Biovetenskapliga fakulteten levande vetenskap

Transkript

1 Biovetenskapliga fakulteten levande vetenskap

2 Redaktörer: Nina Saris, Mervi Pyyhtiä, Veli-Pekka Heiskanen, Satu Himanen och Helena Åström Layout: Anita Tienhaara Översättare: Barbro Wahlström Yliopistopaino 2004

3 Välkommen till biovetenskapliga fakulteten Den biovetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet grundades i början av år Fakulteten och med den förenade enheter verkar i Viks biocenter och utgör landets mest framträdande och största helhet för biovetenskaplig forskning och undervisning. Betydelsen av bio- och miljövetenskapligt kunnande i samhället har ökat betydligt under de senaste årtiondena. Den bio- och miljövetenskapliga forskningens tillämpningar är centrala inom hälso- och sjukvården, medicinen, livsmedelsproduktionen och många industriområden. De är också viktiga för en hållbar användning av naturresurserna och när det gäller att förstå orsakerna till och finna lösningar på miljöproblem. Biologin har även ett djuptgående inflytande på vår världsbild och vår uppfattning om människan. Biovetenskapliga fakultetens målsättning med tanke på studierna är att upprätthålla och att ytterligare främja undervisningens, studiernas och inlärningens höga kvalitet genom satsningar på system för kvalitetskontroll, studentcentrerad undervisning och lärarutbildning. Jari Niemelä Dekanus för fakulteten 3

4 Biovetenskapliga fakulteten Vid Helsingfors universitets biovetenskapliga fakultet bedrivs internationellt högklassig forskning och på forskning baserad högre undervisning utbildning inom biovetenskap och miljövetenskap. Fakulteten utbildar sakkunniga för universitet, forskningsinstitut, statsförvaltningen, skolor och övriga läroinrättningar, samt för företagsvärlden. Vid fakulteten finns ca 1750 studerande, av vilka 500 bedriver studier för vetenskapliga påbyggnadsexamina. Årligen utexamineras ungefär 120 magistrar och 50 doktorer. Till biovetenskapliga fakulteten hör två institutioner. Institutionen för bio- och miljövetenskaper finns på universitetets campus i Vik i Helsingfors och institutionen för miljöekologi är belägen i Lahtis. Fakulteten har också undervisnings- och forskningsverksamhet vid tre biologiska fältstationer: Kilpisjärvi biologiska station i Lappland, Lammi biologiska station i Tavastland och Tvärminne zoologiska station i Hangö. Examina Grundexamina vid biovetenskapliga fakulteten är kandidat i naturvetenskaper (NaK) och filosofie magister (FM). Kandidatexamen är en lägre högskoleexamen, som man kan avlägga på tre år av heltidsstudier. Den högre högskoleexamen, magisterexamen, tar fem år av studier på heltid. Vetenskapliga påbyggnadsexamina vid fakulteten är filosofie licentiat- (FL) och filosofie doktors- 4

5 (FD) examen. Vid biovetenskapliga fakulteten kan man också utbilda sig till ämneslärare i biologi. Vid sidan av examensstudier erbjuder fakulteten biämnesstudier för dem som studerar vid andra institutioner, samt fristående studier. Utbildningsprogram och huvudämnen Vid biovetenskapliga fakulteten finns 6 utbildningsprogram, som omfattar följande huvudämnen: Utbildningsprogrammet för biologi - akvatiska vetenskaper (hydrobiologi) - ekologi och evolutionsbiologi - fysiologi - växtbiologi - genetik - allmän mikrobiologi - miljövetenskaper (miljöbiologi) Utbildningsprogrammet för biokemi - biokemi Utbildningsprogrammet för limnologi och fiskerivetenskap - akvatiska vetenskaper (limnologi och fiskerivetenskap) Utbildningsprogrammet för miljövårdsvetenskap - miljövetenskaper (miljövårdsvetenskap) Helsingforsregionens utbildningsprogram i bioteknik - bioteknik Utbildningsprogrammet för miljöekologi - miljöekologi Studier Undervisningen vid biovetenskapliga fakulteten baserar sig på framgångsrik forskning. I inledningsskedet ingår många gemensamma studier: alla studerande tillägnar sig grundkunskaper och basfärdigheter på flera olika områden. När studierna framskrider fördjupar man sig i frågor som gäller något specialområde. Ungefär en tredjedel av dem som blir magister vid fakulteten fortsätter sina studier till doktorsexamen. Vid fakulteten finns flera forskarskolor, inom vilka många studerande bedriver fortsatta studier för påbyggnadsexamina. Studierna vid biovetenskapliga fakulteten är flerformsstudier: förutom på föreläsningar lär man sig en hel del under bl.a. laboratorie- och fältkurser. Till studierna hör även seminariearbeten samt handledda praktikperioder, antingen inom universitetets egna forskningsgrupper eller på annat håll i arbetslivet. Studenternas inlärning bedöms förutom genom tentamina med hjälp av essäer, inlärningsdagböcker och meritportföljer. Inom biovetenskapliga fakulteten ger man undervisning på finska, svenska och engelska. Fakultetens studerande har goda möjligheter att genomföra en del av studierna vid något utländskt universitet. Forskning Biovetenskapliga fakulteten ansvarar för universitetets forskning på det biovetenskapliga området. Den är en central del av den expanderande koncentrationen av biovetenskaplig forskning inom biocentret i Vik. En betydande del av universitetets miljövetenskapliga forskning sker vid biovetenskapliga fakulteten. Dessutom koordinerar fakulteten universitetets nätverk för miljöforskare inom olika vetenskapsområden, enheten för miljöforskning vid Helsingfors universitet. Tyngdpunkten för forskningen vid institutionen för miljöekologi i Lahtis är miljöforskning. Vid fakulteten utförs forskning inom följande bio- och miljövetenskapliga områden: akvatiska vetenskaper, biokemi, bioteknik, ekologi och evolutionsbiologi, fysiologi, växtbiologi, genetik, allmän mikrobiologi, miljöekologi och miljövetenskaper. 5

6 Utbildningsprogrammet för biologi Utbildningsprogrammet för biologi har sju huvudämnen. I början av studierna bekantar sig alla studerande med grunderna i biologins olika huvudämnen. När studierna framskrider väljer den studerande något ämne för fördjupning. Man kan bli ämneslärare i biologi oberoende av vilket huvudämne man valt. Undervisning på svenska ges för grundstudierna i biologi som utförs under det första studieåret. Därefter erbjuds i mån av möjlighet en del kurser på svenska. Svenskspråkig handledning finns tillgänglig inom de flesta huvudämnen. Akvatiska vetenskaper (hydrobiologi) Förändringarna i miljön syns även i vattendragen, och därför är det viktigt att känna till vattnens sammansättning och funktion för uppföljning av miljösituationen. Hydrobiologin undersöker biologiska fenomen främst i brackvatten och havsvatten. Speciellt Östersjöns och oceanernas sammansättning och deras funktion intresserar många hydrobiologer. De två övriga huvudämnena inom akvatiska vetenskaper, limnologi och fiskerivetenskap, bildar ett eget utbildningsprogram. Ekologi och evolutionsbiologi Ekologin undersöker faktorer som påverkar djurens, växternas och svamparnas utbredning och täthet. Ekologisk forskning omfattar frågeställningar som berör allt från de enskilda individernas funktioner till förhållandet mellan olika arter och hela organismsamhällens funktion. I sista hand utgör hela biosfären ekologernas arbetsfält. Idag berör den ekologiska forskningen även förändringar i vår livsmiljö 6

7 och skyddet av utrotningshotade arter. Det ekologiska perspektivet innefattar både praktiska, teoretiska, genetiska, fysiologiska och evolutionära fenomen. Därtill omfattar evolutionsforskningen arternas utvecklingshistoria och mekanismerna bakom arternas anpassning till rådande miljöförhållanden. Fysiologi Fysiologin undersöker de molekyl- och cellbiologiska mekanismer som styr individens utveckling, livsfunktioner och interaktion med omgivningen. Fysiologin uppdelas i allmän och ekologisk fysiologi, utvecklings- och fortplantningsbiologi, samt neurobiologi. Utvecklingsbiologin undersöker den genetiska regleringen av individens utveckling, den kemiska information som styr specialiseringen av embryot i utvecklingsskedet, differentieringen av vävnader och organ, samt tillväxt och fortplantning. Neurobiologin är ett centralt område inom hjärnforskningen, inom vilket vetenskaper som sysslar med beteende och psyke kombineras med biologi, fysik och kemi. Växtbiologi Växtbiologin granskar fenomen i anknytning till växterna, från molekylär nivå till hela ekosystem. Forskningsområden är bl.a. växternas fysiologiska anpassning till olika miljöförhållanden, molekyl- och cellbiologi, växternas och svamparnas evolutionshistoria med tillhörande systematik, växternas samhälls- och populationsekologi samt ekosystemens ekologi. Under de senaste årtiondena har den mänskliga verksamhetens inverkan på växterna blivit ett centralt forskningsområde. Huvudämnet har tre olika specialiseringslinjer: växtfysiologi och -molekylbiologi, växt- och svampsystematik, samt växtekologi. viktigaste delområdena inom forskningen är molekylär genetik, cellbiologi och molekylär cytogenetik, allmän och individens utvecklingsgenetik, populationsgenetik och evolutik, samt genomik och genetisk bioinformatik. Allmän mikrobiologi Den allmänna mikrobiologin undersöker livsfunktionerna och strukturen av bakterier, virus, svampar, alger och urdjur, samt hur dessa kan utnyttjas inom biotekniken. Den mikrobiologiska forskningens framsteg inom livsmedels- och läkemedelsindustrin, biotekniken och miljöforskningen påverkar vårt dagliga liv. Undervisningen i mikrobiologi har tre specialiseringslinjer: medicinsk mikrobiologi, mikrobgenetik och virologi, samt mikrobekologi. Miljövetenskaper (miljöbiologi) Miljöbiologin undersöker ekosystem och deras funktion i en situation av globala miljöförändringar. Undervisningen tar upp aktuella frågor om miljöskydd och bevarandet av naturens mångfald samt problematiken i samband med utnyttjandet av förnybara naturtillgångar. Miljöbiologin är ett tvärvetenskapligt huvudämne. Grunden utgörs av biologi, men miljöproblemen granskas även ur en samhällelig aspekt: studerandena bekantar sig t.ex. med administrationen av miljövården och med lagstiftningsfrågor. Det andra huvudämnet inom miljövetenskaperna, miljövårdsvetenskap, har ett eget utbildningsprogram. Genetik Hos alla organismer styrs ärftligheten av samma system. Den genetiska forskningen kan gälla genen, cellen, individen, populationen eller en hel biologisk art. De 7

8 Utbildningsprogrammet för biokemi Den biokemiska forskningen utreder den levande naturens uppbyggnad och funktioner på molekylnivå och t.o.m. atomnivå. De viktigaste forskningsobjekten inom biokemi är nukleinsyror, proteiner och cellens membranstrukturer samt deras inbördes interaktion och funktionernas reglering. Genom att undersöka organellerna i cellen och livets övriga grundenheter kan vi lära oss att förstå bättre förstå också deras funktion. Biokemin är ett vidsträckt vetenskapsområde, och ofta räknas också molekyl- och cellbiologi, bioteknik, klinisk kemi och cancerforskning till biokemin. Biokemin använder sig i synnerhet av kemiska och fysikaliska metoder, men även av genetik, immunologi, fysiologi och cellbiologiska metoder. De biokemiska forskningsmetoderna har under de senaste årtiondena utvecklats i hög grad. Tack vare utvecklingen av DNA-metoder, molekylforskning och cellforskning vet vi betydligt mera om livets basfakta. Utbildningsprogrammet för limnologi och fiskerivetenskap Alla tre huvudämnen inom de akvatiska vetenskaperna sysslar med vattendragen och livet i dessa. Till utbildningsprogrammet för limnologi och fiskerivetenskap hör två olika huvudämnen, som de studerande kan välja mellan. Det tredje huvudämnet inom akvatiska vetenskaper, hydrobiologin, hör till utbildningsprogrammet för biologi. Limnologi är läran om sötvattensystemens naturhushållning, fenomen som äger rum i eller i anknytning till vattendragen, samt orsakssammanhangen mellan dessa fenomen. Undervisningsområdena inom limnologi är sötvattnens och brackvattnens fysik, kemi och biologi, samt skydd av vattendrag. Fiskerivetenskapen behandlar frågor som rör fiskarnas ekologi och fiskproduktion, samt frågor kring fiskerihushållning och utnyttjande av vattnets levande resurser. Typiska forskningsämnen är uppskattning av fiskbestånd, fiskets och miljöns inverkan på fiskbestånden, samt metoder för skötseln av fiskbestånd. 8

9 Utbildningsprogrammet för miljövårdsvetenskap Miljövetenskaperna granskar förhållandet mellan människan och naturen, i synnerhet de miljöproblem som drabbar naturen och deras orsaker samt möjligheter till olika lösningar. Med miljöproblem avses miljöförändringar förorsakade av människan som man upplever vara negativa. Miljövårdsvetenskapen undersöker miljövårdens grunder, dvs. förebyggande, avskaffande eller lindring av miljöproblem. Området är tvärvetenskapligt: de studerande sätter sig in i naturvetenskapliga, humanistiska och samhällsvetenskapliga synvinklar. Naturvetenskaperna behövs när man studerar förändringar i naturen. För att utreda orsakerna till miljöproblemen krävs humanistisk och samhällelig kompetens, och för att lösa problemen förutsätts teknologi och tekniska vetenskaper. Konflikter mellan olika värderingar och synsätt kan redas ut med hjälp av filosofi. Helsingforsregionens utbildningsprogram i bioteknik Bioteknik är en tvärvetenskaplig, snabbt expanderande gren av tekniken. Inom biotekniken kombineras naturvetenskapligt kunnande med ingenjörsvetenskaper; organismer, celler eller delar av celler utnyttjas inom produktionen av varor och tjänster. De kommersiella tillämpningarna av biotekniken utgör en del av livsmedels-, foder- och läkemedelsindustrin, samt diagnostisk och kemisk industri. Biotekniken har även anknytning till djur- och växtförädling, biologisk rening av avfall och utvecklingen av nya material och t.o.m. elektronik. Helsingforsregionens utbildningsprogram i bioteknik (HEBIOT) är ett gemensamt mångvetenskapligt utbildningsprogram för Helsingfors universitet, Tekniska högskolan och Helsingin kauppakorkeakoulu. Programmet förenar grundläggande och tillämpade naturvetenskaper, ingenjörsvetenskaper och ekonomi. Inom Helsingfors universitet ansvarar biovetenskapliga, agrikultur-forstvetenskapliga, matematisknaturvetenskapliga och farmaceutiska fakulteten samt Institutet för bioteknik och Centrum för neurovetenskap för undervisningen inom utbildningsprogrammet. Specialiseringslinjerna är: bioinformatik och systembiologi, naturresursernas bioteknik, neurovetenskaplig bioteknik, cellulär bioteknik och strukturbiologi, samt hälsobioteknik och farmaceutisk bioteknik. 9

10 Utbildningsprogrammet för miljöekologi Miljöekologin undersöker miljöförändringar och -skador i ytvatten, jordmån och grundvatten som uppstått till följd av mänsklig verksamhet, samt restaureringsfrågor i anknytning till dessa. Ekologiska forskningsrön kombineras med praktik inom ekologisk och mikrobiologisk renovering, återställande miljövård och utvecklingen av avfallshantering. I studierna fördjupar man sig särskilt i: - vatten- och landekosystemens biogeokemiska grundfunktioner och forskningsmetoderna inom området - den tilltagande kemikaliseringen av vattnet och jordmånen och hur den påverkar ekosystemen samt - restaurering av skadat yt- och grundvatten och skadad jordmån, samt de ekologiska och biotekniska grunderna för hållbar användning av naturresurserna. Inom den miljöekologiska utbildningen granskas miljöfrågorna mång- och tvärvetenskapligt. Undervisningen sker vid institutionen för miljöekologi i Lahtis universitetscenter. 10

11 BIOVETENSKAPLIGA FAKULTETEN Postadress: PB 56 (Biocenter 1, Viksbågen 9), Helsingfors universitet Fakultetens kansli har öppet: må, ons-fre 9-15, ti Telefon: (09) Telefax: (09) INSTITUTIONER OCH ENHETER SOM HÖR TILL FAKULTETEN INSTITUTIONEN FÖR BIO- OCH MILJÖVETENSKAPER Postadress: PB 56 (Biocenter 1, Viksbågen 9), Helsingfors universitet INSTITUTIONEN FÖR MILJÖEKOLOGI Postadress: Niemenkatu 73, Lahtis KILPISJÄRVI BIOLOGISKA STATION Postadress: Käsivarrentie 14622, Kilpisjärvi Telefon: (016) Telefax: (016) LAMMI BIOLOGISKA STATION Postadress: Pääjärventie 320, Lammi Telefon: (03) (växel) Telefax: (03) TVÄRMINNE ZOOLOGISKA STATION Postadress: Tvärminnen zoologiska station, Hangö Telefon: (019) Telefax: (019) rontti.helsinki.fi/tvea/ 11

12