Arizona, USA maj Daniel Bengtsson

Transkript

1 Arizona, USA 8 21 maj 2015 Daniel Bengtsson

2 ARIZONA 1. W Buckeye 2. Gila Bend 3. Casa Grande 4. Sweetwater Wetlands Park 5. Gate's Pass 6. Willcox 7. Twin Lakes 8. Pinery Canyon 9. Rustler Park 10. East Turkey Creek 11. Portal 12. Chiricahua Mountains 13. South Fork 14. Barfoot Park 15. Paradise 16. Southwestern Research Station 17. Cave Creek Ranch 18. Ash Canyon 19. Las Cienegas NCA 20. Patagonia 21. Sierra Vista Area 22. San Pedro House 23. Carr Canyon 24. Beatty's Guest Ranch and Orchard 25. Miller Canyon 26. Benson Sewage Ponds 27. Kellner Canyon 28. Salt River Canyon 29. Show Low 30. Springerville 31. Sipe Wildlife Area 32. Nelson Reservoir 33. Luna Lake 34. Terry Flat 35. Little Colorado River 36. South Fork Ranch 37. Sunrise Campground 38. Sunrise Lake 39. Sheep Crossing 40. Greens Peak 41. Wenima Wildlife Area 42. Lyman Lake 43. Squirrel Spring 44. Greer 45. West Fork 46. Butler Canyon 47. White Mountains 48. Christopher Creek Campground 49. Tonto Creek Fish Hatchery 50. Mount Ord 51. Sunflower 52. Gilbert Water Ranch 2

3 DELTAGARE Matts Ekman, Djursholm Else Helmer, Rødovre (DK) Kaj Kampp, Frederiksberg (DK) Eva Nilsson, Halmstad Ole Olsson, Halmstad Jette Skourup, Kokkedal (DK) Fredrik Åstrand, Allingsås RESELEDARE Daniel Bengtsson, Kalmar RESRUTT 8/5 Ankomst till Phoenix (via New York) 9/5 Phoenix Buckeye Gila Bend Casa Grande Tucson Willcox 10/5 Willcox Pinery Canyon Rustler Camp Portal 11/5 Portal South Fork Rustler Camp Barfoot Camp Paradise Portal 12/5 Portal Paradise Cave Creek Ranch Douglas Ash Canyon Sierra Vista 13/5 Sierra Vista Las Cienegas Patagonia Sierra Vista 14/5 Sierra Vista San Pedro House Carr Canyon Miller Canyon Sierra Vista 15/5 Sierra Vista Benson Willcox Kellner Canyon Salt River Springerville 16/5 Springerville Sipe Nelson Reservoir Luna Lake Terry Flat Springerville 17/5 Springerville Sunrise Sheep Crossing Greens Peak Springerville 18/5 Springerville Wenima Lyman Lake Greer Butler Canyon Springerville 19/5 Springerville Christopher Creek Tonto Creek Mt Ord Sunflower Phoenix 20/5 Hemresa (via Chicago) 21/5 Ankomst till Skandinavien OMSLAG. Cactus Wren (Kaktusgärdsmyg). Foto: Daniel Bengtsson DENNA SIDA. Montezuma Quail. Teckning: Peter Elfman 3

4 Yellow-eyed Junco. Notera de rödbruna teckningarna på vingtäckare och tertialer, som förutom ögonfärgen särskiljer arten från rödryggade former av mörkögd junco. Foto: Daniel Bengtsson INLEDNING Arizona består till stor del av öken och halvöken, men saknar helt sanddyner. Istället dominerar klippig terräng och torra gräs- och buskmarker. Saguarokaktusarna utgör karakteristiskt kännetecken för Sonoraöknen, vilken kanske är den landskapsbild som många främst förknippar med Arizona (och nordvästra Mexiko). Vissa av dessa ståtliga kaktusar är så gamla att de kan ha funnits redan när nationen USA föddes. Arizona blev emellertid inte amerikansk mark förrän 1912 och var därmed den sista av de 48 sammanhängande delstaterna att fogas till unionen. Drygt en fjärdedel av ytan tillhör fortfarande ursprungsbefolkningen, men även i övrigt är Arizona glest befolkat; ungefär 1,5 miljoner invånare bor i Phoenix och övriga drygt 5 miljoner är utspridda på en yta av nästan km 2 (ungefär två tredjedelar av Sveriges storlek). Såväl landskap som platser vi passerade och delar av befolkningen påminde verkligen om sinnebilden av vilda västern. Vi anlände till kaktusarnas domäner utanför Tucson redan första dagen och gjorde där sällskap med kaktusgärdsmygar och saguarospettar. Därefter förflyttade vi oss relativt omgående till sydöstra hörnet av Arizona, nära gränsen till såväl delstaten New Mexico som nationen Mexiko i söder. Detta är klassiska skådarmarker som varje amerikansk hårdskådare måste besöka. Flera bersområden utgör biologiska öar i omkringliggande slättlandskap. Bland ponderosatallar och douglasgranar i ljudsköna massiv som Chiricahua och Huachuca mötte vi fantastiska skogssångare som Red-faced Warbler och Painted Redstart samt exklusiviteter som Mexican Chickadee och den säregna Olive Warbler, den senare numera placerad i en alldeles egen familj som på svenska förärats namnet granlöpare. Kollibrier utgjorde som vanligt ett mycket uppskattat inslag, med fördel på de platser där entusiaster håller igång talrika feeders. Där gavs också möjligheter att se en hel del andra trevliga djur, däribland kalkon och flera hackspettar samt vitsvanshjort och talrika Cotton Rats, på nära håll. Några lokaler härbärgerade mer än ett tjog fågelarter. I White Mountains fick vi återuppleva vintern, då det faktiskt snöade nästan en decimeter under vår vistelse där. Sedan i princip hela gruppen shoppat varma kläder kunde vi njuta till fullo av den friska, klara luften och fina bergsmiljöer med storslagna skogar i vad som utgör Klippiga bergens sydligaste utpost. Ett omfattande vårsträck pågick fortfarande, mest påtagligt i form av grupper av sialior (Bluebirds) samt en del skogssångare (bl.a. Wilson s, Orange-crowned, MacGillivray s och Yellow-rumped). Vi fick även stifta bekantskap med trevliga invånare som Williamson s och Red-naped Sapsucker, Lewis s Woodpecker, Clark s Nutcracker, Gray Jay, Pinyon Jay och Townsend s Solitaire. Det totala antalet fåglar blev 230 arter 1 (Whiskered Screech-Owl och Mexican Whip-poor-will endast hörda), kompletterade med 23 däggdjur. Noterbart var bl.a. fjorton arter skogssångare, elva hackspettar, sju kollibrier, fyra busksparvar (Towhees) samt fyra Toxostoma-härmtrastar (Thrashers). Vi lyckades se de flesta av Arizonas specialiteter, såsom Montezuma Quail, Elf Owl, Elegant Trogon, Greater Pewee, Buff-breasted Flycatcher, Tropical Kingbird, Thick-billed Kingbird, Chihuahuan Raven, Black-capped Gnatcatcher, Phainopepla, Rufous-winged Sparrow, Black-chinned Sparrow, Yellow-eyed Junco och Pyrrhuloxia. Och ingen Arizonaresa vore väl komplett utan allas vår kära större tuppgök! om vi räknar in Common Grackle och ringnäbbad mås på flygplatsen i Chicago. 4

5 RESEDAGBOK Fredag 8 maj Fredrik ansluter från Göteborg och Matts från Stockholm på förmiddagen. Gemensam avfärd från Köpenhamn vid lunchtid. Efter åtta timmars flygning landar vi i Washington DC, där klockan ställs tillbaka sex timmar. Vi är något tidiga mot resplanen, men behöver större delen av de fyra timmarna för att ta oss igenom diverse kontroller och se till att bagaget kommer med mot delstatshuvudstaden Phoenix. Efter ytterligare 4½ timmes flygning anländer vi enligt tidtabell kl 20. Arizona tillämpar inte daylight saving time, varför klockorna måste vridas tillbaka tre timmar gentemot östkusten. Vår inhemske guide, John Yerger, tar oss till hotellet i Tempe, där vi checkar in och somnar tämligen omgående ungefär kl Lördag 9 maj Efter välbehövlig sömn möts vi kl 06. Flertalet har då varit vakna en bra stund p.g.a. tidsomställningen och de första arterna har bockats av. De melodiska stroferna från House Finch hördes redan i gryningen. Den iögonfallande Great-tailed Grackle är svår att undgå både auditivt och visuellt. Duvor är välrepresenterade i form av turkduva, inkaduva samt vitvingad och spetsstjärtad duva. En skrikstrandpipare flyger över parkeringen medan vi avslutar den stående frukosten där (hotellserveringen öppnade först kl 06.30) och beger oss västerut mot vår första skådarlokal. Motorvägen från Phoenix tar oss ut till den buskterräng som präglar den norra delen av Sonoraöknen. Här är bl.a. Mesquite 2, Desert Ironwood 3, Blue Palo Verde 4 och Larrea tridentata 5 karaktärsväxter. Vi ser också kärnkraftverket Palo Verde, som uppges vara USAs största kraftverk i energiproduktion räknat. Därifrån kommer de enda molnen på en annars klarblå himmel. En bit väster om Buckeye stannar vi för att i första hand söka ett par exklusiva härmtrastar. Ganska snart finner vi till vår förnöjsamhet såväl Bendire s som Le Conte s Thrasher och stiftar bekantskap med ökentofsvaktel, Verdin samt Round-tailed Ground Squirrel. På väg söderut mot Gila Bend passerar vi Gila River 6 samt ett större fängelse i annars till synes oändlig busköken. När vi närmar oss skådarlokalen springer resans första större tuppgök över vägen. En del vitkronade sparvar (med svart tygel, vilket innebär att de huvudsakligen häckar i Klippiga bergen) dröjer sig ännu kvar. Vid reningsverksdammarna ramlar arterna in i snabb takt; Neotropic och Double-crested Cormorant, svarthalsad och tjocknäbbad dopping, ringand, amerikansk kopparand, dvärgsnäppa, amerikansk styltlöpare, fläckdrillsnäppa, större beckasinsnäppa, Western Kingbird, Say s Phoebe, 2 Mesquite är ett samlingsnamn för flera lågväxande trädarter inom släktet Prosopis (familjen Fabaceae, d.v.s. ärtväxter) 3 Ärtväxten Olneya tesota har högre densitet än vatten och dess trä flyter således inte däri. 4 Denna ärtväxt, Parkinsonia florida, saknar blad större delen av året och genomför istället fotosyntes i grenarna. Namnet palo verde betyder grön pinne (på spanska). 5 Kreosotbusken är en tvåhjärtbladig blomväxt inom familjen pockenholtsväxter, känd för att samla vatten genom att inhibera tillväxten hos andra växter och tidigare flitigt använd medicinalväxt (mot bl.a. cancer). Den listas vidare som en av världens äldsta nu levande organismer, då en klon ( King Clone ) i Mojaveöknen daterats vara år gammal. 6 Gilaflodens källa finns i New Mexico och den utgör sedermera viktigt biflöde till Coloradofloden som mynnar i Californiaviken. Northern Rough-winged Swallow, American Cliff Swallow samt Yellow-headed Blackbird. Färden går sedan österut genom ett förvnansvärt grönt ökenlandskap med bl.a. rikligt blommande palo verde. Så småningom blir Jumping Cholla (Cylindropuntia fulgida) och den mer välkända saguarokaktusen 7 samt sparrisväxter (familjen Asparagaceae) såsom Golden-flowered Century Plant (Agave chrysantha) och Mojave/Banana Yucca (Yucca schidigera/baccata) mer dominerande. Ett kortare stopp ger våra första möten med Gila Woodpecker, Cactus Wren och Black-throated Sparrow. Lunch i Casa Grande, där också prärieuggla beskådas efteråt. Interstate 8 har nu gått ihop med och bytt namn till Interstate 10 som vi följer mot Tucson. Vi är åter i mer tätbefolkade områden och noterar bl.a. en hel del odlingar av det inhemska trädet Carya illinoinensis, pekannöt på svenska. Eftermiddagen (kl ) spenderas vid Sweetwater Wetlands Park i utkanten av Arizonas näst största stad. I dammarna som kantas av kaveldun (Typha sp.) finns amerikansk sothöna, amerikansk bläsand, skedand och kanelårta. Curve-billed Thrasher blir den fjärde härmtrasten för dagen, medan Black-chinned och Anna s Hummingbird blir våra första kolibrier. Av deras närmaste släktingar, seglarna, ser vi White-throated Swift, familjens enda representant på denna resa. Tyranner, världens mest diversa fågelfamilj (>400 arter), kommer i många olika utföranden såsom Western Wood-Pewee, Tropical Kingbird och Vermilion Flycatcher, den senare nästan overkligt röd. Western Tanager och Black-headed Grosbeak är också färgglada. Talrika Desert Cottontails utgör potentiella skrovmål för de tre virginiauvungar som kikar ut från sitt bo i en eukalyptus. Den första dagens skådning avslutas vid Gate s Pass väster om Tucson, i klassiskt Sonoralandskap (sinnebilden för vilda västern ) dominerat av saguarokaktusar, varav många i blom, uppblandat med opuntiakaktusar 8. Där får vi efter en stunds eftersök äntligen fatt på specialiteten Gilded Flicker (saguarospett). Efter en timmes bilfärd når vi Willcox, där luften på är kylig. Gate s Pass med saguarokaktusar, opuntiakaktusar och blommande Palo Verde. Foto: Daniel Bengtsson 7 Saguarokaktusen (Carnegiea gigantea) är ensam i sitt släkte och förekommer endast i Sonoraöken i sydvästra USA och angränsande nordvästra Mexiko. Den växer bara fem centimeter på sina första tio år och utvecklar sina första armar först vid års ålder, då den nått en höjd av minst fem meter. Vissa exemplar kan dock bli över 200 år och så höga som femton meter. En frukt kan innehålla frön och anses därmed vara världens mest frörika. 8 Opuntiasläktet kallas på engelska Prickly Pear, vilket refererar till frukterna (ätliga hos en del arter). Dessa kaktusar har modifierade grenar (för vattenlagring, fotosyntes och fruktproduktion) som ser ut som Musse Pigg-öron.

6 Portal Peak Lodge. Söndag 10 maj Frukost på hotellet kl 06, varefter vi inleder skådningen alldeles utanför Willcox i vad som kan betecknas som grässlätter blandat med torra buskmarker. En prärievråk sitter på en stolpe och kardinalsläktingen Pyrrhuloxia gör entré. Höjdpunkten blir emellertid Scaled Quail, då ett par visar upp sig tacknämligt fint. Hannen gör sitt bästa för att imponera med sitt måttligt spektakulära spel. I en annan utkant av Willcox ligger Twin Lakes, en (tvådelad) sjö omgiven av grässtäpp. I den friska, klara och lugna morgonen njuter vi av ett gott utbud änder och vadare; amerikansk kricka, kanelårta, mexikansk (gräs- )and, amerikansk bläsand, snatter- och skedand, mindre bergand, skrikstrandpipare, willet, amerikansk skärfläcka, dito styltlöpare, fläckdrillsnäppa, större beckasinsnäppa, tundra- och dvärgsnäppa samt wilsonsimsnäppa. Sandlöpare och smalnäbbad simsnäppa får betecknas som tämligen sällsynta bonusarter. Förstnämnda vållade därför visst huvudbry i sin fina sommardräkt och annorlunda beteende, där den vadade omkring på relativt djupt vatten i sällskap med tundrasnäppor. Bland tättingar märks Lilian s Eastern Meadowlark och resans enda Savannah Sparrow. På den intilliggande golfbanan är det mer gott om tättingar, varav flera i granna färger; Bullock s Oriole, Blue Grosbeak, Audobon s Yellow-rumped Warbler, Wilson s Warbler, Common Yellowthroat samt Cassin s och Tropical Kingbird. Från Willcox går färden mot sydost genom savannlikt landskap med grönskande mesquitebuskar, agave och yucca, där Loggerhead Shrike och Lilian s Eastern Meadowlark verkar trivas. Så småningom kommer vi via Pinery Canyon upp i ek- och tallskogar i Chiricahua Foto: Daniel Bengtsson Mountains 9. Ett par Montezuma Quails springer över vägen och White-breasted Nuthatch samt Brown-crested Flycatcher ses vid vägkanten. En bra bit längre upp möter vi Red-faced Warbler och dess klädsamma släkting Black-throated Gray Warbler. Vi ser tydliga spår av den skogsbrand, kallad Horseshoe 2, som eldhärjade hektar Trevlig fältlunch vid den högt belägna Rustler Park (2 600 meter över havet) tillsammans med Yellow-eyed Junco, Steller s Jay, Red-shafted Northern Flicker, Hairy Woodpecker, Pygmy och Red-breasted Nuthatch, American Robin (vandringstrast), Red-faced Warbler och House Wren. En promenad till campens övre region ger Hepatic Tanager och ett tiotal Audobon s Yellowrumped Warblers. På väg ner på bergens östra sluttningar stannar vi vid East Turkey Creek (1 950 m), där en Empidonax-tyrann som inte gör mycket väsen av sig ändå kan bestämmas till Cordilleran Flycatcher. Ytterligare längre ner spatserar en (vild) kalkon, som verkar måttligt imponerad av vår närvaro och gobblar innan han försvinner i terrängen. I kvällningen anländer vi till det lilla samhället Portal (1 450 m) med ett hundratal invånare. John är en av dem, varför han sover i sin egen bostad. I händelse av att han inte svarar på sin egen mobil går det även bra att nå honom via nödnumret 911, eftersom han svarar för Portals brandförsvar. Vi bor på den rustika Portal Peak Lodge, vilken utgör det enda alternativet i byn. Måndag 11 maj De morgonpigga hinner med lite skådning runt lodgen innan samling för avfärd kl 06. Black-chinned och Blue- 6 9 Tidigare hemvist för de legendariska Apacheledarna Cochise och Geronimo. Högsta toppen reser sig m.ö.h., drygt m över omkringliggande dalar.

7 throated Hummingbird är redan på plats vid de feeders 10 som sitter uppradade utanför våra rum. Vi åker till South Fork och promenerar sakta längs den för allmän biltrafik numera avstängda vägen. Solen har ännu inte nått ner i kanjonen som därmed är rejält sval. Dusky-capped Flycatcher och Grace s Warbler välkomnar oss och snart finner vi bo av såväl Painted Redstart som Bridled Titmouse. Arizona Woodpecker visar sig också fint, alltmedan White-throated Swifts flyger fram och åter. De karakteristisk dalande tonerna från Canyon Wren hörs uppifrån de lodräta klippväggar som omger oss. Ganska snart hör vi även morgonens målart Elegant Trogon, dessvärre utom synhåll. En hona visar sig emellertid för de flesta. Vid ett tillfälle ropar hannen ganska nära vägen, men rör sig sedan åter uppåt sluttningen. På väg tillbaka mot parkeringen bjuds fina obsar på Acorn Woodpecker, Warbling Vireo och Black-throated Gray Warbler. Det blir ett kort stopp vid Rustler Park, varefter vi gör ett sista försök på Mexican Chickadee vid Barfoot Park. Minsann, hörs det inte en på avstånd?! Vi promenerar dit och lyckas lokalisera gynnaren uppe i höga ponderosatallar (Pinus ponderosa). Till slut sitter den alldeles stilla och putsar sig och kan då beskådas väl i tubkikare. Skönt! Nu kan vi belåtna rulla nedåt. På vägen ses kalkon och den berömda geologiska formationen Cochise Head, som sannerligen påminner om ansiktet av den beryktade Apacheledaren. Cochise Head. Foto: Daniel Bengtsson Blue-throated Hummingbird. Foto: Daniel Bengtsson Strax efter utsatt tid (kl 08) är vi tillbaka på lodgen för att kvittera ut våra nogsamt protokollbeställda frukostmenyer, vilket fungerar någorlunda väl. Acorn Woodpecker, Canyon Towhee m.fl. håller till godo med serveringen utanför. Bronzed Cowbird konstateras ha rött öga och vara något större än den mer allmänna Brown-headed dito. Med förnyade krafter återvänder vi sedan uppåt Chiricahuabergens sluttningar, närmare bestämt till East Turkey Creek för en liten promenad längs vägen ner mot Paradise. Fina Black-headed Grosbeaks visar sig, liksom Hermit Thrush (eremitskogstrast) samt Townsend s, Redfaced och Orange-crowned Warbler. Längre upp stannar vi för Olive-sided Flycatcher och Zone-tailed Hawk som sniffar lågt över trädtopparna. En Western Wood- Peewee ser stor ut och har avvikande läte, vilket för tankarna till Greater Pewee. Denna säkras dock inte förrän på nästa stopp. Då vi under gårdagen inte lyckades lokalisera någon Mexican Chickadee, och eftersom detta är enda lokalen på resan (och i USA) där arten förekommer, styr vi upp mot Rustler Park även idag. Strax nedanför visar sig en individ för delar av gruppen, varför vi väljer att inta fältlunchen där. En sjungande hanne Olive Warbler, ensam art i Nordamerikas enda endemiska fågelfamilj, är en riktig godbit. Trots hyfsad aktivitet med Wilson s, Townsend s, Grace s, Orange-crowned, Red-faced och Audobon s Yellow-rumped Warbler får vi emellertid ingen mer skymt av den exklusiva mesen. 10 Dessa laddas med sockervatten som kolibrierna dricker som substitut för nektar. 7 I Paradise erbjuds gästande fågelskådare en behaglig veranda med blick över trädgårdens olika matningsstationer. Därifrån noteras följande 20 arter: Mourning och White-winged Dove, Acorn och Arizona Woodpecker, Black-chinned och Magnificent Hummingbird, Mexican Jay, White-breasted Nuthatch, Bridled och Juniper Titmouse, Black-headed Grosbeak, Western Tanager, Spotted Towhee, Chipping Sparrow, Scott s Oriole, Brownheaded Cowbird, House Finch, Cassin s Finch, Pine Siskin och Lesser Goldfinch. Den korta sträckan mellan Paradise och Portal går delvis genom enbuskmarker (släktet Juniperus i familjen cypressväxter, Cupressaceae). För hugade spekulanter erbjuds uggleskådning efter middagen. Inledningsvis jagar Lesser Nighthawks över parkeringen. Inom en kvart, och innan mörkrets inbrott, ser vi såväl Western Screech-Owl som Elf Owl och Great Horned Owl. Vi åker sedan en bit tillbaka mot Paradise och får en skymt av Common Poorwill framför bilen. Vid South Fork hörs Whiskered Screech-Owl och en Mexican Whip-poor-will långt bort. Ytterligare en Whiskered Screech-Owl samt Elf Owl och Common Poorwill hörs vid Southwestern Research Station (American Museum of Natural History), men utdelningen känns mager och vi återvänder till Portal för fria aktiviteter. Tisdag 12 maj Idag åker vi till Johns kvarter för lite skådning i den torra buskterrängen utanför Portal. Med lite tålamod får vi syn på Bell s Vireo och Lucy s Warbler. En grupp prärievargar ylar ordentligt. Vi besöker sedan en närliggande matningsstation med bl.a. Gambel s Quail, Broad-billed Hummingbird, Cactus Wren, Curve-billed Thrasher, Pyrrhuloxia, Northern Cardinal, Canyon och Abert s Towhee, Black-throated och Whitecrowned Sparrow, Lazuli och Varied Bunting. Innan avgång mot frukosten spanar vi på Yellow-breasted Chat samtidigt som en prärievarg korsar vägen.

8 Broad-billed Hummingbird. Sedd framifrån kan den breda näbbasen uppfattas. Foto: Daniel Bengtsson Efter frukost går vi en sväng i Portal. Resultatet blir en trupialtrippel i form av Bullock s, Scott s och Hooded Oriole, Cedar Waxwing samt Brown-crested och Duskycapped Flycatcher. Av rariteten Rufous-backed Robin ses emellertid intet. Ny matningsstationsskådning vidtar, denna gång vid Cave Creek Ranch. Denna lockar Black-chinned, Broadbilled, Blue-throated och Magnificent Hummingbird, Arizona, Ladder-backed och Acorn Wodpecker, Whitebreasted Nuthatch, Bridled och Juniper Titmouse, Western Tanager, Canyon Towhee, Scott s Oriole samt Cliff Chipmunk och Arizona White-tailed Deer. Sedan försöker vi på Rock Wren och Rufous-crowned Sparrow på vägen mot Paradise. Förstnämnda visar god respons, medan den sistnämnda bara hörs på avstånd. Efter avslutande lunch i Portal och i väntan på avfärd noteras en kaktusgärdsmyg på otillbörligt födosök i en bil med öppet fönster. För att ansluta till State Route (SR) 80 söderut måste vi tillfälligt lämna Arizona för ett kort besök i New Mexico, där vi välkomnas av Loggerhead Shrike och resans enda Chihuahuan Raven som vi såg de vita fjäderbaserna i nacken på. Efter Rodeo är vi snart tillbaka i Arizona igen och passerar infarten till Skeleton Canyon 11. En mexikansk (gräs-)and känns något malplacerad där den flyger över grässlätten. Så småningom kommer vi till gränsstaden Douglas, varefter färden går tämligen rakt västerut. Frampå eftermiddagen anländer vi till Ash Canyon vid Huachucabergens fot (1 200 meter över havet), där Mary Jo driver en fågelmatning mest känd för att vara USAs säkraste lokal för Lucifer Hummingbird. Tyvärr har den 11 Ursprungligen kallad Guadalupe Canyon men omdöpt efter alla benrester av boskap och människor. Dessa kom av att leden en gång var den viktigaste för såväl legal som illegal transport mellan Mexiko och USA. Det var här som Apacheledaren Geronimo slutligen kapitulerade inför general Miles 1886, vilket betecknas som slutet på Förenta staternas krig med ursprungsbefolkningen. 8 på sistone inte varit lika pålitlig som tidigare och John spekulerar kring ifall det kan ha att göra med förändrade födosöksförhållanden efter de stora bränderna på senare år. Den mycket kraftiga vinden och för årstiden svala temperaturen gör det inte lättare för oss heller. Det kommer t.o.m. lite regn! Vi får hålla till godo med Anna s, Black-chinned, Broad-billed och Magnificent Hummingbird, Red-shafted Northen Flicker, Gila, Acorn och Ladder-backed Woodpecker, Bewick s Wren, Bronzed Cowbird samt synnerligen talrika Cotton Rats. Vi värmer oss på Pizzeria Mimosa och sedermera på Holiday Inn Express i Sierra Vista. Onsdag 13 maj Avfärd kl mot Patagonia. Efter tre kvart stannar vi i utkanten av Las Cienegas NCA (National Conservation Area), ett 180 km 2 stort skyddsområde för gräs- och skogsmark i övergångszonen mellan Sonora- och Chihuahuaöknen 12. Här trivs Nya världens snabbaste landdjur, gaffelantilopen 13, varav vi ser femton individer. Gårdagens hårda vind har lagt sig och vi kan njuta av en lugn och klar morgon. Aktiviteten är god hos två av de sparvar vi söker och såväl Grasshop- 12 Chihuahuaöknen ligger på högre höjd ( m.ö.h.) och är något fuktigare än Sonoraöknen. Den är hemvist för 500 av världens kaktusarter. 13 Gaffelantilopen (Antilocapra americana) utgör den enda nu levande arten i familjen gaffelantiloper. Den är således ingen antilop (familjen slidhornsdjur; Bovidae) utan utgör systerfamilj till hjortdjur (Cervidae). Dess snabbhet utvecklades sannolikt för att undkomma numera utdöda predatorer (exempelvis American Cheetah) och den uppges kunna springa med en hastighet nära 90 km/h i åtminstone 800 m. Rasen sonoriensis är endemisk för Sonoraöknen och var nära utrotning 2002 då endast 21 individer uppges ha funnits kvar i USA (och några hundra i Mexiko). Sen dess har åtminstone delpopulationen i USA (Arizona) vuxit och räknas nu åtminstone i hundratal. Delpopulationen är emellertid hotad av sin isolation från sina mexikanska fränder, då arten är dålig på att hoppa och därmed inte tar sig över gränsstaketen.

9 per som Botteri s Sparrow ses mycket fint, liksom prärievråk och berglärka. Framme i Patagonia beställer vi frukost på ett café och tar den med till en närbelägen rastplats med fruktbärande träd som lockar till sig Band-tailed Pigeon, Cedar Waxwing, Phainopepla samt Summer och Western Tanager. Black Vulture och Gray Hawk, en av områdets specialiteter, visar sig på himlen. Vid Roadside Rest Area blir det fler tunga USA-arter, nämligen Northern Beardless- Tyrannulet och Thick-billed Kingbird, kompletterade med Rufous-crowned Sparow och Green Ratsnake. under intensiv jakt på artfrände kraschar rakt in i en metallbalk. Fågeln ligger först orörlig men kvicknar så småningom till igen. Vi får också agera statister i en filminspelning om reservatet. Vermilion Flycatcher utövar spelflykt medan Botteri s Sparrow sjunger stillasittande. En sparvfalk jagar Cooper s Hawk och strax efteråt seglar två prärievråkar tätt över oss. Rufous-crowned Sparrow. Foto: Ole Olsson Ett stopp längs Sonoita Creek blir lyckosamt då vi finner en familj Black-capped Gnatcatchers, en art som tidigare ansågs endemisk för Mexiko men som efter den första konstaterade häckningen i Arizona 1971 nu bedöms häcka sällsynt men regelbundet norr om mexikanska gränsen. Lucy s Warbler sjunger tämligen talrikt i galleriskogen. Strax bortom infarten till Patagonia- Sonoita Creek Preserve finner vi en annan målart i form av Rufous-winged Sparrow. Vi intar sedan på frukostcaféet inhandlad lunch vid Paton Center for Hummingbirds, där Violet-crowned är specialiteten som får sällskap av Anna s, Black-chinned och Broad-billed Hummingbird. Andra besökare är Gila och Ladder-backed Woodpecker, Bewick s Wren, Abert s och Canyon Towhee, Song och Lark Sparrow samt en ungkull med ökentofsvaktlar. En varm promenad längs grusvägen tillbaka mot Patagonia-Sonoita Creek Preserve ger föga utdelning, så innan vi lämnar Patagonia gör vi ett återbesök till Roadside Rest Area. Där lyckas vi, strax efter att Rock Wren först visat sig, med viss möda äntligen få syn på Canyon Wren. Dessförinnan ytterligare en fin obs på Gray Hawk. Ett sista försök på Cassin s Sparrow i Las Cienegas NCA bjuder på en familj Loggerhead Shrikes, spelande Scaled Quail och ljusfenomenet halo. Torsdag 14 maj Strax öster om Sierra Vista ligger San Pedro Riparian NCA ( ha) längs den för regionen viktiga floden San Pedro (som sedermera rinner ut i Gila River). Vinden har tyvärr åter tilltagit men vi får i alla fall lite lä i skydd av de stora lövträd som kantar floden. Vid matningen utanför besökscentret San Pedro House noteras Common Ground-Dove, Blue Grosbeak och Bronzed Cowbird. En ovanlig händelse inträffar då en Curve-billed Thrasher 9 Curve-billed Thrasher under återhämtning. Foto: Fredrik Åstrand Vi åker sedan upp i Huachuca Mountains 14 igen, närmare bestämt till Carr Canyon. Plötsligt står en hanne Montezuma Quail alldeles intill vägen, men tyvärr försvinner den bakom stenar innan alla hinner se den. Eftersök genererar en skymt av honan, varefter vi fortsätter den slingrande grusvägen uppåt. Ett stopp med vy mot klippformationen Carr Reef bjuder på hisnande utsikt ner i kanjonen och vidare över det platta landskapet bortom staden Sierra Vista och floden San Pedro. En större tuppgök, här på relativt hög höjd, slinker in bland Manzanitabuskarna 15 som täcker stora delar av sluttningarna. På samma plats ser vi även American Bushtit. Lite längre fram ligger en vacker Sonoran Mountain Kingsnake på vägen. Uppe vid Reef Townsite Campground 16 (2 200 meter över havet.) dominerar ponderosatall och douglasgran 17. Det dröjer bara någon minut innan vi lokaliserat målarten Buff-breasted Flycatcher, den mest färgsprakande representanten för släktet Empidonax inom ABAområdet. Trots blåsten noteras en hel del fåglar, däribland Grace s Warbler, Plumbeous och Hutton s Vireo, Greater Pewee, Olive Warbler samt mindre korsnäbb. Efter lunch, i lä av bilen, rullar vi nedåt igen. Från skurmolnen sträcker sig fallstrimmor 18 mot marken och några droppar når även oss. Nästa lokal blir Beatty s Guest Ranch med Broad-billed, Broad-tailed, Black-chinned, Anna s och Magnificent 14 Bergen sträcker sig in i Mexiko och högsta toppen, Miller Peak, mäter m.ö.h. 15 Manzanita är ett samlingsnamn för totalt 105 icke-lövfällande arter i släktet Arctostaphylos som karakteriseras av slät, rödaktig bark och stela, vindlande grenar. Såväl blommor som bär av de flesta arter är ätbara. 16 Reef, namngivet efter klippan Carr Reef, var ett litet gruvsamhälle där brytning av silver, guld och tungsten pågick Pseudotsuga menziesii kallas ibland även douglastall, men är egentligen varken gran eller tall utan en art i douglasgransläktet. 18 Fenomenet virga uppstår då luften under ett regnmoln är så torr att nederbörden från molnet torkar upp innan den når marken.

10 Salt River Canyon. Hummingbird. Specialiteten White-eared Hummingbird tycks dessvärre inte ha anlänt för säsongen. Vi företar en trevlig vandring genom fin skogsterräng upp i Miller Canyon. Ett löst sammansatt bird party (fågeltåg) innehåller Painted Redstart, Black-throated Gray Warbler, Bridled Titmouse, Arizona Woodpecker, Whitebreasted Nuthatch, Hepatic Tanager och Greater Pewee. Elegant Trogon hörs. Senare ses även Cordilleran Flycatcher, Hutton s Vireo och Canyon Wren fint, och på vägen ner adderas American Redstart till vår skogssångarlista. Huvudmålet med vandringen var dock den Spotted Owl som kikade ner på oss från sin dagkvist. Fredag 15 maj Det har blivit dags att lämna det sydöstra hörnet av Arizona. Via SR 90 norrut från Sierra Vista ansluter vi åter till Interstate 10 strax väster om Benson. Vid Benson Sewage Ponds noteras buffelhuvud och amerikansk brunand som nya för resan och 33 fläckdrillsnäppor måste ses som en anmärkningsvärt hög siffra. Utanför Willcox finner vi till slut kaktusvråk. Sedermera passerar vi San Carlos Apache Indian Reservation 19. Innan lunch gör vi ett par stopp i buskhabitatet chaparral 20 i Kellner Canyon sydväst om staden Globe. Western Scrub-Jay visar sig tämligen omgående, liksom American Bushtit och Zone-tailed Hawk. Crissal Thrasher sjunger tillfälligt i en topp långt bort och till slut får vi mycket fina obsar på Black-chinned Sparrow. Frampå eftermid Foto: Daniel Bengtsson dagen beundrar vi det imponerande landskapet i Salt River Canyon. När vi når Show Low (1 900 meter över havet) börjar det kännas kyligt. American Crow vittnar om att vi nått en ny faunaregion. Innan vi når Springerville (2 100 meter över havet) och vårt härbärge för kommande fyra nätter noteras även kanadagås och Brewer s Blackbird. Lördag 16 maj Nattens nederbörd har fallit som snö på topparna och White Mountains gör således verkligen skäl för sitt namn. Western Meadowlarks sjunger utanför hotellet och det kan konstateras att det inte är så ofta man ser ladusvalor mot snö i bakgrunden. När vi tar in mot Sipe sitter det snö/is på vindsidan av staketen och marken är fortfarande delvis vit. Det verkar dock inte bekymra talrika Western och Mountain Bluebirds på de öppna ytorna. Här finns också Western Scrub- Jay, Cassin s Kingbird, Ash-throated och Gray Flycatcher samt Chipping, Lark och Vesper Sparrow. 19 Etablerat 1872 för Chiricahua Apaches, men redan 1875 förflyttades även Yavapai-Apaches dit. När sedan Chiricahua Apaches (inklusive den nyligen besegrade Geronimo) deporterades till Florida samlades flera andra Apachestammar, inklusive San Carlos Apaches, inom reservatets yta (knappt km 2 ). Över en fjärdedel av Arizonas areal består av liknande reservat. 20 Namnet kommer av det spanska ordet chaparro som betyder scrub oak, men fler arter utöver släktet Quercus ingår. Liknande biotoper heter matorral i Chile och fynbos i Sydafrika. 10 Escudilla Mountain (3 327 meter högt). Gott om sialior rörde sig i buskmarkerna. Foto: Fredrik Åstrand Framme vid Sipe Wildlife Area har både vi och naturen tinat upp något. Morgonen känns därvid härligt frisk och

11 klar och ganska vindstilla. Black Phoebe välkomnar oss och i pil-/videbuskarna (Salix sp.) huserar talrika Broadtailed Hummingbirds. Andra intressanta arter är Redshafted Northern Flicker, Lilian s Eastern Meadowlark, Brewer s Blackbird, Wilson s och MacGillivray s Warbler samt Green-tailed Towhee. Medan de flesta kikar på besökscentrets utställning visar sig en snygg hanne American Goldfinch kort. När vi precis lämnat lokalen flyger Lewis s Woodpecker framför bilen och landar på gamla staketstoplar. Det svenska namnet kråkspett är faktiskt inte så dumt, i synnerhet inte i flykten. I södra änden av Nelson Reservoir noteras fem arter svalor; ladu-, back- och trädsvala samt nordlig kamvingesvala och violettgrön svala. Här finns också snatterand, mindre bergand, svarthalsad och tjocknäbbad dopping samt Yellow-headed Blackbird. Vi fortsätter söderut mot Luna Lake med den snö- och molntäckta toppen av Escudilla Mountain som kuliss. Den kyliga vinden anbefaller att hålla fast ostskivorna på smörgåsen och uppsöka lä när solen går i moln. En snabb obs av Purple Martin utgör dagens sjätte svala. Mer stationära är fiskgjuse, amerikansk gråhäger, svarthalsad dopping och buffelhuvud (snygg hanne). Mountain Bluebird, Vesper Sparrow och Botta s Pocket Gopher håller oss sällskap, även om den senare endast kortvarigt visar sina tänder ovan jord. Vid avfärd upptäcks några blåvingade årtor bland tämligen talrika kanelårtor. Sista området för dagen blir Terry Flat, som ligger på södra sidan av Escudilla Mountain och som eldhärjades svårt 2011 av Wallow Fire, den största skogsbrand som registrerats i Arizona (för övrigt samma år som stora delar av Chiricahuabergen brann). Totalt brann km 2 och männsikor evakuerades. En hackspett som försvinner in i ett bohål misstänks vara American Threetoed Woodpecker, men visar sig så småningom vara en Hairy trots allt. Pygmy Nuthatch, Western Bluebirds och Red-backed Dark-eyed Junco underhåller oss under tiden. Vid början av Escudilla Trail (2 900 meter över havet), som går upp till toppen av berget, ligger snön kvar. Fina obsar på Townsend s Solitaire och Moutain Chickadee firas med lite snöbollskastning i den fyragradiga värmen. Turen runt Terry Flat blir fågelfattig med ger viss överblick av eldens härjningar. Tillbaka i Springerville köper vi mestadels varma kläder i Western Drug och General Store. Avery s Barbecue House, med ljuskronor av wapitihjortshorn, bjuder inte bara på genuin grillmat, utan ger även en känsla av att tiden stått stilla sedan Macahans dagar. Skönt i alla fall att de tillämpar nolltolerans mot slagsmål. Söndag 17 maj Idag åker vi västerut från Eager och gör ett första stopp vid Little Colorado River där den korsas av SR 261 (Grapevine Canyon). Stensvalor häckar under bron och en bäverfördämning verkar uppskattas av såväl mexikansk and 21 som vanlig gräsand, kanelårta, amerikans kricka och snatterand. En Long-tailed Weasel pilar snabbt bakom klippans krön. 21 Den mexikanska formen är ovanlig så här långt norrut. Dock sker utbredd hybridisering varför sannolikt mycket få individer är genetiskt rena. 11 AVIFAUNA Längre fram tar vi av ner mot South Fork Ranch, där vi går en bit längs (och över) Little Colorado River. En Empidonax med kort handpenneprojektion jämfört med Hammond s Flycatcher kan med säkerhet bestämmas till Dusky dito. Skogssångare som Orange-crowned, Wilson s och MacGillivray s Warbler visar sig mer eller mindre öppet i salixbuskarna som kantar vattenströmmen. Även Warbling Vireo, American Bushtit, Yellowbreasted Chat och Western Scrub-Jay kan beskådas. Riktigt roligt blir det när ett par Pinyon Jays flyger förbi. Efter en stunds väntan kommer de tillbaka över dalgången och kan av några beskådas i tub när de tillfälligt landar på kala grenar långt uppe på sluttningen. På betydligt närmare avstånd flyger Pygmy Nuthatch ihärdigt in i sitt bohål. En överkörd skunk luktar verkligen pyton. Vi beger oss sedan upp mot skidorten Sunrise. Denna ligger inom Fort Apache Indian Reservation 22 och ägs/drivs av White Mountain Apaches. Det råder lågsäsong på Sunrise Campground (2 750 meter över havet), där snön ligger kvar i skuggiga lägen. På den här höjden är ponderosatallarna 23 till stor del ersatta av douglasgran och likheten med Klippiga bergen är påfallande. Nästan omedelbart möts vi av ett par ogenerade Gray Jays. Ruby-crowned Kinglet och Mountain Chickadee visar sig också på mycket nära håll och på bekväm skådarhöjd. Av däggdjur ser vi Red Squirrel som påminner mycket om vår egen ekorre, även om de faktiskt tillhör olika, om än närstående, släkten (Tamiasciurus respektive Sciurus). Gray-collared Chipmunk 24 ser ut som många andra piffoch-puff-korrar. Det blir en trevlig promenad runt campingområdet. Red-naped Sapsucker visar sig så småningom, liksom Golden-crowned Kinglet. Mot slutet får vi också vittring på en hona Williamson s Sapsucker och en pilgrimsfalk skruvar över oss en liten stund. Gnagarlistan utökas med den vackra Golden-mantled Ground Squirrel. Nöjda tillbaka efter en mycket fin promenad runt Sunrise Campground. Foto: Fredrik Åstrand Nere vid Sunrise Lake ser Fredrik en vithövdad havsörn försvinna bakom träden. Vi spanar av sjön västerifrån och 22 Detta reservat, som till skillnad från många andra faktiskt omfattar indianernas ursprungliga mark, ligger direkt norr om San Carlos Apache Indian Reservation. Ytan uppgår till km White Mountains ingår för övrigt i världens största sammanhängande bestånd av ponderosatall, vilket sträcker sig upp till Coconino norr om Flagstaff. 24 Denna jordekorre uppmärksamms lite extra eftersom den är endemisk på meter över havet från centrala Arizona till New Mexico.

12 Sheep Crossing. Perfekt biotop för Lincolnsparv. finner där Western Grebe, ringand och hedpiplärka. Men ingen örn, ännu. Gaffelantiloper betar lugnt på andra sidan vägen och en prärievarg betraktar oss misstänksamt innan den väljer att retirera. Vi fortsätter SR 273 till Sheep Crossing, där lunchen dukas upp baki bilen. Gray Jay finns även här och kompletteras med Steller s Jay, vår fjärde skrika för dagen. I bäcken upptäcks snart American Dipper som sedermera konstateras häcka under vägbron. En liten bit uppströms lockar vi fram den diskreta Lincoln s Sparrow. Sedan återvänder vi mot Sunrise Lake och stannar strax innan för att beskåda wapitihjortar 25. Vi angriper därefter sjön på norra sidan och nu visar sig två örnar, sannolikt ett häckande par. Par registreras även av buffelhuvud och storskrake, samtidigt som 71 snatteränder och 97 öronskarvar räknas in. Nöjda med utdelningen företar vi en expedition till toppen av Greens Peak (3 089 m.ö.h.), vår högsta punkt på resan. Vid ett vattenhål långt nedanför oss kan vi kika på en wapitihjort och sex kalkoner. På vår egen nivå finns Mountain Bluebird, Red-naped Sapsucker, Audobon s Yellow-rumped Warbler, Mountain Chickadee och Bandtailed Pigeon. Det närmaste vi kommer Dusky Grouse är relativt färska spår i snön. Rejäla spår i den leriga vägen lämnar den fyrhjuling med prickig förarinna som vi möter på vägen ner och Mule Deer (åsnehjort) adderas till dagens relativt digra däggdjurslista. Trail Riders Restaurant i Eager passar oss bra efter dessa övningar. Måndag 18 maj Morgonen spenderas i Wenima Wildlife Area, ett litet reservat längs Little Colorado River strax norr om Springerville, där vi följer en stig en bit uppåt strömmen. 25 Wapitihjorten (Cervus canadensis), som på engelska heter Elk och är världens största hjortdjur efter älgen (Alces alces), räknas fortfarande ofta som en ras av kronhjort (Cervus elaphus), Red Deer. 12 Foto: Daniel Bengtsson Den strandnära vegetationen består som på liknande lokaler mestadels av salix. En Striped Skunk slinker iväg och på andra sidan finns 58 åsnehjortar. Vi övar lite tyrannbestämning och landar i Western Wood-Pewee samt Dusky Flycatcher. I övrigt noteras Bullock s Oriole, Yellow-breated Chat och MacGillivray s Warbler. Liksom på flera andra platser ser vi orangeklädda fångar som utför röjnings-/städarbete under övervakning. Broad-tailed Hummingbird. Foto: Daniel Bengtsson Vi fortsätter norrut till Lyman Lake, där det emellertid är så blåsigt och fågelfattigt att vi inte ens går ur bilen. En hona mindre bergand födosöker på simandsmanér (tippar upp rumpan och doppar ner huvudet) och enstaka exemplar av skrikstrandpipare, fläckdrillsnäppa och amerikansk gråhäger ses längs sjökanten. Rock Wren vinkar av oss när vi återvänder mot Springerville. Där vidtar diverse besök på hotellet, affären och posten, varav det senare genererar goda fotomöjligheter på Broad-tailed Hummingbird som dricker nektar från blommande Agave/Aloe (planterade) vid parkeringen. Så småningom är vi på rull mot Greer och stannar en stund vid Squirrel Spring. Namnet tycks passande då såväl Red Squirrel som Gray-collared Chipmunk ses. Broad-tailed Hummingbirds surrar frenetiskt och en amerikansk trädkrypare födosöker på en låg klippa. Pyg-

13 my Nuthatch, Grace s och Red-faced Warbler är också trevliga inslag. Lunch och glass/efterrätt inmundigas på en gemytlig servering i Greer (The Greer Cafe). Sedan är vi redo för West Fork. Så här nära sin källa antar Little Colorado River verkligen formen av en bäck, tämligen väl omsluten av branta skogssluttningar på bägge sidor. Såväl omgivningen som fågeltillgången är tilltalande. En av de första fåglarna vi stöter på är en nästan helt vithövdad vandringstrast 26. En amerikansk gråhäger uppflugen på en högstubbe med granar som bakgrund kan också synas udda. Vidare får vi fina obsar på Ruby-crowned och Golden-crowned Kinglet, Red-faced och MacGillivray s Warbler, Hermit Thrush och Lincoln s Sparrow. Även Red-naped och Williamson s Sapsucker är närvarande. Vi går en liten bit upp längs den ena slutningen, där den delvis brända skogen ser mycket bra ut för American Three-toed Woodpecker. Resultatet uteblir dock även denna gång. När vi stannar vid Butler Canyon på andra sidan Greer välkomnas vi av White-breasted Nuthatch alldeles vid vandringsledens början. Vädret är dock mindre inbjudande, då det dragit ihop till regnskur med kraftig vind. Förbiflygande Clark s Nutcracker får oss dessbättre att snabbt evakuera bussen och ställa in tankarna på att lägga ner skådningen. Det visar sig att en stor grupp nötkråkor håller till uppe i slutningen, där det måste finnas rik tillgång på någon slags attraktiv föda. Även guldspett, stellerskrikor samt en hel del mindre tättingar rör sig i marknivå och på trädstammarna födosöker Brown Creeper, Pygmy Nuthatch och Hairy Woodpecker. Plötsligt kommer en intressant hackspett inflygande. En snabb titt i tubkikaren avslöjar den som hanne American Threetoed, särskilt eftertraktad av Else som därmed sett alla hackspettar i ABA-området Grattis! Nöjda med denna avslutning på skådningen i White Mountains retirerar vi för regnet och blåsten. Det blir middagsrepris på Trail Riders, delvis p.g.a. bekvämligheten att få separat matsal väl lämpad för artgenomgång. John berättar lite kort om Arizonas historia och poängterar bl.a. ursprungsbefolkningens godtrogenhet gentemot de första nybyggarna. Ur indianernas perspektiv var/är människan en del av naturen och den mark som ett folk bebor kan inte ägas av enskilda. Man trodde därför att de vita skulle dela jorden med dem i samförstånd och insåg inte tillämpningen av private property förrän det var för sent. Tisdag 19 maj Vi tar avsked av White Mountains och beger oss åter västerut mot Show Low. Medan John tankar spanar vi in präriehundar som perforerat marken med sina gångar. På SR 260 kommer vi till Christopher Creek Campground. Där pågår febril motorsågsaktivitet, varför vi snart omgrupperar till Tonto Creek. Evening Grosbeak blir en trevlig bonus och vi kan 26 Mest sannolikt hade fågeln ett pigmentfel som kallas partiell leucism och kommer av en ärftlig defekt som hindrar deponering av melanin i de (onaturligt) vita fjädrarna. En sådan individ producerar alltså normala nivåer av melanin, men de benämns ofta felaktigt som albinistiska. Albinism är emellertid en defekt som är betydligt mer ovanlig (särskilt hos adulta fåglar eftersom albinism leder till dålig syn och låg överlevnad). Albinistiska individer saknar enzymet tyrosinas och kan därmed inte producera melanin överhuvudtaget. 13 också titta på Two-tailed Swallowtail, Arizonas delstatsfjäril. Längre upp finner vi äntligen Virginia s Warbler, som dock är i stimmigaste laget för bestående observationer. Greater Pewee och sjungande Black-chinned Sparrow noteras också. Uppe vid fiskodlingen försöker vi på Pacific Wren, men får bara respons från uppretade husgärdsmygar. Painted Redstart, Cedar Waxwing, Black Phoebe, Cordilleran och Olive-sided Flycatcher återses. Röklukten från en arrangerad brand i närheten börjar bli påtaglig när vi fortsätter mot Payson för lunch. Vi har nu anslutit till SR 87 söderut mot Phoenix. Stopp i chaparral på sluttningarna av Mt Ord (2 173 m) bjuder på Gray och Warbling Vireo, Black-chinned Sparrow, Canyon Towhee och vår sista större tuppgök. Vid Sunflower observeras Bell s Vireo på bo. Det kan konstateras att stensvalorna här (Petrochelidon pyrrhonota tachina) visserligen är mörkare än vitpannade nordliga fåglar av nominatras, men ändå bör stå närmare dessa än de mexikanska (P. p. melanogaster) med röd panna. Närmare Phoenix känner vi igen saguarokaktuslandskapet. Sista skådningen blir vid Gilbert Water Ranch. Tillgången på vatten är emellertid begränsad och utdelningen blir inte vad vi hoppades. Bra obsar på grönryggiga hägrar, snöhäger, amerikansk skärfläcka och dito styltlöpare (bl.a. med bo), Curve-billed Thrasher (ogenerad parning mitt på stigen), Verdin (bobygge), mängder med Desert Cottontails och närstudier av två Desert Kingsnakes får ändå ses som en acceptabel final. Trots något knapp tidsplan för rusningstrafiken hinner John släppa av oss vid hotellet i Tempe för att sedan lämna tillbaka hyrbilen i tid (och sätta tillbaka baksätet). Avslutande middag på en bra restaurang mitt över gatan. Vi tackar John för en mycket väl genomförd resa. Desert Kingsnake. Foto: Ole Olsson Onsdag 20 maj Det blir en kort nattsömn då våra taxibilar hämtar oss redan kl Incheckningen går någorlunda smidigt och vi hinner med en frukost innan vi bordar planet. Flygtiden till Chicago är kortare än tre timmar, men vi får ställa fram klockan två timmar för att anpassa oss till tiden i delstaten Illinois. Vi har i alla fall gott om tid att göra den sista artgenomgången och samtidigt addera Common Grackle och Ring-billed Gull till reslistan, som därmed omfattar 232 arter i USA. Avgång frampå sena eftermiddagen. Torsdag 21 maj Efter knappt åtta timmars flygning och sju timmars tidsomställning landar vi kl i Stockholm (Arlanda). Matts har således nått sin slutdestination, medan vi övriga har ett sista flyg att passa. Vi sex som ska till Köpenhamn lyfter enligt plan, medan Fredrik, som ska till Göteborg, drabbas av de svenska SAS-piloternas strejk. Han kommer i alla fall hem på eftermiddagen och får bagaget

14 följande dag. Undertecknad konstaterar att resan förflöt smidigt, gemenskapen var god och fåglarna mycket attraktiva. Nu kan vi se fram emot sommaren, som även om den kanske blir kall och regnig, ger goda möjligheter till att njuta av alla fina minnen från Arizona. Tack till er som jag fick dela dessa med! Daniel Bengtsson Scaled Quail uppvisar endast små dräktskillnader mellan könen. Hannen har vitare tofs och gråare huva, karaktärer som förvisso är svåra att se på denna bild. Njut istället av de intrikata mönstren på undersidan! Foto: Ole Olsson 14

15 Gambel s Quail är den vanligaste av flera mycket spektakulära vaktlar i Arizona. Foto: Fredrik Åstrand Artlista fåglar 1 Canada Goose Branta canadensis [Kanadagås] Totalt 40 White Mountains Gadwall Anas strepera strepera [Snatterand] 2 Twin Lakes 10.5, 10 Nelson Reservoir 16.5, 2 Terry Flat 16.5, 2 Little Colorado River 17.5 och 71 Sunrise Lake American Wigeon Anas americana [Amerikansk bläsand] 1 hanne Sweetwater Wetlands Park 9.5 och 1 hanne Twin Lakes Mallard Anas platyrhynchos [Gräsand] platyrhynchos: Observerad 9 av 11 dagar, talrikast 50 White Mountains 17.5 och 30 Gilbert Water Ranch 19.5 (spontanitet och ursprung oklart för de senare). diazi: 4 Twin Lakes 10.5, 1 Portal-Douglas 12.5, 1 Benson Sewage Ponds 15.5 och 1 Little Colorado River Blue-winged Teal Anas discors [Blåvingad årta] 3 Luna Lake Cinnamon Teal Anas cyanoptera septentrionalium [Kanelårta] 3 Sweetwater Wetlands Park 9.5, 3 Twin Lakes 10.5 och White Mountains Northern Shoveler Anas clypeata [Skedand] 3 Sweetwater Wetlands Park 9.5, 8 Twin Lakes 10.5 och Benson Sewage Ponds 15.5 (mest hannar) 8 Green-winged Teal Anas crecca carolinensis [Kricka] 3 Twin Lakes 10.5, 2 Luna Lake 16.5, 2 Little Colorado River 17.5, 3 White Mountains 18.5 och 2 Lyman Lake Redhead Aythya americana [Amerikansk brunand] 1 hona Benson Sewage Ponds Ring-necked Duck Aythya collaris [Ringand] 1 hanne Gila Bend 9.5 och 1 par Sunrise Lake Lesser Scaup Aythya affinis [Mindre bergand] 3 (1 hanne) Twin Lakes 10.5, 1 hona Nelson Reservoir 16.5, 1 hona Lyman Lake 18.5 och 1 hona Gilbert Water Ranch Bufflehead Bucephala albeola [Buffelhuvud] 1 hanne Benson Sewage Ponds 15.5, 1 hanne Luna Lake 16.5 och 1 par Sunrise Lake Common Merganser Mergus merganser americanus [Storskrake] 1 par Sunrise Lake Ruddy Duck Oxyura jamaicensis jamaicensis [Amerikansk kopparand] Totalt 120 på 5 obsdagar, talrikast 80 Twin Lakes Scaled Quail Callipepla squamata pallida [Fjällig tofsvaktel] 1 par Willcox 10.5, 3 Twin Lakes 10.5, 1 (hörd) Portal 12.5 och 1 hanne (spelande) Las Cienegas NCA