VAD GÖR DU NUFÖRTIDEN?

Transkript

1 VAD GÖR DU NUFÖRTIDEN? EN UNDERSÖKNING OM HUR SVENSKSPRÅKIGA SOM AVLAGT EN HÖGRE HÖGSKOLEEXAMEN VID HELSINGFORS UNIVERSITET UNDER PERIODEN PLACERAT SIG PÅ ARBETSMARKNADEN

2

3 VAD GÖR DU NUFÖRTIDEN? EN UNDERSÖKNING OM HUR SVENSKSPRÅKIGA SOM AVLAGT EN HÖGRE HÖGSKOLEEXAMEN VID HELSINGFORS UNIVERSITET UNDER PERIODEN PLACERAT SIG PÅ ARBETSMARKNADEN Solveig Cornér Johanna Ekström Svenska ärenden vid Helsingfors universitet Christian Starck Svenska social- och kommunalhögskolan

4 Förvaltningens publikationsserie nr 78 ISSN ISSN ISBN ISBN Unigrafia, Helsingfors

5 Innehåll 1 Undersökningens bakgrund och syfte Ett tvåspråkigt universitet Den svenskspråkiga undervisningen vid Helsingfors universitet Samarbetsorgan för den svenska verksamheten Material och avgränsning Språk Födelse- och bostadsregion Examen huvudämne Kön Huvudsaklig verksamhet Yrke Sektor Inkomster Huvudsaklig verksamhet och yrke Yrkesinriktning och kompetenskrav Huvudsaklig verksamhet Yrkesfördelning enligt fakultet och huvudämnesgrupp Teologiska fakulteten Juridiska fakulteten Humanistiska fakulteten Beteendevetenskapliga fakulteten Statsvetenskapliga fakulteten Matematisk- naturvetenskapliga fakulteten Farmaceutiska fakulteten Agrikultur- forstvetenskapliga fakulteten Bio- och miljövetenskapliga fakulteten Veterinärmedicinska fakulteten Medicinska fakulteten Fördelning enligt arbetsgivarsektor Inkomster Regionala mönster Födelse- och bostadsregion Några viktiga huvudämnen ur en nationell synvinkel... 68

6 Juridik Medicin Farmaci Socialvetenskaper Socialpsykologi Kommunikationslära Veterinärmedicin Lant- och skogsbruk Geografi Avslutande reflexioner Slutord Litteratur Bilagor Tiivistelmä Summary Tabell B: Svenskspråkiga utexaminerade enligt sektor och huvudämne Tabell C:Svenskspråkiga utexaminerade enligt sektor och yrke Tabell D: Svenskspråkiga utexaminerade enligt huvudämne och bostadsregion Tabell E: Sysselsatta enligt yrke och språk

7 Förord Svenska ärenden vid Helsingfors universitet beslöt våren 2011 att initiera en utredning som belyser förhållandet mellan utbildning och arbetsliv. Den studie som här presenteras kartlägger hur svenskspråkiga personer, utexaminerade med en högre högskoleexamen, har placerat sig på arbetsmarknaden. Det har inte förut gjorts någon liknande utredning med utgångspunkt i de utexaminerades modersmål som är heltäckande för alla huvudämnen vid universitetet. Avsikten med undersökningen är att samla in uppgifter om hur svenskspråkiga personer med högre högskoleexamen har placerat sig på arbetsmarknaden. Undersökningen belyser, med hjälp av uppgifter från Statistikcentralen, vilka yrken de utexaminerade har, inom vilken sektor de arbetar, var de bor och vad de förtjänar. Under perioden har sammanlagt svenskspråkiga utexaminerats från Helsingfors universitet med en högre högskoleexamen, och det är dessa som studien behandlar. En hel del jämförelser kommer dock att göras med samtliga utexaminerade De resultat som här presenteras tror vi kan intressera både studenter, universitets personal, alumner och samhället överlag. Vi vill tacka statistikchef Kaija Ruotsalainen på Statistikcentralen för gott samarbete. Vi vill också tacka rektor Henrik Hägglund som läst igenom vårt manuskript i flera repriser och gett oss värdefulla kommentarer. Språkgranskningen har gjorts av universitetslektor Åsa Mickwitz tack för ett omsorgsfullt arbete! En stor mängd vänner och kolleger har också hjälpt oss med stort och smått: Marina Aalto, Marion von Etter, Martina Harms-Aalto, Raija Lahdenperä, Martta Lindström, Sofie Heikel-Virkkunen, Tom Pettersson, Robert Runeberg, Jan Sundberg, Ossi Tuomi, Mika Turkia. Tack också till Svenska kulturfonden för bidrag till undersökningen. Helsingfors den 29 februari 2012 Solveig Cornér Johanna Ekström Christian Starck 1

8 1 Undersökningens bakgrund och syfte Intresset för hur personer med högskoleexamen klarar sig i arbetslivet har ökat. Helsingfors universitet (HU) har t.ex. sedan år 2005 i samarbete med det nationella Aarresaarinätverket 1 kartlagt hur personer som med högskoleexamen placerat sig på arbetsmarknaden. Studierna har varit av två slag. Dels har man gjort traditionella surveys (t.ex. Manninen & Luukannel 2006, Haapakorpi m.fl. 2007, Ollikainen & Lindholm 2009, Lindholm 2011), dels har analysen byggt på registeruppgifter. De sistnämnda studierna har ofta begränsat sig till att presentera resultaten med hjälp av frekvenstabeller. 2 Vid en diskussion vid enheten för svenska ärenden kom det fram att det inte tidigare gjorts någon heltäckande kartläggning av hur svenskspråkiga magistrar placerat sig i arbetslivet. Enheten beslöt därför att söka medel för detta ändamål. För att få uppgifter om de utexaminerade föll valet på att samla in registerdata i stället för att göra postenkäter. Fördelen med registerdata är att bortfallet är litet. Möjligheten att kunna jämföra svenskspråkiga med samtliga utexaminerade gjorde också valet av registerdata som material attraktivt. Materialet för analysen har levererats av Statistikcentralen. Undersökningen kan sägas vara en fortsättning på rapporten Vad tror du att det hände sen? (Hägglund m.fl. 2007) som granskar utexaminerade från Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Aleksi Gustafssons (2008) studie om utexaminerade från beteendevetenskapliga fakulteten utgör en annan föregångare till denna rapport. Syftet med undersökningen är att belysa hur de svenskspråkiga personer som avlagt högre högskoleexamen vid universitetet under perioden har placerat sig på arbetsmarknaden. De personer som studien granskar har antingen svenska som modersmål enligt befolkningsregistret eller avlagt en lägre högskoleexamen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. De utexaminerade har delats in i 21 olika huvudämnesgrupper. Alla 11 fakultet och de ämnen där universitetet ger svenskspråkig undervisning och/eller utgör det enda svenskspråkiga alternativet i Finland har lyfts fram. Avsikten är inte att slå fast hur stort behovet av svenskkunniga är inom olika yrkesområden och inom olika regioner. Vi vet inte hur många utbildade som ytterligare skulle behövas inom olika områden. Utbildningsstyrelsens projekt yrke 2025 ger här värdefulla bidrag. 3 Dispositionen är följande: I kapitel 2 beskrivs tvåspråkigheten vid universitetet. I kapitlet redogörs också för några av de lagar som anknyter till universitetets språkliga status. Den svenskspråkiga undervisningen vid fakulteten beskrivs också. 1 Aarresaari nätverket för de finländska högskolornas karriär- och rekryteringstjänster. För tidigareu ndersökningar, se 2 För humanisternas del, se t.ex. 3 Se 2

9 I kapitel 3 redogörs för det material som ligger till grund för undersökningen. Vilka personer som egentligen kan betraktas som svenskspråkiga dryftas också. I kapitlet ges även flera statistiska uppgifter om de utexaminerade. I kapitel 4, som kanske utgör undersökningens viktigaste avsnitt, granskas hur de utexaminerade fördelar sig mellan olika yrkesgrupper. I samma kapitel beskrivs även inom vilken sektor offentlig eller privat målgruppen arbetar. I kapitel 5 analyseras de utexaminerades inkomster medan de regionala mönstren behandlas i kapitel 6. Relationen mellan födelse- och bostadsort för dem som studerat sådana ämnen som endast Helsingfors universitet erbjuder svenskspråkig utbildning inom, granskas extra noga. I kapitlet 7 ges några avslutande reflektioner samt förslag till fortsatt forskning. Kapitel 8 innehåller undersökningens slutord. Ett antal bilagor kompletterar de sifferuppgifter som ges i de egentliga tabellerna. 3

10 2 Ett tvåspråkigt universitet Helsingfors universitet är ett av Europas ledande universitet. Antalet fakulteter uppgår till elva. Därtill är 20 fristående institutioner knutna till universitetet. Svenska social- och kommunalhögskolan hör till universitetet som en fristående enhet. Antalet läroämnen och utbildningsprogram är över 300. Årligen avläggs ca examina. Antalet närvaroanmälda examensstuderande uppgår till omkring Enligt universitetslagen (558/2009) är undervisnings- och examensspråken vid Helsingfors universitet finska och svenska. I lagen stadgas vidare att Åbo Akademi, Svenska handelshögskolan, Helsingfors universitet, Bildkonstakademin, Sibelius-Akademin, Teaterhögskolan och Aalto-universitetet svarar för att ett tillräckligt antal personer med kunskaper i svenska utbildas för landets behov. I universitetets strategi för perioden Mot toppen och mot samhället betonas även tvåspråkigheten: Tvåspråkigheten är en viktig del av vår nationella kultur. Därför ger Finlands mest mångsidiga universitet utbildning på de båda nationella språken inom de viktigaste vetenskapsområdena. Universitetet ansvarar tillsammans med de övriga två-och svenskspråkiga universiteten för att ett tillräckligt antal personer med kunskaper i svenska utbildas för landets behov (12 universitetslagen). Riktlinjerna för tvåspråkigheten är nedskrivna i instruktionerna för HU (godkänd av universitetets styrelse hösten 2009). Utöver detta styrdokument finns även andra relevanta dokument såsom Språkprinciperna vid Helsingfors universitet (godkända av konsistoriet våren 2007). Språkprinciper är avsedda att tillämpas på all verksamhet vid universitetet och har sammanfattats i följande konstaterande: universitetets två- och flerspråkighet är en styrka och en resurs för alla universitetssamfundets medlemmar. Tvåspråkigheten och dess utvecklande har också fått en betydande plats i strategin för åren som godkändes av HU:s styrelse i januari Att tvåspråkigheten betonas framgår även av kraven på språkkunskaper detta gäller för samtliga högskolor i Finland. Av de utexaminerade krävs kunskaper i båda inhemska språken. I statsrådets förordning (794/2004) stadgas att en studerande ska visa sig ha förvärvat sådana kunskaper i finska och svenska som --- i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda --- krävs av statsanställda vid tvåspråkiga myndigheter och som är nödvändiga med tanke på det egna området, Den svenskspråkiga undervisningen vid Helsingfors universitet Det svenska vid universitetet har anor ända från den tid då universitetet grundades. För den svenska undervisningen ska det enligt lag finnas minst 28 professorsbefattningar. För tillfället uppgår antalet svenskspråkiga professorer till 42 av vilka sex finns vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Tablån visar vetenskapsområden med svenska professurer. 4

11 Vetenskapsområde Ämne Juridik Medicin Humanistiska vetenskaper Matematiska vetenskaper och naturvetenskaper - civil- och handelsrätt - offentlig rätt - privaträtt - straff- och processrätt - allmän medicin - biomedicin - farmakologi - gynekologi - inre medicin (2) - kirurgi - oral medicin - patologi - pediatrik - psykiatri (2) - smärtmedicin - filosofi - historia - nordiska språk - nordisk litteratur - svensk översättning - fysik - geografi - kemi - matematik Bio- och miljövetenskaper - cell- och molekylärbiologi - evolutionsbiologi Beteendevetenskaper - pedagogik - vuxenpedagogik - allmän statslära - socialt arbete - socialpsykologi Samhällsvetenskaper Svenska social- och kommunalhögskolan - journalistik - kommunikationslära - sociologi - socialpsykologi - socialt arbete och socialpolitik - statskunskap med förvaltning Lantbruks- och skogsvetenskaper - lantbrukets företagsekonomi - logistik Veterinärmedicin - husdjursvälfärd Utöver professurerna har universitetet undervisningsbefattningar även i andra ämnen än ovan nämnda, som helt eller delvis är inrättade för den svenska undervisningen. En lärare kan ges rätt att hålla högst hälften av sin undervisning på ett annat språk än det språk som befattningen inrättats för. Det finns också universitetsanställda med svenska som modersmål som enbart undervisar på finska. Vissa ämnen är helt svenskspråkiga medan andra är tvåspråkiga. Den största delen av undervisningen sker dock på finska. Utbildningen i pedagogik går t.ex. helt och hållet på svenska, medan undervisningen inom det svenskspråkiga medicinska utbildningsprogrammet till ca 40 % sker på svenska. I matematik och geografi går endast 5

12 enstaka kurser på svenska. Studerande har rätt att skriva tentamina och arbeten på svenska även om undervisningen går på finska. I början av år 2012 fanns det vid universitetet studenter som uppgett svenska som modersmål vilket utgör 8 % av det totala antalet närvaroanmälda. 4 Helsingfors universitet är det enda universitetet i Finland, som ansvarar för utbildningen av svenskkunniga jurister, läkare, tandläkare, provisorer, socialarbetare, socialpsykologer, veterinärer, agronomer, forstmästare och geografer. Universitetet är också det enda som ger akademisk utbildning i journalistik. Vid universitetet finns sammanlagt 17 svenskspråkiga utbildningsprogram med separata antagningsförfaranden. Därtill har fyra utbildningsprogram en antagningskvot för sökande med kunskaper i svenska. Svenska social- och kommunalhögskolan antar själv sina studerande. Utöver dessa finns även ämnen med svenskspråkig undervisning, såsom kemi, matematik och fysik, som inte har separata antagningsförfaranden för personer med kunskaper i svenska. Syftet med utbildningsprogram med separata antagningsförfaranden och kvoter för personer med kunskaper i svenska är att trygga ett tillräckligt antal yrkesutövare med kunskaper i svenska för landets behov. Varje fakultet/utbildningsprogram har egna regler för hur en sökande som söker till ett svenskspråkigt utbildningsprogram/kvot för personer med kunskaper i svenska bör dokumentera sina kunskaper i det svenska språket. En sökande behöver med andra ord inte ha svenska som modersmål, utan bevisa sig ha tillräckliga kunskaper i svenska t.ex. genom att utföra ett av fakulteten godkänt språkprov i svenska med tillräckligt högt vitsord. Kvoter för antagning av personer med kunskaper i svenska finns i ämnena logopedi (3 studieplatser), farmaci (5 studieplatser), det finska språket (2 studieplatser) och geografi (5 studieplatser). I tablån presenteras antalet studerande vid de olika programmen under läsåret Information om den svenska undervisningen vid HU finns i den svenska studieguiden : 6

13 Fakultet Antal studieplatser/år 12 Beteendevetenskapliga Humanistiska Juridiska Bio- och miljövetenskapliga Farmaceutiska Matematisknaturvetenskapliga Medicinska Svenska social- och kommunalhögskolan Svenskspråkiga utbildningsprogram - Utbildninen i pedagogik (allmän och vuxenpedagogik) - Utbildningen av barnträdgårdslärare (180 sp) - Utbildningsprogrammet för biologi - Filosofi - Historia - Nordisk litteratur - Nordiska språk, modersmålet - Magisterprogrammet Kultur och kommunikation -Utbildningsprogrammet i juridik - Utbildningsprogrammet i medicin - Utbildningsprogrammet i odontologi - Statskunskap och förvaltning - Sociologi - Journalistik - Socialt arbete och socialpolitik - Socialpsykologi (H:fors) 12 (Vasa) Ämne med kvot för svenskkunniga sökande - Utbildningen i logopedi, 3 studerande - Utbildningsprogrammet för provisor, 5 studerande - Det finska språket, 2 studerande -Utbildningsprogrammet för geografi, 5 studerande Svenska social- och kommunalhögskolan (Soc&kom) utgör en fristående svenskspråkig enhet vid Helsingfors universitet. Vid Soc&kom kan studerandena avlägga en politices kandidatexamen, d.v.s. en lägre högskoleexamen som omfattar 180 studiepoäng. Efter avlagd kandidatexamen har studerandena rätt att fortsätta sina studier för politices magisterexamen i sitt huvudämne vid statsvetenskapliga fakulteten. Vid Soc&kom kan man studera journalistik, socialt arbete, socialpolitik, socialpsykologi, sociologi, statskunskap med förvaltning samt rättsvetenskap. Högskolan har cirka 500 studerande. Undervisningsoch examensspråket vid Soc&kom är svenska. 2.2 Samarbetsorgan för den svenska verksamheten För att utveckla och samordna den svenskspråkiga undervisningen finns ett separat organ, Svenska verksamhetsnämnden. Alla fakulteter, Svenska social- och kommunalhögskolan, allianshögskolorna och Studentkåren har representation i nämnden. Enheten för Svenska ärenden fungerar som sekretariat. Enheten Svenska ärenden arbetar med frågor i anknytning till universitetets tvåspråkighet. Enheten stöder ledningen i strategiska frågor angående tvåspråkigheten och utvecklar den svenska verksamheten för studenter, personal och externa intressegrupper. För att stöda den 7

14 svenska verksamheten vid universitetet finns en delegation som består av ca 30 externa medlemmar. Universitetet samarbetar även med andra svensk- och tvåspråkiga högskolor. Från och med hösten 2005 är det t.ex. möjligt att få ämneslärarbehörighet på svenska vid Helsingfors universitet i samarbete med Åbo Akademi. Till den svenskspråkiga ämneslärarutbildningen antas studenter inom ämnena matematik, fysik och kemi, biologi och geografi, modersmål och litteratur samt finska och främmande språk. De första magistrarna utexaminerades år Universitetets svenskspråkiga undervisning främjas även genom det allianssamarbete (Helsingforsalliansen) som Helsingfors universitet, Svenska handelshögskolan och Arcada har avtalat om, som strävar efter att stärka samarbetsstrukturerna i såväl undervisningen som i administrationen. 8

15 3 Material och avgränsning De uppgifter som här presenteras grundar sig till övervägande del på data från Statistikcentralen. Vissa uppgifter, såsom examensuppgifterna, är tagna ur Statistikcentralens egna register. Andra uppgifter, såsom uppgifterna om huvudsaklig verksamhet, yrke och sektor grundar sig på ett flertal olika administrativa register som Statistikcentralen utnyttjat och modifierat så att de lämpar sig för statistikproduktion. Uppgifterna om födelse- och bostadsort är också erhållna från Statistikcentralen, men de är mer eller mindre liktydiga med Befolkningsregistercentralens uppgifter. Detsamma gäller för inkomstuppgifterna som Statistikcentralen erhållit från skattestyrelsen. Uppgifter om de magistrar som avlagt en lägre examen från Soc&kom har fåtts från nämnda enhet. För att få en klarare bild av hur universitetets huvudämnen är kategoriserade enligt Statistikcentralens utbildningsklassificering har vissa uppgifter om huvudämnen för utexaminerade från Helsingfors universitet utnyttjats. Det samma gäller för språket, eftersom HU registrerar denna uppgift. En jämförelse med Befolkningsregistercentralens språkuppgift är därför angelägen. De olika uppgifterna presenteras nedan. Uppgifterna är heltäckande. Det finns därför inga bortfallsproblem, vilket är vanligt i traditionella enkätundersökningar. En annan fördel är att uppgifterna är jämförbara med motsvarande officiella fördelningar för hela befolkningen. I undersökningen görs även jämförelser med samtliga utexaminerade från Helsingfors universitet oberoende av språk. En liten nackdel är att de färskaste siffrorna som gäller yrket är från år En annan nackdel är att närmare uppgifter om hur det nuvarande arbetet upplevs, vilket språk man använder i arbetet m.m. saknas, eftersom sådana uppgifter av naturliga skäl inte finns registrerade någonstans. En tredje nackdel, och här kanske man kan tala om bortfall om man så vill, är att uppgifter saknas om de utexaminerade som bodde utomlands i slutet av år En närmare redogörelse för denna grupp ges senare i texten. Ytterligare en nackdel har att göra med de regler som Statistikcentralen följer då det gäller att ge ut uppgifter för forskningsändamål. Eftersom det är viktigt att inga personer ska kunna identifieras har det inte varit möjligt att få en individbaserad datafil med uppgifter som är relevanta för denna studie. Undersökningen grundar sig därför på ett relativt stort antal tabeller, där vanligtvis endast två variabler är korstabulerade. Statistikcentralen följer nämligen en princip enligt vilken en kategori med färre än fem individer inte delas in i fler underkategorier. Då många av de klassifikationer som här har använts innehåller ett betydande antal klasser samtidigt som populationen är relativt liten har det inte varit möjligt att göra vissa korstabuleringar. Men i det stora hela har denna i och för sig förståeliga begränsning inte nämnvärt försvårat analysen. Studier om hur utexaminerade placerat sig i arbetslivet handlar ofta om personer som varit i arbetslivet några år. Som nyexaminerad kanske man inte riktigt genast finner sin plats vare sig yrkesmässigt eller regionalt. I föreliggande studie har så inte skett. Omkring en tiondedel av de utexaminerade har fått sitt betyg samma år som uppgifterna samlats in. Det är svårt att säga i vilken mån detta påverkar resultaten. Möjligen är den korta tidsdifferensen av mindre betydelse. I genomsnitt har de utexaminerade som undersökts en examen som är fem år 9

16 gammal. En stor del av dem som fått sin examen i slutet av perioden har dessutom länge deltagit i yrkeslivet. 3.1 Språk Målgruppen för undersökningen är svenskspråkiga utexaminerade. Det finns olika möjligheter att definiera vem som är svenskspråkig: 1 de personer som tagit studenten vid ett svenskspråkigt gymnasium 2 de personer som då de anmälde sig till universitet uppgett svenska som sitt modersmål 3 de personer som studerat vid något av universitetets svenskspråkiga utbildningsprogram 4 de personer som skrivit tentamenssvar och andra skriftliga arbeten på svenska 5 de personer som enligt uppgifter i befolkningsregistret är svenskspråkiga 6 kombinationer av ovanstående kriterier Det första kriteriet kunde ha varit lämpligt för denna studie, men det stöter på praktiska svårigheter. I samband med ansökan till universitetet antecknas även skolbildningsspråket, vilket senare bestämmer vilket språk studerandena skriver sitt mognadsprov på. Mognadsprovets språk bestämmer i sin tur i regel det språk som examnesbetyget skrivs ut på. Men uppgifter om skolbildningsspråk lagras inte i något lättillgängligt register. Det andra kriteriet skulle också ha varit lämpligt, men det visade sig vara besvärligt att erhålla uppgifter om dem som fått sin examen före år Antalet svenskspråkiga utexaminerade blir då relativt lågt, vilket försvårar en uppdelning i olika delgrupper. Det tredje kriteriet att inkludera alla som s.a.s. studerat på svenska visade sig också vara oväntat svårt att tillämpa i praktiken. Att få personnummer från universitetet skulle ha varit för resurskrävande. Enligt bedömningar har kanske 25 % av dem som blivit antagna via svenska intagningskvoter i medicin en finskspråkig skolbakgrund och i många fall även finska som modersmål. För juristernas del är andelen finskspråkiga inom de svenskspråkiga utbildningsprogrammen mycket låg. 5 Det språk studerandena använt i tentamina har registrerats fr.o.m. slutet av år Statistikcentralen har inte uppgifter om undervisningsspråket då det gäller universitetsstudier. 6 Det var relativt lätt att få tag på personnummer för dem som avlagt en lägre högskoleexamen vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Dessa har inkluderats oberoende av modersmål ifall de även avlagt en magisterexamen. Därutöver har personer som enligt befolkningsregistret haft svenska som modersmål ansetts vara svenskspråkiga. 5 Klinisk lärare och campuskoordinator Tom Pettersson, e-post , universitetslektor Johan Bärlund, e-post Uppgifter om undervisningsspråk finns däremot tillgängliga för gymnasier, yrkesskolor och yrkeshögskolor. 10

17 Svenskspråkiga utexaminerade har således i denna studie definierats som personer som har: - svenska som modersmål enligt befolkningsregistret och/eller - en lägre högskoleexamen från Soc&kom Uppgifterna om målgruppen för denna studie går lätt att jämföra med Statistikcentralens uppgifter om svenskspråkiga, vilka grundar sig på befolkningsregistrets uppgifter. Av de 295 magistrar med Soc&kom-bakgrund som bodde i landet vid utgången av år 2009 hade 48 personer (3 % av populationen) ett annat modersmål än svenska. Antalet svenskspråkiga utexaminerade under den tioårsperiod som studien omfattar uppgår enligt de avgränsningar som gjorts till En vidare definition, som omfattar samtliga studerande som studerat på svenska, skulle kanske öka antalet svenskspråkiga med omkring 100. Antalet svenskspråkiga som är föremål för närmare analys är Sammanlagt 101 personer befann sig nämligen utomlands när studien gjordes. Nämnas bör att ett antal av dem som utexaminerats år och som på universitets anmälningsblankett antecknat sig som svenskspråkiga, enligt befolkningsregistret hade finska som modersmål. Också andra källor tyder på att uppgiften om modersmål ger ett minimivärde ur finlandssvensk synpunkt. Fjalar Finnäs (2007, 24) visar t.ex. att elevkullarna under 1990-talet i de svenskspråkiga skolorna var omkring 10 % större än antalet barn som registrerats som svenskspråkiga. 3.2 Födelse- och bostadsregion Den regionala indelning som använts i rapporten grundar sig på landskap, men så att Helsingforsregionen har gjorts till ett eget område. De utexaminerade har delats in i fem grupper: - Helsingforsregionen: Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla. Andelen svenskspråkiga år 2009 var här 6,2 %. I regionen bor omkring svenskspråkiga vilket utgör 22,2 % av landets totala svenskspråkiga befolkning (totalt personer). - Övriga Nyland: Samtliga kommuner i landskapet Nyland förutom de ovan nämnda, från Hangö i väster till Lovisa i öster. Den nordligaste kommunen inom landskapet är Mäntsälä. Andelen svenskspråkiga är 14,4 % ( personer). - Österbotten: Samtliga kommuner i landskapet Österbotten, från Kristinestad i söder till Larsmo i norr. Landskapets centralort är Vasa. Andelen svenskspråkiga är 51,0 % ( personer). - Åboland och Åland: Samtliga kommuner i landskapet Egentliga Finland, från Kimitoön i söder till Pyhäranta i norr. Centralort är Åbo. Därtill ingår samtliga kommuner i landskapet Åland. I Egentliga Finland är andelen svenskspråkiga 5,7 % medan andelen på Åland är 90,2 %. I regionerna bor sammanlagt svenskspråkiga. 11

18 - Övriga Finland: Samtliga övriga kommuner. Endast ett fåtal svenskspråkiga (år 2009 omkring personer eller 0,5 % av befolkningen) bor i detta område. Omkring hälften av denna grupp bor i landskapet Mellersta Österbotten och då främst i Karleby stad. Det är därför möjligt att det i gruppen finns några personer som på goda grunder hade kunnat klassificeras som österbottningar. Indelningen är den samma för både födelse- och bostadsregion. Då det gäller födelseregion har de som fötts utomlands förts till kategorin Övriga Finland. Det rör sig om sammanlagt 47 personer vilket utgör 30 % av nämnda kategori och 2,9 % av hela undersökningsgruppen. Födelseregionen verkar för övrigt vara en god indikator på var man tillbringat sin ungdom och gått i skola. Siffror från Statistikcentralen visar att en mycket stor andel av samtliga 18- åringar fortfarande bodde i det landskap som de var födda i (Hägglund m.fl. 2007, 24). Då det gäller bostadsort år 2009 saknas närmare uppgifter om samtliga utexaminerade som inte var som det officiellt heter stadigvarande bosatta i landet. Det rör sig här om totalt 101 svenskspråkiga utexaminerade. De ingår inte i de tabeller som här presenteras. Nämnas kan att ingen i den nu aktuella gruppen avlidit före utgången av år Uppgifter om födelse- och bostadsregion grundar sig på uppgifter i befolkningsregistret. Exakt samma områdesindelning har använts i en tidigare rapport (se Hägglund m.fl. 2007) som behandlar utexaminerade från Svenska social- och kommunalhögskolan. 3.3 Examen huvudämne Examina brukar indelas dels enligt nivå och dels enligt område. De personer som här undersöks har alla avlagt en examen på minst högre högskolenivå. Det innebär att alla har en högre högskoleexamen (magister) eller en motsvarande medicinsk examen (licentiat). Några av dem som nu hör till undersökningsgruppen har därtill avlagt en examen på forskarutbildningsnivå, d.v.s. en licentiat- eller en doktorsexamen. Statistikcentralen har sedan början av 1970-talet ansvarat för ett examensregister. I det personbaserade registret finns uppgifter om samtliga examina på en synnerligen detaljerad nivå. Registrets examina klassificeras även med en sexsiffrig kod i vilken den första siffran anger utbildningsnivå och de följande siffrorna utbildningsområde enligt en hierarkisk struktur. Sifferkoden för högre högskolenivå är 7, vilket därför gäller för samtliga examina som här granskas. Den andra siffran anger till vilket område utbildningen hör. Siffran 2 betyder t.ex. humanistisk utbildning och konstutbildning medan siffran 3 står för utbildning inom handel och samhällsvetenskaper. 8 Ett utdrag ur studeranderegistret visar att man kan avlägga en högskoleexamen med långt över 500 olika huvudämnen. Det höga antalet återspeglar inte bara ett brett utbud utan har 7 Av samtliga personer oberoende av språk som avlagt en magisterexamen vid HU under perioden bodde sammanlagt 942 eller 3,5 % utomlands vid utgången av år I antalet ingår några få avlidna. Motsvarande andel för svenskspråkiga är betydligt högre eller 5,8 %. 8 För en närmare redogörelse av klassifikationen, se Statistikcentralens serie Handböcker, nr 1 eller 12

19 också att göra med att olika specialiseringsalternativ getts separata koder. Sålunda delas t.ex. sociologin in i tre grupper: - sociologi, demografiska linjen - sociologi, linjen för allmän sociologi - sociologi, socialantropologiska linjen Då endast högre högskoleexamina beaktas och vissa specialiseringsalternativ lämnas obeaktade uppgår antalet huvudämnen till något under 300. Statistikcentralens klassificering av examina är detaljerad, men inte så detaljerad att varje huvudämne vid HU har en egen kod. Detta är förståeligt mot bakgrunden av att olika universitet kan ha olika interna ämnesindelningar och den riksomfattande klassificeringen ska kunna tillämpas på dem alla. Eftersom utexaminerade från Helsingfors universitet klassificeras enligt högre högskoleexamen reduceras antalet klasser till 75. De magistrar som utexaminerades under perioden och som i universitetets närvaroblankett antecknat sig som svenskspråkiga företräder något över 140 olika huvudämnen. I Statistikcentralens klassificering för examinerade åren återfinns svenskspråkiga i sammanlagt 62 olika kategorier. Trots att Statistikcentralens kategorisering, om man jämför med antalet huvudämnen, är grov innehåller den kategorier med endast ett fåtal utexaminerade. De mindre kategorierna har därför här slagits ihop med andra som stått dem nära. Grupperna Pedagogik och Vuxenutbildning har t.ex. slagits samman till gruppen Pedagogik. I den slutliga klassificeringen av examina ingår sammanlagt 21 grupper. Den minsta gruppen (geografi) består av 14 svenskspråkiga, medan den största (medicin) består av sammanlagt 272 utexaminerade. Endast sju undergrupper är orörda i den bemärkelsen att de inte sammanslagits med någon annan grupp. De som i undersökningen förts till gruppen teologi är t.ex. de samma som i Statistikcentralens klassificering erhållit koden Teologie magister. För ett enda huvudämne, nämligen socialpsykologi, gäller att det inte i något skede kombinerats med något annat närliggande ämne och att det inte heller finns inriktningsalternativ inom ämnet som lämnats obeaktade. Huruvida de nya grupperna kan anses vara homogena beror på vilket perspektiv man väljer att utgå från. Huvudämnena kemi och fysik har t.ex. slagits ihop trots att företrädare för dessa ämnen säkerligen kan peka på en mängd skillnader. Det samma gäller för många andra grupper. Att geografin trots det ringa antalet utexaminerade kvarstått som en egen grupp har att göra med att HU som enda universitet i Finland erbjuder svenskspråkig undervisning för dem som vill studera geografi. Tyvärr har vissa ämnen inte kunnat delas in i undergrupper. Gruppen socialvetenskaper består nu av dem som har haft socialt arbete, socialpolitik, sociologi eller kulturantropologi som huvudämne. Eftersom Helsingfors universitet, och särskilt då Soc&kom, ansvarar för utbildningen av svenskspråkiga socialarbetare på lägre och högre högskolenivå skulle det ha varit ändamålsenligt att ha socialt arbete som en separat grupp, men detta har inte varit möjligt. Utgående från uppgifter från perioden kan vi anta att gruppen socialvetenskaper till % består av personer som haft socialt arbete som huvudämne. 13

20 Tabell 1 ger uppgifter om hur Statistikcentralens 62 examenskategorier reducerats till de 21 utbildningsgrupper som närmare kommer att analyseras i de följande kapitlen. Vilka huvudämnen (enligt HU:s gruppering) som hör till de olika klasserna torde i de flesta fall vara rätt klart. Nämnas kan att samhällsvetenskaper står som en gemensam benämning för huvudämnena allmän statslära, politisk historia, nationalekonomi, ekonomisk- och socialhistoria, statistik eller filosofi. Omkring 80 % torde ha allmän statslära som huvudämne. 14

21 Tabell 1: Gruppering av examina samt antalet utexaminerade enligt språk Kod Examen (Statistikcentralens benämning) 15 Totalt HU Totalt , Ped. mag., klasslärare , Ped. mag., lärare i huslig ekonomi , Ped. mag., handarbetslärare , Ped. mag., specialpedagogik , Ped. mag., textilslöjd, tekniskt arbete och huslig ekon Fil. mag., talvetenskaper , Fil. mag., psykologi Psykologie magister ,0 % Huvudämnesgrupp Svenskspråkiga Beteendevetenskaper Ped. mag., pedagogik ,5 Pedagogik Ped. mag., vuxenutbildning , Fil. mag., finska språket , Fil. mag., engelska språket , Fil. mag., tyska språket , Fil. mag., franska språket , Fil. mag., ryska språket , Fil. mag., spanska språket , Fil. mag., italienska språket , Fil. mag., östersjöfinska språk Fil. mag., ungerska språket Fil. mag., baltiska språk Fil. mag., klassiska språk , Fil. mag., slaviska språk , Fil. mag., översättning och tolkning i engelska , Fil. mag., översättning och tolkning i tyska Fil. mag., översättning och tolkning i ryska Fil. mag., arkeologi , Fil. mag., kulturforskning , Fil. mag., språkforskning , Fil. mag., konsthistoria och konstpedagogik , Fil. mag., musikvetenskap och musikpedagogik , Fil. mag., teatervetenskap , Fil. mag., annan eller okänd konstforskning Fil. mag., kommunikationsvet. o. informationforskning , Fil. mag., filosofi (humanistiska området) ,6 Språkämnen Humanistiska ämnen Fil. mag., svenska språket ,5 Svenska och Fil. mag., översättning och tolkning i svenska ,6 litteratur Fil. mag., litteraturforskning ,5

22 Teologie magister ,5 Teologi Pol. mag., politikvetenskaper , Pol. mag., ekonomivetenskaper , Pol. mag., filosofi , Pol. mag., statistik ,6 Totalt Svenskspråkiga Kod Examen (Statistikcentralens benämning) % Huvudämnesgrupp HU Fil. mag., historia ,8 Historia Samhällsvetenskaper Pol. mag., socialvetenskaper ,5 Socialvetenskaper Pol. mag., psykologi ,5 Socialpsykologi Pol. mag., kommunikationsvetenskaper ,7 Kommunikationslära Juris magister, juris kandidat, högre rättsexamen ,1 Juridik Fil. mag., fysik ,6 Fysik och Fil. mag., kemi ,7 kemi Fil. mag., matematik , Fil. mag., statistik (naturvetenskapliga området) Fil. mag., datavetenskap , Fil. mag., geofysik , Fil. mag., meteorologi , Fil. mag., astronomi , Fil. mag., geologi , Fil. mag., geografi ,4 Geografi Matematiska vetenskaper och naturvetenskaper Fil. mag., biologi ,2 Bio- och miljövetenskaper Fil. mag., biovetenskaper , Fil. mag., miljövetenskap Veterinärmedicine licentiat ,9 Veterinärmedicin Specialveterinär , Agr. o. forstmag., lantbruk ,5 Lant- och skogsbruk Agr. o. forstmag., skogsbruk , Agr. o. forstmag., miljöbranschen , Agr. o. forstmag., hushållsbranschen , Agr. o. forstmag., bioteknik Agr. o. forstmag., annat eller okänt specialområde Magister i livsmedelsvetenskaper ,3 Miljö- och livsmedelsvetenskaper Provisor ,0 Farmaci Medicine licentiat , Odontologie licentiat , Specialläkare , Specialtandläkare ,3 Medicin 16

23 I huvudämnesgrupperna medicin och veterinärmedicin ingår även dem som avlagt en specialistexamen. För att bli specialläkare, specialtandläkare eller specialveterinär krävs förutom en medicine licentiatexamen en yrkesinriktad påbyggnadsutbildning som beroende på specialiseringsområdet för läkarna tar ca 5 6 år, för tandläkarna 3 6 år och för veterinärerna ca 4 år. Även dessa grupper har inkluderats i studien trots att utbildningstiden här är betydligt längre än för de flesta andra. Avsikten med tabell 1 är att visa förhållandet mellan de två klassifikationerna, men den ger också uppgifter om andelen svenskspråkiga inom olika huvudämnen på en rätt detaljerad nivå. 9 Tabell 2 ger motsvarande uppgifter för huvudämnesgrupperna. Antalet svenskspråkiga är störst bland medicinarna (272), medan andelen svenskspråkiga kanske lite oväntat är högst bland dem som studerat socialpsykologi (18,5 %). Detta torde bero på att ett flertal svenskspråkiga studerande från Soc&kom fortsatt studera socialpsykologi för en magistersexamen samtidigt som antalet intagna studenter vid HU är relativt lågt inom ifrågavarande ämne. 9 I ett sent skede upptäcktes att kategorin Fil.mag., kommunikationsvetenskaper och informationsforskning för Helsingfors universitets del avser dem som studerat kognitionsvetenskap. Den korrekta huvudämnesgruppen för dessa skulle således ha varit beteendevetenskaper och inte humanistiska ämnen. 17

24 Tabell 2: Utexaminerade enligt huvudämnesgrupp och språk Huvudämnesgrupp Totalt HU Svenskspråkiga % Totalt ,4 Socialpsykologi ,5 Historia ,8 Kommunikationslära ,7 Socialvetenskaper ,5 Svenska och litteratur ,7 Bio- och miljövetenskaper ,1 Juridik ,1 Samhällsvetenskaper ,7 Medicin ,7 Farmaci ,0 Pedagogik ,7 Fysik och kemi ,4 Veterinärmedicin ,8 Humanistiska ämnen ,3 Lant- och skogsbruk ,8 Geografi ,4 Miljö- och livsmedelsvetenskaper ,9 Matematiska vetenskaper och naturvetenskaper ,9 Språkämnen ,4 Teologi ,5 Beteendevetenskaper ,4 I tabellen ingår inte de utexaminerade som i slutet av år 2009 bodde utomlands. Några av de utexaminerade kan ha avlagt en lägre högskolexamen vid en annan högskola. Inom vissa ämnen har en betydande del av de utexaminerade avlagt en lägre högskoleexamen vid Soc&kom en fristående enhet vid HU. 18

25 Tabell 3: Utexaminerade enligt huvudämnesgrupp och studiebakgrund Huvudämnesgrupp Totalt utexaminerade svenskspråkiga vid HU Har inte examen från Soc&kom Har tidigare examen från Soc&kom Andel med tidigare examen från Soc&kom Totalt ,0 Socialvetenskaper ,9 Samhällsvetenskaper ,7 Socialpsykologi ,7 Kommunikationslära ,3 Juridik ,0 Svenska och litteratur ,7 Historia ,6 Farmaci ,3 I tabellen ingår inte de 101 utexaminerade som i slutet av år 2009 bodde utomlands. I gruppen socialvetenskaper ingår i första hand dem som haft socialt arbete, socialpolitik och sociologi som huvudämne. Till gruppen samhällsvetenskaper hör i första hand dem som läst allmän statslära. Enligt den något grova huvudämnesgrupperingen förekommer personer med Soc&kombakgrund i sammanlagt åtta grupper. I fyra av grupperna utgör de med Soc&kom-bakgrund majoriteten av alla svenskspråkiga utexaminerade, medan endast ett fåtal återfinns bland de återstående fyra. Andelen är högst, 89 %, inom ämnet kommunikationslära och nästan lika hög eller 87 % inom socialpsykologi. Utgående från uppgifterna i tabell 2 och 3 är det möjligt att göra en grov beräkning av andelen svenskspråkiga som studerat på svenska, d.v.s. mottagit om inte merparten så i alla fall en stor del av undervisningen på svenska. Hit kan vi räkna alla 295 magistrar från Soc&kom samt de som läst pedagogik (39) eller vuxenpedagogik (37). Dessutom kan vi räkna med samtliga svenskspråkiga jurister (234) och medicinare (272). Om vi också inkluderar svenska och litteratur (90), huvudämnesgruppen fysik och kemi (58), biologi (106), historia (62) och filosofin (20) kommer vi upp till utexaminerade eller omkring tre fjärdedelar av samtliga svenskspråkiga. Andelen måste ses som ett maximivärde eftersom en del svenskspråkiga av olika skäl säkert sökt sig till finskspråkiga utbildningsprogram även då svenskspråkiga alternativ varit tillgängliga. 3.4 Kön Det är vanligt att granska fördelningar som berör ekonomisk verksamhet skilt för män och kvinnor. Detta görs också på flera ställen i denna studie. Samtidigt är det så att de grupper som undersökts ofta är så små att en ytterligare uppdelning i män och kvinnor inte varit möjlig. Det nu aktuella materialet består av 513 män och kvinnor. En analys av sambandet mellan huvudämne och yrke kan t.ex. inte göras separat för män och kvinnor. Däremot är det möjligt att studera könsproportionerna för yrke respektive huvudämne. 19

26 Figur 1 återger könsproportionen enligt huvudämne. En figur som anger yrke enligt kön presenteras senare i texten. Figur 1: Andelen kvinnor enligt huvudämnesgrupp, svenskspråkiga magistrar Socialpsykologi Pedagogik Svenska och litteratur Socialvetenskaper Veterinärmedicin Språkämnen Bio- och miljövetenskaper Kommunikationsvetenskaper Beteendevetenskaper Miljö- och livsmedelsvetenskaper Farmaci Totalt Geografi Teologi Samhällsvetenskaper Medicin Humanistiska ämnen Juridik Historia Fysik och kemi Lant- och skogsbruk Matematisk-naturvetenskaper 0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0 80,0 90,0 100,0 3.5 Huvudsaklig verksamhet Indelningen i huvudsaklig verksamhet skiljer mellan dem som tillhör arbetskraften och dem som inte gör det. Arbetskraften indelas i sysselsatta och arbetslösa medan de som står utanför arbetskraften också uppdelas i ett mindre antal grupper. I denna studie har vi utgått från följande indelning: - Sysselsatta - Arbetslösa - Studerande - Beväringar - Pensionärer - Övriga utanför arbetskraften I Statistikcentralens sysselsättningsstatistik har först de arbetslösa utgående från Arbetsministeriets register över arbetssökande förts till en egen grupp. Därefter bestäms de övriga grupptillhörigheterna utgående från olika registeruppgifter. Om en person arbetat 20

27 under referensveckan, d.v.s. årets sista vecka, klassificeras han eller hon som sysselsatt även om personen samtidigt t.ex. studerar eller kunde klassificeras som beväring eller pensionär. Till gruppen övriga utanför arbetskraften hör bl.a. de personer som sköter barn och hushåll hemma samt de som lever på kapital- och ränteinkomster. Indelningen i huvudsaklig verksamhet är här viktig eftersom endast de sysselsatta klassificeras enligt yrke och sektor. Andelen arbetslösa är förstås också av intresse. Däremot är uppgiften om antalet studerande svårtolkad. Kanske kan man tolka andelen som ett mått på antalet personer som på heltid studerar för en licentiat- eller doktorsexamen eller bestämt sig för att fortsätta studierna på en lägre nivå i något annat ämne. Uppgifterna presenteras senare i texten. 3.6 Yrke Statistikcentralen definierar yrke som den verksamhet eller det arbete som en person utför för att skaffa sig en inkomst. 10 Ett yrke är inte liktydigt med en tjänst eller befattning. Det är således i allmänhet fullt möjligt att erhålla en viss yrkeskod även om den formella kompetensen för yrket i fråga saknas. Man försöker i så stor utsträckning som möjligt skilja yrke från näringsgren. Näringsgrenen bestäms av arbetsgivarens arbetsställe eller det egna företaget. En chaufför som arbetar inom livsmedelsindustrin är således chaufför till yrket men har livsmedelsindustri som näringsgren. Yrket är inte heller det samma som yrkesställning. Den sistnämnda indelningen skiljer mellan löntagare och företagare. Den klassificering av yrke som här har använts kallas för Yrkesklassificeringen Den utgör en finländsk tillämpning av en internationell yrkesklassificering, ISCO-88(COM). Kännetecknande för klassificeringen är att den i hög grad utgår från de kvalifikationer som ett yrke vanligtvis kräver. De yrken vars kod börjar med siffran 2 hör till kategorin specialister. Yrkena inom denna grupp kräver i regel minst en lägre högskoleexamen av sina utövare. De yrken vars kod börjar med siffran 3, experter, kräver sällan en högskoleexamen, men däremot en examen på lägre nivå som krävt 3 4 år av studier. De yrken vars första siffra är 4, 5, 6, 7 eller 8 kräver i allmänhet kortare utbildning än de tidigare nivåerna. De yrken som hör till grupp 1 Chefer och högre tjänstemän kan ha varierande utbildningsnivåer. Koden för militära yrken börjar med siffran 0. Seppo Kouvonen (2011) har nyligen utgående från Statistikcentralens lönestatistik för åren undersökt sambandet mellan yrkeskod och utbildning. Enligt Kouvonen är det inte ovanligt att utbildningsnivån inom en yrkesgrupp är högre än vad yrkeskoden kräver. Detta gäller t.ex. för olika slag av kontorsarbeten och torde bero på att den allmänna utbildningsnivån i landet har stigit. Av de svenskspråkiga magistrar som klassificerades som sysselsatta har 79 % förts till kategorin specialister. Yrkeskodens följande siffror skiljer närmare mellan yrken inom samma huvudgrupp enligt en hierarkisk struktur. Antalet femsiffriga yrkeskoder uppgår till 148. De utgör i regel

28 nationella uppdelningar som då de befinner sig på den lägsta nivån av hierarkin inte försvårar internationella jämförelser på de högre nivåerna. Den klassificering som används i denna studie är grövre och innehåller 63 egentliga yrkesgrupper. Vissa uppgifter föreligger på en mer detaljerad nivå. Följande exempel belyser klassificeringens principer. Ett relativt vanligt yrke är 232 Ämneslärare och lektorer. Klassificeringshierarkin för yrket i fråga framgår av tabell 4. Tabell 4: Exempel på en yrkeshierarki, antal svenskspråkiga utexaminerade Kod Yrkesbeteckning Antal Sysselsatta Specialister Lärare och övriga specialister inom undervisningsbranchen Ämneslärare och lektorer Lektorer och timlärare i grundskola och gymnasium Lärare i matematiska ämnen Modersmålslärare Språklärare Lärare i humanistiska och naturvetenskapliga ämnen Lärare i praktisk-estetiska ämnen Övriga lektorer och timlärare i grundskola och gymnasium Lärare vid yrkeshögskolor och yrkesläroanstalter Överlärare och lektorer vid yrkeshögskolor Lektorer vid yrkesläroanstalter Lärare vid övriga läroanstalter samt privatlärare 9 Till huvudgruppen 232 Ämneslärare och lektorer hör tre personer som inte kunnat klassificeras på en mer detaljerad nivå. 232 Ämneslärare och lektorer är en yrkesgrupp på 3-siffernivå. Såsom det framgår av tabell 4 är en ytterligare uppdelning möjlig, även om mer detaljerade uppgifter här inte är tillgängliga i kombination med huvudämnet eller någon annan bakgrundsvariabel, utan endast som självständig uppgift. Den detaljerade klassificeringen innehåller även grupper Statistikcentralen inte skilt åt i sin sysselsättningsstatistik. Men de olika undergrupperna ger en närmare bild av huvudgruppen, vilket kommer att utnyttjas senare i rapporten. Att observera är att även den mest detaljerade nivån innehåller ett flertal yrkesbeteckningar. Till gruppen Lärare i praktiskt-estetiska ämnen hör t.ex. hushållslärare (grundskola, gymnasium), gymnastiklärare (grundskola, gymnasium) och lärare i musik (grundskola, gymnasium). I några fall har Statistikcentralen endast kunnat ge en yrkeskod på en grövre nivå även då en finare uppdelning varit tillgänglig. Ett exempel kunde vara: 22

29 222 (Ej mer detaljerad nivå) Läkare, provisorer och övriga hälso- och sjukvårdsspecialister Ej mer detaljerad nivå betyder här att gruppen läkare m.m. på grund av bristande uppgifter inte kunnat delas in i t.ex. tandläkare, veterinärer o.s.v. Den yrkesklassificering som använts i denna studie framgår av tabell A (se Bilaga). Den fullständiga yrkesklassificeringen presenteras i tabell E. Det finns många svårigheter med att fastställa rätt yrkeskod. Även under en kort period kan en person förtjäna sitt levebröd med olika slags visstidsjobb som följer på varandra. Och under samma tid kan man vara involverad i flera olika verksamheter. Men även för de personer som har ett och endast ett stadigvarande jobb kan det vara svårt att finna en lämplig yrkesbeteckning. Detta beror på att det finns en mångfald av verksamheter och göromål som inte utkristalliserat sig till mer eller mindre klara professioner. En annan orsak är att många yrkesbeteckningar är relativt allmänna och diffusa som t.ex. yrket lärare, vilket gör att det är svårt att ge en exakt kod. Enligt Statistikcentralen (Pajunen 2007) har strävan varit att finna det yrke som personen hade under årets sista vecka. Men eftersom yrkesuppgiften bygger på ett flertal olika administrativa register kan yrkesuppgiften i praktiken gälla yrket under andra tider av året, i en del fall t.o.m. yrket under ett tidigare år. 3.7 Sektor De sysselsatta indelas i offentligt anställda och privat anställda utgående från arbetsgivarens sektortillhörighet. Den offentliga sektorn indelas dessutom i stat och kommun. Indelningen innehåller också ett antal underkategorier som kan variera beroende på statistikområde. Den indelning som här har använts innehåller tre egentliga klasser: - Privat sektor: anställda inom den privata sektorn inklusive aktiebolag med statsmajoritet samt företagare - Stat: statsanställda - Kommun: kommunalt anställda Förutom de ovan nämnda grupperna innehåller klassificeringen även kategorin Okänd. En stor del av yrkeskoderna är beroende av sektortillhörighet, såsom 13 Chefer för småföretag (privat sektor) eller 345 Kommissarier och överkonstaplar (stat). Inom vissa andra yrkesgrupper, såsom t.ex. inom 2221 Läkare är sektortillhörigheten inte bestämd på förhand (här: 29 % privat, 2 % stat, 69 % kommun). 3.8 Inkomster Med inkomster avses här bruttoinkomster i statsbeskattningen för år De statsskattepliktiga inkomsterna brukar indelas i löneinkomster, företagarinkomster och övriga statsskattepliktiga inkomster. Till den sistnämnda gruppen hör bl.a. 23