gen och dagligen gå ärenden ät currendakantorn (Primicerio) samt vara med

Transkript

1 . N :o 2 1. Redaktör: ADOLF L I N D G R E N. Förläggare: uss «Em Martn Luthers förtjenster om musken. Af H. Sattler. 1" 'Ivuther var ngen egentlg tonkonst< ' & när, men från barndomen vän af tonkonsten. Hans föräldrars fattgdom nödgade honom redan tdgt att under kasta sg en currendanus' börda och besvär, d. v. s. under hvarje årstd lvad väder som helst sjunga pä gatorna, hvarje söndag hjelpa tll med kyrkosån 0..., n,nnn Stockholm den I November Prs: Helt gen och daglgen gå ärenden ät currendakantorn (Prmcero) samt vara med vd dennes sångundervsnng. Såväl Magdeburg som Esenach skötte gossen Luther sna currenda-ålgganden med så dan samvetsgrannhet och vllghet, att han hos åhörarne väckte stor uppmärk samhet, h vlket föranledde att fru Cotta Esenach särskldt antog sg honom och först vårdade sg om hans utbldnng och fortkomst. Så fck han Esenach tllfälle att jemte sången lära och med ä r 6 kr. Halft å r 4 k r. 2 k r. Lt :r S Arg. 3. fver egna sg åt flöjt- och lutspel, hvargenom äfven nstrumentalmuskens om råde öppnades för honom. Luthers senare lfstd vsar, att han blfvt sn hulda musca trogen och att han alltd med fver egnat sg åt denna konst. Icke blott hans egna loftal öfver musken utan också andra vtnesbörd af Luthers samtda lemna oss klara be vs om hans stora kärlek tll den na konst. Muscan hafver jag alltd haft kär, och jag vlle ej byta bort mn rnga musca Luther såsom currendanus, sjungande vd andras dörrar, Esenach.

2 102 mot mycket stort och godt. Musca är en half dscpln och tuktomästarnna, som gör mennskor mlda och saktmo dga, sedesamma och förnuftga. Sjunga är den bästa konst och öfnng; den som lar den konsten nne, den är väl artad ocl tll allt skcklg. Sångare äro ocksä ej sorgbundna utan alltd glada ocl slå bort sna sorger med sang. Jag haller för vsso före och blyges ej tllstå det, att näst efter théologen ngen konst ln nes, som kan jemföras med musken,.lag vll af hjertat gerna lofva och prsa den Guds kostelga gâfva, den fra kon sten musca, dock fnner jag att den samma är en så herrlg konst, att jag ej vet lvar jag skall börja eller upphöra att berömma henne o. s. v. En Luthers samtda, Mattheus Ratzeberger, berättar en handskrfven lefnadstecknng på bbloteket Gotha: Ef ter det Luther början af sn strd mot päfve, potentater och satanas måst ut stå många och stora anfäktelser, begaf det sg ofta, att den sst lämda på mån gahanda sätt synnerhet hans studer kammare turberade honom. En gång kom Lucas Edemberger med flera andra för att besöka honom. Dörren öppnades dem ej ens efter upprepade knacknngar; slutlgen tttade Edemberger genom nyc kelhålet och tck då se Luther lgga på golfvet med utbredda armar. Edember ger öppnade dörren med våld, uppreste den vamnägtge Luther och begynte genast tllka med stt sällskap att muscera. Då delta skedde, kom Luther snart tll sg sjelf, hans svårmod och sorgsenhet för gck, så alt han snart också började att sjunga med. Af Luthers senare bekantskap med betydande fackmusker på hans td och af det närmare förhållandet tll några af dessa, t. ex. den kurfurstlge sachsske sängmästaren Konrad Rupf!' och Johan nes Walther, later sluta sg att Luther äfven satt sg n ut konstsängens (tgu ral -sängens) hemlgheter. Han sjelf be römmer denna varma ord, när han bl. a. säger: Men der den naturlga musca genom konsten varder sålunda skärpt och polerad, der märker och kän ner man först endels ty tll fullo kan den ej begrpas med stor för undran den stora och fullkomlga Guds vshet hans underbara verk musca, h vlken framför allt det är sällsamt och förundran värdt, när någon framsjunger en enkel vsa eller tenor (hufvudmelod), jernte hvlkcn tre, fyra eller fem stäm mor också sjungas, de der omkrng så dana enkla vsor lkasom jublande leka och sprnga omkrng och med många handa art och klang samma vsor un derlga sra och smycka och lkasom ut föra en hmmelsk tondans, vänlgen möta hvarandra samt af lj ertat omfamna hvarandra, hvarför de som sådant något för stå sg pä och deraf känna sg rörda, högelgen måste förundra sg och mena, att ngentng verlden är sällsammare än en sådan med många stämmor smyc kad sång. Men den som deraf ej röres, han måste sannerlgen vara en grof stock o. s. v. Luther tyckes sålunda lafva vart väl förberedd alt lägga en reformatorsk hand äfven vd kyrkosången, sedan han brutt med den påflga kyrkan. Refor matonen vände sg såväl tll konst- som natursången, hvlken senare dttlls vart mycket sparsamt tllmätt å t församlngen. Konstsången var företrädesvs odlad kloster-sångskolorna och måste derför, ou den skulle användas kyrkan, efter klost rens upphäfvande förläggas tll latnsko lorna (sedan kallade gymnaser). Luther nförde kantorsbefattnngen, genom hvl ken detta mål vanns. Kantorn blef näst latnskolans rektor den vgtgaste läraren denna och han hade jente den veten skaplga undervsnngen att besörja ut förandet af den fguratva kyrkosången med sna lärjungar, såsom ännu dag sker många städer. Ännu vgtgare an såg Luther att höja församlngssången, hvlken httlls nskränkt sg tll utförande af responsorer, sequenser, slutord, såsom Halleluja, Amen samt vallfarts- och Ma rasånger o. dyl., för alt låta denna sång ntaga en mera betydande ställnng den kyrklga kulten. Var nu konstsången förut genom stela former och genom latnsk text främmande för åhörarnes hjertan, så vsade sg åter församlngssången ge nom ohöfvsk text, genom framställnng af muskalskt-dramatska scener o. dyl. ovärdg såsom det relgösa, kyrklgt fromma snnets språk. Luther bemödade sg derför 0111 att afskaffa det som ej trängde tll själ och hjerta, det schablonmessga eller snlgt bedöfvande, och att deremot återställa uttrycket af det sanna, goda och sköna genom muskens nre kraft, dock utan att med rgorös sträng het förkasta det konstsköna, man förut egde, och det kyrklgt ändamålsenlga ; han sträfvade efter att åstadkomma en kult, som med fästadt afseende vd det förut varande kunde verka uppbygglgt på församlngen. Först och främst b behöll Luther sålunda, det han slöt sg tll förra tders åsgter om nattvar dens betydelse, formen för nattvardshand lngen med få undantag, förbndelse dermed äfven messtexten, som han förtyskade; vdare tog han vara på de gamla fromma sångerna, dem han nförlfvade med sna sångböcker under be nämnngen De gamles sånger (Leder der Alten), förtyskade de latnska kyrko sångerna, så vda som han fann den kyrklga, skref nya texter och gaf dem passande meloder, hvlka hans vän W al ther satte llerstänmga, och faststälde kultens form. Enlgt den är 1523 utgfna llla sk rf ten Om gudstjenstens ordnng försa m lngen, hvlken anslöt sg tll Formula msste et communons pro ecclesa wttenbergens, förtyskad af Paul Speratus, var ordnngen vd gudstjensten följande: lntrotus, Kyre eleson med Glora, Col lecte (bön), Graduale med Alleluja, E van gelum, Symbolun ncaenutn, predkan, rnessa med Patrem, Domnus vobscum, Sursum corda, Gratas agnus domn, Deo nostra, Sanctus, Benedctus, Pax domn, Agnus De, slutlgen Domnus vobscum, Benedcamus domn med Alle luja och välsgnelsen. År 1526 utkom qvartformat 0111 fem ark Tysk Messa och ordnng vd gudstjensten, hvlken bok dels kan anses för ett fullständ gande af formula Mssœ, dels som fort sättnng af densamma; tllka nfördes dermed tyska sånger t. ex. Ich wll den Herrn loben allzet, Mene Seele soll sch rühmen des Herrn, Nun bt ten wr den lel'gen Gest, Wr glau ben all' an enen Gott, Chrste, du Lamm Gottes. Vd dess anordnng hade Lu ther tll ögonmärke att förkorta sången, lemna predkanten större frhet val af sånger och låta tyskan smånngom un dantränga latnet. Mycket enklare än för messan och hufvudgudstjensten anordnade Luther lturgn för otte- och aftonsången. 1 afseende på de kyrkosånger församlngen skulle sjunga, drog Luther ej betän kande alt bbehålla det som var bruk, 0111 de t var något så när värdgt. Koralmeloderna pä Luthers td voro de ls ur latnska hymner, psalmer, gradualer, sequenser och gamla tyska (ofta bömska) kyrkosånger, dels erhållna genom ombldnng af verldslga folkvsor, eller ock hade man tll nya tyska psalmer upp funnt sjelfständga meloder. Endast s å dana vsor, som nnehöllo obblska texter och hade svaga ovärdga meloder, äfvenson helgon- och Mara-sånger för kastade Luther; deremot behöll han de kyrklgt värdefulla gamla sånger, hvlka äfven kunde höra tll hans eultus, sedan de blfvt förtyskade t. ex. Ven re demptor gentum (Nun komm' der Heden Heland), A sols ortus cardne (Krstum wr sollen loben schon), Ven sanete sprtus. Tll de nya sånger, som Luther författade, höra bl. a. Nun freut euch leben Chrsten genen, Jesus Chrstus unser Heland, Chrst lag n Todesbanden«, Vom H mmel hoch, Er halt' uns Gott be denem Wort. (En feste Burg st unser Gott skall vara dktad af Luther 1529 före rksdagen Speyer. Beträffande musken tll den na psalm se Svensk musktdnng N:o Vår Gud är oss en väldg borg.) Med utgfvandet af dessa t-yska kyrko sånger 1524 och 1525 började Luther afhjelpa det trängande behofvet af en tysk kyrkosångbok, hvlken först nne höll 8, sä 16, snart derpå 40 och en se nare 1549 Wttenberg tryckt upplaga redan 63 sånger. Luthers härmed gfna exempel föranledde, sedan nu s ånglusten blfvt uppväckt, tryckererna att utsända dylka sångböcker, hvlka fngo en rask afsättnng hela Tyskland, men ock framkallade mänga vedersakare. Så be rättar Johann Vulpus, att en klädesväfvare Magdeburg först utbjudt och föresjungt de nya sångerna på torget, Svenska Psalmboken 132, der märklgt nog latnska texten ännu är bbehållen.

3 \ lvarför han på borgmästar Rubns be fallnng kastades fängelse, men åter be frades af 200 borgare. I Lübeck, Frank furt och Wolfenbüttel förekommo lknan de scener, emedan Luthers sånger ej blott sjöngos kyrkorna ocl hemmen utan också på allmänna gator och torg. 1 Wolfenbüttel vände sg tll och med de katolska presterna tll hertg Henrk, som då ännu var antluthersk, med be gäran att han skulle förbjuda afsjungandet af kätterska sånger. Hvad är det för några? frågade Henrk. Es woll' uns Gott gnädg sen, En feste Burg st unser Gott, svarade man. Hertgen affärdade då de klagande med de orden : Nå, skall då djefvulen varda oss nådg? Hvem skall väl vara det, om ej Gud allena? Trots svårgheterna för sprdnngen voro Luthers sånger snart bekanta och nförda de nybldade kyrkorna Hol land, Frankrke, Polen, Ungarn, Skand naven, ja tll och med Amerka; en framgång, som Luther sjelf ej väntat, och som är alldeles allenastående. Dessa sånger sjöngos för det mesta Luthers eget hem. Luther hade ett eget kantor, hvlket utom hans bordsvänner de ge nom kurfursten af Sachsen bekomna sångmästarne, de ofvan nämda Konrad Rupff och Johann Walter, togo del och tllka pröfvade och faststälde Luthers ny funna meloder. Det bästa bevset på den oförgänglga kraften hos de Luther ska sångerna lgger d et sakförhållandet, att de samma änr.11 dag upptända, lyfta och uppbygga på ett sätt, som nga eller få andra dkter af samma art. Lksom Luthers förtjenst om den kyrklga folksången altså är obestrdlg, äfven om han sjelf ej egentlgen var ton sättare, så tllkommer honom också ett rättvst erkännande för bbehållandet af den s. k. fguralsången. Från Luthers reformaton utgck äfven, såsom redan anmärkts, gymnasalkören, som första rummet tllgodosåg kyrklga ändamål : med och genom denna nrättnng kallades den frare konstsången tll lf, motetten, den andlga konserten (Prœtorus), kan taten (dermed också solosång), hymnen, psalmen, passonsoratoret och andra for mer trädde fram och bdrogo ofantlgt mycket tll den harmonska konstens ut vecklng, ja bldade sjelfva grundvalen tll densamma. De furstlga hofven voro de som först grundade egna kyrkokapell, men tll dem slöto sg snart äfven välmående städer, det de togo sg an skolkörerna och uppsatte stadsmuskanternas kår, hvlken förenng med de förra hade att ombe sörja kyrkomusken. Prvatpersoner grun dade legater för regelmässgt uppförande af kyrkomusk, mndre städer och på landet bldade sg adjuvantkörer, hvlka Enlgt den h os Norstedt & Söner 1881 ut komna psalmboken med frstående rm nnehåller vår Svenska Psalmbok nu 19 psalmer af L uther, ocl af dessa r det ej mndre än 12 som öfverfyttats af Olaus Petr, hvarbland Vår Gud r oss en väldg borg, som omarbetats af J. O. Walln. med sna nstrument understödde kantorn och sångarne. De nya motetterna sjön gos af skolkörerna framför borgarenas hus, de stämnngsfulla koralerna blåstes vssa dagar veckan från tornen, nästan hvarje famlj bldade efter Luthers före döme ett ltet kantor för sg, af hvlket såsom dessa raders författare från sn barndom påmnner sg, om Lördags afton och Söndags morgon den huslga andak ten förrättades med bön och sång; med ett ord : det relgösa och kyrklga lfvet fann folk- och konstmusken sn för nämsta närng och drfkraft. Att derjemte äfven orgelns och orgelspelets full komnande befordrades, kunna v ännu se af generalbasskrften, efter hvlken orga nsterna spelade och ackompanjerade ko ralerna och kyrkosångerna. Kantorerna och organsterna måste tllka vara veten skaplgt bldade musker, hvlka hade att lemna åt kyrkorna den rka skatt af relgösa tonverk, som ej allenast b blotek väcka vår förvånng, utan som än dag tjena oss tll ovansklga m önster. Hvad Luther började fulländade Se b. Bach. Luther Bach! Hvad behöfva v säga mer!? «Koralfrågan på kyrkomötet. II. sjhi'ndast genom ett oförtrutet arbete för befordran af den möjlgast största sprdnng af de oförlknelga res ultat, som ett med lärdom, skarpsnne och petet genomfördt grundlgt forsknngsarbete på den evangelska, kyrko sångens område un der senare årtonden bragt dagen, kan ett klarare ljus, en rgtgare kännedom om denna sängs verklga natur samt följ aktlgen en förhoppnngsfullare f ramtd åt densamma beredas. Det lägervall, hvarut han råkat, och som s å bjert aftecknar sg mot nttonde århundradets eljest fram skrdna odlng, hade nemlgen föregåtts af en den kyrklga konstens härlgaste blomstrngsperod. Denna mnnesvärda perod, ett årsbarn med reformatonen och sträckande sg tll ungefärlgen mdten af 1600-talet, men sna verknngar sä kert ntll sena ste åldrar, gaf å t den prote stantska koralen hennes för alla tder gltga, egendomlgt sköna pregel. Alla betänksamma eller beställsamma funde rngar öfver hurudan vår församlngssång egentlgen borde vara beskaffad, äro så ledes öfverflödga och oberättgade. Det kan svårlgen gfvas mer a ä n en förnuftg menng angående sångtonerna sjelfva; en dast beträffande deras nregstrerng och nöfvande kunna olka praktska utvägar följas. För vsso hafva de orätt, hvlka t. ex. påstå att koralrytm skulle vara ett svårt och omtvstadt ämne en fras hvaraf endast okunngheten lärer fnna sg påverkad. Rytmerna fnnas frska och färdga. Men föreställom oss, med ett exempel, att någon fått den dålga nyck att med sn hand vlja komma vd ett af tonkonstens mästerverk (Snfona 103 Eroca, en folkvsa och dylka), än dra taktndelnngen, utjemna alla valörerna och sedan denna fna bearbetnng hunnt blfva sprdd komma och påstå att me nngarna voro delade ang. dessa styckens rytm! Så ungefärlgen har det dock tllgått med en mängd kyrkosånger. Och hvlken oerhörd förmätenhet att ofvanpå detta allt vlja sätta en egen sjelfnbllad småförständghet e mot och uppöfver ett konst hstorskt faktum af för natoner och år hundraden så djupt omfattande betydelse som den relgösa folk- och gudstjenstsången, dessa oförgätlga tonqväden af den mest koncentrerade lfskraftga nspra ton, hvl ka m ed verklgt d ktarsnlle blfvt sammansmälta med meterformer och sång texter, ännu dag tll fnnandes olka länders kyrklga sångböcker. Hafva cke dessa, ej sällan för efterverlden onämda, andlga nelodster sjungt ur djupet af stt hjerta toner, som än dag helt vsst skulle komma hjertats strängaspel hos tusenden af våra landsmän att röras om man cke sä ntskt vore betänkt pä anordnngar för att lkasom förhndra det. Och med hvad rätt uppbjuder man sn yttersta förmåga för hopandet af en hel attralj af svepskäl, spetsfundgheter och sofsmer tll förqväfvande af en sannng, som dock med sn hela, öfverväldgande makt skall segerrkt bryta sg genom? I stt betänkande med anl. af h r Lyths moton säger det tllfällga utskottet: Då det r otvfvelaktgt, att psalmsången mångenstädes våra församlngar, på stt motonä ren angfvt, ngalunda företer den värdghet och lfaktglet, som böra utmärka denna vgtga del af församlngsgudstjensten, och då den form, som den Hœffnersfea koralboken blfvt akttagen, vsserlgen måste sn mån anses hafva bdragt att framkalla och bbehålla den felaktga trad tonen afseende på föredraget vd koralspelet och psalmsången, har Utskottet funnt sg böra understödja motonärens forslag om k< ra I >< kens revson. Dock synes denna revson cke böra ske tll sådan utsträcknng, som motonären åsyftat. Hvarken med afseende på meloderna elle r deras harmonska behandlng torde någon mera genom grpande förändrng vara erforderlg. Revsonen synes detta afseende kunna nskränkas tll ute slutande af ett antal obruklga och mndre sång bara meloder och nförande af några goda melo der ur lutherska kyrkans gamla sångskatt. Vdkommande åter koralernas rytmska be handlng, delar LTtskottet motonärens åsgt om det önskvärda, att en något frare rörlghet oel lflghet måtte vd psalmsången kunna nföras, men anser sg tllka afseende på denna svåra och omtvstade uppgft, af hvlkens rätta lösnng framgången af den föreslagna reformen hufvudsaklgen torde bero, böra uttala de n öfvertygelsen, att de anordnngar, som mer eller mndre obe roende af regler, gällande for den konstmessga körsången, härvd böra träffas syftemål att åt psalmsången, hvlken är ämnad att af hela för samlngen utforas, kunna förläna någon med gudstjenstens allvar och hö gtdlghet förenlg rör lghet och lfaktglet, måste samma mån anses lämplga och tll det åsyftade ändamålet ledande, som de genom bemödandet att fasthålla psalm textens rytmska karakter cke förhndra utan fast hellre bdraga dertll, att församlngens upp märksamhet må ostördt kunna vara hänvänd tll de afsjungna psalmordens uppbygglga nnehåll. På grund af hvad sålunda blfvt anfördt får Utskottet vördsamt föreslå, att Kyrkomötet måtte bos Kongl. Maj:t underdånghet hemställa, att Kongl.

4 / 164 Maj:t täcktes St en eller lera sakkunnga personer lenna uppdrag att enlghet med de grunder, Utskottet ofvan angfvt, dels verkställa en revson af den Heftnerska koralboken, dels utarbeta en hand lednng för koralbokens begagnande vd gudstjensten, samt att detta arbete matte, nnan det tll akttagande fastställes, efter vederbörandes hörande, tll ett kommande Kyrkomöte för nhemtande af dess under dånga utlåtande varda öfverlemnadt. Detta utskottsbetänkande var det som med 34 röster mot 16 segrade mot hr Lyths moton. Att den krtk, som af motonären under dskussonen egnades detta utskotts betänkande, måste blfva jemförelsevs lätt ocl äfven tacksam, faller af sg sjelft; v återkomma tll redo görelse härför, som ock för öfverläggnngen dess helhet. Man frågar sg väl h elt bllgtvs hvar ut en revson skall bestå, som h var ken med afseende på meloderna eller harmonserngen sktdle ega att vdtaga någon förändrng, utan tvärtom vore n skränkt tll uteslutandet af några samt nförandet af några meloder u r lutherska kyrkans gamla sångskatt. (Att denna gamla sångskatt allaredan af Hteffner blfvt uttömmande använd, påpekades af motonären medelst uppvsande af en tysk fest-upplaga af densamma.) Ja hvarken melod eller harmon får således ändras (kanske cke ens nedtransponeras)! Rörande uteslutnngarna har j u medelst m n m t a be 11 e n af 1844 välvllgt dragts försorg! Men nu först brngas koralernas ryt mska behandlng på tal, omedelbart ef ter det man gllat dem deras kända enformga sättnng!! Nu är det dock oc h förblr en ren omöjlghet att ut försam lngssång nföra någon frare rörlghet, der denna cke förut blfvt bestämd, ordnad och betecknad med sna rgtga och motsvarga not värden. De rätt ordnade och accentuerade notvärdena tllsammans med känslg och nnerlg melodk är just hvad som för samlngssången skall utgöra den frska rörlgheten. Gud har af sn barmhertghet. Denna koral (Sv. Psb. n r 144), på ty«ïr ska Es st das Heyl uns kommen her, författad af D. Speratus, fnnes alla lutherska sångböcker från och med den allra första: Etlch chrstlch leder (1523), och utgör sjelfva förstlngen af den evangelskt-lutherska kyrkans koral dkt, h varför några notser om densamma böra få plats här vårt Luthernummer. Det har antagts att Luther hemtat me loden, som ursprunglgen var mxolydsk, men af Job. Herm. Schen förändrades tll jonsk, från 15:de århundradets folksång. Enl. L. Erk skulle den hafva sn före bld ut en omkrng 1478 känd påsksång. Om psalmen yttrar Lars Högmarck sn klassska Psalmopoeographa följande, som v med dplomatsk noggrannhet återgfva: 9!är ttjonuc 5ßfalmen «t ^kcufen mar fammanfatt, od) blefmen ttjen gemena fjc pcn ont öfmev alt befant, ja tjenbe jg, at ct t= gare, från jamma ort, font tl Wttenberg oel) joug Ijonont för D. Luther fünfter. Lutherus, font frtbant l)örbe od) mät funbe n evcta, at tl)et loar något mjtt, när Ijan t förfton e cfe mäl fattabet, befalltc Ija n tggaren fnnga t(jet famma på tnjo gen. 2å Ijan enbte= lgen förfob Ijmab tl;et roar od) bef un berrettab om ^faltnens Auctore, få otbraft Ijan tårar, tarfanbe 65UD, fou mlle gc= nom fåbata anbelga fongar fn ^nntelffa fannng lufet framfetta. Tdv Frdercus II, efter fn brobevs Ludovc böb, ål)r mar blefoen s ^faltj= refme ut s ^faltj od) tjabe mät tl= förene fattabt tljen roangeltffa lävon af fn of=^rebfant Bucero; men tf)o rbe c fe, of frudjtan för feyfareu ocf) fn aflebna brober erempel, något förfantlngen än= bra od) förttja. od) emeban tjan un ber= fåtare fåbant högelgen åftnnbabe, t) Ijänbe fg ål)r ot ebelberg od) tljen få fallabe Çtelga s Jlnba fyrfo, tå ÎOÎefta tl)er efter tljen gamla febematjnan på latn af munfarna förrettabes, at ()ela almogen begjnte på en gång öfmer alt lta fotn nteb en mun funga tljenna ^Jfalm: 0UÎ af fne barmljcrtfltjct. rol!ct när Otto Henrcus, font tå bobbe ot pebeltyrg ocj) febermera blef ^faltj=(srefme, fåg od) tljer före fnt d)tabe, at oprov ffuke ffe blanb folefet, anantmabc l)an ftra; (Smangelum, od) be= fällte at DJÏefan de mera på latn, utan på ren 2t)ffa funga«ftulle, fåfom od, at tl)en.ç). 9attroarben båbe mber bröb od) mn utbelas måtte. SLljetta mar nu förfta början tl Reformatonen 5J}faltj od) tl)er= omfrng. Meloden är hos Hteffner bbehållen tämlgen nära lka med åtskllga sätt nngar från slutet af 1500-talet. Afven harmonserngen är hos H. särdeles för hans td mycket förtjenstfull. Anjou & Törnvall hafva allmänhet bbehållt H:s harmoner det närmaste, dock något förstört stämförngen ; de hafva följt Zahn den mndre vgtga och ganska omtvstbara frågan om taktstreckens bortta gande (den de som bekant dragt ut en rktnng angående det rytmska före draget, hvlken är rakt motsatt Zahns menng), men den mera vgtga re formen eller harmonserngen der Zahn står högst bland alla nyare koralster hafva de cke följt honom. Ej heller har Hallberg gjort det, utan tvärt om jämte några erkännansvärda resttu toner af meloden alldeles förfuskat harmonen, genom slskgt mjuka genom gångar mellanstämnorna st. f. de dr stga och fra spräng, som äro utmär kande för den bästa koraltden, genom moderna septmackord st. f. de urkraftga treklangerna, genom upphäfvande af de för den äldre tden karakterstska, skarpa förhållnngarna etc. Lutherfest â Stora teatern. "]på andra symfonkonserten den 10 den-' nes lär, enl. hvad tdnngarna vetat berätta, komma att uppföras bland annat en orkestersvt D af Seb. Bach och Mendelssohns Lobgesang. V vlja der för tll de blfvande åhörarnes tjenst på förhand yttra några ord om dessa kom postoner. Då Bach komponerat endast fyra or kestersvter (rktgare namn: orkester parter) och af två sådana D-dur en dast den ena är utgfven och plägar spe las, så är det utan tvfvel denna v få höra. Det är så fall densamma som gafs här den 21 aprl 1878 och hvarom v då på annat ställe yttrade: Följde så en högst underhållande orkestersvt af Bach D-dur, för stråkar, oboer (men cke klarnett), trumpeter och pukor, hvlken anslog ej blott genom sn full ändade motvska, harmonska och kontra punktska konst, utan ock g enom sn sundt folklga melodk och gammalärlga, stl fulla hållnng, ehuru man stundom vlle önska, att Bach bättre förslode hushålla med sn rkedom. Blåsarne få Bachs orkestersaker cke tjenstgöra blott såsom fyllnad; de dragas med polyfonens hvr.fvelström, och särskldt ställer han på trumpetarne fordrngar, h vlka af nutdens nstrument ej kunna tllgodoses samma fullkomlghet som af de dåvarande. Mendelssohns symfonkantat kompone rades för Gutenbergfesten Lepzg Om densamma säger Rob. Schumann vd detta tllfälle ut Neue Zetschrft frumusk följande: Komponsten, som all td så träffande vet beteckna sna verk, har sjelf kallat det 'Lohgesang'. Men den egentlga sången föregcks af tre sym fonska orkestersatser, så att formen är att jämföra med Beethovens nonde, så när som på den anmärknngsvärda sklnaden, som ännu ej är försökt de t symfonstska, att de tre orkestersatserna utan pauser sluta sg tll hvarandra. Det helas form kunde för detta ändamål cke lyck lgare vara funnen. Entusastskt ver kade det hela och vsserlgen är verket, särskldt korsatserna, att räkna tll ton sättarens frskaste och mest retande. Ensklda ställen vll jag cke fra mhäfva utom denna af kör afbrutna tvesång ch harrete des Herrn, efter hvlken en hvsknng höjde sg hela församlngen, hvl ket kyrkan gäller mer än det högljudda bfallsropet konsertsalen. Det var så som en blck en hmmel af Ralaelska madonneögon. Så har då den stora upp fnnngen af de t lj us, lvars fest v begngo, äfven framkallat ett ljusets verk, för hvl ket v alla måste uttala vårt nya tack tll dess skapare; ja låtom oss såsom konstnären så härlgt komponerat oden allt mer 'aflägga mörksens gernngar och kläda oss ljusets vapen'.

5 Från scenen och konsertsalen. Första symfonkonserten gaf fullt hus, och utgjorde så väl derutnnan som afseende på det värdefulla programmet ett lycklgt omen för den börjande säsongen. Vsserlgen erbjöd den samma ej mycket nytt och den enda novteten (ur Schuberts Rosamunde) är, om v ej mssmnna oss, förut gfven af Mess ner; men mot dem som under nuvarande förhållanden pocka p å nyheter måste fram hållas det faktum, att Stora teatern nu spelar flere dagar veckan än förut, följd hvaraf det redan förut öfveransträngda hofkapellet nu blr ännu mera anltadt och man således ej får vara för mycket fordrngsfull. Stockholms stad har för öfrgt genom sna kommunala re presentanter offentlgt förklarat sg ej be kymra sg om teaterns öde och dermed egentlgen afhändt sg sjelf rättg heten att fordra åtmnstone några kostbara n yheter af vare sg opera eller orkester. I dessa tder vore det derför mera än förr ö nskvärdt, att dén med populära konserter upptoges äfven på annat håll än nom hofkapellet. Det mest anslående numret vsade sg denna gång vara Södermans undersköna offertorum, hvlket bsserades. V ha redan n:r 12 för egnat Södermans messa en utförlgare artkel dt v hänvsa, och på mnna nu blott om glanspunkterna den mä sterlga nstrumentatonen af nämda offerto rum, såsom basklarnettens solo, basuner nas mägtga unsoner, vexlande med trän strumentens sferska treklanger, samt den orgelklngande voloncellqvartetten mot slu tet. Stycket utfördes förträfflgt oc h sär sklda loford förtjena träblåsarne och voloncellerna. De senare voro deremot för svagt besatta för Beethovens adursymfon, der deras parter öfverröstades, något som v äfven förr anmärkt. Volnerna åter voro så mycket starkare representerade, hvlket gjorde god effekt synnerlgen Gregs stråkmeloder. Schuberts mellan aktsmusk är, såsom nästan alt af denne tonsättare, utmärkt af en tjusande roman tk, men äfven af den göttlche Länge, som man måste vara tysk för att kunna vederbörlgen njuta. Beethovens symfon åter är en sprudlande helsokälla af öfverdådg humor, vtnande om en ttansk lfskraft hos denne tonsättare, som mer mångsdgt än någon annan pejlat de mensklga känslornas djup både storm och vndstlla, och hvars ensdgt och orättvslgen pådktade pessmsm genom Thayers forsknngar en gång för al la hän vsats tll de romaneska följetongernas område. Konserten nleddes med Cherubns Anakreon-uvertyr (hvarför cke Berwalds Estrella?), och anfördes af hr Nor mans segervana taktstock. Stora teaterns förnämsta trumf under senaste qunzane var annars Trubaduren med hrr Brog och Labatt samt fröken Pyk. Ej på länge har man der hört samlade så många kraftga röster äfven fröken Jansons 165 klngade ganska duktgt. Hr Brog vsade sg redan förut på tvenne konserter gfna jemte de båda vsserlgen ej oskck lga men hvarken stänresurser eller konstnärlghet honom vuxna artsterna sgnora Antona och hr Brun vara besttnng af en ovanlgt stark och mjuk barton, en öppen och skolad st rupe sarnt ett äkta talenskt föredrag äfven med dess olater: otdga fermater och skrkande slut kadenser. Dessa olater hade konstnären emellertd nog smak alt på scenen be mästra, och var hans framställnng af grefve Luna vokalt hänseende verklgt utmärkt och fullt förtjent af de entus astska bfallsyttrngarna, dem v för vår del dock ogerna hafva sett laga formen af upprepade nropnngar för öppen rdå, och ä nnu mndre af repetton af ett helt solo med kör (2 aktens klosterscen) ett oskck som helt och hållet förvandlar teatern tll konse rtsalong. V förmoda att dessa oseder måste vara mycket pnsamma för den kapellmästare, som somras för våra Köbenhavn gasterande artster höll en vacker förmanng om att lägga bort att buga sg för öppen rdå. V hoppa des då att denna manng ej skulle förblfva endast ord, ord, ord! Nu åter står blott hoppet att då ngen af hö ga vederbörande synes vlja gå spet sen med något förbud det måtte fnnas någon ansedd sångare eller skådespelare hos oss, begåfvad med nog sjelfförsakelse och cou rage att sjelfmant vägra hörsamma nämda slaf/s nropnngar, hvlket fall säkerlgen smånngom hvar och en af de öfrga skulle nolens volens följa exemplet. Glanspunkten Trubaduren var utan tvfvel efter msereret, näml. den stora duon mellan hr Brog och fröken Pyk, hvars något spröda röst, alltd omsorgs fullt be handlad, sällan om någonsn klngat med mera glans och äkta talensk bro, hvarutnnan hr Brog n aturlgtvs föregck med det bästa exempel. Äfven h r Labatt var vd dsposton, och han lyckades ej sällan genom ett hållande tonflöde för lossa åhörarens ångest öfver hans pres sade sångsätt; bäst gjorde han slutet af tredje akten, men äfven första romansen och msereret gngo efter omständghe terna väl. Rgoletto måste v spara, deremot må åt Muraren egnas några o rd, egent lgen för att komplmentera de båda nya förträfflga antagonsterna grälduetten, fröken A n d e r s s o n och f ru W. Strand berg. Särskldt bör framhållas den sstnämda, hvlken här lksom Tllfället gör tjufven vsat sg ega en betydande talang för komska gumroller. Slut lgen har fru Edlng utmärkt sg såsom Adalgsa Norma, utan att lkväl kunna ställa fröken Grabow skuggan. Kammarmusk. Konstnärsparet Fr d ber g har här med rätta förvärfvat sg de varmaste sym pater, så varma, att fåtalgheten af de ras åhörare denna gång ej kan förklaras på annat sätt, än genom kollsonen med en för denna årstd ovanlg uppsjö på alle handa musknöjen. I ersättnng var det bfall, som kom dem båda tll del, så mycket mera lflgt och upprktgt. Båda höra nemlgen tll de angenäma artst bekantskaper, hos hvlka blygsamheten och redbarheten äro jemnbördga med den betydande muskalska talangen. Hr Frd berg som blfvt hedersledamot af Mazèrska sällskapet är ej bl ott en ut märkt qvartettspelare, med bred, varm och säker ton, utan han vsade sg äfven särdeles Mendelssohns oktett vara en energsk ledare af kammarmusk, hvlken helt säkert hade vunnt ännu bättre resul tat en semblen, om flere re pettoner stått tll buds. Att hans fver stundom föran leder ett tempo rubato, tro v cke sg sjelft vara något fel; alt sedan florentnarnes och Heckmanns härvaro torde man väl få anse den sega fördomen härstädes vara rubbad, att en qvartett nöd vändgt skulle böra spelas med metronomens mekanska och enformga taktlkhet. En annan fråga är om värdet af att b behålla vssa temp samma långsamma skck som de af tradton sägas ega såsom fallet var föredraget af Schuberts stycken; detta värde vlja v ej obetngadt medgfva annat än fråga om sådana former, hos h vlka te mpot kan s ägas u t göra en väsentlg del af d eras n d v dualtet, såsom t. ex. alla slags dans former. Redan för J. F. Berwald kla gade Haydn (se Berwalds sjelfbograf, Sv. Muskt. 1882, sd. 101), att hans menu etter Stockholm togos för fort ; och utan tvfvel bör äfven en länder eller wenervals af den äldre sorten tagas långsam mare än nu vanlgen sker. Hr F:s vrtuostet före draget af Pagann är känd och vtsordad förut; densamma bestyrktes nu genom hans eldsprutande exekuton af dennes essdurkonsert med dess af konsertgfvaren komponerade kadens. Fru F. är äfven en synnerlgen angenäm företeelse, hvars panospel utan att vara mrakulöst erbjuder denna helgjutenhet af flärdfrtt behag och muskalsk uppfattnng, som all td verkar sant artstskt äfven hos blyg sammare vrtuoskrafter. Den ordnare första abonnerade soa rén af hrr Book, Zet terqvst, And er sen och Hult gr en egde rum lördags oc.l b j öd p å B e et h o v e n s o p. 5 9, 1, R u bnstens op. 15, 2 och Haydns qvartett D (om v ej mssmnna oss n:r 01, hvlket gerna kunde hafva utsatts). V hnna för ögonblcket endast säga att soarén var sådan man af de utförandes kända förmåga kunde vänta sg, och man kan blott beklaga att en stad med 175,000 nvånare ej synes ha råd att lemna större publk än några hundra personer tll qvartettsoaréer. Hr F. Book lyckades början ej alltd ernå fullt tadelfr renhet, men han spelade upp sg och särskldt gck Haydns qvartett väl, äfvenså Rubn stens sköna tro, der hr Zetterqvst med heder skötte volnen. A. L. 14 olct. 16,23 19,21 20 Nehoff-Edlng Adalgsa Frdbergkonserter Brogkonserter Symf.-konsert (Schuberts Rosamunde)

6 1G Motettafton Trubaduren (Brog, Labatt, Pyk) Muraren (W.Andersson, W.Strandberg) Qvartettsoaré (Rubnsten op. 15, 2) Remers mâtne Kgoletto (Brog, Ek). Något om Mltärmusken. Författarcn tll cn artkel GrenzhS boten har rörande mltärmusken samlat erfarenhetsrön, hvlkas resultat äro värda att uppmärksammas cke blott nom hans eget land utan äfven annorstädes. Han har under Berlner-garnsonens löstöfnngar daglgen haft tllfälle att frän stt fönster betrakta trupper som tågade fram med regementsmusk spetsen för sna kolonner, och under hela den långa tden har han ej hört mer än en enda god marsch: den gamla Radetskymarschen. Det var verklgen e n vederqvckelse, skrfver han derom och fortfar sedan : Alla de andra dagarne ngentng an nat än det tarflgaste och melodlösaste och dertll det mest öfverlastade skrällande och tutande, så att det verklgen gjorde en ondt om de stackars karlarne, som sprungo efter; jag sade med flt sprungo, ty marschera kom aldrg fråg a, o ch mar scherna läto alla halft om halft såsom dålga galopper. Hvad var det då för slags musk? Tll en del säkerlgen nå got uppkok på nya operor och operetter, som jag ej kände tll, men tll stö rre de len var det väl, bedröflgt nog, kapell mästaremusk. Först regeln två delar, hvlka äro alldeles nnehållslösa och ba nala eller också, för att synas orgnella, tllkrånglade och fulla af onaturlgheter allt genom, åtmnstone alldeles ur stånd att göra något varaktgt ntryck på sol datens öra; sedan tron, en mer eller mndre smpel me lod, blåst hvlket åter är karakterstskt och en följd af våra evga monotona manskörer af ett bas nstrument, omtumladt af qvntlerande ackompanjemangs-fgurer. Ty herr mu skdrektören eller kapellmästaren skrfver naturlgtvs polyfont. Hvarför skulle han annars ha en sådan hop nstrumen ter, om han ej skulle nyttja dem? Detta är den vanlga fysonomen på en mltärmarsch våra dagar. Marschen är naturlgtvs tjllegnad en högre offcer ocl första gången blåst som en matnata på hans födelsedag, den är också arran gerad för pano, med grann och brokg ttelvgnett utgfven från trycket sjelfva verket är den väl också först framklnkad på panot. Ingen under då, att regementet vecka eft er vecka f år höra den. Rehl har re dan fö r tre tto år sedan sna tll en statsman stälda, verklgen klassska bref om muskalsk uppfostran äfven klagat öfver härmuskens beskaf fenhet. Vår paradmusk kallade han re dan då en tom renommstsk spektakel musk. Hvad skulle han då tänka om vår tds parad- och mttärkonsertmusk? Men han har också för tretto är sedan vsat, huru man kunde förbättra saken. Mltärtjensten skrfver han, är ju så många stycken en skola för folket, hvarföre också ej af seende på musken? En äkta mltärmusk sk all vara folk musk, den skall nära sluta sg tll folk sångerna; det fns ganska lustga och välklngande, rktgt krgska vsor. Detta motsvarar ock härens natoncla karaktär, hvlken ej heller muskalskt hänseende bör styra ut sg lånade klutar. Från n- och utlandet. Fröken Valborg Lagervalls konsert om lördag anbefalles allmänhetens åtanke. Fröken L. lar såsom medverkande den välbekanta fruntmmerstron här flera år beredt hufvudstadens kammarmuskälskare så många njutnn gar genom stt säkra och gedgna voloneellspel, att hon väl kan hafva anspråk på deras tack samhet. Konserten, hvaraf nkomsten närmast lär afse att nköpa afl. Frtz Södermans voloncell, gfves med bträde af hrr Lndberg, Lundqvst och Svedbom m. fl. Se annonsen. Fröken Hebbes annons torde observeras! Då, såsom af en annan nots synes, m:ne Ar tos tllämnade sångskola Pars cke blr af, har fröken H., åt hvlken var erbjuden en lärar nneplats denna skola, nu stället bosatt sg Stockholm, der hon fortfarande scensk konst handleder elever. V behöfva ej särskldt på peka vgten af detta här ofta ganska försummade studum, ej häller den fräjdade lärarnnans väl kända kompetens. Hr Th. Lndström ämnar under säsongen, med bträde af ledamöter vd k. hofkapellet och andra konstnärer, gfva tre abonnementssoaréer, vd hvlka företrädesvs nyare alster nom kammarmusken för sä väl stråk- som blåsn strument, pano och sång (solo och ensemble), kom ma att föredragas, samt dessutom tre söudagsmatnéer. Annonser skola lemna närmare t 11kännagfvanden rörande lokal, program och samt lga bträdande. Första soarén blfver slutet af November och sedan omvexlande med matnéerna så att en soaré eller en mâtné gfves en gång månaden under säsongen. Bland nyheter nämnas en septett af Benvald och ett dvertmento af Mozart. En ernran. Bland vår öfrgt fåtalgt representerade nhemska operaltteratur ntager Öländers opera Blenda ett framstående rum. Operan rönte under stt uppforande här en rätt vacker framgång; den gck, v vlja mnnas, närmare tjugu gånger öfver scenen och gafs för ganska goda hus. Bland de artster som utfört ttelrolen var äfven fröken Louse Pyk. V göra oss derför så mycket hellre tll uttryck för en från åtskllga förspord önskan att Blenda nu måtte återupptagas, då man ju för ttelrolen nu kan påräkna fröken Pyks medverkan. I vår Brog-artkel ut förra numret kom genom förbseende cke att särskldt nämnas, det de bografska uppgfterna voro hemtade ur Skånska afton bladet, hvars redaktör, hr S. Broomé, såsom varande artstens personlge vän, vart tllfälle att lemna säkra underrättelser. Hr H. Bejer har såsom sångare och orgel spelare okonserterat flere af Fnlands städer, näml. Abo, Helsngfors, Nystad, Tammerfors, Vasa, Borgå och Ekenäs. Oss förevsade kr tker från dessa städer äro u tom frän Helsng fors obetngadt lofordande. Krstana Tvol har ändtlgen efter lång väntan fatt fram operan I>j:eVelens Part (Hn Ondes andel) af Auber. Operan går sär deles bra och vttnar om ntskt och energskt arbete. Carlo Broscls part utföres af fru Olefne Moe, som denna rol har en af sna glansroler. Det förekommer oss som om hennes röst utvecklat sg något styrka och klangfullhet, sedan hon fjor uppträdde på scenen. Hennes sång och spel är vackert, plastskt och rutneradt. Drottnngens llla part utfördes af fru Ilögfeldt-Åberg mycket förtjenstfullt. Bland herrarne må v först och främst nämna herr Benzon-GUllch, som utför kungens rol med bravur. Han tog brorslotten af af tonens applåder. Spelet är några scener väl starkt, efter våra åsgter, men herr BenzonGüllchs röst är praktfull, ren och af stor styrka och böjlghet s amt förträfflgt skolad. Herr Henrksson hade, efter hvad man säger, på helt kort td nstuderat tenorpartet och spelade det för första gången. Det var derför tätt förklarlgt, att det rådde en vss osäkerhet hans spel första aftonen. Den är väl nu öfvervunnen sedan operan gått flera gånger. (Fgaro har blfvt beröfvad s n bljett och kan derför ej kontrollera det.) Herr Hen rksons tenor är temmelgen hög och stark, kanske ltet skarp solosakerna. (Fgaro ) I Köpenhamn kommer und er denna säsong att gfvas 4 abonnementskonserter, anordnade af hnfkagellnäståren Jol. Svendsen, med bträde af kgl. teaterns kapell och en utländsk solst af nng. Den första konserten skall ega rum december, dä den berömda ryska pansten V era Tmanoff kommer att spela Chopns E-moll-konsert. Programmet för denna konsert upptager derjemte leethovens 7:de symfon, H aydns Kaser-varatoner för stråkorkester och Wagners Tannhäuserouvertyr. För en af de öfrga kon serterna lär Anton Rubnsten vara engagerad äfvensom den unge pansten Eugen d'albert samt de ryktbara sångerskorna fruarna Morän Oden ocl Sehueh-Proska. Man har nylgen Köpenhamn upptäckt en ny lofvande tenor, en ung chokladfabrkant från Slesvg, herr Torslev, som skall vara be sttnng af en fenomenal tenorröst. Kgl. teater styrelsen Köpenhamn berättas hafva lemnat herr Torslev en större pennngesumma för att utlandet blda sg tll scensk sång are. På kgl. teatern Köpenhamn uppfördes d. 21 okt. för första gången Spanska Studen ter, opera två akter af Wllam Faber med musk af P. E. Lange-Mller, hvlken förut gjort sg l>ekant genom flera kompostoner af värde. Operan, hvars text lär vara ganska lflg och roande, nnehåller många vackra musknummer och vann stor framgång. Muskveteraner. Verd, ännu rask och verksam, frade d. 9 okt. sn 70:de födelsedag. Franz Lszt, som d. 21 okt. fylde 72 år, befn ner sg vd bästa helsa och stannar tll shtet af oktober Wemar, hvarefter han reser tll Rom eller Buda-Pesth. Han lar nyss slutat en para fras öfver Rubnstens Asra och skall börja en tredje panokonsert med orkester. Antalet af hans lärjungar uppgck förra sommaren tll om krng 40 herrar och damer. Fröken Zulamt Wellantler lar erhållt engagement vd operan Augsburg. Fröken W., som förut genomgått härvarande Stora teaters elevskola och konservatorets artstklass, tllhör antalet af de skandnavska sångerskor, hvlka hafva madame Marches att tacka för sn utbld nng. Om sångerskans uppträdande såsom Azucena Trubaduren yttrar en Augslmrgstdnng: Fröken Wellander har tll stt förfogande ett mäktgt organ, hvars fyllghet, omfång och ut hållghet lerättga tll de skönaste förhoppnngar. I muskalskt afseende fylde hon partet fullkom lgt. Hon rönte lflgt bfall. M:r och Mad. Padlla hafva nu återvändt från pyreneerna, der konstnärsparet någon td uppehållt sg för sn hälsas skull, och anländt tll Baden-Baden. I slutet af Okt. företogo de en tourné Galzen, Rumänen och Serben, men återvända vd jultden'tll Berln, der de slagt ned sna bopålar för de närmaste

7 aren. För att uppfylla ett gfvt löfte ämnar Mad. Artftt, frän Jul tll Maj månads utgång gfva en sångkurs for te elever, som derstädes vänta hennes återkomst. Intll nämda td slutet af Maj r hennes adress: Landgrafenstrasse N:o 17, tll efterrättelse Kr dem som mjlgen vlja legagna sg af denna lycklga chance, så mycket mera gynsam som det Herl n lrer fnnas tllgäng på mycket goda och bllga pensoner for främlngar som d er studera. Mad. Artöt har alltd vart hyllad vd Berlnerlofvet och uppburen af publken derstdes; ej underlgt då att hon trfves d er. Dock har hon cke velat antaga plats vd något conservatorum, då hennes oberoende karakter skyr tvång och band och aldrg velat underkasta sg nödvändg heten att antaga elever utan anlag, fallenhet och verklg muskalsk begåfnng. Pars. En ny operett af Hervé, Le ver tge, har vd första framträdandet på Renassance-teatern cke rönt synnerlg framgång. Bättre lycka gjorde en muskalsk bagatell, som s >elades förut och som bar tteln Fru Chopne med text af Erkmann-Chatran och musk af Sellenrk. Bouffes Parsens lar bjudt på en ny operett: Madame Bonface, komponerad af Pa ul Laeome tll text af Ernest Depré och Charles Clarvlle. Musken säges vara lflg och nne hålla flera stämnngsfulla saker. Hufvudrolen uppbars af den ryktbara operettsångerskan och parsarnes favort, den vackra Théo, som nyl gen återkommt efter åtta månaders gästspel Amerka och som nu vsade sg la qvar sn förmåga att hänföra publken. På stora operan lar M:lle Isaac med framgång upptr.ult som Ofela och kommer se dan att -sjunga Margaretas part Faust och drottnngens Hugenotterna, hvlken opera Mlle Kraus gjort stt åternträde såsom Va lentne. London. Robert Planquette, kompostören tll den så allmänt omtyckta operetten Cornevlles klockor, och hvars senare operett Rp van Wnkle«med nästan lka framgång up>förts på Royal Comedv-teatern, har nu fullbor dat en tredje o erett Nel Gwyne, ned text af Farne, och skulle denna samtdgt gfvas London och Pars. Herr Planquette erhåller ensamt af förläggarnc tll det engelska partturet ett honorarum af 75,000 francs. Adelna Patt lemnar England slutet af Oktoler for att begfva sg tll Amerka. Enlgt kontraktet med herr Mapleson skall bon vd denna td nfnna sg Newyork, der hen nes första uppträdande lär ske den 0 november. En framstående läkare London D:r Len nox-brown har gjort en uppfnnng, som kan blfva af ntresse och vgt för så väl läkare som sånglärare och sångare. Medelst en s>egel kan han nleda ett starkt elektrskt ljus stru[en och är dergenom stånd att fotografera sångorganet under sjelfva sjungandet. Det vll säga: han hoppas komma tll detta resultat, ty hans försök äro ännu begynnelsestadet Wen. Trstan och Isode gafs första gången d. 4 okt. och väckte naturlgtvs entu sasm hos Wagner-[>artet. Utförandet var för träfflgt med fru Materna och herr Wnkelmann ttelrolerna. Äfven fru Paper vann mycket bfall för sn sköna röst och stt goda spel. Strauss' senaste operett En natt Ve nedg, som Herln mottogs något kylgt, gjorde stormande lycka Wen, der den uppfördes d. 9 okt. å Theater an der Wen. I de t storartade bfallet låg väl tll ej rnga del en demonstraton mot lener-publl#!]. I Slottskapellet härstädes har gfvts en messa af Mozart, förut ej hörd Wen. Den förskrfver sg från 1771, då Mozart endast var 15 år. Örnens vngar röra sg dock redan här. De första tre delarne Kyre, Glora och Credo äro hållna en bredare stl än de öfrga. Crucfxus gör synnerlgast en grpande verkan. Instrumentatonen med 4 trumpeter och 3 ba suner röjer ett vsst ungdomlgt öfverdåd. 1()7 Brüssel. Ernst Reyer har nträffat här för rådgörande om uppsättnngen af sn nva opera Sgurd, hvlk en skall gfvas slutet af de cember; efter denna komner Massenets Mano n såsom andra novtet. M:lle (rswold och M :r Lorran hafva helt hastgt lemnat Monna-teatern, men vet ej af hvad skäl. Deras debut var ej msslyckad. Dresden. Symfonkonserterna af kgl. ka pellet fra under denna säsong sn 25-årga tllvaro. Första konserten d. 26 oktober hade derföre samma program som den allra första af samma dag 1858, nämlgen 1 ) Euryanthe-ouverturen, 2) B-dur-symfon af lla vdn, 3) Anakreonouv. och 4) C-moll-symfon af Beethoven. Berln. Herr Blsc har nylgen gfvt Nordsk Sute af Asger Hamerk, drektorn vd Peabody-konservatoret Baltmore. Denna no vtet för Berln vann erkännande, ehuru ej nå got varmt bfall. Detta verk, det femte af samma slag som kompostören skapat, bedöraes såsom saknande orgnaltet och organskt sa mmanhang, ehuru egande flera vackra drag. Herr Hame rk säges det är en dktre toner, ty hans musk är poetsk och orkest erns klangeffekter känner han väl tll. Bland andra nyheter för dagen nämnas en symfon F-moll af Bauchenecker och en sute sex satser af Aug. Klughardt, båda af förträff lg faktur, men fattga på nya, frska deer. Paul Taglon har 54 år tllhört kgl. teatern Berln och afseende på balletten flera årtonden ntagt en domnerande ställ nng Europa. Hans första skapelse som ballett-dktre var Undne (1836). Bland hans många andra balletter må nämnas Satanella ( 1852), Flck und Flock (1858), Sardanapal (1865) och Fantasca (1869). I Hôtel de Rome's sal ha systrarna Sofa och Jula Ravogl (sopran och alt) lått höra sg med stor framgång, utmärkande sg för sympatska röster och god skola. Im pressaron Merell kommer att med systerparet företaga en konserttur genom Tyskland. + München. Teresna Tua uppträdde här för första gången d. 11 oktober å teatern vd Gärtnerplatz. Det var dock ej nu den glada hvtklädda elfvan, som trädde n på scenen, utan rued ett uttryck af svårmod och sorgdrägt efter förlusten af den nylgen afldna modern trädde den unga artsten fram för publken. Snart var hon dock med hela själen nne stt spel, som ej förlorat något af sn förtrollande makt. Lka glänsande var hennes teknk, lka tjusande hennes toner, och publken var här som öfverallt hänförd så väl af den ntag-ande jersonlgleten som af hennes rena, själfulla och ele ganta spel. Kamma rsångaren Vogel, som g jort stt gods Dexlfurt tll en verklg mönsterfarm, och som är mera stolt öfver den mjölk han skckar tll torgs, än öfver sna skönaste sångproduktoner, har nylgen fatt slfvermedalj för sna förtjenster som jordbrukare. En sångare, som vnner prs för landtmannaprodukter, det är sällsynt nog! Hamburg. Sclloss de l'orme, romantsk komsk opera 4 akter, komponerad af R chard Klenmchel, uppfördes för första gängen på Stadt-teatern d. 8 okt. med en framgång, som torde bereda den tllträde tll alla Tysklands teatrar. Texten af författarnnan E. Henle, förut bekant genom stt lustspel Durch de Inten danz, är talangfull och underhållande, och mu sken, som förråder stora anlag för den komska operan, nnehåller många vackra meloder, tack samma ensemblenumner och effektfulla fnaler. Herr Klenmchel lar alltså haft heder af detta stt förstlngsverk på operans fält. Adolf Molr, kapellmästare vd Tlalateatern, lar skrfvt text och musk tll en femaktsopera De Loreley, som nyss blfvt full bordad. Operan är antagen tll uppförande å Stadt-teatern Breslau under denna vnter. A n t o n R u b n s t e n är för närvarande här för att öfvervara repettonerna tll sn Sulamtl. Hans nyaste komska enaktsopera, hvars text är författad af Wehert, bar tll ttel Unter Räubern. Båda dessa verk komma snart att gå öfver scenen. Karlsruhe. Bland novteter för hofoperan väntas Peter Cornelus' komska opera Der Barber von Bagdad och De Walküre; Schu manns Genoveva nstuderas på nytt. En tysk musktdnng kallar Cornelus' opera en rezvolles Werk och förundrar sg öfver, att de tyska teatrarne ej upptaga densamma. I Frankfurt a M. förbereder man sg fltgt tll frande af Luthersfesten, vd hvlken Menardus' oratorum Luther kommer att utföras under ka pellmästare Dessofs led nng. Kö ren räknar 450 medverkande och såsom solster nämnas fruarna Schröder-IIanfstängel och MoranÖlden, hrr Staudgl från Karlsruhe, Baumann, Frtz Mev n. f. I Italen är produktvteten på operans område fortfarande ganska stor. 8 nya operor ha der nylgen gått öfver scenen eller äro att snart förvänta. Bland dessa befnner sg också djerft nog en ny komp ostör af texten tll Hemlga äktenskapet, Cmarosas mästerverk, A. Grassgne. Samme kompostör bar förut på samma sätt forsyndat sg mot Barberarn Sevlla. Cap. Under ttel The Cap Muscal Monthly kommer el tdnng att utgfvas nästk. januar Capstaden med uppgft att verka för kännedom om god musk Capkolonen. Td nngen utfäster prs för nhemska kompostoner för att erfara om några muskalska skapande talanger fnnas kolonen. Bernburg. Denna stad har af hertgen af Anhalt erhållt tll skänks den sedan flera år obegagnade teatern. Denna är nu ombvgd för en kostnad af 130,000 mark och staden Bernburg, en stad med knapt 10,000 nne vånare, som ej drager betänkande att offra något för konsten har nu fått sg en ganska vacker teater med platser för 800 åhörare. I ett resebref af fru Marches, som under förlden sommar vstats på Ldo utanför Venedg, omtalar den ryktbara sånglärarnnan, att hon straxt före sn afresa gjorde bekantskap med den unge och talangfulle komponsten Lug Mancell n, drektör för Lceo mus cale och komnunalteatern Bologna. Enlgt hvad hon berättar har Mancelln vart mycket verksam för sprdnngen af Wagners musk Italen. Han drgerade Lolengrn 1876 Trest, 1880 Ron och Genua och 1882 Bologna, och har lått sna landsmän göra be kantskap med stycken ur Wagners andra operor vd flera tllfällen. Vd Gudo-festen Arrezzo detta år gafs af honom en hymn för kör och orkester, som väckte stort bfall. Han lar skrfvt flera nessor och har nu Venedg, der han lefvat som en eremt, arbetat på sun första opera, hvlken skall gfvas första gången vd utställnngen Turn Fru Marches förespår den unga tonsättaren en stor fram td. I San Francsco har Vnterträdgården, ett populärt operahus, nedbrunnt; en skåde spelare Morgan omkom vd branden och de spanska studenterna förlorade kostymer och nstrumenter. Martn Luthers förtjenster om musken (med llustraton). INNEHÅLL: Af //. Sattler. Koral frågan på kyrkomötet. Gud bar af sn barmhertghet. L uthersfest a Stora teatern. Från sce nen och konsertsalen. A f A. L. Något om Mltär musken. F rån n- och utlandet. Annonser.

8 1(58 r Unde rvsnng Undertecknad gfver med benäget bträde PIANOS PELNING meddelar HO EWA LINDBERG kl. 8 e. m. Muskalska Akademens stora sal. Lördagen d. 3 Nov. elev från Professor Kullaks Neue Akademe der Tonkunst, Berln. Mottagnngstd !E?r og-raï: 1. Strâkqvartett (d moll) Mozart. Konsertmästar Lndberg med elever samt undertecknad. 2. Ara ur Iphgena Auls 3. Nocturne Grytgjutaregatan 29, 2 tr. Gluck. Herr Lundqvst. Från och med den l:sta nästkom mande November meddelas undervsnng plastk och mmk samt I'öredrag- och rolers nstuderng om anmälan sker Sturegatan n:o 24, 4 tr. upp, mel lan f. m. Chopn. U ndertecknad. 4. Meyerbeer. Ara ur Profeten Fröken Öhrström. ha) Ballade b) A la Mazurka G otermann. Rubnsten. Undertecknad. 6 a) Längtan b) Karneval c) Gebet Svedbom. Sgne Hebbe. Fröken Öhrström. 7. Sångundervsnng Söderman. Romance for barton och voloncell Herr Lundqvst och undertecknad. It lj ct t er A 2 k r. ocl 1: Walborff Lagerwall. 50 He rr ar IIhn A R eers meddelas af.t skhahlcl. R. N o r s t e d t f. d. Sånglärare vd Kongl. T eatern. Träffas tsdag, torsdag och l ördag kl. 1 2 e. n. Mara Pettersson I bokhandeln lar utkommt: Handbok Barnhusträdgårdsgatan N:o 25. f. Konow för Muskanförare förut medlem af den första svenska Darmjvartetten, meddelar fortfarande undervsnng af F. L. SCHUBERT Öfversättnng frän tyskan af Wlh. Ström Muskdrektör. Prs 1 krona. meddelar undervsnng på Solosång- VIOLIN, efter Prof. Wartes (Md. Chrstna Nlssons & Trebells lärare) Pars skola. Anmälnn gar emottagas mn bostad, Drottnnggatan 34, 3 tr. upp, samt hos H rr HUSS & BEER (G x I) Theodor Lndström Ensemblespelnng och Muskens teor. Arsenalsgatan 8. Fanostämnng På Huss & Beers förlag har dag utkommt musk- och bokhandeln: utföres af kompetent person vd anmälan Grundlg undervsnng tll Shakespeare's Sorgespel Rchard III, ïïss & BEERS af Gustaf A dolfs torg N:o 8. AUGUST SÖDERMAN. 7 3 månader 1 månad 5 2 «assers pano 4 händer af Eml Sjögren. Prs: 2 kronor. L ISHSHSÏSHSBSHSHSÏSHSHSHSHSÎSHI N:o 8 Arsenalsgatan N:o 8 I tn Desamma för pano 2 händer, arr. af kompostören, 1 kr. 25 öre. Pano- ocl Orplmaet mdt emot Kongl. Stora teatern lar att erbjuda stort urval af Flygelpanon, Pannon och Taffelpanon samt Orglar. Äldre nstrument öfvertagas vd köp af nya. Stämnng och reparaton af såväl Pa non som Orglar verkställes. Delar tll orgelharmonum, såsom tungor (sjel), regsterskyltar, klavaturben, tonlådor m. m. tll bllga prser. Fullständga prskuranter erhållas grats. Stockholm, IVAR HIRSCH. f. d. Ahr. Hrsehs Panomagasn. r Praktperm Arrangement för 10 Kronor. Panospelnng meddelas tll moderat prs af underteck nad. Anmälnngstd f. m. 2 3 e. m. Karduansmakaregatan 14 (Sandahlska huset). Fra ns Huss. komponerade för orkester Mus k-lån b blot ek, halft eller Kongl. stora teatern. Tre Marscher HUSS & BEERS Moskhandel. Abonnement för helt ar Adr.: Norr. Brunnsgatan 12,1 tr. upp, 1 âverge I försäljes mna - Mlfflllnc (årg oc h 18 82) I erhålles genom rkets samtlge hrr f! musk- och bokhandlare à 2 kronor samt frän lager, Huss & Beers Muskhandel.! $. jjj H p Stockholm, tllkännagfves härmed, Ljj «j Ju Hus Blüthner, fr; nj Lepzg. jn 025E5ZS2S2S2Sa5HSZS2SHSasaSHSHSasa5H STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, OBS.! B unden denna eleganta och stl- ^ fulla perm ( rödt, guld och svart eller blått, slfver och svart) är tdungen en prydnad for hvarje salongsbord. ^