INSTINKT SCARLETT SJUNGER! HUSSEIN CHALAYAN REA : ENGAGEMANG 2 PINUPPAFFISCHER SPORTMANNEKÄNGER 50 MILANOTIPS MAJ : 33 ÅTRÅVÄRDA SAKER

Transkript

1 INSTINKT N 4 / 2008 SCARLETT SJUNGER! HUSSEIN CHALAYAN REA : ENGAGEMANG 2 PINUPPAFFISCHER SPORTMANNEKÄNGER 50 MILANOTIPS MAJ : 33 ÅTRÅVÄRDA SAKER

2

3

4

5

6 WWWMARCOPOLOCOMæææPHONEææ æææææ

7

8 Dior, Sean John, MaxMara, Gucci, Diesel, Calvin Klein, Michael Kors, Giorgio Armani, Hugo Boss, Fendi, ck... Välkommen in!

9

10 VÄSTRA HAMNGATAN 24, SÖDRA LARMGATAN 14, GÖTEB ORG. SÖDERGATAN 30, MALMÖ. GÖTGATAN 23 & 3 6, GREVTUREGATAN 12 & 18, BIBLIOTEKSGATAN 2, STOCK HOLM. FILIPPA- K. COM

11

12 2008 adidas AG. adidas, the 3-Bars logo and the 3-stripes mark are registered trademarks of the adidas Group. They transform their city by turning grey into green. See Guerrilla Gardeners and other films at adidas.com/originals

13

14 NEW MENSWEAR LINE AVAILABLE AT BJÖRN BORG CONCEPT STORES AND SELECTED RETAILERS TOP PAPARAZZIS EXPOSED CAUGHT ON TAPE: THE BEST PAPARAZZIS IN THE WORLD. LISTEN AT BJORNBORG.COM

15

16 N : N 4 / 2008 R O DEO MAGAZINE DANIEL BJÖRK / D. B. Chefredaktör och ansvarig utgivare bjork@rodeo.net JOHAN WIRFÄLT / J. W. Kreativ chef wirfalt@rodeo.net SANDBERG&TIMONEN Art directors JOHANNA KARLSSON Chefredaktör, Rodeo.net johanna@rodeo.net AGNES BRAUNERHIELM / A. B. Moderedaktör agnes.b@rodeo.net ELIN SKOGKVIST Designer elin@rodeo.net DANIEL BJÖRK bjork@rodeo.net REDAKTION Agnes af Geijerstam / A. a. G. Mattias Dahlström / M. D. Thomas Ekström / T. E. Natalia Kazmierska / N. K. Björn af Kleen / B. a. K. Caroline Ringskog Ferrada-Noli / C. R. F. N. Martin Gelin / M. G. >>Mode är livsförbättrande och jag tycker att det är en underbar, generös sak att ge andra människor.<< VIVIENNE WESTWOOD, The Guardian, 2 december 2007 Samlas små barn, i dag ska jag berätta om hur paradoxalt det är att människor i ena andetaget avfärdar mode som lättviktigt och ytligt bara för att i nästa se det som något oerhört allvarligt och upprörande att Damernas Världs modechef Martina Bonnier inte tycker att man ska köpa en klänning för kronor om man inte redan har basplaggen. Jag vet att ni är unga och oförståndiga, men konsensus i världen är än så länge att det inte är ett brott mot mänskligheten att vara lite världsfrånvänd. Modedissande är en mediesport eftersom mode är som den snygga tjejen i klassen som killarna både vill ligga med och behandla illa för att hon inte ens tittar åt deras håll. Men i ärlighetens namn borde vi då också kunna benämna saker med dess rätta namn: okunnighet. Norman Mailer, den nyligen insomnade machoförfattaren som skrev De nakna och de döda, skrev en gång att kännetecknet för en intellektuell är att han eller hon uttalar sig om allt förutom det de kan något om. Enligt den logiken är nästan alla som kommenterar mode intellektuella. Så nu skulle nog vara ett bra tillfälle att meddela att åtminstone jag har fått nog. När en krönikör i Expressen eller Aftonbladet, eller en väskdebatterande kulturkofta för den delen, inleder en negativ tirad om mode kommer jag hädanefter kräva att de först deklarerar»min kunskap om mode är ytterst begränsad, ärligt talat kan jag nog nästan ingenting om det«. Men i slutändan är det verkligt intressanta att folk, oavsett om de har försvarat eller kritiserat Martina Bonnier, är rörande överens om att mode är något ytterst fjantigt och onödigt något som i Expressens recension av Martina Bonniers bok Fashionista likställs med fiskespön. Maken till reducerande av ett av samtidens mest vibrerande kreativa områden får vi nog gå tillbaka till kväkarna för att överträffa. Vad det borde jämställas med är om det är värt att betala massa pengar för en oerhört obskyr danstolva, eller första utgåvan av Robert Musils Mannen utan egenskaper. Det är dags att sluta låtsas som om det inte finns poesi i kläder. Först då kan vi diskutera makt, klass och kroppsideal. MEDARBETARE Dawid, Johan Fowelin, Ellen af Geijerstam, Peter Geschwind, David Girhammar, Naomi Itkes, Emil Larsson, Magnus Magnusson, Mikael Olsson, Brea Sounders, John Scarisbrick, Fredrik Skogkvist, Qiu Yang ANNONSER PRINT JOHANNES WIKSTRÖM Marknadschef +46 (0) johannes@rodeo.net DANIEL ENGSTRÖM Försäljningsschef +46 (0) daniel@rodeo.net GUSTAF JANNERFELDT +46 (0) gustaf@rodeo.net ANNONSER MY PERFECT GUIDE JOAKIM UVÄNG +46 (0) joakim@rodeo.net ANNONSER WEBB NELLY WESTRIN +46 (0) nelly@rodeo.net ADAM NORDIN VD adam@rodeo.net ULF STORDAL Distribution +46 (0) ulf@varuslussen.se R O DEO Kaptensgatan Stockholm +46 (0) info@rodeo.net DEO.NET GRUNDARE PER TEGELÖF OCH SIMONA VARCHI I SAMARBETE MED CHRISTOPHER BARNEKOW OCH JAKOB LINDBERG/SMITH. TRYCK OCH REPRO: MITTMEDIA PRINT. ISSN / D. B. FOTO : JOHN SCARISBRICK (CAMERALINK) MODE : ELLEN AF GEIJERSTAM (LUNDLUND) HÅR : DEJAN CEKANOVIC (LINK DETAILS) SMINK : OLIVER ANDERSSON (MIKAS FÖR CHANEL) MODELL : TEXAS (MARION VAIN) 14

17 JUPITER_STOCKHOLM JOHNELLS_NORRKÖPING FEVER_GÖTEBORG NK HERR TREND_STOCKHOLM P&G_VÄSTERÅS EQUIP_GÖTEBORG NITTY GRITTY_STOCKHOLM NITTY GRITTY BY NITTY GRITTY_STOCKHOLM GREGERS_UMEÅ HUGO_STOCKHOLM JOHNELLS_STOCKHOLM SWEET & TENDER_HELSINGBORG NK HERR TREND_GÖTEBORG BRIXX_GÄVLE JAKLINDERS_STOCKHOLM THE TERRACE_STOCKHOLM TWEED_MALMÖ AWSOME RAGS_STOCKHOLM BYXSHOPEN_FALUN 4D4A40 IRIDESCENT TURQUOISE HOODED BLOUSON IN RESINED NYLON WITH METAL EFFECT. SLANTING POCKETS CLOSED BY VELCROS. BOTTOM DRAWSTRING. ZIP CLOSURE. GARMENT DYED.

18 INDEX : S 1 4 : L EDARE S 1 6 : M EDARBETARE S : R EKOMMENDERAT S : M ODE S : M ODELLER & SPORT S : S CARLETT JOHANSSON S : E NGAGEMANG 08 S : P ETER GESCHWIND S 8 6 : M ODEHOROSKOP S : M ILANOGUIDE M E D A R B E T A R E : F O T O G R A F : DAWID Björn Dawidson, mer känd som Dawid, är Sveriges kanske främste fotokonstnär. Just nu är han aktuell med Hybris, en utställning på Liljevalchs i Stockholm som du kunde läsa om och förhandstitta på i förra numret av Rodeo. I det här numret har Dawid i stället fotograferat exklusivt för oss: en bild på en damsko och en fotboll illustrerar Daniel Björks artikel om modeller och sportstjärnor på (sidan 72). Bilden var helt era ad-pojkars idé, jag gjorde bara som jag blev tillsagd. När jag gör mina konstbilder är det min berättelse medan det, när jag jobbar med en art director, är någon annans berättelse. Det blir mer som en musiker som spelar någon annans komposition. Men det är lika kul när man väl jobbar! (Sidan 60) OLYMPIA S T Y L I S T : NAOMI ITKES Förutom att driva Litkes»Det litterära modemagasinet«är Naomi Itkes en av Rodeos oftast återkommande medarbetare. I det här numret har hon stylat badmodejobbet på (sidan 48) utifrån en idé om»ikoniserad 70-talsporr«, som Naomi beskriver det. Annars jobbar hon mycket med svenska designer som Carin Rodebjer, Sandra Backlund och Martin Bergström. För närvarande är hon inne på naket antagligen efter att ha tittat djupt i den där 70-talspornografin. I N T E R V J U : MODEREDAKTÖREN MOT VÄGGEN Agnes Braunerhielm vet mer om vad som just nu händer ute i vida modevärlden än någon annan på Rodeo. Själv förklarar hon det med att enda sättet att bota sömnlöshet är att läsa modebloggar till klockan tre på natten. Vi tror snarare det handlar om att mode är Agnes kall. Så moderedaktörn, vad har du skrivit för skoj i det här numret? Ingenting. Jag har sprungit på pressvisningar och tittat på höstkollektioner och varit en vända i Portland och smugit runt på Nikes högkvarter. Eller förresten: jag har skrivit en mening om tatuerade strumpbyxor. Jag har bara haft på mig dem hemma hittills, det har varit för kallt. Tatuerade strumpbyxor blir vårens grej eller? Ja. Man ska ha så mycket mönster som möjligt, på allt. Men det funkar i höst också, det kommer fler fina mönster då. Det beror på att det finns en ny teknik som gör att man kan framställa tyger med komplicerade mönster väldigt billigt. Fast de flesta modeföretag säljer dem fortfarande dyrt eftersom folk inte vet om det här. Du har ju läst modevetenskap på universitetet under våren också. Vad är det viktigaste du lärt dig? Att mode inte bara handlar om kläder. Det handlar om känslor också. Ha ha. Men seriöst, mode är tid, det är ett sätt att se hur tiden går, hur vi rör oss framåt när vår idé om tid och rum egentligen är ganska abstrakt. Mode är det perfekta ögonblicket. Vem skulle du helst av allt vilja intervjua för Rodeo? Nån som lever? Ja. Det blir enklast. Det är ju stor skillnad på vem man skulle vilja träffa och vem man faktiskt skulle kunna fråga någonting. Men Martin Margiela vore kul. Han ger aldrig några intervjuer personligen. Vad skulle du fråga Martin Margiela då? Vad får du allt ifrån? Och är det inte jobbigt att alla stjäl dina idéer? / J. W. S K R I B E N T : DAVID GIRHAMMAR David var Rodeos internationella creative director vid starten och har nu flyttat till London där han jobbar som editorial director för den tyskengelska modetidningen Qvest. Han ses sällan utan sina vintagepilotglasögon från Dior. I det här numret gör David comeback i Rodeo och snackar ljudbilder med albumaktuella Hollywoodstjärnan Scarlett Johansson (sidan 74). Scarlett var i fin form och snäll nog att skratta när jag försökte vara rolig, säger David. 16

19

20

21 Vi skapar former Kroppen är ditt tempel som du ska försöka vårda på bästa möjliga sätt. Den är det fi naste och mest värdefulla instrument som någonsin skapats men den måste också harmonisera med det inre. Vi tror på träning som formar och stärker både kropp och själ. 41 klubbar i världen, 20 klubbar i Sverige, 14 klubbar i Stockholm. Vi öppnar snart Döbelnsgatan, Värmdö och Paris, välkommen!

22 REKOMMENDERAT : 1 FOTO K O N S T : CHALAYANS INRE RESA : JOHAN FOWELIN Bäva du modemänniska, för du vet inte att Hussein Chalayan också är en konstnär på riktigt! Som en av världens mest framgångsrika konceptuella designer har den turkcypriotiske britten Chalayan fått modepannorna att ligga i djupa veck när han skickat ut modeller förklädda till bord eller i spektakulära, högteknologiska klänningar som ändrar form och årtionde. Men hans konstverk The Absent Prescence utgjorde Turkiets bidrag till den prestigefyllda Venedigbiennalen och han representeras av ett galleri i Istanbul. Och precis som hans kläder handlar hans konst om Chalayans återkommande teman: kulturella fördomar, kroppen och historiens och kulturens inverkan på individer. Så det var inte någon vanlig modedesigner-försöker-sig-på-konst-grej när Level Vodka gav honom uppdraget att göra en installation. Chalayan svarade genom att skapa en 25 meter lång tunnel där besökarna går in en och en. De kan inte se något eftersom glasögonen de har på sig förblindar dem och när de går på det vågiga golvet under vilket det rinner vatten lösgörs dofter i takt med personen. Det är vodkan itutagen i sina beståndsdelar som luktar, så att vid ett tillfälle känner man till exempel doften av potatis. Idén var ett slags vandring genom ett landskap där varje doft delar in landskapet i sektioner, berättar Hussein Chalayan i sin studio i Shoreditch i London. Eftersom Level ville ha ett objekt som gick att förflytta försökte jag i stället för någon låda med reklam på tänka på att göra det till en bredare upplevelse. Jag tänkte att jag kunde arbeta med känsel, lukt och ljud. Tunneln ser utifrån ut lite som en mongolisk yurt, något som både är ett hem och en plats och något nomadiskt och flyttbart. Det var viktigt att tunneln också var ett vackert objekt. Hela idén med tältet, lukterna och ljudet var att skapa en minimal geografi som man kan ta med sig. Man kan dekonstruera och rekonstruera den på olika platser, precis som yurten. När man går genom tunneln spelas också en melodi upp i takt med att personer rör sig framåt, vilket gör varje variation unik. Tanken är att besökaren får en personlig inspelning att ta med sig som minne. Frågan är om inte minnet blir av upplevelsen självt, vi hör att det är den bästa trippen du kan uppleva utan droger, förlåt vodka. / D. B. HUSSEIN CHALAYANS tunnel åker ut på världsturné med start i Mexico City den 6 maj

23 In 1908, a man in New England lent his name to a new company. In 2008, we re all lending our efforts to a new Converse Century. We all have a job to do in the world something around each of us needs changing. Find it. Make it better.

24 2 REKOMMENDERAT : 5 2 M O D E : SKOR (TOPSHOP) Trött på skor man inte kan gå i? Trött på att köpa billighetsversioner av skor som inte går att gå i, som definitivt inte går att gå i? Tacksamt nog har Balenciagas gladiatorsandaler ynglat av sig till våren, och det går att hitta mängder av varianter i de billigare prisklasserna. Bäst har Topshop lyckats, många modeller och bra priser. Sommarfötterna är räddade. / A. a. G. AGNES AF GEIJERSTAM agnes@rodeo.net 3 F O R M : STOL (PLANK) Nog för att möbelmässan i Milano mest är drinkar på Bar Basso, oändligt letande efter taxibilar, en odräglig Marc Newson och numer alltid fullbokade hotell. Hör och häpna, då och då presenteras faktiskt också en och annan nyhet som skriver in sig i designhistorien. Myto, tyske formgivaren Konstantin Grcics nya stol för italienska möbeltillverkaren Plank, är en sådan. Med hjälp av en injektionsform spottas på tre minuter en liten godbit i konstmaterialet Ultradur som mest består av luft ut. Trots att den redan visats i Köln är det som vanligt från den mer festliga presentationen i Milano den kommer att kommas ihåg. Snart i en designbok nära dig. / T. E. MODE : ÄR SVART EN MODEFÄRG? Anna Wintour tycker tydligen att det får räcka med skelettsmala modeller nu. Eller, det är åtminstone vad hon skrev i ledaren till aprilnumret av amerikanska Vogue. Sen satte hon supermodellen Gisele på omslaget tillsammans med den svarta basketstjärnan LeBron James, och blev anklagad för rasistiska stereotyper Gisele och LeBron såg ut som en modern variant av jätteapan King Kong tyckte kritiska röster. Krystar man lite går det att läsa in nästan allt som känns relevant att diskutera kring modeller och modetidningar just i detta omslag. Först har vi kändisfaktorn. Hade man klämt in Renee Zellweger klädd som en rosa marängbakelse skulle det kanske bli övertydligt, men Gisele och LeBron är trots allt också kändisar. Det räcker inte längre med fotomodeller på modetidningarnas omslag, det måste vara en skådis, eller vad som helst som ger igenkänning i tidningshyllan på Wal-Mart. Sen har vi den rådande fixeringen vid 90-talets gamla favoritmodeller. Gisele är förvisso inte fullt så gammal i gamet som Kate Moss, Naomi Campbell eller Christy Turlington, men hon är definitivt deras lillasyster från millennieskiftet. Kanske är det samma igenkänningsfaktor som spelar in som med kändisar. Eller så har alla modellscouter supit ner sig totalt på vodka i Ukraina, för under höstvisningarna syntes även gamla modellfavoriter som Guinevere van Seenus och Karen Elson. Den enda som saknades var den androgyna Kristen McMenamy, men hon gick å andra sidan för Givenchy i höstas. Vidare har vi den uppfuckade relationen till allt som inte är blont, vitt och ariskt/slaviskt. Det är första gången Vogue har en svart man på omslaget, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det var åtta år sedan en vit man syntes där sist (George Clooney, också med Gisele). Men vad det snarare understryker är hur sällan icke-vita modeller väljs till omslagsmodeller. Redan i februari förra året var man nära klaveret, när det var en härlig, fyllig och sjukt glad Jennifer Hudson, känd från American Idol och sin roll i musikalfilmen Dreamgirls, som fick fylla alla kvoter för normal kroppsform och hudfärg samtidigt. Fast kanske borde vi se det som revolutionerande, med tanke på att Pradas senaste visning för första gången på 11 år innehöll en svart modell, Jourdan Dunn. Gissa vem som gick 1997? Ledtråd: det var inte Tyra Banks. Sist men inte minst fogas så klart den eviga diskussionen om modellernas smalhet in. Så vill man damma av sina gamla bildanalysverktyg är alltså Vogueomslaget öppet mål. Innehållet i amerikanska Vogue är som vanligt helt ointressant (följ amerikanska designerna Rodartesystrarna på påtvingad diet...). Enda räddningen blir att vända sig till den franska utgåvan, förtränga Kate Moss på omslaget och bläddra i den medföljande bilagan med bilder på de roligaste modellerna just nu. Lara Stone! Mariacarla Bosconi! Och med ens är kanske 70% av ovanstående invändningar som borttrollade. Men det återstår förstås, det där med hudfärg. / A. a. G. 4 F I L M : JOHN KRASINSKI Skådespelaren John Krasinski tar i Leatherheads, George Clooneys småtrevliga hyllning till 1920-talets amerikanska fotboll, steget från att bara vara samma gamla Jim i amerikanska The office till att bli 2000-talets James Stewart. Hoppas jag. / M. D. 5 M O D E B O K : VIVENNE WESTWOOD OPUS (KRAKEN OPUS) När jag blir 67 år gammal hoppas jag också att jag skriver manifest om hur viktigt det är med kultur, analyserar lite Bach och ger ut en bok om mig själv som kostar 1400 pund. / D. B. M O D E : 5 3 NÄSVISA BÅGAR Företaget Anglo American eyewear har en något oklar historia, från början var det en anrik brittisk glasögontillverkare som gick i konkurs när Thatcher tog bort de subventioner som hade stöttat tillverkningen av brillor i landet (och som hade medfört att alla engelsmän med begränsade tillgångar hade ungefär tio modeller att välja på). Nu verkar det finnas ett amerikanskt företag med samma namn, som gör många runda och rätt trevliga basbågar. Men det roliga ligger i Anglo Americans 80-tal, där går det att hitta underbart fina plastbågar som inte har något av vare sig Wayfarers klumpighet, eller ens någon mossig»retrokänsla«. / A. a. G. ANGLO AMERICAN kan du hitta på ebay, i vintagebutiker med glasögon, eller på amerikanska nätbutiken

25

26 REKOMMENDERAT : 6 FOTO M O D E : THERE WILL BE GOLD : MARCUS PALMQVIST Den påkostade premiärvisningen av Diesels nya lyxiga modelinje Black Gold ägde rum under New Yorks modevecka i februari, mot en fond av paparazziblixtar. Damkollektionen visade dekonstruerade sidenklänningar, slinkiga jumpsuits och överdimensionerade kavajer, axelvaddsförsedda klänningar och plagg i kontrasterande material såsom sidenjackor med läderärmar. Även herrkollektionen osade rock n roll med bikerjackor, läderboots och urtvättade skjortor. Med Black Gold kan denimjätten dela upp märket i två delar: en som är mer regelrätt jeansmärke, den andra fullfjädrat modemärke. Diesels ägare Renzo Rosso har ju under åren shoppat upp modehus som Sophia Kokosalaki, DSquared och Martin Margiela och någonstans där ligger även hans ambitioner för Black Gold (målet är att märket ska spela i samma liga som hans förvärvade hus och kännas som det mest»urbant och modernt bärbara märket på marknaden«) han vill inte se en endaste retronostalgisk referens. Black Gold släpps först i höst men redan nu går det att spana in en liten preview i utvalda butiker. MODELL : ZAZKIA (MIKAS) RETUSCH : MOCKNATION DIESEL BLACK GOLD säljs i Diesel flagship store i Stockholm, via och på NK. 24

27 Josephine s fifteen minutes of fame Hundratals anmälde sig till Get your fi fteen minutes of fame. Till livecastingen gick bara de bästa vidare. En enda blev vår modell. Nu har Josephines fi fteen minutes börjat. Om vi får gissa kan de fortsätta hur länge som helst!

28 7 REKOMMENDERAT : 10 7 F I L M : HIPSTERFILM Äntligen tas genren»hipsterfilm«på allvar. Rosencrantz & Guildernstern are undead är filmen som utspelar sig på en liten teater på New Yorks Lower East Side. Huvudpersonen har skägg och spelas av Dustin Hoffmans son Jake, Devon Aoki är kärleksobjektet, turbanikonen Waris Ahluwalia dyker upp på ett hörn, och allt handlar om vampyrer. Förhoppningsvis dyker den upp på amerikanska biografer i år. / A. a. G. 8 F O R M : LAMPA (VITRA) När ett företag börjar sammanfatta sin historia och titta bakåt brukar det redan vara på väg utför. Schweiziska möbelbolaget Vitra introducerade på så sätt sin nya linje Vitra Edition förra året genom att presentera sin tio år gamla dito. I år presenterades den nya upplagan på Triennalen i Milano under möbelmässan. Återblickarna är oroväckande men en och annan bra produkt hade de lyckats prestera. Bland dem är Frank Gehrys lampa Mamma Cloud den klarast lysande. / T. E. FORM : BONJOUR TRISTESSE THOMAS EKSTRÖM thomas@rodeo.net 9 M U S I K : LIL'BOOSIE (TRILL ENTERTAINMENT) Da beginning Lil Boosie The mouf of the souf är en av de där överbegåvade sydstatsrapparna som får en att vilja gå runt och citera hans egna slogans resten av året. Här i ännu en briljant mixtape. / M. G. Det finns naturligtvis saker som skiljer möbelmässan i Milano från andra mässor och Milano från andra storstäder. Men det verkar enligt mina högst ovetenskapliga undersökningar i stort sett ha med taxibilarna att göra. Milano är den enda staden i världen där taxametern sätts i gång genast när (om) man lyckas beställa en taxi genom växeln. Taxibilen som besvarar anropet tycks alltid finnas i andra delen av staden så att den redan när du blir upphämtad är skyldig Euro. Annars är allt sig likt. Ungefär vartannat år är det kallt och vart annat år är det varmt under möbelmässan eller I Saloni som den egentligen heter. Tilläggsmässan heter antingen Eurocucina (kök) eller Euroluce (belysning). Men de senaste tio åren har inte mycket hänt. Visst presenteras nya saker i Milano: de brasilianska Bröderna Campanas inträde på scenen på 90-talet, holländska designkollektivet Droogs interaktiva kollektion Do-create visades 2000 och italienska möbelföretaget Sawaya-Moronis ändlösa försök att presentera brittisk-irakiska arkitekten Zaha Hadid som möbelformgivare har till slut lyckats över all förväntan. Men återigen, man blir aldrig förvånad. Som ett exempel hängde jag för ett par år sedan i källaren till Pradabutiken i Milano samtidigt som den skallige franske stjärnarkitekten Jean Nouvel kom in. Nouvel var som så ofta i sällskap av fem-sex blonda, yppiga kvinnor. Han har dessutom för vana att gå omkring svartklädd från topp till tå, gärna med en slängkappsliknade överrock. Varken han eller för den delen kvinnorna gjorde mig besviken. Så vad tror ni karln köper? Jo, svarta kalsonger. Så är det i Milano. Om man sitter hemma och läser ögonvittnesskildringar kan man lätt tro att det händer en hel del på en sådan gigantisk tillställning som Milanomässan. Men nej, Piero Lissoni presenterar lite lägre, lite längre soffor. I Kartells alltid lika spektakulära gigantiska mässmonter sitter tjocka japaner och tyskar med champagne i glasen samt eleganta italienskor med feta orderblock på borden. Den tyska lampkonstnären Ingo Maurer lyser upp Ron Arads dötrista plåtmöbler, år efter år. I kaféet utanför lyxbutiken 10 Corso Como sitter stylister från Sköna hem med ömma fötter och sipprar Campari. På kvällen möts sedan alla vi svenskar på överfyllda Bar Basso. Oddsen för att något annat skulle inträffa är ungefär lika stora som att DN:s arkitekturkritiker Peter Alton skulle nedteckna en egen tanke. Men det finns hopp. Beatriz Colomina är en spansk arkitekturteoretiker som knappt satt sin fot i Milano och som senast var aktuell med utställningen Clip/Stamp/Fold i London en genomgång och ett slags upprättelse av 60- och 70-talets arkitekturideér om återvinning, solenergi och ekologi. Colomina har också en klar bild om vad som kan ge reella nyheter även i Milano.»Det måste bli en stor ekonomisk recession. När det inte finns så mycket att bygga finns det mer tid till att tänka«. / T. E. CLIP/STAMP/FOLD skall förhoppningsvis visas i Oslo, se: för närmare information. Annars är Beatriz Colomina aktuell i bokform med DOMESTICITY AT WAR (THE MIT PRESS). 10 M O D E : STRUMPBYXOR (BEBAROQUE) Allt vi vill göra i maj är att bära så många olika mönster på kläderna som möjligt. Helst på kroppen också. Men tatueringar är dessvärre mer beständigt än mode. Därför strosar vi med glädje runt i fejktatuerade strumpbyxor. / A. B F O R M : 8 7 DESIGNERNS SJÄLVMORD Vad man än anser om Philippe Starck kan ingen ta ifrån honom hans geniala formgivarförmåga och fingertoppskänsla. Han är designern som givit form åt allt vi inte visste vi behövde eller ens inte visste att det gick att ge form till. Starcks juicepress, tandborste eller hans fantastiska nallebjörn för franska leksaksföretaget Moulin Roty, med»extra allt«är, också ett tecken på det överflödiga i att använda sig av design. Nu vänder han det mot sig själv och förebådar designens död. I en intervju i tyska veckomagasinet Die Zeit tar Starck bladet från munnen och erkänner frankt att»allt jag någonsin designat är onödigt«, att han har»varit en producent av materialitet«och att han vidare»skäms för det«. Och ni som trodde att Starck var ute, som vanligt är han före de flesta / T. E

29 1955 är ett intressant år, inte bara för att det är året då ett av världens mest behagliga lageröl föds. Eddie Cochrans, Chuck Berrys och Little Richards första singlar får landets jukeboxar att explodera och den nykläckte Elvis Presley skapar världshistoriens första skrikandetjejer-upplopp under en konsert i Jacksonville, Florida. Rockmusiken är född och med den det mesta av det vi idag kallar populärkultur. Unga människor begreppet tonåringar är fortfarande pinfärskt skapar sig för första gången ett eget universellt mode. Huvudingredienserna är tre: Den utpräglade bruksstilen med jeans, boots och t-shirts; sportmodet med plagg som baseballjackan, collagetröjan och sneakers som Chucks All-Stars; och den proprare Ivy Leaguelooken med button downskjortor, färgglada tröjor och smala sportkavajer. Här hemma tar NK in landets första laddning jeans inspirerade av filmsuccéer som James Deans Ung Rebell och Marlon Brandos Storstadshamn, starkölsförbudet hävs, brylcremen lanseras och som av en händelse blir sexualundervisning obligatorisk i den svenska skolan. Men inte nog med det. År 1955 slår av olika skäl landets tre stora bryggerier Sankt Eriks i Stockholm, Pripps i Göteborg och Skånebryggerier i Malmö sina kloka huvuden ihop för att ta fram ett modernt exportöl i absoluta världsklass. Ölet får namnet Three Towns och blir en omedelbar framgång. Men medan våra konkurrenter tycks tävla om vem som hunnits längst utan att produktutveckla ( samma recept sedan 1842 och blablabla) har vi på TT alltid tänk lite annorlunda. Kan vi göra något för att vårt öl ska bli ännu godare så drar vi oss inte en sekund för att göra det. Vid vår senaste större uppdatering gjordes TT lite starkare, lite smakrikare och lite fylligare. Kort sagt lite mer och lite bättre. För att markera detta passade vi även på att modernisera logotypen och flaskan. (Vilket inom parentes sagt innebar att vi nu även har några av designvärldens mest prestigefulla priser i hyllan.) Dagens TT är en gnistrande frisk blond lager med en lättsam ton av sommaräng. Ett öl som gör sig strålande både som sällskapsdryck och till mat. Alkohol är beroendeframkallande.

30 REKOMMENDERAT : 11 S K Ö N H E T : R E N A R E HUD FOTO : JOHN SCARISBRICK Den trista och vintertrötta hy som slår emot oss i det nyuppkomna vårljuset gör att vi gärna klipper en superlång lugg att gömma oss bakom på våren vill man ju se naturligt fräsch ut, fast helst inte med hjälp av en foundationkaka i ansiktet. Och det är då vi väljer att gå loss på ekologiskt smink som inte innehåller onödiga ingredienser och som arbetar med din hud i stället för mot. Nu för tiden finns det dessutom en hel del hud- och naturvänliga sminkmärken att prova. Mest suktar vi efter ett mineralsmink från I.D. minerals, men vi gillar även Susan Posnicks mineralbaserade tvåi-en produkter. En bra foundation gör Suki Color med endast naturliga ingredienser i förpackning av återvunnet material. Ekosmink, miljömedvetenhet i en liten ask. / A. B. MODELL : ENIKO (MARILYN NYC) TACK TILL : PETER SUSAN POSNICK och SUKI COLOR hittas på: I.D. MINERALS fi nns på PUB. 28

31

32 12 REKOMMENDERAT : Erland Cullberg är 77 år och målar rätt fina expressionistiska tavlor med flera lager av oljefärg. Sedan han slog igenom på 1980-talet har han varit en av landets mest respekterade konstnärer. I böcker om hans konstnärskap kan man läsa hyllningstexter av kulturbjässar som poeten Werner Aspenström, konstnären Jan Håfström och konstakademiens sekreterare Olle Granath. Erland Cullberg kommer själv från en namnkunnig kulturfamilj, har varit gästprofessor på Mejan, har examen i konst och filosofi, har blivit utnämnd till årets konstnär och finns representerad med en rad verk i Moderna museets samlingar. Nu kan man se hans senaste verk på Konstakademien på Fredsgatan, där bara väletablerade konstnärer får ställa ut. Men i en intervju i Dagens Nyheters kulturdel(3/4) kallas Erland Cullberg för»total särling«som mest sitter och levererar»poetiska oneliners«och odlar ett originellt leverne, jämförbart med»en målning utan ramar«. Här får han bara frågor som:»din första oljemålning, hur såg den ut?«som om det handlade om pärlplattor på dagis. Anledningen till det här tonfallet är att Erland Cullberg lider av schizofreni. Det verkar DNskribenten Pontus Dahlman tycka är en pikant detalj i sammanhanget. Om detta pratar han nämligen även med Erland Cullbergs kändisbröder, konsthistorikern Staffan Cullberg och psykiatern Johan Cullberg. Trots att de noggrannt påpekar att det inte handlar om någon»sjukdomskonst«, envisas Pontus Dahlman med diagnoserna.»deras bror, konstnären, är allt de inte är. Kanske skulle vilja vara?«funderar han. Varför någon skulle vilja vara schizofren framkommer inte. Inte heller varför en etablerad, superproffsig och akademiskt skolad konstnär som Erland Cullberg ska dras med mystifierande epitet som»budbärare från en annan verklighet«som vore han ett väsen ur Sagan om ringen. Eller varför konstvärlden envisas med att romantisera psykiska sjukdomstillstånd. Ingen skulle få för sig att beskriva människor som söker vård på grund av svår ångest, vanföreställningar och självmordstankar för»budbärare«. Eller upprymt beskriva den nedrustade psykiatrin som motiv för färgglatt måleri. Men i konstvärlden ses sinnessjukdom bara som en intressant inspirationskälla. Där lever galnageniet-klyschan vidare som om inget hade hänt. För något år sen kunde man till exempel se den obehagliga utställningen Inner Worlds Outside på Whitechapel Gallery i London, där man undersökte begreppet»outsider art«. Med det menas den långa hemska konsttradition där man dumpat allt som anses vara konstigt och annorlunda till skillnad från den vanliga insiderkonsten.»psykpatienter, kriminella, medium och andra excentriker«enligt kuratorerna. Folk som»utforskar psyket«, har livlig fantasi och vistas i samhällets utkanter. Folk som har»barnasinnet«kvar. Fördomsfullhet, däremot, verkar vara konstvärldens definition på normalt. / N. K. 14 NATALIA KAZMIERSKA natalia@rodeo.net KONST : EN SJUKLIG FASCINATION ERLAND CULLBERGS målningar visas på Konstakademien till den 11 maj. 12 K O N S T : DAVID LACHAPELLE Factory i Nacka till 11 maj 2000 kvadrameter med bilder av 90-talets messias LaChapelle. Vulgärt i dubbel mening. / N. K. 13 F O R M : THE KAUFMAN HOUSE Våren är auktionernas tid. Efter en bunt av dem här hemma med det ordinära utbudet av modernistisk dussinvara så höjs pulsen på den internationella scenen. Efter ett par lyckade försäljningar av hus klubbar auktionshuset Christies i mitten på maj The Kaufman house. Detta modernistiska mästerverk, som man ändå måste kalla det, ritades av österrikaren Richard Neutra som ett vinterhus för amerikanske varuhusägaren Kaufman. Kaufman som redan hade weekendhuset Falling water i Pittsburgtrakten ritat av Frank Lloyd Wright lyckades med Neutras hus i Palm Springs ytterligare höja ribban för semesterkåkar och The Kauf-man House blev snart den ultimata»mid-century modern«-villan i jämförelse med vilken alla andra förblir bleka kopior. Originalet ropas ut för miljoner dollar i New York den 13 maj. / T. E M U S I K : ALAN JACKSON (ARISTA/SONYBMG) Good time Om man hoppar över de skränigaste honky tonkögonblicken och nöjer sig med balladerna hör man att countrylegenden Alan Jackson fortfarande har en av de vackraste rösterna i Georgia. / M. G. 12 K O N S T : 13 I STÄLLET FÖR SAMVETE, INÄLVOR En bil av djurtarmar. I naturlig storlek. Det är ett av verken i Changing matters The resilience art exhibition som visas på Naturhistoriska riksmuseet, så vitt jag vet den första riktiga klimathotsutställningen. Jag har ju väntat länge på den här ekokonsten, men blir lite orolig när konstvärldens svar på en av mänskligheten största miljöutmaningar genom tiderna är en tarmvolvo och två roterande stenar där»motsättningar, skrovligheter eller konflikter mals mot varandra för att långsamt slätas ut«. Vore det inte så mycket mer enkelt och effektivt att till exempel bojkotta alla internationella konstbiennaler? Bara skita i att åka till Basel i sommar? Att konstfolket ständigt flyger kors och tvärs över jordklotet för att visa upp sig för varandra borde klassas som ekobrott. / N. K