Nyhetsbrev 4 (1/2013) Nationella Forskarskolan i socialt arbete Staffan Höjer - föreståndare

Transkript

1 Nyhetsbrev 4 (1/2013) Nationella Forskarskolan i socialt arbete Staffan Höjer - föreståndare Nytt år nya föresatser. eller varför inte samma som förra året: För er jobba vidare med avhandlingen, för mig skriva regelbundna nyhetsbrev från forskarskolan. Välkommen till ett välmatat nyhetsbrev, det första för år Som ni märker finns det flera saker på gång. En ny kurs skall starta i höst, i sommar har nordiskt baltiska forskarskolan en poänggivande sommarskola och några doktorander och handledare har varit i England och tittat på deras system för professional doctorate. Dessutom så är det nya disputationer på gång. Detta och mera i årets första nyhetsbrev. Här är innehållet: - Läget på kursfronten - Sommarskola på den nordiskt- baltiska forskarskolan - Utblick doktorand i socialt arbete i England - Professional doctorate i England, något för Sverige? - Från doktorandrepresentanterna i forskarskolan - Samtliga avhandlingar i socialt arbete i Sverige - Disputationer i socialt arbete landet runt Som förra gången skickar vi ut nyhetsbrevet till doktorander o handledare i forskarskolan och publicerar det sen på hemsidan, så att alla gamla brev också finns där. Läget på kursfronten Kursen Utvärdering i granskningssamhället har genomfört två av tre möten. Kursen skall alldeles snart ha sitt avslutande seminarium i slutat av februari på en kursgård i Västerbottens inland. 1

2 Nästa planerade kurs är den socialpolitiskt orienterade Från välfärdsstat till välfärdssamhälle? Kursen är tänkt att vara på 7,5 hp. Ansvariga för kursen är Lasse Svedberg, Lars Oscarsson och Håkan Johansson (Sköndal resp. Lund). Kursen kommer att starta under hösten Arbete pågår med kursplan och inbjudan. Information kommer ut på hemsidan ( och skickad till er alla i mars En tredje kurs är tänkt att gå under våren Den har namnet Sociologiska perspektiv på socialt arbete; makt, aktör, struktur och kommer att arrangeras av Philip Lalander i Malmö och Ingrid Sahlin från Göteborg/Lund. Den nordiskt- baltiska forskarskolan Som vi berättat tidigare kommer den nordiskt- baltiska forskarskolan att arrangera en poänggivande sommarskola i Riga, Lettland den augusti. Kursens namn är Social work as a disciplin. Kursledningen består av Eva Johnson och Kerstin Svensson från Lund tillsammans med Aija Zobena från Lettland. Man kan skriva ett kort paper och få ut 4 poäng eller ett längre för 7,5 poäng. Sista ansökningsdag är den 31 mars. Mer info nedan. 2

3 3

4 Utblick På spaning efter doktorandtillvaron i England Det är inte särskilt länge som det har varit möjligt att gå på en forskarutbildning, eller bli doktor, i socialt arbete i England. Tidigare fick man genomföra en PhD om socialt arbete i något annat ämne, t.ex. socialpolitik, statskunskap, sociologi eller psykologi. Sedan mitten på 90- talet kan man disputera i socialt arbete. En skillnad jämfört med Sverige är att det kostar pengar. På många universitet mellan pund per år. Alltså får man räkna med att en forskarutbildning kostar drygt kronor, bara i universitetsavgifter. Det finns heller inga garanterade studiestöd som vi har i Sverige. Många doktorander i England har ingen ersättning alls. De finns tre vägar till disputation i England. a) den vanliga PhD by thesis b) den nya Professional doctorate c) den tredje vägen PhD by publication a) PhD by thesis, alltså att skriva en egen avhandling, följer en äldre tradition där en doktorand tilldelas handledare och bihandledare som sedan tillsammans med denne organiserar vägen till avhandling. Doktoranden får genomföra planer, empiriskt arbete och sedan skrivarbete. Här finns vanligen inga krav på kurspoäng eller genomförda kurser. Det är upp till doktoranden att skaffa sig den kunskap som krävs för att skriva avhandlingen. Normalt räknar man med att det skall ta mellan tre och fyra år, men det flesta blir inte klara i tid. När handledare och doktorand är nöjda med resultatet ansöker man om en s.k. viva. De flesta skriver sin avhandling som ett monografiskt dokument. Det finns speciella regler (olika på olika universitet) hur många ord en sådan text skall ha. Vanligt är ord. På några få ställen kan man skriva texten med hjälp av vetenskapliga artiklar, men det är mycket ovanligt. Texten skickas (oftast, här kan reglerna skilja sig åt mellan universitet) till två interna bedömare och en extern. Dessa skriver en bedömning och ger poäng och ger anmärkningar på texten. Vid försvaret, som sker i en ganska sluten krets, där förutom doktorand, handledare och examinatorer även finns andra representanter för forskarutbildningen, får doktoranden svara på frågor som tagits upp av bedömarna. Därefter beslutar examinatorerna om doktoranden skall genomföra minor eller major revisions. Själva försvaret är alltså inte den sista versionen, utan den lämnas in en månad senare vid minor eller tre till sex månader senare vid major revisions. Därefter fattas beslut av handledaren och examinator om den kan godkännas. b) Professional doctorate (kallas ofta prof doc) finns inte bara i socialt arbete utan även i nursing och i education (alltså för forskande lärare). Det finns även specialiserade prof docs i t.ex. systemic practice. På en prof doc går personer som fortfarande har kvar en anställning i praktiken eller i vissa fall på ett universitet (t.ex. en adjunkt som inte har doktorerat). Man jobbar alltså i det närmaste heltid, men en del har fått något slags utrymme i tjänsten för att också klara av sin prof.doc. En av professorerna menar att det räcker att vara ledig en halv dag per vecka (förutom arbetet på kvällar och helger) för att klara av det. I många stycken påminner det om situationen för många som läser en master i Sverige. 4

5 Till skillnad från en PhD by thesis så är en prof doc en taught doctorate, d.v.s. man har kursmoment. Även här kan de se olika ut, men om vi använder den på Sussex university som exempel (tror att den är ganska typisk) så förväntas man genomföra en prof doc på fyra år. De två första åren har man schemalagda pass, t.ex. fre- sön var sjätte vecka. På dessa har man föreläsningar, seminarier, och uppgifter som skall klaras av. På Sussex har man tre moment som skall klaras av under de första två åren och varje moment har en examinerande del. Det första momentet handlar om att skriva en literature review utifrån ett forskningsområde som man är intresserad av. För att den skall bli godkänd skall den hålla sådan klass att texten skulle klara motsvarande granskning som en vetenskaplig artikel. Man får handledning för att klara av uppgiften och texterna seminariebehandlas. Ett annat moment enligt Sussex modell är att genomföra en pilotundersökning, men momenten ser olika ut vid de olika utbildningarna. De två sista åren är inriktade på ett enskilt empiriskt arbete, ofta med koppling till den arbetsplats där man fortfarande jobbar. Här handlar det alltså ofta om forskning från ett insiderperspektiv. Det kan innebära fördelar så som att man känner till vilka frågor som är viktiga att undersöka, men också svårigheter så som att forskaren har bindningar och beroende av den organisation där hen gör sin studie. Själva avhandlingsdelen skall på Sussex vara ord, men då tillkommer förstås de texter som redan klarats av i de tidigare momenten. c) PhD by publications är inte riktigt samma sak som en svensk sammanläggningsavhandling. Här är traditionen annorlunda så till vida att det inte handlar om att planera och skriva en avhandling i artikelform. Istället är denna form ett sätt för personer som skrivit många texter under sin karriär, att i efterhand få tillgodoräkna dem och med hjälp av en sammanbindande text på ord som förklarar vad de tillfört forskningsområdet få textmassan bedömd som en avhandling. Minst 6 och max 12 texter skall ingå, det kan vara artiklar, bok kapitel eller böcker. Dessa skickas till en examinator som bedömer om texterna håller rimlig nivå, om tillräckligt många har processats genom granskning och om de tillfört fältet ny kunskap. Bara läroböcker där andras teorier och resultat redovisas räcker inte. Detta är snarast ett sätt för gamla akademiker utan PhD att få uppgradera sig. Här krävs inte heller några specifika kurspoäng. Doktorandtillvaron ser alltså ganska olika ut enligt de olika vägvalen. När man ser på antalet doktorer i socialt arbete i England idag så kan vi se att en professional docatorate har fått ett väldigt stort genomslag. Eftersom det inte finns särskilt mycket anslag till studiestöd för doktorander enligt en vanlig PhD väg, så är det flera som nu tas in på s.k. prof doc program. De högst rankade universiteten har mer pengar till version a) medan många av de övriga erbjuder version b). Alla erbjuder dessutom version c) men de utgör en mycket liten del av antalet doktorer i socialt arbete i England. Lite statistik om detta finns i en artikel av Jonathan Scourfield med flera Mapping the provision of Professional Doctarate Programmes in Social Work. Prof doc något för Sverige? Under några månader hösten 2012 och början av våren 2013 har en grupp från den nationella forskarskolan ägnat åt att titta närmare på det engelska systemet för 5

6 professional doctorate för att se om det finns delar som kan implementeras också i Sverige. Pengar till detta har forskarskolan fått från Socialdepartementet inom ramen för dess stöd till utvecklandet av ett evidensbaserat socialt arbete. Gruppen från forskarskolan består av: Susanne Liljeholm- Hansson, doktorand från Göteborg Mikael Bengtsson, doktorand från Lund Marissa Ernlund, doktorand från Karlstad (dock inte med på resan till England) Elinor Brunnberg professor från Mäldardalen Anders Bruhn, professor från Örebro Staffan Höjer, professor från Göteborg. Vi siktar på att skriva en rapport under våren 2013 samt en rapport i nästa nyhetsbrev. Självklart publicerar vi också vår rapport på forskarskolans hemsida. Under nästa punkt skriver Susanne Liljeholm Hansson några första reflektioner från ett doktorandperspektiv. Från doktorandrepresentanterna i forskarskolan Nedanstående text kommer från Susanne Liljeholm Hansson som alltså var en av deltagarna i arbetsgruppen ovan. Doktorandreflektioner angående engelska PrD- modellen Tillsammans med fyra andra personer involverade i Nationella forskarskolan för socialt arbete, deltog jag som doktorandrepresentant i en träff i London under två dagar i februari Vi befann oss i en lokal i Camden, och ditbjudna var ett antal representanter för den engelska Professional Doctorate- modellen (PrD), såväl utbildningsanordnare som studenter. Syftet med resan var, som jag uppfattade det, att undersöka eventuella möjligheter och svårigheter med att införa alternativa former för doktorandutbildning i Sverige, dels vad det gäller utökning av extern finansiering och dels för att bättre kunna svara upp mot behovet inom stat kommun av fler doktorer i socialt arbete kunniga i evidensbaserad utvärderingsforskning. Lovord och förvåning Redan vid presentationsrundan första dagen visade det sig att flera av mina föreställningar om PrD- utbildningen inte stämde. Jag hade väntat mig att få höra om saker som strikt styrning i valet av forskningsfrågor och metod från finansiärer och hårda krav på artikelpublicering, men istället talades om möjligheter till fördjupning, eget intresse, möjlighet att undersöka egna forskningsfrågor, nära koppling till praktiken, reflexivitet, välstrukturerad och gemenskapsfrämjande undervisning, stolthet, stor access till fältet, inifrånperspektiv, monografiskrivande med mera. Allra tydligast framgick detta när det blev dags för den första PrD- studenten att presentera sig. Han beskrev sitt val att gå PrD- utbildningen som en personal journey och som ett sätt att förverkliga en av sina stora drömmar i livet. Främsta anledningen till att han valt att studera i denna form istället för att gå den traditionella PhD- vägen, uppgav han vara PrD- modellens nära koppling till praktiken. Han tyckte också att denna 6

7 väg var att föredra eftersom det där finns en kursdel med föreläsningar och seminarier, vilket saknas i PhD- modellen. Parallellt med studierna jobbade han heltid och det stöd han fick från sin arbetsgivare till sina studier, var att han inte behövde ta ut någon semester. På detta sätt fick han dels råd att ta ledigt för föreläsningar och seminarier (vilka man på hans universitet koncentrerat till ett antal torsdag till lördag- sessioner under terminen) och dels möjlighet att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att betala terminsavgiften på cirka kronor. Samtliga inriktningar behövs! Även de övriga församlade, såväl utbildningsanordnare som doktorander, stämde in i lovsången över PrD- utbildningen som: fantastisk, livsförändrande och nyskapande. Detta fick oss i den svenska gruppen att ana att det var något vi missat eller att det fanns saker som de inte berättade för oss. Vi ställde därför upprepade frågor om svårigheter i PrD- processen, och undrade till exempel: Men finns det inte en risk att en PrD- examen värderas lägre än en PhD- examen när det kommer till saker som tjänstetillsättning och liknande inom akademin? Är det ändå inte så att det egentligen bara handlar om pengar, att PrD är det näst bästa man kan få när pengarna tryter? Alltså, om ni hade möjlighet att ta in alla ni önskar på en redan finansierad PhD- tjänst, skulle ni då inte hellre göra det? I annat fall vore det kanske idé att slopa PhD- vägen för att bli doktor i socialt arbete, och istället helt gå över till PrD? På den första frågan svarade man att så inte alls var fallet. Vägen fram till en doktorsexamen kan i England se ut på tre olika sätt (PhD by thesis, PhD by publication och Professional Doctorate), men i slutändan värderas avhandlingarna efter precis samma bedömningsgrunder. Detta betyder att det är deras kvalitet och inte vägen dit som avgör hur man som nybliven doktor kan konkurrera med andra. Är det en mindre bra PhD- avhandling väger den alltså mindre tungt än en riktigt bra PrD- avhandling och vice versa. Dessutom finns en del som tyder på att man ute i på fältet i högre grad än tidigare anger doktorsgrad i kravprofilen för vissa tjänster, och då är man ofta mer intresserad av att anställa en PrD än en PhD. På de övriga frågorna, om det egentligen inte bara handlar om pengar, om man i annat fall inte borde överväga att lägga ner PhD- formen till förmån för PrD- varianten och så vidare, svarades på ett liknande sätt. Man menade att det mest övergripande målet för alla utbildningsvägarna är att höja den vetenskapliga kompetensen och kunskapsnivån inom det sociala arbetet, och för att nå dit behövs olika vägar för olika personer. PhD- varianten har en tendens att dra till sig ganska unga sökanden med ingen eller endast kort erfarenhet av praktiskt socialt arbete. De är emellertid oftast akademiskt välmeriterade och har sällan problem med den vetenskapliga ensamresa utbildningsformen innebär. PrD- utbildningen å sin sida attraherar i första hand personer med lång yrkeserfarenhet. Eftersom deras akademiska meriter ofta ligger några år bakåt uppskattas bland dessa sökanden att en så stor del av utbildningen sker i kollektiva former och består av lärarledda seminarier och liknande strukturerade inslag. Dessutom ser inte sällan deras familjesituation ut på ett sådant sätt att de inte har ekonomisk möjlighet att helt pausa från arbetslivet för att under ett antal år ägna sig åt heltidsstudier. Därför, menade man, behövs samtliga inriktningar. Som jag nämnde inledningsvis blev jag mäkta förvånad när jag förstod att PrD- modellen i England hade väldigt lite att göra med evidensbaserad kvantitativ utvärderingsforskning, och att man istället betonade mer kvalitativa forskningsvärden. På våra frågor om evidensforskningens plats inom PrD- utbildningen svarades att sådan forskning framförallt förordas av vissa inflytelserika organisationer (som till exempel 7

8 Cochrane Collaboration) och företrädelsevis bedrivs på de större och topprankade universiteten (som till exempel Cambridge och Oxford). På de mindre universiteten, som erbjuder PrD, förekommer studier av detta slag endast i liten omfattning. Istället är det här kvalitativ forskning, professionsfördjupning och monografier som dominerar. Trots de översvallande berättelserna om PrD- utbildningens många fördelar fanns många frågetecken fortfarande kvar hos mig, när vi skildes åt den första mötesdagen. En sådan skeptisk fundering som vägrade lämna mig var: Kan man verkligen uppnå samma kvalitet i utbildningen och avhandlingsskrivandet om man parallellt med doktorandstudierna arbetar full tid, jämfört med om man studerar på heltid? Visserligen har man som PrD ett extra år till sitt förfogande, men ändå är detta verkligen möjligt? Jag fick helt enkelt inte ihop det. PrD i Sverige? Diskussionerna om PrD- modellens fördelar och nackdelar fortsatte hela kvällen i vår grupp, och nästföljande dag träffade vi ytterligare en PrD- representant. Under dessa samtal började så småningom en ny bild att formas. För att kunna urskilja vilka delar och erfarenheter från det engelska PrD- programmet som kan vara till nytta i uppbyggnaden av en liknande utbildningsform i Sverige måste man förmodligen börja med att sätta sig in i vad den så väldigt positiva brittiska upplevelsen står för, och sedan undersöka hur de bakgrundsförhållanden den vilar på överensstämmer med den svenska kontexten. Skillnader mellan Sverige och England En viktig skillnad mellan England och Sverige är till exempel att det i England verkar uppfattas som fullständig självklart att man betalar ur egen ficka för att kunna utbilda sig på universitetsnivå. Och som doktorand (såvida man inte har ett stipendium) står man inte bara för sin försörjning under doktorandtiden, utan dessutom för en kostsam terminsavgift. Med vetskap om detta blir det betydligt enklare att förstå den upplevelse av självförverkligande och tacksamhet för möjligheten att få vidareutbilda sig på detta sätt, som PrD- doktoranden ovan uttrycker. Om samma möjlighet till självfinansiering av doktorandstudier skulle göras tillgänglig i Sverige skulle reaktionerna förmodligen bli annorlunda. Här i Sverige, där det från många håll reses krav på doktorandlön från första utbildningsdagen, skulle en möjlighet av detta slag till och med kunna tolkas som ett slag mot den rådande principen om att utbildning på universitetsnivå skall vara öppen för alla oavsett ekonomiska tillgångar. En annan betydelsefull skillnad är kursupplägget. Som jag varit inne på tidigare beskrivs PhD- utbildningen av flertalet närvarande som en ensamresa. I utbildningen ingår inga obligatoriska kursmoment eller krav på ett visst antal högskolepoäng. Istället har man som doktorand i hög utsträckning själv ansvar för att inhämta tillräckliga kunskaper i metod och teori. I detta avseende påminner således PrD- varianten, som innehåller en strukturerad och modulbaserad undervisning, mer om den svenska modellen än vad PhD- modellen gör. Sammanfattningsvis kan sägas att det engelska systemet för doktorandutbildning skiljer sig väsentligt från det svenska, vilket innebär att modellerna inte är helt jämförbara. I vissa avseenden är därför de engelska erfarenheterna av PrD inte användbara eller överförbara till den svenska kontexten. Summerande diskussion 8

9 Som jag nämnde inledningsvis var de båda huvudskälen till att vi befann oss i England att undersöka möjligheterna dels för att öka antalet doktorander i socialt arbete genom externfinansiering och dels för att höja kunskapsnivån i utvärderingsforskning på doktorsnivå. Under diskussionerna framkom att PrD- modellen i England visserligen lett till en markant ökning av antalet doktorander i socialt arbete, men att istället för att finansieras av offentliga eller privata organisationer, visade det sig att flertalet av PrD- doktoranderna själva stod för samtliga kostnader. Vad det gäller kunskaperna i evidensbaserad utvärderingsforskning kom det fram att detta i närmaste är en icke- fråga inom PrD- utbildningen. I stort sett samtliga PrD- doktorander studerar professionsnära frågor som de själva önskar fördjupa sig i, nästan uteslutande använder man sig av kvalitativa forskningsmetoder och så gott som samtliga avhandlingar skrivs i monografiform. Snarare framstod PrD- utbildningen i samtalet (i alla fall i mina öron) mer och mer som en motrörelse eller en kunskapsutmanare i förhållande till evidensrörelsen. Trots skillnaderna mellan den svenska och engelska kontexten, tycker jag ändå att det engelska PrD- exemplet visade på många möjligheter att vidareutveckla den svenska doktorandutbildningen i socialt arbete. Framförallt ställer jag mig helhjärtat bakom deras mest grundläggande tanke om att sprida lärdomar från forskningen och hjälpa till att höja den teoretiska kunskapsnivån i det sociala arbetets praktik. För egen del har jag arbetat cirka tjugo år som socialsekreterare i kommunal verksamhet innan jag började på doktorandutbildningen, och jag har ett antal gånger erfarit att kunskapsproduktionen inom den sociala universitetsforskningen har varit mer inriktad på att hävda sig inom akademin än på att ta sig an de frågor man brottas med inom praktiken. Dessutom finns ibland ett väldigt kritiskt förhållningssätt till det arbete som bedrivs på fältet, vilket jag ur ett kunskapsutvecklingsperspektiv omfamnar, men på ett annat sätt uppfattar som att man överger den profession man är satt att bistå i kunskaps- och metodutvecklingsprocessen. Ett exempel på detta är det avståndstagande man från universitetshåll i en del fall visat i förhållande till den evidensbaserade forskningsinriktning som på senare år formligen har sköljt över det praktiska sociala arbetet. I Sverige ges denna evidensdiskurs framförallt röst av statliga myndigheter, varför man som praktiker många gånger är nödgad, inte bara sätta sig in i ett visst sätt att tänka, tala och agera, utan också att hitta ett sätt att förhålla sig denna typ av kunskap och hitta ett sätt att förena den med sina tidigare kunskaper och erfarenheter. I denna förståelseprocess tror jag att kvalitativt orienterad forskning skulle vara till stor hjälp, inte bara för att peka ut evidensmaskineriets svagheter. För att inom forskningen kunna bistå det sociala arbetets praktisk med kunskapsförsörjning är det enligt min uppfattning nödvändigt att utveckla såväl kvantitativa som mer kvalitativt inriktade former av kunskapsproduktion. Jag skulle därför gärna se en doktorandutbildning i Sverige där båda dessa inriktningar tvingas samsas, och där man ser det som sin huvudsakliga uppgift att bistå fältet med evidensbaserad, reflekterad, systemkritisk och metodutvecklande kunskap. Om man ur ett sådant nyttoperspektiv dessutom redan i ett inledningsskede släpper in externa aktörer från det sociala fältet i forskningsprocessen, på så vis att man får vara med och välja vilka fält som skall beforskas, på vilket sätt och så vidare, uppstår kanske en större villighet än idag att finansiera doktorandtjänster. Som sökande till en sådan externfinansierad doktorandtjänst känner man redan från början till vad man skall forska om, och måste givetvis ställa upp på de grundläggande premisserna. 9

10 Denna typ av forskning bedrivs redan idag på flera av landets FoU- enheter, varför dessa sannolikt är bra samarbetspartners i en svensk PrD- kontext. Kanske skulle man som PrD- doktorand kunna gå in i ett redan finansierat FoU- projekt, och vidareutveckla rapportskrivandet där till att istället bli en avhandling. Att på detta sätt inrikta forskningen på kunskapsförsörjning till ett fält stämmer sannolikt inte helt överens med den fria forskningens principer om oberoende och kritiskt förhållningssätt, och därför tror jag det är viktigt att universitetet, och inte endast den enskilde doktoranden, står för det slutgiltiga valet av forskningsfrågor och att organisationen tillsammans med doktoranden står för de resultat som forskningen renderar. Susanne Liljeholm Hansson e- post: susanne.liljeholm- hansson@socwork.gu.se Mobil:076/ Samtliga avhandlingar i socialt arbete nu på hemsidan En ny sammanställning av samtliga avhandlingar (och licavhandlingar) i socialt arbete är nu publicerad och utlagd på forskarskolans hemsida. Ansvarig för sammanställningen är professor Elinor Brunnberg från Mälardalen. Förutom den fullständiga redovisningen av samtliga titlar och författare finns ibland länkar till fulltextversioner av avhandlingarna. Dessutom finns en analys av hur författarna fördelar sig efter kön och annat smått och gått som är intressant att veta om forskarämnet socialt arbete. Mellan 1980 och 2012 har 319 avhandlingar skrivits i socialt arbete. Texten rekommenderas absolut för alla som vill veta mer om forskarämnet socialt arbete. Disputationer i socialt arbete mars och april 2013: GÖTEBORGS UNIVERSITET Fredag den 8 mars: Kontroll av beroende. Substitutionsbehandlingens logik, praktik och semantik. Frida Petersson (opponent: Philip Lalander) LINNÉUNIVERSITETET Fredag den 8 mars: Om sanningen skall fram Polisförhör med misstänkta för grova brott. Ola Kronqvist (opponent: Peter Lindström) Om jag har glömt någon eller några, hör genast av er så vi får fylla på listan. Tipsa dessutom era institutioner om att lägga ut disputationerna på forskarskolans hemsida Vänliga hälsningar Staffan Höjer Föreståndare för den nationella forskarskolan i socialt arbete staffan.hojer@socwork.gu.se Tel: