KAPELLBLADET. I det här numret:

Transkript

1 KAPELLBLADET Å r g å n g 5 N u m m e r N o v / D e c 2 I det här numret: s. 2-3 Ordförande har ordet s. 8-9 Konfirmationen 2011 s. 4 Kyrkokommittén s Bröllop då & nu s. 5 Eric Rasmusson ur tiden s. 12 Tredje säsongen s. 6 Kulturkommittéen s. 13 Vad gör en kapellvärd? s. 7 Kapellvärdskommittén s Lite av varje

2 S i d a 2 Ordföranden har ordet Ordförande S:t Olofs kapell Kristina Holm Jag är övertygad om att många är förtjusta i S:t Olofs kapell och känner någon som har gift sig i kapellet, blivit konfirmerad eller döpt där eller önskar att en gång bli begravd där. Tänk om alla dessa kapellvänner vill bli medlemmar? Mitt första år som ordförande Vill du bli kapellvärd i S:t Olofs kapell? Ja, den frågan har jag funderat på. Någon gång, men kanske inte just nu, skulle jag gärna vilja bli kapellvärd. Min förvåning blev dock stor när Arne Friberg, ordförande i valberedningen, ringde och frågade om jag kunde tänka mig bli ordförande för kapellrådet. Den tanken hade jag aldrig haft! Ändå tog det mig bara en kort stund innan jag tackade ja till uppdraget. För visst kan man börja som ordförande för kapellrådet och sedan sluta som kapellvärd? Man behöver bara en välmenande puff i rätt riktning. Förresten, det ena hindrar inte det andra. Jag har upptäckt att man kan vara både kapellvärd och ordförande för kapellrådet samtidigt. Verksamhetsåret 2011, S:t Olofs kapells 61:a år och mitt första år som ordförande i kapellrådet, är snart slut och det har gått rasande fort. Det har varit en givande och spännande tid. Programmet för säsongen 2011 var redan bestämt när jag började mitt arbete i maj och jag har haft stort nöje av att som åskådare begrunda och beundra alla aktiviteter. Nu vet jag mer om vad som händer i S:t Olofs kapell och jag börjar känna mig hemma. Jag har lärt känna kapellets vänner som sköter om kapellet och som ser till att allt fungerar. Jag är full av beundran över mina medarbetare och över allt ideellt arbete som utförs i kapellet och jag är glad över att tillhöra detta entusiastiska team. Mitt arbete med kapellet är bl.a. att försöka upprätthålla en hälsosam ekonomi så att kapellet i lugn och ro kan fortsätta sin verksamhet. Det låter enkelt. Det innebär bara att vi ska hålla efter kostnaderna och öka intäkterna. Nu i höst har vi installerat värmepumpar i kaplansgården och i kaffestugan för att minska värmekostnaderna. Den investeringen blev enkel att genomföra tack vare en givmild leverantör och generösa sponsorer. Nu vill jag undersöka om det är lika enkelt att öka intäkterna genom att hitta fler medlemmar. Det finns många som bor i kapellets närområde, i Tylösand, Frösakull, Ringenäs, Vilshärad, Sandhamn och Grötvik som ännu inte är medlemmar i kapellet. Jag är övertygad om att många är förtjusta i S:t Olofs kapell och känner någon som har gift sig i kapellet, blivit konfirmerad eller döpt där eller önskar att en gång bli begravd där. Tänk om alla dessa kapellvänner vill bli medlemmar? Jag är tacksam om du som läser det här, hjälper oss att informera grannar och vänner om hur enkelt det är att stödja S:t Olofs kapell. Att bli medlem kostar bara 300 kr per år för en familj. Sveriges Nationaldag! Organisten Göran Elnegård, prästen David Knutsson-Hall och Kristina Holm leder Nationaldagsfirandet den 6 juni 2011 Foto: Britta Halonen Hesse

3 S i d a 3 Eric Rasmusson har i sista kapitlet i sin bok Sagan om S:t Olofs kapell, beskrivit hur allt som görs i kapellet utförs av någon! Eric skriver; Jo, jag har fått veta att någon är tolv till femton frivilliga, ibland än fler, som med glädje och entusiasm helt i Erik Salvéns anda ställer upp utan tanke på den ringaste ersättning. Utan sådana eldsjälar hade verksamheten i kapellet inte kunnat drivas. Min erfarenhet av mitt första år som ordförande i S:t Olofs kapell är att kapellet har många någon som har samma önskan att S:t Olofs kapell ska finnas kvar på sin sagolika plats i Tylösand och drivas i den anda som Erik Salvén påbörjade för 61 år sedan och som någon bidrar med på olika sätt. Någon är kapellvärd och hjälper till vid gudstjänster, vigslar, dop och begravningar. Någon är medlem och stöttar kapellet ekonomiskt med sin medlemsavgift. Någon är styrelseledamot och bidrar med kunskap och goda råd. Någon är sponsor och donerar årligen en summa pengar till kapellets verksamhet. Någon är vaktmästare och bidrar med snöskottning, lövkrattning och mindre reparationer. Någon är präst eller organist och tjänstgör under sina semestrar i kapellet. Någon är anställd av föreningen att sköta kansliet och lägger ner mycken tid på att också sköta anläggningens själ och kafé. Någon sköter kapellets bokföring. Någon gifter sig i kapellet och låter döpa sina barn där. Någon hjälper konfirmanderna att klä och resa midsommarstången. Någon lockar duktiga artister och musiker till kapellet och organiserar konserter och kulturella program. Någon organiserar präster och organister till sommarens gudstjänster. Någon putsar mässingskronan och ljusstakarna i kapellet. Någon hyr kapellet som samlingssal. Någon smyckar kapellet med blommor. Någon städar och håller rent. Någon samlar in kollekten. Någon ordnar fika till konfirmanderna. Någon kontrollerar drift och underhåll av kapellets byggnader. Någon hjälper till vid den årliga loppmarknaden. Någon håller i visningar av kapellet. Någon tänder och släcker alla ljus. Någon talar väl om S:t Olofs kapell. Någon går upp mitt i natten när larmet går i kapellet. Någon planterar blommor och sköter om rabatterna. Foto: Patrik Leonardsson Någon delar ut psalmböcker vid gudstjänsterna och läser dagens episteltext. Någon lånar ut sin cykel till tjänstgörande präst. Det är lätt att förstå att utan någon hade det varit omöjligt att skapa den rätta stämningen som präglar S:t Olofs kapell av högtid, gemenskap och ideellt arbete och utan någon hade det varit omöjligt att driva verksamheten i kapellet. Jag vill tacka någon för det som just du gör i kapellet oavsett om du är eldsjäl, medlem eller besökare. Advent innebär början på ett nytt kyrkoår och vi börjar kyrkoåret med en adventsgudstjänst redan till första advent. Jag ser fram emot att träffa många av er då. Jag vill också hälsa er välkomna till midnattsmässan på julafton, en av kyrkoårets höjdpunkter. Aldrig är väl S:t Olofs kapell vackrare än denna julnatt med alla tända stearinljus, julgranar och glada ansikten och aldrig är väl budskapet som vi får höra denna julnatt så förhoppningsfull och glädjande. På S:t Olofs kapells vägnar vill jag önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År, Kristna Holm Altaret i S:t Olofs kapell Utan sådana eldsjälar hade verksamheten i kapellet inte kunnat drivas.

4 S i d a 4 Vice ordförande S:t Olofs kapell Ordförande kyrkokommittén Bo Keck Det berättas att vid invigningen av S:t Olofs kapell 1950 väckte orgeln uppmärksamhet för sin vackra klang Kyrkokommittén Som vanligt har den gångna sommaren varit fylld av kyrkliga aktiviteter. Under våren och försommaren hade vi ett flertal begravningsgudstjänster i kapellet. Många har upptäckt kapellets högtidliga kyrkorum. En av våra hedersmedlemmar och tillskyndare av kapellets verksamhet, Eric Rasmusson, fick sin begravningsgudstjänst i ett fullsatt kapell. Begravningsgäster som inte fick plats i kapellet kunde följa gudstjänsten genom högtalare på tunet. Eric Rasmusson har följt verksamheten i kapellet under alla år. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Sex präster och fyra organister har tjänstgjort under säsongen från den 14 maj till den 4 september. Många var gamla trotjänare som kommer tillbaka varje år, men vi fick också se några nya ansikten. Komminister Madeleine Forsberg från domkyrkoförsamlingen i Göteborg, som hade sista perioden och Foto: Britta Halonen Hesse Komminister Madeleine Sarenfält, från Essinge församling i Stockholm, som tillsammans med trotjänaren, organisten Yvonne Steen-Ohlander, från Växjö domkyrkoförsamling, ledde konfirmationsundervisningen för 29 konfirmander. Konfirmationsundervisningen inleddes med ett läger under ett veckoslut i april, förlagt till livräddarnas lokaler i Tylösand. Sommarens konfirmationsundervisning inleddes också med ett läger på Halmstad kommuns gård Ön. Konfirmationen ägde rum lördagen den 9 juli där inspirerade konfirmander framförde scener ur Jesu liv. Som tidigare år har det varit många dop och vigselgudstjänster, även utanför säsongen. Söndagsgudstjänsterna har varit välbesökta. Under vintern och våren har Söndrum-Vapnö församling haft gudstjänster sista söndagen i månaden. Annandag påsk firades Orgelbyggaren Tomas Svenske och hans son, reser land och rike runt för att restaurera gamla kyrkorglar. sedvanlig Emmausmässa i kapellet med pilgrimsvandring mellan församlingens kyrkor. En kanske ny tradition skapades när Söndrum-Vapnö församling arrangerade en historisk gudstjänst Anno 1820 den 27 mars med kyrkstöt och besökare, kyrkokör och tjänstgörande präst och organist i tidsenliga kläder. Under året har kapellets orgel renoverats av orgelbyggaren Tomas Svenske från Uppsala. Kapellets orgel, som är byggd av Jonas Solberg i Värnamo 1776, deponerades i kapellet av Mossebo församling till invigningen Orgeln magasinerades i Göteborgs museum när man fick en ny orgel i Mossebo kyrka. Det var där Erik Salvén upptäckte den beslutade församlingen att skänka orgeln till kapellet. Det är den enda orgel i sitt slag från 1700-talat som bevarats i Göteborgs stift till våra dagar. Det berättas att vid invigningen av S:t Olofs kapell 1950 väckte orgeln uppmärksamhet för sin vackra klang. Några orgelstämmor härrör från en äldre 1600-tals orgel som fanns i Mossebo gamla kyrka. Vi ser fram emot adventsgudstjänsten 1:a advent och den alltid välbesökta midnattsmässan på julafton. Vi ser också fram emot nästa säsong. I skrivande stund pågår planeringen som bäst inför nästa säsongs präster och organister. Bo Keck

5 Vår Hedersmedlem Eric Rasmusson ur tiden S i d a 5 I början av maj i år avled Eric Rasmusson och S:t Olofs kapell saknar sin vän och välgörare. Eric föddes i Getinge 1916 och växte upp i Ätradalen. Han tog studentexamen i Halmstad och studerade sedan vid Handelshögskolan i Göteborg. Hela sitt yrkesverksamma liv ägnade Eric åt Tetra Pak där hans minne lever i företagets Hall of Fame. Men Erics liv bestod av så mycket annat. Föreningen Gamla Lund beskriver sin långvarige ordförande och sedermera hedersordförande med orden: Han sysslade med mycket; biodling, böcker, företagsledarskap, golf, historia, kulturhistoria, kärleken till Halland och Lund samt tuppar, politik och åtskilligt föreningsliv. Han fick bli nittiofem år och han förunnades ett förunderligt rikt liv, hela tiden delande med sig av sin klokhet och kunskap. Eric blev 2004, vid 88 års ålder, filosofie hedersdoktor vid den humanistiska fakulteten vid Lunds universitet. Eric visade sin kärlek till Halland bl.a. genom sin stora donation av böcker och skrifter om Halland till Halmstad Högskolebibliotek och genom sin medverkan i bildandet av Hallands Akademi samt i sin omsorg om S:t Olofs kapell i Tylösand. Eric Rasmusson var Sveriges äldste kyrkofullmäktigeledamot och representerade St Olofsvännerna i Söndum- Vapnö församling. När Eric fyllde 90 år bad han sina vänner att istället för födelsedagspresenter, skänka pengar till S:t Olofs kapell. Det blev grunden till Eric Rasmussonsfonden, vars medel bl.a. inneburit ett nytt piano till kapellet. Erics sista välgärning för kapellet blev alla de medel som samlades in till fonden vid hans begravning och som bl.a. resulterat i en installation av nya värmepumpar i kaplansgården och kaffestugan. Eric Rasmusson är borta, men Eric Rasmussonsfonden finns kvar och förvaltas av sonen Björn Rasmusson tillsammans med kapellrådet. Eric skrev 2005 boken Sagan om S:t Olofs kapell. I den berättar Eric om S:t Olofs kapells historia från Lidhult 1721 till dagens Tylösand. Den är en värdefull dokumentation över vårt kapell och ett viktigt instrument i kapellvännernas arbete. För mig var Eric Rasmusson inte enbart vår omtänksamme Hedersmedlem eller den store kulturpersonligheten med hjärtat på rätta stället. Han var även en sann gentleman. Chevaleresk, artig, rolig, uppmärksam, kunnig och påläst och som kapellvän blev han en av de främsta. Kristina Holm Foto: Patrik Leonardsson Helgonet S:t Olof Hedersmedlem Eric Rasmusson S:t Olofs kapell i Tylösand har förlorat en av sina bästa vänner! Minnesord av Kristina Holm vid Eric Rasmussons begravning den 30 juni 2011 S:t Olofs kapell i Tylösand har förlorat en av sina bästa vänner! Eric Rasmusson var en sann vän till vårt kapell och en beundrad hedersmedlem och det är i egenskap av ordförande i kapellstiftelsen som jag vill framföra den saknad vi känner efter Eric och den tacksamhet vi känner inför allt han har gjort och betytt för vårt kapell. S:t Olofs kapell drivs av ideella krafter, av medlemsavgifter och av donationer. Eric förstod detta och bidrog inte bara med donationer, bl.a. ur sin 90-årsfond till kapellets drift utan skrev också för sex år sedan, boken Sagan om S:t Olofs kapell, en efterlängtad och utförlig beskrivning av kapellets historia och vardag. Boken har inte bara bidragit med inkomster utan den hjälper oss att sprida den fantastiska sagan om kapellet vidare. I samband med kapellets 60-års firande förra året, skänkte Eric ett piano till kapellet för Eric visste hur mycket det betydde för bl.a. vår kulturella verksamhet. Eric var alltid noga med att marknadsföra kapellet, inte bara för dess kyrkliga verksamhet utan hans hjärta klappade även för den kulturella delen och han bidrog vid ett flertal tillfällen till det. Jag tänker på de oförglömliga Divertissemang som Eric arrangerade i kapellet och som många av oss blev inbjudna till. Vi var alltid lika nyfikna på vad Eric hade hittat på och han gjorde oss aldrig besvikna. Eric besökte kapellet ofta och han uppskattade midnattsmässan på julafton och gudstjänsten på midsommardagen med folkdans och kaffe på tunet. Vi var många som saknade Erics närvaro i lördags. Jag talar för alla personer som har varit och är engagerade i S:t Olofs kapell. Vi kommer tacksamt att minnas Eric Rasmusson som S:t Olofs kapells välgörare och ambassadör.

6 S i d a 6 Kulturkommittén Ordförande kulturkommittén Birgitta Henning...den uppskattade dansuppvisningen av Folkdansens Vänner i Halmstad, var som tidigare år mycket populärt och välbesökt. Ett något lugnare år 2010 var vårt stora jubileumsår då allting hände! S:t Olofs kapell firade 60 år på denna vackra plats och vi ville verkligen att detta jubileumsår skulle innebära någonting alldeles extra för många människor. Vi upplever att vi lyckades mycket väl med denna vår målsättning. Av många skäl, behövde vi i år ett år när vi hade lite mer vanliga aktiviteter, som ändå skulle vara av stort intresse för många av våra trogna åhörare. Vilket vi också tyckte att det verkligen blev. Även i år hade vi tur med vädret när vi inledde sommarens kulturella aktiviteter med det numera traditionella (för tredje året) Nationaldagsfirande den 6 juni. Vår nyvalda ordförande Kristina Holm höll ett vackert och innehållsrikt nationaldagstal, följt av flagghissning och nationalsång. Därefter höll vår tjänstgörande sommarpräst David Knutsson-Hall ett stämningsfullt tal och sedan övertog vår organist Göran Elnegård mikrofonen och sjöng tillsammans med den talrika publiken de stämningsfulla vårsångerna ute på tunet. Våra sånghäften tog slut på ett tidigt stadium, så där har vi en lärdom inför nästa år. Även den efterföljande kaffestunden med trivsam samvaro i solskenet var ett uppskattat inslag. Därefter fortsatte årets aktiviteter med Anders Bergenek, ordförande i Föreningen Gamla Halmstad, som fyllde kapellet med sin medryckande och lärorika genomgång av de historiska händelserna ute i världen, i Sverige men framförallt i Halmstad för 50 år sedan, nämligen det händelserika året Även här blev kaffet efteråt mycket uppskattat, trots en häftig regnskur, som gjorde att många bröt upp ganska abrupt från intressanta samtal runt borden. Vår traditionella Midsommardagsgudstjänst med efterföljande kaffeservering och den uppskattade dansuppvisningen av Folkdansens Vänner i Halmstad, var som tidigare år mycket populär och välbesökt. Som extra inslag, var gästspelet av deras kollegor från Tyskland, vilka gav oss ett smakprov på tyska folkdanser. Vårt första torsdagsprogram blev en synnerligen medryckande och glädjefylld kväll, då vi gästades av S:t Mikael Gospel Ängelholm - 40 personer under ledning av Marie Brandt Wilhelmsson - som sjöng så hela kapellet svängde. Sen var det dags för ett av årets jubileumsinslag, nämligen firandet av att det i år är 100 år sedan Jussi Björling föddes. Ordföranden i Jussi Björlingssällskapet i Borlänge Bertil Bengtsson höll ett mycket inspirerande och lockande kåseri med många anekdoter och historier från Jussis innehållsrika musikaliska liv. Med vår Maggan Nilsson vid CD-spelaren illustrerades på ett utsökt sätt Jussis säregna röst, som fortfarande anses oslagbar i sin klang, sitt djup, sin glasklarhet och av många världstenorer avundsvärda och naturliga sätt att få till ett höga C till synes utan ansträngning! Vid vårt tredje sommarprogram intogs kapellet med storm av vårt Taube-gäng d.v.s. Lars Häggström, Stefan Petzén, Stefan Wikrén och Bengt-Göte Bengtsson som med sin musikalitet och spelglädje gav oss en ny oförglömlig musikupplevelse. Ett annat självklart återkommande inslag är besöket av Nizzan Jazz Band som med sedvanlig bravur fick igång den talrika publiken med sin svängande jazzmusik. Det sker en planenlig föryngring i denna sju man starka grupp och återväxten är synnerligen god och glädjefylld med den professionalism som genomsyrar alla dessa entusiastiska musiker. Även i år lyckades vi få tillbaka Leif Adolfsson och Yvonne Steen-Ohlander, tillsammans med basisten Per Olof Jonsson. Denna gång handlade deras musikstund om kärlekssånger och vi bjöds på många njutningsfyllda ögonblick. Yvonne kommer som vanligt tillbaka nästa år som sommarorganist tillsammans med våra konfirmander och vi hoppas att hon kan locka hit Leif ännu en gång till en musikstund i kapellet. Sommarens avslutande kulturella program Sommarmusik med silverglitter blev en musikalisk resa med sång och fiol av vår spirituella organist Mona Rosell som tillsammans med sin pianist Jerry Horwath gav smakprov på sin rika och varierande repertoar. Vi tackar alla våra artister och vår härliga publik för en fin sommar. Tillsammans har vi spridit glädje och gemenskap. Birgitta Henning Foto: M Jarhed Dans kring midsommarstången på tunet.

7 S i d a 7 Kapellvärdskommittén Varje gång som S:t Olofs kapell används till någon form av aktivitet där det finns besökare, måste det finnas minst två kapellvärdar närvarande i kapellet. Vi är 14 kapellvärdar som har varit verksamma i kapellet under sommaren. För att klara av uppgiften och även säkerheten har vi haft en utbildning inför sommarsäsongen med bl a hjärt-lungräddning. Vi fick öva på dockan Ann och på varandra och det blev många glada skratt! Henric från Anticimex instruerade och vi fick även öva med att släcka brand med brandsläckare. En mycket nyttig övning som vi repeterar varje år. Många olika program har varit aktuella såsom gudstjänster, vigslar, dop och begravningar. Program som nationaldagen, midsommar, programkvällar och kaffeservering har gjort sommaren mycket aktiv. Det är roliga och stimulerande uppgifter i en härlig gemenskap. En ny hjälp fick vi i Bosse Svensson som snabbt kom in i uppgiften. Inför säsongen hade vi som vanligt en trevlig puts- och städdag där alla ljushållare och all mässing blev skinande blank. Lagom till vår förste sommarorganists ankomst blev organistbostaden renoverad och uppfräschad. Vi slipade, spacklade och målade. Nya gardiner och övriga textilier syddes. Soffa, fåtöljer, matbord och lampor byttes ut. Vi fyndade på second hand butiker och loppis för att miljön och tidsandan skulle bevaras. Resultatet blev mycket lyckat och alla organister har varit tacksamma. Stort tack till Pia, Bea, Tintin, Nanne, Bosse, Jonny och Janne för all hjälp. Tyvärr kom spisen lite sent så Henrik Cervin, som var där för 22:a året, fick koka sin potatis i kaffestugan några dagar. För att klara av kaffeserveringen till de olika kulturella programmen tog Inger Friberg över ansvaret och såg till att det fanns gott om kaffe, bullar, kakor mm, det mesta bakat av Pia. Tack Inger, det har fungerat fantastiskt. Under en av sommarens första gudstjänster hade vi glädjen av att inviga ett Ambohänge och en vacker Stola. (Ambo = en medeltida föregångare till predikstolen). (Stola = det långa band som prästen bär kring halsen). Textilierna är broderade av Annika Eriksdotter gift med en av våra sommarpräster Jan-Evert Pettersson och temat är från psalmen, Guds kärlek är som stranden och som gräset. Stolan bärs av prästen vid högtidliga tillfällen såsom bröllop och dop och vid vissa gudstjänster. En trevlig avslutning på sommaren var kapellets loppmarknad som alla kapellvärdar, styrelseledamöter, äkta hälfter, familjemedlemmar och vänner hjälpte till med. Britta Halonen Hesse Ordförande kapellvärdskommittén Britta Halonen Hesse Det är roliga och stimulerande uppgifter i en härlig gemenskap. Foto: Britta Halonen Hesse Prästen Jan-Evert Petersson med stolan och ambohänget. Foto: Britta Halonen Hesse. Anticimex håller den årliga brandövningen.

8 S i d a 8 Konfirmation sommaren 2011 Nedan följer några tankar och minnen från sommarens konfirmationstid i kapellet. Vår konfirmationspräst Madeleine Sarenfält sammanfattar sina intryck från det glädjande mötet med konfirmanderna. En av konfirmanderna, Amanda Blomdahl, berättar om några minnesvärda stunder. Konfirmationspräst S:t Olofs kapell 2011 Komminister Madeleine Sarenfält Jag var så stolt och tårarna var omöjliga att hålla borta! Denna sommar hade jag den stora förmånen att få vara konfirmationspräst vid S:t Olofs kapell i Tylösand. Förutom den sagolikt vackra miljön och underbara kollegor så fick jag ha hand om 29 fantastiska ungdomar! Vi spenderade tre veckor tillsammans, tre veckor som blev ett minne för livet, och nu ligger varmt nedbäddat i mitt hjärta när höststormarna ryter utanför fönstret. Jag minns med glädje hur jag tittade ut genom fönstret från kaplansgården på morgnarna för att finna att cyklar och longboards stod parkerade utanför kapell porten och ungdomarna satt och pratade i solen ute på tunet innan vi skulle börja lektionerna. Ja, inte alla ungdomarna var där i så god tid för lektion, för det var lite tufft med de tidiga morgnarna ibland. En och annan försovning blev det, men på det hela taget så var alla konfirmanderna jätteduktiga på att passa tiden. (Jag tror att den bästa konfirmationspresenten blev sovmorgnarna när läsningen var över). Det som var utmärkande för den här konfirmationsgruppen var den otroligt fina sammanhållningen och kamratskapet som ungdomarna hade redan på en gång. Det märktes att de kände till varandra, så kom också alla från Halmstadtrakten detta år. De var positiva, vetgiriga och glada. Från början var det ganska blyga killar och tjejer som inte ville sjunga framme vid altaret och att spela drama för varandra var hur pinsamt som helst. Men allt efter tiden gick så blev alla modigare och när det var dags för konfirmationsgudstjänsten så var det svårt att tro att det var samma ungdomar som stod framför hela församlingen med en sådan självsäkerhet och självklarhet. Ungdomarna satte själva ihop två redovisningar på det vi hade gått igenom under lektionerna. De fick välja helt fritt vad de ville göra och hur det skulle framföra det hela och resultatet blev två fantastiska dramamusikaler om Jesus och påsken. Jag var så stolt och tårarna var omöjliga att hålla borta! Efter konfirmationen var jag kvar två veckor i S:t Olofs kapell som förrättningspräst och några av ungdomarna kom förbi och hälsade på. En flicka sa, efter att hon varit inne i kapellet igen, det luktar hemma. Vilket fint betyg! Madeleine Sarenfält Konfirmation i S:t Olofs kapell Anmälan sker till Pia på kansliet tel info@sanktolofskapell.se Foto: Patrik Leonardsson Vi välkomnar 30 konfirmander varje år!

9 S i d a 9 Konfirmanderna 2011 "när vi sjöng till exempel Heaven is a wonderful place med Yvonne", Övre raden från vänster: Denice Fredriksson, Ellen Svensson, Mika Severinsson, Amanda Rasmusson, Wilma Jacobsson, Kajsa Manns, Hannah Holtmo, Alexandra Fauli Mellanraden från vänster: Madeleine Sarenfält, Isabella Losvik, Josefine Broberg, Ludwig Lundstedt, Oscar Magnusson, Marcus Lundstedt, Albin Lindén, Izabelle Sjöö Nilsson, Alice Persson, Alva Persson Borgström, Alexandra Johansson, Amanda Blomdahl, Yvonne Steen-Ohlander Nedre raden från Vänster: Emil Svensson, Emil Abrahamsson, Joel Tovstedt, Filip Sandvall, Carl Medbrant, Vidar Johansson, Oliver Petersson, Carl Halonen Hansson, John Fridh, Gustav Zetterlund Konfirmanden minns Jag frågade några av mina vänner från konfirmationen vad de minns bäst från konfirmationstiden. De svarade saker som "när vi cyklade tillsammans till kapellet på mornarna", "när vi sjöng till exempel Heaven is a wonderful place med Yvonne", "när vi arbetade med våra redovisningar", "när vi klädde midsommarstången" "när vi var på läger och hade andakt". Då kan man kanske undra varför det var just detta som de kommer ihåg. Jag tycker att händelser tar form och blir ihågkomna på grund av personerna som är närvarande. Och jag tror att anledningen till att vi kommer ihåg just dessa saker lite bättre än de andra är för att vi tillsammans har gjort dem minnesvärda. Därför vill jag tacka vår präst Madeleine, vår kantor Yvonne och alla andra som gjorde konfirmationen till vad den är, det vill säga något minnesvärt. Konfirmand 2011 Amanda Blomdahl

10 S i d a 10 Två sommarbröllop i S:t Olofs kapell med 57 års mellanrum Foto: Holst Brudparet Myhrberg anno 1954 Eva bär Fru Salvén s brudkrona. Ett samliv är ett ständigt pågående arbete, om dock förhoppningsvis mestadels lustfyllt. Vi bad två av sommarens brudpar att berätta om sina bröllop i S:t Olofs kapell. Brudparet Myhrberg gifte sig i kapellet 1954 och förnyade sina löften vid en gudstjänst i somras. Njut av brudparets egen berättelse. Även om det var första gången för brudparet Gamrell att lova att älska varandra i lust och nöd i kapellet i somras, är deras gemensamma berättelse om sin stämningsfulla vigsel inte mindre läsvärd. Välkomna att följa med de båda brudparen på deras lyckliga bröllopsdagar. Det var en gång - och än en gång Det var den 31 juli 2011 och det var en söndag. Det var på dagen 57 år sedan Åke och jag vigdes i S:t Olofs kapell av min farbror, kontraktsprosten David Johansson i Forsheda. Vi brukar varje år åka till kapellet en söndag runt den 31 juli. I år inföll dagen just på en söndag och vi var där. Vi var inte många i kyrkan när det återstod en kvart till gudstjänstens början. Det hade varit mycket folk på tunet tidigare på dagen, då det var loppmarknad. Den tjänstgörande prästen, Peter Vang Piscator, gick omkring och hälsade på oss, som satt i kyrkan medan vi väntade på att gudstjänsten skulle börja. Jag kunde inte låta bli att tala om att det var på dagen 57 år sedan vi vigdes där i kapellet. Oj, sa Peter, då kan vi väl göra något av detta? Vill ni vara med om att förnya era äktenskapslöften? Utan att vara förberedda på detta sa vi efter en stunds fundering ja. Så kallades vi efter predikan fram till altarrundeln och där, inför prästen, altaret och församlingen, upprepade vi de ord, som vi på samma ställe ett drygt halvsekel tidigare sagt till varandra, orden och löftet att stå vid varandras sida tills döden skiljer oss åt. När prästen sedan sa att det var dags för kyssen, omfamnade vi varandra och vände oss mot församlingen, som mötte oss med en spontan applåd varpå vi tågade tillbaka till vår bänk. Vi fick efteråt motta gratulationer från de närvarande och det kändes varmt och innerligt. Vad betydde detta för oss? Jo, det var en fin påminnelse om vikten om att vara rädda om varandra och det gav oss ny styrka att hålla ut i påfrestningar, som ett samliv alltid innebär. Och de blir inte färre i och med ökad ålder, men samtidigt är man mer medveten om hur viktigt det är att ta väl vara på den tid man har tillsammans och göra det bästa möjliga av den. Det blev en fin högtid för oss i S:t Olofs kapell den 31 juli 2011 om än utan bröllopsstass, brudpäll och middag på Tjuvahålans Pensionat, som på den tiden låg på andra sidan vägen, ner mot havet. Och kloka är de par, som oftare än vi förnyar sina löften till varandra och tänker på vad de verkligen innebär. Ett samliv är ett ständigt pågående arbete, om dock förhoppningsvis mestadels lustfyllt. Brudparet Myhrberg Foto: Studio Strand Brudparet Myhrberg på Guldbröllopsdagen. Dörren till St Olofs kapell är stängd. Där inne sitter våra kära familjer och alla våra vänner. Gårdagskvällens storm och regn har blåst bort. Kvar i Tylösand är solen, den blå himlen och det glittrande havet. Var är skrindan! ropar bruden med flackande blick. Tärnorna springer ett varv runt tunet, som spårhundar i högklackat. Skrindan hittas bakom brudkammaren. Brudnäbben Tova tar det hela med ro och låter sig lugnt placeras på fårskinnet i den lövade skrindan. Vi ställer upp framför den bastanta kapelldörren. Hand i hand. Några djupa andetag. Klockorna slår. Vi står stilla på tröskeln och minns prästen Madeleine Forsbergs ord: Stå kvar i en minut och ta in att alla era vänner och er släkt står i kyrkbänkarna och tittar på er.

11 Foto: Helena Eklund Lilla brudnäbben Tova i sin skrinda Det gör vi, försöker samla oss i nuet. Ett par dagar innan bröllopet hade vi gått till St Olofs kapell för att träffa vår präst. Det var hennes första sommar i kapellet, så vi visste lika lite om henne som hon om oss. Madeleine Forsberg visades sig vara en varm, personlig och i vårt tycke modern präst. Hon gillade våra önskemål om små ändringar i vigselordningen och att prata mindre om man och kvinna och istället använda ordet makar. Hon tog själv upp frågan om att det kanske kunde vara lämpligt med applåder efter framträdandena, i synnerhet som brudgummens sjuttonåriga döttrar Anja och Ylva skulle sjunga. Det föll i god jord hos oss. Vi lämnade mötet med prästen med en väldigt bra känsla i magen. Lördagen den 20 augusti kl. 14 är det alltså dags. Drygt hundratalet gäster och några brudskådande vänner och bekanta till familjen har trängt ihop sig i kapellet. Organisten börjar långsamt spela på pianot, Kanon i D av Johann Pachelbel. Inga pukor och trumpeter. Bara en fin stilla melodislinga. Stämningen är intensiv. Varma blickar och fladdrande stearinljus. Prästen står lugnt och tryggt längst fram vid altaret. Vi tar våra första steg nedför altargången. Brudparet Cajsa och Harald, bestwoman Karin, brudnäbben Tova och tärnorna Helena och Ulrika. Vi möter glada, rörda, tårögda blickar - en otroligt stark upplevelse som vi återkommer till många gånger efter bröllopsdagen. Några meter bakom oss hör vi att folk börjar småskratta och då förstår vi att de har sett Tova där hon sitter förnöjd i skrindan och tittar. Framme vid altaret upplever vi vigselakten som både finstämd, personlig och högtidlig och vi tar om igen till oss råden som vi fått av prästen vid vårt tidigare möte. Att göra vigseln till vår egen stund och försöka vara här och nu. Att känna att platsen framme vid altaret är vår egen plats där vi kan vara trygga och avslappnade. Fina och kloka ord som gör att vår vigsel blir ännu starkare och mer minnesvärd för oss. Brudgummens döttrar sjunger sångerna Kristallen den fina och Fields of Gold, brudens syster Lisa läser en text som heter Allt som kärleken kan lova av Fredrik Backman. En överraskande och rörande text om kärlekens väsen, Brudparet Gamrell anno 2011 Kan du dö för mig? frågade hon. Nej, viskade han, men jag kan leva för dig Svågern Pasi spelar Serenata av Enrico Toselli på tvärflöjt. Prästen Madeleine leder oss genom vigselakten, men inte ens hennes lugna och trygga vägledning hindrar oss från det så gott som obligatoriska fumlet med ringarna. Och vad fort det går! Lite väl fort tycker vi nog båda, vi hade gärna stått där framme i flera timmar och lyssnat på vacker stämsång och rörande texter och njutit av att ha alla vi tycker om samlade med oss i kapellet. På vägen ut stannar vi till en stund längst fram i altargången, vända mot församlingen, nu som man och hustru. Vi går ut till Jämtländsk brudmarsch och smiter runt hörnet och gömmer oss tills hela församlingen har lämnat kapellet. Snart får vi besked om att det är dags att gå ut på kyrktrappan. Vi går in i kapellet igen genom en sidoentré och tillbaka till vapenhuset. Dörrarna öppnas igen men den här gången möts vi av ett hav av riskorn och jubel. Brudens far stämmer upp i ett rungande fyrfaldigt leve. Nu väntar bröllopsfesten Brudparet Gamrell Foto: Sara Kazminska S i d a 11 Kan du dö för mig? frågade hon. Nej, viskade han, men jag kan leva för dig

12 S i d a 12 Tredje säsongen Kanslist Pia Essbjörn Det är inte utan att jag kommer på mig själv med att tänka mina präster och organister. Vädret visade sig inte från sin bästa sida i sommar och det har påverkat det dagliga flödet av kaffegäster. Många av stammisarna från 2010 stretade ändå upp för backen när vädret tillät en fikastund på tunet. Var det glest med kaffegäster, så var det däremot större efterfrågan på catering med uthyrning av tält på tunet. Både dop och bröllop har det firats på tunet och jag har även tillhandahållit catering för vigslar, begravningar och ett studentjubileumsfirande. Alla har uttryckt en stor glädje över att kunna vara nära kapellet, ute på tunet med den underbara utsikten över bukten och den fridfulla atmosfären. Personligen tycker jag det är fantastiskt kul att kunna erbjuda hela paketlösningar för såväl dop, vigslar och begravningar. Även på visningar och till Lidhultsdagen serverades det kaffe med dopp. Till min hjälp har jag Inger Friberg, kapellvärd, som har visat sig vara ovärderlig med sitt lugn och sin stora organisationsförmåga. Inger har alltid ställt upp och varit på plats när jag inte har kunnat närvara på kvällar och helger. För tredje året i rad fick jag nöjet att välkomna präster och organister, de flesta var kära gamla bekanta ansikten. Det är inte utan att jag kommer på mig själv med att tänka mina präster och organister. Det är kanske inte så konstigt eftersom jag dagligen ser och pratar med dem, när de är här. Jag försöker lära mig hur de fungerar och hur de vill ha det. Då blir det lättare att skämma bort dem. Lite grann, kan ju inte skada, eller hur?! Låt oss inte glömma att de utgör basen för mycket av verksamheten här på somrarna. Ofta är det så lite som behövs för att glädja sina medmänniskor. Jag känner att mina små ansträngningar uppskattas och det gör att jag vill göra ännu mera. En ny bekantskap för året var vår nya konfirmationspräst Madeleine Sarenfält, som fullkomligt tog oss med storm. Hennes smittande skratt och varma leende flödade tillsynes obegränsat alla fem veckor hon var här i kapellet. Konfirmanderna föll som käglor för hennes charm och hon för deras. Att serva med mat och fika under konfirmationslägren var ett rent nöje. Vilka fantastiska ungdomar, som även jag föll för. Loppmarknaden ja, vad skall man säga. Vilket roligt arbete! Mängden med saker ni har skänkt i år är helt otrolig och det är fantastiskt roligt. Jag kan inte nog betona hur enormt glada och tacksamma vi är för er generositet. Utan den givmildhet ni uppvisar hade inte loppisen kommit till stånd. Det ger inte bara extra inkomster till kapellet utan det ger också god reklam till S:t Olofs kapell. Kommersen var i full gång ända fram till klockan 14, sedan lockade stranden våra köpare. Jag hoppas att vi kan fortsätta med Loppmarknad även nästa år och vill gärna passa på att tacka alla som hjälpte till, inte bara på själva loppmarknadsdagen, utan även med all prismärkning. Det visade sig att alla hade något favoritområde och på så vis kunde alla bidra med expertiskunnande. Kanske slank det igenom en och annan pryl som vi inte uppskattade till sitt rätta värde, men så skall det ju vara. Om man inte kan fynda på loppis, då är det ingen loppis. Nytt för i år var auktionen, som vi höll på saker som vi visste, hade lite högre värde och därmed ville ge alla chansen att förvärva. Fiffigt, eller hur?! Jonny Halonen och Bo Larsson höll i auktionen med den äran. Bra jobbat! Höststormen viner runt husknuten och snart är det vinter. Sommarens minnen bleknar, men försvinner inte helt. Jag tänker tillbaka på hur olika mina tre sommarsäsonger har varit här på kontoret. Och så skall det ju helst också vara. Ombyte förnöjer! Vi ses på tunet! Foto: Britta Halonen Hesse Pia Essbjörn

13 Vad gör en kapellvärd? S i d a 13 För att kapellet ska kunna genomföra sin verksamhet är vi stort behov av frivilliga som hjälper till som kapellvärdar. Vad gör då en kapellvärd? Tar det mycket tid? Vi kapellvärdar tjänstgör bl.a. vid gudstjänster, vigslar, dop och begravningar. På sommaren hjälper vi även till vid de kulturella programmen. Som kapellvärd får man träffa många underbara människor och glädjen över att få hjälpa till och göra dagen till en minnesvärd dag och se till att allt fungerar, är en fantastisk känsla. Det är viktigt att se till att inget händer med alla ljus som vi alltid tänder vilket är lite av kapellets kännetecken. Vi gör i ordning kapellet för dagens aktivitet och ser till att blommor och ljus finns, hissar flaggan och sköter klockringningen. Besökare hälsas välkomna och får psalmböcker och program samt anvisas plats i kapellet. Några av kapellvärdarna sköter ljudanläggningen. På sommaren har vi även en kaffeservering och där behövs också hjälp. Som kapellvärd är man alltid minst två personer, oftast fler, och är man ny och lite ovan går man bredvid en mer erfaren kapellvärd. Det är en rolig och stimulerande uppgift med bra gemenskap i en fantastisk miljö. Det är alltid roligt att komma upp till kapellet och träffa andra som brinner för kapellets verksamhet. Tar det här mycket tid? Man lägger så mycket tid man vill och kan. En del ställer upp bara under sommarmånaderna, andra tjänstgör under vintersäsongen och några hela året. Eftersom aktiviteterna är fler under maj augusti är behovet av kapellvärdar störst då. Det skickas ut ett schema med alla aktiviteter och där skriver man upp sig när man har möjlighet att hjälpa till. Det kan vara allt från en gång i veckan till en gång i månaden och man binder inte upp sig för en längre period. Det ska vara roligt och inte ett måste! Regelbunden utbildning och utveckling genomförs. Vi välkomnar fler frivilliga som vill hjälpa till med kapellets verksamhet och som vill vara med i en härlig gemenskap. Kontakta gärna mig så berättar jag mer. Britta Halonen Hesse britta.hesse@telia.com Vi välkomnar fler frivilliga som vill hjälpa till med kapellets verksamhet och som vill vara med i en härlig gemenskap. Foto. StudioXponera Kapellvärdar 2011 Kapellvärdar 2011 Sittande: Ute Keck, Nanne Larsson, Britta Halonen Hesse, Jonny Halonen, Beatrice Staêl von Holstein Stående: Börje Albrektsson, Birgitta Henning, Margareta Nilsson, Inger Friberg, Bo Keck Ej närvarande: Bengt-Göran Hansson, Mats Lindström, Birgitta Sandberg, Siw Schöön

14 S i d a 14 Lite av varje Julklappstips! Har du julklappsproblem och vill du samtidigt stödja S:t Olofs kapell? Köp den kända Halmstadkonstnären Hans Fagerströms färglitografi av S:t Olofs kapell. Litografin är tryckt hos Måns Heidvalls Lito i Stockholm i 200 exemplar och kostar 800 kr. Kontakta Pia på kansliet, Händer i S:t Olofs kapell under advent och jul 1:a Advent den 27 november firar vi adventsgudstjänst kl Präst är Claes Södergren Organist Örjan Kappelin från Söndrum-Vapnö församling. Medverkar gör också sånggruppen SALT. Julafton den 24 december firar vi midnattsmässa kl Präst är Ami Sundberg från Söndrum-Vapnö församling Organist Cecilia Sandgren från Martin Luthers församling. Medverkar gör också Nina Videgren, sång. Årets julgranar i kapellet har skänkts av Fröslida Egendom Kansliet påminner om att avier för inbetalning av medlemsavgiften nästa år kommer att skickas ut i separat brev i början av 2012

15 S i d a 15 Foto: Britta Halonen Hesse Vaktmästarparet Birgit och Börje Albrektsson lämnar S:t Olofs kapell Vi tackar Birgit och Börje Albrektsson för 20 års arbete med S:t Olofs kapell. Birgit och Börje har varit ovärderliga i sitt arbete med kapellet. Börje har skött om utemiljön, både sommartid som vintertid med allt vad det innebär och tillsammans har Birgit och Börje tagit hand om både dop, bröllop och begravningar genom åren. Birgit och Börje har även haft sin sommarbostad på tunet och ställt upp för kapellet på obekväm arbetstid. Vi är många kapellvänner som kommer att sakna Birgit och Börje och deras idoga arbete nu när dom på egen begäran lämnar sina uppdrag i kapellet för att välförtjänt få vara lediga och ägna mer tid åt sina nära och kära. Birgit och Börje avtackades av kapellrådet vid styrelsemötet den 16 oktober. Vi är många kapellvänner som kommer att sakna Birgit och Börje Foto: StudioXponera Kapellrådet 2011 Sittande:Tryggve Ahlgren, Jan Ahlgren, Kristina Holm, Britta Halonen Hesse, Gudrun Lindström, Bo Keck Stående: Anders Carlwe, Bo Larsson, Elisabeth Rydén, Kerstin Teilmann Ej närvarande: Bengt-Göran Hansson, Leif Adolfsson

16 Föreningsbrev MEDLEMSNUMMER: Till: B Porto Vi tackar alla sponsorer till S:t Olofs kapell 2011 Ulla & Björn Nordstrand Mirja & Gunter Sachs Partman Nordic AB Wapnö AB Fastighet AB Sachsvik Margareta & Jan-Åke Andersson Kristina & Bengt-Anders Holm Karin & Christer Johansson Andreas Buöen VeteranService Eva & Gösta Wennerholm Familjen Chronier Tylösands Trivselförening Gun-Britt & Stellan Larsson Kerstin & Urban Jansson SPIIK Huvudet AB Elisabeth & Lars Sjöö Elsie & Anders Röjder Pia & Rutger Bladh Kopieringsbolaget Gunilla & Lennart Blomberg Restaurang Salt Hotel Tylösand Fastighet AB Sachsbro Mona & Jan Johansson KWA- Knäreds Werkstad AB Ulla & Mats de Verdier Dodo & Claes Nyberg Bendt Bil AB Vi tackar övriga som på olika sätt stöttat S:t Olofs kapell. Vill Ni också sponsra S:t Olofs kapell med ett årligt bidrag? Kontakta Ordförande sponsorkommittén Bo Larsson Föreningen S:t Olofs kapell i Tylösand Tjuvahålsvägen Halmstad Telefon: E-post: info@sanktolofskapell.se S:t Olofs kapell drivs ideellt med frivilliga medel. Bakom anläggningen står Föreningen S:t Olofs kapell, en ideell förening med ett kapellråd som styrelse. För kapellets fortsatta drift och underhåll har föreningen att lita till avgifter från medlemmar, kollekter och andra välvilliga bidrag. Medlemsavgiften är 200 kr/år per person eller 300 kr/år per familj. Till er som redan är medlemmar, skickas separat inbetalningsavi i början av Till er som vill stödja verksamheten genom att bli ny medlem, vänligen inbetala lämplig medlemsavgift till: Plusgiro eller Bankgiro Foto: Patrik Leonardsson