inklusive transporter, är 292 MJ. Vid jämförelse mellan en nytillverkad gravsten framställd i Sverige och en återanvänd gravsten visar sig den totala energiförbrukningen vara nästan dubbelt så stor för en nytillverkad sten. I Kina är tillgången på skicklig och billig arbetskraft stor. Foto: Kurt Johansson. 7

8 Sammanställning över energiförbrukning 2500 Diagram: Lilly Kristensen mj/fe Handhuggen Sverige Handhuggen Kina Helpolerad Sverige Transport från stenhuggeri till kyrkogård. Bearbetning, material och interna transporter. Slutsatser Studien visar att den totala energiförbrukningen för en gravsten framställd i Kina är nästan sju gånger så stor jämfört med den återanvända gravstenen. Förutsatt att gravstenen klarar av hanteringen är återanvändning det minst energikrävande alternativet. Helpolerad Kina Polerad framsida Sverige Polerad framsida Kina Energiåtgång vid gravstenstillverkning Återanvänd Transport från stenbrott till stenhuggeri. Brytning av sten. Transport utrangering. OBS! Marginell och syns ej i diagrammet (högst upp på staplarna) Baseras på Lilly Kristensens examensarbete Energianalys av gravstenstillverkning, framtaget inom projektet Olika miljöaspekter på kyrkogårdsförvaltning, och framlagt våren 2010 vid Landskapsutveckling, SLU i Alnarp. Arbetet kan hämtas i sin helhet på: SLU:S TANKESMEDJA FÖR HÅLLBAR STADSUTVECKLING Movium Fakta sammanställs av Movium SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling, vid SLU i Alnarp. Layout: Fredrik Jergmo. Redaktör: Titti Olsson. ISSN