VARUMÄRKESRÄTTEN. Bosse Jarestig. Malmö Börshus BAKGRUND

Transkript

1 VARUMÄRKESRÄTTEN Bosse Jarestig Malmö Börshus Tommy Pilarp, Förbundsjurist 1 Den 16 september 2008 beslöt Tullverket att kvarhålla ett parti med batterier (Panasonic). Ingripandet skedde med stöd av artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter (nedan RF 1383/2003). Den 30 september 2008 beslöt Tullverket att förlänga kvarhållandet 2 1

2 Målet gäller frågan om speditörs ansvar för s.k. piratkopierade varor. Speditören har inte varit mottagare av det aktuella konossementet utan endast haft rollen som oberoende speditör för ett kinesiskt rederis räkning, som i sin tur fick uppdraget av en exportör. Mottagare av konossementet var belägen i Finland och godsets påstådda slutdestination var Ryssland Varorna skeppades från Kina, via Singapore för att fylla containern och vidare till Göteborg. 3 Panasonic har gjort gällande att speditören i egenskap av mottagare av batterierna har låtit föra in dem i Sverige och därmed gjort sig skyldigt till intrång i Panasonics svenska varumärke. Hovrätten ansåg inte att speditören hade fört in batterierna i Sverige och ej heller medverkat till intrång i det svenska varumärket Eftersom varorna efter införsel till Sverige blivit kvarhållna av Tullverket är det också den enda form av fullbordad intrångshandling som kan aktualiseras. EU-domstolen slår i mål C-405/03 Class International fast att vid extern transitering gäller att, så länge som villkoren för tullbehandling har respekterats, en faktisk införsel av varor till EU inte utgör import eller användning i den mening som avses i artikel 9 i förordning 40/94 4 2

3 Mot denna bakgrund bör det vara fastställt att den faktiska införseln av batterierna till Sverige inte utgör varken import eller annan varumärkesrättsligt relevant användning. Under alla förhållanden ger utredningen inte fog för slutsatsen att speditören ens haft inflytande över det val av transportväg som innebar att varorna fördes till Sverige för omlastning. Speditörens roll i transiteringen att stå som mottagare på ett dokument kan därför inte utgöra intrång i gemenskapsvarumärket. 5 Hovrätten prövade yrkandet om att varorna ska förstöras och om stöd för ett sådant förordnande finns antingen i 41 varumärkeslagen eller i artikel 17 i rådets förordning 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (RF 1383/2003), Det är ostridigt att batterierna är s.k. piratkopior. Det är också ostridigt att speditören inte äger batterierna. 6 3

4 Enligt 41 varumärkeslagen får domstolen, på yrkande av den som lidit varumärkesintrång, efter vad som är skäligt besluta bl.a. att egendom på vilken varukännetecken olovligen förekommer ska förstöras. Det är även möjligt att besluta om förstöring av egendom vid försök och förberedelse. Bestämmelsen ska, enligt 66 varumärkeslagen, även tillämpas vid intrång i gemenskapsvarumärke. Som ovan konstaterats har hovrätten emellertid funnit att det inte visats att något intrång förekommit. Inte heller har det gjorts gällande försök eller förberedelse till intrång. 7 Någon möjlighet att förstöra varorna enligt svensk varumärkesrätt finns därför inte. När det gäller tillämpning av RF 1383/2003 konstaterar hovrätten i likhet med tingsrätten att Sverige valt att inte införa det förenklade förfarande för förstöring av piratkopierade varor som föreskrivs i artikel 11 i RF 1383/

5 Genom artikel 17 i RF 1383/2003 åläggs medlemsstaterna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att förstöra varor som befunnits göra intrång i en immateriell rättighet. Enligt dess ordalydelse begränsas tillämpligheten av artikeln av att en förstörelse ska stå i överensstämmelse med nationell lagstiftning. 9 Hovrätten fann att det inte var möjligt enligt svensk varumärkesrätt att förstöra varorna. Vidare är det gemenskapsrättsliga läget oklart vad gäller frågan om enbart det förhållandet att varorna i fråga är s.k. piratkopior kan utgöra grund för förstöring med tillämpning av RF 1383/2003. I målet tillkom härutöver den tveksamheten att det var oklart huruvida batterierna utgör intrångsgods i det påstådda mottagarlandet Ryssland. Mot bakgrund härav ansåg hovrätten därför att det i detta mål utan hörande av batteriernas ägare saknades möjlighet att förordna om förstöring av batterierna med stöd av RF 1383/

6 SAMMANFATTNING Speditören har inte på någon av de av Panasonic åberopade grunderna gjort intrång, riskerat intrång eller medverkat till sådant förfarande med avseende på något av Panasonics varumärken. Det finns inte heller utrymme för att förstöra batterierna med stöd av RF 1383/ FRAMTIDA RÄTTSUTVECKLING (EU) EU-Direktiv (608/2013) har nyligen antagits som gör rättighetsinnehavaren ensamt skyldig för varumärkesintrånget. Ikraftträdandedatum Rättighetsinnehavaren medges dock möjlighet att föra regresstalan mot tredje man (såsom en speditör eller transportör) om detta medges i enlighet med nationell lagstiftning. Om transportören eller speditören riskerar regresstalan vid dylik transport kan transportören / speditören komma att neka mottagande och transport innan klarering. Regresstalan enligt ovan torde i Sverige inte vara möjligt med hänsyn till domen i målet 12 6

7 Vidare frågor? Tommy Pilarp, Förbundsdirektör Förbundsjurist Telefon: E-post: 13 7