Walberg, Carl Gustaf. Sång öfwer grefwe Carl Johan Adlercreutz. Af C.G.W. Stockholm Tryckt hos Fr. Cederborgh & comp.

Transkript

1 Walberg, Carl Gustaf Sång öfwer grefwe Carl Johan Adlercreutz. Af C.G.W. Stockholm Tryckt hos Fr. Cederborgh & comp. Stockholm 1816

2 EOD Miljoner böcker bara en knapptryckning bort. I mer än 10 europeiska länder! Tack för att du väljer EOD! Europeiska bibliotek har miljontals böcker från till 1900-talet i sina samlingar. Alla dessa böcker går nu att få som e-böcker de är bara ett musklick bort. Sök i katalogen från något av biblioteken i ebooks on Demand- nätverket (EOD) och beställ boken som e-bok tillgängligt från hela världen, 24 timmar per dag och 7 dagar i veckan. Boken digitaliseras och blir tillgänglig för dig som e-bok. EOD bokens fördelar! ÂÂ Få samma utseende och känsla som med originalet! ÂÂ ÂÂ Â Â Använd ditt standardprogram för att läsa boken på skärmen, zooma och navigera genom boken. Skriv ut enstaka sidor eller hela boken. Sök: Använd fulltextsökning för enskilda fraser. Â Â Klipp & klistra: Kopiera bilder och delar av texten till andra applikationer (t.ex. ordbehandlingsprogram). Villkor för användning Genom att använda EOD-tjänsten accepterar du de villkor som ställs av biblioteket som äger den aktuella boken. ÂÂ Villkoren på svenska: Fler e-böcker Redan nu erbjuder 30 bibliotek från 12 europeiska länder denna service. Mer information finns tillgängliga via boken. ÂÂ books2ebooks.eu Kungliga Biblioteket

3 Grefwe Af 6'. 6. STOCKHOLM ^ y c k t hos 6? L L L L L 0 «L L ib' <?V4ri'.

4

5 ^lordens Sol, riu bakom bargen Sjunk Lch sijcrnor, byten färgen: Mörkne edert ljus! Norhens windar, bistre ryten, Lch, med eggad harm, förtrytett Milda fläktars sus! LMnader frän gräa tider^ Fallne uti Swcas strider, Opp ur edra högar flän! Sen, Er like ligger flagen: -bfwer ögat manteln dragen, Och till griften ätergän,

6 Ja en man ar ffördad worden, S tirre eder blick i jorden, Swerges Hjcltar, Riddcrsmank MannenZ hand ar nu förkolnad, Lch nu lcfwer blott hans wänad: Klagcn, SwcrgeS Medborgsmän. Swerges Kong! lägg borrt din spira, Pä en stund, och hciigt fira ManncnS saknad, med en tär SwergeS Thor! din Kraft förswinns Pä en stund: af mannens minne Kanne hjertat djupt ett sär! Swea! ödet akt försona, Pä en stund, lyft af din Krona. Fall den ned med saknad, dä. Lpft sc'n Kronan opp frän jorden; Äter stoltast war i Norden. Dina fjcll, som tiden, stä.

7 T An gingo boljoma kring Smcas strändtt, Dcn samma stolta gang, som fordna dar; An hade Göthcn samma starka händer, Och samma mod i bröstet lefde qwar. Än Cöthcns son till mera blida länder, S itt rykte pä sitt swärd, med stolthet bar. Än Nordan sjöng, dä breda smarden drogo, Och Swcnskarne med stränga Nornor siogos. Lät hafden tala ifrän fordom-timma, Och Swcnflen alltid höa och aktad war. Ifr ä n hans fföld sägs dödens runor glimma, Fast lcsde han i olycksfulla dar. Hans öga likwäl ofta flöts i dimma; Han trodde ej att Sweket Kronor bar. Som ärans man han hwarje främling trodde, Och trygg uti sin läga hydda bodde. Nen kommo wäldsman, mäktiga och stuga, Och sade: "G öth! med heder, blif nu flaf!" Dä hastade hwar man utur sin stuga, Och gnisslade i»vrede: "stas? hwad, staf?" Nej SwergcS fria jord m itt blod mä suga, Men äran lefwa stall omkring min graf." Sä war hans smar. Och stuggans son nu ärfde Ett rum bland hjeltar, som hans swärd förwarfde-

8 S 5, A d le rc rc u lz! ditt hvga rum du wunnit. Dä FicndcrnaS ffvldar ho osi blänkt, W ar deras bragd, att wära hyddor brunnit, ' Och att de warnlvohetcn näd ej ffankt. M en tappre man de alltid mot sig fu n n it, Som hamdens stäl i deras hjertan sankr. S ä A d lc rc re u tz, du gjort. Och segerfanan Stod alltid blodig pä den höga banan. Fast är frän är, ifrän osi minnet strider, Det likwal ger osi ett aflagset ljus. Ännu hörs wapcndän frän fordna strider, Och Nordans Krigssänger och westans sus, Hwart Lrlog blodigt war i fordna tider, Och segrarn stod pä fallna harars grus. Men, Adkercrcut;! ja, hwarjc Swcnst det känner. D u war sä stor som wära fsrntidsmänner. ''U pp Käm par!" sade du, "fö r Swerges ara, Med senig arm nu förcn edra swärd. Ä tt dö i wapcn endast wi begära: Den tappres död är alltid afwundswärd. De höga Carlar blixtra ju osi nära, I stjcrnorna, som lysa winterns werld. De wisa banan, som till segern leder, Och molnets mantel ej kring dem sig breder.

9 M a n följde dig. De blanka swärden drogos, Dch ingen man i striden syntes blek. Har hjclmar sprängdes, och der L rn a r togos, Och Auras son cn fotbredd icke wck.»öwart steg war blodigt: tappre manner stogos; Men sward har Swcnffen, och föraktar swck. För arans skull, han sig ät döden wiger; T ill stjernans rang, med sward i hand, han stiger. Pä Auras falt, se, Höfdingar gf Wasa Eä fram, sin bana sköljande med blod. Den frie mannen rads ej -dödens fasa; Och Adlercreutz mot henne, härdad, stod. M ä jorden brista, wilda stormar rasa, M en Hjcltcns gudom endast är hans mod. Med denna gud, han trottsar lifwcts öden, Och swärdct sjunker icke ens mot Döden. Hwad syns nu skönt bland Auras berg och dalar? Jo, hennes söners grifter man der ser. I nattens djup, cn hamn stär opp och talar, Ur Kämpens g rift, och emot rymden ler. Nu Kämpens wälnad ser mot Walhals salar, Ser Adlercreutz i ro der sitta ner; Ser huru han den fylda bägarn tömmer För Swcrges Kung, men Aura icke glömmer

10 Den dystea hamdens ande alltid swäfwat Mot grannen, som osi Herrffarns blickar gaf. Dct wittiicöbvrdet wcrldcn osi ej jafwat: W i Wäldets Keona alltid lyfte af. För inhemfft wäld ej heller Swenffen bäfwat. Han blott war Statens man, ej Äongcns flaf. Da Swcas Lronor öfwer throncn blanka, Dem Eöthas Lejon hclgd och trygghet stanka. Stor mar du, Adlcrcreutz, den bistra tiden». Dä Swerges Äong förnekade fin börd. Du hemkom, Hämdens slungare, ur striden- Säg nöden, och blcf ej wid thronen hörd. Om frihetetimman redan war förliden, I gyllne dräkt den nu blcf återförd. Nationens rop mot swarta molnen stego; Du talte: Aongeus alla Hofman tego. Du talte: "Konung! Swerges tappre Söner' S itt blod ej fparat för din kronas glans. Men österns ö rn nu Lyckans ynnest röner, Mer stolt än nu, han kanste aldrig fans. Hör, gode Konung, hör ditt Swcas böner, C il frid, om med förluster den ock wanns." "Nej" sade Konungen, "wid Wasas minne! Den stunden, Höfding! icke ann är inne."

11 "'D en inne är, O, Konung! men du priso Förtwiflans mod i farans wilda tid. Kong! jag ar m a n, dä jag dig trohet wisak J a g smickrar cj, och ar cj wan derwid. S e Npfla fanor re'n pa wara isar; L, gode Konung, g!f ofl, gif otz frid." " N e j," sade Konungen, "wid W asas minne! D en tanken an n ej runnit i mitt sinne. M ed öppnad blick, se dä din fara n ära, W är märg är sugen, wcrklig är war sorg. Och wara unga söner dödt med ä ra, Och klagan höjs fran tempel och frän torg. S n a r t dina stridsman, trottsige, begära - F ä lägga swärd. De nalkas re'n din borg." ^ " H o r, stolte Höfding!" sade Kongen, "lydnad I alla dar, war Sw ensta K äm pens prydnad." " Z a, K onung; men dä hoppets wind cj fläktar, Och da war lydnad inhcmfl boja sm idts D a waknc folket, stride om det mäktar, M en framför allt, det blifwe äter fritt! W är tid är wek; dock uppstä Engclbrcchtar: Och detta swärd är frihetens och mitt. J a g swär, D u stall cj se, med fränryckt spira, Ha W asas borg, din owän segern fira.

12 A d lc re re u l;, du inför Mlvrstuket, Har tatt, dä skymning öfwcr landct war. Den sioltc Kongcn ängcrn säg i fjatet; Han Swcas gamla Krana mer ej bar. Dä awn dör, ditt namn blir ock förgätet; Ja, Lagern blommar ewigt, som du ffar. Blott for di!i walnad bafwa stall Tyrannen, T ill henne trygg stall nalkas medborgsmannen. Hell Swcas nya morgon! äter solen Framilar huldrik, öfwer wära ficll; Och stjcrnorna onrkring den kalla Polen, Förstöna äter wintrcns dystra gwall. Fred kom till Norden: Nu ä gyllne stolen, D u, tappre Adlercrcutz, satt hög och säll. Förut en Höfding, lika trygg som berget, War du i Sweas Nädsal, man för Swergct. Ej Smickrets ljufwa spräk har nätt ditt öra, Ty sjclfwa Smickret rodnar inför man. I Swcas Räd man fick din wisyct höra, Der städa styrkans son och dygdens wan. Du kunde sanning blott i talet föra, Du wille lefwa, wille dö för den. Du kände ej de höga, sina brotten, Och dcrför hclsades: Den ädle Drottcn-

13 r i E folkcn längre tate oförrätter: Z bojor, gjöto de hwarandras blod. Carl Johan talar uppä Tysklands slätter; ' Och Adlcrcrcutz bredwid hans sida stod. Nu Swerges Prins den kända fanan sätter 'Pia Tystlands jord och ger desi Kampar mod. Nu Minnen sivafwa ned, i ljusa strudar; Och bifall Hjcltcn far af Walhals Eudar. D itt sward, sä ryktbart ifrän Finlands strider, Ctt namn ock wunnit pa Ecrmaniens jord Det flammar hoppets flammor kring sig sprider; Det bilden är af Kraften i wär Nord. We detta folk, som suckar blott och lider! Hos det en Hjcltes födsel ej blir spord. Hcll detta folk, som tryckt, star opp att hämnas, Om med dcsi jord, dcsi hyddyr an mä jemnas! Ditt.nam n, som Hjcltc, outplånligt blifwcr I Swcas Nunor, hwilka Minnet star. Hög ar Cudinnan, som det namnet strifwcr; Och Seandicns jord af henne aktad är. Eom sjcllct cwig, stempeln ar hon gifwer, Och sanning heter stölden, som hon bar. Ee, Adlcrcrcutz se, hur hon strifwer modigt, D itt namn med eld sa fostcrländstt och blodigt

14 A d lc rc re iitz har gätt ur tideu, Swergcs Hjette, McdborgsmciNt Hwile öfwcr aflan Friden! Waldets djerfwe son i striden, Honom aldrig öfwcrwamn Alltid fri, med öppet öga, Gick han farorna emot. xugn han säg emot det höga, Under wreda Äffors hot. Stod Han pä Germanssa jorden, Eller mellan Finlands berg, W ar Han alltid man af Norden, Aldrig stiftade han färg. Aamparne, som honom följde^ Föllo, under Hjeltcns stn, Eller utaf lagrar höljde, D ina banor blodbestöljde, Utan blekhet uppä hl)n. Fosterlansta sänger klungo För den djerfwe Swenstens sjal. Mängcn fö ll, men blef ej tra l, Dä de starpa klingor sprungo. Utur flpdda äldrars natt, Skymtade för Swensta sinnen, Fadrens wälnader och minnen. Stjernan klar pä fcsict satt,

15 Nordan sjvng den gamla sängen, Aellet, likt en Kampahamn». Uti natten ätergängen, Liksom tiust af gamla namn; Wäckte Krigarn, och i själen Ingas styrka, höghet, mod: Solen uppran se'n i blod, Och den legde, bleke tralen Darrande för Segrarn stod. Stormar tjuta, Nordens stjcrnor sig i nattens flor, Hemske" och bestörte fluta. Swca, alltid Hjcltars mor, Sorgsen sig i stjernemanteln döljer^ A dlercreutz är icke mer. Denna klagan öfwer landet följer. A dlercreutz, ar icke mer, Är icke mer.

16 Wid Tidningen em Orefwe Dod. ^ ä g du wäl i den höstliga natt, Stjernor blekna och andra mer glimma? Huru Rordstjernan sorgelig satt, Endaft wantande morgonens timma? Molnen henne ffymde en gäng; Bistra windar dä tjöko en säng. Hörde du wäl de klagande stud, Som i natten, kring stellen sig höjde? Säg du wäl nägon hjclmfluten Gud, Som wid runstenen suckande dröjde? Männe han wande blicken, med sorg, Nppä Wasarnes prisade borg?

17 r5 SaH dä, broder sag Cothii?e mein, Hördes siormen dä rasande hwinad J a, han hördes. M än ' stjernan förswann S ä g du solen, wid morgonen, ffina? J a! sä skön, som det nyfödda hopp, M ur Lsiercns gnllport hon lopp. (sudar! hamnar af forniida M a n l Edra blickar wärc S w e a beffhdda. Z en Engelbrecht w unnit igen» Sörjd i K onungens b org, i hwar hydda. S ticrn an s blekhet och siormen nu spatt: " A d le r c r e u tz utur tiden har gätt!" Hörde du frän den ljusnande sky, Liksom siag uppä stöldar? jag hörde. D öden, Hjeltcn förklarad och n y, D a till W alhal, bland manncrne förde. D e walkomnade A d lc r c e u tz H an Gcnasi rum ibland Kamparnc mann.

18 Äskan icke längre rnllnr Omkring gamla Thules jord. Friden dansar Kring dcsi Kullar, Samdrakl bor, uli war N ord. Ingen Hungrig Orn mcr flyger, Trottsandc, kring wära fjäll Ingen swarl-alf längre smyger, Spejande Kring wara tjell 'Prins Carl Johan flall beflydd» Swenflens rättighet och namn. Han ar hemgud i hwar Hydda, Wasa honom strakt sin famn. Swenstarne wid Honom swära, Lefwa blott, som fria män! Om det gäller, dö med ära, Göther uti döden än. Nyter Kriget, Swcnffa sinnet Wid Hans namn, sä modigt höjs. Segern Kommer gyllne minnet Trollar fram dä Adlercreutz. Napoleons örnar äro döda.

19 books2ebooks.eu e-böcker från ditt bibliotek av ebooks on Demand digitaliserad av Kungliga Biblioteket