Påsöm-folkligt broderi från Floda socken i Dalarna

Transkript

1 Påsöm-folkligt broderi från Floda socken i Dalarna Av: Anna-Karin Jobs Arnberg Foto: Anna-Karin Jobs Arnberg, Matts Arnberg, Elionor Hall, E. E Westin Bakgrund I Floda socken i Dalarna, där jag är född och uppvuxen, har man sedan mitten av 1800-talet broderat färgstarka yllebroderier, påsöm, på sina folkdräktsplagg. På ett traderande sätt, genom min mor och gammelmoster, blev jag tidigt introducerad i bygdens textila arv, framförallt i påsöm. Jag har under många år haft förmånen att få lära mig tekniken av Anna Olsson ( ) och Karin Lundin ( ), min gammelmoster, två av nutidens skickligaste brodöser från socknen. Historik Påsöm är det lokala namnet på ett ortstypiskt, folkligt yllebroderi från Floda socken i Dalarna. När man utför tekniken säger man söm på (verb). De drivna kvinnor som utförde tekniken kallades för påsömmerskor. Broderierna har till en början utförts som dekoration på kvinnooch mansplagg i flodadräkten. Trots att påsömmens historia inte är lång i förhållande till övriga dräktplagg i Floda så är det svårt att finna dess ursprung. Tekniken har en brokig historia och broderimotiven har förändrats genom tiden. Redan under tidigt 1800-tal, möjligen ännu tidigare, fanns traditionen att brodera på dräktplagg i Floda. Det var broderier i form av enkla slingor och stiliserade blom-, stjärn-, kryss och rombformer prydde männens armringar och kjortelsäcken. Man använde hemspunna, hårt tvinnande tvåtrådiga garner och teknikerna var platt- och klyvsöm asksöm på vadmal. Broderierna var gjorda på fri hand och kompositionerna liknade ibland vävda rosengångsmönster. Garnerna var växtfärgade i färgerna rött, blått, gult och grönt.

2 Ett antagande är att forkörare, d.v.s. resande handelsmän som tog sig fram med hästforor vintertid, vars handelsvägar sträckte sig genom Västerdalarna in till viktiga norska handelsplatser, tog med sig och utbytte nyheter, intryck och textilier. Ett annat antagande är stilpåverkan av modet kring år 1850 då det var vanligt med pompösa broderier med blomstermotiv på inredningstextilier. Ett helt annat alternativ kan vara en spontan och intern utveckling av plaggens utstyrsel. Vid 1870-talet uppstod en högkonjunktur inom socknen tack vare skogsdrivning och skogskörslor. Inkomsterna gjorde att dräktbruket tog ny fart till skillnad mot många andra dalasocknar där dräktskicket vid den här tiden togs ur bruk. Broderiet genomgick en explosionsartad utveckling och vid slutet av 1800-talet blev flertalet av delarna i flodadräkten, bl.a. kjolbården, kjortelsäcken, hättan, påsömtröjan och hängslena broderade med pompösa blomstermotiv. Affärsmännens utbud av importerade varor såsom yllemuslinstyger i rosiga-, rutiga- och orientaliska mönster blev vanligt. Av dessa tyger syddes tröjor vars mönster kan ha inspirerat flodakvinnorna till den broderade blomsterprakten. Under mellankrigstiden utvecklades påsömmen till att bli en småskalig industri i socknen där kvinnorna broderade bl.a. kuddar, spjällband och skrivbordsmattor till försäljning. Många påsömmerskor utvecklade en egen stil inom flodabroderiet vilket kan urskiljas i valet av blommor, färger och kompositioner. Trots att påsömmen genomgått en mängd utvecklingsfaser finns det ändå något gemensamt. Ett vant öga ser att det är påsöm oavsett vilken tidsperiod det är broderat. Flodabroderiet Under 1870-talet importerade man mjuka garner färgade med syntetiska färger anilinfärger i starka kulörter och nyanser såsom rosa, lila, blått och rött vilket gav ett helt nytt utryck. Motiv och teknik ändrades också, och det blev under 1880-talet vanligt att brodera s.k. stickrosor. Namnet kommer av att blomman är uppbyggd av jämna V-former med stygnen ordnade i cirkelform vilket ger blomman ger att vasst och stickigt intryck. Samtidigt blir kompositionerna mera yttäckande. Kvinnorna

3 sydde på fri hand, helt utan mönsterförlagor. Framemot sekelskiftet 1900 inträder nästa utvecklingsfas i påsömmen, den blir kraftigare och naturalistiska blommor och blad börjar synas i kompositionerna. Det blev vanligt att använda mallar att sy efter och kvinnorna bytte dessa sinsemellan. Mallen kunde vara en urklippt tapetblomma eller en bild ur en tidning. Broderiet går alltså från stilistiska motiv, till att bli naturalistiska motiv. Nu fanns liljekonvaljer, dahlior, styvmorsvioler, prästkragar och en mängd andra blommor broderade. Det blev vanligt att använda mallar att sy efter och kvinnorna kunde byta dessa med varandra. Mallen kunde vara en urklippt tapetblomma eller en bild ur en tidning. Vanliga stygn var plattsöm, stjälkstygn, schattersöm, knutar m.fl. Under mellankrigstiden utvecklades påsömmen till att bli en småskalig industri i socknen och kvinnorna broderade bl.a. kuddar, spjällband och skrivbordsunderlägg till försäljning. Många påsömmerskor utvecklade en egen stil inom flodabroderiet vilket kan urskiljas i valet av blommor, färger och kompositioner. Trots att påsömmen genomgått en mängd utvecklingsfaser finns ändå någonting gemensamt. Ett vant öga ser att det är påsöm oavsett från vilken tidsperiod det är broderat. Broderi och garn Broderierna idag är för det mesta gjort i plattsöm, schattersöm, stjälkstygn och sticksöm och man fyller både på rät- och avigsidan med stygn. Plattsömmen görs i varierande stygnlängd och följer den form som man vill få fram. Schattersömmen sys både schatterad och oschatterad och man börjar längst in på en form och syr utåt. Blommorna avslutas med antingen stjälkstygn eller sticksöm som kontur. Man gör aldrig knutar på garnet vid fästningar. Jag börjar alltid brodera stora blommor och blad. Det är också de som jag ritar ut med hjälp av mallarna. Sist gör jag alla stjälkar och småblad, broderiet fylls ut med små blommor, blad och stygn. Detta gör jag på fri hand.

4 Garn och material Kläde eller vadmal Mjukt fyrtrådigt ullgarn, zefirgarn och babymerinoull i olika nyanser Tapesserinål nr 20 med udd Skräddarpenna Märkpenna, edding 780,vit Pappersmallar Flodakvinna i påsömtröja. Foto E E Westin Påsömtröjan Påsömtröjan är det dräktplagg som förts sist in i flodadräkten. Före 1860-talet fanns fyra olika tröjor som tillhörde dräktskicket, vilka var knutna till högtids- eller vardagsplagg. Det man bör komma ihåg är att det vi idag kallar för dräkt var flodafolkets kläder som bars i helg och söcken. Om man i slutet av 1800-talet bar moderna kläder, dvs. blus och kjol, var man slimsklädd annars var man klädd.

5 Modeinfluenser och tillgång till importerade material gjorde att den vardagliga flodadräkten (ej högtidsvarianterna) hela tiden förändrades. Nyheter kom och gick och vid 1890-talet uppvisade flodadräkten inte mindre än 7 olika tröjvarianter: skinntröja, gröntröjan, svart kyrktröja, yllemuslinströja, rutig vardagströja, stickjälströja och till sist påsömtröjan. Påsömtröjan kan ha sitt ursprung i stickjälströjan dvs. den gröna livtröjan med tvåändsstickade röd-svartmönstrade ärmar som blev vanlig i mitten av 1800-talet. Tröjan utvecklades med tiden från ett grönt liv med broderier på röda vadmalsärmar till en helröd tröja i vadmal, senare kläde, och till sist praktiskt taget helt täckt med broderier. Förlagan, bakstycke och framstycke broderad omkring Foto Matts Arnberg. Tryckta källor Alm, Albert, (1930), Dräktalmanacka för Floda socken i Dalarna under adertonhundratalets senare hälft, Stockholm. Dandanell, Birgitta, red.,(1982), bara jag tanker så blir det en ros, Textil tradition, Falun. Dandanell, Birgitta, red.,(1992), Påsöm, folkligt broderi från Floda i Dalarna, Grycksbo. Forsslund, Karl-Erik, (1928), Med dalälven från källorna till havet, Andra delen Västerdalälven, Nionde boken Floda, Stockholm. Odstedt, Ella, (1953), Övre Dalarnes bondekultur under 1800-talets förra hälft, 4. Folkdräkter i övre Dalarne, Lund. Widstrand, P.G, (1907), Svenska folkdräkter, Stockholm. Muntliga källor: Anna Olsson, ( ), Dala-Floda. Karin Lundin, (1920-), Dala-Floda. Carin Hökpers, (1928-), Dala-Floda. Berit Jobs, (1945-), Dala-Floda.