Mellankrigstiden. 1.1 Det första världskriget är slut och det har skett en del förändringar:

Transkript

1 1. Läget efter det första världskriget Europa har precis avslutat sin (hittills) värsta period i sitt långa liv, nämligen det första världskriget. Många människor har dött, många människor har lidit och lider fortfarande efter det hemska kriget. Kriget har påverkat civilbefolkningen mycket; alla har de känt någon som gått ut i krig, ett otal har fått sina hem förstörda, många har levt i ständig oro, de flesta människorna har fått lida, eftersom tillgången på mat var så dålig under kriget. När man läser om historia, får man aldrig glömma att det är vanliga personer, d.v.s. Du och Jag, som får lida något oerhört. Det är inte bara soldaterna, och framför allt INTE de som bestämmer. 1.1 Det första världskriget är slut och det har skett en del förändringar: - Serbien (Svarta Handen) lyckades med sitt mål att få loss de slaviska folken. Jugoslavien bildas 1928, en förening av de slaviska länderna. Panslavismen var en orsak till det första världskriget, och blev också en viktig konsekvens, eftersom de slaviska länderna enades till ett land. - Österrike-Ungern har splittrats, och är nu egna länder. Dessutom har landet Tjeckoslovakien bildats. Tjeckoslovakien splittrades år 1992 i länderna Tjeckien och Slovakien. - Tyskland har krympt en del, de har förlorat områden till Polen, Danmark och Frankrike. Framför allt har de fått lida mycket efter de hårda fredsvillkoren i staden Versailles. Detta skapade ett tyskt hämndbegär, den s.k. Dolkstötslegenden föddes. - NF, Nationernas Förbund, har bildats med uppgift att behålla freden i världen. De lyckades inte särskilt bra Tiden fram till det andra världskriget, , kallas oftast Mellankrigstiden, eftersom det är tiden mellan det första och det andra världskriget. Under denna tid kommer vi att få uppleva både goda tider (högkonjunktur under 1920-talet) och dåliga tider (lågkonjunktur, depression under 30-talet).

2 2. Allmänt samt situationen i USA, goda tider under 20-talet och dåliga tider under 30-talet Under 1920-talet var det goda tider, och uttrycket "aldrig mera krig användes flitigt. Folket såg allmänt ljust på framtiden; industrin producerade mycket varor, arbetslösheten var låg och folk var ute och roade sig mycket med dans och annat roligt. Man hade en positiv syn på livet, och de flesta i USA hade råd med bil, T-forden, tack vara löpandebandprincipen. 70% av amerikanerna hade tillgång till elektricitet, vilket ledde till en enorm efterfrågan på varor såsom dammsugare, element, lampor, elspisar och radioapparater. Ni som kommer ihåg det ekonomiska kretsloppet förstår att ju mer pengar hushållen fick, desto mer pengar fick företagen, vilket gjorde att de producerade mer och därmed anställde nytt folk. Eftersom företagens värde ökade, började folk köpa aktier (andelar i företagen). Svarta torsdagen den 24 oktober 1929 förändrades allt! Allt det som var bra, blev dåligt, USA upplevde en börskrasch av sällan skådat slag. Folk började sälja sina inköpta andelar (aktier) i företagen, vilket ledde till att företagen förlorade i värde. De sålde då färre varor, eftersom folk förlorade sina pengar. Företagen var därmed tvungna att avskeda personal, och då blev personerna i hushållen arbetslösa med ekonomisk kris som följd. Denna ekonomiska kris, som började i USA, fick stora konsekvenser för ekonomerna i Europa! Den ekonomiska krisen i världen var ett faktum, och fick hemska konsekvenser för hela världen. Men något botemedel mot den dåliga ekonomin måste det väl finnas, antar jag att ni tänker?! Jajamänsan, botemedlet var den nyvalde demokratiske presidenten Roosevelts "New Deal", som i korthet gick ut på att staten skulle stötta både banker, jordbruk, arbetslösa samt skapa nya jobb genom bland annat omfattande vägbyggen och skogsarbeten. Ekonomin återhämtade sig så sakteliga fram till det andra världskrigets början

3 3. Sovjetunionen Mellankrigstiden Ryssland hade svåra ekonomiska bekymmer både före och under det första världskriget, och p.g.a. ett inbördeskrig, den ryska revolutionen 1917, var Ryssland tvunget att söka fred med Tyskland och ge upp det första världskriget. Den ryska revolutionen 1917 ledde till ett tre år långt inbördeskrig, där tsar Nikolai II slutligen fick avgå. Efter blodiga strider ersattes han av kommunisten Lenins bolsjeviker. Landet Ryssland döptes 1922 om till Sovjetunionen, och kom att utvecklas till en av världshistoriens hårdaste och mest långlivade diktaturer. År 1929 blev Josef Stalin envåldshärskare i Sovjetunionen, Sovjet. Han genomförde en samhällsomvandling från jordbrukssamhälle till industrisamhälle, som skulle kosta miljontals människor livet. Den grundläggande tanken i Stalins kommunistiska ideologi var att allt skulle ägas gemensamt, d.v.s. av staten; inget privat ägande skulle få förekomma. Jordbruket kollektiviserades och de bönder som inte ville släppa ifrån sig sina privata gårdar, placerades i fångläger, främst s.k. kulaker. Inom industrin upprättades femårsplaner, vilka satte upp exakta mål för hur mycket industrin skulle tillverka under fem år. Folket levde under fruktansvärda förhållanden, eftersom Stalins femårsplaner och kollektivisering av jordbruket skulle genomföras till varje pris. Folket hade inget att säga till om, och om Stalin misstänkte att någon ville motarbeta honom, placerades de i det ökända arbetslägret Gulag, där de under mycket omänskliga förhållanden fick arbeta ihjäl sig. Stalin var fast besluten om att Sovjetunionen skulle bli en mäktig industrimakt; kosta vad det kosta vill. I detta fall i form av människoliv Stalins Sovjet var en riktig diktatur, där medborgarna kontrollerades av en hemlig polis. Kommunistpartiet genomförde skenrättegångar, där de anklagade, inför en påhittat jury, ofta tvingades till ett erkännande. Stalins terror hade två syften: 1. Att få bort konkurrenter om makten i kommunistpartier. 2. Att få folk att inse att det var förenat med livsfara att kritisera Stalin och hans parti. Läskig gubbe, med andra ord

4 4. Tyskland Mellankrigstiden Tyskland förlorade det första världskriget och var det land som förlorade mest soldater, runt två miljoner döda. Landet förklarades även skyldigt till det första världskriget, vilket ledde till ekonomisk kris i landet drabbades Tyskland av en hyperinflation, eftersom landet försökte trycka nya pengar för att betala sitt krigsskadestånd samt för att få igång den egna ekonomin (franska trupper hade ockuperat Rhenlandet på gränsen till Tyskland). Det ekonomiska läget och livet i Tyskland var med andra ord bekymmersamt. Förutom den ekonomiska krisen var det många tyskar som med misstänksamhet och ilska såg på den tyska socialdemokratiska regeringen, eftersom den hade undertecknat de mycket förnedrande fredsfördragen i Versailles efter det första världskriget. Därtill ansåg de flesta generaler och soldater att Tyskland hade gett upp i onödan, att landet inte alls var slaget. Tanken om Dolkstötslegenden, d.v.s. att Tyskland hade blivit hugget i ryggen av både den egna regeringen, och de övriga länderna, föddes. Givetvis var det judarna som i slutändan låg bakom allt elände för Tyskland Med anledning av fredsvillkoren och hyperinflationen, fanns en djup misstro mot det demokratiska systemet. Inte blev situationen bättre av att den amerikanska börskraschen 1929 smittade av sig på Europa, och främst Tyskland. Den tyska ekonomiska krisen och misstron mot politikerna (demokratin), gjorde att Hitler och hans parti Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSDAP), populärt kallat nazisterna, fick allt fler anhängare. Missnöjet gjorde, efter ett misslyckat försök till maktövertagande 1923 med påföljande fängelsedom, att Hitler genom demokratiska val fick makten år Ett år senare, efter president Hindenburgs död, utropade sig Hitler till enväldig ledare för den tyska nationen; Führern, ledaren, hade fötts. Under sin fängelsetid, skriv Hitler boken Mein Kampf, i vilken han utvecklade sina tankar om både inrikes- och utrikespolitik. Nazisternas ideologi var rasistisk och antisemitisk (mot judar), och partiet var emot demokratin. De ansåg demokratin vara ett ineffektivt styrelseskick. Det fanns inte plats för andra partier, utan de ansåg att ett parti med en stark ledare, Führer, skulle styra landet. Boken innehöll även tankar om judarna, vilka han ansåg vara av en underlägsen ras, och helst av allt skulle försvinna från jordens yta. Kommunister, socialdemokrater och Versaillesfreden var han också starkt emot. Vidare skrev Hitler att Tyskland behövde "livsrum i öster för att få plats med det tyska folket. Det folk som redan fanns i öster, skulle alltså flytta på sig och bereda plats för tyskarna, vilka ansågs som ett överlägset folkslag.

5 Anledningarna till att folket röstade på Hitler var flera: 1. Det demokratiska systemet hade visat sig vara oförmöget att ta hand om landet (för många partier, och därmed svårt att komma överens). 2. Den ekonomiska krisen gjorde folk arbetslösa, och därmed utan hopp. 3. Versaillesfreden ansågs orättvis, och hade kört tysk ekonomi i botten. 4. Hitler lyckades finna en syndabock till krisen, nämligen judarna. Judarna hade även tidigare under historien fått utstå mycket hemskheter av de kristna i Europa, så det var ganska bekvämt för Hitler att skylla på dem. 5. Diktaturernas Europa under 30-talet Demokratin som hade kommit upp under och 20-talet råkade ut för en hel del problem, de mest kända exemplen är Tyskland, Italien och Spanien. I Tyskland tog som bekant Hitler över makten 1933, och redan 1925 tog Italiens diktator Mussolini och hans fascistiska parti över makten i Italien. Även fascisterna använde våld som metod för att styra, och de ansåg att makten skulle samlas hos en stark ledare. Demokratiska fri- och rättigheter fanns inte, och man skulle styra samhället med det konstanta hotet om våld. Med andra ord, stora likheter fanns mellan Italiens Fascism och Tysklands Nazism. I Spanien tog den spanske fascistledaren Francisco Franco år 1939 över makten efter ett tre år långt blodigt inbördeskrig. Även i övriga Europa var tendensen att gå från demokrati till diktatur. Till slut var det bara Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien, Irland, Schweiz, Frankrike och de nordiska länderna som fortfarande var demokratier. Benito Mussolini, Italiens diktator Francisco Franco, Spaniens diktator