Näringsminister Mauri Pekkarinen

Transkript

1 Statsrådets skrivelse till Riksdagen med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning (förordning om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska gemenskapernas kommissions förslag av den 19 september 2007 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 24 januari 2008 Näringsminister Mauri Pekkarinen Konsultativ tjänsteman Arto Rajala

2 2 ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2007/1497 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM IN- RÄTTANDE AV EN BYRÅ FÖR SAMARBETE MELLAN ENERGITILLSYNSMYN- DIGHETER, KOM(2007) 530 SLUTLIG 1 Förslagets syfte och bakgrund Den 19 september 2007 presenterade kommissionen det tredje inre marknadspaketet för energi, som innehöll fem förslag till rättsakter: direktiv om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el, KOM (2007) 528 slutlig, direktiv om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas, KOM (2007) 529 slutlig, förordning om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, KOM(2007) 530 slutlig, förordning om ändring av förordning (EG) nr 1228/2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel, KOM (2007) 531 slutlig, förordning (EG) om ändring av förordning (EG) nr 1775/2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten, KOM (2007) 532 slutlig Målet för det tredje inre marknadspaketet för energi är få en bättre fungerande inre marknad för el och naturgas. Elektricitet och gas är enligt kommissionen av avgörande betydelse för välfärden i Europa. El- och gasmarknaden är också livsviktig för Europas konkurrenskraft, eftersom energin är viktig för europeisk industri. Liberaliseringen av el- och naturgasmarknaden påbörjades för cirka 10 år sedan. Kommissionen anser dock att utvecklingen av marknader med verklig konkurrens är långt ifrån avslutad. Fragmentering av marknaden längs nationella gränser, en hög grad av vertikal integration och hög marknadskoncentration är roten och upphovet till att det inte finns någon äkta inre marknad. I slutet av 2005 efterlyste Europeiska rådet, vid sitt möte i Hampton Court, en sant europeisk energipolitik. I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 En energipolitik för Europa (KOM (2007) 1 slutlig) framhävdes betydelsen av att fullborda den inre marknaden för el och naturgas. Vid Europeiska rådets vårmöte 2007 anmodades kommissionen av Europeiska rådet att föreslå ytterligare åtgärder, exempelvis följande: - Effektiv åtskillnad av leverans- och produktionsverksamhet från nätdrift. - Ytterligare harmonisering av de nationella energitillsynsmyndigheternas befogenheter och en förstärkning av deras oberoende. - Upprättande av en oberoende mekanism för samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter. - Upprättande av en mekanism som gör det möjligt för TSO:er (systemansvariga för överföringssystem) att förbättra samordnin g- en av nätdriften, leveranssäkerheten i le d- ningsnäten, gränsöverskridande elhandel och nätdrift. - Ökad insyn i verksamheten på energimarknaden. Europeiska rådet underströk också behovet av att öka försörjningstryggheten i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna. I sin resolution om framtidsutsikterna för den inre gas- och elmarknaden, som antogs den 10 juli 2007, uttryckte Europaparlamentet starkt politiskt stöd för en gemensam energipolitik, med tanke på att ett uppdelat ägande av överföringen är det effektivaste verktyget för att främja investeringar i infrastruktur på ett icke-diskriminerande sätt och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer

3 3 och öppenhet på marknaden. Parlamentet efterlyste också åtgärder för att stärka samarbetet på EU-nivå mellan nationella tillsynsmyndigheter som ett sätt att främja ett mer europeiskt tillvägagångssätt för reglering i gränsöverskridande frågor. 2 Rättslig grund Förslaget baserar sig på artikel 95 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som utgör en allmän rättslig grund för godkännande av förordningar som hänför sig till skapandet av en inre marknad för energi. I beslutsfattande följs det förfarande med kvalificerad majoritet och medbeslutande som har fastställts i artikel 251 i grundfördraget. Det väsentliga med tanke på förordningens rättsliga grund är vilka uppgifter som tilldelas byrån för samarbete mellan tillsynsmyndigheter. Det har föreslagits att byråns befogenheter huvudsakligen ska vara att bistå kommissionen och att den ska ha rollen av en samarbetsorganisation för tillsynsmyndigheterna. För att man ska kunna hantera specifika gränsöverskridande frågor föreslås att byrån får individuella beslutsbefogenheter för begäran om undantag som rör infrastrukturtillgångar av europeiskt intresse och för beslut om vilket regleringssystem som ska tilllämpas på infrastruktur som berör fler än en medlemsstats territorium. Dessutom ska byrån kunna fatta specifika beslut om enskilda tekniska frågor när dessa överlåts åt byrån enligt särskilda riktlinjer, som kommissionen antar genom ett kommittéförfarande enligt direktiven om den inre marknaden för naturgas och el samt förordningarna 1228/2003 och 1775/2005. Enligt praxis gällande gemenskapsbyråerna verkar det som om byrån med ett medbeslutandeförfarande genom förordning kunde ges befogenheter att fatta enskilda tillsynsbeslut som är bindande för tredje part, om befogenheterna tydligt definieras i förordnin g- en. Däremot är det oklart om kommissionen genom förordning kan ges befogenheter att ge byrån ytterligare uppgifter och befogenheter med ett kommittéförfarande. Byråns befogenheter ska gälla medlemsstaternas gränsöverskridande sammanlänknin g- ar. Befogenheten att bistå kommissionen och samarbetet mella n de nationella tillsynsmyndigheterna inom ramen för denna befogenhet kunde också innefatta frågor som hänför sig till detaljhandelsmarknaden. Förslaget kan anses uppfylla subsidiaritetsprincipens krav. 3 Förslagets huvudsakliga innehåll Inrättande av en ny byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter I förslaget till förordning föreslås att en ny byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter inrättas som ett gemenskapsorgan. Avsikten är att byrån ska komplettera de tillsynsuppgifter som de nationella tillsynsmyndigheter som avses i direktivet om den inre marknaden för el 2003/54/EG och direktivet om den inre marknaden för naturgas 2003/55/EG utför i sina egna länder och vid behov koordinera dessa tillsynsmyndigheters verksamhet. Kommissionen har inte framlagt något förslag till verksamhetsort för byrån. Sammansättning Byrån ska bestå av en styrelse, en tillsynsnämnd, en direktör och en överklagandenämnd. Byråns rättsakter I artikel 4 föreskrivs om byråns rättsakter. Enligt artikeln får byrån: a) avge yttranden till systemansvariga för överföringssystem, b) avge yttranden till tillsynsmyndigheter, c) avge yttranden och rekommendationer till kommissionen, d) fatta enskilda beslut i specifika fall enligt artiklarna 7 och 8. Allmänna uppgifter Enligt artikel 5 får byrån på begäran av kommissionen eller på eget initiativ avge yttranden till kommissionen i alla frågor som har anknytning till det syfte för vilket den inrättats.

4 4 Uppgifter i fråga om samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem I artikel 6 föreskrivs om byråns uppgifter i fråga om samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem: 1. Byrån ska avge ett yttrande till kommissionen om utkasten till stadgar för, förteckningarna över ledamöter i och utkasten till arbetsordningar för det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el och naturgas. 2. Byrån ska övervaka verksamheten inom det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el och naturgas. 3. Byrån får avge ett yttrande till det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el och naturgas om tekniska föreskrifter eller marknadsföreskrifter, utkastet till årlig verksamhetsplan och förslaget till 10-årig investeringsplan. 4. Byrån ska avge ett motiverat yttrande till kommissionen om den anser att det utkast till årlig verksamhetsplan eller förslag till 10- årig investeringsplan som lagts fram för den inte säkrar icke-diskriminering, genuin konkurrens och en väl fungerande marknad. 5. Byrån ska avge ett motiverat yttrande till kommissionen, om den anser att en teknisk föreskrift eller marknadsföreskrift inte säkrar icke-diskriminering, genuin konkurrens och en väl fungerande marknad, att en teknisk föreskrift eller marknadsföreskrift inte har antagits inom rimlig tid eller att systemansvariga för överföringssystem inte genomför en teknisk föreskrift eller marknadsföreskrift. 6. Byrån ska övervaka det regionala samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem för el och naturgas. Uppgifter i fråga om de nationella tillsynsmyndigheterna I artikel 7 föreskrivs om byråns uppgifter i fråga om samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem: 1. Byrån ska anta enskilda beslut i tekniska frågor när sådana beslut föreskrivs i riktlinjer i enlighet med direktiv 2003/54/EG, direktiv 2003/55/EG, förordning (EG) nr 1228/2003 och förordning (EG) nr 1775/ Byrån får i enlighet med sin verksamhetsplan eller på begäran av kommissionen anta icke-bindande riktlinjer som hjälper tillsynsmyndigheter och marknadsaktörer att utbyta bästa praxis. 3. Byrån ska främja samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och mellan tillsynsmyndigheter på regional nivå. Om byrån anser att bindande regler för ett sådant samarbete krävs, ska den lämna en rekommendation om detta till kommissionen. 4. På begäran av en tillsynsmyndighet eller kommissionen ska byrån avge ett yttrande om huruvida ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i direktiv 2003/54/EG, direktiv 2003/55/EG, förordning (EG) nr 1228/2003 eller förordning (EG) nr 1775/ Om en nationell tillsynsmyndighet inte inom fyra månader från mottagandedagen rättar sig efter ett sådant yttrande från byrån som avses i punkt 4, ska byrån informera kommissionen. 6. När en nationell tillsynsmyndighet i ett specifikt fall har svårt att tillämpa de riktlinjer som avses i direktiv 2003/54/EG, direktiv 2003/55/EG, förordning (EG) nr 1228/2003 eller förordning (EG) nr 1775/2005, får den be byrån om ett yttrande. Efter samråd med kommissionen ska byrån avge ett yttrande inom fyra månader. 7. Byrån ska fatta beslut om ett regelverk för infrastruktur som förbinder minst två medlemsstater, i enlighet med artikel 22d.3 i direktiv 2003/54/EG och artikel 24d.3 i direktiv 2003/55/EG. Andra uppgifter Enligt artikel 8: 1. Byrån får bevilja undantag gällande nya elsammanlänkningar enligt artikel 7.4 a i förordning (EG) nr 1228/2003. Byrån får också bevilja undantag gällande nya naturgasinfrastrukturprojekt enligt artikel 22.3 a i direktiv 2003/55/EG när den berörda infrastrukturen är belägen på flera medlemsstaters territorium. 2. Byrån ska föreslå en oberoende systemansvarig i enlighet med artikel 10.4 i direktiv 2003/54/EG och artikel 9.4 i direktiv

5 5 2003/55/EG i sådana fall då de nationella myndigheterna inte har utsett en systemansvarig för överföringssystemet eller en oberoende systemansvarig som uppfyller direktivets krav. Styrelse I artikel 9 föreskrivs om byråns styrelse och procedurreglerna för den. Styrelsen ska bestå av tolv ledamöter. Sex av dessa ska utses av kommissionen och sex av rådet. Mandatperioden ska vara fem år och kunna förlängas en gång. Styrelsen ska fatta beslut med två tredjedelars majoritet bland de närvarande ledamöterna. Varje ledamot ska ha en röst. I arbetsordningen ska anges mera detaljerade regler för omröstningar, särskilt villkoren för hur en ledamot kan handla på en annan ledamots vägnar samt, vid behov, regler om beslutförhet. Styrelsens uppgifter Enligt artikel 10 ska styrelsen: - Efter samråd med tillsynsnämnden utse en direktör. - Utse tillsynsnämndens och överklagandenämndens ledamöter. - Efter samråd med kommissionen och godkännande från tillsynsnämnden anta byråns verksamhetsplan för det kommande året. - Utöva sina budgetbefogenheter i enlighet med artiklarna Efter godkännande från kommissionen, besluta om mottagande av legat, gåvor eller bidrag från andra källor i gemenskapen. - Ha disciplinära befogenheter över direktören. - Vid behov utarbeta byråns personalpolitik. - Anta särskilda bestämmelser om tillgång till byråns handlingar. - Anta en årsrapport om byråns verksamhet. Rapporten ska innehålla ett oberoende avsnitt, godkänt av tillsynsnämnden, om byråns tillsynsverksamhet under det aktuella året. - Anta sin arbetsordning. Tillsynsnämnd I artikel 11 föreskrivs om byråns tillsynsnämnd och procedurreglerna för den. Tillsynsnämnden ska bestå av en företrädare per medlemsstat, som kommer från tillsynsmyndigheterna enligt direktiven om den inre marknaden för el och naturgas och en företrädare från kommissionen utan rösträtt. De nationella tillsynsmyndigheterna ska utse en suppleant per medlemsstat. Tillsynsnämnden ska fatta sina beslut med två tredjedelars majoritet av dess ledamöter. Varje ledamot eller suppleant ska ha en röst. Tillsynsnämnden ska anta sin arbetsordning. Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska tillsynsnämnden agera oberoende och inte söka eller ta emot instruktioner från någon medlemsstatsregering eller från någon offentlig eller privat intressent. Tillsynsnämndens uppgifter Enligt artikel 12 ska tillsynsnämnden: - Avge ett yttrande till direktören innan de yttranden, rekommendationer och beslut som avses i artiklarna 5, 6, 7 och 8 antas. Tillsynsnämnden ska dessutom, inom sitt kompetensområde, vägleda direktören när denne utför sina uppgifter. - Avge ett yttrande om den kandidat som ska utses till direktör. Tillsynsnämndens beslut i detta avseende ska fattas med tre fjä r- dedelars majoritet av dess ledamöter. - Tillsynsnämnden ska i enlighet med budgetutkastet godkänna byråns verksamhetsplan för det kommande året och lägga fram den för styrelsens antagande. - Godkänna det oberoende avsnittet om tillsynsverksamheten i årsrapporten. Direktör Byrån ska styras av sin direktör, som ska agera oberoende vid utförandet av sina uppgifter. Utan att det påverkar respektive befogenheter för kommissionen, styrelsen eller tillsynsnämnden får direktören inte söka eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

6 6 Styrelsen ska utse en direktör på grundval av meriter, kompetens och erfarenhet från en förteckning över minst två kandidater som föreslagits av kommissionen och efter en inbjudan till intresseanmälan. Den kandidat som styrelsen väljer kan före utnämningen ombes att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Direktörens mandatperiod ska vara fem år. Styrelsen får på förslag av kommissionen, med beaktande av utvärderingsrapporten och endast i de fall det kan motiveras på grund av byråns uppgifter och behov, förlänga direktörens mandatperiod en gång med högst tre år. Direktören kan avsättas från sin post endast efter styrelsebeslut och samråd med tillsynsnämnden. Styrelsens beslut i detta avseende ska fattas med tre fjärdedelars majoritet av dess ledamöter. Europaparlamentet och rådet kan uppmana direktören att rapportera om utförandet av sina uppgifter. Direktörens uppgifter Enligt artikel 14 ska direktören: - Företräda och leda byrån. - Förbereda styrelsens arbete. Direktören ska utan rösträtt delta i styrelsens arbete. - Med tillsynsnämndens samtycke anta de yttranden, rekommendationer och beslut som avses i artiklarna 5, 6, 7 och 8. - Ha ansvaret för att genomföra byråns årliga verksamhetsplan under vägledning av tillsynsnämnden och under styrelsens administrativa kontroll. - Vidta nödvändiga åtgärder för att se till att byrån fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och publicering av meddelanden. - Utarbeta ett utkast till verksamhetsplan för byrån för det följande året. - Göra en beräkning av byråns inkomster och utgifter och genomföra byråns budget. - Varje år utarbeta ett utkast till årsrapport med ett avsnitt om byråns tillsynsverksamhet och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor. När det gäller byråns personal utöva tillsättningsmyndighetens befogenheter. Överklagandenämnd I artikel 15 föreskrivs om överklagandenämnden. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter som väljs bland nuvarande eller tidigare personal i högre ställning från de nationella tillsynsmyndigheterna, konkurrensmyndigheter eller andra nationella institutioner eller gemenskapsinstit u- tioner med relevant erfarenhet av energisektorn. Överklagandenämnden ska utse en ordförande. Överklagandenämndens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet av minst fyra av dess sex ledamöter. Överklagandenämnden ska sammankallas när det behövs. Överklagandenämndens ledamöter ska utses av styrelsen på förslag av kommissionen, efter en inbjudan till intresseanmälan och efter samråd med tillsynsnämnden. Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska vara fem år. Perioden kan förlängas. Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut och inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom byrån, dess styrelse eller tillsynsnämnd. Överklagandenämndens ledamöter får inte avsättas under sin mandatperiod, så länge de inte har gjort sig skyldiga till allvarlig försummelse och styrelsen efter samråd med tillsynsnämnden fattar beslut om detta. Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några överklagandeförfaranden om de har personligt intresse i det, om de tidigare varit involverade som företrädare för en av parterna i förfarandena eller om de var med om att fatta det beslut som överklagas. En invändning mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i överklagandeförfarandet får inte baseras på ledamotens nationalitet. Överklaganden I artikel 16 föreskrivs om överklaganden av byråns beslut. Varje fysisk eller juridisk person får överklaga ett beslut enligt artikel 7 (uppgifter i fråga om de nationella tillsynsmyndigheterna) och artikel 8 (andra uppgifter) som riktar sig till den personen, eller ett beslut som trots att det riktar sig till en annan

7 7 person direkt och personligen berör den personen. Överklagandet med motivering ska sändas skriftligen till byrån inom två månader efter det att beslutet meddelats den berörda personen eller, om så inte är fallet, inom två månader efter att byrån offentliggjort beslutet. Ett överklagande får inte medföra att beslutet upphävs. Överklagandenämnden får däremot upphäva tillämpningen av det ifrågasatta beslutet, om den anser att omständigheterna motiverar det. Överklagandenämnden får i enlighet med denna artikel utöva alla befogenheter som ingår i byråns behörighetsområde, eller hänskjuta fallet till behörigt organ inom byrån. Det behöriga organet ska vara bundet av överklagandenämndens beslut. Talan vid förstainstansrätten och vid domstolen I artikel 17 föreskrivs om sökande av ändring i överklagandenämndens beslut. Talan får väckas vid förstainstansrätten eller vid domstolen i enlighet med artikel 230 i fördraget för att angripa ett beslut som fattats av överklagandenämnden eller, i de fall det inte finns någon möjlighet att överklaga till överklagandenämnden, av byrån. Om byrån inte fattar något beslut får en passivitetstalan väckas vid förstainstansrätten eller vid domstolen i enlighet med artikel 232 i fördraget. Byråns ekonomi Artiklarna behandlar byråns ekonomi. Bestämmelserna överensstämmer med de standardbestämmelser som gäller gemenskapens byråer. Byråns inkomster ska bestå av ett bidrag från gemenskapen som tas upp i Europeiska gemenskapernas budget, avgifter som byrån tar ut för åtgärder, frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller deras tillsynsmyndigheter och eventuella gåvor. Byrån tar ut en av kommissionen fastställd åtgärdsavgift för behandlingen av ansökningar om undantag. Deltagande av tredjeländer Enligt artikel 28 ska byrån vara öppen för deltagande av länder som inte är medlemsstater i Europeiska unionen och som har ingått avtal med gemenskapen för detta ändamål. Härmed avses bl.a. EES-länder som via EESavtalet är bundna till direktiven om den inre marknaden för energi. Övriga bestämmelser Artiklarna och innehåller standardbestämmelserna för gemenskapsbyråerna gällande privilegier och immunitet, personal, byråns ansvar, tillgången till byråns handlingar, språkanvändning och utvärderingen av byråns verksamhet. 4 Behandlingsfaser 4.1 Nationell behandling Handels- och industriministeriet bad i ett brev av den 28 september 2007 om utlåtanden om förslaget av energi- och Euratomsektionen, som är underställd kommittén för EU-ärenden, av justitieministeriet, Konkurrensverket, Konsumentverket och aktörer inom energisektorn. Dessutom begärdes den 5 december 2007 energi- och Euratomsektionens skriftliga kommentar till utkastet till den grundläggande promemorian om direktivförslaget. 4.2 Behandlingen av förslaget i EU:s institutioner Behandlingen av förslaget i rådets energiarbetsgrupp har inletts. Om beredningen av direktivförsla get och andra samtidigt lämnade förslag till rättsakter om den inre marknaden för energi gavs en lägesrapport på energirådets möte den 3 december Kommissionen har som mål meddelat uppnående av samförstånd om de centrala punkterna i det inre marknadspaketet för energi fram till energirådets möte i juni Det är dock möjligt att tidtabellen inte håller, eftersom förslagen i det inre marknadspaketet för energi innehåller starka principiella meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna.

8 8 5 Förslagets konsekvenser 5.1 Konsekvenser för den nationella lagstiftningen Förordningen är direkt tillämplig rätt i medlemsstaterna. Förslaget ingår i området för Ålands självstyrelse. 5.2 Ekonomiska konsekvenser Inrättandet av byrån kommer att orsaka ca 6,5 miljoner euro i årliga kostnader i gemenskapens budget. Byråns fasta personal uppskattas till 48 personer. 6 Statsrådets ståndpunkt Allmän ståndpunkt Finland förhåller sig allmänt taget positivt till det nya regelverk som kommissionen har föreslagit. I förslaget har rollerna och uppgifterna för de olika aktörerna, såsom kommissionen, de nationella tillsynsmyndigheterna, byrån för samarbete mellan tillsynsmyndigheter och de systemansvariga för överföringssystem, i stort sett utarbetats på ett balanserat sätt och med respekt för rådets ställnings-taganden. Finland betraktar det föreslagna nya regelverket som en helhet och anser att de olika aktörernas uppgifter ska granskas som en helhet, där ändringar i någon punkt kan orsaka ändringsbehov också i andra punkter. Finland har dock anmärknin g- ar gällande detaljer i de bestämmelser som har föreslagits för förordningen. Finland anser att byråns uppgifter hellre borde fokusera på övervakning av de systemansvariga för överföringssystemen än på övervakning av de nationella tillsynsmyndigheterna. Finland anser att tillsynsnämnden ska fatta samarbetsbyråns centrala beslut i regleringsfrågor. Befogenhetsfördelningen mellan tillsynsnämnden och byråns direktör är oklar i förslaget. Uppgifter i fråga om samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem Finland förhåller sig i princip positivt till de uppgifter som föreslås byrån i artikel 6 gällande systemansvariga för överföringssystem. Finland anser att byråns uppgifter hellre borde fokusera på övervakning av de systemansvariga för överföringssystemen än på övervakning av de nationella tillsynsmyndigheterna. Finland anser att det i syfte att säkerställa en fungerande reglering vore en bättre lösning om beredningen av marknadsregler av market designtyp gavs i uppgift åt byrån i stället för åt organisationerna för systemansvariga. Organisationen för systemansvariga kunde på ett naturligt sätt ha en roll som omfattade uppgifter som hänför sig till användningen och utvecklingen av nätet. På så sätt skulle det vara naturligt för organisationerna att göra upp investeringsplaner som omfattar hela Europa och tekniska regler som hänför sig till användningen av näten. Finland anser inte att det är motiverat att byrån ska ha befogenheter att utse en oberoende systemansvarig (ISO) enligt artikel 8.2. Att utse en systemansvarig för överföringssystemen eller en oberoende systemansvarig bör vara en nationell lösning, vars verkställande kommissionen övervakar. Organ på gemenskapsnivå bör inte ges den föreslagna befogenheten. Vid behov kan Finland i fastställandet av byråns uppgifter godkänna också andra lösningar som stämmer överens med Finlands mål. Uppgifter i fråga om de nationella tillsynsmyndigheterna Finland förhåller sig i princip positivt till de för byrån föreslagna uppgifterna i artikel 7 och i artikel 8 (1) som kompletterar de uppgifter som har föreslagits för de nationella tillsynsmyndigheterna. Finland anser att byråns uppgifter hellre borde fokusera på övervakning av de systemansvariga för överföringssystemen än på övervakning av de nationella tillsynsmyndigheterna. Beträffande artikel 7.1 anser Finland att byråns uppgifter ska definieras på ett uttöm-

9 9 mande sätt i förordningen. Det är inte önskvärt att byrån ges ytterligare uppgifter enligt riktlinjer som godkänns genom kommittéförfarande. Beträffande artikel 7.7 anser Finland att antingen i denna förordning eller i direktiven bör fastställas i detalj vilka frågor det i punkten avsedda beslutandet om ett regelverk för sammanlänkningar som förbinder minst två medlemsstater kan gälla. Vid behov kan Finland i fastställandet av byråns uppgifter godkänna också andra lösningar som stämmer överens med Finlands mål. Bistående uppgifter Finland förhåller sig positivt till byråns roll som kommissionens rådgivare enligt artikel 5. Organisation och överklagande Finland anser att tillsynsnämnden, som består av nationella företrädare, ska fatta byråns centrala beslut i regleringsfrågor. Befogenhetsfördelningen mellan tillsynsnämnden och byråns direktör är oklar i förslaget. Av förordningen bör tydligt framgå att direktören är bunden vid tillsynsnämndens ståndpunkt. Finland anser att medlemsstaterna ska ha rätt att överklaga byråns beslut. Denna princip framgår av artikel 17. Bestämmelserna om överklagande är dock oklara och bör därför förtydligas. Frågan är betydelsefull, eftersom de som är berättigade att överklaga kan vara olika i de situationer som regleras av artiklarna 16 och 17. Vid behov kan Finland i fastställandet av byråns organisation och ekonomi samt bestämmelserna om överklagande godkänna också andra lösningar som stämmer överens med Finlands mål.