Låt det bli känt att hädanefter är Sabbaten en fri enhet, även om priset för denna frihet kommer i form av offret av vissa rättigheter.

Transkript

1

2 Köpepakten Låt det bli känt att hädanefter är Sabbaten en fri enhet, även om priset för denna frihet kommer i form av offret av vissa rättigheter. På denna natt, den 19 september 1803, avbryter all Sabbat stridigheter mot all annan Sabbat. All Sabbat som bryter mot detta avtal; varje Sabbat som för krig mot annan Sabbat för sin egen förkovran på bekostnad av sekten; förklaras förkastad, och kan komma att jagas för blodet i dennes ådror. Denna vildjakt måste vara uttalad av en vederbörligen erkänd biskop, ärkebiskop eller erkänd äldste av sekten. I detta är vi eniga. I detta är vi Sabbat. Regent Gorchrist Kardinal Radu Bistri, Priscus Livia Boleslav Czerny Ärkebiskop Enrique Albertos Marquez Biskop Frederick Montaigne Sida 2

3 Innehållsförteckning Köpepakten... 2 Codex Milan Upsaliensis Sabbat och icke-sabbat Uppsala stifts styre: Lagar kring straff Abbot av Uppsala stift Övriga hierarkiska positioner Flock och flocklösa Positioner inom flocken Döda Sabbat: Egendom: Ta frihet från Sabbat: Ritualer Sanning, heder och avtal Sabbatens säkerhet Codex Milan med Abbot Codex kodtolkning Appendix A: Direktiv Manus Nigrum Appendix B: Inkvisitionens direktiv Appendix C: Fredsavtalet med Camarillan Sida 3

4 Codex Milan Upsaliensis Som det alltid varit skall det alltid förbli. Lextalionis skall vara den form av odödliga rättvisan alla Sabbat skall följa. Sabbatens rättvisa är lex talionis vedergällningen, hämndens lag: ett öga för ett öga, en tand för en tand, en arm för en arm, ett liv för ett liv. Lex talionis är sprunget direkt ur Kains styre i den första staden. Såsom påbjuds av denna doktrin skall straff för brott stå i direkt paritet till den skada som åsamkats. För att finna vad som skall bestraffas i enlighet med lex talionis får en Sabbat vända sig den sedvanerättsliga tradition som går direkt tillbaka till Kains styre i den första staden och kodifierats i Kodex Milan och Köpepakten. I Uppsala stift så tolkas våra lagar på detta sätt: 1. Sabbat och icke-sabbat I. En Sabbat är den som uttalats vara sann Sabbat av minst tre andra Sabbat eller av en ensam Sabbat av rang Biskop eller över. En högre rankad Sabbat i normal hierarki (Ductus-Biskop- Ärkebiskop-Kardinal) kan lägga in sitt veto mot att sagda individ skall uttalas vara sann Sabbat. Ett veto kan upplösas av överställd Sabbat. II. Kainiter som aspirerar på att bli Sabbat har inga rättigheter av koden, men alla skyldigheter. Mord eller tvång på prövomedlemmar utreds ej. III. Kainiter som inte aktivt aspirerar på att bli Sabbat eller varandes Sabbat skall betraktas som fiender. IV. I Uppsala stift så kan de som uppträtt på ett sådant sätt att deras medlemskap i Sabbat kan ifrågasättas, straffas genom att utnämnas till Pariah. Endast Ärkebiskop, eller Biskop via tillstånd av Ärkebiskop får bestraffa genom utnämning till Pariah. Pariah skall inte räknas som fullvärdig medlem av Sabbaten. De har därför inga rättigheter i koden, utan bara skyldigheter. Mord eller tvång på Pariah från Sabbat utreds ej. Vid bestraffning så måste straffande part förklara vid vilka omständigheter som Pariahn förtjänar åter välkomnas som Sabbat. V. Flera brott har en Pariahvarning som en del av straffet. Om en Sabbat intjänat tre Pariahvarningar så äger Ärkebiskopen rätt att direkt utnämna individen till Pariah. VI. En individ som blivit Pariah efter tre Pariahvarningar, och sedan återgått till full medlem av Sabbaten räknas att vara kvar på två Pariahvarningar. Undantaget de pariahvarningar som Sabbat fått av att vara flocklös, dessa försvinner så länge individen kan anses ha gjort ett seriöst val av flock. 2. Uppsala stifts styre: I. Uppsala Stift är Ärkebiskopens domän. Ärkebiskopen äger hela Uppsala Stifts mark i Sabbatens namn. Ärkebiskopen förlänar mark till Biskopar, som i sin tur förlänar mark till flockar. Ärkebiskopen tillsammans med sina Biskopar utgör Sabbatens styre i Uppsala stift. Sida 4

5 II. Att angripa en medlem av Sabbatens styre utanför lämplig ritual (såsom sanktionerad monomaci) döms till som minst pariahvarning och som mest döden. Detta straff skall, om möjligt, uttalas av Ärkebiskopen. III. Ärkebiskopen och ärkebiskopen allena har rätten att utnämna Templarer. En Templar är en direkt tjänare till Ärkebiskopen. Ärkebiskopen äger rätten att förläna en, eller flera av sina Templarer åt annan Sabbat. Templaren anses då vara en förlängning av den Sabbaten, men ärkebiskopen äger rätten att när helst han vill återta Templaren i sin kontroll. En Templar anses inte vara en del av Sabbatens styre. En Templar skall dock behandlas med tillbörlig respekt. IV. Den Svarta handen skall lyda hela stadens styre. Om det någon gång råder en konflikt så skall Ärkebiskopens order tolkas högre än Biskops order. Den Svarta handen skall undantagslöst användas för mål som är för Sabbatens bästa och aldrig för personlig vinning. V. Ärkebiskopen äger rätt att utnämna nya Biskopar. Men äger inte rätten att avsätta närvarande Biskopar som har stöd. För att räkna som frånvarande så måste Biskop misslyckats att närvara på tre på varann följande mässor. För att räknas som att ha stöd så måste biskop ha två eller fler stödjande flockar. VI. Alla bosatta flockar måste stå under en biskop. Flockar som inte tillhör någon biskop får av ärkebiskopen en tidsrymd på sig att välja biskop, förklara sig själva som nomader, eller utmana en sittande biskop på monomaci. Flockar som inte uppfyllt något av dessa krav inom tidsrymden måste upplösas och medlemmarna förklaras flocklösa. VII. Ärkebiskopen har rätt att ge order till alla Sabbat, med rang Biskop och under, som valt Uppsala stift som boplats. Ärkebiskopens order skall dock, om möjligt, gå via sanktionerad ledare via Sabbatens hierarki. VIII. En Biskop har rätt att ge order till sina underställda flockar och nomadflockar, men inte rätten att beordra flockar tillhörande annan Biskop. Order skall om möjligt gå via underställd Ductus. IX. En Biskop förväntas döma och medla i dagliga frågor och småärenden mellan flockar i sitt biskopsdöme. Ärkebiskopen förväntar sig att biskoparna håller i minst ett ductusmöte med sina underställda flockars Ducti i månaden. X. En Biskop kan vägra acceptera en flock som underlydande. En Biskop har också rätten att kasta ut en flock från sitt biskopsdöme. Detta uttalande måste ske på en mässa inför hela Sabbaten. Tills uttalandet skett räknas flocken underställd biskopen. XI. En ledare kan inte förneka en direkt underställd följare ett möte. Mötet måste bokas in inom en rimlig tid (samma mässa om möjligt). Ärkebiskopen måste godkänna möten med Biskopar, Biskopar måste godkänna möten av underställda Ducti. Ducti måste godkänna möten av sanna flockmedlemmar i sin egen flock. 3. Lagar kring straff I. Alla straff som utdelas inom Uppsala stift utdelas i förlängningen av Ärkebiskopen själv. Ärkebiskopen äger därför rätten att upphäva straff som lägre rankade individer delat ut. II. Ärkebiskopen äger inte laga rätt att döma och dela ut straff i andra frågor än de som här tas upp. Den Svarta Handen och Inkvisitionen äger inte rätt att agera i annat än deras egna lagar kräver (se Appendix). Sabbat är med andra ord skyddade från godtycklighet och favorisering. Det som inte är förbjudet är tillåtet. Sida 5

6 III. Vid de tillfällen som någon blivit påverkad, av antingen en förmåga eller en gentjänst, att utföra ett brott så är den som påverkar ytterst ansvarig, men utföraren, varandes redskap, har också ansvar för dådet. Redskapet kan straffas upp till samma nivå som den som är ansvarig för brottet. Om redskapet överlever sitt straff så skall ansvarig Flockpräst även lägga fram en plan på hur den kontrollerade individens psyke och moralkodex skall göras starkare så denne kan motstå framtida påverkan. IV. Om det inte uttryckligen står annorlunda så får Biskopar bara straffa individer som står under denne, samt flocklösa och nomader. En biskop får således endast i undantagsfall straffa individer som är underställda en annan Biskop. V. De straff en Biskop delar ut får inte vara utnämning till Pariah, förvisning, döden eller motsvarande utan att Ärkebiskopen givit tillstånd till detta. VI. En Ductus har rätt att, enligt sin egen flocks interna regler, straffa medlemmar i sin egen flock. En Ductus äger inte rätten att kräva hjälp från utomstående för att straffa sin egen flock. Om en Ductus inte äger styrkan, eller inflytandet att genom sina egna kontakter, straffa sina egna flockmedlemmar så bör ledarskapet i flocken ses över. Monomaci är en rekommenderad lösning på konflikten. VII. En Flockpräst har rätt att enligt sin egen flocks eller prästrådets regler straffa medlemmar i sin egen flock. Flockprästen har rätt att kräva assistans av flockens Ductus. Om prästråd existerar så antas även det assistera om nödvändigt. VIII. Ett straff inom en flock överskriver inte eventuella övriga straff, däremot så skall dessa straff tas i hänsyn, särskilt om brotten är av sådan art att även flockens Ductus respektive Flockpräst bör straffas. IX. När Ductus eller Flockpräst straffar sina egna flockmedlemmar så får straffen gå till döden om så krävs. När medlem av en flock dödats till följd av ett straff så skall en rapport med motivation därtill skriftligen inlämnas till Ärkebiskop via Biskop inom två veckor, om rapport ej infinnas i tid, utreds ärendet som ett mord. En medlem i stadens styre får inte dömas av en Flockpräst eller Ductus till straff som innebär att de inte kan sköta sitt ämbete, utan då övergår ansvaret för utdelning av straff till övriga medlemmar i stadens styre. 4. Abbot av Uppsala stift I. En Abbot är en tjänsteman som utför ett specifikt ämbete åt ärkebiskopen. När Abboten är i tjänst så anses den utföra sitt ämbete i Ärkebiskopens namn. Abbotarna är direkt underställda Ärkebiskopen, men förväntas även inneha en rådgivande funktion till stadens Biskopar. II. Ärkebiskopen tillsätter de Abbotpositioner denne anser att Uppsala stift behöver och får således införa nya Abbotpositioner om behov finns, och dra in Abbotposter om en Abbots tjänster inte längre är nödvändiga. Om en Abbot inte är utsedd så är Ärkebiskopen ansvarig för dess arbetsuppgifter om inte sagda arbetsuppgifter är lagda på en biskop. III. Abbot codex är stadens uttolkare av Codex milan. Abbot codex är inte en dömande instans utan är en rådgivande instans till främst Biskopar och Ärkebiskop. Abbot codex måste säga sanningen beträffande hur lagen bör tolkas i de rättsfall som Biskopar och Ärkebiskopen begär assistans i. Om Abbot Codex uppmärksammat att Ärkebiskop eller Biskop inte lyder koden så är det Abbot codex ansvar att underrätta den Svarta handen om ärendet. IV. Abbot ritae är ansvarig för stadens ritualer. Ingen främmande präst får utföra auktoritas ritae i Uppsala stift om inte Abbot ritae godkänt detta. Abbot ritae är även ansvarig för att kontrollera Sida 6

7 de ritae som sker på mässgolvet samt avgöra vilka ritualer som Pariah och icke sanna Sabbat får delta i. Abbot ritae förväntas samarbeta med stadens flockpräster i sitt värv. V. Abbot securitas är ansvarig för säkerheten för vanliga Sabbat och för att sabbatens hemligheter inte når fiendens händer. Abbotens främsta arbetsuppgift är således att kontrollera nyinkomna individer som befinner sig på mässgolvet och bör i detta värv samarbeta med både Inkvisitionen och den Svarta handen. VI. Abbot quaestor har ansvaret för ärkebiskopens mänskliga influenser och pengar. Ärkebiskopen har rätt att hålla vissa influenser och tillgångar som privata, utanför Abbot quastors händer. Abbot quastor får dock inte inneha egna privata influenser utan ärkebiskopens direkta godkännande. VII. Abbot bellum är krigets abbot. Denna persons uppgift är att under fredstid förbereda sig själv och övriga staden på krig. Och under krigstid leda anfallet på Sabbatens fiender. Denna position antas ha goda kontakter med den Svarta handen. VIII. Abbot revenantis är abboten som är ansvarig för revenantfrågor. Denna position bör företrädelsevis innehas av en Tzimisce. Ärkebiskopen förväntar sig ett visst samarbete med Abbot quaestor. IX. Om någon med lägre position än biskop förhindrar sanktionerad Abbot i tjänsten så straffas det första gången med att alla ben i kroppen blir krossade, andra gången med att bli slagen i sömn och sista gången med döden. 5. Övriga hierarkiska positioner I. En organisation eller klan som väljer en egen lokal ledare kan få sagda ledare sanktionerad av styret. Om positionen blivit sanktionerad har Ärkebiskopen accepterat att formellt visa respekt och använda sig av den personen i frågor som rör den organisationen eller klanen. Inte heller en sådan position kan vara undantagen monomaci, men givet att organisationen eller klanen har egna traditioner som minst är 50 år gamla beträffande maktskiften så bör dessa skötas enligt organisationen eller klanens egna präster utan inblandning av utomstående präster. En ledare som utnämnts på detta sätt har då också intjänat rätten att straffa sina egna underställda individer. Enligt lag fungerar det på samma sätt som en Ductus rätt att straffa sin egen flock. II. Den person som Dominion i Skandinavien pekar ut som lokal Svarta handenledare i Uppsala betraktas som Svarta handens ledare i Uppsala stift. III. Den person som Domarinkvisitorn med ansvar över Nordeuropa pekar ut som lokal Inkvisitionsledare i Uppsala betraktas som inkvisitionens ledare i Uppsala stift. IV. En av andra Sabbatäldstar erkänd Äldste betraktas som Äldste av sin klan och behandlas med tillbörlig respekt. V. En av andra Sabbatancilla erkänd Ancilla betraktas som Ancilla av sin klan och behandlas med tillbörlig respekt. VI. Om stadens präster bedömt det nödvändigt att skapa ett formellt prästråd med en ordförande så tillfaller frågor kring vägar och vägtolkningar dem. De förväntas då också verka för att kvalitén på flockpräster hålls uppe och har därför rätt att neka en individ från att vara flockpräst om majoriteten av andra flockpräster anser att individens kunskaper är för låga. En utbildningsplan och lärare för den individen bör i sådant fall direkt utlysas av prästrådet. Prästrådets ordförande och Abbot ritae bör även samarbeta i frågor gällande den heligaste av ritualer, monomaci. Sida 7

8 6. Flock och flocklösa I. En flock är en samling av vampyrer på minst tre fulla sabbat som innehar en uttalad politisk ledare (sk ductus) och en sanktionerad flockpräst. Om det är färre medlemmar får flocken enbart existera om ansvarig biskop sätter flocken under sin vinge och flocken aktivt söker att rekrytera nya medlemmar. Om det saknas en politisk ledare tillfaller den positionen även flockprästen oavsett om den vill eller inte. Om det saknas en flockpräst och flocken själv saknar en ersättare får prästrådets ordförande, om den positionen finns, välja om flocken skall upplösas eller om en annan av stadens präster tar moraliskt ansvar för flocken. Om det saknas ett prästråd så tillfaller ansvaret Abbot ritae att finna en temporär präst att sköta flockens ritualer. Om ingen sanktionerad präst står att finna upplöses flocken omedelbart. II. Uttalande nomadflockar som inte gästar en bofast flock får inte jaga eller bo i Uppsala. Medlemmar i en nomadflock som finnes tjuvjagandes eller olovligen bo i Uppsala kommer jagas ned och utplånas. Däremot så äger Uppsalas flockar rätten att bjuda in gäster på sin egen mark och bjuda dem av sin egen föda. Flocken som har den gästande flocken på sin mark är ytterst ansvarig för den gästande flockens handlingar. III. En Sabbat som varken är prospekt eller full medlem i en flock anses vara flocklös. En flocklös individ får ansöka om att få tillstånd att vara flocklös av ärkebiskopen, en ansökan som vanligen skall avslås. Sabbat som är erkänd Äldste, eller innehar någon av titlarna Templar, Paladin, Ärkebiskop, Prisci, Kodens uttolkare i Skandinavien, Kardinal, Regentens språkrör eller Regent har automatiskt tillstånd att vara flocklös. IV. Flocklösa utan tillstånd att vara flocklösa får en Pariahvarning per mässa efter den första de besöker och kommer således förklaras Pariah av Ärkebiskopen på sin fjärde mässa. De som blivit Pariah på grund av flocklöshet, kan endast sluta vara Pariah genom att de får de upptas som minst prövomedlem av en flock eller om de på något sätt skaffar en av titlarna som ger automatiskt tillstånd att vara flocklös. 7. Positioner inom flocken I. En flocks Ductus är en ensam individ som är ytterst ansvarig för en flocks mål och poltiska agenda. Det är Ductusens ansvar att kontrollera sin flock så att inte specifika medlemmar utför handlingar som inte överensstämmer med flockens agenda. Ductusen är ansvarig för att hålla flocken ren från Camarilla och se till att Sabbatens hemligheter inte sprids utanför sekten och skall samarbeta med sin ansvariga Biskop i detta. II. En Flockpräst är ytterst ansvarig för flockens ritualer, vägar och vägval. Flockprästen är ansvarig för att hålla undan korruption från moraliska tvivelaktigheter såsom setiter och infernaliska väsen. Flockprästen har både rättighet och skyldighet att koppla in inkvisitionen om det finns misstanke om infernalism. Sida 8

9 8. Döda Sabbat: I. Det är förbjudet att avsiktligen utplåna andra Sabbat, utom i monomaci eller som straff för brott givet att straffet utdelas av individ som har den rätten. Den skyldige skall ovillkorligen dömas till döden. Om dådet är aggraverande så har ärkebiskopen rätt att även kräva dödstraff på den ansvarigas Ductus. II. Om Sabbat dött vid olycksfall utanför ritualer (sk dråp) så är det den ansvarigas skyldighet att finna bevis på att det var oavsiktligt. Bevisets värde skall bedömas av Ärkeibskop. Om bevis saknas, bedömts som otillräckligt eller den ansvariga anses av Ärkebiskopen vara en fara för övriga Sabbat så skall handlingen utredas som ett mord. Om det däremot är klarlagt utan tvivel att det var en olyckshändelse och att det med största sannolikhet inte händer igen så skall det straffas med en pariahvarning, andra gången med att den ansvariga blir slagen i sömn och ytterligare en pariahvarning för både den ansvariga och den ansvarigas präst. Tredje gången så avrättas den ansvariga och den ansvarigas präst blir förklarad Pariah. III. Den Svarta Handen och Inkvisitionen har rätt att straffa, även med frihetsberövning och till döden, de Sabbat som de bedömer är sektfientliga, enligt deras egna regler (se appendix). IV. Vid de tillfällen en Sabbat dött under pågående ritual så skall Abbot ritae, Ärkebiskopen och prästrådets ordförande om en sådan finns diskutera huruvida ett straff bör utdelas eller ej. 9. Egendom: I. Ärkebiskopen äger rätten att öppet och tydligt på en mässa utnämna vissa ägodelar som heliga. Heligt förklarade ägodelar får inte tas, skadas eller förstöras. Straffet för att göra så är som minst en pariahvarning, men även döden får utdelas vid aggraverade tillfällen. II. Den sabbat som är stark nog att ta annan sabbats egendom är starkare och har rätt till egendomen. Undantag ges till egendom tillhörande den Svarta handen, Inkvisitionen, stadens styre och den egendom som Abbotar behöver för att utöva sitt värv. Om Ärkebiskop dömer att beslagtagen egendom, som tillhör det ovanstående, måste lämnas tillbaks för stadens bästa så skall egendom lämnas tillbaks, eller tillbörligt ersättas. III. Revenanter skall i möjligaste mån undvikas att dödas då deras närvaro är till gagn för Sabbat. Ärkebiskop får dela ut Pariahvarning ifall revenant dödats, och får utnämna skyldig individ direkt till Pariah om denne orsakat att en hel revenantfamilj försvunnit från staden. 10. Ta frihet från Sabbat: I. Det är förbjudet att permanent hjärntvätta, binda i blod eller ta hjärtat ifrån Sabbat. Straffet utdelas av Ärkebiskopen till utnämning till Pariah, och sedan bindande i blod eller sinne till antingen Ärkebiskopen eller till tidigare bunden individ. II. Det är förbjudet att överlagt slå Sabbat i sömn (sk torpor). Att bli slagen torpor oavsiktligt är resultatet av en ritual eller mindre skärmytsling är inte ovanligt. Men att aktivt försöka bekämpa en flock genom att individer i flocken systematiskt slås i torpor kan bestraffas av flockens biskop genom att de skyldiga flockarna får motsvarande medlemmar slagna i torpor. Öga för öga. Tand för tand. III. Endast Svarta handen och Inkvisitionen besitter rätt att införa temporära mötesförbud i staden. IV. Inspärrande eller pålning av ovillig fullvärdig Sabbatmedlem utanför sanktionerade straff eller ritual får bara vara temporära lösningar. Om det sker vid en längre period än ett dygn så straffas Sida 9

10 den skyldige med att bli slagen i sömn och en pariahvarning. Om det ofrivilliga frihetsberövandet pågår längre än två veckor så får Ärkebiskopen även uttala ansvarig Sabbat till Pariah. 11. Ritualer I. Ingen formellt sanktionerad position i Sabbaten får vara undantagen den heliga monomacin. Däremot så bör en monomacis art direkt vara avspeglad den faktiska position som monomacin handlar om. Positioner inom Inkvisitionen och den Svarta handen sköts via deras egna ritualer och regler, av deras egna präster. II. Slutgiltig expertis och ansvar om ritualer i staden är Abbot ritaes ansvar. Men flockens egna ritualer är i första hand den egna flockprästens ansvar. Om problem kring ritualer uppstår så måste flockprästen söka stöd och hjälp hos Abbot ritae. III. Att oavsiktligt förhindra en auktoritas ritae som är godkänd av Abbot ritae straffas på rituellt vis av Abbot Ritae i samarbete med eventuellt prästråd i stöd av styret. Första gången så är straffet främst en varning och bör inte ge långvarig skada, andra gången så måste straffet ge långvarig effekt, tredje gången bör straffet vara till döden eller motsvarande och skall då delas ut av Ärkebiskopen i samförstånd med Abbot Ritae. IV. En Sabbat som inte troget efterlever, avsiktligt stör, eller aktivt förhindrar en auktoritas ritae som är godkänd av abbot ritae skall omedelbart dras inför Ärkebiskopen. Straffet är nu som minst pariahvarning vid mindre övertramp, men individen bör annars utnämnas till Pariah, eller i grova fall döden. V. En Sabbat som manipulerar eller korrumperar en auktorita ritae skall ovillkorligen avrättas. Om övertrampet skedde vid en monomaci, så skall den utsattes flock diablerisera den skyldiga. Annars skall straffet utdelas av Ärkebiskopen. VI. Sabbat skall behandla ignobilis ritae med respekt. Det är var flockpräst ansvar att se till att dennes flockmedlemmar respekterar flockens egna och även andra flockars ritualer. Om flockprästen misslyckas se till att en flock respekterar andra flockars ignobilis så bör stadens övriga präster eller I förekommande fall prästrådet, intervenera I syfte att permanent lösa problemet. VII. En flockpräst som förvägrar sin egen flock auktoritas ritae skall omedelbart undersökas av Abbot ritae, Abbot securitas, lokala Inkvistionen och lokal medlem av Svarta handen. Om ingen av dessa har en mycket bra förklaring på varför denna autkrotias ritae förvägras flocken så bör flockprästen avsättas omedelbart. 12. Sanning, heder och avtal I. En person som svär på koden att denne talar sanning, åberopar punkt 4 i koden. Om denne person inte säger sanningen utifrån sin egen uppfattning så skall denne omedelbart avrättas av ärkebiskopen för kodbrott. Om denne ljugit omedvetet skall en pariahvarning utdelas och personen skall även anses vara ansvarig för eventuella skador eller dödsfall som lögnen inneburit (enligt andra lagar ovanstående). II. Ett skriftligt avtal där parter skriver under på sin heder och ära som Sabbat att hålla detta avtal måste hållas så länge som minst en Sabbatpart vill att avtalet hålls. Straffet att bryta ett avtal beror på styrkan i avtalet. Brott mot små skriftliga avtal är en pariahvarning, mot större gäller döden. Sida 10

11 Biskop och Ärkebiskop äger inte rätt att utdela straff för avtal som gällt inom en flock, utan äger bara rätt att straffa för brott mot avtal som är mellan flockar, andra organisationer och flocklösa individer. 13. Sabbatens säkerhet I. Sektförräderi: En Sabbat som gör något av följande är sektförrädare. II. Tjänar fienden. III. Lämnar ut sektens hemligheter utanför sekten. IV. En sektförrädare skall vara målet för auktoritas ritae Den vilda jakten. Denna ritual skall, om möjligt, uttalas av Ärkebiskopen. Men om Ärkebiskopen inte finns tillgänglig så kan den uttalas av Biskop i samarbete med den Svarta handen. Om makthavaren så önskar kan denne ge över utförandet av ritualen till en prästvigd Sabbat. Denne präst går därefter under benämningen Jaktmästare (Master of the hunt) under ritualens pågående. V. Umgänge med fienden får endast ske givet att Ärkebiskopen, lokal eller extern fredskommision eller Svarta handen skriftligen givit tillstånd till detta. Övrigt umgänge straffas första gången med grovt kroppsligt straff och andra gången med en Pariahutnämning av Ärkebiskopen, vid tredje gången utdöms döden. Om individen på eget uppsåt rapporterar om umgänget och frivilligt underkastar sig en undersökning för att leta efter sektförräderi så kan dessa straff förmildras. VI. En Sabbat som betett sig på ett sådant sätt att Sabbat tappat jaktmark, institutioner eller liknande till fienden skall straffas med som minst Pariahvarning och vid riktigt grova övertramp döden. Oavsett så är ansvarig Sabbat skyldig Uppsala stift motsvarande värde. VII. Ärkebiskopen har om denne så önskar rätt att dela ut de straff som Fredskommisionen rekommenderat i ärenden rörande freden och fredens bevarande. VIII. En Sabbat som bedrar en av sina ledare skall stympas. Utöver stympningen så skall övriga straff utdelas beroende på vad handlingen resulterat i (t.ex. dödsstraff ifall sann Sabbat dött). IX. En Sabbat som misslyckats utföra ett uppdrag den fått av en överställd Sabbat skall märkas på ett sådant sätt att alla andra Sabbat vet att den är inkompetent. Ärkebiskop kan även utdela en pariahvarning. Sida 11

12 Abbot Codex kodtolkning Detta är koden översatt till svenska från en avskrift av orginalet 1. Översättningen är utförd av Abbot Codex: Charlie Lewenhaupt 2, Ventrue Antitribu, Riddare och följare av den hedersamma enigheten. Koden är kompletterad med den konservativa och bevarande tolkning som Ärkebiskop Johan anser är bäst för Sabbatens slutliga seger. Tolkningens ord är skrivna av Abbot Charlie Lewenhaupt genom ärkebiskopens vilja och godkännande. Av Regent Gorchist heliga uttalande, detta är den enda sanna Kodex Milan, reviderat från den ursprungliga handskriften denna natt, december 21, Ur askan av våra stora krig kan denna fred evigt råda. En trohetsed har svurits av Regent och Prisci i närvaro av alla fraktioners ledare och 50 andra vittnen, att troget följa alla regler som införts av denna Kodex Milan i ledande Sabbaten. Denna reviderade Kodex Milan godtas av alla sabbatfraktioner, däribland de underställda Cardinals Huroff, Bruce de Guy, Agne och Charles IV, och de underställda ärkebiskoparna Beatrice, Una, Tecumseh, Giangaleazzo, Toth, Aeron, Marsilio, Rebecca, Julian och Salluccio. Alla andra fraktioner måste förplikta sig att godta denna reviderade Kodex Milan eller separera sig från Sabbaten. Dessa äro Kodex Milans stadgar: I. Sabbaten skall förbli enad i sitt stöd till sektens Regent. Om nödvändigt skall en ny Regent väljas. Regenten skall stödja befrielse från tyranniet, givandes alla Sabbat frihet. Sabbaten är enad under Regenten. Om Regenten möter den eviga vilan i en monomaci så är vinnaren ny Regent. Om Regenten försvinner på annat sätt så är världens Prisci ansvariga för att välja ny Regent. II. Alla Sabbat skall göra sitt yttersta att tjäna sina ledare så länge ledarna följer regentens vilja. Här står det klart och tydligt att Sabbat måste tjäna sin direkta ledare. Vanliga Sabbat måste tjäna sin Ductus, och var Ducti måste tjäna sin biskop som i sin tur måste tjäna sin Ärkebiskop som i sin tur måste tjäna sin Kardinal. Kardinaler är underställda Regenten Om ledare missbrukar de maktbefogenheter de givits av Sabbaten till sin egen vinning på sektens bekostnad skall detta hanteras i enlighet med artikel XIV eller XII. III. Alla Sabbat skall troget efterleva alla Auctoritas Ritae. I. 1 Orginalmanuskriptet är dessvärre bränt av den italienska Lasombra Antitribun och förrädaren Giangaleazzo. 2 Charlie Lewenhaupt är avkomma till Templar Louisa av Brandenburg, kommen av Gabriela Magdalena Frauke, kommen av Konstancja Zaleski, kommen av Wilhelm Waldburg, kommen av Gustav Breidenstein, kommen av Antoniette Ilse Reinegger, kommen ur Antonius Gallern från norden anfader åt Antoninerna kommen ur den förhatlige Veddhartha, ledaren av alla Antedeluvianer. Sida 12

13 Sabbaten existerar eftersom Vaulderiet finns. Sabbaten fortlever eftersom monomacin kanaliserar de olösliga konflikterna. Sabbatens soldater är starkare än våra fiender eftersom Sabbat slipas i instintkslekar och eldsdanser. Ritualer är av godo och koden säkerställer att eventuella subkulturer inom sekten som missbrukar, manipulerar eller korrumperar ritualerna bekämpas och utrotas. Alla konverterade vampyrgrupperingar måste lära sig att bruka och efterleva ritualerna innan de accepteras in i sekten (som t.ex. vid inkonverterandet av Serpents of the light på 1960-talet). IV. Alla Sabbat skall hålla sitt hedersord gentemot andra Sabbat. Denna punkt tolkas ofta väldigt olika av många Sabbat. Strikt talat så är detta troligen en regel som existerar för att motverka att Sabbat använder missinformation i krigssituationer för att göra sig av med sina personliga fiender inom sekten. När det är skarpt läge så måste man kunna lita på varandra. En individ som svär på sin heder som Sabbat att denne talar sanning och visar sig ljuga är en kodbrytare och bör behandlas därefter. V. Alla Sabbat skall behandla sina jämlikar rättvist och lika, för att upprätthålla Sabbatens styrka och enighet. Vid behov skall de hjälpa sina bröder och systrar. Eftersom det inte står i koden att alla Sabbat är jämlikar så gäller denna kodpunkt endast Sabbat av samma status. Dvs. biskopar behöver inte nödvändigtvis behandla vanliga sabbatmedlemmar rättvist och lika (så länge man håller sig inom ramen för övriga kodpunkter), men biskopar måste respektera och stödja övriga biskopar. Om alla sabbat ansågs vara jämlika så skulle det inte finnas utrymme för straff av sorten att slå en Sabbat av högre ställning. Straff som måste finnas eftersom de måste kunna utöva sina ämbeten ostörda. VI. Alla Sabbat skall sätta Sabbat och den kainitiska artens bästa före sina egna personliga behov, oavsett uppoffringar. Vi är Sabbat för att vi kämpar för Sabbatens mål. Den som sökt sig till Sabbaten för att endast uppnå personliga mål, eller för att njuta av personliga rättigheter och friheter har helt missförstått Sabbatens mål och förtjänar därför inte att inneha privilegierna av en sann medlem av Sabbaten. VII. De som inte är ärofulla under koden kommer betraktas lägre än jämlikar och därför ovärdiga assistans. De som inte hörsammar koden skall räknas lägre än de lägsta accepterade. De är separerade från sekten såsom ramgår av ingressen till Kodex Milan. Uppsala Ärkebiskop eller biskop i Uppsala, med Ärkebiskopens medgivande, äger rätt att förklara en Sabbat som lägre än jämlik, ej fullvärdig medlem av sekten. Som lägre en jämlik, ej fullvärdig medlem av sekten - äger en individ inga rättigheter såsom kommer till uttryck i Sabbatens lagar eller sedvanerätt; en sådan individ kan de skadas, utplånas eller diableriseras av Sabbat. Dessa går i Uppsala under benämningen Pariah. VIII. Som det alltid varit skall det alltid förbli. Lextalionis skall vara förebilden för den odödliga rättvisan alla Sabbat skall följa. Sida 13

14 Lextalonis, eller klons lag, är en lag som finner sitt ursprung hos Kains styre av den Första Staden. Innan det fanns sekter så betydde det att den äldsta vampyren fick vara domare att döma ut ett lagom passande straff så att den som råkat ut för en oförrätt blivit nöjd. (Värt att notera att denna kodpunkt är den som tolkats mest olika beroende på politiskt klimat). Ärkebiskop Johan tolkar punkten så här: "Sabbatens rättvisa är lex talionis vedergällningen, hämndens lag: ett öga för ett öga, en tand för en tand, en arm för en arm, ett liv för ett liv. Lex Talionis är sprunget direkt ur Kains styre i den första staden. Såsom påbjuds av denna doktrin skall straff för brott stå i direkt paritet till den skada som åsamkats." Ärkebiskopen har full rätt att döma i Uppsala och kan ta sin rätt i varje givet ärende. Om Ärkebiskopen inte önskar ingripa så skall Biskopar döma ut straff riktat mot sina underlydande eller biskopslösa. Biskop äger normalt inte rättigheten att döma en individ som är underlydande till annan biskop utan sagda biskops medgivande. Var Ductus har rätt att straffa individuella flockmedlemar, så länge sagda Ductus har styrkan och/eller inflytandet att tvinga igenom straffet. Om Ductus misslyckas att straffa medlemmar i sin flock så bör ledarskapet i flocken ses över. Ärkebiskopen har i sin oändliga vishet valt att tillåta Prisci att döma i de frågor som rör dom. Uttalade klanledare och Sabbat med ekvivalenta positioner kan få särskilt tillstånd att döma i frågor som rör dem. IX. Alla Sabbat skall beskydda varandra från sektens fiender. Personliga fiender skall förbli ett personligt ansvar, om dessa inte underminerar sektens säkerhet. I krig skall vi arbeta som en enhet. Sektens fiender är allas fiender. Att medvetet underlåta att skydda en Sabbat mot sektens fiender är förräderi, något som straffas med döden. X. Alla Sabbat skall beskydda Sabbatterritorium från alla andra makter. Alla Sabbat som råkar befinna sig i en stad som är under attack måste hjälpa till i stadens försvar, tills en uttalad ledare ger order om reträtt. Ledarens order om reträtt kommer sedan att vägas och eventuellt straff för misslyckande mot denna punkt kommer därefter utdelas. XI. Frihet skall vara den fundamentala principen i sekten, Alla Sabbat skall förvänta sig och kräva frihet från sina ledare. Sabbatens mål är total frihet. Så länge som Antedeluvianerna lever så finns bara drömmen om frihet i hjärtat hos var Sabbat. XII. Monomaci skall användas för att avgöra tvister bland Sabbat. Att undanhålla positioner genom att göra dem omonomaceringsbara är kodvidrigt och straffet för detta är döden. Samtliga tvister om positioner och olösliga dispyter skall lösas med Monomaci. En Monomaci är inte över förrän en av deltagarna mött den sista vilan. Monomacier är Sida 14

15 prästrådets ansvarsområde. XIII. Alla Sabbat skall stödja Svarta Handen Enligt handens direktiv. Se appendix 1 Tillägg XIV. Alla Sabbat har rätten att övervaka sina sektfränders beteende och aktivitet för att behålla friheten och säkerheten inom sekten. Det finns inga formella straff för att ha lyckats överhöra information. XV. Alla Sabbat har rätten att sammankalla ett råd av jämlikar och sina direkta ledare. Denna kodpunkt ger två rättigheter till Sabbat. Rättighet 1: En Sabbat skall aldrig dömas ohörd. Alla Sabbat har rätt till en tribunal. Denna artikel säkerställer att alla Sabbat har rätt att få sin sak hörd av sin jämlikar och närmaste ledare. Om en Sabbat inte kan tala för sig har en jämlik rätt att via denna kodpunkt föra sagda Sabbats talan. Undantag gäller om det är uppenbart att sagda Sabbat är skyldig till de brott den anklagas för. I dessa fall kan straff verkställas omedelbart. Rättighet 2: En ledare har inte rättighet att införa mötesförbud bland underlydande. Endast Svarta handen och Inkvisitionen äger den rättigheten. XVI. Alla Sabbat skall agera mot medlemmar av Sekten som använder de maktbefogenheter Sabbat givit dem för sin personliga vinning på Sabbatens bekostnad. Handling skall tas endast genom allmänt vedertagna medel, erkända av ett beslutsmässigt antal Prisci. Kodpunkten har två rekvisit - en Sabbat skall använda de maktbefogenheter sekten givit den för personlig vinning och på sektens bekostnad. Både rekvisiten måste vara uppfyllda. I andra stycket avhandlas priscis roll. Det tål att påpekas att Prisci ej har att döma i enskilt ärende. Detta stycket hänvisar till de beslut Prisci tagit rörande vilka straff som kan utdelas avseende brottets art. Dessa kan röra allt från dialberi, bränning på bål till fråntagande av position, brännmärkning eller muntligt fördömande m.m. Sida 15

16 Manus Nigrum Upsaliensis Appendix A: Direktiv Manus Nigrum Direktiv Manus Nigrum avser att framställa och förtydliga den svarta handens befogenheter och plikter givna och ålagda dem genom Kodex Milan och köpepakten. Brott mot direktiven bedöms efter avsikt, gravhet och verkan. 1. Arresteringsdirektivet Tjänsteman av den svarta handen får när denne så anser motiverat arrestera sabbat. Arresteringen behöver ej motiveras på plats om inte så krävs av sabbat av rang biskop eller högre. Skulle arresterad motsätta sig arresteringen får tjänsteman om denne anser det nödvändigt bruka våld. Arresterad sann medlem av sabbaten får hållas arresterad i tre dygn utan motivering, därefter måste den arresterade släppas om inte sabbat av rang biskop eller högre eller svarta handens centralkommando anser vidare arrest nödvändig. 2. Assistansdirektivet Tjänsteman av den svarta handen får när denne anser det lämpligt kräva assistans av sabbat. Avsikten med assistansen skall förklaras av tjänsteman om det anses lämpligt och är möjligt. Tjänstemans assistansförfrågan skall åtlydas med god noggrannhet. Assistans vars varaktighet överstiger ett dygn måste godkännas av sabbat av rang biskop eller högre eller svarta handens centralkommando. 3. Beordringsdirektivet Tjänsteman av den svarta handen måste följa order givna från sabbat av rang biskop eller högre. Givna order kan endast ändras eller nullifieras av betitlade sabbat av högre rang än ordergivaren eller svarta handens centralkommando. Skulle givna order bryta mot Kodex Milan får tjänsteman arrestera ordergivaren enligt direktiv Förhörsdirektivet Tjänsteman av den svarta handen får när denne så anser lämpligt kräva att få förhöra sabbat. Om given sabbat motsätter sig förhöret måste denne få dispens från sabbat av rang biskop eller högre eller omgående infinna sig till förhör. Sabbat får ej fara med osanning under förhör med den svarta handen. 5. Klanderdirektivet Sabbat som önskar framföra anklagelser eller klander gentemot tjänsteman av den svarta handen skall framföra detta till sabbat av rang biskop eller högre som avgör om ärendet skall utredas samt om det skall bedömas lokalt eller av enheten för internutredning hos svarta handens centralkommando. Överklagan av underkända anklagelser kan endast göras till högre ort. Samtliga ärenden som avgjorts lokalt skall dokumenteras och vidarebefordras till den svarta handens centralkommando för kontroll. 6. Informationsdirektivet Sabbat som innehar information rörande brott mot Kodex Milan eller Köpepakten måste omgående delge tjänsteman av den svarta handen denna information. Given information hanteras anonymt om inte misstanke om brott mot Kodex Milan eller Köpepakten åligger informationsgivaren. Skulle given Sida 16

17 information oavsiktligt spridas kan informationsgivaren kräva skydd av den svarta handen om dennes existens är utsatt för risk på grund av delgiven information. 7. Inkvisitionsdirektivet Tjänsteman av den svarta handen får ej blanda sig i ärenden vars ansvar ligger inom inkvisitionens jurisdiktion. Endast på order från Regentens Sändebud eller på förfrågan från inkvisitionsanslutna av rang riddarinkvisitor eller högre får tjänsteman frångå direktivet. Känt inkvisitionsanslutna sabbat är ansvarsbefriade från samtliga direktiv. 8. Inspektionsdirektivet Tjänsteman av den svarta handen får när denne så anser motiverat övervaka, inspektera och visitera sabbats person, utrustning, tjänare och/eller bostad. Skulle något som anses skadligt, olämpligt eller brottsligt hittas får tjänsteman beslagta detta. Beslagtaget gods skall återlämnas inom en veckas tid om inte sabbat av rang biskop eller högre eller svarta handens centralkommando anser att vidare beslagtagning är lämpligt. 9. Milisdirektivet Tjänsteman av den svarta handen av rang korpral eller högre kan när så anses nödvändigt bilda en milis bestående av tre eller flera sabbat. Milisen är en temporär flock i den svarta handens tjänst och har rätt att kräva sabbats hörsammande av direktiv 1, 2, 8 och 11. Milisens existens får ej överstiga en månad om inte extrema omständigheter föreligger. 10. Politikdirektivet Tjänsteman av den svarta handen får ej blanda sig i frågor rörande politik inom sabbaten. 11. Rekvireringsdirektivet Tjänsteman av den svarta handen får när så anses nödvändigt rekvirera andra sabbats utrustning, tjänare, mänskliga influenser och dylikt. Rekvireringen skall förklaras av tjänsteman om det anses lämpligt och är möjligt. Skulle det rekvirerade skadas under utnyttjandet kan ersättning krävas av den svarta handen. 12. Tystnadspliktsdirektivet Tjänsteman av den svarta handen kan när denne så anser nödvändigt kräva tystnadsplikt av sabbat inom ett givet ärende. Brott mot tystandsplikten beivras. 13. Undantagstillståndsdirektivet Svarta handens ledning i kardinalsdöme får deklarera undantagstillstånd i given stad under kortare tidsperiod när så anses nödvändigt och lämpligt. Vid undantagstillstånd anses högst rankad tjänsteman av den svarta handen i staden vara stadens ledare. Då orsaken till undantagstillståndet upphört och/eller försvunnit skall undantagstillståndet hävas. Beakta att direktiv 10 fortfarande är gällande vid undantagstillstånd. 14. Åverkansdirektivet Åverkan gentemot verksamhet bedriven direkt eller indirekt av den svarta handen och/eller åverkan eller stöld av den svarta handens fysiska eller mentala egendom beivras. Sida 17

18 Appendix B: Inkvisitionens direktiv Mandat Inkvisitionen existerar på uppdrag av Regenten för att säkerställa Sabbatens andliga säkerhet och frihet samt dominans över icke-kainitiska väsen. Koden Kodpunkt X: Alla Sabbat skall beskydda Sabbatterritorium från alla andra krafter. Sabbatens territorium är inte bara den mark som Sabbaten har befriat utan också sinnena och själarna hos Sabbatens medlemmar. Detta andliga territorium är utsatt för ständiga attacker i det krig som demoner och andra andliga makter för mot Sabbaten. Infernalism och kätteri innebär att förråda Sabbatens territorium till fienden. Kodpunkt XIII: Alla Sabbat skall stödja den Svarta Handen. Den reviderade Kodex Milan färdigställdes före Inkvisitionens bildande. Nutida praxis etablerad av sektens kodtolkare är att Kodpunkt XIII bör tolkas såsom syftandes på samtliga Sabbatens säkerhetsorganisationer, det vill säga Alla Sabbat skall stödja den Svarta Handen och Inkvisitionen. Sagda praxis har tillämpats av Kodens Uttolkare i skandinavien samt av skandinaviens Prisciråd. Att motarbeta Inkvisitionens ansvarsutövning kan innebära brott mot Kodpunk XIII. Kodpunkt XIV. Alla Sabbat har rätten att övervaka sina sektfränders beteende och aktivitet för att behålla friheten och säkerheten inom sekten. Om syftet är att behålla friheten och säkerheten inom sekten så har Sabbat rätten att övervaka sina sektfränders beteende och aktivitet. Syftet får ej vara personlig vinning. Då sektens andliga frihet och säkerhet är Inkvisitionens ansvarsområde har organisationen rätt att genomföra inspektioner och förhör. Klassifikationer Kätteri Under kätteri faller idéer och handlingar som alltid är oförenliga med Sabbens andliga säkerhet och frihet och som är förbjudna för samtliga Sabbat. Alla Sabbat har skyldighet att agera mot kätteri. Kätteri bestraffas med Auto-da-Fè eller slutgiltigt oskadliggörande. Praxis kring kätteri beslutas av Storinkvisitorn eller majoritet av Domarinkvisitorer. Gällande praxis Sida 18

19 Infernalism: Att fraternisera med demoner eller tjäna demoniska intressen, inklusive följandet av (Onda) Uppenbarelsernas Väg och bruket av den Mörka Thaumaturgin Att avslöja information om Sabbatens vägar till icke-sabbat Att korrumpera Sabbatens ritualer eller avslöja information om ritualerna till icke-sabbat Att medvetet främja eller beskydda kättare Att diablerisera en infernalist Heretism Under heretism faller idéer och handlingar som är oförenliga med Sabbatens doktrin. Inkvisitionsmedlem av rang Näve eller högre kan identifiera en praktik som heretisk varefter Ärkebiskop rekommenderas att stifta förbud inom sitt territorium (se Ärkebiskopens ansvar ). Vid brott mot sådana förbud som stiftats efter Inkvisitionens rekommendation kommer Inkvisitionen att agera för att infånga och efter Ärkebiskoplig dom korrigera heretiker. Heretiker bör erbjudas att ta avstånd från sina villfarelser och genomgå botgörelsens rit och reindoktrinering. Vid vägran kan heretism bestraffas med döden. Inkvisitionsmedlem av rang Riddarinkvisitor eller högre kan av egen auktoritet stifta heretiska förbud. Exempel på vanliga heretiska förbud Att följa Liliths, Harmonins, Monstrums, Typhons, Paradoxens, Blodets eller Benens Väg Att anse andra raser vara jämbördiga med eller överlägsna kainiter Att förneka Kain Att anse att någon annan kainit än Kain är värd dyrkan Att anse att någon eller något annat är värd mer dyrkan än Kain Att idka dyrkan på sådant sätt att ens lojalitet till Sabbaten inte längre är absolut Blasfemi Under blasfemi faller idéer och handlingar som under lokala eller individuella omständigheter hotar Sabbens andliga säkerhet och frihet. Inkvisitionsmedlem av rang Näve eller högre kan förklara ett utövande som blasfemskt på lokal eller individuell basis. Då detta görs skall Inkvisitionsmedlem klargöra under vilka premisser utövandet är tillåtet respektive blasfemskt. Blasfemskt utövande skall övervakas och kan begränsas, förbjudas och vid överträdelse korrigeras, renas och/eller bestraffas. Beslut om blasfemi kan upphävas av högre rankad Inkvisitionsmedlem. Exempel på vanlig blasfemi Amatörmässig kontakt med icke-fysiska väsen Amatörmässigt handhavande av farliga ockulta objekt Inkvisitionens ansvar Själsliga ansvaret Inkvisitionen skall upprätthålla sektens doktrin och andliga integritet samt arbeta för dess medlemmars suveränitet över Besten och frihet från utomstående krafter. Inkvisitionen skall informera om, motarbeta och bestraffa kätteri samt övervaka, beivra och vid behov etablera praxis kring blasfemi och heretism. Sida 19

20 Inkvisitionen har rätten att begära och rekvirera information om sektmedlemmars andliga tillstånd och Väg mot Upplysning. Inkvisitionen är skyldig att ge prästvigd eller betitlad sektmedlem bikt om den så efterfrågar. Rituella ansvaret Inkvisitionen skall upprätthålla integriteten och renheten hos sektens ritualer. Inkvisitionen har rätten att begära information om de av sektens ritualer som utövas i staden, samt att ändra eller förbjuda dessa om anledning finnes. Inkvisitionen är skyldig att ge prästvigd sektmedlem rituell vägledning om den så efterfrågar. Ockulta ansvaret Inkvisitionen har ansvaret att säkerhetsbedöma nya eller dåligt utredda ockulta, esoteriska eller andliga utövanden, föremål och varelser. Inkvisitionen har rätten att begära information om de ockulta praktiker som utövas i staden samt att genomföra de undersökningar och inspektioner som är nödvändiga för säkerhetsbedömning. Politiska ansvaret Inkvisitionen har ansvaret att ej försöka påverka sektens politik. Sabbatmedlemmars ansvar Sann Sabbats ansvar Sabbatmedlems ansvar är att söka stärka sig själv mot Besten, att ej idka kätteri eller blasfemi samt att vidta åtgärder för att skydda sin egen och sina sektsyskons andliga hälsa. Vidare har sektmedlemmar ansvar att rapportera misstänkt beteende hos sina sektsyskon. Misstankar rapporteras i första hand till den misstänktes flockpräst. Om Sabbatmedlem självmant kontaktar Inkvisitionen och bekänner brott inom Inkvisitionens jurisdiktion skall detta betraktas som en förmildrande omständighet vi straffsättning. Flockprästs ansvar Flockpräst är ansvarig för att kontinuerligt övervaka och upprätthålla sin flocks andliga hälsa. Vidare är flockpräst ansvarig för att rapportera relevant misstänkt- och bekräftat brottsligt beteende till Inkvisitionen. Inkvistionsmedlem av rang Öga eller högre har rätt att när som helst sätta en flockpräst under utbildning med målet att denne bättre skall kunna sköta sina plikter. Vid grav misskötsel av sina plikter kan prästvigd Sabbat exkommuniceras från sitt ämbete av Inkvisitionsmedlem av rang Öga eller högre. Ärkebiskops ansvar Ärkebiskop hålls ansvarig för en stads övergripande andliga hälsa; särskilt över flocklösas andliga status, samt för upprätthållandet av Sabbatens doktrin i sin stad. Inkvistionsmedlem av rang Riddarinkvisitor eller högre har rätt att när som helst sätta en Ärkebiskop under utbildning med målet att denne bättre skall kunna sköta sina plikter. Sida 20

21 Vid grav misskötsel av sina plikter kan Ärkebiskop exkommuniceras från sitt ämbete av Inkvisitionsmedlem av rang Domarinkvisitor eller högre. Svarta Handens ansvar Svarta Handen ansvarar för att på egen hand upprätthålla sina medlemmars andliga hälsa och frihet samt att utreda sina medlemmar för relaterade överträdelser. Medlemmar av Svarta Handen är undantagna från utredningar, praxis och dekret stiftade av Inkvisitionen. Inkvisitionens ansvarsutövning Order I ärenden inom Inkvisitionens jurisdiktion tar Inkvisitionsmedlemmar endast order från högre rankade inom Inkvisitionen, samt från Regenten och dess Sändebud. Detta är Regentens vilja och faller under Kodpunkt II. Brott mot ansvar Om Inkvisitionsmedlem misstänks för brott inom Inkvisitionens ansvarsområde skall misstanke lämnas skriftligen till den misstänktes närmsta överordnade, alternativt till sekretariatet i Dachau. Efter internutredning och eventuell tribunal bör uttalande göras. Om Inkvisitionsmedlem misstänks för övriga brott skall misstanke lämnas in enligt ovan, med tillägget att betitlad Sabbat kan bifoga en petition till sekretariatet i Dachau med önskan om att utredning och/eller eventuell rättegång skall skötas lokalt av stadens styre. Undersökning och internering Inkvisitionsmedlem av rang Näve eller högre har rätten att idka förhör, internera individer, insamla information, inspektera platser och konfiskera objekt inom ramen för Inkvisitionens ansvarsutövning. Inkvisitionens förbinder sig att ej använda inhämtad information som inte rör dess ansvarsområden. Praxis och dekret Inkvisitionen har tolkningsföreträde i frågor rörande organisationens ansvarsområden samt rätten att utfärda praxis och dekret i dessa frågor. Dekret kan ändras eller upphävas av högre rankad medlem. Undantag till tolkningsföreträde inbegriper vissa klanspecifika ockulta praktiker som traditionellt utövats inom Sabbaten. Förluster Inkvisitionen kan ej garantera förlustfrihet vid inspektion, förhör, undersökning, rening och exorcism. Normal förlustgrad vid förhör av individ är 10-25%, vid inspektion av objekt 20-30%, vid exorcism 50-75% och vid rening av själshotande smitta 60-95%. Vid högre förlustgrader bör motivering utgå, om möjligt. Sida 21