EVAnGEliSK-luThErSK MiSSiOnSTiDninG nummer kr. Varför är jag så sur? bli en följare! Nå med glädje FörlÅten och FrI

Transkript

1 EVAnGEliSK-luThErSK MiSSiOnSTiDninG nummer kr Varför är jag så sur? bli en följare! Nå med glädje FörlÅten och FrI

2 OMSlAGSBilD: lillemor larsson Jesus frågade honom: Vad vill du att jag skall göra för dig? redaktören Har ordet mark. 10:51 Julhelgen börjar gå mot sitt slut. Vi har fått stanna upp inför att Gud kommit till oss som människa, som ett litet barn, för att ge oss liv, ja, liv i överflöd. Det är stora ord och jag tror att det livet är ett evigt liv som kan börja här och nu. Det är det livet Jesus kallar oss att leva, och det är livet tillsammans med Honom det som handlar om att följa honom, tro på honom och tjäna både honom och våra medmänniskor. när Jesus var på väg till Jerusalem, strax före sin död, satt en tiggare vid vägkanten. Jesus såg säkert mannens blinda ögon och innersta önskan men frågade ändå: Vad vill du att jag skall göra för dig? Så nära vill Jesus komma även oss där vi kanske sitter lite vid sidan om. Han vill att vi säger som det är, att vi berättar för honom hur vi har det, bär fram vår synd och låter honom förlåta och hela oss. Han vill att vi ser honom och den han är. Innehåll 3 ELMs nyaste missionärer! BettY svensson, amanda Mattsson 5 FIKA-PAUS, en gemenskap i vardagen anna-karin Persson 6 Ord till liv Guds älskade Son arthur einarsson 8 Följarskap MattIas engström Vi tänker att vi själva bestämmer våra värderingar och ideal, men djupast sett är vi alltid följare. Bli nu en medveten följare, och välj vem du följer! 11 Saxat & utblickar 12 Själavård Brevet som förändrade en attityd gustav Börjesson I nya testamentet fi nns förmaningar till oss, undervisning om när man bör förmana men även ett brev som är ett gott exempel. 14 Nå med glädje erik j. andersson Visionen för elms utlandsmission för tio år fram i tiden kan inte förverkligas redan första året. Men visionen pekar ut riktningen för 2013! 16 Varför är jag så sur? anders göth Vi längtar efter liv i helhet, efter rena liv, lyckliga liv, men fi nner gång efter annan att vi reagerar på sätt vi själva inte vill. Vad beror det på? 19 Sälj kon satsa på mission jonny BjureMo elm stöder arbetet i Kenya och ser vid besök i landet att det blir välsignat. Kan stödet fortsätta? det beror på 20 Information från Till Liv 21 ELM Barn & familj Skatten KrIstIna runeson 22 ELMnytt & info 23 Annonser och adresser 24 Ibland orkar man bara inte Just därför kom Jesus till jorden. Johannes döparen fick bana väg för honom och peka på Guds lamm som bär världens synd. Nu är det vår tur att visa människor till Jesus. Låt oss ta vår kallelse på allvar och göra det med frimodighet så att fler får sina ögon öppnade och ser Jesus. Det kan göras på ett enkelt sätt genom att bara öppna dörren till missionshuset, eller genom det lite större steget att resa till en annan världsdel. I allt får vi lyssna in hans röst och följa honom. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg (Luk. 2:27ff.). som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta för dig och mig. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. FörmAning FrÅn PAuLus i brevet till FiLEmon 1: gott nytt år med Jesus! 16 EvA AndErsson redaktor@tillliv.se 2 till liv

3 mission i utlandet foto: BETTy SVEnSSOn Förbön för familjen vid utsändningsfesten i köpenhamn den 25 november SyDAMEriKA Piura Piura Chiclayo Chiclayo lär känna elms nyaste missionärer! PEru LIMA LIMA Arequipa foto: BETTy SVEnSSOn om allt gick enligt planerna reste i början av januari två danska familjer till Peru för att arbeta som missionärer i Piura. I slutet av 2012 besökte familjen Moesgaard- Christensen några elm-föreningar i sverige. Arequipa elm i danmark har kallat två nya missionärsfamiljer till tjänst i Peru ELM i Sverige är med som sändande organisation och står för hälften av kostnaderna för den ena familjen. Thomas och Anne-Dorthe har sedan de gifte sig för tretton år sedan pratat om att bli missionärer. Båda två har tidigare varit volontärer i olika länder, och de har även tillsammans arbetat som missionärer i Albanien under en period. Thomas har i totalt åtta år jobbat i Credos danska systerorganisation KFS (Kristeligt Forbund for Studerende), som betytt mycket för dem båda. De har två barn, Ingeborg tio år och Ludvig nio år. Under julen 2011 blev de tillfrågade av ELM i Dan mark om att åka ut som missionärer till Peru. De samtalade länge om hur arbetet i så fall skulle kunna se ut. När de hörde om kyrkans önskan att de nya missionärerna skulle arbeta med studentmission, kändes det helt rätt eftersom både Thomas och Anne-Dorthe brinner för studentarbete. utresan den 4 Januari gjordes tillsammans med familjen Christina och Philip Ambrosen och volontären Milka Koefoed-Jespersen som under hösten gått missionsskola i Norge. Första stoppet är Chiclayo, där de stannar några dagar för att träffa IELCH, den till liv

4 foto: BETTy SVEnSSOn lutherska kyrkan i staden. Därefter fortsätter de till Arequipa för att läsa spanska i ett halvår. I sommar reser sedan de båda familjerna till Piura, där de kommer att arbeta under sin missionärsperiod. Piura är Sydamerikas äldsta stad och Perus näst största studentstad. Där finns några evangeliska kyrkor, men ingen luthersk. På stadens fem universitet finns ännu inget organiserat kristet studentarbete. De båda familjerna kommer dessutom att vara de enda europeiska missionärerna i staden. Ambrosens kommer bland annat att arbeta med församlingsplantering, medan Moesgaard-Christensens fokuserar på studentmission. vad ser ni Fram emot i ert arbete? frågar vi och Thomas och Anne-Dorthe svarar: Det är att arbeta tillsammans som familj och att lära känna kulturen. Vi är spända på att se vad Gud har berett för oss. Vart vi än går har Jesus varit där först! Barnen berättar att de ser fram emot att surfa, besöka Machu Picchu och vandra i den sydamerikanska djungeln. Thomas och Anne-Dorthe tycker det är stort att kyrkan i Chiclayo har ett hjärta för att sända missionärer till en annan stad, och inte bara behålla dem för sig själv. Vi ser fram emot att starta detta pionjärarbete, det är både ett praktiskt och visionärt arbete. Vi känner samtidigt oro för det, eftersom det då inte finns någon tidigare erfarenhet på platsen att ta vara på. Det är viktigt att vi är öppna och ser möjligheterna när vi nu kommer som pionjärer till en ny plats. Man får helt enkelt testa sig fram lite för att se vad som fungerar och vad som inte fungerar. Sedan kan vi också oroa oss för den ökända värmen i Piura och barnens skolgång. detta är böneämnen vi alla gärna får bära med oss. And ra viktiga böneämnen är språket, att det ska gå bra att anpassa sig till allt det nya, och att de ska bli ett bra team tillsammans med Ambrosens. Sist av allt understryker Thomas och Anne-Dorthe att vi också får tacka för att de har fått möjligheten att åka ut som missionärer till Peru! beställ deras nyhetsbrev genom att skicka ett mejl till annekdote@gmail.com och skriv om du vill ha nyheterna på danska eller översatta till svenska. Thomas och Anne-Dorthe tycker det är roligt att få samarbeta med ELM-BV och önskar kunna ha en god kommunikation med församlingar och föreningar i både Danmark och Sverige. På kommer det att finnas länkar till deras blogg. Kom ihåg att be för familjerna Ambrosen och Moesgaard-Christensen! betty svensson och AmAndA mattsson ElMs styrelse (Danmark) har kallat christina och filip Ambrosen till tjänst som missionärer i Peru för en period av fyra år. christina och Philip är 31 respektive 33 år, och de har två barn: Elisabeth på sju år och Daniel på fyra år. familjen kommer från hasle på Bornholm och de har varit aktiva i ElM. christina är utbildad lärare och har arbetat som det, och filip är VVS-installatör och har haft eget företag. familjen har under hösten 2012 gått en missionärsförberedande kurs på Gå Ut Senteret i norge. Efter språkskolan i Arequipa är planen att de flyttar till staden Piura, tre timmar norr om chiclayo, där de kommer att arbeta med med att lägga grunden till en luthersk församling. följ familjen på deras blogg: Volontären Milka Koefoed-Jespersen åker med för att undervisa och se till Elisabeth och Daniel medan föräldrarna studerar. Milkas upplevelser kan du läsa om på hämtat FrÅn foto: ElM DAnMArK Presentation av fl er missionärer 4 till liv

5 reportage Fika-paus en gemenskap i vardagen det är torsdagseftermiddag, och utanför Missionshuset i Åstorp står och ligger en del cyklar och hjälmar. Inne i hallen möts vi av kläder och någon rullator. Vad är på gång? jo, det är Fika-Paus. På skylten vid gatan står det: gratis fi ka med hembakat. Välkommen in. många människor tänker nog: När vi blir pensionärer, då ska vi! Så tänkte också några av oss i ELM-föreningen i Åstorp, och när en idé legat och grott ett tag startade vi för ca två år sedan Fika-Paus. Vi ville gärna öppna dörrarna till vårt missionshus ännu mer och eftersom det ligger nära den stora matvaruaffären i byn, och då vi dessutom har parkering ihop, är ju läget helt ypperligt. Folk kan gärna komma in och ta en fika, före eller efter de handlat. Vi inredde vår lilla sal med soffgrupp och småbord som vi hittade på byns loppis. Vi annonserade och spred flygblad, och stod vid affären och bjöd in. till en början kom många som ville se vårt missionshus. De hade sett det utifrån, men undrade hur det såg ut inuti och vad vi var för några. Någon hade djupare frågor. En del barn kände sig hemma eftersom de gått i vår hobby tidigare. Det är just detta vi vill att man ska känna sig hemma här. Att man ska våga ta steget in till oss. Få känna värmen och gemenskapen, och gärna skapa relationer som leder till ett möte med Jesus! vi har öppet på torsdagseftermiddagen kl Då kommer en trogen grupp på ca fem damer. De stannar kvar hela tiden, en del sitter och stickar. Dessutom kommer skolungdomar in till oss på väg hem från skolan, några går i klass 8, men de flesta i 4 5 klass. De tycker naturligtvis att det är gott att komma in och äta goda kakor, men när vi frågar Hugo varför han kommer till oss, svarar han: Det är inte bara för kakorna, nej, det är något speciellt att komma till er. Det är liksom så mysigt och kul att komma hit och prata, och träffas. En invandrar mamma med två pojkar tycker att det är lättare att vara med på foto: AnnA-KArin PErSSOn foto: JAnJA rosengren foto: AnnA-KArin PErSSOn foto: JAnJA rosengren Anna-karin Persson, tredje från vänster, i samtal med fikagäster. torsdagar eftersom hon inte förstår allt på söndagens gudstjänst, och pojkarna kan leka friare nu. Hon känner sig hemma här. Från början hade vi inget särskilt program, men eftersom flera av oss tycker det är roligt att sjunga tryckte vi upp några enkla sånger som vi kompar med gitarr. En av våra manliga besökare kan spela munspel, så när han kommer blir det extra spel till sångerna. Flera har sina favoritsånger. Alla sjunger tillsammans: Jesus älskar alla barnen och Han har öppnat pärleporten. Vi sjunger också Jag har en vän som älskar mig och en av damerna ville gärna ha den sången med sig hem, så hon kunde gå och sjunga den hemma i sitt kök. Det är härligt! På soffbordet står en skål med vinstlotter i. Varsågod och ta! Det är olika bibelspråk på lapparna, och då är det ju garanterat vinst på varje lott! Flera gånger har det talat till den som fått det O, det passar precis till mig, har man sagt. Ja, Guds Ord är levande och kraftigt. vi som håller i detta är några pensionä- rer, och som hjälp den sista terminen har vi haft ELUs ungdomsledare från Lund, Janja Rosengren och Daniel Arvidsson. De har kommit varannan vecka och hjälpt oss och glatt oss och blivit skolbarnens speci- ella favoriter! Det var positivt att komma hit, och att få glida ner i källaren och spela Air-hockey-spel, är deras kommentar. Det är vår bön att de kan skapa relationer med både gamla och unga, relationer som kan bära frukt i en tro som håller. När vi efteråt står i källaren och diskar reflekterar vi över dagen. Hur många har varit här i dag? Vi räknar till 22 tallrikar! Det är inspirerande! AnnA-kArin PErsson, Åstorp till liv

6 ord till liv 1 sön e trettondedag jul et är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. Ty det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet, och de tre säger ett och detsamma. Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. 1 Joh 5:6 12 illustration: christina swartling 6 TILL LIV

7 Guds älskade Son min Frälsare Aposteln och evangelisten Johannes levde längre än de andra apostlarna och fick uppleva att det behövdes undervisning om vem Jesus verkligen är. Det fanns redan då förnekelser att Jesus inte kunde vara både Gud och människa. Man kunde inte acceptera att det var Gud som var i Kristus och försonade världen. Johannes tvekar inte att framhålla att det var Antikrists ande som försökte förvilla och splittra Guds församling (1 Joh. 4:1ff.). Även vi bör vara på vår vakt. Det är alltid falskt och förvillande när man utger sig för att vara kristen men avviker från biblisk kristendom. Jesus är Guds Son, skriver aposteln och visar till de vittnesbörd Gud gett: Ty det är tre som vittnar: Anden, vattnet och blodet och de tre säger ett och detsamma. När Jesus döptes i Jordans vatten sänkte sig Guds Ande ner över Jesus och en röst från himlen sade: Denne är min Son, den älskade. I honom har jag min glädje. Evangelisten Matteus skriver om när Jesus instiftar nattvarden och han talar om sitt blod, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Johannes berättar också i sitt evangelium om något han sett när soldaterna stack upp Jesu sida med ett spjut. Då rann där fram blod och vatten ur hans sida som bevis att Jesus var död. Vattnet vittnar om att när Jesus döptes bar han våra synder och när han dog var blodet på korset tecknet på hans död i vårt ställe, till försoning för all synd. Allt är Andens vittnesbörd om något som verkligen har hänt. Jesus som själv var utan synd tog världens synder på sig och sonade i sin död våra brott mot Gud, den helige och rättfärdige. Om Jesus bara varit människa hade han också haft del i syndafallet, men som Gud och människa kunde han bli vår ställföreträdare och Frälsare. När vi läser vår bibel är vi helt beroende av Andens hjälp. Och när Anden låter ljuset lysa över orden kan det plötsligt bli klart. Aposteln skriver att den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Då är det Guds Ande som har öppnat både mitt eget hjärta men särskilt Ordets hemligheter. Jag får tro att Jesus tagit bort mina synder och ingenting hindrar mig från att tillhöra honom. Detsamma kan sägas när jag tar emot Kristi kropp och blod i nattvarden. Plötsligt kan det bli så klart: Det är för mig Kristi kropp är utgiven och Kristi blod utgjutet. Så verkar Anden i den som fått se Jesus. Gud har skänkt oss evigt liv... Johannes skriver detta så tydligt i de båda sista verserna. Det är klara besked: Gud har skänkt oss det! Här är evangeliet om Jesus klart uttalat. Vi har det eviga livet helt gratis och det livet är i hans Son. Vi slipper betala. Den som har Sonen har livet! Så enkelt, men ändå så svårt att tro. Men stannar jag borta från Jesus då är allt hopp ute. Det kan vi se i den sista avslöjande meningen: Den som inte har Guds Son har inte livet! Då går man förlorad! Men det är onödigt för vi erbjuds Guds frälsning genom Jesus Kristus, Guds Son. Den som har Sonen har livet. Bön: Tack, käre Jesus, för att det är så! Hjälp mig leva så det märks att jag tillhör Dig! Amen. Arthur Einarsson, ELM-predikant, Åhus TILL LIV

8 aktuellt ämne ofta tänker vi att vi själva bestämmer våra värderingar och ideal, men djupast sett är vi alltid följare. dags att bli en medveten följare, och att välja vem jag följer! foto: JAn hilbrands I Gamla testamentet används herdebilden ofta om Gud, han är som en herde för sitt folk Israel. Han vårdar, skyddar och föder sitt folk. När Israels barn inte bryr sig om Gud beskrivs de som får utan herde de far illa. De blir attackerade, bortrövade, går vilse och hittar inte till mat och vatten. De blir uppgivna och skingrade. alla är följare För många människor är det provocerande att påstå att de skulle behöva en herde, för våra ideal är att vara fria och självständiga. Men alternativet till att följa Jesus är inte att vara helt utan ledning, snarare att följa någon eller något annat. Det kan vara yttre saker som tidsandan och mänskliga förebilder, eller inre saker som ideal, längtan, impulser eller begär. Men allt detta kommer någonstans ifrån. Även om vi tror att idealen och impulserna är våra egna, kommer de ofta antingen från Gud eller från ondskan. Frihet är snarare att kunna förhålla sig till allt som vill påverka, både inifrån och utifrån, och medvetet välja vem eller vad man vill följa. kung david, en ledare eller följare? David, som var en stor och hyllad kung, skriver i Psalm 23: Herren är min Herde! Det är Davids primära identitet och självbild, han är ett av fåren i Guds flock. Av Gud får han ta emot allt gott i livet, och det viktigaste för honom är att hålla sig nära Herren, lyssna till hans röst och följa honom. Om 8 till liv

9 sedan andra i sin tur följer David så har han ett viktigt ansvar, men trots allt sekundärt. Detta är viktigt att tänka på i de olika ledaruppdrag vi kan få, som föräldrar eller i arbete, förening eller liknande. Det är lätt hänt att vi börjar identifiera oss som stora ledare. Då glömmer vi att följa Jesus, och då leder vi andra vilse. I synnerhet gäller detta om vi blir lite beundrade och ärade. Historien är full av människor med goda ambitioner som blivit självfixerade av för mycket makt och upphöjdhet. Församlingen, en skock får? Ibland utmålas kyrkan och de troende som en skock okritiska, osjälvständiga människor som är helt beroende av en (ofta självutnämnd) andlig ledare, som såklart utnyttjar de andra på olika sätt. Det är definitivt inte det ideal som utmålas i Bibeln. Att vara en god församlingsmedlem innebär att pröva det som sägs, bidra med sina åsikter och om det behövs också förmana sin församlingsledare självklart på ett ödmjukt och kärleksfullt sätt, och oftast mellan fyra ögon. För av David lär vi oss att vi alla, oavsett vilka uppgifter vi har, först och främst är får i Guds hjord, och därför är ingen förmer än någon annan. Men att vara en god församlingsmedlem innebär också i någon mån att vara en följare, i betydelsen att kunna lägga band på sin egen vilja att själv vara i centrum, att bestämma och kontrollera allt och driva sina egna projekt och särintressen. till liv

10 Följarskap, en föraktad väg Att vara en god följare står inte högt i kurs i vårt samhälle man ska vara självständig och ledare, det ger respekt och status. Vad ligger bakom det här föraktet för att vara en god följare? Kanske beror det på att vi har en bild av att ledare ofta utnyttjar sin position för egen vinning. Bilden bygger på denna världens ordning, där vi hela tiden strävar efter makt och positioner på andras bekostnad. Jesus visar på en motsatt process, det ömsesidiga underordnandet. Detta sker inte genom att trycka ner oss själva utan genom att upphöja andra, deras talanger, förmågor, önskningar och behov. För en kristen som lever med denna agenda är följarskapet inte ett misslyckande eller tecken på svaghet, utan snarare ett sätt att tjäna sina medmänniskor. Följarskap, svårt men angeläget Ett sunt följarskap kräver en djup personlig mognad. Den som är ute efter egen vinning eller berömmelse kommer alltid att vara orolig för att man inte blir prioriterad, att någon annan får det lite bättre det kan vara påfrestande att liksom stå i skuggan av någon annan. Vilka egenskaper bör då en följare ha? En följare behöver vara så trygg i sin identitet att man inte behöver hävda sig själv eller utmana den som leder. Man vet att man är lika viktig och värdefull som dem som syns och hörs mest. kunna lita på sin ledning och acceptera att man inte själv har kontroll på allt, eller ens får reda på allt. ha viss fördragsamhet med sina ledares fel och brister, kunna förlåta misstag och ibland inordna sig under ett beslut, trots att man är ganska säker på att det är felaktigt; för att inte skapa kaos i pressade lägen. kunna prioritera uppdraget så högt att man kan stå ut med sin ledning, trots att man personligen inte alltid tycker så mycket om dem. samtidigt bevara sin integritet och på ett konstruktivt sätt bidra med sina synpunkter. Man måste kunna avväga hur mycket feedback och förmaning ens ledare klarar av att ta emot, men också sätta gräns när ledaren leder vilse och säga att detta är inte Guds väg även om man tappar sin position och kanske blir av med sitt sociala nätverk. vi är barn av vår tid Jag tror att samhället i dag ganska bra fostrar oss till att ifrågasätta och utmana våra ledare, till att gå vår egen väg, till att inte rätta oss efter andra utan själva ta plats och vara i centrum. Vi frågar oss: Vad kan jag tjäna på att engagera mig i det här? Tyvärr är detta kanske ett nödvändigt förhållningssätt då samhället ser ut som det gör, men att kunna underordna sig, att kunna arbeta som en i mängden för att nå ett mål som är viktigare än mina egna behov och att kunna göra allt detta utan att nedvärdera sig själv eller bli bitter det börjar bli sällsynta talanger. I den kommun där jag arbetar ska enligt värdedokumenten för våra skolor varje barn vara i centrum. Det är säkert väl menat, men för mig blir det ett förebud om ett ganska tragiskt samhälle. Om flera ska vara tillsammans kan inte alla vara i centrum, det är logiskt och praktiskt omöjligt. Om alla ska vara i centrum måste alla leva i sin egen lilla föreställningsvärld, där allting snurrar runt en själv. Det innebär att vi visserligen blir självständiga men också ensamma. Det blir inget samhälle utan bara en mängd självständiga individer, som var och en är sitt eget centrum. Så snart vi försöker vara tillsammans uppstår problem, då vi inte alla kan förvänta oss att vara i de andras centrum. Jesus som förebild Jesus kräver inte blind lydnad. Tvärtom säger han: Kom och se! Följ mig, och se med egna ögon. När vi vågar lägga undan vår prestige och bli följare ser vi att Jesus inte är ute efter att utnyttja oss, tvärtom. Han är Mästaren som tvättar sina lärjungars fötter. Han är den Gode herden som ger sitt liv för fåren och som låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro han leder mig på rätta vägar (Ps. 23). Det innebär inte att vi får ett problemfritt liv, men när Han leder oss kan vi tryggt följa honom. mattias Engström, psykolog, lund 10 till liv

11 saxat & utblickar Vårt uppdrag av Mästaren själv är att vara salt och ljus, mitt i en värld som behöver detsamma. AndErs PiLZ i DAGEN den som ger får när de givit barnet sina gåvor, då var Julen dröjer kvar och berättelsen uppgiften slutförd och de återvände om de vise männen är aktuell för hem igen. Vi vet alltså inte vad de oss. I Oasbladet (4/2012) reflekterade fick ut av mötet med Jesus, men vi Berit Simonsson över att vi ofta vet att den Jesus som de tillbad där i kommer för att få medan de vise Betlehem, han lovar oss och dem att männen kom för att ge : Vad ger den som ger den får. det att vara med? Vad kan jag få ut av att vara med? Vad ger det att villkorslöst älskad vara med på bibelstudiet, bönegruppen, I en krönika i Dagen (5/12) skrev hemgruppen, ungdomsgruppen, Anders Pilz att Varje människa syföreningen? Så frågar vi oss behöver känna sig behövd, med en väldigt ofta inför olika engagemang tydlig uppgift, accepterad som hon vi har är, älskad för vad hon är. Jag De vise männen verkar inte ha är villkorslöst älskad av Gud, vad kommit till barnet i Betlehem med som än händer, vad jag än ställer till vår tids fråga: Vad skulle det ge dem med. Förlorar man denna visshet om att färdas i flera veckor genom okänt Guds kärlek, då finns inga bra svar landskap och hotfull öken, i stekande på frågan om det är bra att finnas sol och med rövare liggande på lur, till. När tvivlet på Gud blir den dominerande bara för att komma till ett barn i Betlehem? hållningen, då blir tvivlet Vad skulle de få ut av detta? på människan, mänskligheten, en Vi kan inte alls se att de står kvar oundviklig följd. dröjande vid krubban då de lämnat Europa utmärker sig för en sina gåvor, liksom för att vänta på påtaglig glädjelöshet, en inre sorg, att få något i gengäld. Det beror på en påfallande skepsis och cynism. att deras fokus var ett helt annat: Vi Tron på Gud och tron på objektiva har kommit för att tillbe honom! ideal lyser med sin frånvaro. Man (Matt. 2:2) måste därför hitta negativa värden Verkligt visa visade de sig vara, att samsas kring: vi är inte rasister, vi de hade färdats hela den långa resan är inte förtryckare, vi är inte det ena för att få ge! Deras uppdrag var att och inte det andra. Men vad är vi, lärjunge ge gåvor och tillbedja. Det skulle positivt? Varför misstänker så många om konsten att vara en väldigt spännande inställning för oss som kristna också när sinnen, en risk som måste elimineras, att religion är ett farligt gift för unga vara radikal utan att vara fanatisk vi engagerar oss i våra församlingar: så att de inte påverkas av just tron. John Stott skriver i sin sista bok Vad kan jag ge? Allt annat får påverka de små, bara om åtta ord som Nya testamentet visar på två säkra inte tron. kännetecknar en sätt för oss då vi vill få något: ge så Färre söker sig till kyrkan. Man lärjunge: nonkonformitet, Kristus- ska du få, och be så ska du få. diskuterar i det oändliga om vad Det är därför det sägs om t.ex. som kan göras åt trons kris. Många likhet, mognad, skapelseomsorg, gudstjänsten i NT, att när ni kommer samman så har var och en något ler, strukturer, strategier. Som om tror att lösningen heter nya model- jämlikhet, förtröstan och död. Det att ge (1 Kor. 14:26). Tänk om förnyelsen vore en teknisk fråga. handlar om att det är så att först när jag kommer Som om det nakna och ofiltrerade upptäcka och leva villig att ge något av mitt eget; min evangeliet inte räckte. Möter man helhjärtat efter de kännetecken erfarenhet, mina böner, min tillbedjan, min längtan, mina egna behov källa, blir alla reformer och nysats- inte Jesus Kristus, lyckans djupaste som är Mästarens egna. och brister, min omsorg om andra ningar förgäves. Detta är trons natt. Olika språk fångar upp olika sidor av undret i Betlehem. credoakademin, först då får jag också något med mig Kanske måste den också finnas, för låt 2012undret fånga hem? dig, De och vise männen ta till var dig klara det i alla att gryningen dess nyanser. ska komma. var salt och ljus! Tolv kristna ledare lyfte inför tredje söndagen i advent i Dagen (5/12) fram den kristna människosynen: I vårt sekulära samhälle hotas människovärdet på många sätt. Några av de yttersta tecknen för detta ser vi i aborterna, den utsållande fosterdiagnostiken och de höjda rösterna för dödshjälp. Den sekulärhumanistiska värdeskalan saknar fast förankring, och blir därför alltför ofta förhandlingsbar. I Bibeln inskärps på många sätt människans oändliga värde. Redan från Bibelns första blad får vi veta att människan är något så fantastiskt som Guds egen avbild Det yttersta beviset för Gud den allsmäktiges hängivna och orubbligt kärleksfulla människosyn visar sig slutligen i att han ger sin egen Son, sig själv, för människans frälsning och upprättelse. Kristendomen har den världsbild som verkligen kan motivera det absoluta människovärde man gör anspråk på. Att människan är skapad till Guds avbild gör henne omätligt unik och värdefull. Den kristna människosynen är inte belastad av det darwinistiska föraktet för den svaga och sjuka, inte heller av ett elitistisk mänskoideal à la Nietzsche. Nej, den kristna tron motiverar och uppmanar oss till engagemang för medmänniskan, även om hon är svag, liten eller sjuk. Den kristna tron erbjuder en harmoni mellan lära och leverne, där inte den starkes styrka är på den svages bekostnad, utan tvärtom är till för att beskydda den minste. Livets Gud står för människans rätt till liv, oavsett ålder, kön eller något som helst annat. Guds församling har både ett mandat och en plikt från Gud att stå för människan, för människovärdet och för sanningen och vårt uppdrag av Mästaren själv är att vara salt och ljus, mitt i en värld som behöver detsamma (Matt. 5:13 14). red. till liv

12 SJÄlAvÅrd FörManIng som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta för dig och mig. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. FörmAning FrÅn PAuLus i brevet till FiLEmon 1:11 16 brevet förändrade en attityd I nya testamentet fi nns förmaningar till oss, undervisning om när man bör förmana men även ett brev som är ett gott exempel. Filemon bodde i kolosse. Han hade kommit till tro på Jesus när Paulus undervisade i Efesus. De kristna brukade fira sin gudstjänst i hans hus. Nu hade Filemons slav rymt. Det hände att hans vänner frågade om detta. Hur är det? Har Onesimus kommit tillbaka? Nej, jag vet inget om honom. Ja, du får straffa honom när han kommer tillbaka. Var säker på det! svarade Filemon. samtidigt satt paulus Fängslad. Men var verksam. En dag då han höll på och dikterade ett brev släppte vakten in en besökande till honom. Paulus blev glad. Kommer du hit i dag också, Onesimus? Ja, är det något jag kan hjälpa dig med? Du håller på med ditt brev i dag också. Det är till församlingen i Kolosse, svarade Paulus. Till Kolosse? Vem ska bära brevet dit? Det ska Tykikus göra. Och du ska följa med honom. 12 till liv

13 Jag? Skulle jag vända tillbaka till Filemon? Jag har ju rymt från honom! Han kommer att straffa mig. Jag vill stanna här hos dig! invände Onesimus. Ja, käre Onesimus, det skulle jag gärna vilja. Men det vore inte rätt mot Filemon. Och du behöver inte vara rädd för att vända tillbaka. Tykikus ska få med sig ett brev från mig till Filemon. Allt kommer att bli bra, fortsatte Paulus. När Tykikus och Onesimus kom fram till Kolosse sökte Tykikus upp Filemon. Denne blev häpen och frågade: Är du här igen? Hur är det med Paulus? Jo, jag har många hälsningar från honom. Han mår bra. Och jag har ett brev till dig. Ett brev, det är väl till församlingen? Det får du lämna till Arkippus, menade Filemon. Ja, jag vet. Men det här brevet är till dig, svarade Tykikus. Till mig? Har Paulus skrivit ett brev till mig? Stanna här medan jag öppnar det. Filemon vecklade upp rullen och började läsa. Han läste högt och Tykikus kunde höra hans kommentarer. Tänk, Paulus kallar mig sin älskade vän och medarbetare. Han ber för mig. Han säger att han har hört om min kärlek. Men det står väl vad han vill dig? Ja, vänta! Det är något han kunde befalla mig att göra, men han vädjar i stället om det. Så här skriver han: Jag vädjar till dig för mitt barn, som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus... Onesimus! Filemon blev upprörd. Han vände sig till Tykikus: Onesimus, det är ju min slav, han som har rymt! Du må tro att han har mycket att svara för. Har han fått kontakt med Paulus? Filemon fortsatte att läsa: som förr inte var till någon nytta för dig men nu är till nytta för dig och mig. Honom skickar jag nu tillbaka till dig. Det är som att sända mitt eget hjärta. Egentligen ville jag behålla honom hos mig, så att han kunde vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja. Kanske blev han skild från dig en tid, för att du skulle få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer: en älskad broder. Filemon tittade upp mot Tykikus och frågade: Så Onesimus har följt med dig hit? Ja, han är här, svarade Tykikus. Men läs vad Paulus vill att du ska göra. Filemon tog tag i rullen och läste vidare: Om du alltså anser mig vara din förtrogne vän, så ta emot honom som du skulle ta emot mig. Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning jag, Paulus, skriver med egen hand: jag skall betala. Jag skulle också kunna säga: för upp det på din räkning, eftersom du är skyldig mig dig själv. Ja, broder, låt mig få nytta av dig i Herren. Låt mitt hjärta få ro, i Kristus. Jag skriver till dig, övertygad om att du kommer att lyda mig. Jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om. Nu sänkte Filemon brevrullen och bad Tykikus hämta Onesimus. Och när Onesimus kom, tog Filemon honom i sin famn. Han sade inget om rymningen, och inget om bestraffning. Han ledde Onesimus in i huset. Filemon gjorde som Paulus hade uppmanat honom att göra. Allt blev gott för Onesimus. gustav börjesson, prost, Sätila Välkommen att skicka in frågor om bekymmer, tvivel eller förståelse av bibelord. Gustav Börjesson vill gärna svara. Skicka din fråga till sjalavard@ tillliv.se eller Till Liv Själavård, Sandgatan 14 B, Lund. Var gärna anonym. TILL LIV

14 ELMs utlandsmission 2013 Nå med glädje Visionen för ELMs utlandsmission sträcker sig tio år fram i tiden. Det innebär att mycket av det som visionen uttrycker inte kan förverkligas redan första året. Men visionen pekar ut riktningen för det nya året. År 2013 är ett oskrivet blad. Vi vet också mycket lite om vad som faktiskt kommer att hända i ELMs arbete under det nya året. Men två viktiga saker får vi ta med oss: Tron att det är Gud som leder och välsignar ett missionsarbete och själv sänder oss ut i mission, 1 eftersom han vill att människor ska blir räddade. 2 Den förberedelse vi själva gjort inför ett nytt verksamhetsår vi vet vad vi hoppas att ELM ska kunna göra under ELMs vision Årsmötet 2012 antog en vision för ELMs utlandsmission för tio år fram i tiden. Det övergripande målet är: Nå med glädje. Mission handlar om att människor ska nås av och ta emot evangeliet om Jesus Kristus. Evangelium betyder just goda (eller glada) nyheter. Alla projekt och satsningar vi gör ska ha som övergripande mål och syfte att nå med glädje. Dit Jesus Kristus inte är känd Under 2013 påbörjar Nämnden för Utlandsmission (NUM) arbetet med att finna ett nytt missionsfält. Bön och arbete måste gå parallellt i den processen. Bön om att Gud ska visa var han vill att ELM ska engagera sig och på vilket sätt. Arbete i planering och rekognosering. Längre än till startgroparna hinner vi nog inte under 2013, men detta är verkligen ett böneämne. Herre, Herre, led du varje steg. 1. Matt. 28: Tim. 2:4 Stöd ELMs mission! PG eller BG Vill du stödja mission i utlandet eller ett speciellt land så märk inbetalningen. Nämnden för Utlandsmission, NUM Stefan Ekström (ordf.) Benedikte Nilsson (v. ordf.) Karin Andersson Eskil Engström Bodil Hansson (ers.) Bengt Hjort (ers.) Amanda Mattsson Torbjörn Swartling Betty Svensson (ers.) Jacob Waldemarson Nicolaj Wibe Peder Østergård Jensen Missionssekreterare i ELM Rakel Smetana (Indien och Peru) Jonny Bjuremo (Kenya, Eritrea och Etiopien) På den sydamerikanska kontinenten I norra Peru har ELM arbetat under snart tjugo år och i staden Chiclayo finns en luthersk kyrka med fyra små församlingar (IELCH). Under början av 2013 har vi inga svenska missionärer i Peru, men vi är mycket glada över fem missionärer från vår systerorganisation ELM Danmark. Steffen Baagø Madsen verkar i Chiclayo sedan flera år, och två nya familjer Filip och Christina Ambrosen och Anne-Dorthe och Thomas Moesgaard-Christensen ska efter språkskola placeras i staden Piura cirka 200 km norr om Chiclayo (utresa i januari). De utsända missionärerna är ett stort bidrag från ELM till arbetet i norra Peru, och vi önskar sända fler. Det är också viktigt att i bön bära den unga kyrkan i Chiclayo be om växt och mognad! ELMs missionssekreterare Rakel Smetana räknar med att besöka Peru under året. foto: peter storgaard 14 TILL LIV

15 Tillsammans i mission i Afrika I östra Afrika har ELM haft missionärer i arbete i mer än hundra år. I dag finns det självständiga lutherska kyrkor i Kenya, Eritrea och Etiopien som är en frukt av människors ansträngningar och Guds välsignelse. Med dessa kyrkor har vi i dag våra viktigaste relationer. Och vi vill att relationerna ska få stärkas ytterligare i ömsesidighet. Under 2013 vill vi fortsätta stödja kyrkorna med mål att deras självförtroende och Gudsberoende ska öka. Kyrkan i Kenya (ELCK) har cirka medlemmar och ELM är en av hennes samarbetspartners. En annan är Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland (SLEF) som under 2013 firar 50 år av engagemang i Kenya. ELMs missionssekreterare Jonny Bjuremo besöker Kenya i samband med detta firande i april. Vi vill under 2013 fortsätta bidra till gatubarnsarbetet Bethesda Children Ministry i Nakuruområdet. I Kenya planeras allmänna val i mars Det är ett foto: lina jämstorp stort böneämne att valet ska kunna genomföras utan oroligheter. Sedan några år har ELM stöttat ett fredsarbete i Kenya med försoning mellan olika etniska grupper som mål. Vi hoppas kunna fortsätta stödja detta arbete, även om vi under 2013 inte har personal på plats. Eritrea är ett land som är relativt slutet gentemot omvärlden, vilket försvårar kommunikationen mellan kyrkan i Eritrea (ELCE) och ELM. Under 2012 tilläts inte ELMs utsända att besöka landet, men vi hoppas på ett sådant besök under Vi önskar under året stödja två utbildningscentrum i kyrkan ekonomiskt: musikskolan i Asmara och seminariet i Beleza. Kyrkan i Etiopien (EELC) omfattar ungefär 140 församlingar, organiserade i sex synoder. ELM riktar under 2013 ekonomiskt stöd bland annat till kyrkan centralt, dess teologiska seminarium och ACYM (Asella Children and Youth Ministry). Viktigt är att bära kyrkan i bön, och vi hoppas under året på flera möjligheter för ELM-representanter att besöka Etiopien. Till Indiens östkust Den nyaste internationella relationen för ELM är den med ett litet lutherskt arbete på Indiens östkust. Vi har sett hur Gud öppnat en dörr, men vet ännu inte hur samarbetet med Bethesda Lutheran Ministries (BLM) kommer att utvecklas. Traditionellt missionsarbete med utsända långtidsmissionärer kanske inte blir möjligt på grund av myndigheters motstånd med mera, men kanske är foto: peter storgaard det inte heller den bästa vägen framåt. Under 2013 satsar vi på två projekt: dels stöd till den barnhemsverksamhet som BLM driver, med förhoppning om att en tomt ska kunna förvärvas, och dels en konferensresa tidigt under året där en mindre grupp från ELM besöker Indien för att under några dagar undervisa pastorer/evangelister, kvinnor respektive barn. Konferenserna genomförs i samarbete med litteraturmissionen Scriptura. Evangelium tur och retur Relationen till våra kristna syskon i Afrika, Sydamerika och Indien innebär också att ELM hoppas på stöd därifrån i form av bön, inspiration, undervisning etc. De har så många resurser som vi saknar. Vi hoppas under 2013 kunna ta emot besök från Kenya och Eritrea, och via tidningsartiklar och annan media få än mer av syskonen i syd, väst och öst. sända ut svenska missionärer. Det finns tydliga behov av fler missionärer i Peru, men även på andra fält kan det bli aktuellt. Låt oss be om att Gud med sin Ande ska beröra oss på nytt, så att det i våra hjärtan tänds en nöd för vår nästa och hennes själ. I visionen uttrycks det: ELM vill att mission ska vara alla ELMares glädje, längtan och ansvar. Tänk om det kunde vara så om några år. Det kan det bli om vi förenas i bön nu. Mission allas glädje, längtan och ansvar I början av 2013 har vi inga svenska medarbetare utsända. Kan man bedriva mission utan missionärer? Det kan man nog, men det vill vi inte. Vi är glada för våra danska medarbetare i Peru, men vi vill också Läs mer i Verksamhetsplan för ELM-BV på Erik J. Andersson, Örkelljunga Missionsledare i ELM TILL LIV

16 undervisning VarFör Är jag så sur? foto & SKulPTurEr: lillemor larsson Vi längtar efter liv i helhet, efter rena liv, lyckliga liv, men finner gång efter annan att vi reagerar och agerar på sätt vi själva varken förstår eller vill. Vad beror det på? visst kan vi många gånger säga med Paulus: Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag (Rom. 7:19). Att det är så beror på synden i oss, det vet vi. Men vårt negativa handlande hänger också ihop med att den synd vi själva blivit utsatta för givit oss sår, och att vi kanske lever i felaktiga bindningar till exempelvis andra människor. Det handlar om självinsikt. Varför agerar jag så som jag gör? Varför har jag så lätt för att bli elak? Varför brusar jag upp i vissa situationer? Varför snärjs jag av frestelser, just på den och den punkten? låt dig helas Vi har stora, komplexa områden i vårt inre som vi varken enkelt kan överblicka eller kanske ens orkar se. Men det är ändå viktigt att ta tag i problemen 16 till liv

17 Så länge synden inte tas fram i ljuset och bekänns, kommer den att förgifta våra liv. för att växa och mogna som kristna människor och medmänniskor. Som just sådana har vi den bästa vägen till mognad: att lämna hela den kletiga sörjan till Gud och låta hans helige Ande styra processen. Den helige Ande är en klok och ömsint arkivarie som går omkring i vårt djupa inre där allt skräp samlats i mappar och dokumentskåp under livet. Anden vet våra ömma punkter, han vet vad vi just nu tål att se och ta tag i och vad vi just nu måste ta tag i, även om det skulle göra ont. Han har överblicken, han har ansvaret. Synd och bekännelse Synd är inte bara att ja, det var väl tråkigt, synd att missa det, nej, synd är något djupt förstörande, något som drar ned oss i smutsen det som skulle vara så rent och gudalikt. Alltsammans är uttryck för ursynden: egoismen. Jag först. Mina behov, min bekräftelse. Det är nog av barmhärtighet som Gud inte låter oss se all vår synd. Men Guds Ande vill dra fram den i ljuset, bit för bit. Så länge synden inte tas fram i ljuset och bekänns, kommer den att förgifta våra liv. Det hjälper inte att försöka glömma den eller ens sluta med den synden. Nej, synd måste bekännas, förlåtas, för att så kunna brytas med. Verklig eller inbillad synd Allt som man upplever som synd är kanske inte det. Det är skillnad på verklig och inbillad synd! Att inte ställa upp tillräckligt (för föräldrar eller förening) är ett exempel. Det är skillnad på att ha gjort så gott man kunnat även om det kanske inte räcker och att inte ha gjort det, för då har egoismen regerat. Först när min bekännelse är konkret kan förlåtelsen bli konkret. Här ger själavården en stor möjlighet. I samtal och framför allt i bikten får man hjälp med att skilja på verklig och inbillad synd, på synden som jag gör och på den människa som jag är, den som Gud älskar och ser på med oändlig ömhet och längtan. I bikten får jag sätta ord på min synd och min situation, och får av en annan syndare höra förlåtelsens ord: Dina synder är dig förlåtna. Infekterar sår Det andra stora hindret för att kunna leva livet som Gud vill är våra sår. De är en spegel av det första hindret synden. Vi är ju inte bara själva syndare, vi utsätts också för andras synd. Den har vi inte ansvar för men det har vi däremot för vad vi gör med våra sår. Ingen människa kan påstå att hon inte bär på sår. Så genomsyrad av synden är världen att ingen undgår att bli sårad av andra. För en del av oss är såren lindrigare, för andra rör det sig om större skador. Vad har vi då för sår? Ett exempel kan vara att man inte fick känna sig älskad som barn. Mamma och pappa hade kanske svårt för att visa den kärlek de ändå bar på? Det enda man upplevde var krav och kritik kanske ännu mer när ett nytt syskon kom till. Upplevelsen av att inte vara önskad, inte älskad, att inte duga, är det värsta och mest grundläggande sår en människa kan bära med sig i livet. Det skadar ens självbild och självkänsla som inget annat. Det fräter ett hål i själen där allt jag senare ändå får av uppskattning och tillgivenhet rinner ut. Själen läcker, och man kan egentligen aldrig tillfredsställas. Så länge såret inte läker kommer det ständigt att dränera bort kärleken och lämna kvar en gnagande tomhet. Den försöker man fylla på tusen sätt: viljan att stå i centrum, maktfullkomlighet, önskan att andra ska vara rädda för en, sökande efter bekräftelse etc. Man blir som en vindflöjel som känsligt känner av andra i försök att få deras uppskattning. Och en sårad människa reagerar ofta med starka negativa handlingar. Sår behöver helas När det gäller våra sår hjälper inte bekännelse, såren måste läkas. Men tiden läker inte alla sår. De finns kvar, de infekteras och de påverkar vår personlighet, våra värderingar, våra relationer och vårt arbete på så många sätt. Många av våra grundläggande attityder och handlingar bottnar i sår vi fått. Vad ska vi då göra med våra sår? Precis som med synden har vi ett val bara sanningen kan göra oss fria. Vi kan välja att ignorera såren, försöka dölja dem eller så kan vi erkänna diagnosen och ta fram dem i ljuset så att Gud får läka dem. skulpturer gjorda av lillemor larsson, stoby. TILL LIV

18 Överraska den andre med din kärlek! Foto & skulpturer: lillemor larsson Även till detta behöver vi en god själavårdare som tillsammans med Guds Helige Ande kan komma sanningen på spåren. Anden vet hur allt hänger ihop. Han vet vad man just då kan se och ska se. Han är som en god läkare. Vi får lägga oss stilla och lyssnande inför det varma, helande ljuset från Guds ansikte. Även om det smärtar vill han mig inget illa, utan bara ge läkedom och tröst. Han helar dem som har förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han står det i Bibeln (Ps. 147:3). Det är alltså viktigt att få hjälp med att se såren och hur de hänger ihop med hurdan jag är nu. Det kan en god själavårdare göra, och vi kan få bli omslutna av bön den är som slussport för livgivande och renande vatten! Det enda villkoret för att mina sår ska kunna läka är att jag i min tur förlåter dem som sårat mig. Eller åtminstone har en vilja att vilja förlåta även om de inte bett mig om förlåtelse. Endast då blir jag fri och bitterheten får ingen grogrund. Bindningar behöver lösas Det tredje stora område som hindra mig från att leva i den balans Gud vill är bindningar. Det handlar om osynliga trådar till personer och faktorer som hindrar mig från att göra det jag djupast vill. Det vanligaste är att man är osunt bunden till sina föräldrar. Föräldrar kan ha svårt att släppa iväg sina barn, och erkänna dem som vuxna, självständiga människor. De vill vara med och styra allt: val av partner, val av yrke och bostadsort, tapeter Nu gör du som jag säger! har man kanske fått höra sedan barnsben, och det sitter i. Eller: Du bryr dig inte om din gamla mamma Man kan även på ett felaktigt sätt vara bunden till sin make eller maka och inte få utrymme för sin egen personlighet. Men vi kan också vara bundna av goda exempel, starka människor som vi kanske inte ens mött. Andliga ledare, politiska ledare. Men en god ledare föder alltid självständighet hos sina efterföljare. Befrielse från felaktiga bindningar behöver inte ske genom att man bryter med personen eller saken i fråga. Befrielsen sker genom att den felaktiga bindningen bryts, att det som hindrar den sunda relationen får rensas undan. Vår primära bindning är den till Kristus. Förlåtelsen, helandet och befrielsen hänger ihop med varandra. Först när jag bekänt min egen synd och mitt eget ansvar för problemen kan jag ta emot förlåtelsen och helandet av mina sår. Först när jag börjar bottna i ett helande och ett sunt mättande av mina tomrum kan jag börja se och röra mig bort från de bindningar som gjort anspråk på dessa tomrum. Vi är kallade att leva ett heligt och rent liv, till ett kärleksfullt mottagande och utgivande liv i kärlek tillsammans med Gud, vår Far. Det handlar om att låta Sanningens Ande visa de hinder som står i vägen för mig i den riktningen. Att låta Herren Jesus bli min Frälsare, som förlåter, helar och befriar mig personligen. Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås. mal. 4:2 Anders Göth, präst och ELMs stadsmissionär Malmö svårt att förlåta? 1. Gå inför Guds ansikte i bön. Sök inte bara hans hjälp utan hans ansikte. 2. Tillåt den helige Ande att pröva dina egna motiv, ord och tankar. 3. Gå till korset, se hur Jesus tar emot dig och bekänn din synd konkret, ej den andres. 4. Ta emot förlåtelsen och förlåt den andre. Överlämna honom till Fadern. 5. Se hur Jesus ställer sig mellan er samtidigt som du ser den andre ser du Jesus. 6. Överraska den and re med din kärlek. Ur Förlåtelse i praktiken av Bengt Pleijel, Till Liv 09/ TILL LIV

19 mission i utlandet Sälj kon satsa på mission! ELM stöder arbetet i Kenya och ser att det blir välsignat. Kan stödet fortsätta? Det beror på Vädret i Kenya bjuder både på regn och solsken, och på natten kan det på vissa håll vara riktigt kallt. Även den evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya (ELCK) visar en variation av framgångar och motgångar. Både vädret och arbetet i Guds rike kan variera från plats till plats. Det är med stor glädje och tacksamhet till Herren som jag skriver om min resa till Kenya i november Jag hade då bland annat förmånen att träffa ärkebiskop Walter Obare, det centrala stiftets ledning samt fredskoordinatorn Silas Plimo Lomkendo. Det var mycket värde fulla möten. ELMs missionär i Kenya, Kerstin Nilsson, var till stor hjälp och ett stöd. Hon ordnade i princip med alla resor och program. Höjdpunkten var att få vara med vid en workshop i freds- och försoningsarbete. Det var gripande att se hur fredskonferensen steg för steg öppnade för försoning, efter bekännelse och förlåtelse. Detta är kanske något för våra sammanhang i Sverige där vi ibland hellre talar om varandra än med varandra? trygghet på jorden än barnhemmet. De kommer dit för att få mat, kläder, utbildning och undervisning i kristen tro. De omfattas för tillfället inte av ELMs fadderprogram, så du som läser detta, öppna dina resurser för dessa utsatta barn. Det är bara välsignelse att hämta hem genom att hjälpa dem som är så innerligt älskade av vår Frälsare Jesus Kristus. Fredrik Andersson, ELMs volontär i Nakuru, bor på barnhemmet och lever tillsammans med killarna. Han äter, leker, sjunger och brottas med grabbarna, och verkar trivas utmärkt! I början av januari åker Fredrik vidare till Etiopien för tre månader i Asella. Be för Fredrik och hans fortsatta tid som volontär! Två av ledarna vid Bethesda besökte Etiopien sommaren 2011 och bland annat Hope-projektet i Soddo, Wolaita, som hjälper prostituerade kvinnor. Inspirerade av besöket i Etiopien bestämde sig vännerna för att starta ett liknande arbete i Kenya, och sedan två månader driver nu Pangani församling i Nakuru projektet Hope Pangani där de arbetar för att ge de prostituerade ett nytt liv. Fantastiskt att få stå som åskådare när två av våra missionsfält mer och mer hittar varandra. Halleluja! Personlig förbön vid fredskonferensen i Jogoo, Kenya. Läs mer om Kerstin Nilssons arbete i Till Liv 12/2012. Hope Panganiprojektet består av 15 f.d. prostituerade kvinnor och deras barn. foton: jonny bjuremo Jag hade även förmånen att bo och delta i verksamheterna på barnhemmet Bethesda Children Ministry utanför Nakuru ett mycket imponerande arbete med fattiga och föräldralösa barn. På barnhemmet bor 22 före detta gatukillar, och ytterligare 18 småbarn kommer dagtid till Bethesda direkt från slummen. Dessa små, som Jesus älskar, har ingen annan Gåvorna till missionen blir mindre och mindre det konstaterades vid NUMs oktobersammanträde. Hur länge kan ELM stödja Bethesda? Hur länge kan ELM ge ekonomisk hjälp till fredsarbetet? När Benjamin Lemosi från Samburu (gäst i Sverige i januari) blev vald till generalsekreterare i det centrala stiftet (ca 80 % av Kenyas yta) bestämde han sig för att sälja sina kor och i stället köpa en bil. Bilen används nu för att åka runt i landet för att predika och dela ut nattvard till kyrkans medlemmar. Imponerande! Vilka kor har vi som vi kan undvara för att arbetet i Guds rike, både i Sverige och i Afrika, kan gå vidare? Husvagnen, sommarstugan, motorcykeln, aktierna eller andra ägodelar som bara ligger och skräpar? Be Gud om nåd att tänka lite mer som Benjamin! Jonny Bjuremo, missionssekreterare i ELM TILL LIV

20 information till Livs arkiv på gott nytt År Med beställ till livs juninummer för utdelning! utkommer före den 1 juni. Beställ även en egen baksida med presentation av din förening/församling och kanske en inbjudan. Mer information skickas till ElMs föreningar. Kontakta gärna Till livs exp., , design@tillliv.se missionstidningen till liv är nu inne på sitt sjuttonde år. Detta är nummer 177 från första utgivningen i januari Arbetet går vidare. I början på hösten 2012 samlades Till Livs redaktion för att planera Mycket har inte fallit på plats än, men vi vill dela några tankar inför det nya året. till liv beräknas Fortsätta komma ut före första helgen i varje månad; se under fliken Till Liv på elmbv.se. Hör av er om tidningen blir försenad eller uteblir eller om ni har frågor om prenumerationen. Kontakta Annika Lind eller expeditionen i Lund (adresser, se s. 23). till livs layout och utformning blir ungefär som tidigare. Någon artikelserie är avslutad och vi hoppas kunna påbörja andra. En ny serie i Själavård planeras till lite längre fram i vår, och vi välkomnar även i år frågor om bekymmer, tvivel eller förståelse av bibelord. Gustav Börjesson vill gärna svara. Skicka din fråga via post eller mejla in den. Var gärna anonym. Vi förbehåller oss rätten att korta eller sammanfatta om det skulle behövas. Vi vill också försöka ta upp ämnet förmaning, den undervisning som finns i Nya testamentet i den svåra konsten och om hur vi konkret förmanar. Redan detta nummer får vi ta del av ett exempel från Bibeln läs om Filemon och hur Paulus förmanade honom (s ). Ord till liv skrivs i år över andra årgångens episteltexter, enligt Den svenska evangelieboken. Här hämtas skribenterna från ELMs predikanter vi ser gärna att fler predikanter vill medverka. Rakt på sak är en artikelserie som avviker något: det är den enda artikeln i Till Liv där redaktionen inte bestämmer ämnet. Redaktionen ber några personer som vi tänker kan tycka till att skriva om ett ämne de finner angeläget, i god ton. Vi önskar kunna ta upp ämnen som Bibeln har något att säga oss om och som vi människor stöter på i vår vardag, men kanske ibland låter få olika konsekvenser i livet. Vår önskan är att Till Liv och hela ELMsammanhanget ska få vara en plats för goda samtal. Öppet forum är sidan där vi tar in synpunkter från er läsare. Under hösten har vi fått en del respons en del är publicerat, men något kom så pass sent att vi bedömt det som att inläggen inte skulle fortsätta även det nya året. I artikeln Att ta sig rätten (10/2012) tog Erik J. Andersson upp ämbetsfrågan. Vill du läsa mer i ämnet finns artikeln Ämbetsfrågan ur skapelseperspektivet av Lars-Åke Nilsson (07/2006) på under Arkiv. En längre version har varit publicerad i Begrunda (1/2006), den finns i Begrundas arkiv. På kan du läsa äldre artiklar och nummer (utom de senaste två åren). Äldre missionsartiklar läggs ut i biblioteket där kan du ta del av ELMs senare missionshistoria. vi uppskattar att ni hör av er och väl - komnar respons på Till Livs innehåll, och vi hoppas att samtalen kan få fortsätta i din gemenskap: Ta upp frågorna välkomna det goda samtalet! EvA AndErsson, redaktor för Till Liv 20 till liv