Södra. Ecuador. Januari februari Daniel Bengtsson

Transkript

1 Södra Ecuador Januari februari 2007 Daniel Bengtsson

2 1. Puerto Hondo 2. Cerro Blanco 3. Salinas 4.Manglares-Churute 5. Santa Rosa 6. Buenaventura 7. Jorupe 8. Utuana 9. Zapotillo 10. Cajanuma (Podocarpus NP) 11. Tapichalaca 12. Catamayo 13. San Francisco (Podocarpus NP) 14. Bombuscaro (Podocarpus NP) 15. Shaime 16. Huashapamba 17. Yunguilla 18. Gualaceo Limón Road 19. El Cajas NP 2

3 DELTAGARE Torbjörn Andersson, Bro Johan Frejd-Andersson, Bro Lars Ceder, Hässelby Roger Holmberg, Kungsör Karl-Erik Häger, Nyköping Bo Jerkeman, Märsta Kristian Ståhl, Lomma Pia Öberg, Uppsala Reseledare Daniel Bengtsson, Södertälje Dagschema, lokaler 27/1 Flyg Stockholm/Köpenhamn - Amsterdam - Bonaire - Guayaquil (ankomst 28/1) 28/1 Puerto Hondo, Cerro Blanco, Salinas 29/1 Salinas - Puerto Hondo - Guayaquil 30/1 Manglares-Churute (Laguna El Canclón och Cerro Pancho del Diablo), Santa Rosa 31/1 Buenaventura 1/2 Buenaventura 2/2 Buenaventura - Catacocha - Macará 3/2 Jorupe - Sozoranga 4/2 Utuana - Jorupe 5/2 Macará - Zapotillo - Alamor - El Empalme - Loja 6/2 Cajanuma - Vilcabamba - Tapichalaca 7/2 Tapichalaca 8/2 Tapichalaca - Vilcabamba - Loja 9/2 Loja - Catamayo - Loja - San Francisco - Zamora 10/2 Bombuscaro, Copalinga, Old Zamora-Loja Road 11/2 Shaime 12/2 Cabañas Yankuam, Old Zamora-Loja Road 13/2 Loja - Huashapamba - Santa Isabel 14/2 Yunguilla - Cuenca 15/2 Gualaceo-Limón Road (-Tinajillas) 16/2 El Cajas NP, Cuenca - Molleturo Road - Guayaquil 17/2 Flyg Guayaquil - Bonaire (Nederländska Antillerna) - Amsterdam (ankomst 18/2) 18/2 Flyg Amsterdam - Stockholm/Köpenhamn FRAMSIDA: Golden-headed Quetzal, hane. Foto: Kristian Ståhl DENNA SIDA: Andean Cock-of-the-rock. Teckning Peter Elfman

4 RESEDAGBOK Lördag 27 januari Avresa från Köpenhamn (Kristian) resp. Arlanda (resten) till Amsterdam, och vidare därifrån strax innan midnatt. Söndag 28 januari Efter drygt nio timmar i luften mellanlandar vi på Bonaires flygplats (Nederländska Antillerna) alldeles norr om den Sydamerikanska kontinenten. Klockan är då fyra på morgonen lokal tid. Trots det är temperaturen 27 C och fuktig tropikluft slår emot oss när vi kliver ur planet. Ytterligare ett par timmars flygning senare har vi passerat Ecuadors huvudstad Quito och anländer till landets största stad Guayaquil (2,5 miljoner invånare) vid sjutiden (svensk tid -6 timmar). Där är visserligen ett par grader svalare, men ett snabbt ombyte till fältmässig klädsel behövs på flygplatsen. Vi möts av vår lokale guide Jonas Nilsson (Andean Birding) samt dennes assistent Mattias med samma efternamn. Ecuadorian och Croaking Ground-Dove, Gray-breasted Martin, Vermilion Flycatcher samt Saffron Finch noteras innan bussen, manövrerad av chaufför Washington, tar oss till Puerto Hondo. Vi inleder alltså skådningen i kanten av kustens mangroveskogar. Varför man valt att bygga ett imponerande utsiktstorn just här kan man fråga sig (ur skådarsynpunkt hade det varit lämpligare någonstans bortom den lokala badplatsen!), men med tanke på hur svåråtkomliga mangrovebiotoper brukar vara får vi vara nöjda med vadhelst som står till buds. Som vanligt blir första skådningen tämligen hektisk, eftersom det mesta är nytt och det tar ett tag innan man överhuvudtaget anpassat sig till regionens fågelfamiljer. Little Blue Heron, White Ibis, Bicolored Hawk, Spotted Sandpiper, Gray-cheeked Parakeet, Ringed Kingfisher, Golden-olive Woodpecker, Snowy-throated Kingbird, Streaked Flycatcher, Rufous-browed Peppershrike, (Whitefaced) Tropical Gnatcatcher, Mangrove Warbler, Thick-billed och Orange-crowned Euphonia samt stora gröna leguaner högt uppe i träden är några av arterna som bokförs. En av lokalens huvudattraktioner, Rufous-necked Wood-Rail, hörs inifrån den otillgängliga mangroven på andra sidan. Nästa lokal, Bosque Cerro Blanco, ligger bara några kilometer från Puerto Hondo. Biotopen här är tumbesisk torregnskog, som tillhör världens endemrikaste regioner och kommer att tilldra sig en hel del av vår uppmärksamhet under resan. Den står nu i skir grönska och häckningsbestyren för många av dess invånare är i full gång. Pale-browed Tinamous hörs överallt, men är näst intill omöjliga att få syn på. Betydligt lättare är det då med den stora ekorren Guayaquil Squirrel, som gärna delar vår matsäck. Vi behöver inte gå särskilt många steg per art och skogen är relativt öppen och lättskådad. Bluecrowned Motmot, Scarlet-backed Woodpecker, Ecuadorian Piculet, One-colored Becard, Specklebreasted Wren, Gray-and-gold Warbler, White-tailed 4 Jay, Black-capped Sparrow och Yellow-tailed Oriole är trevliga bekantskaper. Vi ser också den synnerligen spektakulära Red-billed Scythebill samt skymtar Tumbesendemen Henna-hooded Foliagegleaner och den svåra Gray-capped Cuckoo. Vi får anledning att återkomma till dessa (två) senare. Mitt på dagen transporterar vi oss 15 mil ut till Salinas på halvön Santa Elena. Färden går genom allt torrare landskap, som mot slutet blir ökenartat. Longtailed Mockingbird är vanlig vägkantsfågel. Salinas får sina största inkomster från oljeraffinaderering, men eftersom vi anländer på en söndagseftermiddag slås vi främst av rusningstrafiken från Stilla havskustens sandstrand. På Hotel Punta Carnero intar vi en smakfull lunch/middag i form av soppa och lokal fisk. Wandering Tattler och Ruddy Turnstone födosöker på klipporna nedanför. Någon, förutom undertecknad, börjar kanske känna sig lätt dåsig efter maten (möjligen beroende på att vi missat en natts sömn under resan hit), men i god AviFaunastil låter vi inte kikarna vila medan det är ljust. Istället beger vi oss till de näraliggande salinerna för lite trevlig vadarskådning. Förutom Western, Semipalmated och Least Sandpiper, Collared och Semipalmated Plover, Lesser och Greater Yellowlegs, Short-billed Dowitcher, American Oystercatcher, Black-necked Stilt samt de ecuadorianska rariteterna Hudsonian Godwit och American Golden Plover ses även Piedbilled Grebe, White-cheeked Pintail, Blue-winged Teal och Chilean Flamingo. När vi ändå är i farten förflyttar vi oss i skymningen till halvöknen innanför salinerna. Där spelflyger Lesser Nighthawk och sedan mörkret fallit kan Anthony s Nightjar beskådas i lampskenet. Vi får jobba lite hårdare för Peruvian Thick-knee, men till slut kan även den ses på nära håll. Efter en lång och innehållsrik dag längtar de flesta till sängen. Dit kommer vi också så småningom, efter det att 123 arter summerats vid resans första kryssning (artgenomgång). Måndag 29 januari Morgonen förläggs i samma område som igår kväll. I denna torra terräng trivs Tumbesian Tyrannulet, Collared Antshrike, Necklaced Spinetail, Superciliated Wren och Parrot-billed Seedeater. Längre fram adderas Tawny-crowned Pygmy-Tyrant, Short-tailed Field-Tyrant, Gray-and-white Tyrannulet, (Red-backed) Variable Hawk, Peregrine Falcon, Burrowing Owl, Short-tailed Woodstar, Collared Warbling-Finch och Band-tailed Sierra- Finch. Därmed har vi i stort sett allt vi borde, så med gott samvete kan vi packa ihop och övergå till vattenfåglarna vid kusten/salinerna. Tyvärr gör det höga vattenståndet att mycket få vadare kan ses inom rimligt avstånd. Tricolored Heron, Snowy Plover, Wilson s Phalarope och Gray Gull noteras. På förmiddagen passerar termometern 30 C och vi rullar in mot Salinas. Från en högt belägen restaurang

5 vid Farralon Dillon (Ballenita) har vi fin panoramautsikt norrut och kan njuta av ostron, fisk, bläckfisk och skaldjur samt banan med glass och kaffe. Brown och Peruvian Pelican, Magnificent Frigatebird, Blue-footed Booby samt Laughing och Franklin s Gull gör lunchen produktiv även på fågelfronten. Med fulla magar beger vi oss åter tillbaka mot Guayaquil. Dagens tredje Peregrine Falcon noteras, liksom Harris s Hawk. Under ett vägkantsstopp i eftermiddagshettan lyckas i alla fall någon se den snygga Elegant Crescentchest som sjunger inifrån snåren. Crimson-breasted Finch är betydligt lättare. Vid en stor bro med hög betongakvedukt finns en koloni Chestnut-collared Swallows samt mängder av Gray-breasted Martins och ett par Blue-crowned Motmots. Framemot kvällningen gör vi ett nytt försök på Rufous-necked Wood-Rail vid Puerto Hondo, denna gång med hjälp av kanoter som tar oss en bit uppströms mangroven. Förutom en fiskgjuse, med nyfångad guldglänsande Tilapia i klorna, ses fantastiskt få fåglar. I skymningen kommer i alla fall Red-lored Amazons inflygande för övernattning och resans enda Giant Cowbird flyger förbi. Sedan vi så småningom installerats på Hostal Tangara ger vi oss ut på jakt efter lämplig restaurang i den ljumma kvällen. Den tilltänkta är stängd på måndagar, så vi hamnar till slut på ett lokalt hak. De välgrillade köttbitarna är många, av diverse härkomst, och serveras med rikligt tilltugg i form av sallad och strips. Förhoppningsvis vaknar ingen utsvulten imorgon. Tisdag 30 januari Efter gårdagens lugna tempo är alla alerta och pigga på frukost kl 04.30, för att tre kvart senare vara redo i bussen med kikare i högsta hugg. (-Eller hur Kristian?!) Vi har dock 1,5 timmes transport till lokalen Manglares-Churute, så det finns tid att slumra lite innan skådningen börjar. Väl framme vid sjön Laguna El Canclón (det lokala och onomatopoetiska namnet för Horned Screamer) passerar vi först nyodlade fält och går sedan en stig i skogskanten, med hyfsad utsikt över en grönskande våtmark. Lokalens huvudnummer är de urtidslika Horned Screamers, med obeskrivligt klunkande läte, mangrovelika fötter och lång vit tofs som påminner om en mobilantenn. Men det finns givetvis mycket annat av intresse, t.ex. Cocoi Heron, Limpkin, Blackbellied och Fulvous Whistling-Ducks, Muscovy Duck, Savanna Hawk, Laughing Falcon, Purple Gallinule, Wattled Jaçana, Pacific Pygmy-Owl, Green Kingfisher, Great Antshrike, Masked Water- Tyrant samt de talrika och färggranna Peruvian Meadowlarks. Mantled Howler Monkeys hörs uppifrån skogssluttningen. Halv elva förflyttar vi oss till Cerro Pancho del Diablo. Trots värmen (och myggen) får vi ett par timmars givande vandring, delvis längs en uttorkad flodfåra, genom tämligen sluten torrskog. Jet Antbird, Long-billed Gnatwren, Tropical Parula och 5 AVIFAUNA Gray Hawk (nära!) är först ut. Längre upp möter Smoky-brown Woodpecker, Plain-brown Woodcreeper, Western Slaty-Antshrike, Plain Antvireo, den spektakulära Pacific Royal-Flycatcher, Orange-billed Sparrow samt läckert studsande hanar av White-bearded Manakin. Pacific (Whitebacked) Fire-eye, Greenish Elaenia samt Blue Ground-Dove ses på nervägen. Liksom vid Laguna El Canclón hörs Gray-capped Cuckoo, men den har (som vanligt) tjackat spikskor och bladat in i spenaten. Efter lunch transporterar vi oss ett antal timmar söderut och kommer på senare eftermiddagen till Santa Rosa Marshes. Numera är det ganska svårt att komma nära våtmarkerna, men vi hittar så småningom en plats med trevligt utbud på nära håll. Blue-winged Teal, Little Blue och Tricolored Heron, White Ibis, Wilson s Plover, Black-necked Stilt, Lesser och Greater Yellowlegs, Least Sandpiper, Franklin s Gull samt en överflygande Roseate Spoonbill avslutar dagens skådning. Huvudvägen har under dagen genomkorsat ett så gott som totalt exploaterat landskap med bl.a. stora risodlingar, bananplantager (Machala är bananodlingens hjärta i Ecuador) och räkdammar. Det är därför en lättnad att komma till Jocotoco Foundations Umbrellabird lodge (600 m.ö.h.) vid reservatet Buenaventura. I behaglig temperatur bjuds vi en relativt sen trerätters välkomstmiddag. John Blund kallar oss nästan innan artgenomgången avslutats. Onsdag 31 januari Uppvaknande till det olycksbådande ljudet av regnsmatter mot taken. Dessbättre upphör det lagom till frukost (kl 05.30). Vi promenerar uppåt längs vägen, kantad av fin skog rik på fågelkvitter. Coraya Wren, Gray-breasted Wood-Wren, Esmeraldas Antbird samt Blue-black och Slate-colored Grosbeak är några stämmor som hörs mot vrålapornas morgonsång som bakgrund. Plumbeous Kites sitter och hänger nära lodgen och Buff-rumped Warbler trippar i hjulspåren. En mindre grupp Scarlet-rumped Caciques skyndar iväg, medan Rufous Motmot sitter betydligt mer stilla. Snart ses de första tangarorna i form av Bay-headed, Guira och Silver-throated Tanager. En White-throated Spadebill visar t.o.m. sin gula krona och Club-winged Manakins bjuder på publikfriande spel. Nere på skogsstigen påbjuds tystnad, eftersom en av Buenaventuras paradarter hyser skygghet som en av sina främsta dygder. Vi är något sena för morgonens spel, men efter en stunds smygande har vår guide upptäckt en av platsens hanar. Man kan lätt tro att det är en apsvans som hänger ner under den mörka kroppen, innan gestalten framträder av den säregna Long-wattled Umbrellabird. Tyvärr lättar den alltför snart och försvinner i spillkråkelik flykt. I hopp om att den ska komma tillbaka snart väntar vi förgäves, men hör istället Thrushlike Schiffornis. Barred Hawk samt gracila och sociala Swallow-tailed Kites skruvar upp på termiken som börjar bildas över den soluppvärmda fuktiga skogen. Ochraceous Attila är

6 en bra specialare för Buenaventura, om än något svårsedd högt upp i trädkronorna. På väg tillbaka mot den hägrande lunchen tubas Lineated Woodpecker och Olive-sided Flycatcher. Blackstriped Sparrow sitter nära i en buske, medan Lesser Seed-Finch sjunger längre bort. Loja Tyrannulet adderas också till listan, som denna dag kommer att sluta på imponerande 134 arter (utan berg, kust eller våtmark och i stort sett på samma höjd!). Ibland upplever hängivna fågelentusiaster att lunchen inkräktar på skådningen. Så är dock inte fallet om det, som vid Buenaventura och flera andra lodger vi besöker, även finns utfodring för fågelvärldens viktigaste (och snabbaste) pollinatörer. Kollibrier är väldigt förtjusta i sockervatten och lockas med lätthet fram till de automater ( feeders ) som sätts upp. Deras näst intill totala brist på respekt för människor gör dem dessutom väldigt lätta att beskåda på nära håll, förutom att det ibland är svårt att hänga med i svängarna. Som tur är har vi tid att gå igenom arterna i lugn och ro, för det är sannerligen lätt att röra ihop dem. När vi så småningom även fått lite tid över för själva lunchen (god soppa!) kan vi summera följande 15 arter: Green Thorntail, Emerald-bellied Woodnymph, Violet-bellied, Rufoustailed och Amazilia Hummingbird, Green-crowned och Fawn-breasted Brilliant, Andean Emerald, Velvet-purple Coronet, Brown Violetear, Whitevented Plumeleteer, Long-billed Starthroat, Whitenecked Jacobin samt White-whiskered och Baron s Hermit. Andra sevärdheter som lockas av smörgåsbordet, som förutom de artificiella blommorna består av bananer, är Black-cheeked Woodpecker, Fasciated Wren, Green Honeycreeper, Bananaquit och Northern Violaceous Trogon. Chestnut-mandibled Toucan tubas och vi får välförtjänt siesta kl av Scarlet-backed, Black-cheeked och Golden-olive Woodpecker. Inne på den svårfunna stigen Sendero de El Oro Tapaculo kan vi lätt räkna fåglarna vi ser. De inskränker sig nämligen till Ornate Flycatcher, en snabb skymt av White-tipped Sicklebill samt en fantastisk obs av två (ett par) Ochre-breasted Antpittas. Resans enda Spotted Nightingale-Thrush hörs på avstånd och ute vid bussen visar sig Olivecrowned Yellowthroat. På andra sidan vägen följer vi hjulspåren som så småningom ringlar sig ända ner till Umbrellabird lodge. Vi nöjer oss med att gå tills mörkret faller, för att sedan försöka hitta de ugglor som finns. Dessförinnan ses Azara s Spinetail, Whiskered Wren, Violet-tailed Sylph, Crimsonrumped Toucanet samt en juvenil Roadside Hawk. (Den senare kan knappast vara en Buteo, som den ofta anges vara, med sådan byggnad, utseende och stjärtvickning!) Vår vandring tillbaka lyses upp av ihärdigt gula och gröna eldflugor (skalbaggar). Uggleaktiviteten verkar till att börja med låg, men lysande obsar på Mottled samt Black-and-white Owl strax efteråt gör oss mer än nöjda. Pia, som valt att gå i förväg mot bussen, trumfar emellertid med en puma! Middag serveras kl Black-and-white Owl. Foto: Kristian Ståhl Violet-bellied Hummingbird. Foto: Daniel Bengtsson På eftermiddagen åker vi upp (ca 300 höjdmeter) till Buenaventuras övre delar. Men först skramlar vi ihop lite fåglar, främst fröätare, i sekundärbiotop (för bete). Dull-colored och Blue-black Grassquit samt Variable och Yellow-bellied Seedeater är måttligt upphetsande, men måste så klart få sin beskärda del av uppmärksamhet. Trevligare är Yellow Tyrannulet och Cinnamon Becard samt en färgglad trio i form 6 Torsdag 1 februari Frukost en halvtimme tidigare än igår, för att hinna med ett försök på Spectacled Owl ett par kilometer nedanför lodgen innan det blir för ljust. Vrålapor och den första morgonkören är det enda som hörs. Istället återvänder vi till samma område som igår eftermiddag. På väg dit har vi turen att se en Ninebanded Armadillo i fullt dagsljus. Det är sannerligen en filur med lustigt utseende, kanske bäst beskriven som en overklig pansargris med snabel. När vi kommer upp till madonnan i passet är vädret klart och Ochre-breasted Tanager låter höra sin ljudliga stämma. En Uniform Treehunter försvinner snabbt in i sitt bohål och väljer uppenbarligen att stanna där. Mer kontrastrika färgkombinationer uppvisas av Black-winged Saltator, Tricolored Brush-Finch, Pale-mandibled Araçari samt Flame-faced och Golden Tanager. En svärmare av större modell och med band på övergumpen blir förvillande lik en kollibri (hona Woodstar eller Thorntail, vilket ju för övrigt också uppmärksammades i Sverige förra

7 sommaren då flera större dagsvärmare rapporterades som kollibrier!). Andra djur av intresse utgörs av en pilgiftsgroda samt en stor fågelspindelhane på honjakt. Immaculate Antbird visar sig också svart och i marknivå, medan den vackra Ornate Flycatcher håller oss under uppsikt. Strax efteråt pilar en Whitetipped Sicklebill iväg från en Heliconia. Lättare att se är då Gray-backed Hawk och Black Hawk-Eagle som seglar på uppvindarna tillsammans med Plumbeous och Swallow-tailed Kites. På väg tillbaka mot bussen (där lunchen finns) ses först Line-cheeked Spinetail, senare en fotogen Broad-billed Motmot samt Common, Yellow- och Ashy-throated Bush-Tanager. Ett party bestående av Bay Wren, Orange-bellied Euphonia, Silver-throated Tanager, Green-crowned Brilliant och Emeraldbellied Woodnymph mobbar uppenbarligen någon (orm eller liten uggla?), men vi lyckas aldrig finna ut vad. Scaly-throated Foliage-gleaner och Rufousthroated Tanager bör också nämnas. Som kuriosa kan redovisas att vi först nu, på resans femte dag, ser vår första Rufous-collared Sparrow! Broad-billed Motmot. Foto: Bo Jerkeman Med ny energi i kroppen och något svalkade fötter rör vi oss ytterligare 200 höjdmeter uppåt (längs den andra vägen). Savanna Hawk, Black-and-white Seedeater, Yellow-bellied Siskin och Ashy-headed Tyrannulet noteras. Holkar vittnar om att detta är ett bra område för den endemiska och hotade El Oro Parakeet. En bra stund senare har vi i viss mån börjat misströsta, när till vår belåtenhet fem individer kommer inflygande. Likt gojan på Kalle Ankas julafton uppslukas de av grönskan, men till slut har alla fått se dem mycket fint. Bronze-winged Parrot och Smoke-colored Pewee kan också tubas. Dagen avslutas med ett besök vid Jardin de Colibries ( kollibriernas trädgård ), en privat uppsättning feeders nära stora vägen. 25 individer räknas momentant runt samma fat och ett 100-tal kan säkert ses samtidigt, men arterna är desamma som vi bekantat oss med tidigare. Fredag 2 februari För de mest entusiastiska erbjuds ett nytt försök på Spectacled Owl i fullmånens sken kl Nu går det alldeles utmärkt och den synnerligen spektakulära ugglan visar samarbetsvilligt upp sig. Därefter 7 AVIFAUNA smakar det med pannkakor och sylt, sirap eller choklad, trots den tidiga timmen. Denna sista morgon vid Buenaventura prioriterar vi åter Long-wattled Umbrellabird. Eftersom vi kommer fram betydligt tidigare än i förrgår är det mer aktivitet runt spelplatsen och vi kan stå alldeles under en av hanarna. Detta ger en lustig profil med näbbspetsen utstickande bakom den svarta ekorrsvansen samt en dammvippeprydd panna á lá primadonna, och när strupen blåses upp skymtar en röd hudfläck. Tyvärr vill han inte riktigt sjunga ut, men vi är klart nöjda med föreställningen ändå. Promenad längs skogsstigen i sakta mak ger spelande Rufous-fronted Wood-Quail, dito Clubwinged och White-bearded Manakin, skulkande Chestnut-backed Antbird samt bobyggande Song Wren. En stor ugglefjärilslarv kommer krypande och sex Collared Peccaries grymtar förbi på nära håll (men utom synhåll för oss). Slaty Spinetail, Immaculate Antbird och Olive-striped Flycatcher visar sig relativt öppet. Uppe på vägen igen får vi bra obsar på Ochre-bellied Flycatcher, Common Tody- Flycatcher, Olivaceous Piculet, Lesser Greenlet, Yellow-tufted Dacnis samt Sooty-headed Tyrannulet. Tidig lunch, med en läcker hane Booted Racket-tail som sällskap, innan avfärd mot Macará långt i söder (2 km från Peru), men det kommer att dröja sju timmar innan vi når dit. När Andean Birding dukar upp sin kaffe- och chokladservering i vägkanten noterar Pia uppmärksamt resans enda Zone-tailed Hawk, som kompletteras med Harris s och Gray-backed dito. Senare passerar vi ett bergspass (2000 m), varefter biotopen övergår till kullar grönklädda av akacior, inte olikt exempelvis nordöstra Grekland, Turkiet eller en del andra platser runt Medelhavet. På telefontrådarna växer Tillandsia ( spansk mossa ) och det är tydligt att vi nu kommit till torrare klimat och växtzon. Detta märks givetvis även på fågelfaunan. Redan vid första stoppet inbringas Chapman s Antshrike, Watkins s Antpitta och Plumbeous-backed Thrush, även om bara den förstnämnda ses riktigt bra. Sista skådningen blir sedan vi passerat Catacocha. Tumbes Swifts och Redmasked Parakeets flygande lågt över oss avslutar dagens skörd. Middag på lokal restaurang. Att detta sannerligen inte är något turistområde märks också på att hotell av god standard är en bristvara. Rummen utan fönster saknar dessvärre även AC, med påföljd att de är näst intill outhärdligt varma. De närmast gatan får istället lyssna till hög musik (blandat från wienervals till techno) större delen av natten. AviFauna och Andean Birding ber om ursäkt för detta tyvärr oundvikliga faktum! Lördag 3 februari Frukost i lobbyn kl 05. Därefter bär det av till Jorupe (600 m), en flaggskeppslokal för den tumbesiska regionen. Pacific Pygmy-Owl visslar i trädet ovanför oss när vi kliver ur bussen och Pale-browed Tinamous hörs i stort sett överallt. Plumbeous-

8 backed Thrush, One-colored Becard, Rufous-browed Peppershrike samt White-edged och Yellow-tailed Oriole ses också tämligen omgående. I ett stort Ceibaträd (typ Sparbanks-ek eller Baobab) murar Pacific Hornero ett bastant bo av lera, samtidigt som specialiteten Slaty Becard besöker sitt vävda i pungformat. De tidiga regnen (orsakade av El Niño ) har klätt skogen i grön skrud och många av regionens fåglar har tidigarelagt häckningssäsongen. Detta medför att exempelvis Henna-hooded Foliagegleaner och Blackish-headed Spinetail är betydligt svårare än normalt så här års. Speckle-breasted Wren och Collared Antshrike är mer exponeringsvilliga. Ochre-bellied Dove hoar dovt inifrån vegetationen och de flesta får till slut i alla fall se en skymt av Black-and-white Tanager. Ett par King Vultures samt en ung Short-tailed Hawk seglar upp på termiken och äntligen visar sig Blackish-headed Spinetail. Så småningom viker vi in på en stig som tar oss upp i sluttningen, där en fågelsamling rör sig på marken inne bland de låga träden. Rufous-necked och Henna-hooded Foliage-gleaner, Blackish-headed Spinetail, Collared Antshrike, Plumbeous-backed Thrush samt Gray-and-gold Warbler är alla närvarande vid vad som verkar vara en myrsvärm. Längre fram visar Rufous-necked Foliage-gleaner upp sig ännu bättre, liksom dito Tumbesendemen Gray-breasted Flycatcher. Yellow-olive Flatbill adderas också till listan. Vår guide på lokalen, Leon, är duktig boletare och på vägen ner passerar vi ett par hålor utgrävda av Henna-hooded Foliagegleaner. När vi närmar oss brinken flyger en individ ut, så att alla åtminstone hinner se dess rödbruna färg. Väl nere vid entrén möts vi av stojande skolbarn på utflykt för att bada i poolen som finns där. De som nyttjar öl kan få det, medan vi andra får vänta ytterligare en liten stund med att höja sockernivån i blodet. Bussen, där fika tillhandahålls, är dock nära. Vi åker sedan längs gränsfloden Sabiango och vid byn med samma namn passeras en militärkontroll. (Från Jorupe kunde vi även blicka in i Peru.) Det regnar lite till och från, men kortare stopp ger bra obsar på Watkins s Antpitta, Highland Hepatic- Tanager, White-winged och Stripe-headed Brush- Finch samt Three-banded Warbler. Vid 17-tiden anländer vi till byn Sozoranga (1500 m). Där erbjuds mat och möjlighet att titta på häckande Chestnutcollared Swallows i kyrktornet. På väg tillbaka mot Macará stannar vi till vid Jorupe igen. Regnet har nästan upphört och chansen på ugglor bedöms som relativt god, men belöningen uteblir dock. Söndag 4 februari Juice och kaffe i lobbyn innan avfärd kl Vid halv sju närmar vi oss Utuana (2200 m) och befinner oss då ovan molnen. Jämfört med tidigare dagar känns temperaturen (16 C) sval. Morgonkören består av Black-crested Warbler, White-crested Elaenia, Chestnut-crowned Antpitta samt Blackish Tapaculo. Black-cowled Saltator visar sig snyggt i en topp. Lite längre upp når vi den av Jocotoco Foundation förvaltade skogen Bosque de Hanne (döpt efter Hanne Block från Bornholm, som arbetade hårt för att bevara viktiga naturområden i regionen men tragiskt omkom i en flygolycka). Här möter ett flertal nya kollibrier; Purple-throated Sunangel, Rainbow Starfrontlet, Black-tailed Trainbearer och Mountain Velvetbreast. Redan innan frukosten dukats fram har vi även hängt in en av lokalens främsta specialiteter, Black-crested Tit-Tyrant, en riktig liten läckerbit som endast förekommer här i Ecuador. Nöjda med den starten vandrar vi genom den relativt lågväxta skogen. Tyvärr minskar skogsarealen allt mer, trots reservatsstatus, och numera är den tydligt gallrad i anslutning till den lilla väg som leder in till en näraliggande by. Här och var återstår dock känslan av trollskog med knotiga mossbeklädda stammar dit endast sparsamt ljus når ner. Slaty-backed Nightingale-Thrush, Jelski s Chat-Tyrant och Streak-necked Flycatcher trivs i skuggorna, medan Tawny-rumped Tyrannulet, Blue-and-black samt Blue-capped Tanager huserar i topparna. Chapman s Antshrike och Black-cowled Saltator bjuder på trevliga repriser. Så småningom når vi sockervattenautomater som attraherar Speckled Hummingbird och Masked Flowerpiercer samt talrika Starfrontlets och Sunangels. I rätt ljus och vinkel är det lätt att förstå varifrån de sistnämnda fått sina namn. Den lilla regnbågsstjärnpannan skimrar skiftande från rött till grönt, medan solängelns strupe gnistrar så det nästan gör ont i ögonen. Alldeles i närheten reser en ny Black-crested Tit-Tyrant upp sina coola svarta dubbeltofsar. Jelski s Chat-Tyrant är betydligt mer stirrig, men slutligen är alla tillfreds även med denna juvel. Än mer tålamodsprövande blir Gray-headed Antbird och Blackish Tapaculo. Vi hinner höra både skrikande grisar och kurrande magar innan dessa visat sig. På tillbakavägen kompenseras vi av väldigt tillmötesgående Red-crested Cotinga och Linecheeked Spinetails. Lunch i/vid bussen, där solen nu lyser stark från blå himmel och temperaturen stigit till 24 C. Längs vägen mot Sozoranga upptäcktes Rustybreasted Antpitta för första gången i Ecuador år Denna celebritet vill vi naturligtvis göra ett helhjärtat försök på. Tämligen omgående svarar en individ från de täta bambusnåren långt upp, och kommer plötsligt mycket närmare, så vi smyger in under ett stort buskage. Utdelningen blir optimal för samtliga, men för det krävdes ännu en skopa av Jonas oförtrutna slit. Ute på vägen späder vi på med fler fina obsar i form av Silver-backed, Rufous-chested och Blue-capped Tanager, Three-banded Warbler samt Stripe-headed Brush-Finch. Längre ner avnjuts spelande Striped Cuckoo och Tumbes Pewee i tub. Inte heller denna ljumma kväll (23 C) är West Peruvian Screech-Owl tjänstvillig vid Jorupe, men den låter i alla fall höra ett par korta rop. 8

9 Måndag 5 februari Morgonens första fågelobservation blir en tornuggla som flyger förbi hotellet i Macará kl Vi styr västerut och gör flera stopp längs vägen. Det mulna vädret gör temperaturen någorlunda behaglig och sångaktiviteten är god. Gray-capped Cuckoo sitter äntligen stilla och ett par Solitary Eagles landar fint i en trädtopp. Rufous-necked Foliage-gleaner samt Black-and-white Tanager hörs igen. Längre fram exponerar sig Ecuadorian Trogon, samtidigt som flera par ropar runtomkring. En flock Swallow-tailed Kites vilar tillsammans och snart dyker de första exemplaren av Baird s Flycatcher upp. Inne på en liten väg finns Black-capped Sparrow och häckande Red-masked Parakeet. När vi närmar oss Zapotillo börjar solen bryta igenom. American Kestrel är vanligare i det öppnare och torrare landskapet. Kyrkogården saknar i stort sett grönska, förutom de akacialiknande träden (familjen ärtväxter, Fabaceae) som dignar av röda blommor. Det är dessa som vi hoppas ska locka till sig Tumbes Hummingbird. Vi behöver inte bli besvikna, då vi snart märker att uppemot ett tjog av dessa mindre färggranna kollibrier surrar runt och kivas bland blommorna. En hona Black-throated Mango samt en svärmare av större kollibristorlek finns också på plats. Efter ett besök vid gränsfloden Río Chira, där en liten lådfärja fraktar folk mellan Ecuador och Peru, börjar det bli dags att tänka på transporten mot Loja. Resten av dagen tillämpas således mest skådning från bussen. Till att börja med noteras gråsparv och vackra vita liljor i byn El Ceiba. Resans enda Bat Falcon motiverar ett stopp och avnjuts i tub tillsammans med Yellow-tailed Oriole. Vid Pindal finns Chestnut-collared Swallows, en Elegant Crescentchest flyger snabbt förbi framför bussen och Hooded Siskin blir ny för resan. De spektakulärt branta backarna i El Alamor, där vi intar lunch, för tankarna till Californiens San Francisco (i synnerhet med en Washington vid ratten). Färden fortsätter sedan på slingriga vägar, bitvis inhöljda i tät dimma, tills vi så småningom närmar oss Loja. Ett stopp strax innan skymningen ger tyvärr ingen Tumbes Sparrow, utan vi får nöja oss med dito seglare samt hoande Ochre-bellied Dove. Incheckning och middag på Hotel Bombuscaro. Tisdag 6 februari Som vanligt tidig avfärd för att komma i hyfsad tid upp till Podocarpus National Park och Cajanuma på 2800 m. Här möter frisk luft och många trevliga höghöjdsarter. Vi börjar med Grass-green Tanager, Turquoise Jay, Rufous-breasted Chat-Tyrant samt Black-capped och White-banded Tyrannulet, samtidigt som Blackish Tapaculo (nu rasen latrans), Undulated, Chestnut-crowned samt Chestnut-naped Antpitta hörs. Fågeltågen innehåller bl.a. Citrine och Blackburnian Warbler, Mountain Wren, Capped och Blue-backed Conebill, Blue-and-black Tanager samt Hooded och Lacrimose Mountain-Tanager. Skulkande Plain-tailed Wren, Chusquea Tapaculo 9 och Russet-crowned Warblers lockas framgångsrikt ut ur bambusnårens mörker. Emerald Toucanet visar sig så småningom anständigt, medan Bearded Guan och Yellow-billed Cacique förblir svårsedda. Chestnut- och White-collared Swifts drar förbi. På en lämplig utkikspunkt avnjuts fika, vackert väder samt Paramo Seedeater. Med förnyade krafter beger vi oss upp mot Elfin forest (dvärgskog) på 3000 m med rikligt Bromeliaprydda Podocarpusträd, som under vissa omständigheter kan bli upp till 40 m och 1000 år gamla. Tyvärr är det också ett värdefullt träslag, vilket lett till avverkning i alltför stor utsträckning. Rufous Wren, Rufous Antpitta samt Pearled Treerunner visar sig fint. Ovanför trädgränsen får vi närkontakt med Mouse-colored Thistletail, och Palefooted Swallows låter flera gånger höra sitt karakteristiska lockläte. Gray-breasted Mountain- Toucan ropar nere i dalen, men att se den visar sig bli en av resans svåraste uppgifter. Slutligen exponerar sig ett par Masked Trogons fint, innan vi rullar nedåt och hänger in Streak-throated Bush- Tyrant. I en liten våtmark i utkanten av Vilcabamba brukar Plumbeous Rail vara relativt tillmötesgående. Gräset har emellertid vuxit sig lite väl högt, men några får trots allt ett par snabba skymtar. Det har blivit eftermiddag och hög tid för lunch, som intas i den lilla turistorten. Ett par timmar senare passerar vi ett pass på 2800 m och slingrar oss sedan vidare söderut nerför de spektakulära bergssluttningarna till Tapichalaca. Vi befinner oss nu i bristfälligt utforskade områden, strax norr om byn Valladolid. Det var här som Robert Ridgely upptäckte Jocotoco Antpitta 1997, vilket blev startskottet för naturvårdsorganisationen med samma namn och bildandet av reservatet Tapichalaca, som idag omfattar 9386 ha. Fortfarande är endast par kända av den näst intill mytomspunna myrtrasten, men eftersom man nyligen funnit arten på peruanska gränsen i närheten finns anledning att tro att det finns en hygglig stam. Lodgen, som ligger på 2400 m, är smyckad med Lars Jonssons målningar av Tumbesendemer, och vi serveras en fin välkomstmiddag. Ett försök på Andean Potoo blir fruktlöst, men vi kan i alla fall njuta av en imponerande stjärnklar himmel samt flera stjärnfall. Onsdag 7 februari Inte heller på morgonen får vi någon kontakt med några nattfåglar, men när dagen gryr börjar nya arter ramla in. Orange-banded Flycatcher är tämligen allmän, en grupp Golden-plumed Parakeets hörs uppifrån bergsryggen och ett par spektakulära Whitecapped Tanagers tubas i en trädtopp. En bit in på stigen möter Bar-bellied Woodpecker och en Whitebrowed Spinetail med märkligt utseende. Rufousnaped Brush-Finch och Russet-crowned Warbler visar upp sig, medan Gray-breasted Mountain- Toucan, Buff-breasted Mountain-Tanager och Ashcolored Tapaculo noteras som hörda. Så småningom börjar vi spela Jocotoco Antpitta, även om chanserna

10 att verkligen få se den är ganska små. Dels eftersom det är sent på säsongen och dels eftersom vi vet att andra nyligen letat i flera dagar utan resultat. Därför känns det som en halv seger när en individ plötsligt hörs längre bort. Vi smyger närmare och får till slut riktig närkontakt med fågeln. Det är onekligen en häftig upplevelse att höra det märkliga ljudhärmande lätet på kanske bara meters avstånd, men samtidigt frustrerande att ändå inte få syn på den! Till slut beslutar vi att ge upp för tillfället och återkomma senare. Innan alla hunnit tillbaka upp till stigen korsas vår väg av en fläckig katt. Tyvärr går det så fort att endast undertecknad (som stirrade på stigen i hopp om att någon fågel skulle hoppa fram) hinner se den. Observationen är dock fullt tillräcklig för att konstatera Tapichalacas första fynd av Oncilla. På väg tillbaka ses Rufous-capped Thornbill och nere vid lodgen avnjuts en flock Golden-plumed Parakeets i en fruktbärande palm. Vi njuter sedan vidare av grillspettslunch samt siesta och kollibrier vid lodgens feeders. Där finns nu främst Amethystoch Flame-throated Sunangels, Long-tailed Sylph, Fawn-breasted Brilliant, Chestnut-breasted Coronet, Collared Inca samt White-bellied Woodstar, men Johan och Pia kan även komplettera med Tyrian Metaltail och Rufous-capped Thornbill. Den sällsamma synen av solbadande Chestnut-breasted Coronet på mossa inbjuder till fotografering. Chestnut-breasted Coronet. Foto: Daniel Bengtsson Vi återvänder sedan till samma område som i morse, men följer till att börja med huvudstigen lite längre, i hopp om att hitta någon fin flock. Belöningen blir Red-hooded Tanager och Smokecolored Pewee. När skymningen närmar sig går vi tillbaka till Jocotocoreviret. En exponerad (och mycket koltrastlik) Glossy-black Thrush bjuder på vackra kvällstoner och vi får ytterligare obs på White-capped Tanager. Med hjälp av Lasses rep firar vi oss ner i sluttningen där vi hoppas att Antpittan med stort A ska hoppa fram. I det sista ljuset skuttar mycket riktigt en skugga över den lilla öppningen, men det går alltför fort för att avgöra om det är Jocotoco eller Chestnut-naped. Rufous-bellied Nighthawk spelar flyktigt och efter mörkrets inbrott ses/hörs White-throated Screech-Owl. Middag i Casa Simpson kl Torsdag 8 februari Tidigt på morgonen görs ett sista tappert försök på Jocotoco Antpitta. Till skogens uppvaknande traskar vi åter den lilla stigen in till reviret. Av någon anledning känns sträckan bara hälften så lång som igår kväll, kanske eftersom det då var mörkt och vi hade en lång och innehållsrik dag i benen. Väl på plats verkar myrtrastens intresse för spel ha svalnat och vi märker inte ett spår av den. (-Hoppas inte den blivit kattmat!) Istället bjuder Jonas på en underhållande imitation av dess spel och läte samt uppspelning av Robert Ridgelys bandupptagning när han för första gången fick se den. Det går inte att ta miste på att han knappt trodde sina ögon. Till slut får vi också höra en ny Jocotoco Antpitta på avstånd, men alltför långt bort för att vi ska ha en rimlig chans att se den. Vi väljer istället att retirera och får nog trots allt vara nöjda med morgonen, som bjudit på Strong-billed Woodcreeper, Barred och Green-andblack Fruiteater, Northern Mountain-Cacique, Black-headed Hemispingus, Black-throated Tody- Tyrant, Smoky Bush-Tyrant, Bluish Flowerpiercer, Streaked Tuftedcheek, Rufous Spinetail samt hörd Powerful Woodpecker, Slate-crowned Antpitta och Dusky Piha. Som kronan på verket fick vi helt osannolika observationer av Ocellated Tapaculo, som visade sig helt öppet på bara några meters avstånd. I lätt regn traskar vi tillbaka och ser en stillasittande Bearded Guan. Under lunchen tilltar regnet ytterligare och vi kan inte annat än vara tacksamma att vi slapp detta igår. Efter ännu en förstklassig måltid lämnar vi Tapichalaca och återvänder mot Loja. Regn, dimma samt trötta resenärer och ledare gör observationerna längs vägen få. Ett nytt stopp i Vilcabamba ger dock ytterligare ett par obsar på Plumbeous Rail. Vi anländer till Hotel Bombuscaro kl 17 och intar middag en timme senare. Maten tar dock anmärkningsvärt lång tid på sig att komma in och när plötsligt belysningen släcks ner känns måttet nästan rågat. Det visar sig dock att trots försök till mörkning har någon deltagare snappat upp undertecknads födelsedatum och deltagarna lyckas således överraska stort med sång och födelsedagstårta. -Stort tack än en gång! Fredag 9 februari I hopp om Tumbes Sparrow och närmare kontakt med Elegant Crescentchest intas frukost kl Vi måste då nämligen ta oss en bit västerut till Catamayo (1500 m). Det blir ett lyckat drag med fina obsar på båda och dessutom bonus i form av den fantastiska Drab Seedeater, som t.o.m. var Ecuadorkryss för Jonas. Hooded Siskin, Superciliated Wren och den sädesärlelika (Whitefaced) Tropical Gnatcatcher visar också upp sig exemplariskt. Ett stopp längs vägen ger Andean Slaty-Thrush och Three-striped Warbler. Så småningom har vi åter passerat Loja och tagit oss till San Francisco (2280 m), mellanstationen i Podocarpus National Park. Denna imponerande nationalpark, som beräknas hysa växter

11 samt 600 fågelarter, sträcker sig från 900 till 3700 m och omfattar 1400 km 2. Vi spenderar ett par timmar på stigarna i den kuperade terrängen, som mestadels består av frodig regnskog. Tidpunkten på dagen är givetvis inte optimal, men det mulna vädret inspirerar åtminstone till hyfsad aktivitet. Plain-breasted Hawk, Pale-edged Flycatcher, White-tailed och Sulphurbellied Tyrannulet, Yellow-whiskered Bush-Tanager samt Saffron-crowned Tanager uppmärksammas. Mest spektakulär är dock en hane Golden-headed Quetzal som sitter vackert på en mossbeklädd gren. Lite längre ner stannar vi till vid Río San Francisco och vi passar på att hänga in de arter som är knutna till bergsforsar. White-capped Dipper bjuder på spel och Black Phoebe, Torrent Tyrannulet samt Spotted Sandpiper ses också utan problem. En subadult Solitary Eagle skruvar upp alldeles över oss, men vi saknar ännu Sydamerikas strömand Torrent Duck. Tillbaka vid bron finns strömanden dock på plats och vi kan under hela fikapausen beskåda en distinkt tecknad hane med juvenil fågel i släptåg. Klockan 17 kommer vi fram till Zamora och märker genast att vi nu är nere under 1000 m. White-eyed Parakeet, Yellow-tufted Woodpecker, White-banded Swallow, Olive-chested Flycatcher, Black-billed Thrush, Crested Oropendola, Swallow Tanager, Blue-gray Tanager (med vita täckarband på östsluttningen) samt Chestnut-bellied Seedeater är nya bekantskaper. Strax bortom ligger Copalinga lodge. Den drivs av ett belgiskt par och har välförtjänt rykte om sig att bjuda på både god mat och vacker omgivning med gott ornitologiskt utbyte. Det senare bevisas omgående i den blommande buskraden närmast parkeringen. Där födosöker Glittering-throated Emerald, Violet-headed Hummingbird, Wire-crested Thorntail och, som kronan på verket, Spangled Coquette! Innan vi avnjuter middagen adderas Violet-fronted Brilliant och Swainson s Thrush vid restaurangens feeders. Spangled Coquette, hane. Foto: Pia Öberg Lördag 10 februari När det börjar ljusna hörs nya röster i Copalingas trädgård, bl.a. Grayish Saltator och Orange-billed Sparrow som sjunger karakteristiskt. Lätena från Speckled Chachalaca, Yellow-bellied Elaenia och Yellow-browed Sparrow går knappast under 11 AVIFAUNA betäckningen skönsång, men dessbättre kan vi bestämma dem visuellt också. Kvart i sju har vi tagit oss den lilla biten fram med bussen till reservatet Bombuscaro (Podocarpus NP). Vi promenerar långsamt stigen upp till det lilla högkvarteret, och försöker se så mycket som möjligt av fågelmängden. Ecuadorian Piedtail, Lafresnaye s Piculet, Highland Motmot, Coppery-chested Jacamar, Ash-browed Spinetail, Foothill Antwren, Foothill Elaenia, Inca Jay, Subtropical Cacique, Canada Warbler, Orangeeared samt Green-and-gold Tanager är några trevliga arter vi ser, medan Scaled Antpitta, Blackstreaked Puffbird, Black-billed Treehunter och Yellow-breasted Antwren endast noteras som hörda. Vi får ta skydd undan regnet en stund innan vi fortsätter lite längre. En bra flock innehåller Olivebacked Woodcreeper, Andean Cock-of-the-rock (hane), Black-billed Thrush samt Spotted, Summer, Paradise och Golden-eared Tanagers. Blue-rumped Manakin spelar alldeles intill och på väg ner igen får vi till slut ett nära möte med specialiteten Whitebreasted Parakeet. Ett fint smörgåsbord dukas upp till lunch på Copalinga, där vi sedan håller oss en stund med möjlighet till siesta och/eller skådning. Sevärda kollibrier representeras av en ung hane Blackthroated Brilliant samt en praktfull hane Wirecrested Thorntail, men det visar sig också finnas en mängd andra trevliga arter att beskåda från verandan. Bästa obsarna utgörs av Coppery-chested Jacamar, Buff-fronted Foliage-gleaner, Lined Antshrike, Green Manakin, Wing-barred Piprites, Goldenwinged Tody-Flycatcher, Yellow-cheeked Becard, White-necked Thrush och Yellow-bellied Tanager. På eftermiddagen beger vi oss en liten bit in på den gamla vägen mellan Zamora och Loja (upp till 1200 m). Här finns en del fina skogspartier och vissa arter verkar lättare att se här än vid Copalinga eller Bombuscaro. Montane Foliage-gleaner, Ecuadorian Tyrannulet, Gray-mantled Wren och Chestnut-vented Conebill är alla välkomna debutanter på resan, medan Streaked Xenops, Tropical Parula, Magpie Tanager, Ashy-throated Bush-Tanager och Yellowbellied Tanager är trevliga repriser. I en Cecropia samsas Spotted, Blue-necked och Paradise Tanagers, de senare helt osannolikt gnistrande i en mängd olika färger. I Zamora passerar vi världens största klocka (>10 m), i alla fall om man får tro invånarna där. Efter skymningen ses Blackish Nightjar på vägen nära Copalinga. Kvällen är ljummen och uppmäts till 25 C kl Köksdörrens gnisslande är påfallande likt Slaty-backed Nightingale-Thrush eller Andean Solitaire. Söndag 11 februari Nästan omänskligt tidigt tänder vi stearinljusen och packar oss ur våra bungalows. Vi siktar nämligen på avfärd mot Cabañas Yankuam redan kl Värdinnan Kathrin är uppe och ser till att vi får i oss lite kaffe. Sen kan vi somna om en stund under den 3,5 timmar långa bussresan. Vägarna blir så småningom mindre allt eftersom vi kommer längre

12 bort från civilisationen. Washington undrar, kanske med rätta, vad i hela världen det kan vara för fågel som är så speciell att man är beredd att ta sig ända ut hit. Självklart hoppas vi på en mängd arter som finns på de lägre sluttningarna ner mot Amazonas, men målarten nummer 1 är givetvis Orange-throated Tanager. Denna stora och spektakulära tangara upptäcktes i Peru på 1960-talet, men där är den numera mycket svår att komma åt. Byn Shaime är således kanske den enda platsen i världen där fågelskådare kan se den med hyfsat stor säkerhet. Väl framme möts vi av Fredrik Ahlman, ännu en svensk som funnit sin hemvist i Ecuador, och som nu försöker skapa goda förhållanden för såväl ekoturister som den lokala ursprungsbefolkningen. Vi bjuds på frukost och gör oss redo för en dag i djungeln. Att vi behövde stövlar var givet på förhand, men vi förstod ännu inte vad som komma skulle Nya bekantskaper som Channel-billed och White-throated Toucan, Greater Yellow-headed Vulture, Black-eared Fairy, Violaceous Jay samt Northern Amazon Red Squirrel finns i omgivningen. Bicolored Hawk och Lafresnaye s Piculet är andra nämnvärda observationer. En Amazonian Umbrellabird flyger tyvärr alltför snart för att lydiga deltagare, som redan sitter i kanoterna, ska hinna tillbaka. Under den drygt timslånga färden med motorgående båt uppströms Río Nangaritza (900 m), för övrigt en av världens högsta navigerbara floder, ses inte helt oväntat Striated Heron, Torrent Tyrannulet, Drab Water-Tyrant och Buff-rumped Warbler. Vid angörandet av Shaimes brygga spelflyger ett par Gray-headed Kites ovanför byn, samtidigt som Southern Nightingale-Wren visslar sin nedåtgående skala. Det har redan blivit sen morgon och vi måste trampa iväg snarast möjligt, vilket givetvis är svårt när det hela tiden dyker upp nya fåglar. Doubletoothed Kite, Fork-tailed Woodnymph, Little Woodpecker, Bamboo Foliage-gleaner (fantastisk obs och dessutom höjdrekord i Ecuador?!), Mottlebacked Elaenia, White-winged Becard, Masked och Black-tailed Tityra (samtidigt), American Redstart, Turquoise Tanager, Purple Honeycreeper samt Blue, Black-faced och Yellow-bellied Dacnis t.ex. Stigen är till att börja med acceptabelt framkomlig men blir efter hand mer svårgången. Våra stövlar sjunker djupare och leran kryper allt närmare stövelskaftens övre kanter. Vissa partier kräver både god balans, beslutsamhet och väntan på att sörjan ska släppa oss ifrån sig. Dessutom är terrängen kuperad så framfarten blir måttligt snabb, men desto mer krävande. Som tur är belönas vi även fortsättningsvis med intressanta arter, som dock blir mer svårsedda inne i den tätare skogen. Black-faced Antthrush ropar utom synhåll och Black-and-white Tody-Flycatcher gömmer sig inne i mörka buskage. Golden-winged Tody-Flycatcher, Spot-backed Antbird och Fulvous Shrike-Tanager är ungefär lika svårsedda medan Rufous-winged Antwren, Rufous-tailed Foliagegleaner och Yellow-backed Tanager visar sig medgörligare. Vi noterar också den gigantiska 12 sländan Giant Damselfly, som livnär sig av insekter den plockar ur spindelnät. Plötsligt hörs karakteristiska lockläten från Orange-throated Tanager alldeles nära. De sitter nästan alltid i de högsta träden, så även denna gång. Sikten är dock begränsad och alla hinner inte få syn på den, men vi hoppas på nya chanser framöver. Yellow-shouldered Grosbeak blir en välkommen bonus, liksom den mycket rara White-throated Woodpecker (t.o.m. lifer för Jonas!). I en lerig uppförsbacke tar vi paus och våra lokala ledsagare plockar upp lunchboxarna. Det känns nästan kolonialistiskt, men vi får acceptera att de ser som sitt jobb att bära maten åt oss och energimässigt har vi i alla fall förtjänat den. Thrush-like Wren sneglar ner på oss, och får vår egen gärdsmyg att kännas mikroskopisk. Med nya krafter kämpar vi sedan vidare in i tämligen opåverkad regnskog. En hona Andean Cock-of-the-rock ses, men annars handlar i stort sett alla observationer nu om hörda individer, däribland Lemon-throated Barbet, Redbilled Scythebill, Fasciated Antshrike, Gray Antbird, Dwarf Tyrant-Manakin och Slaty-capped Shrike- Vireo. Till slut når vi en grotta, som utifrån knappast ser särskilt imponerande ut. Väl där inne öppnar sig stora mörka rum och ju längre in vi kommer desto högre blir skränen från dussintals Oilbirds. Antagligen blir de lite störda av strålkastarskenet och vår närvaro, som dock måste anses mindre negativ än lokalbefolkningens insamling av de feta ungarna som skördas mot slutet av häckningssäsongen. Vi får klämma oss igenom en trång passage och balansera på hala stenar men så småningom är alla lyckligt ute ur grottan, vissa dock med vattenfyllda stövlar. Vi har nu tre mödosamma kilometer att ta oss tillbaka till byn och fortfarande har några inte ens fått en skymt av Orange-throated Tanager. Tiden börjar således kännas mycket begränsad. Knappt har vi konstaterat detta förrän tangaror hörs igen. De som inte sett dem banar sig väg genom undervgetationen i hopp om att hitta en tillräckligt öppen yta för att få sikt upp i de höga träden där fåglarna sitter. Med tydlig känning av nackspärr och visst besvär lyckas till slut alla se de lysande struparna i såväl hand- som tubkikare och luften fylls av segerrus blandat med lättnad. Genast känns stegen betydligt lättare, om än bara för en liten stund, innan verkligheten åter gör sig påmind. En osannolikt bra obs på White Hawk förhöjer stämningen ytterligare. Skorna är nu inställda på reträtt och eftersom skymningen närmar sig skådar vi betydligt mindre på tillbakavägen, men vi kan bara inte låta bli att stanna när ytterligare några Orange-throated Tanagers visar upp sig i den glänta som sannolikt är världens bästa lokal för arten. Inte särskilt många har sett dem överhuvudtaget och extremt få kan ha sett dem så här bra! Intressant också att höra Yellow-rumped Cacique härma tangarorna. Buckley s Forest-Falcon, Thrush-like Antpitta och Forest Elaenia hörs under återtåget. Kl har vi avverkat nio timmars promenad i lervälling och är tillbaka i byn, där fotbollsmatch fortfarande pågår i samband med byns 43-