Vadehavet. Holland/Tyskland. Ola Bondesson. 29 juli - 7 augusti 2011

Transkript

1 Vadehavet Holland/Tyskland 29 juli - 7 augusti 2011 Ola Bondesson

2 Karta över norra Nederländerna provinserna Noord-Holland, Friesland, Groningen och Fleevoland 2

3 Karta över Oostfriesland i Tyskland. Observera att skalan på kartorna är olika 3

4 DELTAGARE Mikael Fransson, Malmö Astrid Gräslund, Sollentuna Christian Gräslund, Sollentuna Gunilla Gräslund-Friberg, Vendelsö Bo Friberg, Vendelsö Inger Johansson, Sjuntorp Mikael Mosskin, Stockholm Naina Olsson, Bagarmossen Kristina Skarin, Stockholm Lars Sunnerstig, Sollentuna Marianne Sunnerstig, Sollentuna Ingrid Wallgren, Alingsås Ulf Wallgren, Alingsås RESELEDARE Ola Bondesson, Växjö RESRUTT 29/7 Avresa från Växjö 15.30, fika i Höör, färja Trelleborg Travemünde, natt på färjan 30/7 Transport genom Tyskland via Hamburg Bremen Oldenburg (30 mil), lunch De Port Groningen och skådning vid Lauwersmeer (Ezumakeeg N) (20 mil), färja Harlingen-Terschelling, natt på hotell NAP i West-Terschelling 31/7 Morgonskådning i hamnen West-Terschelling, efter frukost cyklar vi längs sydkusten till De Ans, skådning vid bl.a. Seeryp (Striep), lunch pannkakshuset Hans & Greta i Midsland, skådning vid Midsland aan Zee och West aan Zee (ca 22 km). natt West-Terschelling 1/8 Morgonskådning i hamnen West-Terschelling, efter frukost cykling längs sydkusten till udden väster om Kinnum, färja Terschelling Harlingen och lunch där, transport till Dokkum (6 mil), eftermiddagsskådning vid Lauwersmeer (Ezumakeeg S). natt på hotel Abdij van Dokkum 2/8 Transport till Oostvaardersplassen söder Lelystad, skådning Besökscentra + gömsle De Kluut, Grote Praambult, Natuurbelevingscentrum, Jan van den Boschheuvel, lunch i det fria Oostvaardersdijk, transport vallen mellan Markermeer och Ijsselmeer, Wieringenmeer (De Wielen pools), middag i Den Oever och sedan kvällsskådning där, natt i Dokkum (30 mil) 3/8 Efter frukost skådning vid Zwarte Hahn och Westhoek, lunch i Ternard, skådning vid Lauwersmeer gömslet vid Jaap Deensgat, natt i Dokkum 4/8 Nationalparken De Alde Feanen (Oude Venen) Jan Durkszpolder, Westersanning, Hooidamsloot, lunch på vallen vid Westhoek och eftermiddagsskådning där, sightseeing och shopping i Dokkum, natt i Dokkum 5/8 Efter frukost skådning vid Lauwersmeer (Ezumakeeg N+S, Kollumerwaard, lunch i det fria utanför Haulewijk, skådning Fochteloërveen, natt på Hotel Herbers i Moordorf utanför Aurich i Tyskland (23 mil) 6/8 Efter frukost skådning vid naturresevatet Pütten utanför Hauen och på vallen vid Pilsumer lichtturm, avslutningsskådning vid Nessmeersiel, transport till färjan i Travemünde (30 mil), natt på färjan 7/8 Frukost på färjan, transport Trelleborg - Växjö OMSLAG. Skärfläckor och andra vadare utanför Westhoek 4 aug Foto: Ola Bondesson DENNA SIDA. Vadare, Vadehavet. Teckning: Peter Elfman 4

5 Gruppen utanför gömslet vid Hauen Foto: Ola Bondesson INLEDNING Under perioden 29 juli 7 augusti 2011 genomförde AviFauna sin andra resa till Vadehavet, ett av Europas verkliga hotspots för fåglar, det blev också AviFaunas första resa till Nederländerna. Vadehavet börjar vid Blåvandshuk norr om Esbjerg och sträcker sig sedan ner genom Danmark, Tyskland till Den Helder och ön Texel i norra Nederländerna. Det är en sträcka på 50 mil innanför de Frisiska öarna med ett gigantiskt tidvattensspel. Vi besökte under resan områden i norra Nederländerna (provinserna Noord-Holland, Flevoland, Friesland samt Groningen) och västra Tyskland (Ostfriesland) där också de Väst- och Ostfrisiska öarna ligger. Här finns det speciella marsklandskapet med sina invallade områden, poldrar (keeg på holländska eller koog på tyska), och myriader av kanaler i alla storlekar. Utanför ligger de ofantliga tidvattensområdena i själva Vadehavet. På de Frisiska öarna möter man ett annat landskap, även de invallade som skydd mot havet på den södra sidan, men med sandstränder och höga klitter ut mot Nordsjön. På den här resan besökte vi en av de Västfrisiska öarna Terschelling. I detta område skådade vi under 6 heldagar och två halvdagar i ett mycket bra sommarväder med endast långvarig nederbörd under två nätter. Temperaturen låg strax under eller över 20 alla dagarna. Lägg därtill svag vind under de flesta dagarna så kan man lätt inse att observationsförhållandena många gånger var optimala. Boendet under resan skedde dels två nätter på färjan samt på bra hotell i övrigt. Totalt noterades 133 olika fågelarter på resan och den sammanlagda körsträckan blev 235 mil. Resan genomfördes i lugnt tempo, 1-stork, med några ganska långa observationsdagar om man så ville. Huvudmålet var att få se och studera de jätteflockar av vadare som samlas i Vadehavet vid den här tiden på året. Nu domineras vadarflockarna av adulta fåglar i sommardräkt och är en verklig skönhetsupplevelse att se. Masseffekten av att se så många vadare tillsammans och de mönster som flockarna skapar, är bara det en stor upplevelse och skäl nog för ett besök. Centralt för vadarskådning i Vadehavet är att hålla koll på tidvattenstabellerna och vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Högvatten gör att vadarna trängs upp mot land och då har man goda möjligheter att se vadarna bra. De största flockarna vi såg bestod av strandskator, 5

6 skärfläckor, kustsnäppor, spovsnäppor, kärrsnäppor, storspovar och myrspovar och bestod av >5 000 ex för varje enskild art Även stora flockar av kustpipare (>500) rödbenor (>3 000) och roskarlar (>500) sågs. Strandskata och tofsvipa är de mest allmänna vadarna i området. För sistnämnda art gjorde vi inga uppskattningar av antalet individer. För strandskatorna är det en enstaka flock som hamnat på 5 000, totalt sett kan man tänka sig att vi såg > individer. Den vadare som hamnar på tredje plats i antal är myrspov, där vi kan uppskatta att vi såg > individer på de platser vi besökte. Vadehavet utanför Terschelling, när det råder lågvatten så har fåglarna enorma ytor att sprida ut sig på och det blir svårskådat. Foto: Ola Bondesson Det samlas också mycket gäss, änder och måsfåglar i det här området. Vi ägnade ingen tid åt att räkna antal för dessa arter, men > gravänder utanför Zwarte Hahn och Westhoek imponerar. När det gäller skrattmås uppskattar jag att vi lätt hamnar på > individer och för fisktärna > Stora flockar av skedstork ses också under den här tidsperioden och vi hade två flockar på vardera nära 300 individer. De mest allmänna simänderna är snatterand och gräsand, men för dessa gör jag inga uppskattningar av antalet. Vi besökte också flera nationalparker och naturreservat i Nederländerna för att variera skådandet lite. Lauwersmeer på gränsen mellan provinserna Friesland och Groningen är ett invallat område precis innanför Vadehavet. Det är en nationalpark med en hel del båttrafik omgivet av mycket betesmarker. Här finns mycket änder och gäss och en hel del vadare rastar i de grunda partierna. Havsörn har häckat under året och även ängshök hör till häckfåglarna. I vassområdena häckar brun kärrhök, sumphöns, vitstjärnig blåhake, sångare och skäggmes. Nationalparken De Alde Feanen i provinsen Friesland är en gammal torvtäkt, som började användas redan under Medeltiden. Nu har torvgravarna vattenfyllts och det är idag en mosaik av sjöar, kanaler och skog som är mycket intressant ur fågelsynpunkt. Cirka 10 par purpurhä- 6

7 ger häckar. Oostvaardersplassen i provinsen Flevolaand är en öppen våtmarksmosaik med enstaka träd. Området ger lite savannkänsla och betas av stora hjordar med hästar (konikponnyer), nötboskap och kronhjortar för att hållas öppet. Det var i detta område som ägretthägern först etablerade sig som häckfågel i Nederländerna och det är än idag det kanske viktigaste området för arten. Det är också ett område där man idag kan hitta havsörn. Naturreservatet Fochteloërveen på gränsen mellan provinserna Friesland och Drenthe är också det en gammal torvtäkt men här finns stora delar av högmossen kvar och här kan man uppleva blommande ljung i slutet på sommaren. Det är ett viktigt område för rovfågel bivråk, ormvråk, duvhök och lärkfalk t.ex. Typiska häckfåglar är svarthakad buskskvätta samt buskskvätta. Under flera år har ormörn observerats sommartid. Fågelmyller utanför Westhoek 3 augusti Foto: Ola Bondesson FÅGELLOKALERNA Vadehavet är huvudattraktionen i det här området. Det kan ses antingen från fastlandet eller genom att man besöker någon av de Frisiska öarna. Genom att göra det sistnämnda får man en intressant färjetur och en bättre känsla för området. Själva Vadehavet ligger på sydsidan av öarna i det här området och det är också här det är intressant att skåda. På nordsidan har alla öarna långa breda sandstränder ut mot Nordsjön. Dessa är under sommartid mest intressanta för badarna, inte för vadarna, men ett höstbesök i en rykande storm kan nog vara intressant. Det viktigaste när man skådar i Vadehavet är att hålla koll på tidvattnet. När det är lågvatten har fåglarna hur mycket yta som helst att välja för sitt födosök och avstånden blir ofta långa och omöjliga. Den mest intressanta tiden är från cirka 2 timmar före högvatten tills 2 timmar efter. Då trycks fåglarna upp mot kusten, stora flockar kommer i rörelse in mot kusten och till slut står vadarna hopträngda i trånga jätteflockar på behagligt obsavstånd, om man har valt rätt plats vill säga. Det nederländska och nordtyska Vadehavet är sedan 2009 upptaget på 7

8 UNESCO:s världsarvslista och Vadehavet i Niedersachsen på den tyska sidan är dessutom nationalpark med hårdare föreskrifter än den nederländska delen. Alla de Frisiska öarna är intressanta ur fågelsynpunkt. Den mest kända är Texel med många fina fågelområden, som också är den största och västligaste ön och därmed utgör Vadehavets västgräns. I tur och ordning, bland de Västfrisiska öarna, kommer sedan Vlieland, Terschelling, Ameland samt Schiermonnikoog och de tillhör alla Nederländerna. Sistnämnda ö är nationalpark hela ön och på både Vlieland och Terschelling är stora områden avsatta som naturreservat. Vi valde att besöka Terschelling på vår resa. Det absolut bästa sättet att ta sig fram på öarna är med cykel, undantag kanske Texel som är klart större än de övriga öarna. Överallt finns det cykelvägar och man når lätt områden som man kan få gå långa sträckor till fots om man väljer bilen. Hela sydkusten på Terschelling är intressant då man blickar ut över Vadehavet. Redan i hamnen i West-Terschelling samlas vadarna och där finns flera bra obsplatser. Strax öster om West-Terschelling finns en liten udde ut i havet där vadarna samlas under det inkommande högvattnet. Bästa området finns vid Seeryp eller Striep, som man kan nå ganska lätt med bil. Även området öster om Oostereend nås lätt med bil och är intressant. Längs hela kusten på Terschelling ser man stora flockar av ejder och måsfåglar. I dynlandskapet mellan de små orterna West aan See, Midsland aan See och Midsland Noord finns flera våtmarker som är av intresse ur fågelsynpunkt. Här finns en storskarvskoloni, brun kärrhök och flera arter av änder och måsfåglar häckar. I dyn- och hedlandskapet vid Koegelwieck mitt på ön häckar blå kärrhök och jorduggla. På alla de Väst- och Ostfrisiska öarna häckar skedstork och kolonin på Terschelling ligger i det skyddade området De Boschplaat på öns östra tredjedel. Där råder tillträdesförbud under vår och sommar, enda möjligheten för att se området är på en liten cykel- och gångväg längs reservatets norra sida som man får utnyttja. I reservatet rastar stora mängder vadare vid högvatten och blå kärrhök och jorduggla häckar även här. Skedstorkar utanför Jaap Deensgat 3 augusti Foto: Ola Bondesson Friesland är kanske Nederländernas bästa fågelområde. Det kallas också för Hollands Norrland då det är förhållandevis glest befolkat sett med nederländska ögon. Det betyder att det finns en hel del områden för fåglar. Området lockar stora mängder med gäss under vinterhalvåret och är då väl värt att besöka. De två bästa kustlokalerna vid Vadehavet (Waddenzee) är Zwarte Hahn och Westhoek, speciellt vid den sistnämnda kommer man vadarna nära vid högvatten. Flockarna är enorma och flyguppvisningarna spektakulära när rovfåglarna sveper fram över flockarna. Båda är lätta att nå med bil och vallarna är utmärkta fågeltorn. Även vid 8

9 9 AVIFAUNA färjeläget vid Holwerd, där man åker ut till Ameland, samlas stora mängder vadare, men det är lite svårare att stå och observera här i den ofta täta trafiken. Ett av de bästa fågelområdena är den konstgjorda sjön Lauwersmeer där det finns flera bra fågellokaler. Vid Ezumakeeg på sjöns västra sida finns en liten utsiktsplattforn (N) och ett gömsle (S). Båda lokalerna skall helst besökas på sen eftermiddag eller kväll för ljusets skull. Under morgon, lunch och tidig eftermiddag får man motljus eller ofta värmedaller. Medljuset man får vid ett sent besök är dock stunning. Här ses framförallt mycket gäss, änder och vadare och dessa lockar ofta jagande rovfåglar. Ett annat mycket bra område är kring gömslet Jaap Deensgat, som ligger i provinsen Groningen på sjöns nordöstra sida. Även här är det fullt med gäss och änder. Här finns större vassområden där vi vid årets resa hörde t.ex. vattenrall och vassångare. Det brukar också vara bättre att se skedstork och ägretthäger här än vid Ezumakeeg. Vadarna tenderar dock att vara mer intressanta vid Ezumakeeg, så lokalerna kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Vid Kollumerwaard i sjöns sydöstra del, även det i Groningen, häckar ängshök och där hade vi också spelande vaktel under årets resa. Nationalparken De Alde Feanen sydost om Leeuwarden är en gammal torvtäkt som nu har vattenfyllts. Den är ett mosaiklandskap av sjöar, dammar, kanaler, skog och betesmarker. Stjärnattraktionen är de häckande purpurhägrarna som häckar tvärs över från Hooidamsloot. Under årets resa såg vi inte någon men på rekresan förra året sågs en fågel väldigt fint. Det är också ett område där man kan se/höra blåhake och vassångare. Nationalparken är uppbyggd kring den lilla staden Earnewâlde där det också finns ett informationscentra. Där kan man hitta kartor över området och få information. Där finns en intressant utställning, men tyvärr är den endast på holländska och frisiska. I parken finns flera gömslen och bra promenadstigar, men en del av gömslena kan endast nås per båt. Vid Jan Durkspolder SSO om Earnewâlde finns ett fint gömsle varifrån man kan se gäss, änder, skedstorkar och vadare. Strax intill ligger den nyskapade våtmarken Westersanning med ett litet gömsle. I området finns ett storkprojekt och de flesta bona ligger nordost om Earnewâlde. Där ligger också ett område med vandringsstigar och flera gömslen vid små våtmarker. Vid vårt besök förra året såg vi flera blåhakar i det området. Fochteloërveen ligger strax utanför Assen på gränsen mellan Friesland och Drenthe. Det är en högmosse med flera torvgravar. Lättast kommer man dit på den väg som delvis går genom mossen i nordväst och sedan tangerar mossens västsida. Från den kan man spana efter rovfågel. Längs vägen finns en parkeringsplats där det finns information och därifrån utgår flera stigar man kan följa ut på mossen. Häckande fåglar är bl.a. svarthakad buskskvätta. Det är också ett rovfågelrikt område. Se ovan! Det finns också ett högt utsiktstorn vid mossens sydvästra hörn, som jag själv inte besökt, men som borde vara bra för rovfågelsspaning. Oostvaardersplassen mellan Lelystad och Almere är ett område med många gömslen och utsiktspunkter. Där finns två informationscentra, ett utanför Lelystad och ett utanför Almere. På det förstnämnda stället finns det kartor, böcker och annan information. Där ligger också ett gömsle De Kluut (skärfläcka på holländska) och från centrat finns flera vandringsstigar till andra gömslen eller fågeltorn i området. Från utsiktspunkten Grote Praambult på områdets sydsida har man en magnifik utsikt med goda möjligheter att se de stora flockarna med betande djur samt ägretthägrarna och rovfåglar bl.a. duvhök, brun kärrhök, blå kärrhök och ängshök häckar. Natuurbelevingscentrum utanför Almere var stängt vid vårt besök men vi kom ändå in och upp i det stora fågeltornet som finns där. När det är öppet så finns där också en servering. 750 m norr om centrat finns det en utsiktspunk Jan van den Boschheuvel dit man får gå eller cykla. På den här sidan ser man mycket gäss, änder samt hägrar. Längs områdets nordvästra sida löper Oostvaardersdijk varifrån man också får goda möjligheter till observa-

10 tioner. På vallens nordsida ligger Markermeer där vi såg >500 svarttärnor medan vi åt lunch. Där vägen från stadsdelen Almere- Buiten når vallen ligger Lepelaarsplassen där skedstorkarna häckar. Det är idag Nederländernas största koloni med >300 häckande par. I hamnen i Den Oever finns det inte bara fåglar man kan studera. Foto: Christian Gräslund I provinsen Noord-Holland besökte vi några områden nära Afsluitdijk. Vadehavet kallas här för Balgzand och är väldigt grunt. Därför samlas här också stora mängder av fågel. Området har tidigare nyttjats av svarttärnorna för sin övernattning och man har räknat mer än fåglar. De här fåglarna brukar flyga förbi hamnen Den Oever på väg ut till Balgzand men så har inte skett vid de två senaste årens besök. Kanske har tärnorna hittat nya platser för sin övernattning? Våra observationer i år nere i Markermeer visar att det fanns gott om tärnor på plats. Längs Balgzands södra sida finns flera bra utsiktspunkter. Vid den lilla orten Hippolytushoefs västra utkant går Normerweg upp till utsiktsplattformen Normerven. Där finns det alltid gott om fågel, tyvärr hann vi inte med ett besök vid årets resa, men vid förra årets rekresa kunde vi räkna in svartsnäppor, skärfläckor och gott om andra vadare. Strax söder om Afsluitdijk längs Ijsselmeers västsida finns några små dammar De Wielen pools där vi i år såg vår första rostand och förra året hade flera svartbenta strandpipare. Dammarna är intressanta hela året men är lite svåröverblickade. Ljuset är svårt när man besöker dem under eftermiddagen. I hamnen Den Oever finns det alltid mycket fågel hela året om. Det är fantastiskt att stå på piren och vänta på sträcket av svarttärnor i kvällningen! Trots att det inte kommit några tärnor de senaste åren är ljudkulissen magnifik, ljuset är läckert och antalet fåglar i bukten utanför överväldigande. I år hade vi en flock med drygt strandskator, mer än rödbenor, 275 skedstorkar etc. Där dyker ofta upp något lite rarare också, det här året 10

11 blev det 2 silkeshägrar. I hamnen finns flera utmärkta restauranger där man kan äta middag i väntan på kvällningen. På gränsen mellan Nederländerna och Tyskland ligger den stora bukten Dollard (Dollart på tyska) där floden Ems mynnar. Det är ett stort övervintringsområde för våra grågäss men även stora flockar med vitkindade gäss och bläsgäss besöker området vintertid. Den här tiden på året är den fylld med vadare. På båda sidor om gränsen finns flera utsiktspunkter och bra fågellokaler. På årets resa hann vi endast med att besöka några lokaler på den tyska sidan. Strax norr om den lilla tätorten Hauen ligger några dammar där det finns två gömslen. Området kallas för Pütten. Dammarna är bra för gäss, änder och en del vadare, främst Tringavadare och brushanar. I vassarna kring dammarna häckar bl.a. blåhake och skäggmes. Vägen förbi det första gömslet slutar vid vallen där Pilsumer lichtturm ligger. Från vallen kan man spana ut över delar av Dollart. Precis som i Nederländerna möts man av en enorm mnängd fågel om man timar med högvattnet. Halvön mellan Ems och Wesers mynningar kallas för Ostfriesland och tillhör numera delstaten Niedersachsen och på den ligger de två ovan nämnda lokalerna. Fortsätter man österut på halvön så lämnar man Dollard och kommer till det tyska Vadehavet (Wattenmeer). Vi besökte hamnen Nessmersiel, där färjorna går ut till den ostfrisiska ön Baltrum. Här finns flera möjligheter att skåda fågel bl.a. finns det ett par mindre dammar innan man kommer in i själva hamnområdet som lockar till sig fåglar. I själva hamnen är det bra att stå uppe på vallen längst ut och skåda. Det finns också flera stigar/cykelvägar som man kan utnyttja. Fortsätter man sedan vidare längs kusten och ner mot Wilhelmshaven och den stora bukten Jadebusen finns det många fler fågellokaler. 11

12 Skärfläckor i Holland. Foto: Ola Bondesson RESEDAGBOK Fredag 29 juli En kylig vind drog över sydvästra Skåne då bussarna kom fram till Hyllie för att hämta upp de sista fyra deltagarna i Avi Faunas resa till Vadehavet. Därmed hade Ola en samlad grupp på 13 personer och resan kunde fortsätta ned till Trelleborg och färjan till Travemünde. Väl ombord och installerade i hytterna samlades vi i baren för en första genomgång av resans upplägg och för en presentation av deltagarna. Det visade sig att rätt många kände varandra från tidigare resor med Avi Fauna. Vi var ett gäng i övre medelåldern med undantag för andre chauffören Mikael, som var junioren i sällskapet. Även om sällskapets ornitologiska kompetens var avsevärd så varierade den individuella kompetensen nog ganska kraftigt då en del var med för att lära och uppleva i allmänhet medan andra nog anslutit sig främst för att uppleva den enorma mängden fågel som förväntades kunna beskådas vid obsplatserna i Nederländerna och i Tyskland. Överresan var lugn och vi angjorde Travemünde på utsatt tid på lördag morgon alltjämt i kallt och tråkigt väder. Lördag 30 juli Vi startade nu en lång transportsträcka genom nordvästra Tyskland. Som vanligt var motorvägen mellan Hamburg och Bremen full av arbeten. Man jobbade med att bredda vägen till tre filer. Vi kafferastade nära Bremen och körde sedan vidare via Oldenburg mot gränsen till Nederländerna. Efter att ha suttit en stund i en stillastående kö strax innan Ems-tunneln blev det kris för vissa del- 12 tagare. En toalett måste hittas snabbt! Som tur var så släppte kön och vi kunde passera gränsen och stanna vid en vägkrog där toalett kunde uppsökas och lunch intas. I och med att gränsen till Nederländerna passerades kom vi till provinsen Groningen den nordvästligaste delen av landet. Provinshuvudstaden med samma namn är den sjunde största staden i Nederländerna och en mycket stor studentstad. Enligt uppgift har staden ca invånare med studenter. Emellertid var Groningen inte vårt mål för resan utan Friesland, som ligger väster om Groningen och alltså utgör den andra provinsen i norra Nederländerna. På Wikipedia kan följande läsas om Friesland: Provinsens huvudstad är Leeuwarden (Ljouwert). Provinsen har invånare och ytan är km² (Något större än Gotland OB). I Friesland talas två språk: nederländska och frisiska. Frisiska är det officiella förvaltningsspråket i provinsen. Omkring människor har frisiska som modersmål. Frisiska städer och byar har också två namn, ett på nederländska och ett på frisiska. På eftermiddagen fortfarande i kyligt väder med lätta regnskurar stannade vi för första gången vid Lauwersmeer en stor konstgjord sjö på gränsen mellan Groningen och Friesland med reglerat utlopp i norr mot Vadehavet. Det skulle bli fler besök där under veckan. Vi satte upp våra tuber vid en plats på västra sidan som heter Ezumakeeg. Skäggmes härjade runt i vassen och plingade precis nedanför den plats där vi stod. Ute i den grunda sjön fanns gott om simänder och vadare. De första skärfläckorna hamnade på artlistan liksom en del

13 andra vadare som brushane, gluttsnäppa m.fl. En del skedänder, krickor, gulärlor hängdes också in. Två skedstorkar flög också över oss innan vi packade ihop. Vi hade en färja att passa i Harlingen varför vi ganska snart bröt upp och fortsatte resan. Färjan skulle gå kl. 18 och ta oss över till Terschelling en av de frisiska öarna som bildar en naturlig barriär mellan Nordsjön och Vadehavet. Där skulle vi tillbringa två nätter. Vid färjeläget parkerades bussarna och vi bokstavligen släpade packningen in i ankomsthallen. Packningen kunde smart nog sedan lastas på transportvagnar som togs ombord på färjan. Ola hade förbokat biljetter och en halvtimme försenade avgick vi från Harlingen. Det blev en fascinerande men kylslagen resa (för de som valde att skåda från övre däck). Terschelling kunde skönjas i det grådisiga vädret från Harlingen. Ändå tog resan drygt två timmar. Främsta orsaken var att färjan var tvungen att gå över Vadehavet i en snitslad bana av farledsprickar. Leden gick i en djupränna som böjde och svängde hela tiden. Om man försökte hitta vår ö, Terschelling, från övre däck fick man ibland se åt babord och några minuter senare åt styrbord. Vi något tillfälle vände färjan till och med aktern mot ön. Ett tag färdades vi dock rakt utefter en slags pir mitt ute i havet. Där fick vi stifta bekantskap med en lång rad strandskator och roskarlar som stod på piren tillsammans med vitfågel. Dessa vadare skulle vi få se mycket mer av senare. också är korrekt. Enligt uppgift är medeldjupet bara någon meter vid medelvatten. Tidvattnet, som uppgår till ett par meter, påverkar därmed havet dramatiskt. Vid lågvatten frigörs enorma områden från vatten och blir då tillgängliga för vadarna. Vid högvatten pressas vadarna däremot mot stranden då vattnet återtar lerbankarna. Av det skälet är det alltså bäst att skåda vid högvatten då vadarna kan ses på närmare håll. Några tappra i gruppen försökte i det längsta att skåda från övre däck i den kyliga blåsten, men med någon halvtimme kvar av resan föredrog t.o.m. Ola, som siste man, att komma ner under däck för att värma sig. Vi angjorde huvudorten West Terschelling vid halv nio på kvällen. Där väntade mat och husrum på hotell NAP. Incheckningen fungerade fint och en tre rätters middag smakade utsökt efter en lång och kylig dag. Som en ytterligare krydda innan sängen väntade avslutades dagen på Olas rum med whiskyprovning av en 12-årig Glenfarclas. Söndag 31 juli Ola hade vid gårdagens middag aviserat tidig morgonskådning i West Terschellings hamn så kl samlandes alla utanför hotellet och tågade ner de ca 200 metrarna till hamnen. Vädret var fortfarande rätt kyligt, men något i luften lät oss ana att en förbättring kunde vara på gång i dag. AviFauna skådar i hamnen i West-Terschelling. Foto: Lasse Sunnerstig Hotell NAP på West-Terschelling. Foto: Lasse Sunnerstig Vadehavet eller på holländska, Waddensee är det innanhav som sträcker sig från Afsluitdijk d.v.s. den flera mil långa vall som skiljer innanhavet Ijsselmeer från Nordsjön till sydvästra delen av Jylland. Vadehavet inramas av en öbarriär de frisiska öarna - som skyddar fastlandet mot Nordsjön. Vadehavet ger ju för en fågelskådare associationer till vadare, vilket är helt korrekt, men namnet på holländska betyder egentligen 'lerhavet', vilket Vadehavet låg nästan spegelblankt och högvatten var på väg d.v.s. idealiska förhållanden för fågelskådning. Det visade sig också att det var enormt mycket fågel som födosökte utanför hamnen. Vi såg mängder av spovar såväl myrspov som storspov en handfull skedstorkar, strandskator, kustpipare m.m. Så småningom talade magen om att frukosten snart skulle serveras på hotellet och vi drog oss tillbaka, alla djupt imponerade av mängden vadare. Resten av måndagen skulle vi ägna åt att via inhyrda cyklar utforska den västra delen av Terschel- 13

14 Avifauna cyklar på Terschelling. ling. Ön är ca tre mil lång men rätt smal på andra ledden. Liksom övriga delar av Nederländerna är ön platt, vilket gör att cykling är ett idealiskt sätt att ta sig fram. När vi checkade ut våra cyklar kände vi att det började värma på. Solen var framme och vinden svag. Det lovade gott. Alla var inte helt komfortabla med cyklarna. De flesta av de manliga deltagarna var i övre medelåldern och hade problem att få benet över ramen på de traditionella herrcyklarna och när vi väl kom iväg hade de flesta valt att färdas på damcyklar. Färden går österut från West Terschelling utefter den södra kusten den mot Vadehavet. Utefter stranden uppehåller sig strandskator och roskarlar i små grupper. Vi gör så småningom ett längre stopp vid ett område där en vik har format ett våtmarksområde. Där hittar vi en mer varierad kompott av vadare, bestående av rödbenor, brushanar, gluttsnäppor, drillsnäppor, myrspovar m.fl. Givetvis finns även gott om karaktärsfåglarna gravänder, strandskator och roskarlar. Vi går upp på vallen och skådar in på fälten. Där ser vi en samling skedstorkar, men även ett par grupper med ljungpipare. Vi fortsätter österut längs stranden. Ett par bruna kärrhökar och några ormvråkar svävar ovanför oss Även tornfalken är vanlig och ryttlar lite här och där. Så småningom tar vi av inåt land och stiger av i den lilla byn Midsland där vi intar lunch på ett pannkakshus. Ett skönt avbrott i cyklingen. Åtminstone jag och Marianne började känna av att det blivit alldeles för lite cykling på senare tid. Cykel Foto: Ola Bondesson sadeln och våra bakar kom inte alls överens och det var bakarna som protesterade. Efter lunchen styrde vi tvärs över ön mot Midsland aan Zee vid norra kusten. Vi gick upp på en sanddyn och kunde sedan skåda ut över en vidsträckt sandstrand, säkert femhundra meter bred innan vattnet tog vid och troligen lika lång som ön d.v.s. ungefär tre mil. Stranden var rätt glest befolkad av sommarlediga holländare, men inte många badade trots att vädret nu slagit om ordentligt. Solen gassade och det var riktigt varmt i luften. Troligen var dock vattentemperaturen inte så inbjudande. Vi vände nu mot ett område med små insjöar och våtmarker i ett område som heter West aan Zee. Här var inte så fågelrikt men vid en av sjöarna kunde vi notera grönbena, drillsnäppa och en vacker brun kärrhök som satt på en gren rätt nära. Det var nu sen eftermiddag och tröttheten började göra sig gällande åtminstone hos de ovana cyklisterna. Resan styrdes nu hem mot hotellet. Vid ett stopp på vägen hördes mindre korsnäbb i tallskogen, men den lyckades undgå upptäckt. Väl åter i West Terschelling parkerades cyklarna vid hotellet och vi hann precis ta en dusch innan middagen serverades. Återigen en god tre rätters middag med avslutande gräddig och maffig efterrätt. Proppmätta och trötta avslutades återigen dagen med whiskyprovning hos Ola denna gång en Old Pulteney från nordligaste Skottland. Måndag 1 augusti Återigen morgonskådning i West Terschellings hamn kl 6. Nu i strålande väder och med värme 14

15 redan i den tidiga morgonluften. Tyvärr var det inte lika mycket vadare i hamnen den här morgonen. Det var i stort sett lågvatten även om tidvattnet hade börjat vända inåt. Vi såg trots det rätt mycket vadare i den västra delen av hamnen. Vi skådade från en upphöjd kulle med ett monument över de fiskare och sjömän från Terschelling som omkommit på havet. I den tidiga morgonen kunde vi också betrakta en småskalig militärövning ute i den torrlagda sanden i viken. Ett antal medborgare i de lägre tonåren marscherade framåt och höger, vänster om under kommando av en något äldre kamrat. Andra grävde gropar i sanden, oklart för vilket syfte, men möjligen tänkta som skyttegravar. Ett lite kuriöst inslag. Frukost intogs och utcheckning från det utmärkta hotellet följde. Färjan tillbaka till fastlandet skulle avgå kl Cyklarna fanns alltjämt tillgängliga. Större delen av sällskapet valde då att reprisera gårdagens tur i lite mindre skala. Fyrtornet i West-Terschelling, i förgrunden en flock med bl.a. myrspovar, småspovar, roskarlar och rödbenor. Foto: Christian Gräslund Vi, med fortfarande ömmande bakar, men även Mikael och Inger valde att lämna cyklarna och botanisera i West Terschelling till fots. Den lilla byn var charmig, men starkt präglad av turismen. Närmaste granne med hotellet var det imponerande fyrtornet, drygt 70 meter högt och byggt på den högsta platsen mitt i byn. Då vi så småningom återsamlats vid hotellet samlade vi ihop våra pinaler och vandrade den korta biten ner till hamnen. Där var nu en väldig aktivitet med ankommande och avgående båtar och med horder av ungdomar på väg till och från ön. Enligt vad vi kunde erfara är Terschelling ett mycket omtyckt mål för tältande ungdomar från fastlandet. Man tillbringar en vecka eller mer på öns tältplatser och uppenbarligen är ölkonsumtionen avsevärd under tiden. En hel del ungdomar hade i alla fall valt att åka tillbaka till fastlandet tillsammans med oss. Övre däck fylldes snabbt i det soliga vädret. Vi valde att klara av lunchbestyren under överresan. Samma 15 AVIFAUNA fascinerande slalomrutt som på utresan denna gång med ett ganska stort fartyg som ändå uppenbarligen fick plats i den utstakade djuprännan. Vi ankom i alla fall Harlingen lyckligt och väl på sena eftermiddagen. Där rådde fullständigt kaos i hamnen då hemvändande och utresande blandades med mötande föräldrar och kompisar. Efter mycket om och men och i stor trängsel lyckades vi i alla fall ta oss själva och den omfattande packningen genom kaoset och så småningom fick också Ola och Mikael tag på bilarna som skulle ta oss fram till vårt mål för dagen Dokkum. Högsta prioritet var dock att hitta en bensinmack eftersom båda bilarnas mätare visade på tom tank. Vi hittade en mack halvvägs mot Leeuwarden som tur var. Vi beräknade att det troligen bara var ca två liter kvar i Mikaels bil. Nåväl, vi fortsatte mot Dokkum och anlände så småningom dit och kunde checka in på hotell Abdij i centrala staden för fyra nätters vistelse. I svenska Wikipedia står inte mycket om staden. Man nämner att det är en gammal stad i kommunen Dongeradeel i den nederländska provinsen Friesland. Som historisk kuriositet nämns också att i närheten av Dokkum blev Tysklands apostel Bonifatius år 755 dödad av hedningar. Staden är nog ganska typisk holländsk med kanaler i ett nätverk runt de centrala delarna av staden. Hotellet - De Abdij van Dokkum är delvis inrymt i ett kloster från 1300-talet. Vi inkvarterades i den gamla delen och rummen var mycket trevliga i gammal stil och framför allt rymliga. Middagen givetvis en trerätters meny skulle serveras kl. 19. Det gav oss möjlighet att ta en kort tur till Lauwersmeer igen för lite kvällsskådning. Vi återvände till Ezumakeeg som vi smakade på under lördagen på vägen mot Harlingen. Även denna gång fick vi utdelning i form av bl.a. skedstorkar, en stor mängd varierade simänder och en del vadare samt en härlig uppvisning av en gammal pilgrimsfalk, som rev moln av vadare och starar i luften. Väl åter på hotellet kunde vi under något stressade former varva ner med en dusch för att sedan sätta oss till bords. Utsökt mat även här och efter ytterligare en whiskyprovning hos Ola somnade nog de flesta ovaggade och drömde om nya upplevelser under onsdagen. Tisdag 2 augusti Vi fick sovmorgon och kunde gå direkt till frukosten som serverades kl. 8. Vädret fortsatte att vara varmt och soligt. Vi skulle i dag ta oss söderut till naturreservatet Oostvaardersplassen ett stort anlagt våtmarksområde söder om staden Lelystad i provinsen Flevoland. Hela provinsen är för övrigt en s.k. polder som tillkom 1968 d.v.s. ett område under havsytan som via invallning återvunnits från havet.

16 Ung rödhake. Resan dit kändes lite lång. Vi färdades söderut på motorvägen mot Amsterdam. Ett par vita storkar sågs från bussen och livade upp tillvaron en del. Väl framme besökte vi ett slags naturrum i den norra delen av området. Där fanns gömslen men också en butik med försäljning av böcker, kartor o d. Från butikens panoramafönster mot en sjö skådade vi en sittande havsörn på avstånd. I närområdet plockade vi också en del småfågel som t ex en ung taltrast som vi hade stora problem att artbestämma. Även rödhake, rödstjärt, steglits och gärdsmyg kunde beskådas eller åtminstone höras. Vi flyttade efter ett tag vår position till en utsiktsplats längre söderut i området där vi kunde överblicka ett savannliknande landskap med omväxlande torra och våta partier. Här fanns stora hjordar med hästar som enligt uppgift var s.k. Konikponnies en ursprungligen polsk liten häst som anses vara ättling till den numer utdöda vildhästen Tarpanen. Hästarna gick vilda här och syftet är att hålla området öppet och därmed främja även fågellivet. Här såg vi också ett flertal ägretthägrar samt ett antal skogsduvor. Ytterligare en förflyttning söderut i området ledde oss till ett naturrum i parkens södra del. Där fanns ett café som tyvärr visade sig vara stängt. Vi började bli sugna på något ätbart. Däremot kunde man gå upp i byggnaden och skåda från övervåningen eller särskilda utrymmen på taket. Här fanns bl.a. gott om gäss inte bara grågäss utan också kanadagäss och vitkindade gäss. För att göra gåslistan mer komplett noterade vi även en familj med nilgäss med två ungar och en ensam stripgås. Även skedstorkar fanns här. De började vid det här laget bli vardagsmat medan de vitkindade och de mer udda Foto: Ola Bondesson gässen fick mer intresse eftersom de var de första vi såg här nere. Vi gjorde sedan en kort förflyttning till fots och från en annan kijk uit kunde vi se några skedstorkar på rätt nära håll. Kul att följa årsungarnas försök att följa efter föräldrarna för att få mat och de senares ovilja att tillhandahålla maten. Dags att klara sig på egen hand vid det här laget. Det hade nu blivit tidig eftermiddag och hungern tilltog. Vi sökte oss därför in i närmsta stad Almere söder om nationalparken. Vi lyckades hitta en liten bar i anslutning till en bensinmack. Den visade sig ha alldeles utmärkta mackor som tillverkades efter beställning. Vi inhandlade och bestämdes oss för att ta med dem till någon trevlig rastplats vid kusten. Kursen ställdes mot Markermeer som utgör den södra delen av det invallade innanhavet Ijsselmeer. Där hittade vi direkt en landtunga som gick ut i havet och som uppenbarligen var en populär rastplats även för holländare Bilar och cyklar stod parkerade överallt och folk satt i sina solstolar och njöt av det vackra vädret. Vi anslöt och intog lunchen. Ute på vattnet var det ganska tomt på fågel endast ett par änder simmade runt. Däremot var det mer intressant i luften ovanför där en mängd svarttärnor flög omkring tillsammans med skrattmåsar och fisktärnor. Ola berättade att Ijsselmeer är känt för att hysa en stor andel av Europas bestånd av svarttärnor och i skymningen brukar de samlas och flyga ut till bankarna utanför invallningen för nattvila. De brukar då passera via staden Den Oever och dit skulle vi ta oss för kvällsmat och för att beskåda sträcket. Vi fortsatte därför norrut utefter Markermeer tillbaka till Lelystad. Därifrån utgår en väg som korsar innanhavet och som skiljer Ijsselmeer från Markermeer. Vi körde ut på denna och tog sikte på 16

17 provinsen Noord Holland med slutmålet Den Oever. När vi kom närmare den motsatta kusten kunde vi se en del bankar på vägens vänstra sida. I lugnvattnet mellan vägen och bankarna fanns mycket fågel bl.a. fick några en skymt av en svart svan. Anmärkningsvärt i övrigt var annars den enorma mängden skarv som stod på bankarna. sydväst. Det var nu strax före solnedgången och tusentals vadare kunde beskådas i ett fantastiskt ljus. Vattnet var alldeles stilla och fungerade som en spegel som gav en speciell skönhetsupplevelse. Oerhört vackert även om skådespelet ägde rum på relativt stort avstånd. På bortre sidan av hamnbassängen sågs två vita hägrar. Ännu ett par ägretthägrar? Nej, det visade sig vid närmare beskådande av deras gula fötter vara silkeshägrar. Lite oväntat att stöta på dem här, och en ny art för resan. AviFauna skådar vid utsiktspunkten Grote Praambult, Oostvardersplassen. Foto: Lasse Sunnerstig Silkeshäger. Foto: Ola Bondesson Vi förirrade oss sedan in i den lilla staden Enkhuizen i sökandet efter en lämplig mindre väg norrut. Det verkade vara en charmig stad med mycket folk på gator och på uteserveringarna. Noterbart både här och kanske i Nederländerna i allmänhet är att alla verkar ha båt. Åtminstone att döma av de jättelika marinorna överallt och den livliga sjötrafiken i både små och stora kanaler. Vi färdades nu utefter Ijsselmeers västra kust mot Den Oever. Vi gjorde ett kortare stopp på vägen för att spana av en våtmark. Det resulterade i en stor mängd grågäss och en del vadare, men framför allt en rostand. I Den Oever körde vi ner i hamnen och intog uteserveringen på en fiskrestaurant. Fantastisk miljö och god mat. Tyvärr hade Marianne, Lasse och Mikael lite oflyt med betjäningen. De beställde både förrätt och varmrätt vilket tydligen blev för mycket för den stressade personalen. Ostronen kom utan problem, men bouillabaissen dröjde... och dröjde... och dröjde. Efter en timmes väntan påpekades förhållandet och till slut dök även soppan upp och kunde avnjutas. Bra kvalitet på maten men underbemannad service. Vi skyndade sedan upp på vallen mot väster för att kunna se sträcket av svarttärnor. Det uteblev dock även om en hel del svarttärnor faktiskt flög runt ovanför oss. Ola berättade nu att det omtalade kvällsstrecket verkade ha upphört och teorin var att tärnorna numera söker nattkvist inne i Ijsselmeer i stället. Han upplevde samma icke-sträck även vid den resa han ledde hit förra året. Vi blev dock inte lottlösa eftersom vi kunde fokusera tuberna ut mot den stora viken Balgzand i Skymningen föll och hemresan återstod. Den gick norrut över Afsluitdijk och vidare upp till Dokkum där vi omedelbart intog nattkvist efter en bra och händelserik dag. Onsdag 3 augusti Dags att besöka kusten av Vadehavet. Våra mål för dagen var två kända lokaler vid kusten sydväst om Dokkum. Dagen bjöd på fint väder som vanligt. Vi tog först sikte på Zwarte Haan. Väl där besteg vi vallen mot havet och kunde sedan se de stora flockarna av gravänder, skärfläckor, strandpipare, strandskator och kärrsnäppor. Imponerande antal, men i längden blev det nästan jobbigt att försöka se individerna i mängden för att eventuellt hitta mer udda arter. Någon uttalade det omvända uttrycket att man ser inte träden för bara skog. Vi fortsatte så småningom till Westhoek någon mil åt sydväst. Vi besteg vallen och samma syn mötte oss här men ännu mer imponerande. Ännu fler vadare. Intressant här var att tidvattnet nu var på väg mot flod och att man tydligt kunde följa hur vadarna föstes ihop på sandbankarna som hela tiden krympte ihop och blev mindre och mindre. Bara den långbenta flocken med kanske skärfläckor och en del storspovar blev stående kvar ute i vattnet. Här förekom också rikligt med kustsnäppor, kustpipare, spovsnäppor utöver de vanliga arterna i form av gravänder, myrspovar, strandpipare och strandskator. Vid ett tillfälle vände jag handkikaren åt motsatt håll och tittade ner i en liten vattensamling vid parkeringsplatsen. Därmed kunde vi hänga in vår första rörhöna på resan. 17

18 Westhoek. Vi lämnade så småningom även denna lokal överväldigade av den enorma mängden fågel. Vi tog nu sikte mot hemmalokalen Lauwersmeer, men stannade först i den lilla staden Ternard för lunch på det lokala hotellet där. På torget lyckades Naina och Kristina hänga in den första pilfinken på resan. Den hade vid det här laget blivit en s.k. blockerart eftersom vi hela tiden såg gott om gråsparvar men aldrig någon pilfink. Jag tror det blev resans enda pilfink! När vi nu närmade oss Lauwersmeer körde vi norr om sjön och passerade slussarna ut mot Vadehavet. Återigen infann sig reflektionen: så mycket båtar överallt! På andra sidan Lauwersmeer befann vi oss nu i provinsen Groningen. Här stannade vi vid ett gömsle och fick tillfälle att skåda. Utöver de vanliga såg vi bl.a. både skräntärna och småtärna. Ett kort surrande i vassen fick Ola att även arta en vassångare och en rapning i samma vass gav en vattenrall. Vi rundade sjön och återvände till Dokkum för en ny trerätters middag. Mäktigt, gott. Natt i Dokkum. Torsdag 4 augusti Vi vaknade och frukosterade för den sista hela dagen i Nederländerna. Ännu en nationalpark stod på agendan, De Alde Feanen. Det är egentligen en stor torvtäkt från Medeltiden, som nu har vattenfyllts och blivit till sjöar, kanaler, dammar samt en del skogspartier. I området häckar 10 par purpurhäger som var dagens huvudmål. Foto: Ola Bondesson Vi körde åt sydost förbi Drachten. Rätt mycket vit stork kunde ses från vägen. Enligt Ola har man samma ambition som i Sverige att försöka återfå vit stork som häckfågel. Vi stannade tillfälligt vid en industritomt helt nära vägen. Där hade boplattformar satts upp på höga belysningsstolpar och uppenbarligen tilltalade de storkarna för vi kunde räkna upp till fyra bon med sammanlagt ett tiotal storkar. Hela området var inhägnat, vilket naturligtvis gjorde att storkarna fick vara i fred. Vita storkar i De Alde Feanen. Foto: Ola Bondesson Avstigning för skådning i ett gömsle vid Jan Durkszpolder. Kort promenad genom en korridor av grönska. Tyvärr trångt i gömslet och inte så mycket fågel. En fin brun kärrhök sitter och bevakar reviret eller spanar efter byte. Ännu inga blå kärrhökar. Vi satsade nu på purpurhägrarna och ställde oss att spana vid Hooidamsloot. Där ser man över skogen 18

19 där hägrarna häckar. Det var lugnt, aktiviteten pågick ute på vattnet där man tränade ungdomar att hantera en segelbåt. Vi fick vara med om flera varv för dessa praktikanter utan att en häger lyckades sticka upp ens en vingspets ovanför skogen. Den enda utdelningen på fågelfronten blev en gök, ny art för resan. Som vanligt började magarna kvida då dagen nu tippat över till eftermiddag. Planen var att fortsätta österut och skåda lite mer vid Westhoek och att då ta med mackor och dryck till vallen. Vi körde iväg och försökte hitta mackor på bensinmackar i och omkring Leeuwarden. Helt omöjligt! Till slut hittade vi i alla fall en liten mack där vi kunde proviantera. Vallen vid Westhoek är förstås en mycket öppen plats utan skymmande träd och buskar. Det är enbart positivt vid skådning men klart problematiskt om behov att uppsöka enskildhet uppkommer. Flera i sällskapet upplevde detta då vi närmade oss Westhoek. Av det skälet rastade vi för toalettbestyr och en tillhörande obligatorisk kopp kaffe på en originell indonesisk restaurang alldeles innan parkeringsplatsen vid vallen. Utöver mat och kaffe fanns en otrolig mängd prylar av indonesiskt stuk till salu allt från buddhamodeller till obskyra fallosliknande figurer. Jag tror inte det blev några sådana affärer gjorda. På vallen återupplevde vi myllret av fåglar. Det var nu lite senare på dagen jämfört med gårdagen och tidvattnet var på väg ut. Av det skälet var också fåglarna något längre bort från vallen. Samma överflöd. Kristina och Naina lyckades detaljskåda i mängden större strandpipare och kunde faktiskt notera en svartbent strandpipare som ny art för resan. Åter mot Dokkum, lite tidigare än vanligt. Väl åter på hotellet gavs vi möjlighet att ströva runt på egen hand i den lilla staden under ett par timmar före middagen. Fredag 5 augusti Avresedag, packning och utcheckning från det mysiga hotellet Abdij i Dokkum. Resmålet för dagen är den lilla staden Moordorf i tyska Ostfriesland. Vi börjar dagen med att ta farväl av hemmalokalen Lauwersmeer. En sista skådning över sjön från gömslena vid Ezumakeg. Fortfarande mycket fågel mindre strandpipare, mosnäppor, gulärlor, brushane och de vanliga. På återseende Lauwersmeer! Vi påbörjar resan österut, men stannar efter ett tag för att söka efter ängshök i ett öppet jordbrukslandskap. Den första höken visar sig vara en brun kärrhök men efter ett tag kommer också ängshöken fram långt borta. Vi kör närmare och får åter syn på den - en hona. Den studsar länge fram på låg höjd och nära oss. Vi ser den nog under minuter i en veritabel njutobs. Sedan är hon försvunnen. 19 AVIFAUNA Pick-ver-vick från åkern... En vaktel spelar upp sin strof några gånger till sällskapets förnöjelse. Som grädde på moset får de som åkte med Mikael en kort glimt av en vacker ängshökshane från bilen precis då vi startat. Instigning i bussarna igen. Fortsatt färd mot tyska gränsen. Ännu en nationalpark Fochtelooërveen stod på agendan. Ormörn hade setts i området och verkade vara stationär. Vi åkte nu in på mindre vägar i det stora våtmarks- och torvmosseområdet som utgör nationalparken. Förvånansvärt att det tättbefolkade landet har så många och stora gröna områden. Vi kör vidare ner mot den torvmosse i området där ormörnen har setts. Vid parkeringsplatsen står en upprörd man troligen från lokalbefolkningen och påstår bestämt att örnen redan haft sin uppvisning på morgonen och att vi är för sent ute. Vi bekymrar oss dock inte utan vandrar ut en bit på mossen och ställer oss att spana. AviFauna på Fochtelooërveen 5 aug Foto: Ola Bondesson Under en lång stund händer inte mycket en tornfalk ryttlar på avstånd, en brun kärrhök flaxar i skogskanten. Ola spanar plötsligt intensivt i tuben. Tyst en lång stund. Spänningen stiger. Sedan utbrister Ola: En örn, ormörn!!. Tubarna riktas in mot den lilla pricken över skogen och några får syn på fågeln rätt långt borta, men ändå helt tydligt örnlik och ljus. Den närmar sig inte utan tar fart åt vänster, sänker sig snart under skogen och försvinner. Sedan såg vi den inte mer. De flesta fick nog se den men inte alla. Ytterligare en raritet väntade oss dock. Ett par av svarthakad buskskvätta dök upp i ljungen en bit bort längs stigen. Hanen visade upp sig fint och länge och när han till slut dök ner i vegetationen kom honan i stället upp och lät sig beskådas. Kanonobsar. Utöver dessa delikatesser sågs även lärkfalk och vanlig buskskvätta här. Vi stannade ännu en gång och tog för sista gången fram tuberna i Nederländerna för spaning utefter en större kanal, men utan att se något anmärkningsvärt. Vi korsade gränsen på sena eftermiddagen och tog av från motorvägen norrut mot den lilla byn Moordorf nära Aurich en bit från den tyska vadehavskus

20 Pilsumer lichtturm. Foto: Ola Bondesson ten. Efter en del irrfärder som skylldes på Mikaels GPS kunde vi så småningom checka in på hotell Herbers ett helt ok hotell med bra rum. Vi hade dock inte hotellet för oss själva. Ett större sällskap hade fest möjligen bröllopsfest i en angränsande lokal. Det hindrade dock inte nattsömnen när fönstret mot parkeringen väl stängts. Lördag 6 augusti Morgon med vacker väder i Moordorf. Utcheckning och frukost innan avfärd för den sista dagen med skådning utefter den tyska kusten av Vadehavet. Vi åkte först västerut mot Hauen norr om Emsmynningen. Där uppsökte vi först ett gömsle vid Pilsumer Lichtturm som bl.a. gav några brushanar och en skärfläcka utöver grågäss och gräsänder. Även ett par enkelbeckasiner kunde noteras. I vassen utanför gömslet fick Naina och Kristina en kort glimt av en blåhake och de noterade även resans enda svarta rödstjärt intill gömslet. Vi besteg sedan vallen mot havet. Mycket vadare även här, men tyvärr var strandlinjen och därmed även fåglarna väldigt långt borta. På ängarna på vallens insida vid parkeringen födosökte mycket brushanar. En tornfalk satt snyggt på en stolpe och en brun kärrhök svävade längre bort. Långt i norr kunde Ola hänga in en ängshök. En väderförsämring kunde anas i och med att en ganska hotfull molnskärm drog upp i söder. Vi hade ännu en lokal kvar på agendan och fortsatte därför ganska snart mot norra kusten av Ostfriesland. I den lilla orten Nessmersiel vid kusten var det mycket rörelse mycket trafik och mycket folk. Därifrån utgår en färja till den ostfrisiska ön Baltrum. Den tyska delen av Vadehavet är lika grund och förrädisk för sjöfarten som den holländska. Då vi besökte Nessmersiel var det lågvatten och vi kunde se att det var ett folknöje att med uppkavlade byxben promenera över till Baltrum eller den angränsande ön Norderney en sträcka som såg ut att vara mellan en och två km. Vi skådade en stund i ett par dammar nära färjläget och kunde se vår enda tyska skedstork och även en del andra vadare bl.a. en grupp rödbenor. Den stora behållningen här blev dock den blå kärrhök som Mikael fick syn på ute på en äng. Det var en utfärgad hona som jagade helt nära över ängen och sedermera satte sig i gräset. Återigen en njutobs och kärrhöken var vänlig nog att visa sig så länge att alla i sällskapet fick se den trots att några gett sig i väg till hamnen för toalettbesök. Nessmersiel blev den sista platsen på resan där tuberna var framme och den blå kärrhöken blev en ny art för resan och en värdig punkt för skådandet. Nu väntade fyrtio mil transport till färjan i Travemünde. Vi lunchade i trakten av Oldenburg och hamnade från och till under resan i skyfall som dock inte ställde till några större problem. På utresan hade vi bekymrat betraktat de milslånga köerna söder om Hamburg. Skulle vi hamna i motsvarande köer även nu? Nej, vi klarade oss i stort sett utan köer och vi kom till Travemünde i god tid. Tanken var att vi skulle äta vår avslutningsmiddag på en utomhusrestaurang i staden, men det regniga vädret gjorde att vi i stället åkte ombord på färjan direkt. 20