Finans- och riskpolicy 2015

Transkript

1 Informationsklass: Öppen Finans- och riskpolicy 2015 Fastställd av Riksgäldens styrelse , Dnr 2014/1400 Ändrad av Riksgäldens styrelse i

2 Innehåll Inledning 3 1 Hantering av risker inom Riksgälden 4 2 Processen Förvaltning och betalning av statsskulden 5 3 Processen Privatmarknadsupplåning 10 4 Processen Statens likviditetsstyrning 11 5 Processen Garanti- och kreditgivning 13 6 Processen Finansiell stabilitet och konsumentskydd 15 7 Kreditrisker 17 8 Operativa risker 20 Bilaga 1 Riskkarta 21 Bilaga 2 Definitioner 22 Bilaga 3 Vissa beräkningsmetoder 24 Bilaga 4 Referenser 25 ii

3 Inledning Enligt Riksgäldens instruktion (2007:1447) ska det finnas en beskrivning av de huvudsakliga risker som är förenade med verksamheten och hur dessa risker ska hanteras. Det ska också finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker. Beskrivningen, instruktionerna och efterlevnaden av instruktionerna ska fortlöpande ses över. Enligt instruktionen framgår även att styrelsen ska besluta om ramar och riktlinjer för de risker som är förenade med verksamheten. Finans- och riskpolicyn stödjer Riksgäldens riskhantering och den interna kontrollen. Policyn ger en överblick av kontorets hantering av risker och vald risknivå. I policyn samlas regler, ramar och riktvärden för hantering av risker som uppkommer i Riksgäldens verksamhet. Utställandet av garantier och krediter inom processen Garanti- och kreditgivning föregås av enskilda riksdags- och regeringsbeslut. Detta innebär att risknivån i denna verksamhet i stor utsträckning styrs av de engagemang som riksdagen och regering beslutat. I policyn anges även vissa principer för hur verksamheten ska bedrivas. Genom att den årligen ses över, omprövas och beslutas skapas en process som säkerställer att policyn hålls levande och aktuell. De risker som omfattas av Finans- och riskpolicyn identifieras i riskkartan (bilaga 1). Marknadsrisker hanteras huvudsakligen inom ramen för processen Skuldförvaltning och betalningar och beskrivs därför i detta avsnitt (avsnitt 2). Kreditrisker och operativa risker beskrivs i separata avsnitt (avsnitt 7 och 8). Säkerhetsrisk hanteras i enlighet med Riksgäldens säkerhetspolicy. Affärsrisk, politisk risk, omvärldsrisk och strategisk risk har inga egna avsnitt utan hanteras huvudsakligen inom ramen för andra risker (se bilaga 2). Notera även att det inte finns en enskild process för identifiering och hantering av anseenderisk. Denna risk beaktas istället i samband med konsekvensbedömningar av andra risker. I policyn framgår styrelsens beslut. Diskussioner och analyser bakom besluten finns i separata promemorior. Förteckning över dessa promemorior finns i bilaga 4. Operativa beslut som följer av policyn fattas av riksgäldsdirektören eller tjänstemän enligt delegationsordning genom Riksgäldens och berörda avdelningars arbetsordningar. 3

4 1 Hantering av risker inom Riksgälden 1.1 Ramverk Syftet med riskhanteringen är att identifiera och hantera risker som påverkar Riksgäldens måluppfyllelse. Riskhanteringen ger handlingsberedskap samt möjlighet att planera och genomföra aktiviteter för att hantera risker. En förutsättning är att riskerna är kända och att de åtgärder man väljer att vidta eller inte vidta är resultatet av medvetna ställningstaganden. Riskhanteringen skapar därmed förutsättningar för beslut om avvägningar mellan kostnader och risker. Identifiering Riskidentifiering baseras på vad som har hänt och vad som kan hända. Värdering Värdering av identifierade risker sker med hänsyn taget till sannolikhet och konsekvens. För vissa risker kan kvantitativa mätmetoder för värdering användas, till exempel kreditrisker och marknadsrisker. Andra risker, exempelvis operativa risker, är svårare att kvantifiera men ska identifieras, värderas och hanteras i samma processtruktur. Mål Riksgälden ska ha en god intern styrning och kontroll genom en effektiv och ändamålsenlig riskhantering i enlighet med marknadspraxis. I hanteringen av finansiella och operativa risker ska Riksgälden uppfylla de för verksamheten relevanta kraven som ställs i lagstiftning för finansiella företag och i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd. 1.2 Riksgäldens riskhanteringsprocess Riksgälden ska ha en systematisk process för att identifiera, värdera, åtgärda och följa upp risker. Processen bygger på fem steg. Åtgärder och prioritering Efter att risken identifierats och värderats finns följande handlingsalternativ eliminera risken begränsa risken överföra (försäkra) risken behålla risken utan åtgärd. Valet beror på hur den enskilda risken har värderats, samt vilken risknivå som beslutats. En avvägning sker mellan förväntad kostnad och risk. Genomförande De beslutade åtgärderna för att nå vald risknivå hanteras av verksamheten. Rapportering och uppföljning Effekterna av vidtagna riskhanteringsåtgärder följs upp, utvärderas och rapporteras. 4

5 2 Processen Förvaltning och betalning av statsskulden Övergripande ramverk Statsskuldsförvaltningen styrs av Budgetlagen (SFS 2011:203). I lagen anges bland annat målet för statsskuldsförvaltningen och för vilka ändamål regeringen får ta upp lån. 1 skuldförvaltningen. För att öka tydligheten återges vissa av regeringens riktlinjebeslut i Finans- och riskpolicyn. 2.1 Principer för hantering av statsskulden Lagen anger även att regeringen varje år ska besluta om riktlinjer för förvaltningen av statsskulden. Regeringens riktlinjebeslut avspeglar en önskad avvägning mellan skuldens förväntade kostnader och risk. Dessutom anger lagen att regeringen vartannat år ska lämna en utvärdering av statsskuldsförvaltningen till riksdagen. Regeringen har delegerat rätten att ta upp lån och ansvaret för den löpande förvaltningen av statsskulden till Riksgälden. Mål Enligt Budgetlagen är målet att statens skuld ska förvaltas så att kostnaden för skulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Därtill ska förvaltningen ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Riksgäldens beslut Regeringens riktlinjebeslut för statsskuldsförvaltningen innebär att Riksgälden ansvarar för att strategiska beslut fattas inom ramen för riktlinjerna och att dessa omsätts i den operativa förvaltningen av statsskulden. Riksgälden ska fastställa interna riktlinjer baserade på regeringens riktlinjer. Besluten ska avse avvikelseintervall för de av regeringen beslutade löptidsriktvärdena för de enskilda skuldslagen, utnyttjandet av positionsmandatet, valutafördelningen i valutaskulden samt principer för marknads- och skuldvård. Detta innebär att Riksgälden måste fastställa delmål och interna riktlinjer för den operativa förvaltningen av statsskulden. I Finans- och riskpolicyn omsätts regeringens riktlinjebeslut för statsskuldsförvaltningen i operativa beslut som vägleder den löpande upplåningen och 1 Upplåning får ske för att; finansiera löpande underskott i statens budget och andra utgifter som grundar sig på riksdagens beslut, tillhandahålla sådana krediter och fullgöra sådana garantier som riksdagen beslutat om, amortera, lösa in och köpa upp statslån, i samråd med Riksbanken tillgodose behovet av statslån med olika löptider och tillgodose Riksbankens behov av valutareserv. Skuld- och marknadsvård I regeringens riktlinjer anges att Riksgälden genom skuldoch marknadsvård ska bidra till att sänka kostnaderna för statsskulden. I Finans- och riskpolicyn fastställs principer för skuld- och marknadsvård som är vägledande för hanteringen av statsskulden. Principerna visar på vilket sätt Riksgälden ska bidra till att utveckla och upprätthålla välfungerande statspappersmarknader, vilket är en förutsättning för att uppnå det övergripande målet om kostnadsminimering med beaktande av risk. Följande principer ska vara vägledande: Riksgälden ska i alla sammanhang agera ansvarsfullt. I detta ingår att alltid behandla motparterna på ett sakligt och objektivt sätt och att undvika transaktioner som kan ge upphov till skadat anseende för Riksgälden eller svenska staten. På den inhemska kronmarknaden förstärks kravet på ansvarsfullhet av Riksgäldens position som dominerande aktör. Riksgälden ska i information till och kommunikation med marknaden agera så konsekvent, förutsägbart och öppet som möjligt, särskilt på marknaderna för obligationer och statsskuldväxlar i kronor. Riksgäldens upplåning ska kännetecknas av transparens och förutsägbarhet. Statsskulden ska spridas över flera lån och löptider så att refinansieringsrisken begränsas. Riksgälden ska verka för att bredda investerarbasen i svenska statspapper. Riksgälden ska ha försäljningskanaler som är effektiva och verkar positivt för den svenska statspappersmarknadens funktionssätt. Riksgälden ska stödja likviditeten i statspappersmarknaden genom att tillhandahålla repo- och bytesfaciliteter. Riksgälden ska verka för att infrastrukturen är sådan att den svenska statspappersmarknaden fungerar effektivt. 5

6 Ingå transaktioner Syftet med nedanstående princip är att minska den operativa risken i statsskuldsförvaltningen Real skuld i kronor Tabell 2. Andel real skuld i kronor Riksgälden får endast ingå transaktioner som Riksgälden har kompetens, system och rutiner att hantera. Real skuld i kronor Riktvärde Andelen ska långsiktigt vara 20 % Hantering av valutaskulden Syftet med nedanstående princip är att minska risken att transaktioner inte kan värderas löpande. I hanteringen av valutaskulden ska Riksgälden agera på marknader som är likvida och välutvecklade. Om derivattransaktioner kan göras som innebär att marknadsrisken i en upplåningstransaktion elimineras kan lägre krav på marknaden i upplåningsvalutan ställas. 2.2 Statsskuldens sammansättning och löptid Nedan beskrivs styrningen för statsskuldens sammansättning och löptid. Löptiden mäts som duration Nominell skuld i kronor Den nominella skulden i kronor utgör den del av statsskulden som inte är real kronskuld eller skuld i utländsk valuta. Tabell 1. Löptid Regeringen har fastställt riktvärdet för andelen. Andelen beräknas med nominellt belopp till aktuell valutakurs inklusive upplupen inflationskompensation. Tabell 3. Löptid Riktvärde Real skuld i kronor Mellan 6 och 9 år Regeringen har fastställt riktvärdet för löptiden samt att löptiden temporärt får avvika från riktvärdet. Avvikelseintervall är inte tillämpligt för detta skuldslag. Avvikelser ska rapporteras till styrelsen. Rapportering till styrelsen Andel och löptid ska löpande analyseras och rapporteras. Andelen och löptiden ska rapporteras rensat för dagsvariationer (i form av en månads glidande medelvärde). Avvikelser som inte är rensade för dagsvariationer ska även rapporteras. Avvikelser ska kompletteras med en förklaring av händelseförloppet. Instrument med löptid upp till 12 år till förfall Riktvärde Mellan 2,6 och 3,1 år Regeringen har fastställt riktvärdet för löptiden samt att löptiden temporärt får avvika från riktvärdet. Avvikelseintervall är inte tillämpligt för detta skuldslag. Avvikelser ska rapporteras till styrelsen. För instrument i nominella kronor med mer än tolv år till förfall ska det långsiktiga riktvärdet för utestående volym vara 70 miljarder kronor. Rapportering till styrelsen Durationen för instrument med löptid upp till 12 år ska löpande analyseras och rapporteras. Durationen ska rapporteras rensat för dagsvariationer (i form av en månads glidande medelvärde) och orensat. Den utestående volymen av instrument med en löptid över 12 år ska löpande rapporteras. 2 Se vidare i bilaga Skuld i utländsk valuta Regeringen har beslutat att statsskuldens exponering i utländsk valuta ska minska. Minskningen ska högst vara 30 miljarder kronor per år. Exponeringen ska beräknas så att förändringar i kronans valutakurs exkluderas så långt det är praktiskt rimligt. Minskningen kommer att planeras till i storleksordningen 20 miljarder kronor per år. Rapportering till styrelsen Minskningstakten ska löpande analyseras och rapporteras. Rapporteringen av utfallet ska ske i svenska kronor till fasta valutakurser för att minska påverkan av valutakursfluktuationer. Utfallet ska jämföras med en jämn minskningsbana och den övre gränsen som regeringen beslutat om. Större avvikelser från minskningsbanan eller en överträdelse av den övre gränsen ska kompletteras med en förklaring av händelseförloppet. Valutariktmärket Valutafördelningen i valutaskulden styrs genom att varje år ange hur exponeringen i de olika valutorna ska utvecklas 6

7 under året. Exponeringen ska mätas som nominellt belopp uttryckt i respektive utländsk valuta. Av hanteringsmässiga skäl får mindre exponeringar i valutor och räntor som inte ingår i riktmärket förekomma. Under året ska exponeringen i JPY minska motsvarande den planerade minskningen av statsskuldens valutaexponering på 20 miljarder kronor. Minskningen uttryckt i JPY beräknas med valutakursen mot kronan per och motsvarar miljoner JPY. Minskningen ska göras jämnt över året. Exponeringen får avvika från den planerade minskningsbanan med ±7 000 miljoner JPY. Exponeringen i CHF, USD, GBP och CAD ska vara oförändrade under året och hålla sig inom respektive intervall i tabell 4 nedan. Exponeringen i EUR tillåts variera under året. Indirekt styrs exponeringen i EUR genom att den totala valutaexponeringen och exponeringen i de övriga valutorna regleras. Ränteomsättningen ska ha en jämn spridning över tiden. Rapportering till styrelsen av total valutaskuld Valutaexponeringen i statsskulden och valutaskuldens totala duration ska löpande analyseras och rapporteras. Avvikelser av valutaskuldens totala duration ska rapporteras. Avvikelser ska kompletteras med en förklaring av händelseförloppet. Rapportering till styrelsen av valutorna i valutaskulden Den planerade och faktiska utvecklingen för exponeringen i de olika valutorna ska löpande rapporteras. Avvikelser utanför avvikelseintervallen för durationen i de enskilda valutorna inom valutaskulden ska rapporteras. Tabell 4. Förändring av valutariktmärket under Exponeringen mäts som nominellt belopp uttryckt i respektive valuta. Beloppen anges i miljoner. Valuta Avvikelseintervall EUR Residual USD ±50 GBP ±30 JPY ±7 000 CHF ±50 CAD ±50 Rapportering till styrelsen Den planerade och faktiska utvecklingen för exponeringen i euro och japanska yen ska löpande rapporteras. Eventuella avvikelser utanför avvikelseintervallen för exponeringen i valutorna i valutaskulden ska rapporteras. Avvikelser ska kompletteras med en förklaring av händelseförloppet. 2.3 Växlingar mellan svenska kronor och utländsk valuta En jämn växlingsbana för Riksgäldens växlingar mellan kronor och utländsk valuta syftar till att ge förutsägbarhet och tydlighet kring Riksgäldens närvaro i den svenska kronvalutamarknaden. Genom att sprida transaktionerna till flera tillfällen minskar dessutom beroendet av valutakursen vid enskilda tillfällen. Växlingsbanan bestäms genom att den prognostiserade nettoväxlingsvolymen sprids ut jämnt under prognosperioden. Växlingar som görs i samband med eventuella positioner mellan kronor och utländsk valuta exkluderas. Riktlinjer Tabell 5. Löptid i skulden i utländsk valuta Valuta Riktvärde Avvikelseintervall EUR 0,125 år ±0,125 år CHF 0,125 år Samma JPY 0,125 år Samma USD 0,125 år Samma GBP 0,125 år Samma CAD 0,125 år Samma Totalt 0,125 år ±0,125 år Nettoväxlingar i utländsk valuta ska baseras på bästa möjliga prognos och fördelas jämnt över prognosperioden. Rapportering till styrelsen Den fastställda ackumulerade växlingsbanan och de faktiska ackumulerade växlingarna ska löpande rapporteras. Regeringen har fastställt riktvärdet för den totala löptiden i valutaskulden och styrelsen för de enskilda valutorna. Regeringen har fastställt att löptiden för valutaskulden temporärt får avvika från riktvärdet. 7

8 2.4 Positionstagande Regeringen har beslutat att: Positioner i utländsk valuta och kronans valutakurs är tillåtna för Riksgälden. Positioner i utländsk valuta får endast tas med derivatinstrument. Portföljstorlek Positionerna i utländsk valuta ska ske i portföljer med ett fiktivt totalt nominellt värde motsvarande 200 miljarder kronor. Portföljer Positionstagning ska ske inom Riksgälden ( egna positioner ) och genom externa förvaltare ( externa positioner ). Positioner får inte tas på den svenska räntemarknaden. Positioner är transaktioner som syftar till att sänka kostnaderna för statsskulden med beaktande av risk. De motiveras inte av underliggande låne- eller placeringsbehov. Positioner får bara tas på marknader som medger att marknadsrisken kan hanteras genom likvida och i övrigt väl utvecklade derivatinstrument, som potentiellt är en lånevaluta inom ramen för skuldförvaltningen. Varje förvaltares och den egna förvaltningens transaktioner ska särskiljas och läggas i separata portföljer. Varje portfölj ska ha fristående risk- och resultatmätning. Tillåtna marknader Valuta- och räntepositioner får tas på följande valutor och marknader: Australien, Kanada, Schweiz, Danmark, Storbritannien, Japan, Norge, U.S.A. samt i Euro. Mätning och beräkning Risken mäts som daglig Value-at-Risk (VaR) vid 95 procents konfidensnivå. Positioner i utländsk valuta begränsas till 300 miljoner kronor i daglig Value-at-Risk (VaR) vid 95 procents sannolikhet. Riksgälden ska besluta hur mycket av detta utrymme som maximalt får utnyttjas i den löpande förvaltningen. Positioner i kronans valutakurs begränsas till maximalt 7,5 miljarder kronor och ska byggas upp och avvecklas gradvis samt annonseras i förväg. Riksgälden beslutar hur mycket av detta utrymme som maximalt får utnyttjas i den löpande förvaltningen i samband med växlingar mellan kronor och andra valutor. Utrymmet ska vara av begränsad omfattning och positionerna behöver inte annonseras i förväg. Positioner ska inte ingå i beräkningarna av skuldandelar och löptid Positioner i utländsk valuta Syfte Huvudsyftet med Riksgäldens positionstagning i utländsk valuta är att uppnå kostnadsbesparingar i statsskuldsförvaltningen genom att ta positioner baserat på bedömningar av framtida räntor och valutakurser inom definierade risklimiter. Som komplement till VaR-limiterna anges limiter för valutapositioner uttryckt i procent av det fiktiva belopp som är föremål för aktiv förvaltning. Vidare anges hur mycket räntepositioner får påverka den totala durationen på det fiktiva belopp som är föremål för aktiv förvaltning samt hur mycket räntepositioner i enskilda valutor får påverka durationen i enskilda valutor. Resultatet mäts som förändring i portföljernas marknadsvärde (inklusive upplupna räntor) plus realiserade flöden. Utvärderingshorisont Resultatet av positioner i utländsk valuta ska presenteras årsvis. Utvärderingen ska göras över den senaste femårsperioden. Rapportering till styrelsen Resultatet, utestående positioner och VaR-utnyttjande i positionstagningen i utländsk valuta ska rapporteras löpande. Avvikelser från riskmandaten ska rapporteras. Riksgäldens VaR-modell ska utvärderas en gång per år genom att jämföra faktiskt utfall mot prognostiserat ( backtesting ). Resultatet av back-testing av VaR-modellen ska rapporteras årligen. Mål Målet är att uppnå ett positivt resultat. 8

9 Intern löpande förvaltning Portföljstorlek Riksgäldens egna positioner i utländsk valuta kan ske i en portfölj med ett fiktivt värde motsvarande maximalt 200 miljarder kronor minus de belopp som förvaltas av de externa förvaltarna. Riskmandat Av det av regeringen beslutade VaR-beloppet allokeras till den interna löpande förvaltningen maximalt 220 miljoner kronor (daglig VaR med 95 procents konfidensnivå) minus det belopp som allokerats till de externa förvaltarna. Valutalimiterna för respektive valuta är ±6 procent av portföljstorleken. Ränterisklimit mätt i kronor är ±0,9 procent av interna portföljens storlek. För varje enskild valuta är ränterisklimiten ±0,6 procent av portföljstorleken. Extern löpande förvaltning Syfte Syftet med den externa förvaltningen är: Benchmarking: en måttstock mot vilket det egna resultatet kan jämföras. Avkastning: möjlighet att på lång sikt öka avkastningen/minska kostnaderna samt minska svängningarna i resultatet. Kunskap och information: tillgång till information samt förvaltarnas erfarenhet och kompetens. Antal förvaltare Antalet externa förvaltare ska vid varje tidpunkt uppgå till minst tre. Portföljstorlekar Upp till ett fiktivt värde motsvarande 40 miljarder kronor av skulden i utländsk valuta skall förvaltas externt. Riskmandat De externa förvaltarna får tilldelas ett riskutrymme på sammanlagt 20 procent av den totala VaR-limiten, det vill säga 44 miljoner kronor dagligen. Valutalimiterna för respektive valuta är ±6 procent av tilldelat belopp. Ränterisklimit mätt i kronor för respektive portfölj är ±0,9 procent av tilldelat belopp. För varje enskild valuta inom samma portfölj är ränterisklimiten ±0,6 procent av portföljstorleken. Tidshorisont För att uppnå jämförelsemöjlighet mot Riksgäldens egen förvaltning bör förvaltarna erbjudas möjlighet till en långsiktig förvaltning. Målet bör vara att en extern förvaltare ska arbeta för Riksgälden under en längre tidsperiod (minst ca tre år). I övrigt gäller samma utvärderingshorisont som beskrivs ovan. Rapportering till styrelsen En djupare redogörelse för de externa förvaltarnas resultat och verksamhet, utöver det finansiella resultatet, samt en sammanställning av förvaltare som tillkommit respektive lämnat gruppen skall lämnas minst en gång per år. Motiv för val och uppsägning av förvaltare ska beskrivas. En årlig utvärdering ska ske huruvida syftet med den externa förvaltningen har uppnåtts Växlingar mellan kronor och andra valutor Limiten för positionstagning mot växlingsbanan är noll. 9

10 3 Processen Privatmarknadsupplåning Övergripande ramverk Vinsterna på Premieobligationer är skattefria enligt inkomstskattelagen 8 kap 3 samt lag (1991:1482) om lotteriskatt där det framgår att lotteriskatt inte ska betalas för vinstdragning på premieobligationer. Det innebär inte att vinsterna är skattesubventionerade eftersom skattefriheten beaktas när räntan på ett premielån sätts. Vidare är premieobligationerna undantagna från lotterilagen (1994:1000) vilket innebär att Riksgälden inte behöver söka tillstånd för verksamheten. Riksgäldsspar är ett kontobaserat sparande med fast eller rörlig ränta. 3 Det framgår av Prop.1996/97:150 att det är väsentligt att Riksgälden enbart tillhandahåller sparprodukter och inte rena transaktionskonton. Mål Regeringen anger i riktlinjerna för statsskuldsförvaltningen att Riksgälden genom privatmarknadsupplåning ska bidra till att minska kostnaderna för statsskulden i förhållande till motsvarande upplåning på institutionsmarknaden. Principer för privatmarknadsupplåningen Processerna som hanterar produkterna ska beakta god styrning och kontroll. Produkterna ska vara lätta att förstå för att skapa ett förtroende hos spararna och därmed öka försäljningen. Återförsäljarna för premieobligationer ska uppvisa finansiell stabilitet samt inte agera på ett sätt som skulle kunna påverka Riksgäldens anseende negativt. Rapportering till styrelsen Resultatet för privatmarknadsupplåningen ska rapporteras löpande. 3 Nyteckning av konton med fast ränta stängdes Sedan tidigare tecknade konton finns kvar till förfall. Se dnr 2012/26 beslut nr 11. Vid styrelsemöte (protokoll nr ) beslutade styrelsen att Riksgäldsspar ska helt ska avvecklas. Konton med rörlig ränta ska vara avvecklade innan årsskiftet 2015/

11 4 Processen Statens likviditetsstyrning Övergripande ramverk Enligt förordning (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret är en av Riksgäldens huvuduppgifter att ansvara för den statliga betalningsmodellen inklusive statens centralkonto. Riksgälden har även till uppgift att tillhandahålla utlåning till och ta emot medel på konto från statliga myndigheter. Kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) styr hur myndigheterna har rätt till och är skyldiga att finansiera tillgångar genom lån i Riksgälden. Riksgälden har enligt förordningen även till uppgift att överföra anslagsmedel till myndigheternas räntekonton. Mål Ett övergripande mål för Riksgälden är att statens betalningsmodell som helhet ska vara kostnadseffektiv och säker samtidigt som servicen till myndigheterna ska vara god och statens relation till bankerna konkurrensneutral. In- och utlåningen till myndigheterna ska ske till villkor som baseras på statens upplåningskostnader. Principer för likviditetsstyrning i staten Syftet med principerna är att åstadkomma en effektiv och säker likviditetsstyrning såväl på den enskilda myndigheten som för staten som helhet. 4 Det medför att: Enligt Förordning (2006:1097) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning ansvarar Riksgälden för statens centralkonto i Riksbanken. Förordningen innehåller regler om myndigheters konton, betalningar, medelsförvaltning och valutasäkring. I beslutet Fortsatt utveckling av statens betalningssystem från ger regeringen Riksgälden i uppdrag att fortsätta utvecklingen av den statliga betalningsmodellen. Enligt beslutet ska begreppen kostnadseffektivitet, konkurrensneutralitet mellan betalningsförmedlarna, säkerhet och statens informationsbehov vara vägledande för utvecklingen. En viktig del för att betalningsmodellen ska vara effektiv är ramavtal. Riksgälden har valt att dela upp betaltjänsterna i tre ramavtal; ramavtal för betalningstjänster, ramavtal för betalkort, resekonto och inköpskort samt ramavtal för förbetalda korttjänster. Ramavtalet för betalningstjänster är det som omfattar myndigheternas in- och utbetalningstjänster och som vanligen kopplas direkt till betalningsmodellen. Kreditrisker kopplade till avtalet återfinns i 7.2 I de andra två ramavtalen finns ingen nämnvärd kreditrisk. Det finns däremot en anseenderisk om en avtalspart exempelvis inte levererar enligt avtal. I samtliga avtal finns en uppsägningsklausul som ger Riksgäldskontoret rätten att säga upp avtalet. Alla dagliga in- och utbetalningar i den verksamhet som finansieras över statsbudgeten ska samlas på statens centralkonto. Riksgälden ska besluta om anslutning av myndigheternas bankkonton till statens centralkonto i Riksbanken. Statens centralkonto förs i svenska kronor. Vid betalning i utländsk valuta ska myndigheten växla från eller till svenska kronor vid varje enskild betalning. Vid behov av terminssäkring av valutaflöden ska myndigheten vända sig till Riksgälden. Terminssäkring kan i första hand göras i de valutor som ingår i Riksgäldens riktmärkesportfölj. Innan myndigheten öppnar valutakonto i bank i Sverige eller bankkonto i ett annat land krävs godkännande av Riksgälden. Valutakonto ska öppnas i de banker Riksgälden har ramavtal med om inte särskilda skäl föreligger. Vid förmedling av betalningar direkt på statens centralkonto för andra myndigheter och för EUkommissionen krävs medgivande av Riksgälden. Riksgälden ska besluta om föreskrifter och allmänna råd till förordningen om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning. Enligt förordning (2004:1333) om administration av avgiften till EU ansvarar Riksgälden dels för samordning av betalningarna till Europeiska kommissionen (kommissionen), dels för administrationen av ett konto i kommissionens namn för kreditering av avgiften. 4 Principerna är främst hämtade från Förordning 2006:1097. Principen att Riksgälden ska medge och förmedla betalningar för EU-kommissionen baseras från regeringsbeslut den 31 maj Följande fem principer baseras på Riksgäldens egna beslut; att terminssäkring i första hand kan göras i de valutor som ingår i Riksgäldens valutariktmärke; exemplifieringen av kraven på betalningsförmedlarnas och tjänsternas säkerhet; att ramavtalen ska ha väl definierade tjänster som underlättar för myndigheterna att välja lämplig leverantör och; att myndigheterna ansvarar för säkerheten i sina betalningar bl.a. vad avser behörig användning och tillgång till reservrutiner. 11

12 Riksgälden ska upphandla ramavtal med betalningsförmedlare som myndigheterna ska avropa för sina behov av betaltjänster. Riksgälden ställer i ramavtalen krav på betalningsförmedlarnas och tjänsternas säkerhet. Ramavtalen ska ha väl definierade tjänster som underlättar för myndigheterna att välja lämplig leverantör. Myndigheter får endast teckna särskilda avtal om betalningstjänster utanför de statliga ramavtalen efter Riksgäldens godkännande. Myndigheterna ansvarar för sina betalningar och för att avropa tjänster under ramavtal vilket bl.a. innebär korrekta betalningsuppdrag, behörig användning och tillgång till reservrutiner vid avbrott och störningar. Riksgälden ska årligen identifiera och rapportera risker till regeringen. Säkerheten i betalningsmodellen stärks genom exempelvis förändrade föreskrifter och ramavtal samt genom utbildning och information till myndigheterna. 12

13 5 Processen Garanti- och kreditgivning Övergripande ramverk Enligt budgetlagen (2011:203) ska riksdagen besluta om ändamål och belopp för statliga garantier och utlåning. En avgift eller ränta ska tas ut som motsvarar statens förväntade förlust och övriga kostnader för åtagandet. Bestämmelserna i budgetlagen om statliga utlåning innebär att utlåning och garantier i allt väsentligt behandlas likvärdigt. Riksdagsbeslut om nya garantier eller utlåning följs av ett regeringsbeslut till ansvarig myndighet där uppdraget och villkoren är mer specificerade. Riksgäldens utestående garantier och utlåning har till stor del föregåtts av enskilda riksdags- och regeringsbeslut. Detta innebär att risknivån i portföljen i stor utsträckning styrs av vilka engagemang som riksdagen och regeringen beslutar om. Förordningen (2011:211) om utlåning och garantier innehåller bestämmelser i anslutning till budgetlagen och reglerar Riksgäldens garanti- och utlåningsverksamhet (utom insättningsgarantin investerarskyddet och det s.k. bankgarantiprogrammet som regleras i särskild ordning). Riksgälden ska bedöma och värdera de ekonomiska risker som ett garantiåtagande eller en utlåning innebär för staten och se till att ärendet får en ekonomiskt ansvarsfull prövning och hantering. Riksgälden ska också tillämpa EU:s regler som säger att statligt stöd som snedvrider konkurrensen i den inre marknaden inte är tillåtet. Statligt stöd är därmed inte tillåtet inom de flesta verksamheter utan avgiften måste baseras på ett marknadsmässigt pris och betalas av garantitagaren/låntagaren. Inom några områden är statligt stöd dock tillåtet (t.ex. stöd till sysselsättning och till små och medelstora företag). För statliga garantier och utlåning ska risken i varje engagemang (eller grupp) av engagemang beräknas och ett pris fastställas i form av en avgift/ränta för garantin eller utlåning. Om avgiften/räntan inte tas ut av garantitageren/låntagaren fullt ut, utan belastar ett anslag, är det fråga om en statlig subvention. Den del av avgiften/räntan som motsvarar förväntad förlust ska föras till en reserv, vilken används för att täcka kreditförluster som uppstår. Den del som avser administrativa kostnader disponeras av Riksgälden för att täcka löpande administrationskostnader. Garantiverksamheten i staten är uppdelad på fyra myndigheter, Riksgälden, Exportkreditnämnden (EKN), Boverket samt Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Utlåningsverksamheten å sin sida är främst uppdelad på Centrala studiestödsnämnden (CSN), Riksgälden och Sida men ytterligare en handfull myndigheter hanterar statliga utlåning i mindre omfattning. Riksgälden har sedan 2011 ett uppdrag att, i samverkan med övriga garanti- och utlåningsmyndigheter, genomföra en samlad riskanalys av statliga garantier och utlåning. Analysen ska innehålla såväl ett kreditriskperspektiv som ett likviditetsperspektiv och rapporteras till regeringen tills vidare i en årlig rapport senast den 15 mars. Riksgäldens beslut Strategiska beslut fattas av styrelsen och operativa beslut av riksgäldsdirektören eller tjänstemän enligt Riksgäldens och berörd avdelnings arbetsordning. Mål Regeringen anger målen för garanti- och utlåningsverksamheten i regleringsbrevet för Riksgälden: Riksgälden ska bidra till att statens risk begränsas och att statens rätt tryggas. Det ska ske genom att värdera ekonomiska risker, sätta avgifter, bestämma villkor och driva in fordringar. Riksgälden ska aktivt arbeta för att garanti- och utlåningsverksamheten i andra myndigheter under regeringen bedrivs på ett effektivt sätt. Riksgälden ska fortsätta att utveckla hanteringen av statliga garantier och utlåning i samverkan med övriga berörda myndigheter. Principer för hantering av garantier och utlåning Syftet med principerna är att precisera/ge vägledning för hur Riksgälden ska ställa ut garantier och lån inom de ramar som ges av budgetlagen, gällande förordningar och andra regler samt riksdags- och regeringsbeslut. Marknadsmässig prissättning ska användas när statligt stöd inte är tillåtet enligt EU:s regler. Riksgälden ska verka för att garantier och lån utformas på ett sådant sätt att de förväntade förlusterna kan skattas på ett tillförlitligt sätt. Är garantierna eller lånen utformade så att det inte går att skatta de förväntade förlusterna på ett tillförlitligt sätt bör dessa engagemang inte hanteras inom ramen för garanti- och utlåningsmodellen. 13

14 Riksgälden ska använda sig av metoder som betraktas som best practice, i huvudsak ratingmetodik då det är lämpligt, vid värdering av risk i garanti- och kreditverksamhet. De metodval och specifika modeller som Riksgälden använder ska valideras löpande. Validering ska koncentreras på de väsentliga riskerna i verksamheten. Vid hanteringen av regressfordringar och betalningsproblem ska principerna om affärsmässighet och likabehandling vara vägledande. Riksgälden ska kräva återbetalning efter gäldenärens betalningsförmåga, vilket innebär att beslut kan tas om att efterge hela eller delar av en fordran om det finns tillräckliga affärsmässiga skäl för det. Mot bakgrund av Riksgäldens minskande portfölj av små regressfordringar ska en balans eftersträvas mellan kostnaden för förvaltningen och det förväntade värdet av återvinningarna. Rapportering till styrelsen Garanti- och kreditavdelningen ska årligen, och vid behov, rapportera till styrelsen angående Riksgäldens garanti- och utlåningsportfölj. Rapporteringen ska fokusera på de större och mer komplexa riskerna i portföljen. Därutöver ska styrelsen informeras om de väsentliga riskförändringar som Riksgälden har krav på sig att rapportera till Finansdepartementet samt utfallet av den interna tertialvisa riskuppföljningsprocessen. 14

15 6 Processen Finansiell stabilitet och konsumentskydd Övergripande ramverk Regeringen har utsett Riksgälden till stödmyndighet enligt Lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut (Stödlagen). Regeringen har givit mer detaljerade anvisningar i Förordning (2008:820) om statligt stöd till kreditinstitut samt i Förordning (2007:1477) med instruktion för Riksgäldskontoret. Riksgälden ska också administrera den stabilitetsfond som byggs upp för att finansiera åtgärder för att trygga det finansiella systemet. Regeringen har även utsett Riksgälden till garantimyndighet enligt lagen (1995:1571) om insättningsgarantin och lagen (1999:158) om investerarskyddet. Principer Vid sidan av insättningsgarantin får stöd endast lämnas till institut som bedöms vara systemviktiga. Stöd kan lämnas i form av kapitaltillskott, lån eller garantier. Verksamhet som inte bedöms ha långsiktig bärkraft ska avvecklas. Stöd ska lämnas i sådan form att kostnaden för skattebetalarna minimeras förutsatt att de övergripande målen kan uppnås. Mål Målet för bankstödsverksamheten framgår av Lagen om statligt stöd till kreditinstitut (2008:814) och Riksgäldens arbetsordning: Motverka risk för allvarlig störning i det finansiella systemet. Stöd ska så långt som möjligt utformas på ett affärsmässigt sätt och så att en otillbörlig snedvridning av konkurrensen förhindras. Stöd ska utformas så att statens långsiktiga kostnader minimeras och statens insatser i möjligaste mån kan återfås. Samverkan Stöd till kreditinstitut kräver samarbete mellan flera myndigheter. Arbetsfördelningen mellan myndigheterna är i huvudsak den följande: Riksgälden skall i första hand hänvisa till Riksbanken för likviditetsstöd. Riksgälden ska samråda med Riksbanken och Finansinspektionen samt inhämta myndigheternas systemriskbedömning innan stöd ges. Bedömning av ett instituts solvens ska vid behov inhämtas från Finansinspektionen. Riksgälden bereder ärenden om kapitaltillskott och eventuellt övriga stödåtgärder. Regeringen godkänner avtal om stöd (eller beslutar, beroende på stödets form). I dessa fall ska Riksgälden under beredningen samråda med Finansdepartement. Stöd ska godkännas av EU-kommissionen om de lämnas utanför ramen för de program som redan godkänts av EU. Riksgälden ska ge information om stödärenden av större betydelse till Finansdepartementet, Finansinspektionen och Riksbanken. Stöd kan också behöva samordnas med myndigheter i andra länder och/eller internationella organisationer. Rapportering till styrelsen Styrelsen ska enligt arbetsordningen besluta om frågor enligt Stödlagen som gäller stöd eller avtal som rör stöd inlösen av aktier ansökan om prövning hos Prövningsnämnden för statligt stöd till kreditinstitut viktigare frågor som rör sådana aktier eller andra tillgångar som staten äger eller får som säkerhet i samband med att stöd lämnas enligt lagen om statligt stöd till kreditinstitut och som förvaltas av Riksgälden. Uppföljning av stöd rapporteras till styrelsen i samband med Riksgäldens rapportering till regeringen. Insättningsgarantin och investerarskyddet Insättningsgarantin och investerarskyddet har utformats i enlighet med två EG-direktiv. Den statliga garantin för insättningar hos banker, kreditmarknadsföretag och vissa värdepappersföretag, liksom ramarna för placeringsverksamheten, regleras i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. Alla former av inlåning på konto skyddas om institutet skulle gå i konkurs. Ersättningsbeloppet är maximalt EUR per kund och institut. 15

16 Utbetalning ska ske inom tjugo arbetsdagar från det att insättningsgarantin trätt in. Det statliga investerarskyddet regleras i lagen (1999:158) om investerarskydd. Skyddet omfattar värdepapper och medel som värdepappersinstitut, fondbolag och förvaltningsbolag hanterar för sina kunders räkning. Skyddet gäller när institutet försatts i konkurs och det då visar sig att kunderna inte kan få ut sina värdepapper eller pengar. Ersättningen är maximalt kronor per kund och institut. När det gäller verksamheterna insättningsgaranti och investerarskydd anges i regleringsbrevet villkoren för beräknad budget enligt följande: Riksgälden ska ta in avgifter för insättningsgaranti och investerarskydd i linje med lagstiftningen. Utgifterna för förvaltningen av verksamheten ska täckas genom att beloppet tas av inbetalda avgifter. Avgiftsmedlen som kvarstår efter avdrag för utgifterna ska placeras på räntebärande konto i Riksgälden eller i skuldförbindelser utfärdade av staten. I förordningen (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret anges för insättningsgaranti- och investerarskyddsverksamheterna att Riksgälden ska samverka med andra länders myndigheter och företrädare för system för insättningsgaranti och investerarskydd samråda med Finansinspektionen i de frågor om insättningsgaranti och investerarskydd som berör inspektionen. Mål Bidra till ett gott konsumentskydd genom att hantera insättningsgarantin och investerarskyddet, med hög servicenivå och till låga kostnader. Avgiftsmedlen för insättningsgarantin ska placeras så att en långsiktigt god avkastning erhålls samtidigt som god betalningsberedskap och riskspridning upprätthålls. Kammarkollegiet ska i linje med Riksgäldens placeringsinstruktion utföra affärer för insättningsgarantifondens räkning. Fonden ska placeras i nominella statsobligationer. Placeringar i realobligationer och statsskuldväxlar får göras i samband med repotransaktioner. Inbetalda insättningsgarantiavgifter, förfall av befintliga obligationer, kuponger samt intäkter från repoverksamheten ska placeras i den nominella statsobligation med längst löptid (SGB 1053) eller den vid var tid gällande tioåriga benchmarkobligationen. Placeringen ska göras i den längre obligationen om följande villkor är uppfyllda: Ränta lång obligation 1. > 1,1 (Ränta benchmarkobligation + repospread) 2. Ränta lång obligation 2 % 3. Marknadsvärdet av fondens samlade innehav i den långa obligationen (efter transaktionen) 20 procent av fondens totala marknadsvärde 4. Fondens andel i den långa obligationen (efter transaktionen) 10 procent av utestående nominell emissionsvolym efter köp. Med undantag för situationer där portföljinnehavet måste tas i anspråk för ersättningsfall ska obligationerna hållas till förfall. Vid ett ersättningsfall bör eftersträvas att portföljinnehavet ianspråktas så att en rimlig löptidsdiversifiering i fonden upprätthålls. I samband med sådan försäljning bör även fondens transaktionskostnader och marknadspåverkan beaktas. Värdepappren i fonden får repas ut på en löptid upp till 90 dagar om det samtidigt görs en omvänd repa på motsvarande belopp och löptid. Vid den omvända repan ska likviden placeras i skuldförbindelser utfärdade av staten såsom statsskuldväxlar, nominella statsobligationer eller reala statsobligationer. För denna verksamhet gäller limiterna i avsnitt 7.3. För kontroll och uppföljning av den externa förvaltningen ska förvaltaren lämna avstämningsunderlag och månadsrapporter till Riksgälden. Rapportering till styrelsen Principer för förvaltning av insättningsgarantifonden Syftet med principerna är att ge ett ramverk för förvaltningen av insättningsgarantifonden. En redogörelse över värdeutvecklingen på avgiftsportföljen i förvaltningen av avgiftsmedel från insättningsgarantin ska lämnas en gång per år och vid väsentliga händelser i denna portföljförvaltning. 16

17 7 Kreditrisker Syftet med regler och limiter för kreditrisker är att ställa krav som måste vara uppfyllda dels innan transaktioner ingås för att begränsa kreditrisken, dels för att hantera kreditrisker på utestående transaktioner. Beräkningsmetoder, se bilaga 3. Rapportering till styrelsen Överträdelser av limiter och uppföljningsgränser ska rapporteras. 7.1 Processen Förvaltning och betalning av statsskulden Motpartrisker Central motpartsclearing av OTC-instrument 5 Endast centrala motparter som är auktoriserade enligt Europaparlamentets och Rådets förordning 648/2012 får anlitas för central motpartsclearing. På centrala motparter ställs inga ratingkrav och inga limiter sätts. Riksgäldens interna regelverk för initiala motparter regleras specifikt för varje central motpart Riksgälden ansluter sig till. Vid användning av central motpartsclearing krävs inte ISDA och CSA (enligt avsnitt 7.1.2) för vare sig den centrala motparten eller den initiala motparten. OTC-derivattransaktioner Avtalskrav ISDA-avtal med nedgraderingsklausul ( rating-trigger ) och Credit Support Annex (CSA) är krav för att OTCderivattransaktioner får ingås och kvarstå i portföljen. Riksgäldens CSA-avtal ska innehålla klausul om ömsesidiga tröskelvärden enligt tabellen nedan. Vidare ska avtalen innehålla en klausul som anger att en nedgradering av motparten automatiskt medför att tröskelvärdet minskar i enlighet med tabellen nedan. Krav på kreditbetyg Motpartens långfristiga kreditbetyg ska vara lägst A-. Marknadskrav och maximal löptid Transaktioner ska göras i välutvecklade marknader och i löptider med god likviditet. Maximal löptid är t.o.m. 20 år. Limiter Limiterna för OTC-derivattransaktioner utgörs av tröskelvärdena i CSA-avtalen. Följande tröskelvärden gäller. Tabell 6. Tröskelvärden Kreditbetyg SEK, miljoner EUR el. USD, miljoner AAA AA AA AA A A 80 8 A BBB+ eller lägre 0 0 Av hanteringsmässiga skäl får tillfälliga avvikelser från tröskelvärdena ske. Korta placeringar Krav på kreditbetyg Motpartens långfristiga kreditbetyg ska vara lägst A-. Om motparten saknar långfristigt kreditbetyg kan kortfristigt kreditbetyg användas. En översättning ska då ske från det kortfristigt kreditbetyg till motsvarande långfristigt kreditbetyg. Då skalorna för kortfristig och långfristig kreditbetyg inte kan översättas ett till ett ska det kortfristiga kreditbetyget översättas till det lägsta motsvarande långfristiga kreditbetyget. Limiterna ska sedan motsvara limiterna som ges för det översatta långfristiga kreditbetyget. Maximal löptid Maximal löptid är t.o.m. 12 månader. 5 Beslutet är betingat av att Nasdaq OMX får formell auktorisation som central motpart (protokoll nr 4 vid sammanträdde med Riksgäldens styrelse ). 17

18 Tabell 7. Limiter korta placeringar Kreditbetyg Maximal exponering per motpart enligt baslimit* Maximal exponering per motpart enligt utökad limit** Maximal löptid AAA 8 miljarder SEK 10 miljarder SEK Beroende på instrument Fr.o.m. AA+ t.o.m. AA- 5,5 miljarder SEK 7 miljarder SEK Beroende på instrument A+ & A 3 miljarder SEK 4 miljarder SEK Beroende på instrument A- 1,5 miljarder SEK 2 miljarder SEK Fem bankdagar * Gäller under normala förhållanden. ** Gäller under begränsad tidsperiod. Beslut om användande tas av Verksledning. Extrautrymme för over-night ( O/N ) placeringar Det sammanlagda utnyttjade extrautrymmet för O/N placeringar får inte överstiga 25 miljarder kronor. Motparter som kan godkännas för extrautrymme O/N är RIX-deltagare, givet att de uppfyller de villkor som ställs för motparter i korta placeringar. Extrautrymme för O/N placeringar är maximalt 25 miljarder kronor per motpart (inklusive limit för korta placeringar) för de fem största bankerna på den svenska marknaden och maximalt 6 miljarder kronor per motpart (inklusive limit för korta placeringar) för övriga RIX-deltagare. Rapportering till styrelsen Styrelsen ska hållas informerad om vilka motparter som har fått O/N-extra limit och storleken på limiten. Utökad limit för placering i andra stater Krav på kreditbetyg Landets kreditbetyg ska vara AAA. Länderkrav Placeringar under den utökade limiten får göras i länder inom euroområdet samt Storbritannien, Danmark och Norge. Maximal löptid Maximal löptid för den utökade limiten är högst 4 månader. Limit 50 miljarder kronor per land Avvecklingsrisk För att hantera avvecklingsrisk ska Riksgälden, där så är möjligt, sträva efter att försöka få till stånd avveckling enligt principerna Delivery Versus Payment (DVP) alternativt Payment Versus Payment (PVP) Landrisk Korta placeringar och OTC-derivat får endast ingås med motparter från ett land där statens långsiktiga kreditbetyg är minst A-. Vid godkännande av ny placerings- och/eller OTCderivatmotpart ska det även beaktas i vilket land motparten är hemmahörande med avseende på exempelvis internationella sanktioner där Sverige deltar. 7.2 Processen statens likviditetsstyrning konton under statens centralkonto i Riksbanken Avtalskrav Ramavtalen ska innehålla principer och åtgärder för att begränsa kontobehållningarna över natten (over-night, O/N). Ramavtalen ska innehålla en rätt för kontoret att säga upp avtalet om banken nedgraderas ( nedgraderingsklausul ), ställer in betalningarna, ansöker om företagsrekonstruktion, träder i likvidation eller försätts i konkurs. Krav på kreditbetyg Ramavtalsbankens långfristiga kreditbetyg ska vara minst A- vid tecknande av avtalet. Maximal löptid Maximal löptid är over-night ( O/N ). Uppföljningsgräns Uppföljningsgränser för kontobehållningarna ska sättas av Riksgälden. Kontobehållningar under dagen Behållningar under dagen ska minimeras genom att tre avvecklingar görs mellan respektive ramavtalsbank och Riksgälden under dagen. Avvecklingar görs inte om beloppet är mindre än 1 miljon kronor. Risken vid varje avvecklingstillfälle ska minimeras genom nettning av in- och utbetalningar i möjligaste mån. 18

19 7.3 Processen Finansiell stabilitet och konsumentskydd förvaltning av avgiftsmedel från insättningsgarantin Krav på kreditbetyg För repoverksamheten i insättningsgarantifonden gäller att motpartens långfristiga kreditbetyg ska vara minst A-. Tabell 8. Limiter repoverksamheten insättningsgarantifonden Långfristigt kreditbetyg AAA t.o.m. AA- Fr.o.m. A+ t.o.m. A- Maximal exponering per motpart 100 mkr 50 mkr 7.4 Undantag Svenska statliga myndigheter, AP-fonderna och Riksbanken betraktas som helt riskfria motparter och är därför inte föremål för limiter. Efter beslut av riksgäldsdirektören kan under en övergångsperiod limiter överskridas (vid t.ex. nedgradering). Beslutet ska baseras på en avvägning mellan risken i att behålla utestående affär mot den kostnad som uppstår av en heleller delstängning av affären. Besluten ska återrapporteras till styrelsen. För återförsäljare av premieobligationer ställs inget ratingkrav inom ett teckningsutrymme på maximalt 150 miljoner kronor. Prövning av återförsäljare ska dock ske. Om Riksgälden saknar rätt att förtidsinlösa repotransaktioner med motparten vid ett ersättningsfall, tidsbegränsas repotransaktioner med denna motpart till 7 dagar. 19

20 8 Operativa risker Övergripande ramverk Riksgälden arbetar med operativa risker utifrån standarden ISO och Förordningen om intern styrning och kontroll (SFS 2007:603). Principer Uppföljning av riskanalyserna ska genomföras där en ny riskvärdering görs med hänsyn tagen till effekter av vidtagna åtgärder. Avdelningarna ska rapportera incidenter som inträffar i verksamheten. Orsak till händelsen ska följas upp och relevanta åtgärder ska genomföras. Följande principer ska gälla för hantering av operativa risker. Rapportering till styrelsen Riksgälden ska årligen genomföra riskanalyser på alla avdelningar i samband med verksamhetsplaneringen. Vald risknivå ska dokumenteras. Åtgärder som reducerar identifierade risker ska planeras och prioriteras. Styrelsen ska informeras om aktuell riskstatus. Styrelsen ska också informeras om incidenter som har haft stor påverkan på verksamheten, tillsammans med vidtagna åtgärder. 20

21 Bilaga 1 Riskkarta I riskkartan identifieras de risktyper som kan uppstå inom ramen för Riksgäldens verksamhet. Notera att det i praktiken inte finns en enskild process för identifiering och hantering av anseenderisk. Anseenderisk beaktas istället i samband med konsekvensbedömningar av andra risktyper. 21